Senaste kommentarerna i forumet

@Knaskatten Uhhh, den där loopen känner jag igen. Så trist. Nu är livet enklare. Ska ha liten middag på söndag.
Min enda undran är om jag ska bjuda på vin eller ej. Kan det vara fel att bjuda på lite?
Vad jag ska dricka vet jag ju redan, afri öl :)

@SHG Jag känner igen mig i mycket om det du beskriver. Att inte riktigt fått visa känslor av missnöje eller komma med kritiska synpunkter. Vilket gjort att jag haft känslorna inom mig själv och även haft svårt att riktigt förstå eller uttrycka vad jag känner. Att jag istället velat vara tillags och försöka uppfylla andras behov. Inte velat att någon blir arg på mig, för då skulle jag känna mig så dålig och värdelös. Skam. När jag drack förstärkte jag dessa känslor och det kunde gå överstyr i detta. Känslorna var inte riktigt förankrade inom mig själv och fyllan skapade en annan verklighet. Jag visste liksom inte var jag började och var jag slutade. Känslorna var kaos.

Som nykter har jag fått kontakt med mina äkta känslor och kan nå det svåra. Det jag tränat på är att tänka och känna att det är ok att jag känner mig besviken, arg eller ledsen. Att jag har rätt till att känna dessa känslor. Att jag inte riktigt lärt mig att få känna det jag känner, att det jag känner är fel. Att jag nu som vuxen ska lära mig att det är min rätt och att det är ok. Att jag får vara sann och ärlig. Jag försöker stanna upp när jag får en känsla, undersöka vad det är för känsla, innan jag agerar på den. Det är ett sätt för mig att lära mig känna efter vad jag har för slags känslor och så att jag inte blandar in andras känslor i det. Och sen säga att det är ok, att jag har rätt till denna känsla och jag har rätt till att uttrycka den känslan. I nästa steg har jag tränat på att stå upp för mig själv, när jag uttrycker en känsla, att jag har rätt till det och det är ok.

Vad fint att du låter ditt barn får uttrycka sina arga känslor, trösta och visa att det är ok. Då behöver man inte stänga det inom sig själv och hämmas i detta. Den arga känslan går över och efter en stund är den borta och en annan känsla kommer, precis som det ska få göra💕

@Helahea Grattis till dina många dagar i frihet! Inte kul att komma tillbaka till en arbetsvecka sliten, det slipper vi som inte längre vill dricka. Längtar efter att ha fler dagar i ryggen men är glad över att ändå gå in i den tredje nyktra veckan.

Nykter morgon 247
Måndag igen ! En kollega kom rätt så sliten till jobbet idag. Inte första gången heller. Jag frågade lite försiktigt hur det var. Hen hade varit iväg med ett gäng kompisar i helgen ” så inte underligt att jag är sliten”
Jag sa lite skämtsamt att man kan ju åka iväg utan alkohol det för jag nu förtiden.
Är så glad o stolt över mig själv.
Förr hade jag inte reagerat på kollegans beteende.

@Andrahalvlek Starkt jobbat av dig att lära dig handskas med utbrott!
Jag försöker också att inte agera i affekt, men det bygger ju också på att man kommer till insikt att känslor är flyktiga. Dom kommer och går! Det är väldans lätt att fastna i en känsla "det kommer vara såhär för alltid" och så blir det nästan en självuppfyllande profetia.

Det är faktiskt inte förrän på sistone som jag börjat inse hur pass mycket mina känslor går upp och ned under en dag. Eller det har jag väl gjort innan också, men då har jag tagit varje känsla som ett tecken på något farligt eller svagt som kommer leda till någonting dåligt och därför måste bort. På så sätt jag hamnar jag i panikångestcykler istället. Det är det jag menar med sonen, att han kan ju känna/agera som att världen ska gå under på morgonen när jag lämnar honom och sen när jag hämtar är han världens gladaste unge som istället aldrig vill gå hem. Jag tänker att mitt inre liknar det i mycket, fast jag skriker och gormar inte :) Genom att validera hans känslor, validerar jag ju på något sätt mina egna också.

@Amanda L Sent ska syndaren vakna :) Terapi kan man nog gå hela livet faktiskt. Jag har gått i samtalsterapi i många år, utan det hade jag nog inte klarat att sluta dricka på egen hand. Lite grand har det blivit så att mina terapeuter har sagt åt mig att... nu får du gå ut och öva på egen hand, för jag har benägenhet att låta den jag pratar validera mig och styra riktningen på mina känslor. Så, jag antar att det väl är det jag håller på med nu!

Men något jag tycker är svårt är just det här med hur man socialt sett "får" vara känslig... får man t.ex säga nej, ställa in saker pga att man är i en känslig situation, tycker saker är jobbigt o.s.v. Om man inte ställer in, hur kan man anpassa, dra gränser o.s.v... Det känns som ett ganska stort hål för mig. Är mest van vid att själv anpassa mig och stå ut eller ljuga för att slippa undan. Jag tycker det är extremt jobbigt att vara till besvär, känner mig fånig att ställa krav osv. Jantelagen... extrema jantelagen.

@ISE Ja, jag känner väldigt starkt, även andras känslor känner jag in starkt, och reagerar på minsta ögonbrynshöjning. Tycker att jag blivit väldans mycket mer känslig sen jag fick barn också, men det hör väl ihop med både ökad stress och ökad empati för det lilla livet.

Tror du att man dricker för att hantera känslor? Jag är inte säker... Ibland säger man att man dricker för att döva... Men jag blir inte dövad för jag känner även det väldigt starkt, blir upprymd och pigg. Visst tar det bort ångest också... men det är inte huvudsyftet fär mig. I bland tror jag att problemet med alkohol för mig är att det förstärker de redan starka känslor jag har, och det behöver jag inte.

@SHG Jag tycker att du ska göra som du gör med sonen. Säg till dig själv att det är okej att bli arg eller ledsen. Trösta dig själv och säg att det går över. För det gör det.

Eftersom du har hällt alkohol på alla dina känslor är det ovant att bemöta och hantera känslor nyktert. Du behöver öva. Och efterhand lugnar känslostormarna ner sig.

Jag fick ilskna utbrott på jobbet så att rutorna nästan skallrade. Väldigt ovanligt för att vara jag. Jag chockade både mig själv och min omgivning. Det lärde mig att stå upp för min åsikt och kräva min rätt. På ett nyanserat men ändå skarpt sätt. Inte gapa och skrika, det var fel sätt.

Jag lärde mig också att aldrig reagera i affekt, utan alltid ”sova på saken” om det var möjligt. Annars gick jag undan en kort stund och djupandades några gånger, innan jag bemötte andras argument.

Kram 🐘

@Challe2022 Skönt att du tagit det bra, vårsolen låter bra!

I dag visar appen 25 dagar och på söndag blir det en månad! Annars känns det som en jävla måndag, sovit dåligt, kass i kistan och huvudvärk men släpade mig till jobbet en stund och inget funkar här så kommer snart ta en långpromenad i solen och rensa tankarna. Blir AA-möte i kväll för att prata av mig lite och så hoppas jag morgondagen blir bättre. Har köpt lite kosttillskott för pengar jag annars lagt på alkohol, så det är kul. Bland annat olika svampextrakt (chaga, cordyceps, reishi), tyska örttabletter med bl.a. mariatistel som ska vara fantastiskt för levern och lite kungsljus-blad för astma. Min sponsor som är en härlig äldre man har väldigt bra koll på olika örter och växter så jag provar lite olika nu (och vet även vilka som INTE är bra om man har lite kass lever etc). :) Kämpa!

@SHG Det känns som du nu har möjlighet att utvecklas och kanske också lösa svårigheter som du säger att du haft kanske hela livet. Jag kom sent till insikt om att jag använt alkohol för att döva känslor istället för att bearbeta dom.
Alkohol löser ju absolut ingenting, oftast skapas bara nya. Så jag tycker du är helt på rätt väg.
Något jag ångrat är att jag aldrig tog reda på lite mer om psykiska svårigheter eller hur man kan jobba med sig själv.
Har alltid tyckt att det ska man klara själv... Dumt, när det finns så mycket kunskap och erfarenheter, tycker jag nu. Så har jag ju aldrig tänkt när det handlar om andra saker, som datorer eller trädgårdsskötsel... känns lite mer skamligt så fort det handlar om det inre...? Om du kan hitta nåt att läsa eller nån lämplig podd att lyssna på som handlar om hur man hanterar känslor. Kan ju faktiskt ge nåt.

Lyckades ta mig och träna igen och märker idag att jag verkligen tyckte det var roligt. Känns så sjukt skönt, tror det kommer hjälpa mig i nykterheten .

Ingen toppendag idag, stor oro i kroppen och har svårt att koncentrera mig på jobbet. Funderade på att sjukskriva mig då min ångest är förlamande jobbig. Klump i maggropen och känsla av otillräcklighet. Jobbat ändå. Fokus på att fortsätta vara nykter också idag är viktigast. Jag mår så mycket bättre utan alkohol på det stora hela!!! Jag ska bara genomlida denna dag, det brukar gå över/ångesten lättar. Jobba så gott det går, jag behöver inte prestera på topp varje sekund och förra veckan var riktigt slitig. Idag alltså fokus på vila och fortsätta vara nykter. Imorgon är en ny dag.

@SHG Hej
När jag läser ditt inlägg känns det som jag skrivit det själv. De hemska tankarna som bara anfaller inifrån och hur man sväljer för att hålla ihop utåt. Känner som du att jag känner allt väldigt mycket, och att jag blivit medveten om det de senaste åren då jag försökt sluta dricka. Det är så många känslor och tankar och även insikter som kommer med arbetet med att hålla sig nykter.

@Christian så härligt att du gör det så bra:)

Dag 16: Fortsatt inga konstigheter att avstå. Druckit två alkoholfria Heineken över helgen. Botaniserade till och med på bolaget med en vän som var där för att investera men kände själv ingen tillstymmelse av behov av att köpa något själv. Mest kul att titta runt, finns ju en uppsjö av hyggliga alkoholfria alternativ nu.

Jaa det går över... Förra gången jag slutade dricka så träffade jag min blivande man och gick på rosa moln hur länge som helst. Idag är situationen lite annorlunda, med ett hektiskt liv, förkylningar jämt och ständigt, trotsålder o.s.v. Lite andra utmaningar s.a.s...

Jag fick verkligen en megadipp i helgen, jag längtade så mycket efter att få bli full... tänkte t.o.m på att möjligheten för mig att dricka finns, eftersom det finns vin i skafferiet, och så pirrade det i magen. Men som tur är har jag ju varit nykter så pass länge nu att jag inte vill riskera det för en litet snedsteg.

Alkoholsuget ackompanjerades av ett batteri av mörka tankar som, jag klarar inte att vara förälder, dom klarar sig bättre utan mig, dom kan hitta någon som faktiskt orkar. Jag är så tjock, så ful, jag duger inte.

Oftast så sveps jag inte med av tankarna, men när jag är svag så kan jag börja fantisera och "gotta" mig i elaka tankar. Ibland kan det vara så skönt att få svepas med i dom, som en liten tröst, något slags påtaglighet, istället för att bara härda ut de jobbiga känslorna... Men destruktiva tankar har samma effektivitet som alkohol, skönt en stund och sen blir man bara jätteledsen av det man faktiskt går runt och tänker och säger till sig själv.

Jag bröt ihop tillslut i tårar och sa hur jag kände för min man. Han blev orolig, men jag fick förklara att dom här tankarna har förföljt mig hela livet, jag skulle aldrig lämna min familj eller ta livet av mig eller något sånt... tvärtom, jag kämpar hela tiden för att må bra. Men dom destruktiva tankarna kan vara en slags flykt, samma med att dricka, eller tänka på att dricka. Tankarna surrar runt under ytan utan att någon vet vad som pågår.

Det börjar klarna för mig mer och mer, hur jag fungerar som människa. Hur jag hanterar, och inte hanterar mina känslor. Jag är väldigt känslig, och blir lätt överväldigad, men jag jobbar alltid på att dölja det.

På ett sätt är det väldigt nyttigt att ha barn, man ser utifrån hur känsloyttringar och känsloreglering fungerar. Ena sekunden är det kris, sen är allt bortglömt och allt är toppen. När jag handskas med min sons utbrott låter jag ju honom vara, tröstar och säger att det är ok, det blir bättre snart. Men inte när det gäller mig själv.

I bland funderar jag på om det tappades bort någonting i känsloregleringen för mig när jag var barn. Jag gjorde alltid som jag blev tillsagd och var tyst och snäll... Men sen gick jag in på mitt rum och tänkte väldigt dramatiska tankar för mig själv. Tror inte att mina föräldrar visste det. Jag jobbade ju hårt på att dölja det. Att låta sina känslor styra var liksom inget man skulle göra i min familj... ironiskt nog var alla väldigt känsliga i grund och botten.

Hur lär man sig egentligen att acceptera sina känslor, inte bli rädd för dom, hur mycket kan man köra över sig själv - när behöver man lägga känslorna åt sidan och vara ansvarsfull och vuxen? Vad är socialt accepterat? Mycket, mycket att fundera på nu när alkoholen inte tar upp första platsen i existentiella frågeställningar.

@Vinäger Ja…minnet…ja….💕

Idag skulle vi i behandlingen åka iväg t en stad som ligger ca två timmars resa bort. Gå på AA-möte och käka på thai. Vi skulle ju varit iväg i onsdags men då var det ju snöstorm. Och, idag spelar min mage mig ett spratt🥺 Har ju fått IBS-mage. Kunde inte åka med. Skulle kunnat vara på behandlingen eftersom toa finns nära men sitta i en buss, möte och thaimat kändes alldeles för riskabelt så nu är jag hemma. Så himla trist😩

Pratade m min läkare nyss. Det första intyg som han skrev var ett intyg gällande sjukpenning. Det var fel det skulle varit ett intyg gällande förebyggande sjukpenning. Då fixade han det. Men beslut togs ändå på det första intyget så jag fick sjukpenning. Intyget gällande sjukpenning sträcker sig t 9/4 men det andra intyget till 21/4. Så min läkare ville inte skriva ngt nytt intyg. Det lutar nog åt att jag får börja arbeta halvtid i nästa vecka men jag fick återkomma ifall jag inte orkade. Har nu ringt den nya handläggaren på Försäkringskassan och bett henne ringa upp mig. Jag är så otroligt tacksam för att jag alltid varit frisk förutom för ca15-16 år sedan då jag inte gick i väggen helt och hållet men blev väldigt vidbränd. Vet inte hur många brev jag fått Försäkringskassan på
Kivra under dessa veckor. Då känns detta som ngt mycket enkelt att fatta beslut om ( i min värld).

Kram🐬

Morgon nummer 11:)

Så kul att träffas i verkligheten. Fenix var med när vi sågs senast. Hillary har jag träffat, men vet inte om det endast var första gången, då även IronWill och MondayMorning var med, liksom en trevlig man som jag fick en bok av. Dee har en kompis som varit med, men kommer inte ihåg om det också var vid första träffen. Det där minnet...

Känner mig fortfarande sur på mig själv men det går väl över. Ska gå ut i vårsolen på promenad det brukar hjälpa. Det är inte värt något att dricka det är bara lura sig själv att tro att det blir bättre med alkohol. Det finns inte en enda fördel. Man får kämpa på en dag i taget.

@Sisyfos Jag förstår din oro. Det finns inte på kartan nu att dricka. Men jag har stor respekt för att jag precis som vem dom helst kan riskera att ta ett återfall. Det känns därför skönt att jag har kommit så långt in i processen att jag vet att jag varje dag måste jobba med mitt tillfrisknande.

Skulle vara så kul att ses, att träffa alla som jag brukar skriva med men även alla andra. När jag var i Stockholm i februari 2020 trodde jag att det skulle komma massvis av människor. De som var där var Berra, Adde,Mrx, Finalisa, Vinäger, Dee, Charlie70, Rosafina eller var det Rosavina ytterligare en kvinna som jag inte minns namnet på samt min man. Från Alkoholhjälpen var Rosette, Li-Lo och Magnus. Om jag missat ngn så var du precis lika viktig men det har fallit bort.

Ha en fin måndag☀️

Kram🐬

@vår2022
Sjukt Bra jobbat! Både med nykterhet och med träning. Blir glad av att läsa om hur mycket du verkar njuta och må bra av det nyktra livet. När jag läser det du skriver (här o i andra trådar) inspireras jag att tänka att det faktiskt kommer bli häftigt att få uppleva resan mot nykterhet. Om en tufft. Istället för att tänka ”va tråkigt att inte FÅ dricka.
Tack för att du sprider glädje o hopp🙏❤️ Och tack för ännu en nykter dag.
6 nyktra dagar, minns inte sist jag höll upp så länge. Är också tacksam för abstinensen jag upplevt. Om jag hade tvivel om huruvida jag är alkis innan är dem nu bortblåsta😂

Så skönt att du fortfarande är nykter VaraFrisk. När någon som skriver dagligen och sen skriver att det inte var en bra dag och därefter blir tyst, då blir jag lite orolig. För dig finns kanske inte på kartan att dricka och det är ju i så fall mycket bra. För nu har du klarat många situationer utan att ta till dina gamla strategier.
Tycker inte att du är tramsig för att du hoppar Stockholm. Jag tycker att det blir för stort företag att åka till Göteborg. Stockholm passar mig så mycket bättre.
Ha det fint och sköt om dig!

@Ny dag Så gott det låter❤️ För min del känns det som jag fått så mycket tid. Jag har ju vuxna barn så jag har tid som jag kan ägna t mig själv istället för att sitta på min parkbänk i vardagsrummet och dricka🙈

Kram t dig🥰