Senaste kommentarerna i forumet

Åhhh, idag var ju 20e dagen. Men, jag föll tillbaka. Vettefan vad som hände, tanken om att jag hade chansen att slappna av en kort stund kom ifatt mig, jag föll! Erkände för min sambo och min extramamma. Skäms supermycket, trodde jag mådde bra. Trodde jag var på rätt väg. Men jag drack. Usch. Är ni fortfarande lite onykter och känner inte direkt av någon fördel. Förlåt.

@Gnistan Hej och välkommen hit!
Vad bra att du skriver här. Jag tänker att här på forumet finns en salig blandning av erfarenhet och vänner. En del härinne har lyckats bli nyktra genom att endast skriva här på forumet och få hjälp och råd av andra. Jag lyckades inte med det även om jag utvecklats och lärt mig mycket genom vännerna här. I min stad kan du få medicin som Campral, Antabus och Naltonex (heter det så?) på vårdcentralen. Beroendemottagning finns i en stad längre bort annars är det socialtjänsten. Jag går just nu en behandling på hemmaplan som är jättebra!

Lycka till och kram🤗

Hej @gnistan - vilket bra namn du har valt! Hoppfullt. Den kommer tillbaka när du slipper alkoholen, även om det nog inte känns så idag?
En dag i taget. Sök hjälp. Läs och skriv här. Så börjar det nya livet som blir bättre- 100% säkert!

@Crusade Så skönt att du har stöd i din man. Håll hårt i honom!

Kram 🐘

Å’varit ute stora delar av dagen och r nu riktigt kroppsligt trött, snart dags för tacos till middag och då smakar en a-fri öl helt perfekt. Ska försöka lägga mig tidigt och inte hänga kvar framför 📺 alltför länge så jag kan vakna upp tidigt till dag 26 utan alkohol! Haft många konstiga tankar på a idag och förstår att det är 👿 som vill ta över…. Behöver boosta mig inför hemfärd med återfallsprevention…. Men idag och kommande dagar kommer vara nyktra🙏

@Andrahalvlek Hej. Tack för din rådgivning. Du säger precis samma sak som min man. Kram

@Andrahalvlek tack!! Känns så bra!

@Gnistan Jag ringde min vårdcentral, kände samma att jag inte löser detta själv. Därefter har det bara rullat på. Kör antabus och har inte för avsikt att sluta med det allt för tidigt. Livet känns helt ok nu men det är lätt att glömma känslan av att vara bakis och med all ångest det innebär. Har varit a-fri nu i 112 dagar. Känns så bra så 🤗☀️

Sen finns AA vilket kan hjälpa många, och att hänga runt här. Det kan också hjälpa att läsa andras trådar.

@Torparn_76
Tack för stöd.

Jag har nu tagit kontakt med psykolog och hoppas få hjälp med min depression samt utmattningssyndrom samt odiagnostiserade diagnoser. Det är därför jag hamnade där. Så trött på livet och att jämnt må dåligt och känna att jag inte duger.
Och nu det här på allt.

Jag har nu nått botten men måste få hjälp av nån proffesionell.
Kommer inte klara det här själv. Om jag hade gjort det så hade jag ju aldrig hamnat här.
Behöver hjälp. Vem vänder man sig till?

@Gnistan Hej. Jobbig situation du befinner dig i, måste vara väldigt väldigt tufft. Förstår ångesten och skammen.

När man blir av med körkortet på detta sätt är det för en del en vändpunkt. Dvs att man ”nått sin botten”.

Jag hade sökt hjälp och försökt skapa mig en bättre tillvaro. Förtroende och vänskap går att vinna tillbaka.

Livet kan bli bättre, det är det många här som kan skriva under på.

Kram

Jag vågar inte berätta på jobbet att jag inte kommer få tillbaka körkortet alls. Måste ta om det.
Hur ska jag ta mig ur den här hemska skiten.
Jag orkar faktiskt inte mer.

@Tropa Hur planerar du framåt? Kanske behöver du hjälp för att klara första tiden?

@Challe2022 Du gör det så bra! Nu kommer den bästa tiden också🐝🪴🌞🌻

@nykteristen24 Grattis till 20 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Crusade Jag tycker att det är en strålande idé. Om ett år. När du har varit nykter ett helt år är det ett oerhört inspirerande statement. Just nu ska du hia dig och fokusera på att vara nykter en dag i taget. Inga stora projekt utan bara vara, vila mycket och skapa nya nyktra rutiner som inkluderar motion, frisk luft och mycket sömn. Ge din kropp och hjärna allra bästa förutsättningar att läka.

Undvik ”fest” i allra möjligaste mån. Börja dricka te framför tv:n, eller alkoholfri öl. Jag brukar blanda röd grapefruktjuice med kolsyrat vatten smaksatt med grape. Oerhört gott iskall i fina vinglas 😍

Kram 🐘

Vara...😁🌿

Lyssnar på boken "skål ta mig fan" den är riktigt bra och har så mycket igenkänning. Mår för övrigt riktigt bra och känner mig beslutsam och pigg. Vet att suget kommer med full kraft till helgen men ska till mina barn och barnbarn. Tänk att få möta ungarna på morgonen och inte bara bakis!

Jag vet att du inte vill ha svar från just mig @Lora, men jag tycker verkligen att du borde lyfta blicken och se i vilket sammanhang du skriver och funderar över vilka konsekvenser ditt avrådande från att söka hjälp kan få.
Jag förstår att det finns stora brister i både utredningar och bemötande hos soc och att du är både påläst och har egna dåliga erfarenheter av att ha hamnat i systemet. Men vad är alternativet?
Här skriver föräldrar som på grund av missbruk inte klara av att vara föräldrar. De vågar inte söka hjälp och klarar heller inte av att vara föräldrar. De negativa exempel om mötet med soc som har tagits upp i den här tråden är hemska, ja jag håller med. Men ur ett barnperspektiv kanske en soc-anmälan i din situation kanske var det bästa som kunde hända? Du slutade ändå dricka. Jag fattar att det var din egen förtjänst och beundrar att du inte tog bemötandet av soc som en ursäkt för att dricka.
Jag själv är livrädd för de personlighetsförändringar som kommer med alkoholmissbruk - valet av alkohol istället för relationer. Om det finns hjälp att få för att inte hamna där så tycker jag att man ska ta den. Jag tycker att det är ansvarslöst härinne att AVRÅDA från att söka hjälp. Vad är alternativet - ta tag i det själv? De har ju skrivit att de inte klarar det. Vilka alternativ och lösningar på ett missbruk man inte klarar av att få stopp på på egenhand föreslår du?
Ur ett barnperspektiv - vad blir rätt? Vad blev rätt för dina barn? Jag fattar att det många gånger blir fel och att man är extremt sårbar och att skammen och att bli ”avklädd” i en anmälan är hemsk. Jag fattar att det inte blir bra när det tas parti och när man inte tas på allvar och blir respekterad och att det är något som behöver levandehållas i professionen hos soc. Jag fattar att det blir kontraproduktivt att den andra VH alltid blir informerad och att det kanske inte alltid blir bra, men jag tror att det finns goda exempel också. Jag tror att dina och andras negativa erfarenheter och synpunkter är jätteviktiga för att skapa förändring och debatt och ett förändrat arbetssätt och att den diskussionen är viktig att ta, men det pågår också just nu ett allmänt ifrågasättande av SOC som kanske har andra agendor. Man uppmanar lärare och skolpersonal att inte anmäla. Just nu är du en del av det fenomenet - vill du vara det? Och kan det få allvarliga konsekvenser för ett barn om du avråder från att söka hjälp ? Är allt negativt som skrivs på Flashback sant eller pågår just nu också en svartmålning av soc? Och återigen vad får det för konsekvenser för barnen att inte våga söka hjälp när man fattar att man inte klarar av att ta sig ur ett missbruk på egen hand? Vilket ansvar tar du som avråder i det? Och jag tycker att du ska försöka ta dig ur den där kränkta känslan du har. Jag tror att den är tärande. Se till att du har förmedlat din upplevelse av hela situationen så att förändringar kan göras framåt. Jag tänker att du blev illa behandlad och illa bemött, men du hittade din inre styrka och tog dig ur det. Du analyserade och hittade grundorsaken till problemet och vände hela skutan. Den energin och det fokuset är beundransvärt. Det var en riktigt dålig erfarenhet men nu tar den också mycket energi ifrån dig och jag upplever det som att du har fastnat i tankegångarna och inte kommer vidare. Testa avsnittet The Work i nörvaropodden eller Metatänkande.
Jag säger verkligen inte att du har fel. Du är mer påläst än jag och det finns säkert stora förbättringsområden, men jag kommer alltid att tycka att forumet för den här diskussionen är fel.

@francinefishpaw Det har jag också. När vädret är fint, att sitta i solen med en kall öl. MEN. Jag tackte också NEJ. Vi kämpar på och väljer alkoholfria alternativ. Kram på dig.

Dag 11 och det känns bra att vara nykter vädret är kanon skönt med promenader i solen. Det är bara att kämpa på en dag i taget.

Hej och god morgon till er som läser mina inlagg.
Idag är jag nykter TRE DAGAR! Vilken milestone för mig. Nu kämpar jag vidare.

Förra året den här tiden så reste jag utomlands. Vad som kunde ha varit en fantastisk resa förvandlades till en mardröm. Varför? Jag började dricka som fan.
En dag bestämde jag mig för att sluta. Jag minns det som om det vore igår. Det var en måndagsmorgon. Jag tog min medicin som jag inte tagit på flera dagar. Men min kropp gjorde en tvärstop och bara kollapsade.
Jag hade inget vatten kvar på mitt hotellrum. Jag kan fortfarande se och höra mig själv skrika: vattna snälla och hjälp. Ingen kom. Jag låg på min säng och kunde inte röra mig. Jag var som förlamad. Jag var så törstig att jag släpade mig upp ur sängen på golvet, ner för trappan mot baren på jakt efter vatten. Jag bara låg där ... men ingen kom.
Då plötsligt tog hotelldirektören upp mig och gav mig vatten. Han hade ringt ambulansen för att komma och ta mig till sjukhuset. Jag minns att jag inte ville gå men då hotade han att ringa polisen och sa att jag skulle sluta i fängelse. Jag blev så rädd att jag gav mitt samtycke till att ta mig med. Jag borde ha tagit mig samman, packat mina väskor och checkat in på ett annat hotell. Men jag var så svag och min kropp ville bara inte lyssna på mina kommandon.
För att göra en lång historia kort så hamnade jag på en sluten psykiatrisk avdelning för missbrukare. Två veckor var jag där. Som att vara i ett fängelse. Ingen kunde fly. Precis som i ett fängelse.
Hemma var min man sjuk från oro och försökte få ut mig på distans. Efter två långa veckor kom några människor och räddade mig från den platsen, och reste hem med mig.

Jag kan inte börja beskriva hur det kändes att smaka frihet igen...

Nu har jag det i mitt huvud att resa tillbaka och skapa en fin resa med positiva alkoholfria minnen. Är jag galen? Min man kommer att påstå det i alla fall. Jag skriver av mig, innan jag fattar ett beslut. Men det känns för mig som ett sätt att bli av med dem hemska minnen och ersätta dem med nya och fantastiska minnen. Men ingen drop för mig, om jag nu gör denna resa ...

Ni som läser det här, vad tycker ni?

Kram på er

Dag 20, imorgon har jag varit nykter 3 veckor!

@Agnes123 Försök ringa alkohollinjen. Den är anonym. Och den där skammen, känner igen den. Fast egentligen är det beroendet som gjort att du gjort snedsteg.
Det är svårt att bryta beroende, inget skamligt. Du har en del av hjärnan som bara vill ha alkohol och ibland tar den över din vilja och dina beslut. I annat fall skulle det vara lätt att sluta dricka, om vi inte var just beroende. Så försök att vara lite snäll mot dig själv. :)

@DRacker Hej och tack för dina fina och jätte kloka ord. Du formulerar dig så väl. Jag försöker att sätta rätt ord på allt men då märker jag att min svenska inte alltid räcker. Jag känner igen mig i allt du skriver. Absolut. Att hitta hit är även för mig min räddning. Jag vill kunna resa igen som jag gjort innan jag drack. Utan att hämna utomlands där jag inte talar språket, i en sluten psyk avdelning för drogberoenden. Som jag skrivit innan, min värsta upplevelse någonsin. Värre än min mamma´s självmord. Så jag sitter med PTSD också. Om jag inte riktigt ha tillräckligt redan med allt annat jag fått med utan att fråga om såna diagnoser. Bra jobbat av dig! Som många andra är du en förebild. Det finns ett liv bortom alkoholen, ett finare liv där jag verkligen kan börja njuta av allt och uppleva allt på riktigt och inte berusad om då sedan bara minnas hälften eller ingenting. Kram på dig.

@Crusade Varmt välkommen hit! Så tufft du haft det, och säkert med kämpande också just nu. Känner så mycket igen mig i kampen, smusslandet, skammen och ångesten. Att jaga den där oerhört korta känslan av välbehag och att istället få lida långt mycket längre tid än den korta lilla stund som ruset gav, både fysiskt och psykiskt. Jag drack dagligen i över 10 år. Närmare 15 år. Vin. Så dåligt jag mådde av det, och så gärna jag velat sluta. Och så många gånger jag försökt, och fallit tillbaka. En ruskig och ångestfylld natt hittade jag hit vilket blev min räddning. Stödet och peppandet här inne var obeskrivligt fint från alla möjliga okända. Så skönt att det fanns folk som förstod och samtidigt lite av en chock att förstå att man inte var ensam. Jag lyckades, med allt stöd härifrån och en känsla av att jag fått en sista chans. Nu har jag varit helt spiknykter i över 7 månader. De bästa månaderna i mitt liv. Det går! Hämta stöd och råd härifrån. Läs i trådarna. Ta del av andras berättelser, även under tråden om anhöriga. Vi här är alla till för varandra. För att både stötta och hjälpa varandra framåt men också för att få stöd till våra egna resor. Vi är alla både lika och unika! I början gick jag inte på bjudningar, middagar eller andra tillställningar. Bjöd heller inte hem folk. Utsatte mig inte för frestande alkohol alls. Det tror jag är ett vinnande koncept inte minst i början. Minns att jag var sååå trött i början när jag slutat med alkohol. Sakta men säkert har piggheten kommit in, liksom en massa andra bra saker, både på och i kroppen och inne i huvudet 😊🌷 Det finns ett liv bortom alkoholen. Ett otroligt fint sådant 🤗