Senaste kommentarerna i forumet

Kära Kaffetanten88, jag har inte orkat hänga så mycket på forumet det sista. Har också det tungt och pissigt just nu, men säger som så många andra, inget emot det som du kämpar mot. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får en drägligare tillvaro snart. Har inga råd att ge, men vill att du ska veta att jag följer och tänker på dig ❤️ Du är en sann vardagshjälte.

Grattis till 6 månader nykter! 🥳🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

12 timmar senare kryper jag ner i en annan säng. Så skönt. Vi har köpt en 160-säng till dottern och vi två delar på den alldeles utmärkt. Hon är den enda som inte vaknar av mina snarkningar 😂 Hon är van eftersom vi har delat sovrum större delen av hennes liv. Det är först sen storasyster flyttade för drygt fem år sedan som hon har haft eget rum hemma hos mig.

När hon var mindre var det skönt att ligga nära ifall hon mådde dåligt nattetid. Jag utvecklade en känslighet i händerna som gjorde att jag kunde lägga handen på hennes ben och känna om hon hade feber eller inte, vilket krävde extra medicin. Märkliga skills man kan utveckla. Sen fortsatte vi dela rum av bara farten, det kändes tryggast för oss båda. Hon sov dock i egen säng, fast i mitt sovrum.

Nu vill jag ”känna in” hennes sömn på nära håll några nätter, eftersom god sömn är ett kvitto på att hon mår bra. Hon somnar normalt på fem minuter och sover hela natten. Gör hon inte det så mår hon inte bra och behöver extra medicin.

Jag är glad att vi köpte en 160-säng för det är skönt även för mammor att få sova i en riktig säng. Sova på soffan natt efter natt är jag inte intresserad av, då skulle jag må riktigt dåligt inom några få dagar. Hennes pappa tänker sova i soffan under ”sin” vecka, men det är hans beslut.

Givetvis är det alltid något som ska strula, och den här gången är wi-fi inte igång som det ska och några eluttag funkar inte. Men det löser vi tillfälligt förstås. Alla boende har ju egna wi-fi så vi fick låna grannens så länge, plus att jag kan koppla upp mig via min mobil.

Här är så fint att jag får nypa mig i armen för att förstå att min dotter ska bo här i den här fina lägenheten. Så oerhört smakfullt och snyggt i utformning och färgval - och de möbler vi köpt passar som handen i handsken.

Vi behövde inte rensa ut speciellt mycket kläder, och nu är allt väl synligt så att hon kan välja enkelt. Lite har vi rensat ut som ”vinterkläder” och det ska jag lägga i plastbackar som jag ställer ovanpå garderoberna. Endast två flyttlådor med smått plock finns kvar att packa upp. Måste köpa någon form av bokhylla till henne. De har en Lionsloppis här i byn och där ska vi botanisera en lördag framöver har jag tänkt. Utemöbler behöver vi köpa också, och det finns nog på loppisen också.

Nu är vi i alla fall på plats och lugnet lägger sig i nya lägenheten. Snart ska vi duscha och sen ska vi krypa i säng och sova gott, hoppas jag 😴

Kram 🐘

Jag har ju en psykiatriker jag har kontakt med men känns inte som hon tog det på allvar den här gången. Hennes enda förslag var att höja en antidepp jag sagt inte funkar och sänka topimax. Som är en annan medicin jag äter.

Jag har tyvärr testat det mesta lugnande som inte är beroendeframkallande och inget verkar fungera på mig. Allt från lergigan till theralen. Testat psykosmediciner som man bara blir trött och täppt i näsan av men ångesten är kvar. Ja känns som jag testat allt. Inget hjälper och ingen läkare tar mig på allvar och verkar seriös med att vilja hjälpa. Jag är ju beredd att jobba på det men jag behöver ju hjälp. Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag menar hon jag går hos nu betalar vi med då det är privat. Så fattar inte. 😞❤️

Tack alla @finingar för tankar, deltagande.
Det känns tryggt och mjukt, och jag inser att jag behöver det extra mycket just nu.
Vi lyckades med det inte jättesvåra men dock med viss ansträngning ordna en begravning som var den finaste jag kunde tänka mig. Underbar musik, få och fina tal. Mina vackra ungar (enligt mig).
Mamma balanserad. (skild från pappa sedan en halv evighet men men...)

Nu är jag på landet, äntligen.
Vaknade i morse med sol genom sovrumsfönstret, så pigg på att gå upp att jag sa till mannen att ”det duger med snabbkaffe idag”.
Nyktra traditionen kaffe i sängen-varje morgon- har satt sig.
Har röjt och räfsat, planterat och skolat om (plantor alltså) köpt trädgårdsmöbler (blocket) och stuvat undan alla spår av påsk (och några spår av jul hittade jag också)

Mina odlingar är minimalistiska i år. Lagom för mig med nytt jobb och annat som kräver engagemang. Mitt barnbarn utreds för ev diagnos och jag vill vara mer än vanligt tillgänglig för hens mamma som är rätt så trött.
Mina barns pappa vill jag egentligen inte skriva om, men där finns för närvarande inget att hämta. För barnen.
Som tur är har det aldrig varit ”mina barn och dina ungar” (av skäl som också är lite svåra att skriva om) men vi har fått dela ansvar i hög grad, jag och min man.
Ingen av oss har varit ”sjysst extra vuxen” utan riktig förälder, jobbig och gränssättande, ibland skittrött(a).
Så- en sån här lördag, ledig, tid finns. Då tankar jag allt det goda. Jag är bra på njut, har blivit ännu bättre sedan jag slutade dricka.
Avslutar med ett boktips som jag verkligen vill rekommendera: Shuggie Bain! Läs eller lyssna!
Kram och njut av lördagkvällen alla.
🌸🙏🏻🌸🙏🏻

Dag 182 - 6 MÅNADER DOWN!

...

6 månader nykter i dag! Yeah me!!!!

Faktiskt pekar ni båda två på faktorer som gjort att livet mot självständighet måst vänta något. Det har inte varit läge att ta de här frågorna med pojken tidigare. Vi har behövt fokusera på hans mående och skolarbete, inte tvätt, disk och annat. Nu mår han hyffsat och har dessutom lov och då kan jag ställa högre krav på honom. Gäller att passa på. Sedan måste jag säga att jag ler när jag läser vad du skriver Finalisa. Jag har precis samma ingång. Vara den mamma jag inte själv hade. Det tar på mina egna krafter och jag inser att jag gör pojken en björntjänst. Så nu är det projekt backa ur så sakteliga som gäller.

Ha en fin lördag!

Kram!

@Charlie70 💗
Så klokt du tänker om din son.
Jättebra att han får lära sig grunderna till att bli en självständig person.

Själv gjorde jag tyvärr fel när mina söner var tonåringar...🙁 Förstod väl inte bättre då.
Det hängde nog ihop med att jag själv blev övergiven som 12-åring och ville vara den mamma som jag själv inte hade. Så jag krattade livets stig lite väl mycket för dem...🙁
Så Charlie, fortsätt med din insats, den är så värdefull för din sons framtid!
👍🤗
Kram 🧡🌷🧡

@Charlie70 Precis som du skrev i min tråd att du följer mig så följer jag dig❣️Tycker om dina inlägg ..hur du skriver.. du tar verkligen ett steg i taget med det mesta ...så genomtänkt. Är så imponerad👌🏼

Hade handledning i veckan som gick. Pratade om att många av våra föräldrar som har barn m funktionsnedsättning är/har varit i en utmattningsdepression. Många är separerade. Tänkte på dig då. Hur du kämpar och så klok. Är så imponerad av hur du lär din son. Vet inte om jag har lyckats så bra där men det fanns så många andra strider där. Är glad att han inte hamnade i missbruk utan är nu byggnadssnickare med flera år i branschen.

Ha det fint! Kram❣️

@Kaffetanten88 Det låter oerhört jobbigt med ångest på det sättet. Jag vet att du har kämpat med det länge. Har du testat att skriva ner en beskrivning av hur det känns när du är mitt upp i det? Annars låter det som att det är något du måste få professionell hjälp med, för du kan ju inte gå runt och ha det så hur länge som helst.

Oj då... utan att vara expert så kan det vara utmattning/tress. Jag hade det precis så när jag blev sjuk 10 år sedan. Kroppen bara krampade. Jag kunde knappt andas. Fick lugnande vilket jag inte vågade ta då barnen var så små.
Du behöver nog prata med någon som verkligen kan detta. Du har varit utan alkohol så länge att det beror iaf inte den.

Kram ❤

Denna ångest. Jag orkar inte mer. Korta, korta pauser. Vi snackar 20 minuter kanske 2 eller 3 gånger om dagen jag är utan. Annars är det konstant. Hela tiden. Gör jag en övning för att få bort den hjälper det under övningen och kommer tillbaka direkt efter. Jag orkar inte mer.

Ja! Tiden flyger förbi🤸
Grattis till vartenda nykter dag💐 Håller med om att tiden utjämnas. För mig är det 15 månader och 12 dagar idag. Känns så bra. Vad långt vi har kommit, vi i gänget❤ Yess💪🙂 Hoppas flytt går bra, glöm inte att du är värdefull fina Andrahalvlek🤗
Kram🌷🌱🌞🌼🐻

Jag har varit på lite olika AA möten..Men Forumet funkade bäst för mig..Just för att man kan skriva och kolla efter info, närsomhelst. Sen finns det ju massor av olika typer av människor här, så några matchar säkert med mina funderingar..Det är ju så med allt..Vissa metoder passar någon, och några inte alls..Just nu är jag hos min särbo..Vi ska äta lite påskbuffé, eftersom vi inte träffades i påsk..😁..Gott med lax, ägghalvor med räkor och Jansson året om tycker jag..Ha en fin helg du med Sländan, hoppas solen skiner, hos dig, det gör den här..💫🌺💫

@Torn @Andrahalvlek Tack mina vänner! :)

Jag hade egentligen tänkt att skriva en 8-månaders reflektion här på min sida men så hamnade jag i något annat igår och nu vill jag egentligen ut och promenera i det härliga vädret, men jag känner att jag borde skriva något litet i alla fall, för min egen skull. Jag kommer ofta på mig med att fundera över en frågeställning som på något sätt relaterar till alkohol, kanske ofta väldigt indirekt, men som jag då tänker i banor som hur jag skulle formulera mig om det på forumet. Men sen blir det oftast inte av att jag skriver ner det. Egentligen är ju skrivande ett sätt att reda ut hur man själv tänker, för när man skriver på ett forum så måste ju intentionen ändå vara att förklara hur man tänker för någon annan, även om man inte lyckas eller om inte någon läser. Annars vore det ju ingen mening att skriva och då kan man samtidigt få en bättre förståelse för hur man själv tänker. Den extra fördelen här är ju att man kan gå tillbaka och läsa senare hur man tänkte då.

Nu när jag inspirerats mycket av vad som skrivits här och Tofus reflekterande över hur man undviker återfall har fått mig att tänka på just det, så är det väl kanske det jag behöver reflektera om igen. Som vanligt känner jag ingen risk idag att jag skulle falla tillbaka i träsket, men det kan vara bra att identifiera de möjliga riskerna innan de dyker upp. Mitt funderande har kommit fram till två möjliga vägar.

Att jag skulle få för mig efter ett långt upphåll att jag nu kan klara av ett kontrollerat drickande.
Att något skulle få mig ur balans och få mig att fatta ett irrationellt beslut.

Oavsett så måste något tillföras. Men det är väl så det händer. När jag under min resa försökte mig på ett kontrollerat drickande så lyckades jag ju med det till vissa delar och sedan fungerade det inte. Men jag kände under vissa tider att jag hade kontroll. Ser jag tillbaka på det nu så hade jag ju inte så mycket kontroll som jag trodde, även om jag ibland lyckades med det kontrollerade drickandet. Jag hade ju en vit månad och det kändes också som att jag hade kontroll då.

Nu känner jag att jag har kontroll. Jag har förvisso en helt annan metod också, men vad är det jag missar här? Den där idéen om jag kanske kunde dricka kontrollerat igen, den dök ju faktiskt upp om än väldigt kort då när jag var i Göteborg för ett par veckor sedan. Den var ju inte ens i närheten att kunna övertala mig då och inte långlivad. Meditationen gjorde ju att jag kunde ta ett steg åt sidan och identifiera tanken och att dess ursprung inte var mitt eget medvetna jag och att jag inte behövde fundera på svaret på frågan, då jag vet det.

Rationellt är jag ju med på tåget fullt ut att jag ska vara nykter resterande delen av mitt liv och jag går inte runt och är sugen i tid och otid och jag grämer mig inte särskilt mycket heller över hur det har blivit. Det gör ju inte att jag går runt och tror att öl har blivit äckligt eller att den initiala dopaminfrisättningen är otrevlig. Det är ju bara det att nackdelarna överväger så oerhört mycket. Där finns ju kanske en ingång hos mig. Som sagt tänker jag inte så ofta på alkohol, utan det är mest i mina egna tankeexperiment det blir av.

Om jag isolerat tänker på en(1) kall öl på en uteservering en sommardag så ser jag bara positivt med den. Det är när jag tänker på den i det större sammanhanget och allt det som det för med sig som gör att jag får avsmak och ryggar tillbaka. Jag vet inte om jag förklarar det på ett bra sätt, men jag menar alltså att det är svårt för mig att bli 100% antialkohol och jag tror inte att det är vad som skulle fungera bäst för mig heller då jag vet att det inte skulle vara sant.

Jag vet inte ens om det är en bra analogi, men jag kommer att tänka på min exfru. Det vore en fruktansvärt dålig idé att inleda ett förhållande med henne igen. Det skulle nog inte vara bra för någon av oss och hon skulle säkert hålla med. Med det sagt kan jag minnas saker som var bra med äktenskapet också och goda sidor hos henne som jag uppskattade. Det gör inte att jag längtar tillbaka till ett förhållande med henne. Vi gjorde några riktigt roliga saker ihop som jag kan tänka tillbaka på med värme. Jag har inget behov av att måla upp henne som ondskan själv och som att hon är den värsta människan i världen, för det stämmer inte. Jag ödslar ändå ingen tid på att fundera på ett nytt förhållande med henne.

Skillnaden är kanske att det kraschade äktenskapet kan jag ändå tycka att jag lärde mig något av och att jag av den anledningen kanske ändå inte önskar det ogjort, i alla fall inte fullt ut. Eller när jag tänker efter kanske jag gör det ändå. Men det jag lärt mig av alkoholen har helt enkelt inte varit värt det. :) Nu är det ju som det är så jag ångrar ju egentligen inte saker av princip just för att det inte går att få dem ogjorda och det därför är meningslöst, men alkoholens livsläxor hade jag banne mig klarat mig utan.

Åh, ni är ju bara för söta. 💗

Vilken boost så här på lördagsförmiddagen. Men ni vet ju att vi är många som bidrar.

Tillsammans är vi starka. 💗

Eller, som min man sa när jag en gång druckit under vid ett högst olämpligt tillfälle och sökte tröst efteråt:

Tillsammans är vi varandra! 💗

-----

Sisyfos, du har rätt som vanligt. Jag jobbar på att låta vara, åtminstone om det gäller andra, men det är svårt ibland...

Samtidigt vill jag inte ge upp det jag tror på och jobbar för, att forumet (och och helst hela världen) ska kännas välkomnande för alla, oavsett mål och alkoholstatus.

Men nu ska jag inte tjata på om detta, tror att det blir kontraproduktivt. För många tankar = till slut orkar ingen läsa. Tack för din påminnelse.

Vad gäller handspriten så tackar jag för er omtanke. 💗 Ordet medför dubbla känslor, kan vara knepigt att bli förknippad med samtidigt som jag tror att det är viktigt att bli påmind. Om att det kan bli bra. Ändå. Trots det. Det ger också en hint om att "vem som" kan sjunka så djupt och dricka på det mest förnedrande sätt. Som sagt, dubbla känslor. Nämner det ju själv ibland. Som nu till exempel... 😁

------

Såg att jag missat ditt inlägg, Ledsen själ. Tack för påhälsningen. Så himla skönt att du mår bra. 💗 Kul att vi har något annat än panikångesten som förenar oss nu. 😘 Titta gärna i någon mera gång, om du vill.

Kram

Tack @miss lyckad 💕 jag tror oxå att det är bra med info och hjälp från olika håll.
Eftersom det är Corona så har jag inte gått på några fysiska möten. Tyvärr är jag inte så bra på tekniska saker, så något online möte har jag inte heller varit delaktig i.
Men jag började med att skicka efter deras böcker, för att ta reda på lite mera hur det fungerar och hur de tänker kring alkohol. Jag tycker de är väldigt bra, man får ett annat tänk kring livet, inte bara om alkohol.
Så fort Corona har avtagit ska jag gå dit iallafall.
Det här forumet tycker jag oxå verkar väldigt bra 💕
Hoppas att du får en fin helg ❤️

Haha! Definitivt är Vinäger kandidat till Hall of fame för forumet! Du är bl.a. modig, ihärdig, varm, medkännande, inkännande och positiv. Finns så mycket mer hos dig men detta räcker nog för en kandidatur :D

Kram!

Kram till dig, Mrx 💗

Tack för omtanken, det blir nog bra till slut. Det måste det bli. För er också. Fortsätt att ta hand om varandra! 💞

Charlie, din korta rad värmer. 💗

Kram

Veckan har varit lite eljest. Har minskat ned sjukskrivningen ett steg till. Känns ju bra men egentligen helt fel. Har fortsatt enorma kognitiva svårigheter. Det är helt enkelt potatismos i hjärnan och det passar inte mina arbetsuppgifter på något vis alls. Det stressar mig.

Känns också som om jag kör en repris från förra våren. Solen tittar fram = jag blir sugen på vin. Som tur är tycks suget numera bestå i en snabb, flyktig tanke som försvinner bort i en ögonblink.

Projekt viktnedgång rullar vidare med hyffsat stor möda. Jag är alldeles för förtjust i mat för att tycka att detta är något kul. Men, jag fattar så klart hur viktigt det är. Har dragit på mig alldeles för många onödiga kilon de senaste åren. För att inte prata om snusstoppskilona - ojojoj... Efter en månad visar vågen minus 4 kg. Jag fortsätter i förhoppningsvis samma tempo - med stöd av dietisten så klart.

Pojken närmar sig 16 år. De senaste åren har jag varit hemma mycket. Funnits till hands för barnen. Så även nu med hemarbetandet. Övertygad om att det varit bra för pojkens psykiska hälsa. Det har gått knackigt för honom med betygen, vilket har varit ångestframkallande för honom. Nu har vi i vilket fall börjat ställa om fokus till tvätt, matlagning och städning. Steg för steg tar vi oss igenom frågor av typen hur man hanterar en stekpanna av gjutjärn, steker färdig pyttipanna, tvättar och hänger upp tvätt, städar osv. Han orkar med det nu, och jag peppar som tusan. I går sa jag till honom att fixar han grunderna i matlagning kommer han att ha så otroligt mycket vunnet med det i livet. Hoppas hans intresse håller i nu så det inte blir som med en viss pappa (omöjligt att ha familj tillsammans med en person som inte lyfter ett finger faktiskt. Inget jag önskar min son.)

Det var lite rapport från Camp Charlie. Återkommer säkert under helgen!

Kram!

@Mrx Tänk så många gånger jag tänkt som dig, bara en öl eller ett glas och sitta och njuta i solen.
Numera ändrar jag tanken till, ska jag sitta i solen och dricka 2 flaskor vin eller 12 öl ??
För det är så det slutar för mig, och sedan en otrolig ångest att jag inte kan lyckas en enda gång 🥺
Nu finns det inget alternativ för mig, det blir alkoholfritt om jag inte ska förstöra resten av mitt liv.
Det är bara ta tag i det igen, du klarar det 👍🏻🙌🏻😊

@Mrx Tänk så många gånger jag tänkt som dig, bara en öl eller ett glas och sitta och njuta i solen.
Numera ändrar jag tanken till, ska jag sitta i solen och dricka 2 flaskor vin eller 12 öl ??
För det är så det slutar för mig, och sedan en otrolig ångest att jag inte kan lyckas en enda gång 🥺
Nu finns det inget alternativ för mig, det blir alkoholfritt om jag inte ska förstöra resten av mitt liv.
Det är bara ta tag i det igen, du klarar det 👍🏻🙌🏻😊

Tack @Pianisten och @Tofu för kloka ord i min tråd. Jag är inte konflikträdd men har med tiden blivit oerhört konflikttrött. Vill inte, orkar inte. Det som varit här på forumet i veckan hoppas jag vi alla på våra olika vis kan ta med oss lite viktiga lärdomar av? Jag tänker också som du @Tofu att konflikter i högsta grad kan vara det bränslet som behövs för att vi ska utvecklas, som individer och som grupp.

Kram!

Fina ni är allihop!

Kram!

Grattis till två månader Finalisa!! Hoppas vindarna har lagt sig lite även på den västra sidan av landet i dag. Här skiner solen, våren är på ingång och livet ligger framför oss!

Kram!