Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan!

@Himmelellerhelvete

Tack för ditt grattis till min lilla prestation att vara helt nykter i tre veckor och även som sådan, medlem en vecka här på forumet. Tänk att det skulle behöva ta så lång tid att våga öppna sig lite och berätta hur man verkligen tänker, känner och mår. Har aldrig gått in på hos sjukvården att jag förutom jobbiga psykiska tankar normalt sett även har druckit sådana kopiösa mängder som jag har gjort genom åren.

Det var väl även någon läkare i början av 2017 som lite i förbifarten sade något om att jag kanske skulle behöva bli en del av någon grupp som bearbetar sina alkoholproblem, men jag har ju så mycket krångliga tankar och även social ångest inför att behöva sitta mitt i en grupp med diverse folk och tala ut fritt om mig själv. Då blir jag bara tyst och får inte fram ett vettigt ord.

Men tror att det här om att tala ut om sitt mående nog är något som alla människor skulle må bra av att göra ibland liksom. För visst är det väl för det mesta när någon artigt frågar om hur man mår, som så, att svaret då som oftast blir något i stil med:. Jo tack – det knallar och går.

För skulle man praktisera det hela om att tala ut om sitt mående med folk som man inte känner, i realtid eller vardagens verklighet som man kan göra här på forumet så skulle nog folk tro att man inte var riktigt klok i skallen. Hur som helst, hoppas att du mår bra och att det går bra även för dig med att slippa drickandet och andra knepigheter. Ha en nykter och fin kväll.

Kämpa på!

@Himmelellerhelvette Ja Jonas Gardell är så himla bra❤️

Igår ringde vår dotter när vi åkte t Karlstad. Vi blev glada men förvånade. Hon undrade om vi kunde komma m lite privata kläder. Vi kunde ju inte det just då så hon blev sur/besviken och ville lägga på direkt. Vi sa att vi kunde komma som idag el vi kunde fråga vår son. Hon visste väl att vår son inte ville komma vilket vi visste också samtidigt som jag tyckte att han egentligen inte behövde åka. Det handlade om min stress/önskan att få kontakt m henne igen. Hon ringde upp igen och vi sa att han inte kom. Då ville hon lägga på igen men jag fick henne att stanna kvar någon minut i telefon då lät hon mer som vanliga sitt vanliga jag. Idag har vi varit h henne. Hon är givetvis inte helt som vanligt men den dotter vi träffade idag henne har vi inte träffat sedan i början av juli❤️🙏🏻Hon frågade om vi ville ha kaffe och vi gick och hämtade. Hon pratade om sina rutiner för att annars blev det långsamt. Så hon tyckte att det var ganska skönt när vi gick efter en timma för vi störde rutinen/hon blev rastlös. Så imorgon kommer hon hem och min man ska hämta henne🙏🏻Men fy farao för att vara inlåst där…Å nu tar vi en dag i sänder…

Kram🥰

@Flarran Grattis till 3 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Glad och stolt som en mallgroda 🐸 ska du vara!
Kram 🐘

@Flarran Grattis till 3 veckor alkoholfri!🥳. Du har mycket tankar och vad härligt att du får sätta ord på dem här i din tråd. Du skriver väldigt bra, kanske ska du skriva en bok?

Ha en fin söndag!

@Flarran Grattis till din första vecka💪

Hej där allihopa!

Kul även att du Kennie, skrev några ord. Jag är dålig på att komma ihåg att säga tack rent generellt så är det någon på forumet som tycker att jag är stel och knepig och kanske glömt att hälsa eller så, får ni säga till.

Hur som helst, måste bara blåsa i tutor och trumpeter och banka rejält på på nån trumma liksom.
Så kändes det i stunden när jag upptäckte att det har gått precis en vecka sedan jag klev in här på forumet och började gå igång och snacka ut om mina inre känslor och tankeproblem som jag alltid använt öl, vin och sprit för att glömma och slippa känna av för en liten stund. Hurra för hur bra jag är - det måste man ibland kosta på sig att känna när man upptäckt att man klarat av något som man inte har lyckats med på flera år.

Tidigt imorgon, eller när tiden 23:59 i normaltid som vi nu befinner oss i passeras, då börjar min fjärde vecka som helt alkoholfri. Tre veckor alltså, det hade man aldrig trott att man skulle kunna klara av. För en månad sedan satt man ju och drack sin egen hemgjorda mäsk på socker och bakjäst för söta degar och funderade på varför man inte hade ork och ”vett” att någon gång komma ihåg att sätta igång en 25 liters dunk extra varannan vecka så att man ibland även hade en skvätt över att köra i hembrännaren också.

Har idag efter att jag till sist vid femtiden i morse somnade och sedan vid sen lunchtid vaknade, i alla fall ätit en någorlunda vettig frukost istället för att som så ofta i många år släpa mig ned till butiken och köpa min ”hälsokost” som chips, jordnötter och ett sexpack eller två med 3,5 % pilsner. Har denna söndag återigen till frukost kört med varm choklad och smörgåsar med mjukost och konsums kaviar. Lite positiv nostalgi ligger det i denna kost för mig. Minns ju att morsan alltid serverade sådan frukost – ack ja, vad man saknar sina gamla föräldrar trots allt.

Nej, nu får jag inte börja att tänka för djupt, för då kommer jag bara att sakta åka hiss ned i mitt redan trötta och låga stämningsläge och då kanske det blir inhandling av öl, och så är karusellen igång som vanligt tills kroppen strejkar eller jag väl som en gång tidigare när farsan av ålder dött på hösten 2018 och jag då testade ett rep i badrummet och väl liksom kikade in det rum som de lärde väl kallar för dörren till dödsriket eller slutet på detta, ens kända livsresa. Tänk vad man kan tänka, när man bara sitter och tänker och låter tankarna vandra fritt...

Kom just på att det som jag nu gör, faktiskt är att något som man som ung tyckte var töntigt. Nämligen att sitta och skriva dagbok över sina i stunden upplevda känslor och tankar. Minns att farsan tyckte att farfar var lite märklig som alltid visst skrev dagbok om hur han tycke att de närmaste behandlade honom, om han någonsin reflekterade över hur han själv agerat mot farmor, far och faster som ung då han periodvis var tungt alkoholiserad tills magen hans inte klarade av spriten framgick väl inte så tydligt av hans dagböcker, som mest avhandlade vädrets växlingar.

Morsans dagbok och hennes anteckningar mellan åren 1981 – 1986 då hon var i fyrtioårsåldern har givit mig bra mycket mer insikt, tröst, förståelse och numera även så smått kanske lite begynnande ödmjukhet för att man inte ska döma andra i onödan. Morsan var kristen men tyvärr även drabbad av bipolär sjukdom som då hade beteckningen: Manodepressiv sjukdom. Morsan hade inte mycket ork och energi under ens uppväxt och så.

Minns vad jag ofta brukade säga till henne, och även gjorde sista året 2012 i juni dagar innan hon skulle ha fyllt 69 och av en längre tids sjukdom gick bort av åldersskäl och en lunginflammation. - Hör Du morsan, du gör inte mycket, men du gör det bra! Vet att hon tänkte på mig jämt och även bad till Gud om att han skulle beskydda mig, vilket jag tror och känner att han gör. Men det funkar ju inte i längden att ständigt själv medvetet i fara.

Morsan, precis som farsan smakade aldrig en enda droppe alkohol, så det var inget som först ens fanns med i hennes tankevärld. Men visst var hon upprörd och starkt missnöjd över min livsstil, liksom även farsan var. Då jag väl rätt tidigt allt som oftast vid veckosluten var ute om nätterna fram till morgonkvisten och drack mina starka drycker. Fick även ofta höra av farsan - Kom hem medans vi känner igen dig...

Det är så mycket jag inte bearbetat inom mig, utan bara tryckt ned och lagt in i något hörn och försökt bortse eller inte bry mig om. Sedan har väl öl, vin och sprit om man så säger fått fylla ut tomrummen och luckorna i själens längtan liksom Men så har jag ju även missat rätt mycket av det verkliga känslolivet, som närhet, mänsklig värme, nära kompisar, och liknade som väl är det som kanske är det verkliga värdet i det mänskliga livet om man bortser från det andliga tänkandet. Det har aldrig funnits ork och uthållighet för några nära längre mänskliga kontakter.

Har sedan jag var kanske en tre år känt mig orolig och haft svårt för att hänge mig åt sånt som väl kanske ger andra lycka och livsglädje, trodde länge att jag var blyg och osocial, men det är något annat som fattas inom mig. Minns även att utåtriktade mormor redan tidigt sade - du måste lära dig att kramas lite mer. När jag tänker tillbaka på min uppväxttid, så var det inte mycket kramande i familjen egentligen, det var även något jag kom att känna mig rätt kluven till, och obekväm med.

Tänker ibland på hur det ser ut hos många människor, där bilder på deras familjemedlemmar är något centralt som bevisas genom att de gärna visar upp bilder på nära och kära. Något sådant fanns inte alls i vårt hem, nog tyckte vi väl om varann och så, och visst hade vi fotoalbum och tog bilder som andra, men det var väl kanske mest som en kul liten dokumentation över våra lokala utflykter och även semesterresor runt omkring i landet.

Morsan var uppvuxen i ett kanske lite stelt hem som enda barnet där mormor strikt skötte hushållet samt även arbetade på kontor. Morfar han var förman på ett industrilager. Han var på grund en av svår diabetes i princip nykterist, utom väl då han tog sig någon hutt då det var fest bland deras ytligt bekanta vänner. Mormor gillade dock inte alls detta då hon strikt skött morfars diet, där inget socker i princip fick ingå alls. Minns att morsan berättade att hennes största förtjusning som liten var de få gånger hon fick några småslantar till att köpa maränger för i ett närbeläget konditori.

Farsan var uppvuxen på landet tillsammans med farmor, farfar, faster, samt väl även en katt, en hund och lite jordbruk och med höns, getter, häst en ko, lite skogsbruk och så vidare. Farfar var som ung och stark en rätt händig man som var stor och stark, och hade en jävla pondus och även visst ordentliga röstresurser om så krävdes.
Han var som farsan, alltså ändå en som aldrig fysiskt misshandlade sin familj.

Det skulle inte fungerat då farfar var allt för jävla stor och stark. Yrkesmässigt var han självlärd byggjobbare och kunde bygga hus, helt från grunden upp till skorstenen om han fick beställning på såna jobb. Han tjänade periodvis rätt bra med pengar, men söp väl upp det mesta tillsamman med sina suparkompisar vid de sjöslag som farsan väl berättade lite kort om ibland.

Tänk vad mycket tankar som far omkring i skallen och plockas fram så här en söndagseftermiddag. Har helt glömt bort varför jag satte mig ned vid datorn för att skriva. Ja visst, det har ju nu gått en vecka som skribent på detta forum. Tack till er som har tålamod med att läsa mina knepiga alster.

Nu ska jag gå runt i lägenheten och kolla att alla klockor går rätt. Det är ju normaltid igen och det mörknar en timme tidigare om kvällen. Tänker nu än en gång på sångtiteln: I morgon är en annan dag, dessa ord är då så sanna som det bara kan bli. Får väl hoppas att man nykter tar sig igenom även den kommande veckan. Men man får väl ta ett steg i taget som det heter...

Ha det gott!

@Smillans Grattis till 100dagar 🥳 Så otroligt härlig beskrivningen låter i det du skriver❤️

@erivan Har du läst Tänka klart av Annie Grace?
Hon förklarar varför det inte handlar om karaktär på ett bra sätt.
Hennes bok förklarade mycket om hjärnan och beroende. För första gången förstod jag vad som var beroendehjärnans tankar och vilka som faktiskt är mina egna. Boken finns som pappersbok och den gav iaf mig en massa hjälp.
🥰

@Smillans Grattis till hundra dagar och till att du har en trädgård! Saknar verkligen en liten bit mark stt påta i…🤗

@Varafrisk Så härligt att Konas lyckades ändra ditt humör❤️ Gud vad pinsamt med det äldre paret!
Önskar dig en mysig söndag. Kram

Hej,
Ja, musik är fantastiskt. Jag spelar också och skriver låtar. Det är verkligen skönt för hjärnan. Att träna instrument är något som fungerar bra mot sug också tycker jag, nåt lite lagom svårt som gör att man går koncentrera sig på något annat. Att lyssna på musik är också något som för mig fungerar för att nå det där lite avslappnade tillståndet jag förut fick av alkohol. Och som du skriver- försiktiga steg framåt är grejen. Nu är nykterheten viktigast, håll fast i den och ha tålamod, det kommer bli bättre.

Hej Kennie,

Tack för att du skriver, du gör ett fint jobb och behövs, precis som alla andra här som sliter och kämpar med svåra tankar av olika slag. Har faktiskt en stor hobby som ger stimulans och har gjort så i många år. Jag pysslar med att komponera instrumental musik inom pop, rock och till och med ibland en del klassikinspirerad musik. Kan inte noter och så utan spelar bara allt spontant på keyboard och sätter ihop egna musikspår och lägger ut sånt.

Lägger då och då ut mina alster på ett par musiksidor vilket har blivit till en slags terapi som även en psykolog har sagt åt mig att fortsätta med då det är viktigt att ha något som man kan finna styrka och positiv energi i liksom. Så finns alltså under både mitt eget eget namn och artistnamn på ett par utländska forum för musik på nätet.

Men det är något som jag inte berättar något mer ingående om för det känns väldigt privat liksom. Har ändå hittat en del musikvänner där som jag ibland även berättat lite ytligt för om min mörka sida, rent psykologiskt sett, men väl ändå inte om hur pass mörk i sinnet som jag som oftast är. Men musiker är känslomänniskor och kan nog se igenom en hel del ändå.

Blev år 2013 medlem i Stim då farsan tjatade rätt ihärdigt på mig efter mors bortgång år 2012 att jag borde försöka göra något med min musik. Han tyckte väl som du att det var viktigt att jag försökte fokusera på sånt som kunde få mig på lite bättre tankar och inte vara så instängd i mig själv kanske. Men att i verkliga livet våga kunna umgås med människor är något jag inte har kunnat lära mig än. Det är så många psykologiska låsningar som jag har.

Minns även att en allmänläkare 2017 sade att det nog vore rätt bra om jag försökte att samarbeta med någon i verkliga livet med musikproduktionen då man inte kommer någonstans om man inte vågar ta steget ut i att kunna jobba med någon utanför sin egen lilla skyddade värld tror jag att han menade. Men än så får musiken bara vara som en terapi för mig. Skulle aldrig kunna tänka mig att stå på någon scen och spela live. Det är för mycket jobb och stress kring sånt känner jag.

Hade tänkt att cykla lite på motionscykeln idag, men det blev inget då blodtrycket var lite väl högt och jag inte har mått så psykiskt bra rent allmänt heller. Det blev dock bättre efter att jag drack lite söt yoghurt och sedan slog mig lös på lite glasstårta nu när det i alla fall har varit lördag. Det kändes nästan lika bra som att dricka ett glas söt likör. Faktiskt bättre på flera sätt. Har nog aldrig brytt mig om att lyssna på kroppens signaler och även tolkat känslor på fel sätt. Blir snabbt även psykiskt utmattad av att tala med människor direkt öga mot öga rent generellt.

Om någon är snäll och trevlig som jag möter direkt liksom, så blir jag pigg och glad en liten stund, men sedan förvänds snabbt den känslan till oro och även trist nog ofta konstigt nog till nedstämdhet. Får försöka att lära mig att hantera sånt på något annat sätt än att koppla av med alkohol, men det är svårt att orka vara stilla i stunden och rida ut inre stormar.

En psykolog har väl även erbjudit möjlighet till att jag skulle kunna få ingå i någon grupp för samtalsterapi men det känns även det som något som jag inte är redo för att göra än, utan bara tanken på sånt skrämmer då jag har svår social ångest som knappt gör att jag klarar av vardagsprylar som att stå i en kö när man ska handla och sånt.

Har fått testa olika mediciner mot sådant, men inget har fungerat. Bara mest fått diverse knepiga biverkningar av piller. Det är så mycket jag måste arbeta på för att väl kanske hamna mer i balans, det vet och förstår jag, men får nog ta många små och försiktiga steg framåt. Men just nu i skrivande stund så mår jag någorlunda bra.

Ha en fin kväll och kämpa på!

Jonas Gardell var SÅ bra! Så kul, så klok och så modig! Han brukar ju alltid ta kontakt med någon/några person/personer i publiken vilket han gjorde även denna gång. De var ett äldre par, de hade varit ihop i 48 år. Det som var lite pinsamt att alkoholen hade gjort de lite för djärva. De insåg inte när de skulle hålla tyst…att det var Jonas som styrde dialogen…så till slut fick Jonas på allvar säga till dem att vara tysta för annars var de tvungna att lämna lokalen. Han sa att han kommer av sig om de håller på och stör. Då faktiskt förstod dem…det var som sagt var riktigt pinsamt🙈

@Heffaklump Vitsen med att nöta, nöta, nöta nyktra fakta är att även ens undermedvetna ska påverkas. Om man bara jobbar med det medvetna kan det uppstå en dissonans, som kan vara skitjobbig.

Kram 🐘

@vår2022 Tack snälla du 😍🥰

@Flarran @Andrahalvlek

Tack för era ord, känns bra att veta att det finns folk därute som förstår.

Jag tror att det som ofta gör att det går snett för mig är att det överlag är ganska lätt för mig att avstå från alkohol, det kräver lite viljestyrka i början men efter ett tag går det på sätt och vis av sig själv.
När jag kommer in i den fasen tappar jag intresset för det arbete som krävs för att jag skall förbli nykter och tankarna om att det nog kommer att fungera att dricka ändå börjar komma.

Jag tror att det jag behöver göra är att sätta av tid för det här arbetet på daglig basis, exempelvis som ditt förslag @andrahalvlek om att ha "Skål, ta mig fan" som insomningsbok eller att sätta av en halvtimme varje kväll för läsning i ämnet eller liknande.
Kan jag få in en rutin som fungerar spelar det ingen roll om jag är inspirerad eller ej, det bara görs.

Vad gäller gårdagens misstag så hoppas jag att det kan komma någonting gott av det, det är ännu ett exempel på att jag aldrig kommer att kunna ha en normal relation till alkohol. Som det nu var så hade jag visserligen en ganska trevlig fredagkväll med vin och ost men en bedrövlig lördag med en av de värre baksmällorna jag någonsin haft, jag var själv och dottern är hos sin mamma så ingen annan än jag själv påverkades av det. Jag får ta med mig den här erfarenheten och lära mig av den och förhoppningsvis kan den hjälpa mig att stå emot nästa gång tankarna på alkohol dyker upp.

Jag har två jobbevent nästa månad, ett julbord och en utgång med facket, hade funderingar på om jag skulle dricka på dessa event men det är tydligt efter gårdagen att det inte kommer att fungera så det får bli alkoholfritt för mig.
Redan där kan jag se någonting positivt i gårdagens misstag, bättre att jag fyllnar till i min ensamhet än med kollegor.

@Heffaklump Ett sätt att repetera nyktra fakta är att ha ”skål ta mig fan” som insomningsljudbok. Själv lyssnade jag på repeat 30 min varje kväll första halvåret.

Slå inte på dig själv, lär dig av misstaget. Börja inte förhandla med den viskande alkoholromantiska rösten - sätt stopp direkt!

Sök på intervention på youtube och plågas av andras öde - så slutar det om vi inte sätter stopp!

Kram 🐘

Hej,
Hoppas att du slipper ångest framöver, svårt med såna nätter. Men nu vet du ju att du kan hitta lugnet även utan alkohol. Ibland är vägen till välmående just så enkel- att sova, äta och motionera klokt. Då hittar även själen ro. Och då blir det sen lättare att komma fram till vad man skulle vilja ägna sig åt, något som ger en stimulans, gemenskap eller vad man behöver. Vad fint också att du hittat andra trådar på forumet som är givande. Att stötta andra och hjälpa dig själv går hand i hand.

@marshmallow11 ja men de är ju så. Börjar med ett o sen bara brukar det fortsätta av sig själv.
Skriva låter som en väldigt bra idé.
Jag använder definitivt denna sida som hjälp/påminnelser och skriva av sig. Är nog ganska skönt att kunna se sin egen framgång så småningom i ord.
Jag var på aw igår (jag har verkligen lyckats boka in alla riskaktiviteter framför mig) med mitt jobb. Hade riktigt riktigt kul. Vart nykter och körde bil dit som säkerhet.
Kom hem i lagom tid och förutom trötthet så vart det väldigt skönt att vakna upp i morse och kunna spendera tid med familjen, köra bil om behovet finns och inte ha ångest och ligga på soffan. Jag gillar känslan. Även om jag saknar alkoholen. Galet nog.

Är nu en helg utan större planer och ska umgås med familjen och bara vila mycket. Försöka att inte tänka på alkohol.
Barnen har lovat att göra drinkar ikväll (massa olika sockerfri läsk som ryckiges ska blandas och smakas av) de blir min fest i helgen :)

Hoppas du har en bra helg du med

@marshmallow11 ja men de är ju så. Börjar med ett o sen bara brukar det fortsätta av sig själv.
Skriva låter som en väldigt bra idé.
Jag använder definitivt denna sida som hjälp/påminnelser och skriva av sig. Är nog ganska skönt att kunna se sin egen framgång så småningom i ord.
Jag var på aw igår (jag har verkligen lyckats boka in alla riskaktiviteter framför mig) med mitt jobb. Hade riktigt riktigt kul. Vart nykter och körde bil dit som säkerhet.
Kom hem i lagom tid och förutom trötthet så vart det väldigt skönt att vakna upp i morse och kunna spendera tid med familjen, köra bil om behovet finns och inte ha ångest och ligga på soffan. Jag gillar känslan. Även om jag saknar alkoholen. Galet nog.

Är nu en helg utan större planer och ska umgås med familjen och bara vila mycket. Försöka att inte tänka på alkohol.
Barnen har lovat att göra drinkar ikväll (massa olika sockerfri läsk som ryckiges ska blandas och smakas av) de blir min fest i helgen :)

Hoppas du har en bra helg du med

@Amanda L haha ja alltså tror folk dessutom i min omgivning är så ovan vid att jag avstår så de kanske måste fråga flera ggr 🤷‍♀️ men det är ganska skönt att säga nej i nuläget

@Heffaklump

Hejsan!

Jag läste just ditt inlägg och känner så väl igen situationen. Har så många gånger bestämt att sluta med alkohol då jag ju vet vad den har gjort och gör med mig. Men ändå så känner jag en längtan efter ”friheten” att få vara ”mig själv” eller rättare sagt slippa tänka på sådant som tynger sinnet.

Måste säga att du är en bra människa som vågar skriva om ditt lilla snedsteg som bara är helt mänskligt. Fortsätt kämpa och innan du nästa gång känner att det behövs en ledig dag från kampen mot inre demoner, försök då istället att skriva av dig innan det korkas upp.

Gör så själv just nu och skriver en massa om inre tankar och känslor som väl många kanske bara tycker är ovidkommande strunt. Men när allt för mycket ovidkommande strunt samlas inom en så kan det till sist gå lite hur som helst. Tittar just nu på klockan och ser att tiden närmar sig stängningsdax för systemet och minns hur många gånger man har cyklat som en blådåre för att hinna fylla väskan med diverse buteljer och flaskor att ha som trygghet och lugnade medel.

Denna lördag, varken hinner jag eller vill ha något att dricka som bara gör mig än mer sänkt i humör och känslor. Har suttit och filosoferat lite allmänt och stirrat på ett ölglas som stått i diskstället i flera dar och ställde in det i skåpet för att få lite sinnesro. Livet är en strid som det heter och hela tiden måste man försöka att göra sitt bästa. Så det är precis rätt som du tänker att det bara är att ta nya tag och hoppa upp på hästen igen och kämpa vidare för att få vara fri från alkoholen som är ett jäkla gift som man ju vet att alla här förstår.

Kämpa på!

Jag har hittat en riktig guldgruva.

Så känns det när man läser här och där på forumet då man behöver inspiration för att orka gå vidare i kampen mot den inre demonen som med alkohol och annat vill få en att ge upp. Hittade en gång en dagbok i pappersåtervinningen skriven med bläck och blyerts av en ung missbrukande tjej som i detalj beskrev sin dystra vardag, en verkligt mörk läsning utan att gå in på några detaljer...

Detta var dock en människa med ett så tungt missbruk att man egentligen skäms över att sitta och klaga över sitt eget livsöde och alkoholsug. Men kärnpunkten i det hela kan nog sammanfattas som att vi alla har våra olika problem att kämpa med och försöka att övervinna och ta lärdom av, och kan vi då sedan med hjälp av våra egna erfarenheter hjälpa någon annan så lever man inte förgäves.

För det är så många egentligen fina människor och i grunden hyggligt folk som av olika anledningar går ned sig och inte orkar att kämpa. Minns att morsan som hade svår bipolär sjukdom och egentligen endast klarade av att leva på grund av sin egna kristna tro och övertygelse.

Hon sade ibland rätt ut att hon tyckte det var så himla tragiskt, speciellt när en människa kanske hade kämpat hela sitt liv med att orka leva livet ut. Sedan bara kanske strax innan målsnöret som äldre gav upp och avslutade sina dagar för egen hand. Tänker även på en alkoholiserad man som man en gång kände som hade schizofreni och söp som en alika och till sist hängde sig i duschen när hans fruga var ute för att handla mat. Det är mycket man inte kan förstå, men när man levt tillräckligt länge och sett ett och annat blir man rätt ödmjuk inför det som man kanske en gång mest kände förakt för.

Har kallat det här inlägget för – Jag har hittat en guldgruva, och det är då utan överdrift ren sanning. För visst kan väl sjukvården ge en piller och någon terapeut som man kan snacka ut en stund med. Men trots alla professionella råd som att äta rätt, sova rätt och tänka positivt och strukturerat arbeta med sig själv så faller man ändå alltid ofta ned i något mörkt hål om man inte hela tiden ger akt på hur man mår och känner sig. Någon har sagt ord som att man är sin egen coach och att man ska läsa och lära sig så mycket man kan inte minst här på Alkoholhjälpen, vilket är ord man verkligen har tagit till sig.

Vi har alla vår livsresa att göra och man blir aldrig någonsin fullärd är känslan som finns. Har idag tack vare en skribent på detta forum fått nya insikter och en inblick i sånt som man aldrig tänkt på och som har lagt till några nya verktyg i den verktygslåda som jag känner att jag hela tiden måste utöka för att kunna stå emot mitt nedbrytande tänkande och då inte minst när det gäller alkoholsug som hela tiden kommer och går inom en. Så ett stort tack till er alla som kämpar och vågar dela med er av er ofta knepiga vardag i skrift på detta forum.

Kämpa på!

Timern visar dag 1, igår visade den dag 103.

102 dagar utan alkohol för att sedan trilla dit igen, kan inte bestämma mig för om det var dumt gjort eller om det snarare kommer hjälpa mig framöver, det återstår att se.

Jag skrev för en tid sedan om att jag haft tankar om att jag kanske inte behöver sluta helt och att jag kanske inte har så stora problem ändå, de tankarna har fortsatt och blivit starkare ooch jag har den senaste tiden känt en längtan efter framförallt vin.
Inte något akut sug eller behov av att lindra stress eller så men en längtan som har gnagt i mig och igår föll jag till föga och åkte förbi systemet för att köpa en flaska vin för lite myskväll när jag nu äntligen har en helt ledig helg där jag inte har någonting speciellt att fixa med.
Av någon anledning köpte jag två, en flaska rött och en flaska vitt, hade dock bara tänkt dricka den röda, så blev det dock inte utan båda dracks upp och jag betalar för det idag men en av de värsta baksmällor jag någonsin haft.

Ser egentligen inte gårdagens fylla som ett misslyckande, att jag drack igår betyder inte att jag inte kan vara nykter idag och om inte annat är det bättre att dricka en gång var 102:a dag än en gång i veckan.

Min oförmåga att hålla mig till den flaska jag tänkt dricka stärker mig i min övertygelse om att jag faktiskt inte bör dricka alls och nu är det bara att sitta upp på hästen igen, jag tror inte att jag kommer att plågas av något mer tvivel kring mitt beslut att sluta dricka den närmsta tiden.

Det är konstigt hur man fungerar, jag har mått jättebra av att avstå alkohol de senaste tre månaderna och något faktiskt sug har jag inte haft på många veckor, träningen har funkat bra och jag har kunnat hantera den senaste tidens turbulens på ett bra sätt, ändå har jag känt den där längtan efter alkohol, en flaska rött och lite goda ostar, ett glas whiskey på kvällen till en god bok osv.
Jag måste på något sätt frigöra mig från den här alkoholromantiken, jag vet ju mycket väl vad alkohol gör med mig, jag vet hur beroende fungerar och jag vet att livet kan vara bra utan alkohol.
Jag vet också i grund och botten vad jag behöver göra för att hålla mig nykter, jag behöver "aktivt leva i nykterheten", dvs fortsätta ta in nyktra fakta som du @Andrahalvlek rått mig tidigare, jag behöver läsa och skriva här på forumet och hålla mig aktiv i nykterheten och inte förutsätta att det kommer att gå bra bara för att nykterheten gått lätt under en tid, det finns alltid risk att trilla dit igen, oavsett hur bra det gått innan.

Sitter i bilen tillsammans m min man på väg t Karlstad. Ska se Jonas Gardells show ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen”. Försökte byta plats t Göteborg där showen spelas i januari men det gick inte. Tänkte att jag kanske inte befinner mig i en kris då men nu är vi på väg iaf. Har inte den glädjen inom mig som jag brukar ha när jag ska bo på hotell och gå på show. Det är som om jag bara är med men hoppas och tror att Jonas ska locka mig till ett och annat skratt. Jag tycker att han är fantastiskt duktig och väldigt modig!

Hade varit skönt att ha fått prata m vår dotter. Hon vill varken prata m min man, sin bror el hans sambo. Frågar inget om sina katter, inget om räkningarna. Min man pratade m en sköterska igår då verkade som hon kommer hem snart. Hoppas verkligen att de gör en grundlig bedömning av om hon är suicidal. Undrar hur hon kommer vara när hon kommer hem? Vill hon inte prata m oss då? Inte m mig? Jag förbereder mig för att det kan bli så. Man kan ju inte förbereda sig men det är ju ett försvar.

På jobbet är jag som i en bubbla och livet pågår utanför. Fast närvarande vid besök. Vill ha ett annat jobb men kanske ändå inte läge nu…

Är glad för min terapeut. Hon bekräftar mig. Förstår att jag är i en krissituation. Men förstår att jag behöver vila i andra tankar för att inte brista helt och hållet.

Snart är oktober över …fyra månader i kris….jag ber…låt november bli bättre🙏🏻

Kram❣️🍁