Senaste kommentarerna i forumet

Här fanns du ju nu ser jag! Välkommen hit.🤗 Resan går vidare, träning och övning på det nyktra livet stundar.

Kram

@Charlie70 Vill tipsa om appen MatGlad, har erfarenhet av att den kan peppa ungdomar vid spisen! Så rätt du tänker om hans framtid, att fixa sin egen matlagning är viktigt för både hälsa, plånbok och självkänsla. Appen kostar inget, så värt att testa i alla fall 😊

@Sländan Försök att sluta gräma dig för det misstaget, du har klarat fem månader med ett enda litet snedsteg. Det är svinbra!

Kram 🐘

Varma tankar🙏🥰

@Vinäger
Åh vad tråkigt att höra att M drabbats av cancer 💔 Vet inte vad mer jag ska skriva om det, annat än att mitt hjärta värker för er båda. Så bra att du ändå lyckats hålla dig ifrån att smygdricka. Eftersom det är något du kommit fram till genom alla turer att du inte vill göra. Något som skapar skam och skuld, raserar din självkänsla och framtidstro. Och är det något jag önskar dig, underbara människa så är det enorma skopor självkänsla och framtidstro ❤️

Jag har inte läst något av de polariserande inlägg du refererar till i inlägget. Inte gjort min del som gammal och trygg forumvän. Det kommer väl an litet på oss att välkomna, bemöta, bekräfta och varsamt ”skola in” dem som söker sig hit i den kärleksfulla, inkännande atmosfär vi vill upprätthålla.

Jag tillhör ju dem som (hittills) lagt alkoholen helt på hyllan. Då borde ju livet vara fantastiskt nu då... Men nä, de skarpa kanterna finns kvar, och de skaver lika illa som de gjorde när jag satt i mitt soffhörn och hällde vin över livets vedermödor. Jag tänker att livet är väl mest jämna plågor egentligen, och så får man vara nöjd om man är litet glad ibland. Det kanske är det som är ”lycka” egentligen, att det duger rätt bra och finns en frid i att inte sträva efter att vara så jäkla lycklig. Helt säkert har jag iaf kommit fram till att för min del har lycka och välmående inte ett dyft med alkohol att göra. Vare sig jag häller den i mig eller avstår. Däremot har nykterheten blivit min nya mentala snuttefilt. Oavsett vad som skaver, hur otillräcklig och misslyckad jag känner mig i övrigt, så kan jag alltid hitta tröst och ett visst mått av självgod tillförsikt i att jag är jävlar i mig åtminstone nykter. Det har blivit ett ankare jag klamrar mig fast vid på det stormande hav som är livet.

Stor kram och mängder av kärlek till dig ❤️

Kikar in till dig här på denna sidan!
Så spännande att lära känna en helt annan sida av dig AH! 🌼🌷🧚‍♀️

Oh så härligt! Du är en så klok mamma! Du måste skriva en bok om föräldraskap 👌💚🙏

Underbart att läsa hur allt börjar falla på plats hos dig också ❤ så imponerad av hur mycket du har tid och energi att även bidra här! Tack 🌸❤

Jag har INTE haft en bra natt. Dottern har sovit gott, det är huvudsaken. När hon vaknade i morse gick hon på toaletten och kom sen tillbaka och kröp nära intill mig, myste och sa ”Jag är nöjd.” Sötnöt ❤️

Trots att jag hade inneskor hela dagen igår hade jag dödens ont i benen när jag skulle sova. Det värkte och kröp i benen, det gick knappt att ligga still. Vilket man dock måste göra när man ligger bredvid någon, åtminstone ligga så still som det bara är möjligt. Dessutom saknade jag min bäddmadrass av tjockt foamskum. Får så ont i axeln och höften när jag har legat på en sida en stund. Nåväl, första natten i ny säng är alltid skit. Det är sen gammalt.

Nu kan det bara bli bättre. Dagens schema är inte lika intensivt. Dottern ska äta lunch och middag ihop med personalen och de andra boende, vilket just nu är endast en kille som hon känner sen gymnasiesärskolan. Bästa kompisen, som skulle ha flyttat in igår, fick förhinder på grund av sjukdom så hon flyttar in först nästa lördag. Då flyttar även tre andra boende in. Jag valde medvetet det första inflyttningsdatumet till dottern. Hon gillar att vara först på plats och ta emot andra, istället för tvärtom. Då kan hon visa och förklara och introducera, då trivs hon.

Jag har börjat kommunicera med personalen via sms och mail, trots att vi finns i samma byggnad. Dottern är van att jag sitter med mobil och padda, och hon vet ju inte vad jag skriver. Då kan jag informera dem om hennes status, och ge dem tips om hur de ska närma sig henne på bästa sätt.

I morse efter att hon ätit frukost sa hon ”Jag ska gå ut till personalen och säga godmorgon”. Helt på eget initiativ. Sen gjorde hon det - och hon passade också på att fråga om hon fick ta med en cola till middagen. Alltid dessa baktankar med cola inkluderad 😂

Sen tipsade jag personalen om att de imorgon kväll kan laga fläskpannkaka ihop med henne, och då stänger jag in mig i sovrummet. Jag har berättat vad hon kan själv och vad hon behöver hjälp med. Fläskpannkaka har hon dessutom tillagat så många gånger att hon kan receptet utantill.

Det känns så här långt som att det blir riktigt bra det här. Tillsammans skapar vi något riktigt fint och bra.

Kram 🐘

Tack för alla grattis till nykterheten och dotterns nya lägenhet ❤️

Kram 🐘

Det är orättvist att man varit nykter så pass länge ändå men man vaknar med huvudvärk varje dag. Har ångest hela dagarna. Tankarna känns röriga. Känns inte som jag har koll på vad som behöver göras mer än för dagen. Glömmer lätt saker. Har ofta hjärtklappning. Och är fruktansvärt trött.

Jag vet ju att det är utmattning men känns så orättvist. Jag vet att jag är negativ pga depressionen men kan inte låta bli.

Jag vill bara få sova men måste ta hand om sonen och hundarna. Däremot ligger pojkvännen och sover ut just nu så jag har gått upp och tagit allt.

Söndag och strålande väder, ingen bakis känsla och 147 nyktra dagar bakom mig, förutom ett snedsteg som hände sista påskdagen. Allt borde kännas helt underbart att jag har lyckas så många dagar, men mitt snedsteg förföljer mig. Måste jag börja om från början, och inte räkna mina nyktra 5 månader.
Det känns så orättvist, så det har blivit så att jag tänker 147 nyktra dagar så att det ska kännas bättre.
Men kan inte riktigt släppa de, jag är fortfarande så besviken på mig själv.
Jag vet att jag har lärt mig något av de, och det är att inte utsätta mig själv för förstora känslomässiga situationer. Jag skulle helt enkelt åkt hem från släktträffen, och inte tagit hand om alla och deras problem.
Det har blivit min roll i släkten, eller så är det så att jag har tagit den eftersom ingen annan orkar eller kan.
Jag vill så gärna vara lika stolt och stark som jag var innan mitt snedsteg. Hur länge ska jag känna så här, det är nu en vecka sedan. Jag funderar på om jag ska fortsätta räkna mina nyktra dagar 147, istället för att bara börja om. Det kanske är bättre för mitt självförtroende.

Gött för dottern att hon fått ett fint nytt eget hem..🍃💕🍃..Vad fint ni ordnar tillsammans..Grattis till tiden och frihet från alkoholen 🍃🌟🍃..Du är en fantastisk person på många sätt Andra Halvlek..Även att du gått ner i vikt är underbart..Inte så mycket för utseendet, vilket också är kul, men framförallt för hälsan och måendet.Du är bäst..❤️

@Andrahalvlek Så härligt att det känns bra med dotterns nya lägenhet. Jag hoppas att ni har sovit gott efter den långa dagen med allt bestyr och alla känslor som det innebär.
Mysigt att hon fick en uteplats som ni kan sitta och fika i solen.
Dax för mig att stiga upp och sätta på kaffe
Här är det strålande sol idag.
Ha en bra dag 💕

@Andrahalvlek Så härligt att det känns bra med dotterns nya lägenhet. Jag hoppas att ni har sovit gott efter den långa dagen med allt bestyr och alla känslor som det innebär.
Mysigt att hon fick en uteplats som ni kan sitta och fika i solen.
Dax för mig att stiga upp och sätta på kaffe
Här är det strålande sol idag.
Ha en bra dag 💕

@Charlie70 💗

Tack, ja det är så skönt med den tanken att livet ligger framför oss😊
För några månader sedan tänkte jag helt tvärtom; att snart är livet slut...vad finns det för mening med att anstränga sig? Tiden som är kvar av mitt liv är ju bara som ett grått trist töcken. Glädjelöst och ingenting mer...😞

Tänk, vad mycket som sitter i hjärnan och som påverkar ens psykiska hälsa.
När man mår bra och är nöjd med sig själv så känns det i hela kroppen.
Det inte bara känns, det syns också!
Ens hållning blir rakare och man håller huvudet högt och vågar möta människors blickar. 😊
Man känner hopp och förväntning på vad som kommer hända i det fortsatta livet. Vilka egna projekt vill jag/kan jag förverkliga? Ingenting verkar omöjligt just nu😁
Jo, såklart... pandemin! Den är ju en jättekäpp i hjulet🙁 men ändå...det går ändå att se framåt i tanken och det är tankarna som vi måste styra åt det positiva hållet.
Då hjälper vi oss själva att känna glädje och hopp.
Inte dricka alkohol när vi mår dåligt, det blir inte bra. Har prövat detta många gånger de senaste åren och mått så mycket sämre av det.

Jag tog tag i den psykiska ohälsan, sökte hjälp för den.
Fortsatte läsa och skriva här på forumet i lagoma mängder och portioner.
Nu mår jag så mycket bättre och tack alla ni fina forumvänner som peppar och stöttar mig!
Ni är långt mer värda än guldklimpar! 🤗🙏😘
Här på västkusten är det +2 idag.
Inte så mycket vårvärme men den kommer😁 Ha en fin söndag ☀️

Kramar 🧡🌷🧡

Grattis till 14 månader kära Andrahalvlek. Och grattis till flytt. Stora händelser och skeenden nu, var rädd om dig - du som har tid för alla, har du tiden för dig inbokad?
Alkohol för mig är en icke-fråga just nu och har nog varit ett tag. Tänkte skriva jag ”hoppas” det håller i sig men det är ju knappast något att ”hoppas” på utan se till. Arbeta för varenda dag. Bygga kring.
Däremot går jag numera på middag, lagar mat, städar och inleder helgen utan alkohol och det utan att tänka på vin- än mindre frestas. Jag förstår när det kommer till att kontrollera för att det är bättre än ett icke-kontrollerat drickande (så klart!)
Det är på allvar. Att laborera med tankar kring att dricka ibland är för mig ett allvarligt tankefel. Jag går inte dit, göder ingen längtan, fantiserar aldrig någonsin om att ”kunna” dricka.
När jag slutade röka var det från en dag till en annan för att aldrig återgå. Så är det med alkoholen också.
Återfall tror jag skulle vara förödande för just mig.
Håller tummar för dig och att der blir en bra natt för dig och dottern. Stor kram.

Grattis till 14 månader, såklart du ska vara stolt. Det verkar bra med lägenheten för dotra din oxå, så skönt. Kram Jullan

Grattis till dina nyktra månader. Vilken bedrift, kämpa vidare. Kram Jullan

Tack så fint skrivet Blenda. ❤️ Tråkigt att du också haft det jobbigt.

Jag fick ett svar nu på helgen av min psykiatriker. Men inget som jag hoppades på direkt. Inget som hon faktiskt lyssnade på mig. Bara att man kan må sämre när man höjer antidepp. Ja men jag höjde för 1,5 veckor sen. Och jag mår så dåligt att det är ohållbart. Aja vi får se hur det går för mig. 😞

Att höja och sänka medicin är alltid vanskligt. Jag mår till och med sämre när jag höjer min SSRI och likadant om jag sänkt dosen för snabbt. Just därför sänker jag dosen yttepyttesakta nu.

Fortsätt med djupandningsövningar så ofta du orkar. Genom att djupandas långsamt skickar du signaler till hjärnan om att allt okej, till slut kommer hjärnan att lugna ner sig även om det kan ta tid.

Ditt dåliga mående just nu är sannolikt en kombination av att du är helt slutkörd, att sonen är svajig och det gör dig orolig, och sen förändrar du medicinen. Skickar en massa styrkekramar till dig ❤️

Kram 🐘

Blev Dubbelpost men då passar jag på att skicka ett hjärta ytterligare 🥰❤️

Kära Kaffetanten88, jag har inte orkat hänga så mycket på forumet det sista. Har också det tungt och pissigt just nu, men säger som så många andra, inget emot det som du kämpar mot. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får en drägligare tillvaro snart. Har inga råd att ge, men vill att du ska veta att jag följer och tänker på dig ❤️ Du är en sann vardagshjälte.

Grattis till 6 månader nykter! 🥳🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

12 timmar senare kryper jag ner i en annan säng. Så skönt. Vi har köpt en 160-säng till dottern och vi två delar på den alldeles utmärkt. Hon är den enda som inte vaknar av mina snarkningar 😂 Hon är van eftersom vi har delat sovrum större delen av hennes liv. Det är först sen storasyster flyttade för drygt fem år sedan som hon har haft eget rum hemma hos mig.

När hon var mindre var det skönt att ligga nära ifall hon mådde dåligt nattetid. Jag utvecklade en känslighet i händerna som gjorde att jag kunde lägga handen på hennes ben och känna om hon hade feber eller inte, vilket krävde extra medicin. Märkliga skills man kan utveckla. Sen fortsatte vi dela rum av bara farten, det kändes tryggast för oss båda. Hon sov dock i egen säng, fast i mitt sovrum.

Nu vill jag ”känna in” hennes sömn på nära håll några nätter, eftersom god sömn är ett kvitto på att hon mår bra. Hon somnar normalt på fem minuter och sover hela natten. Gör hon inte det så mår hon inte bra och behöver extra medicin.

Jag är glad att vi köpte en 160-säng för det är skönt även för mammor att få sova i en riktig säng. Sova på soffan natt efter natt är jag inte intresserad av, då skulle jag må riktigt dåligt inom några få dagar. Hennes pappa tänker sova i soffan under ”sin” vecka, men det är hans beslut.

Givetvis är det alltid något som ska strula, och den här gången är wi-fi inte igång som det ska och några eluttag funkar inte. Men det löser vi tillfälligt förstås. Alla boende har ju egna wi-fi så vi fick låna grannens så länge, plus att jag kan koppla upp mig via min mobil.

Här är så fint att jag får nypa mig i armen för att förstå att min dotter ska bo här i den här fina lägenheten. Så oerhört smakfullt och snyggt i utformning och färgval - och de möbler vi köpt passar som handen i handsken.

Vi behövde inte rensa ut speciellt mycket kläder, och nu är allt väl synligt så att hon kan välja enkelt. Lite har vi rensat ut som ”vinterkläder” och det ska jag lägga i plastbackar som jag ställer ovanpå garderoberna. Endast två flyttlådor med smått plock finns kvar att packa upp. Måste köpa någon form av bokhylla till henne. De har en Lionsloppis här i byn och där ska vi botanisera en lördag framöver har jag tänkt. Utemöbler behöver vi köpa också, och det finns nog på loppisen också.

Nu är vi i alla fall på plats och lugnet lägger sig i nya lägenheten. Snart ska vi duscha och sen ska vi krypa i säng och sova gott, hoppas jag 😴

Kram 🐘

Jag har ju en psykiatriker jag har kontakt med men känns inte som hon tog det på allvar den här gången. Hennes enda förslag var att höja en antidepp jag sagt inte funkar och sänka topimax. Som är en annan medicin jag äter.

Jag har tyvärr testat det mesta lugnande som inte är beroendeframkallande och inget verkar fungera på mig. Allt från lergigan till theralen. Testat psykosmediciner som man bara blir trött och täppt i näsan av men ångesten är kvar. Ja känns som jag testat allt. Inget hjälper och ingen läkare tar mig på allvar och verkar seriös med att vilja hjälpa. Jag är ju beredd att jobba på det men jag behöver ju hjälp. Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag menar hon jag går hos nu betalar vi med då det är privat. Så fattar inte. 😞❤️