Senaste kommentarerna i forumet

@Dempan Ibland måste man förlåta sig själv. Många har gjort mycket värre saker, misshandlat osv.
Det här är den jobbiga biten när du inte kan bedöva ångesten med mer sprit. men det goda i kråksången är ju att du nykter kan reda upp allt med tiden. Du får låta det ta lite tid, lita på att du kommer att må bättre vartefter och berätta för din partner att du kanske kommer att må dåligt ett tag. Men att det är vanligt när man slutar dricka.
Och just att du bestämt dig för att sluta är ju det bästa som hänt dig och ert förhållande. Visa honom att du menar allvar och visa honom hur mycket du älskar honom, så kommer det att bli bra. Kanske kan det också avleda dig från dina destruktiva tankar just nu?

Tack för era fina svar! Känns så skönt att kunna vända sig nånstans, min tankar är mörka just nu. Riktigt mörka. Bara jag tänker tillbaka på den dagen en endaste sekund så blir jag helt spyfärdig och känner att det är bättre om jag bara dör så min fina sambo kan hitta någon som kommer behandla honom precis såsom han förtjänas att bli behandlad. Jag gråter så mycket nu, jag hittade min dröm man men jag har förstört hans förtroende så hårt flera gånger, allt tack vare fyllan 😭😭 det bara skär i mitt hjärta vet inte vart jag ska ta vägen!! Just nu ser jag liksom ingen framtid nånstans, känns som att jag mer bara existerar just nu. Som en grönsak. Jag brukade tro att allting händer för en anledning, men kan inte se vilken anledning allt detta hände för?? Försöker förstå men ser inte meningen i det… Anledningen till att det här drar ner mig just nu, återigen, är ju pga min snefylla i helgen då jag betedde mig som ett rent praktiskt svin helt enkelt. Och så såg jag honom gråta dagen efter och sa ”jag orkar inte mer, jag orkar inte bli sårad” 😭 stackars fina han 💔💔 om han bara visste att jag hellre dör än att såra honom, jag är inte mig själv på fyllan och har stampats med det här så länge 😭 fyfan… önskar att jag hade kunnat styra tillbaka klockan och få allt ogjort men det går inte, tänk vilket fantastiskt förhållande vi hade haft. bara tanken på att han ska hitta någon annan gör mig helt förstörd 😭 Men samtidigt, så tycker jag att han förtjänar det 💔 Ne usch, vet inte hur jag ska komma ur det här hamsterhjulet av negativa tankar… Ena sidan av mig vill bara supa mih helt redlös, andra sidan vill bara tackla dom här känslorna och tänka att "what's meant to be, will always be". återigen, tack för ert stöd! Känns så himla bajs, vi hade det såååå bra och vi tog oss igenom det som hände förr, nu känns det precis så jobbigt som det gjorde då. Och då minns jag att jag verkligen ville dö! Fyfan, hur ska man nånsin kunna förlåta sig själv? leva i ovissheten om det hände något mer?? Känner ingen glädje alls just nu faktiskt, har svårt att jobba. Tänkte gå till soffan och lägga mig och bara låta tiden gå, existera. Tack för att ni finns här, det känns skönt att prata med folk som ändå förstår sig på alkoholmissbruk ❤️

Hej AndligKamp! Wow, snart ett år alltså, grattis. Hur har du gjort för att lyckas?

@Ejanne Hej! Jag tänker att vi är så olika, för vissa passar gruppterapi och för andra inte. Det du berättar om att du har höga förväntningar på andra och som de sällan lever upp till, kan vara det som gör att det inte passar dig. Dina förväntningar är något helt annat än det som sker där. Jag tänker att de förväntningar man har på sig själv ofta har ett ursprung från barndomen. Föräldrar kan ha ställt höga krav på vem man ska vara och man själv har försökt att uppfylla denna önskan. Det är intressant att syna detta, varför ställer man ibland orimliga förväntningar på sig själv? Är det ens mina krav/förväntningar eller är det mina föräldrars? Är det dessa krav/förväntningar man ställer på andra i olika sammanhang?

@Ekorren Det kommer att bli bättre, säger dom som varit här längre!
Fast kan vara motigt i början. Kroppen ska ta igen sig och hjärnan söker balans igen...
Håll ut, försök göra något som du tycker om, och kramar! :)

@Dempan Låter verkligen som att du har det kämpigt och tufft med detta minne. Du frågar om man på något sätt kan få tillbaka minnet från en fylla, från en minneslucka. Vad jag läst så är en minneslucka en episod när du tappar förmågan att lagra in nya minnen under pågående alkoholintag. Så det vanliga för den som drabbas av en minneslucka är att minnas kvällen fram till en viss punkt.

Det jag funderar på är om det egentligen gör någon avsevärd skillnad, du har berätta om allt du minns för din sambo och även frågat kompisen om vad som hänt. Händelsen i sig är hemsk som den är och din sambo har valt att förlåta och gå vidare. Starkt av dig att berätta för honom, det visar på att du är ärlig och tar ditt ansvar för handlingen. Det är läskigt att man kan bete sig som en galning när man dricker för mycket och får minnesluckor, ett varningstecken på att man inte kan hantera alkohol. Det kan gå hur som helst. Det är ingen ursäkt att man druckit för mycket och betett sig, men ändå är det en förklaring till varför man blev en galning, ett alkoholmonster. Din sambo har ändå valt att vilja fortsätta leva med dig, förlåta dig, trots händelsen och då måste du också kunna göra det. Du behöver förlåta dig själv för att komma vidare. Du tar idag ditt ansvar för att det inte ska hända igen, genom att sluta dricka.

Jag har många riktigt tråkiga minnen i samband med alkohol, allt minns jag inte i detalj pga minnesluckor, och dem har jag plågat mig med många gånger att minnas och hata mig själv för. Genom tiden som nykter har jag lärt mig att känna medkänsla med mig själv, förlåta mig själv för att komma över händelser och komma vidare. Göra om och göra bättre. Leva nykter för då sker inte tråkiga saker. Jag får ingen reptilhjärna utan alkohol och den kan bara uppstå med alkohol. Det är inte den sanna verkligheten, det är alkoholhelvetes förvridna värld och sanning. Det skulle kanske kunna liknas vid ett psykostillstånd som man då befinner sig i.

Du är i en process och möter mycket inom och med dig själv just nu. Andas lugnt, sitt still och ge processen tid. Varför inte prata med din sambo om vad som händer inom dig, då kan han bättre förstå och inte tro eller oroa sig för att du är otrogen. Att vara öppen och ärlig med varandra stärker era band och er tillit till varandra❤️

@Dempan Allt kommer att bli bra. Du har insett att du missbrukat alkohol, du har gjort en massa dumma grejor på fyllan. nu när du inte bedövar dig kommer det upp, som en kork på vattnet.
Det viktiga är att du insett att du måste ta tag i ditt alkoholberoende.
Du har insett att med beroendehjärnan i fullt swing kan allt möjligt hända som du egentligen inte vill.
Förmodligen hände inget mer den där kvällen, eftersom du vaknade med kläderna på. Men även om det gjorde det så tycker jag faktiskt att det är mindre viktigt. Det viktiga nu är ju ert förhållande, er kärlek, ert liv tillsammans.
Jag är säker på att din sambo tycker samma sak om han älskar dig.
Vad som än hände kommer det aldrig att hända mer, om du slutar dricka.
Många har gjort mycket värre saker på fyllan, det är ju just därför vi inte ska dricka alkohol när vi inte kan dricka måttligt. Så glöm det där. Gräver du ner dig i det så kan du skapa ett problem som inte finns.
Du har ju aldrig valt att vara med någon annan, du älskar din partner, så. Gå vidare från nu, bygg ert fina liv tillsammans. Som en äldre kvinna känner jag igen dina tankar, som kunde vara så svart-vita och ultimata vad gäller kärlek och förhållanden i yngre dagar. Men jag lovar att ni kommer över detta :)
Var glad att du kravlade dig upp ur alkohålet, vid liv och med en älskad person vid din sida! Din ångest leder bara bakåt och nedåt. Det är bara framtiden vi kan ändra.
Om du måste säga något så säg att du inte minns säkert vad som hände, du ångrar djupt att du drack upp ditt förstånd just då, men du älskar bara din partner.
Och du kommer att göra allt för att inte dricka igen. Punkt. :) :)
Ni har hela livet på er att ha det bra. Kramar

Hej igen @vår2022. Det är nog bra att dividera lite 🙃 Jag tänker klokare när jag skriver. Det jag söker bekräftelse på är att jag inte är så konstig och fel som jag känner mig i gruppterapin tror kanske att ett samtal med ett klokt proffs kan hjälpa mig att förstå varför det känns så fel för mig när ”alla andra” tycks gilla det. Det där med självkänsla och självförtroende är lurigt. Jag ställer stora (inte alltid ens rimliga) krav på mig själv och förväntar mig ofta för mycket av andra som så klart sällan lever upp till mina förväntningar… Knasigt 🤪 förstås men det är sån jag är.
Kram <3

@Ejanne Först och främst vill jag säga att det är intressant att läsa dina inlägg och dividera lite med dig.

Ha, ha! Jag tänkte mig mer en snabb död, inte att man behöver torteras till döds😂. Det låter mer som det självdestruktiva beteendet man har i ett beroende, man torterar sig ständigt. En form av att dö har vi redan gjort när vi slutade dricka, för att återuppstå som nykter😁.

Du säger ”När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken.” Hur mäter man om någon är bättre? Är det verkligen så att du utgår från att någon är bättre än du, då du ofta blir besviken? Tänker att om man har riktigt dålig självkänsla så tycker man nog att alla är bättre än en själv oavsett vad. Du berättar i tidigare inlägg att du egentligen nog bara är utefter bekräftelse från kuratorn, vad vill du ha bekräftelse på?

Tack för era fina kommentarer allihop! Jag läser dom och tar till mig. Jag ser verkligen fram emot ett nyktert liv, men nu måste jag dela med mig av det som gör så jävla ont i hjärtat än idag…😭 Fyfan för alkoholen, många av er kommer tycka att jag är ett svin men det bryr jag mig inte om. Jag mår så dåligt över det att jag har deppat ner totalt nu och ser nästan som att livet blir bättre om jag bara inte finns. Iallafall, nu till botten av problemet. Jag och min sambo har som sagt varit tillsammans i fleeera år, och för 3 år sen så var vi med hans kompis och drack. Slutade med att jag blev helt jäkla Pruttfull och min sambo försökte till och med dra med mig ut (har inget minne av detta), men jag VÄGRADE gå hem tydligen. Sen kommer dom här minnesbilderna som är så hemska att jag får en panikattack varje gång jag tänker på det. Jag minns att hans kompis tar mig på brösten, sen är det helt svart (igen) och sen minns jag att jag står där och säger att jag ska ta livet av mig och vad fan har jag gjort?! Sen somnar jag sittandes i en fåtölj med kläderna på. Dagen efter vaknar jag upp i råpanik, tar med mig mina saker och bokar en taxi och ja jag ville fan bara dö där och då. Vem låter ens största kärlek i livets kompis tafsa på en (eventuellt mer eftersom jag inte minns nånting???). Jag kommer iallafall hem och berättar allt för min sambo som jag minns, jag ringer också hans kompis fleeeera gånger och frågar om något mer hände men han nekar det (tänker ju att han är en jävla skitstövel som gör så mot sin vän, så han kan lika gärna ljuga). Vi tog oss igenom det, och jag var tydlig med min sambo att jag inte minns allt som hände men berättade exakt allt jag mindes in i minsta detalj. Nu när jag blivit så deppig pga att jag har börjat tänka tillbaka till minnen som hänt så har min sambo märkt att jag är helt nere och han har börjat fråga om jag varit otrogen någon gång. Helt ärligt så vet jag med mig att den enda gång det funnits möjlighet till att ha varit otrogen, då var det den kvällen. Utöver det så kan det aldrig nånsin ha skett. MEN, jag minns ju inte vafan som hände under hela kvällen och jag spyr bara av tanken på om något mer hade hänt!! Vill nästan lämna min sambo pga att jag tycker att han förtjänar så mycket bättre än mig, TÄNK om något mer hände??? Då förtjänar jag verkligen inte honom… men tänk om det jag minns är det som hänt, då har han ju redan förlåtit mig?? Nej Fyfan jag mår så dåligt nu, så jävla dåligt att jag inte insåg att jag behövde sluta dricka för flera år sen. Jag hade besparat mig min livs kärlek då för jag vet att jag aldrig nånsin kommer kunna bli såhär kär i någon annan, han är min person och mitt liv är ingenting utan honom. Men en sak är säker, hade jag vetat om något mer hade hänt så hade jag berättat det utan att tveka, jag är en människa med alldeles för stort samvete. Ja, vad ska man säga. Ska jag gå med den här ovissheten hela livet?? Den kommer ju ta kålen på mig alltså. Måste ta lugnande tabletter om dagarna för att ens fungera…. Vet inte varför men nu när jag öppnade upp mina ögon på riktigt för alkoholen och började tänka tillbaka på allt skit som gjort så har det bara slagit ner mig totalt. Att man gör saker man aldrig skulle kunna göra nykter. Är inte ens sttraherad av andra män, varför i helvete betedde jag mig som en fjortis och stannade kvar??? Kunde han inte bara BÄRA med mig hem så hade det aldrig hänt något 😭 nej Fyfan att tänka tillbaka på det ger mig bara så jävla mycket ångest att jag vill dö…. Kan man på något sätt få tillbaka minnen från fyllor?? Känner att jag måste få ett svar.

Hoppas det är ok att jag dyker upp här i din tråd och skriver några rader. 🙏
Tacksam för din och er andras trådar och delningar!
Läst era inlägg och trådar i flera dagar nu.
Idag är det nykter dag nr 27 för mig, glad och lycklig för att vinet inte påverkar mig.
Men, tröttheten och deppigheten ger inte med sig. Så jobbigt med tårar som rinner, självkänsla o självförtroende i botten, oro i kropp o själ - samtidigt som glad o tacksam över att inte ha vinbomull i huvudet och trött dagen efter.
Önskar dig en fin och nykter vårdag!

Tack för att du tog dig tid att kommentera @Vår2022. Att torteras till döds och sedan återuppstå känns väl (som framtidsutsikt betraktat)”så där...” - men jag förstår hur du tänkt 💕 Nej, jag lider inte någon nöd. Jag vet att förutsättningen för att vara nykter och skärpt (=mitt bättre jag) är att jag tar hand om mig. Jag tycker att 12-stegsprogrammet hjälper mig samtidigt som jag inte får ihop logiken i alla delar av gruppterapin. Jag tappar fokus när det blir för surrigt, hinner inte med att bearbeta andras uttryck. Ibland tror jag inte mina öron, men det är en annan sida. Jag vill verkligen vara en god människa bland alla andra men ju mer jag anstränger mig desto svårare blir det. Ta till exempel det här med att inte döma och värdera. Min självkänsla är låg och min självkritik kan vara förödande. När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken. I teorin fattar jag ju att ingen kan göra bättre än hennes förutsättningar medger. För att stå ut med mig själv slätar jag över och rationaliserar, mitt eget dåliga beteende som andras. Hon hade nog bara en dålig dag? Alla kan väl inte vara bra på allt? Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde? Jag tycker trots allt själv att jag har gjort stora framsteg, är mer förnöjsam och benägen att ”acceptera det jag inte kan förändra”. Gillar att min högre kraft är min moraliska kompass. Längtar efter den där ”andliga spänsten” som drogterapeuterna talar om.

@Crusade tack och grattis till dig med! 😃🌿

@Amanda L det hjälper att få reda på det! 🤗🌿

@Varafrisk tack för att du delar med dig, jag har inte tänkt på det där med djupsömn men det är ju logiskt. Men det känns ju som man blir lite lurad av sin egna kropp, allting känns så mycket mer.....värk, glädje och som du säger, dysterhet.

@Challe2022 ”får vår” skulle det stå, förstås.😌

@Ejanne Låter som du jobbar på bra och så att det knakar! Att ifrågasätta sig själv är så mycket svårare än att ifrågasätta andra. Helt klart kan du bli en bättre version av dig själv, vilket jag tänker är självkännedom. En symbolik med att ”dö på korset och återuppstå”, att med förlåtelse lämna det som känns dåligt och bli en ny bättre version av sig själv. Det krävs en hel del jobb med detta och det kommer att vara både svårt och känslosamt. Att lämna sidor, tankar beteenden, känslor som man vuxit upp med och ihop med, integrerat som en del av sig själv. Att syna sig själv i sömmarna och våga erkänna att vissa saker inte är så bra och fel, att även förlåta sig själv för detta. Att komma vidare med nya insikter och gå vidare som en bättre version av sig själv.

Jag har fått lämna många integrerade tankar, känslor, beteenden som jag vuxit upp med. Det är inte jag som valt dessa, men genom att ”dö på korset och återuppstå” har jag förlåtit mig själv och andra och själv fått göra nya val om hur jag vill vara. Jag har blivit mer ödmjuk och har inte längre en bergfast åsikt om saker. Det finns andra perspektiv och jag har lyckats se dem. Det har gjort mig mer lugn och jag behöver inte ha garden uppe hela tiden längre. Jag har lärt mig att tycka om mig själv och därmed även andra. Jag har blivit en bättre version av mig själv och att vara nykter har varit en förutsättning för att det skulle ske helt fullt ut. Jag skulle inte kanske kalla mig själv för troende, mer andlig, men att dö på korset och återuppstå, är en psykologisk mekanism som jag tror stenhårt på.

Så du jobbar på bra och helt klart kan du bli en bättre version av dig själv. Ge det tid, ha tålamod och fortsätt vara nyfiken❤️

@Challe2022 Så bra jobbat! Och jag hoppas du också har vår omkring dig. Här knoppas träden och fåglarna sjunger om morgnarna🌻🌺🌹

FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA. Jag kom fram till att jag behöver samtalsstöd för att klara gruppterapin och bokade in tid hos kuratorn på hälsocentralen. Hur sjukt är inte det? Hen har inte tid förrän 22 maj. Det gör inget att jag måste vänta. Antagligen är det bra för då hinner jag samla tankarna och formulera frågorna jag vill ha svar på. Egentligen är jag nog bara ute efter något slags bekräftelse. Vilka är egentligen oddsen för att bli en bättre version av sig själv, är jag helt fel ute, förledd av mitt stora ego? Sedan dag ett på rehabstället har jag varit följsam. Nyfiket utforskande. En aktiv deltagare. Jag har tagit till mig och trott att jag förstått något. Antar att de flesta i samma situation känner så. En i gruppen beskrev att hen kände sig vis och jag hoppas att hen kan behålla den känslan. Själv har jag raskt gått från vis till vissen. Ju mer jag måste tänka över mina dåliga sidor desto mer dominerande blir de för mig. Impulsiv; okänslig; kritisk; dömande; grandios. Fy f-n vilken usel människa jag är. För ett halvår sedan hade hälften varit nog för att fly in i alkoholdimman men det lockar mig inte alls längre. Så långt har jag i alla fall kommit.

Dag 26 det känns bra att vara nykter inget sug efter alkohol. Bara vädret som suger nu vi kämpar på en dag i taget.

Torsdagsmorgon…minusgrader men solen är på väg fram. Är dödligt trött. Skulle vilja gå och lägga mig igen men som tur är jobbar jag endast t 12.00. Måste vara noga med att komma i säng i tid. Är ju trött pga allt som händer i min kropp både fysiskt och psykiskt plus ngt virus. Fastän det är en jobbig tid nu med allt som ska göras så är det ändå skönt att nykterheten inte svajar utan den ligger förankrad i min kropp. Hoppas att jag känner mig piggare framåt kvällen så att jag kan gå på möte.

Kram🐬

@marshmallow11 Hoppas du har det bra och att du har kvar styrkan i att leva alkoholfritt 🌷⭐️☀️🙏

@Crusade Jag har varit helt nykter i alldeles strax 8 månader. De bästa jag haft. Jag tvingar mig inte. Jag låter min genuina ovilja och skräck och alla minnen av hemsk och galen ångest, pinsamheter, sömnlöshet, deprimerande sinnesstämningar, minnesluckor och black outer, fula, blemmiga och plufsiga hud, röda ögon, sorg, oförmögenhet, orkeslöshet och mitt dåliga föräldraskap motivera mig att fortsätta. Jag valde livet och fick det tillbaka! Allt ovan dåligt är nu helt tvärtom. Har aldrig mått så bra som nu när jag är nykter från morgon till kväll, och igenom hela nätterna. Det är ren och skär lycka! Jag önskar genuint att du kommer att känna och uppleva samma om litet tag, och att du klarar av abstinensen som nu börjat pocka på dig. Bra att du skriver här och tar del av de olika bakgrunderna och erfarenheterna som folk här inne har. Suget går över! Håll ut och distrahera dig och tankarna på annat när det uppstår.

Önskar dig en riktigt god natt ⭐️

☀️🌷

@ISE Tittar in och undrar hur du mår? Kram🥰

@Dempan På storytel finns den på engelska ”This naked mind”

Så bra att du berättade för din vän med.

Du kommer få en helt fantastiskt semester, få uppleva allt med en klar hjärna och alla mornar pigg och fräsch ❤️