Senaste kommentarerna i forumet

Dag 31 - en månad!
Oj vad tiden rullar på. Det är så konstigt. Det känns liksom helt naturligt att inte dricka trots att det inte gått lång tid alls egentligen? Jag har inte hamnat i så många situationer som äventyrar saken heller, men mitt problem har främst varit mitt drickande hemma på helger under middagen och i soffan framför tv:n. Det är liksom inte ett option för mig längre - det finns inte i min hjärna. (Och inte i mitt kylskåp heller 🤭)
Jag tänker ibland på att jag kaaaaanske ska låta mig ta ett glas vin vid enstaka speciella tillfällen i framtiden, men det känns inte som om det är värt risken än på väldigt, väldigt länge. Vi får se. Just nu är jag otroligt glad över mitt nya, nyktra liv. Att vakna varje morgon utan ångest, att frigöra så mycket plats för tankar på annat än att jag har druckit för mycket, att jag måste sluta, men jag börjar i morgon i stället så att jag kan dricka bara ett par glas i kväll. Har börjat träna och yoga igen och känner mig tillfreds och faktiskt nöjd med mig själv. Skönt att kunna lita på sig själv!

@Varafrisk Åh hej hej! Alltid roligt att höra att nån orkar läsa mina inte-så-himla-intressanta uppdateringar. Känner ofta att jag är så sjukt tråkig hahaha. Men jag skriver mycket för min egen skull, för att påminna mig om all skit alkohol för med sig för mig. Men det är så mycket roligare när någon bryr sig om att läsa och kommentera. 😽

@Pellis Smart med lunch! Det är faktiskt också rätt skönt att inte behöva sitta uppe halva natten och prata, som det ju ofta blir när det är middag, speciellt om det är alkohol inblandat. Men sömn är faktiskt sjukt viktigt.

@FinaLisa Tack Fina FinaLisa! Påsken har varit så skön - älskar högtider utan krav. Hoppas att du också har haft det bra!
💛😸💛😸

@Amanda L Hej! Jodå fortfarande nykter och välmående 🥰 mår 100 gånger bättre på en nykter dag idag än en onykter för 2 månaders sen ❤️

@Amanda L kände också det, tror inte heller det triggar suget utan snarare tvärtom :)

Kära @varafrisk, jag tittar in lite hastigt med en varm kram. Tänker på dig och är så imponerad, tänk på att man skjuter upp en massa tuffa känslor när man dricker, en del av dem får man ta itu med som nykter. Men det är aldrig aldrig värre än att dricka sig till sinnesro. Du kommer att klara detta, du klarar dettta! Kram 🤗

Tack! I dag kände jag mig riktigt sugen på en iskall öl i solen (inget sug efter alkohol dock!) så jag slog till på en ekologisk Melleruds och en liten påse chips och begav mig till en parkbänk för att titta på folk. 20 spänn och riktigt livsnjutning! 😎

Vet inte varför men känner mig väldigt låg i min sinnesstämning. Jag vill ju alltid veta varför jag känner si eller så fast....jag har faktiskt inte brytt mig så mycket om det när jag var aktiv...då bara jag drack. Jag vill inte dricka idag. Funderar på om jag känner sug? Nja...jag gör nog inte det...men jag vill inte känna så här. En sak som jag känner av ganska tydligt är att behandlingen går mot sitt slut och idag gick den in på halvtid. From den 24/4 är jag tillbaka på jobbet igen på heltid och det är där jag ska vara. När jag hade berättat på jobbet om mitt alkoholberoende började jag direkt på motivationsgruppen därefter kom behandlingen. Den har varit jättebra men nu ska jag tillbaka till verkligheten igen. Är verkligen glad över att det har varit en öppenvårdsbehandling. Jag tror att det hade varit tuffare för mig om jag hade varit på ett behandlingshem och komma hem till vardagen. Jag vet inte men det känns så.

@Andrahalvlek skrev i sin tråd om hur viktigt det är att få finnas i olika sammanhang, och jag håller verkligen med om det. Jag saknar ett sammanhang vilket är med vänner. Jag har vänner men jag har insett när jag tystnar att det är inte vänner som ringer eller skriver och frågar hur det är. De finns där om jag söker kontakt. Jag har ofta sökt kontakt för det är mycket som har varit tufft som jag inte kunnat härbärgera då har jag ringt och pratat och pratat...ibland har de nästan gått in sina yrkesroller (behandlare). Jag vill inte vara utan dessa vänner men det kan aldrig bli som förr därför jag vill inte vara den som alltid behöver utan mer att man ringer för att höra hur läget är. Jag behöver en tät kontakt men att prata både om det ena och det andra om ni förstår vad jag menar. Jag saknar min bror. Förr tänkte jag att vår sparsamma kontakt berodde på allt sorgligt som hände i samband med min systers bortgång eller att min son inte ville ha kontakt med min släkt numera tänker jag att han är inte superbra på att hålla kontakt. Det var ju några år sedan då jag frågade honom om han och jag inte kunde träffas över en fika. Han svarade inte nej utan mer diplomatiskt "jag tycker att det är trevligare om vi träffas alla fyra" dvs med våra respektive.

Jag försöker öva mig på att ha tillit till mig själv, att lita på att när jag kommer längre i mitt tillfrisknande då kommer saker ske som ev möte med nya människor bara jag öppnar upp. Ska ju träffa FinaLisa och Vinäger mfl i sommar vilket kanske kan innebära att man kan ses igen och ha kontakt via mobil/sms/messenger. Behöver verkligen byta ut det här tröstätandet mot något bättre. Jag har på sätt och vis fört in lite nygamla vanor som att träna, sticka och att läsa. Har som ett mål att kunna vara med på jympapass på Friskis inte bara var på gymmet. Tycker mycket bättre om pass och att röra mig till musik. Behöver även börja tänka på min trädgård. Vill tänka i banor av att jag vill istället för måste. Jag köpte ju lite nya plantor på rean i augusti men vet inte nu riktigt vad jag har köpt....men men jag får börja lite försiktigt. Ska iaf köpa tomatplantor och lite annat att sätta i växthuset.

Så skönt att skriva av sig lite grann känns lite bättre då och om en timma ska jag gå på NA-möte därefter träffa en fd kollega så jag kan ju inte annat än att vara tacksam ändå.

Kram:)

Jag har tänkt länge och kan inte lämna detta åt sidan. Det är för viktiga frågor och som det skrivs nu tappar jag faktiskt hoppet om människan. Riktigt illa berörd.

Gällande säkerhet och utredningar via soc så har Bo Edvardsson forskat i ämnet och skrivit böcker. Där återfinns egentligen mycket av min kritik. Frågan är dock om någon är intresserad av att ta den till sig? I dagens Sverige handlar så mycket om hårdare straff och få ifrågasätter egentligen hur man når framgång. Det blir politik och inte forskningsbaserat. Egna känslor styr snarare. I relation till barn är de starka. Det blir blockering och osakligt.

Det finns forskning som visar att hela 67% av de utredningar som granskats gällande barn kommit till på felaktiga slutsats (googla då jag inte får länka). Det är en ganska häpnadsväckande siffra. Det framkommer även kritik i relation till att socionomer inte har tillräcklig bakgrund för att avlägga ordentliga rapporter. Det är ju de som sammanställer material som det ska fattas beslut baserat på. De visar sig att de går för snabbt på en sida och resultatet blir för ensidigt. De hade gynnats av att förstå forskningsprinciper så hade man kunnat undvika en del fel. Inte gå på känsla utan mer validering och hålla sig neutrala under utredning. Sedan framkommer även att barn som omhändertagits faktiskt i snitt råkar mer illa ut än om de levt kvar i problemfamiljen. Det är inte alltid så att samhället är bättre, bevisligen. Här finns brister. Nu har man för några år sedan ändrat systemet och uppmanar till att anmäla oftare. Vad har det lett till? Är fler nyktra och mår barnen bättre? Det måste man våga lyfta och här finns problem. Fråga de som varit igenom processen. Den är ju till för att stödja dem och då rätt saker. Om man nu är intresserad av barns välmående borde man granska forskningen och fakta inte en massa känslomässigt tyckande.

Jag tror det är svårt för oss att ifrågasätta systemet. Många går per automatik i försvarsställning utan att för den delen begrunda forskning på området eller ens har egen erfarenhet av systemet. De som jobbar inom soc går i försvarsställning. Folk bara tycker då det är en massa känslor i relation till att barn far illa. Här blir jag lite av en Greta. Lyssna på forskarna.

Samma gäller här i relation till att vissa inte tar hjälp. Då känner man att dunka in dem i systemet men lite tvång kan vara en väg att gå. Detta i sin iver att få den med problem att fatta. Frågan är fungerar detta? Är det snarare sin egen frustration man får utlopp för här eller hjälper det? Vad säger forskningen om dessa tekniker och våra institutioner? Det finns forskning om än knapp. Jag ställer mig väldigt frågande kring att vi tillåter knapphändig forskning här. I den forskningen förordas det jag pratar om. Behandla folk med värdighet. Förstå hur skam påverkar människor och få folk att känna sig bekväma. Det ger resultat.

Det har ju testats i detta forum att trycka till. Hur gick det? Vad är risken med det? Blir det kanske snarare ett övergrepp som skapar trauman? Speciellt när systemet ser ut som det gör och det faktiskt finns fakta som visar luckor i systemet. Är det då mer rätt att låtsas som att dessa inte finns? Trycka på folk så de ramlar in i systemet. Inte låta de som farit illa av systemet komma tilltals och räta upp problemen för då kanske folk inte söker hjälp? Jag efterfrågar forskning och att vi skapar stödstrukturer utefter vad de kommit fram till. Inte mecka med folks huvuden utan att fatta vad man håller på med.

De som tokanmäler till soc kanske kan försöka närma sig personen ifråga med respekt innan man sitter i grannhuset och kastar in anmälan. Soc kanske borde fundera en sväng till. Är det rimligt det som motparten säger. Har jag fått en neutral bild? Behöver jag validera med fler? Läkaren kanske ska fundera en gång till innan han trycker till. Faktum kvarstår, idag fattas alltförmånga beslut på felaktiga grunder och barn som omhändertagits löper större risk än om man såg mellan fingrarna. Dags att vi andra öppnar ögonen och vågar ställa högre krav på rättsäkerhet. Om inte annat för barnens skull.

Det är inte bara jag som anser att man går för långt. Kolla flashback. Det är väl typ det enda forumet man vågar skriva öppet om soc? Där finns en hel del kritik. Det återfinns även i utredningar. Ska vi tillåta HVB hem under dagens struktur? När det de fakto visar sig att risken att utsättas för övergrepp och att tom dö är högre än om barnen var kvar i sin familj.

Jag hoppas verkligen folk tar sig tid och läser in sig. Kolla forskning ordentligt. Övergrepp exempelvis har man hittat sätt att komma tillrätta med. Dock är detta något som är så svårt att nå igenom med i samhället för gemeneman får taggarna utåt direkt och tar inte till sig forskning. Finns bok i ämnet -Annika Wassberg och Jürgen Degner skrivit material.

Tack @Andrahalvlek🥰
Ja, det går bra även om mitt stämningsläge pendlar men jag försöker ha en viss acceptans för det.

Kram🐬

@Amanda L
Tack för att du svarar. Jag måste börja om. Har funderat på varför jag drack och tror att det är för att jag blev för trött helt enkelt och att det var jobbigt med allt socialt

@Agnes123 Jag har sett här i trådarna att det kan hända att människor trillar dit och kanske oftare i början. jag tror du kan lära dig mer om det i programmet som finns här.
Deppa inte ihop för detta, ta lärdom istället. Du och jag kan nog inte dricka ens en klunk. Då vaknar beroendehjärnan till och tycker genast att det vore bra med fler... och ännu fler. Inte heller blir vi lyckligare av att dricka. Tvärtom.
Så upp på hästen igen och börja om så snart du bara kan. För varje gång lär du dig något om dig själv och jag tror du är starkare nästa gång. Var snäll mot dig själv :) Kram:)

Nu har jag gjort ett snedsteg…
Det gick bra tills att vi åkte på påsksemester och skulle bo med vänner ganska länge. En vän hällde upp vin, jag drack bara en klunk. Nästa dag tackade jag ja till en öl. Drack den långsamt under flera timmar. Men kände väl att min nyktra tid var förstörd och har därefter druckit flera öl och även tagit extra i smyg för att vännerna drack för lite. Är så ledsen nu och vill tillbaka på banan…
Också konstig mat här och mycket socker som jag också känner mig ur gängorna av. Längtar tillbaka till vardagen.
Det känns så tungt att börja om

@nykteristen24 En god, kall alkoholfri öl är aldrig fel, tycker jag . Särskilt du när ljuset kommer tillbaka. :)

@Återfallaren Hej Återfallaren! Kul att höra ifrån dig igen. Och skönt att du är på den nyktra stigen fortfarande!:)
@TreKommaFemÖlen Och välkommen hit du med ! :)

@Andrahalvlek Hej och tack så mycket. WOW! Nykter sedan 2020. Jätte bra jobbat. Jag ska gå igenom ditt material. Tack så mycket för att du delar det. Kram tillbaka.

@Crusade Välkommen hit! Här är du bland vänner. Det är bra att skriva av sig här, då tvingas man sätta ord på tankar och känslor. Paletterna ramlar ner liksom. Under den våta filt som alkoholen har varit för oss finns det saker att ta itu med. En sak är säker, dina diagnoser kommer att vara lättare att hantera nykter.

Frihet är ordet. Själv har jag var fri sen den 9/2 år 2020. Det är en viktigare dag för mig än min födelsedag. Om du klickar på mitt namn så hittar du mina två trådar, som är fulle med tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Då håller du dig sysselsatt ett tag 😉

Kram 🐘

Hej till er som läser mina inlägg.

Vad kul egentligen att man kan skriva av sig här. Det känns skönt att inte vara ensam med sitt alkoholberoende ... Jag försöker läsa igenom dem andra berättelserna och jag är imponerad av vissa som kommit jätte långt på resan av frihet. Ja, jag kallar att vara alkoholfri en FRIHET.

Idag är jag nykter, enligt min app som jag laddat ner, 2 dagar och 9 timmar. Nästa milestone alltså är 3 dagar för mig.

Jag har idag också utmanat mig själv. Jag åkte till affären för att recyclera mina tomma ölburkar som jag hade gömt in min garderob. Jag fick 45 kronor för dem. Och jag kan säga ... det stank! Tanken att köpa öl kom såklart men jag kämpat emot det. Jag kom hem och kände en känsla av frihet att jag inte hade köpt öl.

Tidigare vid den här tiden, klockan är nu nästan 12, hade jag redan tömt några stycken .... såklart alltid när min man var på jobbet. Då kom hela cirkus på eftermiddagen att snabbt nyktra till igen och framförallt äta något starkt så mitt andedräkt inte stinker öl. Detta slipper jag nu och försöker att byta den dåliga vanan av att supa mot en positiv ny vana. Som till exempel att skriva här.

Resan känns för mig extra svår eftersom jag är ganska så själv-destruktiv in min tankenvärld. Jag har Bipolär och Histrionic Disorder, Borderline och enligt min psykiater den mest komplicerade personlighetsstörnis hon någon upplevt. Ingen som fattar mig. Jag fattar mig själv inte ibland. Vidare är jag nu under utredning för ADHD.

Jag funderar mycket varför och när jag egentligen började dricka. Det började för dryggt 15 år sedan! Just innan jag lärde känna min man. Så han har stått ut med mig en jätte lång tid! Jag drack för att jag är själv-destruktiv, kännde mig ensam i min värld, ångrade många dåliga beslut ... Jag satt i en ond cirkel. För att må bättre och glömma bort det förflutna drack jag. I slutet var situationen inte längre hållbar och jag insåg själv att jag var tvungen att ändra mitt liv. Jag håll på med att förstöra allt. Så många hade redan sagt detta till mig men jag var tvungen att själv komma till insikten att alkohol ÄR EN LISTIG DJÄVEL! Som försökt lura mig så ofta. MEN inte längre. Det är SLUT MED ALKOHOL!

Jag är nykter och ensam hemma. Jag har ingen alkohol gömd någonstans. Jag lurar mig själv inte den här gången. Och det känns så skönt. Det är värt att kämpa!

Kram

@TreKommaFemÖlen bra beslut! Hur går det för dig?

Dag 19, har verkligen kommit in i att träna på morgnarna nu, inte varje dag men nästan. Känner att jag mår bättre och bättre för varje dag. Igår hade jag lite sug, tog till slut och köpte lite alkoholfri öl som jag avnjöt på balkongen, det dämpade suget tycker jag. Är i processen att leta nytt jobb också, har inte trivts på ett tag och tänker att alla positiva förändringar i livet kommer hjälpa till i nykterheten och vice versa.

Välkommen hit 🌞 har också varit slav under alkoholen och har besatthetens sjukdom
Starkt och modigt av dig att ta tag i det 🙏
Önskar dig all lycka!

Du är värdefull

Nästan så att jag känner mig utvilad, sovit en hel natt utan att vakna🙏. Snart dags för gott kaffe och därefter skidåkning. Så tacksam över att påsken varit nykter.
@Varafrisk Att jobba med sig själv tror jag är nyckeln. Och ja, man blev inte alkoholiserad över en dag…. 🥰🥰🥰 Grattis till 80 dagar 🎊🎉🎊🎉♥️

@Varafrisk Grattis till 80 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra!

Kram 🐘

@Ny dag Härligt med 23 dagar! När livet inte känns ngt speciellt, när det dyker upp oro…ångest…så försöker jag tänka att jag blev inte alkoholist över en dag, över en månad utan det tog sin tid. Men när jag slutat m alkoholen vill jag må bra helst direkt fast det tar ju sin tid…..och det är ganska jobbigt.

Ha det fint i fjällen☀️

Kram🥰

Hej Laura🥰 Jag undrar också hur du mår och hur du har det? Skriv gärna några rader om du orkar oavsett om du har druckit el inte. Tänker på dig🥰

Kram❤️

Dag 3 utan A idag efter en hård påskhelg. Och mår därefter...

@Sisyfos Ja, det har varit en kamp att ta steget över till att bli nykter! Jag kan nu förstå den frustration som många kanske kände när jag fortsatte att dricka. Det var som om att jag var/är tvungen att gå genom varje steg för att vara där jag är. Jag brukar ju prata om att jag var inte "där" men en dag då var jag "där" och då föll så mycket på plats. Så mycket som jag inte behöver fundera på som tex vad jag ska säga, vilken anledning ska jag säga...behöver inte tänka på det vilket känns så skönt.

Jag förstår att hjärnan kidnappar oss, att beroendet styr...jag har ju inte läst så mycket om hjärnan, om endorfiner, om GABA-systemet, om dopaminer. Jag förstår att allt detta påverkas, alla organ, muskler mm mm. För mig är det viktigt att prata om det som har varit fastän det gör skitont, det är viktigt att förstå varför alkoholen blev så viktig för mig. Jag förstår nästan till 100% att det är en beroendesjukdom. Men, för mig är det så viktigt att tillfriskna....alla känslor som jag försökte dränka med alkohol läks ju inte bara av sig själv pga att jag slutar dricka alkohol. Jag förstår därför att stegarbetet är viktigt, jag förstår att det är viktigt att inte hamna i gamla mönster. Nu när solen har kommit, påsken har varit här så har jag inte känt så mycket sug men kanske känt att det är något som saknas. Det är då jag ändå tycker att möten fyller sin funktion, att få träffa de som gått före, de som är där jag är....det är skönt med gemenskapen.

Påsken har varit bra. Har saknat min dotter men vet att hon har varit där hon vill vara. Träffat min son med sambo både på Påskafton och idag vilket har varit mysigt. Saknar min bror och saknar några vänner. När det gäller vännerna så vill jag inte hamna i gamla mönster att det är alltid jag som ska höra av mig, att det är jag som behöver dem...jag vill ha kvar de som vänner men det kan aldrig bli som tidigare. Jag vill inte vara den som ringer för att jag inte kan härbärgera mina känslor/det svåra...jag vill inte...

Idag har jag varit nykter i 80 dagar och det är ta mig sjutton jäkligt stort!! Det förstår vi som fortfarande kämpar och vi som befinner oss där och vi som har kommit vidare i livet. Imorgon börjar näst sista veckan på behandlingen, på halvtid men jag är sjukskriven på heltid. Det finns några saker som oroar mig men jag tänker...det är ingen brådska...det viktigaste är min nykterhet och min hälsa!

Kanske har jag skrivit rörigt men det får vara så...nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, läsa och därefter sova.

Kram till er alla var ni än befinner er på resan:)