Senaste kommentarerna i forumet

@JHL ja du är inne på något där med att byta ut ett beroende till ett annat. Och att när man är i mål går man tillbaka till ruta ett. Det gäller ju att vara uppmärksam på sådana saker. Jag tänker inte att jag ska sätta upp målet att jag får/ska dricka om ett år, utan att nästa mål blir att utvärdera resan och då sätta upp något nytt mål. Min förhoppning är att själva resan dit kommer ta mig till ”jag vill aldrig mer dricka”.

Tack för pepp! 😀

☀️ skiner och det börjar så sakta bli vår.
Jag tror att det kommer gå fort nu. Det både skrämmer (jag vill att tiden ska få stå still tills allt är bra igen) och kittlar just för att våren är vår med ljuset, blommor och ja ni vet.
Kanske är det också just det: att ☀️ skiner i dag som gör som att det känns ganska ok. (Tidigare dagar har varit fruktansvärda där jag vaknat av gråt, gråtit mig genom dagen när ingen sett och gråtit mig till sömns).
Jag har tagit beslut i att när det går ge mig pauser utan att tänka att jag är lat eller fundera över vad jag tror att andra tänker om mig. Jag hoppas jag kan stå kvar i det beslutet när sjögången kommer igen. För den kommer att komma.
Jag märker även hur stresskänslig jag är. Så fort telefonen eller datorn eller vad det än är ger ljud ifrån sig smärtar det till i hjärtat och stressen skjuter i höjden även fast jag inte sett vad som kommit. Jag lever i ständigt skarpt läge. Det blir inte ens katastroftankar utan katastrofkänslor och aktion. Resultaten därefter. Så stanna upp, göra en sak i taget och inte försöka bli klar med allt på en gång.
Jag skrev tidigare att jag ska skriva ner allt bra jag gör. Ingenting blev skrivet. Jag har förstått att jag längre inte vet när jag gör någonting bra eller rätt och endast lever genom andras gillande eller ogillande. Så jag får släppa den. I stället läste jag nyss någonting som tilltalar mig: ”All kärlek börjar i hemmet”. Det är där jag får börja, med mig, för mig. Inte för eller genom andra.
Det har tagit mig 46 nykterhetsdagar och en vårsol. Jag tror inte jag hade förstått det (eller rättare smått börjat förstå) utan dom.
Fin tisdag på er! ☀️ ☀️ 🌺

@Blidenjagvillvara77, nu när jag läser ditt inlägg så ser jag att jag missuppfattat ditt inlägg. @vår2022 skrev ett jättebra inlägg.

Du skriver att "är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också" vilket är jättebra för det är enkelt att sätta upp målen och arbeta mot dem. Som jag ser det är problemet är att man hamnar ofta i "jaha vad ska jag göra nu du" efter uppnått mål. Det jag far efter är att man byter den dåliga vanan/beroendet mot ett annat som lyckligtvis är sundare men det är ett likartat beteende. En bekant gjorde för ett tag sedan en resa med 16 weeks of hell och genomförde den med bravur men lärde sig inget om nya sunda vanor/beteenden. Behöver jag säga att kortet lades in i baren samma dag som de 16 veckorna var avklarade. Personen dricker nu mer än någonsin och fysiska måendet ser ut att vara värre än någonsin.
Eftersom jag är lite av samma skrot och korn så försöker därför hålla nere tidsbegränsade mål och försöker få till sunda vanor som håller över tid i stället. Sedan om det blir ett Vasalopp ett Marathon är en annan sak :-)
Mycket svammel blev det men ta en dag i taget, ta inte första glaset och beröm dig själv för varje dag som går eller glas du inte tar.

Hej på er,
Snön smälter i rasande takt, hockeyslutspelet startar och nu börjar golfsäsongen så smått visa sig på allvar. Detta är en av mina favoritsäsonger på året, det är en riktig glädjens tid och snart står all i full blom. Träningen befinner sig i någon sorts status mellan längdåkning och annat. Jag har så smått startat upp padel igen och roddmaskinen får sig en svämg om ibland och vi får se om jag orkar mig ut i förrådet för lite styrka. Just styrketräning var vinterns mål men det försvann tyvärr någonstans i flängandet i vintras.

Min nykterhet rullar på utan några större problem, det ska dock medges att ibland tycker jag att jag förtjänar en wirre men jag vet att det kommer sluta med att jag halsar i pavan så den får stå kvar i skåpet. Efter dryga året så är det fortfarande lite konstigt att flyga utan att köpa med sig sprit hem, märkligt att en sån vana sitter så djupt.

I det stora hela känner jag mig lyckligt lottad och jag befinner mig på en bra plats, dock inte helt utan problem men det är väl livet.

Ha det bra, en dag i taget

@Tjej82 Du är verkligen inte ensam och dina tankar är nästan som från en mall.
Väldigt mycket beror på alkoholen i sig. Alkohol skapar ångest och skam.
En ångest som brukar lätta efter någon vecka. Skammen brukar också lätta med tiden.
Det är ju inte skamligt att bli beroende när man dricker något som hela samhället intalar oss är "naturligt" och "härligt". Och det kan det ju vara ända tills man hamnar i din sits och min sits. Och många andras.
Din hjärna är också delvis kidnappad av drogen. Det är därför du tänker att du ska "mista en guldkant". Trots att din kloka hjärnhalva VET att det inte är någon guldkant att känna som du gör just nu.
Tyvärr kan man inte "bara" välja det trevliga med detta gift. Allt ingår: skam, ångest etc...
Ju fortare man inser det desto bättre. Jag vet att en del kan styra om sitt beroende och lära sig dricka måttligt. Men det gäller verkligen inte alla och det är också mycket svårare än att bara sluta dricka helt. Det fungerar ju precis som med rökning. Varje gång en fd rökare tar en cigarett så "vaknar" begäret i hjärnan och de vill ha fler. Kampen mot beroendet måste tas om och om och om igen. Jobbigt. Denna ständiga kamp orkar inte alla ta hela tiden.
Om du slutar helt så är det också jobbigt en period, men sedan lägger sig beroendet och sover.
Visserligen kan du då bli medveten om andra saker som kanske triggat ditt drickande, som dålig självkänsla, vilja att fly eller annat. Skillnaden är att du då kan ta itu med dessa problem på riktigt. Inte hälla gift på dem :) Det funkar ändå inte.
Jag slutade dricka för tre år sedan och det har inte hindrat mig från att gå på fester, äta goda middagar med vänner, njuta av livet i stort och smått. Självklart kan jag fortfarande drabbas av själva livets svårigheter, men jag är iaf här på riktigt. jag kan göra nyktra bedömningar och försöka lösa problem.
Jag har också upptäckt att livet är alltför intressant och spännande för att suddas till eller förstöras av droger. Hur många helger har jag inte slängt bort av mitt enda liv på att vara bakfull och trött.
När beroendet lockar dig med att "du ju inte är beroende" "nog kan dricka ETT glas, vill ha en "guldkant". Lyssna inte. Det är BARA drogen och ditt beroende som talar.
När du är fri kommer du att se det så mycket tydligare.
Därför jättebra att du kommit tillbaka hit. Jag vet att det är jobbigt ett tag, men du kan leva ett liv utan minnesluckor, ångest, skam....:) Utan oro för barn och partner osv...
Jag hejar på dig! :)

@vår2022 tack för dina alltid så kloka ord och goda råd🙏

Du sätter huvudet på spiken med den välkända dörren som man vill ha på glänt. Så länge jag inte säger det högt finns en utväg (rakt ner i hålet) men det är ju precis vad jag behöver göra. Jag vet att jag får min mans fulla stöd och förståelse! Det finns väl en rädsla, precis som förut med vad det ska bli av ”oss”? Alkoholen är en stor del av vår gemensamma ”guldkant” om jag ska försöka hitta någon vettig beskrivning. Jag vet dock att han skulle vara villig att utforska andra saker. Men jag vet också att när han heller upp en whiskey blir jag som en tjurig barnunge som tycker synd om sig själv som inte ”får” ta ett glas vin… så dumt! Och så klockrent att vi verkligen har två ”hjärnor”- en som är alkoholberoende och en som fortfarande är ”frisk”.

Jag ska verkligen försöka härda ut för jag vet ju att det blir bättre, och lättare. Helgerna är de största fallgroparna men efter ett par nyktra helger brukar det kännas bättre, och roligare.

Funderar också på det där med motivationen… är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också. Ett mål som att ”må bättre” blir för luddigt, likaså att gå ner i vikt, vilket jag verkligen behöver. Så, jag fyller 50 om lite mer än ett år och tänker att jag ska vara i mitt livs form den dagen. Det största hindret för att uppnå det målet är alkoholen. Rätt och slätt så är det så. Att plocka bort den för mitt långsiktiga mål kanske blir enklare än att bara bestämma sig för att aldrig mer dricka? Även om det är det slutgiltiga målet. Jag tror att detta skulle kunna funka för mig.
Men precis som du säger- en dag i taget! Denna morgon var jag på gymet kl 05 och har även hunnit med en promenad på morgonen vilket känns som en perfekt start på dagen😀
Kram på dig ❤️

@Blidenjagvillvara77 Hej och välkommen tillbaka! Jag tänker också att det viktigaste är att inte ge upp och det är absolut inget svek mot oss här, forumet finns för att vi ska stötta varandra till ett bättre liv. Det största sveket är mot dig själv då det inte blir som du själv önskar att det ska vara.

Du skriver ”Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid…Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara…Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen… Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?”

Det märks att du är rejält less på drickandet, att det är en ond cirkel, mycket tankar och att du inte riktigt vet i vilken ände du ska börja. Om man tittar tillbaka på dina tidigare inlägg så hade du inte riktigt berättat ”hela sanningen” för din man och höll en dörr öppen, om jag minns rätt. Att hålla en dörr öppen gör det svårare att hålla en linje och även motivationen kan påverkas. Utifrån egen erfarenhet kom min motivation till att sluta dricka genom att vara helt ärlig med min man, med mig själv och för att jag var så jävla less på att snurra runt i den onda alkoholcirkeln, sen låste och stängde jag dörren helt. Den onda cirkeln tärde på mig och nötte ner mig allt mer och mer och jag orkade inte med alla negativa och självdestruktiva effekter som följde av det längre. Det var inte längre värt det och jag blev allt mer deppig och tappade livsglädjen.

Så länge det finns ett värde i att ta ett glas är det nog svårt att motiveras till en förändring. I det glaset finns också ett undvikande beteende, man bara kör fast man bestämt sig för att inte ta det, man skiter i konsekvenserna för motivationen finns inte och dörren står på glänt. För mig ändrades mina värden för hur jag ville ha mitt liv och värdet i att vara nykter slog högre än ett glas. Jag skapade bilder i mitt huvud om hur jag ville att mitt liv skulle se ut, vad det skulle innehålla och gjorde en plan för att nå dit. Ersatte glaset vin efter jobbet med bubbelvatten, tog min promenad med hundarna, hade positiva tankar om ett nytt fräscht liv utan alkohol. Läste på om hur alkoholberoende påverkar hjärnan och förstod att det handlade om att låta min alkoholiserade hjärnan få återhämta sig och komma i balans igen till ”friskt” ursprungsläge. Att den alkoholprogrammering jag gjort i min hjärna måste tystas ned och att nya hjärnbanor behöver skapas genom att inte dricka alkohol mer och det har även skett.

Läs igenom din tråd från början, det brukar vara bra för att se hur du tänkte och gjorde när det gick bra och vad som kan vara fallgropar. Kanske kan du med nya ögon se vad du behöver göra på annat sätt.

Kämpa på nu! En dag i taget!💪❤️

@Tjej82 Visst är det, vi är nog en del i den här sitsen. Jag har haft uppehåll i flera omgångar, en gång i 6 år intalar mig till slut att nu vet jag vad jag gör. Inbillar mig dumma idéer att om jag inte dricker sprit utan endast vin så kommer det fungera men icke. Jag hoppas du har fått tid att tänka och landa under dagen. Jag återkommer med deras svar men har inte så stort hopp då jag vet hur ansträngd psykiatrin är. Ta hand om dig.

@JHL jag tror du missförstod mitt inlägg lite. Återfallet skedde för snart ett år sedan i samband med en konsert. Att jag föll då tror jag mig veta varför, men efter det har ett ”normalt” drickande övergått till gamla vanor och slentriandrickande. Vilket det ju leder till varje gång och det i sin tur leder mig hit, eftersom jag ju vill ha och behöver en förändring. Men du är klok som en bok och jag tackar för dina goda råd och tankar 🙏

@JHL tack för svar.

@Blidenjagvillvara77, Tråkigt att läsa om ditt fall. Först och främst så sviker du ingen här på forumet, här finns det alltid stöd att få. Jag ser att det var knappt ett år sedan du skrev i denna tråd så du har gjort ett strålande jobb som du ska vara stolt över, jättebra jobbat! Nu är du en lärdo rikare att ta med dig när du hoppar upp på hästen igen.

Jag har läst på forumet att återfall ofta är omedvetet planerade. Är det något speciellt som hände denna gången. Du skriver att du triggar på allt men det kanske var något speciellt denna gången. Eftersom minnen falnar så kan det kanske vara värt att skriva ner hur du mådde dagen efter återfallet och förhoppningsvis vad som triggade det och ha som minneslapp.
Det här med vanor istället för att dricka är lurigt, det går inte att träna, lyssna på poddar eller vad man nu ska ägna sig åt hela den lediga tiden och det kommer finnas ledig tid att hantera. Har du provat på att träffa en tredje part för att hitta triggers eller ro för att klara egen tid?

Jag har tyvärr inga jättebra råd än ovan och jag tror att det är smärre justeringar eftersom du nyligen har klarat en lång tid med nykterhet. Förhoppningsvis kan forumets "wisdom of the crowds" ge bättre input.

Upp och ner, ner och upp! Jag föll av vagnen till slut. Skulle sammanfatta det som att det ”blev som vanligt” med alkoholen från sommaren och framåt. Och det blir alltid det. Oavsett hur långa uppehåll jag har så måste jag inse att det inte går. Jag skulle inte säga att det spårar ur på nåt sätt, eller att jag varit på botten och krälat. Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid. Jag är ju en sådan som mest dricker hemma, sällan ute eller på fester med andra eftersom jag oftast kör (vilket är ett aktivt val för att undvika att misslyckas). Jag kan ju inte flytta från mitt hem liksom?

Vanans makt är stor och ibland häller man upp ett glas på autopilot trots att man tidigare samma dag sagt att man inte ska göra det. Red flags på den!
Någon del av mig har ju insikt i att jag inte kan eller ska dricka alkohol medans en annan del inte vill erkänna det. Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara. Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen. Helg efter helg, de ser likadana ut med skillnaden att jag byter soffan inne till solstolen ute på sommaren. Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?
Jag vet att det är hjälpsamt att skriva här, men när jag trillat tillbaka känns det lite som ett svek mot er andra som ger så mycket pepp och goda råd! Men jag är i alla fall här igen ( fast jag var inte helt borta heller eftersom jag varit innemiljö läst här då och då). Så nu kör vi. Många säger att Man misslyckas flera gånger innan man lyckas så det är väl bara att kämpa på och inte ge upp!

@Andrahalvlek, ha ha jo du ingen alkohol, inget röka och snusa, inget kött och inga fortkörningar! Man kan undra vad sjutton man lever för? 🤗 men:
”Det är ju aldrig för sent att ge upp”

https://m.youtube.com/watch?v=3feGIBECAIA&list=RD3feGIBECAIA&start_radi…

@Tjej82
Hej,
Då din profil inte är nyreggad så antar jag att du kämpat i några år. Det är en jättebra insikt du har och att söka hjälp är jättebra. Du kan även ringa alkoholhjälpens telefonlinje, där kan du få rådgivning av proffs. Min erfarenhet av att få hjälp är från regionens beroendevård samt kommunens alkoholterapi. Båda fyller sin funktion, där jag bor så får man från regionen medicin/piller (antabus, naltrexon och liknande). Jag provade Naltrexon men det var ingen höjdare ch jag ville inte ta antabus så jag "skrev ut mig själv" och får givetvis komma tillbaka om behov finns. Kommunen hade en erfaren alkoholterapeut som jag träffade 5-7 ggr. Det tog ett tag innan det klickade men vi pratade om ditten och datten runt alkohol, några konkreta råd såsom att vara förberedd om du blir erbjuden alkohol på en fest eller andra tillställningar(ha några intränade svar "jag kör bil", "tack men nej tack jag ska upp tidigt i morgon", "jag försöker gå ner i vikt" osv). Jag fick ven göra en undersökning om vad mina triggers är för att dricka, vi har ju olika triggers en del har ångest, andra vill fly något, jag hade något i stil med att förstärka vilket stämde bra eftersom jag gillade känslan av att vara påverkad av alkohol.

Jag medger att det inte var det stoltaste ögonblicket när jag gick in i vänterumen men där såga jag altifrån folk i kostym till en del som varkade ha det tuffare (eller hade kommit längre i den degenerativa resan). I det store hela var detta en nyttig lärdom för mig som jag givetvis helst hade varit utan.

Om du söker runt i forumet så finns det oro för socialen och barn samt körkort och Transportstyrelsen. Mina barn var myndiga och Transportstyrelsen blev inte kontaktad vilket så här i efterhand är helt otroligt, givet nivåerna på peth-värdena jag hade.

Testa med att ringa alkoholhjälpens telefon, du är anonym och sätter bollen i rullning.

Till sist så var det väldigt tydligt att alla jag kom i kontakt med ville mitt bästa och hjälpte till.

Lycka till med vilken väg du än väljer.

@fooliehutten Undvika alltför onödiga risker låter som en bra plan!

Kram 🐘

Igår drack jag ett halvfullt glas vatten, idag drack jag ett halvtomt glas vatten. Och jag blev precis lika otörstig båda dagarna. För övrigt känns det, oavsett hur glasets innehåll preciseras, precis lika pessimistiskt inombords; fast det är inte så dumt det heller. Det handlar mest om att stå ut med mig själv som den jag är och som pessimismen bjuder undvika alltför onödiga risker i livet. Det har stärkt mig i min kamp med dystymin. 🤗

@bergaberg tack snälla för svar! Så otroligt skönt att veta att msn inte är ensam. Har också planer på psykiatrin, men återigen kommer skammen i vägen… Berätta gärna vilket mottagande du får hos vården. Lycka till!

@fooliehutten Precis som att man kan vara självsnäll så kan man vara självtacksam. Tacksam för att jag har tagit beslut i livet som tagit mig hit, för att jag har det här och det här, som på olika sätt berikar mitt liv. Man kan vara tacksam för att föräldrar, barn, kollegor hör av sig och bibehåller en god relation, för att jag har en hobby som berikar mitt liv osv. För att min hund är bästa sällskapet 24/7, och på så många olika sätt en friskhetsfaktor.

Ingen gud inblandad öht. Det handlar om att jobba på sitt tänk. Alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt. Alltid se någonting positivt i eländet. Jag är tex svinförkyld just nu. Fördelar? Ja, min chef måste ta tag i surdegen att se till att det finns en naturlig ersättare för mig. Nu, idag. Inte ”senare”. Jag har larmat om detta länge. Och det är inte säkert att den här lösningen blir bra ens, men han blir lite mer medveten om vad som krävs. Så länge jag jobbar håller jag ställningarna, nu fick han surdegen i knät söndag förmiddag. Det jag kunde göra var att varsla i tid.

Och jag är inte tacksam för att jag blev sjuk just nu, jo lite faktiskt. Det hade varit mycket värre om jag blev sjuk under påskveckan. Nu får mitt immunförsvar jobba på, och sen är jag pigg och rask i god tid innan påsk. Så gör man för att alltid se glaset halvfullt.

Kram 🐘

Godmorgon befinner mig i samma sits som dig. Jag tror på det sist nämnda du säger att sluta helt, känner däremot ingen skam över att säga att jag har ett problem som bottnar sig i lågsjälvkänsla, oro och stress. Har kommit till flera insikter gällande min konsumtion. Jag dricker för att fly, slippa känna stress, ångest bli någon annan. Alkoholen är det som är fokus för mig och inte själva kvällen, umgänget eller platsen. Skälen till att dricka finns alltid där som du beskriver snart sommar då vill man ju ta det där glaset bubbel på verandan i solen.
Det lutar mot att söka professionell hjälp. Jag hoppas du kan finna kraften att hitta hjälpen och få följa din resa. Själv kontakta jag psykiatrin idag.

Måndag, ny vecka och nya möjligheter. Har sovit fem timmar, vaknade lite efter fyratiden nån gång och tänkte att nu järnspikar så är det dags att ta sig utanför dörren. Soppåsarna hade stått och flinat tillräckligt länge åt mig i hörnet tyckte jag. Störande oreda är faktiskt en rätt så stressande grej i sinnet som kan vara rätt så tröttande och en riktig energitjuv för en trött dystymiker.

När jag hade slängt kassarna med skräp tänkte jag att nu är man ju äntligen utanför dörren och då ska man då passa på att ta sig en liten promenad runt kvarteret. Det var så lugnt när alla fortfarande sov i kvarteret. Inte ens nån som släpade omkring på nån gläfsande jycke. Det vara nästan som om tiden stod still. Man han tänka utan att älta nåt, bara vara som det väl heter liksom. Helt perfekt alltså.

Kanske lite före femtiden satte några vårfåglar igång och kvittra trevligt. Måste säga att man kände sig som en människa, nåt man väl inte gjort på rätt så länge. Tog mig säkert till fots i mina tofflor runt en sväng i kvarteret på minst fem hundra meter. Rekord för att var jag alltså. Som ju för det mesta är trött som en klubbad säl och bara häckar i ett kök.

När jag kom innanför dörren igen så kände jag att det var dags att fixa till en liter bubbelvatten från min kolsyremaskin. När man hade stärkt sig med lite uppfriskande bubbelvatten. Då kom tanken på nykokt kaffe åter. Så jag gjorde resolut slag i saken och kokade på en kanna kaffe. Något som man tänkt på så himla länge men inte haft nån ork till.

Nu har man fått sig ett par uppiggande koppar och har ordentligt med nykokt kaffe i termosen också. Man är ju smått förmögen alltså. Vem behöver väl sånt där skräp som alkohol. Nu sade magkänslan till om att det drar ihop sig till frukost. Har faktiskt lite limpa på bänken och mjölk i kylen och både mjukost och kaviar i en tub, man är ju rik som ett troll alltså. Inga problem att fixa till en måndagsfest med varm mjölkchoklad denna morgonkvist alltså.

Ha en fin dag!

Godmorgon, då var jag här igen efter år av försök till att ta kontroll över mitt drickande. Ibland går det bra men senast igår gick det överstyr. Jag bara hällde i mig vin och vaknade upp med minneslucka. Vidrigt är det och ångesten får mig att vilja sjunka genom jorden.

HUR kan jag göra så här med sambo och barn hemma?? HUR kan jag riskera mitt förhållande såhär och HUR kan jag låta min barn se mamma bli ”konstig” IGEN?!!!!

Har flera ggr tidigare velat dra ner, ta en vit period osv men hur tar man beslutet om aldrig mer? Känns så oerhört läskigt. Tänk ett glas bubbel i solen på resan, på någons bröllop, på nyår. Det ska ju liksom vara, eller?

Behöver allt stöd och tankar kring det där beslutet. Nu är det nog. Jag måste typ säga att jag är allergisk eller nåt för att kunna sluta helt. Att sluta helt är ju också att erkänna inför alla att man har problem. Ingen vet dock hur stora de faktiskt varit. Jag skäms. Jag behöver hjälp.

Andrahalvlek och Himmelellerhellvette, jag har lite svårt för detta med tacksamhet; den känns svuren till någon slags trosföreställning om något väsen, en mottagare där borta och som nås via riktadhet. Jag har ingen egen erfarenhet av andar och inte heller vart eller vem jag då riktar mig till och visar upp mig som en tacksam figur. För mig blir det som att rikta en k-pist rätt ut i beckmörkret och avfyra den. Jag vet aldrig om jag träffar och vad. Jag strävar efter att bättra på mitt tålamod med mig själv. Det är gott att ha värme, tak över huvet och mat att mätta sig med. Lägg till det att man ändå är hyfsat frisk. Vad mer kan man egentligen önska? Tack för er vänlighet och att ni delar era erfarenheter och livsresor. De är viktiga stöd i mina funderingar runt resan min. 🫶

@Guldlock instämmer med föregående talare. Så starkt av dig att fortsätta välja nykterheten ❤️ tänker att det snart kommer en dag då du oxå får vinster av det!

Vilade mig på sängen och tyckte det var grått. Tänkte sen att det var bra att det inte regnade i alla fall liksom. Fast vad hade det gjort när man ändå var inne och under tak funderade man då på. Tänkte sedan att, vad bra det är att det är lite grått idag. För då så slipper man bli så himla solstressad, och behöver inte springa åt alla håll samtidigt för att hinna ha kul på alla sätt.

Då blev jag lugn och somnade. Drömde lite blandat, och även en tecknad seriefigur dök upp i drömmarnas tankar. Till och med rätt melodi och allt var det. Bang, Bang - Lucky Luke tror jag bestämt det var. Sedan vaknade man och såg att solen sken. Tänkte att det var ju skoj. Men bara nån minut senare insåg man ju att, jaså det är solnedgång redan. Så nu hinner man ju inte ut i solen idag. Men då gick jag resolut ut på balkongen och parkerade mig i solskenet en stund och funderade.

Såg då att det inte var mycket kvar av snön på baksidan av huset, ja inte framför heller. Nog är våren på gång allt tänkte jag då. Nu har man ju hunnit ikapp sig själv. Det är då inte mycket som krävs. Bara en liten pappkartong med päronsaft, ett sugrör och lite överblivna dillchips på en söndag kan faktiskt vara lite av en höjdare och inte alls så dumt.

Sedan tänkte jag på en morot, det var väl nån vitamin kanske som behövdes. Apelsinjuice också, sade en känsla, och glöm inte att äta den där makrillen i tomatsås som tillbehör i efterskott till de goda potatischipsen sade magkänslan bestämt. Mera nyttigheter i fisk alltså. Chips är godis, fisk är kung - vet du ju. Ja-ja, tänkte jag, och fiskburken lär väl komma till pass lite senare på en limpmacka till ett glas med mjölk som man då har en flaska kvar av i kylen.

Tja, inte mycket händer här alltså. Inga större stordåd. Men en alkoholfri dag är det då och det är väl gott nog och helt i sin ordning. Tänkte sedan på vin och sprit, och vad värdelöst sånt egentligen är. För råkar man vara glad en stund. Ja, då behöver man ju inget, och är man nedstämd. Då blir man bara deppig och då ska man då absolut inget ha alltså. Känner man stress och vill dricka för att få sig lite vila. Det är ju också helgalet. För är man trött är det ju inte vin och sprit kroppen skriker efter, då är det ju en stund på sängen som gäller.

Det tog jag mig allt lite päronsaft på. Plötsligt vaknade tanken på en morot igen. Skalade en jättestor sådan och tittade på den. Då satte tankarna igång att spinna fritt igen. - Vad sjuttsingen kan denna jätte till skalad morot väga egentligen... Tja, då jag inte hade annat för mig så var det ju bara att slå på den lilla digitala hushållsvågen. På grammet exakt 147 sådana visade vågen. Stor morot alltså.

Sedan gick jag loss på den med kökskniv. Delade den i flera delar. Tittade på dess bitar på skärbrädan och tänkte. De ser ju ut som små orange trästubbar i miniatyr. Alldeles för stora att tugga på, måste skivas lite. Nu har man ätit en morot också. Funderar nu på om det är dags att blanda lite apelsinjuice. Men, njae. Man kan väl inte göra hur mycket kökspyssel som helst på en gång. Har ju till och med skalat en morot idag. Nån hejd och måtta ifråga om stordåd i ett kök, får det allt vara en vilodag som denna.

Det var trevligt att du @vår2022 tittade in här igen. Vad ska man med AI till egentligen. För i en sådan finns ju ingen själ. Det säger ju chattmaskinen själv också till och med. Då den av dess ägare och programmerare i Kiseldalen - Silicon Valley tydligen är instruerad till detta så att ingen tror nåt annat alltså. Nej, nu har det ju blivit mörkt utanför köksfönstret också. Får nog tända lampan man har i fönstret. Kaffe också sade en busig liten känsla.

Borde väl koka på den där kannan som man tänkte på i morse. Hej och Hå alltså. Mycket pyssel och jobb är det då stup i kvarten. Läste nånstans på nätet att man är lite av en del av en minoritet numera liksom. För endast omkring en 3 procent kör stenhårt med kokkaffe här i vårt avlånga land. Men varför ska man vara precis som alla andra kan man tänka. Får väl koka på lite snart kanske...

Nämen hejsan alltså. Såg just att du @Carisie också tittat in här. Detta måste man ju fira på nåt sätt att man tydligen inte alls är så bortglömd som man kan tro ibland. Har ju en glassbåt kvar i frysen. Denna och en kopp kaffe vore ju kalas alltså. Får se om man glimrar till med en aning energi om en stund så man lyckas göra ett ryck.

Har ju ett kaffepaket på hyllan och nog även lite pulver kvar i farfars gamla kaffeburk min far ärvde efter honom. Tittar på mina föräldrars röda kaffepanna med ett guldlock på. Det är många kubik med kaffe den kokat fram genom åren. Säkert en mindre tankbil sammanlagt.

Ha en fin kväll mina vänner!

@Flarran Instämmer med @vår2022 🧐 En gilla-knapp vore nåt! Jag läser alltid dina inlägg. Här var det bubbelvatten i glaset. Jag svettas så förbenat på natten om jag dricker kaffe på kvällen 🥵. Må bäst! 🩵