Senaste kommentarerna i forumet

@Delfinen80 När jag slutade dricka trodde jag att min sambo var den som skulle stötta och hurra. Men så var det inte. Han är absolut inte så illa ute som jag var, men vill dricka, en till två ggr i veckan. Gissar att han dricker 10-14 enheter sammanlagt . Även om han sällan blir full. I början ville han tro att jag bara ville ta en paus. Sen har han saknat att vi dricker tillsammans även om det ofta kunde sluta i gräl.
Det ”kunde ju” vara trevligt ibland.
Nu har han accepterat att jag skutat dricka och han dricker mindre själv. Antagligen för att det är tråkigt att dricka själv.
Jag har också sagt att jag tycker det är jobbigt om han dricker för mycket. Men oftast gör han inte det.
Jag har sett här på AH att det inte alltid är oproblematiskt med partners. Ibland kan det vara så att en beroende partner saboterar nykterheten eftersom det hotar tillgången till drogen. Ibland sker det växelvis. En försöker, men den andre drar ner (kan vara omedvetet!), sen byts rollerna.
Jag menar inte att detta gäller din man, bara att det kan vara komplicerat att bryta gamla vanor- för båda. Du är delvis en ny person.
Det viktigaste tror jag är att hålla fast vid vem man själv vill vara.
Det är en process som tar tid och jag tror att er tvåsamhet påverkas. Med tiden (tålamod igen!) kommer du veta om det här löser sig eller ej.
Det är inte säkert att ni vill skippa drogen båda två. Frågan är då hur och om ert samliv kan funka ändå?
Hoppas du håller fast vid ditt beslut.
Det finns inget ”roligt” att hämta i alkoholen. Din son verkar vilja ha sin ”nya” mamma i alla fall.❤️😀❤️

@esterest det kanske är så som du beskriver ! Försöker nu här på morgonen /förmiddagen att ta in vad han faktiskt beskriver . Mitt arga /ledsna jag tycker bara att han är ett stort ego (😳😅) men omställningen han återkommer kring kanske är hans egna reflektioner om sitt drickande . Och det här med ”kittet” - ja absolut ! Vi har tillsammans haft riktigt roliga stunder (ungefär som jag och alkoholen 😏) och min man är också den som stöttat mig främst när ångesten slagit till dagen efter . Aldrig med något skuldbeläggande utan bara tröstande och hjälpt mig att se att jag inte gjort något konstigt osv osv . Inser nu när jag skriver att jag ju sprungit från /åkt iväg från honom genom att ha blivit nykter ! Lämnat honom ! Jag tror inte att han vill att jag ska må dåligt , absolut inte , men det där för honom att ha varit tryggheten , trösten och inte att underskatta den där alkohol- kompisen allt det har försvunnit ! Så inte konstigt om han blir både rädd , vilsen , osäker osv .

Det är så oerhört hjälpsamt med era reflektioner 🙏❤️ Jag behöver samla mig ytterligare inför att prata med honom om det här , men ett framsteg att jag kan reflektera om det här inne 😉

Tack tack ❤️

Blev verkligen berörd av ditt inlägg från igår kväll och reflekterar i mitt egna parallella spår om hur resan vi gör kommer påverka
våra partners drickande. Jag vill hoppas och tro att min ny strategi ((jag har valt att inte bli helt alkoholfri men att ha en begränsad budget med glas per vecka) kommer påverka min mans drickande långsiktigt med att han också drar ner. Det som är lite tung insikt är att alkohol vart så viktigt ”kitt” i relationen. Vad blir vi tillsammans utan den? Tycker mig ana ändå att din man reflekterar över att han också behöver göra en omställning?

@vår2022 Tack för dina kloka ord 🙏❤️ Precis så är det ju; en är kvar på perrongen och det är han i det här läget . Det blir en sned balans också eller hur man ska säga , jag tror han kan bli rädd över vad jag upptäcker med mig själv genom att vara nykter och rädd för att det är så långt ifrån honom att avstå . Vet också att det gör honom livrädd att tänka att vi inte kommer kunna leva ihop .
Idag nu på morgonen var han ångerfull , däremot inte så att han gjorde avbön och tog tillbaka allt. Han upprepade dock att det är en omställning och att han behöver se på den här omställningen på ett moget sätt , att allt antagligen kommer att utveckla sig till något bra . mitt ”vuxna ” synsätt på det han säger borde sträcka ut en hand och lyssna vad han har att säga , att vi kan prata om hans känslor och tankar i det här . Men nu på morgonen så känner jag mig inte ”vuxen” jag är arg och ledsen över att fokus hamnar på honom i det här ! Av flera skäl under vår långa relation så anser jag att jag anpassat mig och lyssnat/stöttat och lagt väldigt mycket energi på honom på flera olika sätt . Just nu känns det som att när jag gör en livsstilsförändring - på ett sätt som inte liknar något under våra år tillsammans - så blir jag lämnad ensam . Så är känslan NU och jag är både ledsen och arg. Säger inga konstruktiva saker nu för jag kan inte hitta förmågan till medkänsla för honom just i detta nu . Den kommer , det vet jag. Men jag tror också att det är viktigt att jag tar mina känslor här och nu på allvar . Sen behöver vi prata och sätta ord på rädslor , känslor , önskningar och behov . Utan att gå i en massa försvar .

Jag är så glad att jag har er här inne 🙏❤️ Så glad också över det icke -dömande förhållningssättet . Ingen som skriver ”vad dum han är! ” ”du förtjänar något bättre !”osv - jag vet att ni vet att livet och människor är mer komplexa än att det är svart eller vitt … för det är jag tacksam 🙏❤️
Kram på er alla ❤️

@Delfinen80 @Surkärring God morgon!! Skönt att vakna pigg!! Jag kan instämma i allt ni skriver, skall inte upprepa mig. Det är garanterat så att dom känner sig ensamma i sitt drickande, har ingen partner som också är onykter. I bästa fall kanske dom tänker till vad dom själva håller på med. I mitt fall tror jag inte det tyvärr, hon tänker aldrig sluta och ens minska drickandet😢och jag har inte heller sagt att hon behöver sluta . Men om jag vill det kan man ju tycka att man inte behöver bli hånad för det. Och jag vet att jag måste klara det själv men lite förståelse kanske. Sen vet jag med att jag kanske är mer spontan och uppåt när jag dricker men samtidigt jävligt låg efteråt. En jämn nivå är att föredra. Ha en skön lördag❤️

@Delfinen80 Jag har skrivit många saker under min tid här på forumet som ibland känts uthängande. Tror inte andra upplevt det så, liksom jag inte upplever det som du skriver som uthängande. Men tänker att det är för att man skriver sådant som påverkar och gnager hos en, som poppar upp och som måste ut. I den processen vi är i så måste saker upp på ytan för att vi ska kunna gå vidare och det går liksom inte att stoppa. Vi kan inte gå tillbaka där vi var när vi startade längre, det är försent. Vi håller på med en livsförändring som påverkar en själv men även de närmaste runt om oss. Alla påverkas. Det är som en resa, om en sitter kvar på perrongen och den andra kliver på tåget till en destination, så är man på olika platser och delar inte på en gemensam resa. Det blir svårt att dela på upplevelser och tankar om resan, när den andra sitter kvar på perrongen. Jag tänker att man måste hitta ett nytt sätt att leva det gemensamma livet/resan på. Man måste sätta sig ned och prata om det. Vilka behov båda har, hur man ser på det gemensamma livet, hur det ska levas och vad det ska innehålla. Jag tänker också att omställningen man gör när man slutar dricka många gånger är svårare för den som sitter kvar på perrongen. Den hänger inte med i omställningen. Kanske finns en slags önskan om att allt ska bli som ”vanligt” igen, så som det alltid varit. Ett tryggt ”helvete”. Att uttalanden som att man blivit så tråkig för att man inte dricker och följer med på puben mer, egentligen står för att man inte hänger med och tycker att det är lite läskigt och oroligt att sitta kvar på perrongen ensam, när den andra åker iväg. En rädsla. Nykterhetsresan är en resa som även påverkar den man lever med även om det kanske inte syns så tydligt till en början. Det är lätt att man är så uppe i sig själv och sin nykterhet och det tar den mesta energin i början. När det börjar bli det ”nya jag” och sitter kommer resten av livet ikapp. Nya parallella processer i de övriga livsområdena startar och behöver hanteras och justeras för att gå ihop med den nya livsstilsförändringen. Alla delar hör ihop och bildade en helhet. Din värderade riktning i livet.

Jag tror att vi ofta pratar för lite med varandra om vad vi tänker, känner, behov, önskar. Vi gissar mycket och det kan leda oss helt fel. Om vi kan prata med varandra, lyssna på varandra, så kan vi skapa tillit och nå varandra. Då kan vi också upptäcka om vi vill dela på en gemensam resa tillsammans och hur det i så fall ska se ut och vara.

Jag tycker att du är i en bra process, även om den inte är angenäm eller behaglig på något sätt, men det leder dig framåt om hur du vill leva ditt liv. En konflikt är ett symptom på att något inte står rätt till och stör i livet, den ska man lyssna på och försöka reda ut. Kram❤️

@Surkärring Alltså vad klok du är 🙏 Ja precis så är det ju ! Hans ”indirekt bestämmer du över att jag också ska sluta ” handlar ju om hans ensamhet och relation till alkoholen precis som du beskriver. Du har så rätt , vad skönt det var att läsa de där raderna 🙏

Ja men precis så att mötas på mitten , det är vad jag skulle vilja . Jag har ju inget som helst intresse av att göra nånting med honom när han blir sådär onykter men annars är jag öppen för det mesta att hitta på och det tror jag att han vet . Vad som är grejen är att han vill nog dricka i lugn och ro utan att få ”pekpinnar ” om det . Vi får se var detta tar vägen men tack bästa @surkärring för dina kloka ord , de värmer 🙏❤️

@Delfinen80 jag tycker inte du behöver be om ursäkt för att du delar dina tankar här, eller att din man dyker upp just nu med detta i fokus, det är ju så det är för tillfället, och här får du lov att ventilera ❤
Det intressanta är att de som ter sig reagera negativt när vi inte dricker med dem längre, är de som ofta behöver se över ditt eget drickande, och det skaver. När du inte längre blir påverkad tillsammans med din man, och kanske sådär avslappnat carefree, så måste han börja fundera på vad han själv håller på med. Han kanske flyr verkligheten med alkohol, och nu när du har nya insikter blir det tufft för honom att hamna efter?
Det är lättare att släppa efter på regler, vara mindre förbehållsam, unna sig lite extra, bete sig på ett annorlunda vis när man är berusad än när man är nykter, sitta uppe lite längre, prata utan att tänka osv.. om en är van att ha sällskap till det, kan det vara svårt att sitta med någon som tar ansvar, som överväger liiite mer vad den ska säga eller bete sig eller om en ska lägga pengarna på den där drinken när det är dags att dra sig hemåt. Då blir ju den berusade lite ensam, och jag föreställer mig att det kan bli en utmaning, ffa om den som dricker inte är redo att acceptera egna förändringar.

Frågan är om det går att mötas på mitten?
Skulle du orka vara uppe en liten stund längre om han visade intresse för att göra något med dig där han dricker lite mindre?
Ta en biodate, en konsert eller gå och bolla, med lite sen middag, då ni får chans att umgås? Hur skulle det funka?

@erivan Tack snälla du ❤️ Vad tråkigt med partners som uppenbart inte är ett stöd , inte din heller låter det som och jag vet att du tidigare beskrivit det om din 😞. Om partnern inte hade haft en problematisk egen relation till alkohol så har de antagligen inte haft invändningar mot att en själv slutar dricka .

Jag har lite dåligt samvete över att jag skrev rakt ut från mina känslor igår kväll , om min man här . Jag har ju inte valt att fokusera så mycket på honom här inne och också haft behov av att sätta mig och mina behov främst i den här processen . Därför har jag aldrig sagt ett ljud till honom om att han ”måste sluta med alkoholen” . Han menar att jag indirekt menar /vill/kräver det utifrån mitt eget ställningstagande. Det kanske han har rätt i på ett sätt - för ska det vara så här så vill jag det . Jag vill inte ha slumpmässiga fredagar och lördagar med en man som blir onykter och som jag inte kan föra samtal med . Och @erivan du har så rätt det är onyktra människor som är de tråkiga ! Med slumpmässigt så menar jag att vissa helger /dagar dricker han utan att det märks . Då bryr jag mig inte . Men det är klart att jag vet aldrig inför en helg t ex hur mycket han ska dricka så det är ju om det ska rannsakas också en oro i det .

Det dåliga samvetet ligger i att jag ger en så ensidig bild när jag för första gången här på forumet väljer att skriva mer om min man så är det vid ett tillfälle då han är onykter och säger dumma saker . Vi har många år bakom oss tillsammans och han har långt fler sidor än de han visade upp igår . Han är en av mina bästa vänner och vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans, han är en av de roligaste och snällaste människor jag vet . Vet att ni här inne är kloka människor som förstår att en människa har flera sidor och lager men jag vill ändå nämna att jag har dåligt samvete för att ha ”hängt ut ” honom .

Har ingen aning om hur han idag nykter kommer att förhålla sig till det här . Jag tror han menade vad han sa , att mitt beslut om alkohol påverkar honom och vad han saknar med att jag dricker . För det är ju vad det handlar om . När jag själv druckit har jag ju också brytt mig mindre om han ev blivit onykter . Vad gäller att åka ut och ”ta en öl ” eller åka på hotell osv så sa jag att det finns inget som hindrar att vi fortsätter med det och det har jag heller aldrig i den här processen velat avstå! Jag kan och har redan uppenbarligen gått ut och käkat , suttit med grannarna (där alla utom jag druckit ) och surrat och haft trevligt och jag har såklart haft som avsikt att fortsätta åka på spa /hotell med min man men inte tänkt dricka ! Han kunde inte medge att det handlar om att det känns tråkigt /som en omställning att det handlar om att jag inte dricker , men för mig är det självklart . Det gör mig väldigt ledsen att han inte visar förståelse för vilken omställning det är för mig detta utan att han pratar om SIN omställning . (Han menar att han druckit mindre under dessa veckor, hmm för mig är inte det någon omställning jag märkt av utan den som gjort en omställning är jag vilket jag sa flera gånger )
Han kommer inte att säga samma plumpa saker idag som nykter men jag tror att han kommer vidhålla att mitt beslut påverkar honom och den här ”tråkiga ” stämpeln . Just nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig, eller jo det jag vet är att jag inte idag kommer att vilja börja dricka igen . Det är vad jag kan ta fasta på och jag måste också stå för att jag tycker det är jobbigt när han blir påtagligt onykter . Annars sviker jag mig själv och så blir det en ensidig dans från min sida av att anpassa mig och bita ihop. Jag vill inte det. Det går inte ihop med heller hur jag nu vill leva mitt liv , anser jag . Men det är väl på det sättet jag ”indirekt ” som han menar tycker att han ska sluta med alkoholen. Ahh🤯 blir galen av att tänka kring det här , går bara runt runt .

Blir också ledsen , och jag känner jag också lite skam kanske ?, över att jag känt mig så stolt och glad här inne och i övrigt över min resa. Hur jag varit ärlig och kommit till insikt om mina problem och kämpat på mitt sätt och så har jag en man som jag vet inte hur han egentligen ser på det . Än om jag faktiskt sa i början av mitt beslut till honom att jag dör om jag fortsätter . Det var direkt från mitt hjärta och det kändes som att han tog det på allvar . Vilket jag tror att han gjorde då! Sen tror jag att han ”glömt det” och enbart fokuserat på att jag under några tillfällen denna resa sagt att det är så skönt att slippa alkohol. Typ som en frälst hel -nykterist i hans ögon . Men det stämmer också att jag tycker det ! Men hans bild har ju aldrig varit att jag haft problem med alkoholen. Jag tror jag måste påminna honom idag om vissa saker , påminna och göra honom uppmärksam hur det faktiskt varit för mig.

Befinner mig på en plats jag inte vistats på sedan tiden jag drack. Har inte velat ta mig hit. Trodde jag skulle få ångest av att komma hit för att det skulle bli för påtagligt hur enkelt det är att dricka här. Alla dricker här. Naturligt att göra det. Vin ingår till maten mestadels.

Här har jag fått flashbacks som jag inte fått hittills. Tänkte tom hur skulle det vara om jag tog ett glas? Sedan tänker jag på statistiken. Den för mig snabbt tillbaka. Även tankar på det taskiga måendet dagen efter. De slöa tankarna man gick runt med varje dag. Då passerar tankarna på att ta ett glas.

Sjukt läskigt. Det har gått flera år och jag är bestämd med att inte dricka. Kommer inte dricka. Bara det att just denna plats är oerhört förknippad med ständigt drickande. Nu ska jag byta ut detta ständiga drickande mot intressen. Samma som jag gör hemma och trivs med ska växa fram här. I vinets kvarter.

Har fått en del alkoholfria drinkar här. De finns på en del ställen. Vid andra blir det bubbelvatten. Lite lyxigare så.
Känns som jag drar av sista biten plåster nu. Vill ge det en månad så nya och mer hälsosamma rutiner blir det nya vanliga även här. De som sitter stabilt hemma.

Känns så märkligt att vi låter just semester vara så sammankopplat med alkohol. Så mycket som det dricks då känns helt verklighetsfrånvänt. Hur vilar man upp sig med massa alkohol i kroppen? Det är ju stört omöjligt. Sjukt att vi då förknippar semester med just alkohol.

@Delfinen80 Hej! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tyckte så synd om dig att jag måste skriva nåt. Förstår att efter alla ansträngningar alla tankar du tänkt och hur duktig du varit i din process att bli nykter varit. Jag tänkte när jag läste ditt inlägga att det kanske är så våra partners tycker(långt ifrån alla) jag känner mig också helt utlämnad tiill mig själv, det där får du klara själv säger hon bara. När hon skulle gå ner i vikt då skulle minsann jag också låta bli alkoholen. Idag fick jag höra spydigt, ska du inte dricka några bärs eller? Hon har druckit sen lunch typ.Hon har även sagt, ska vi aldrig gå till pubenmer, du kan ju titta på!!!! Och att vi ska separera är nog bara en tidsfråga, vill du jag ska flytta frågade hon idag, gör det sa jag. Då kom det fram att hon redan sökt lägenheter. Och om jag klarar att hålla mig den här gången så blir det nog väldigt svårt att bo ihop. Hela hennes lediga tid innehåller alkohol. Förlåt , nu blev det micken pm mitt liv när jag ville trösta dig. Jag säger bara ta inte åt dig, du är absolut inte tråkig!!! Det har jag förresten märkt när man är nykter bredvid en som är full, är det nån som är tråkig är det den personen. Fortsätt ditt suveräna jobb med att vara nykter med stolthet. Du är skitduktig och tuff. Stor godnattkram❤️❤️(godis är apprapå det jävligt gott)

Nu kom den värsta stunden sen jag fattade beslutet om att sluta dricka känns det som, mina tårar rinner . Vi var ute på restaurang , jag tyckte det var en trevlig stund tillsammans och sen gick vi och köpte lite snacks innan vi åkte hemåt . Jag kände för lite egentid med shopping så jag släppte av övriga hemma och åkte iväg nån timme . När jag kom hem satt min man och drack , för en timme sen när grannen gått hem till sitt så sa jag som jag kände till min man ; jag tycker att det är jobbigt att du är påtagligt onykter (sluddrigt /släpigt tal , upprepningar , avbryter osv ). Jag förklarade att pga det så känner jag mig ensam och därför vill jag dra mig undan ikväll. Då kommer en harang (upplevde jag ) att bara för att jag valt att bli ”hel-nykterist” så har inte han valt det , att han saknar att åka iväg med mig på t ex krogen , åka på hotell och övernatta med tillhörande vin. Jag sa att då handlar det ju om att han saknar att jag dricker . Vilket han inte kunde medge (men det är klart det handlar om det alternativt /och att jag är mer känslig för hans drickande ) men han malde på om att det är en omställning för han också det här - för honom! Jag blev både så arg och så ledsen ; jag har aldrig nånsin haft som krav att han ska sluta dricka i det här . Jag har dock varit besviken på att han inte frågat upp om hur jag mår , hur jag ev stött på utmaningar osv i den här processen. Jag har ju dock berättat , utan att få frågorna , men det blir så tydligt för mig nu ikväll att han inte frågat /intresserat sig alls . Jag har bara delat bråkdelar med honom av allt jag öst ur mig här på forumet .
Sammanfattningsvis så förmedlar han till mig ikväll att han inte är beredd att avstå alkohol, att jag måste förstå att en människa som dricker blir onykter och att det är för att jag valt det nyktra som gör att jag reagerar . Han surrade om att det här är en omställning för han med . Vilket jag inte märkt under den här tiden, han har druckit varenda helg både fredag och lördag . Inte så att han blivit påtagligt påverkad varje kväll men ändå så har han inte avstått alkohol en enda gång . Så vilken omställning det är för honom vet jag inte !

Jag vet att det är urbota dumt att ha en diskussion med nån som är onykter . Jag vet. Jag var inledningsvis lugn när jag påtalade för honom om mina känslor inför hans onykterhet , när harangerna kom blev jag än mer känslosam .

”Nu har du ändrat din tanke och då ska alla andra anpassa sig ” säger han . ”Som en hitler med andra som dricker alkohol”.

Jag fick också en kommentar om att jag är tråkig som vill ”äta godis och lägga sig elva på kvällen ”.

Jag känner mig väldigt ledsen , förtvivlad faktiskt . Kan just nu inte se hur jag ska kunna fortsätta ett nyktert liv tillsammans med honom och hans inställning . Han har redan flaggat för att vi kanske behöver gå ifrån varandra . Antingen är det vad som kommer ske på sikt , eller att jag återupptar alkoholen. För jävligt va ?

Ja han är och har länge varit en problemdrickare själv. Det förstår nog alla som läser här inne och som tagit del av ovanstående . Ville bara säga det , och jag har vetat om det ända sen starten med honom. Nu vet ni det också .

Vi har bestämt att inte prata mer om det här ikväll nu när han är onykter utan vi tar det imorgon och pratar mer .

Tack för att ni orkade läsa ❤️ tänk vad ett forum har börjat betyda för en , mitt i denna smärta så är hit det första stället jag söker mig 🙏❤️

@Delfinen80 Det är ändå så häftigt att prata med barn, man vet inte riktigt vad som försiggår i deras tankar. Viktigaste är ändå som du gjorde att prata och svara ärligt, så långt det går och på den nivå de befinner sig på. Sen är det så himla lätt att man blandar in sina egna känslor och erfarenheter i sina barn. De har ju egna erfarenheter och känslor och annan uppväxt och en mamma som tagit tag i alkoholproblemet och tar ansvar. Mina barn är vuxna och det är på senare tid jag pratat mer med dem om alkohol och att jag fastnade i ett beroende. Det känns inte så dramatiskt längre och jag tänker att jag visar dem en väg på hur man kan göra en förändring.

Ha en riktigt fin fredagskväll på restaurangen med din son och man❤️

@Vilsenpappa Skönt att det går så bra för dig! När man har lämnat de första veckorna-månaderna bakom sig förstår man verkligen inte varför det har varit så svårt tidigare. Risken är då stor att man tänker ”jag kanske inte är alkis…” och sen provar man att dricka ett glas vin…

Då kan det antingen 1) gå åt helvete, eller 2) gå jättebra och då väljer man att dricka vid fler tillfällen och vips är man tillbaka där man startade. En snabbväg och en senväg tillbaka till drickandet.

Så gör inte det misstaget. Ta aldrig första glaset! Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.

Kram 🐘

Hmm, blev lite grubblig här. Passar på att skriva av mig! För en stund sen så berättade jag för min 11-åring att jag och hans pappa tänkte ta med honom för en middag ute på stan (övriga större barn borta på annat ikväll). Det sken han upp av och så säger han ”men mamma du vågar dricka alkohol”. Jag svarade inte ärligt för det ärliga är ”nej jag vågar inte OCH jag vill inte ” men jag sa att jag inte vill. Han frågade då om jag gör det för min skull eller hans skull. Jag svarade så uppriktigt jag kände att jag kunde till honom att jag gör det för min skull , också la jag till ”och för dig ” men han hade vänt ryggen till så vet inte om han uppfattade det. Sen frågade han om jag inte tycker det är gott med en öl t ex , då kunde jag vara helt och hållet ärlig och sa jo det kan jag tycka men jag tycker cola zero är godare 😅 (jag har INTE druckit mest för smakens skull vad gäller alkohol).
Jag berättade ju för honom för några veckor sen om mitt alkoholstopp, han har inte förrän nu kommenterat det alls. Mitt grubbel nu säger mig att han säkert ändå funderat på det här med alkoholen på nåt sätt . Att jag inte dricker .
Jag pendlar mellan att känna mig lättad över att han inte säger ”vad skönt att du inte dricker ” samtidigt som jag kan känna mig lite ledsen över att alkoholen ens har en plats i hans 11-åriga hjärna 😳 Vilket inte är konstigt , det logiska förstår jag , för han har ju upplevt mig onykter inte bara en gång . Och det är oroande på ett eller annat sätt för ett barn. När jag skriver det här så inser jag att mina känslor handlar om sorgen och rädslan /oron över vad alkoholen gjort inte bara med mig utan med mina barn , sorg över min pappa som var alkoholist och där jag nog fast inte kunde formulera att jag önskade att han skulle sluta dricka jag ville bara att han skulle sluta vara ledsen och samtidigt lättnad och tacksamhet över att jag brutit med alkoholen. Plus det faktum att det är fredag , solen skiner och jag är inte ett skvatt sugen på alkohol ✌️💪
Ja det var tankar och känslor denna fredag eftermiddag . Tack för att ni orkade läsa ❤️

Hej.
Jag är från "andra sidan" och kollade senaste inlägg på forumet. Jag har ju ingen aning om hur kampen går, jag förstår ju inte på djupet liksom.
Vi anhöriga gör ju inte det tyvärr.
Men heja dig.
Kram.
🙏💜

Tiden går fort minsann och nu har jag ju passerat två månader utan A. Helt galet egentligen när man tänker på det, att det är en så "big deal" för mig medan "vanliga" människor gör det hela tiden.

Men det går faktiskt riktigt bra, jag dricker mina alkoholfria öl(även om vissa har 0.5% alkohol(vilket INTE ÄR NÅGOT SOM AA UPPSKATTAR) men jag har nu nästan kommit till insikt att AA inte är för mig. Är på dåligt humör efter varje möte och det är väl inte riktigt så det ska vara?

I alla fall, svärmor och svärfar är här på besök nu och även om de dricker rikligt med A på kvällarna så håller jag mig nykter vilket jag anser vara stort!

Som jag sa till min kollega tidigare idag, det är inte ens jobbigt att säga nej längre, det är en självklarhet. Varför har det varit så svårt tidigare....? Det är mycket tankar och ideér i hjärnan hela tiden och sakta men säkert kan hjärnan bearbete dessa bättre och bättre. Jag fortsätter även mitt race att läsa bok för min fru varje kväll(har bara kollat på tv med henne 1 gång på typ 6 veckor, annars är det bara bok bok bok som gäller)

Nu tuffar tåget vidare mot 3 månader som nykter och är det någon här som säger att jag inte varit nykter för att jag druckit 0.5%, snälla ta er inte tiden att kommentera det, det gör varken mig eller dig glad!

Ha en underbar helg allesammans och massa kärlek till er <3

@Surkärring du har så rätt ❤️ Jag sa faktiskt det till min man igår när jag pratade om min ilska att jag är helt säker på att det är stoppet med alkohol som gör att jag tar mig rätten att bli förbannad ! Han såg lite eftertänksamt på mig men sa ändå att han tror att jag har rätt.
Klart jag har det 😉

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja det är häftigt 😀 Och det är ju så rätt med det där med skam! Den fyller ju sin funktion men den ska fan inte vara min mest framträdande känsla i precis alla lägen (om jag generaliserar grovt ) ; när nån annan är dum i huvudet så är det väl nåt som är knasigt om jag skäms ?! Men det har jag gjort , och alkoholen och bluff-känslan hos mig i och med den är den stora boven. Haha den här vreden jag känt i ett par dagar den har jag inte känt på många många år . Jag var mycket arg som yngre men i backspegeln kan jag se att ilskan ställde sig ivägen för en väldigt ledsen , sorgsen tjej 😢 men nu , denna ilska och vrede var helt och hållet den känslan som skulle fram . Nu har jag släppt taget lite för jag har kommit fram till en strategi , där blir ju ilskan en drivkraft snarare än när jag skämts för det har mer förlamat mig. Coolt 💪

Kram ❤️

@Andrahalvlek @vår2022 tack så mycket🥰

Snart en vecka till i räkning. Jag mår oförskämt bra. Nykterheten går jättebra och jag känner mig positiv och stark. Tänker faktiskt inte så mycket på det som varit. Gjort är gjort. Jag behöver heller inte förklara för någon eller be om ursäkt. Min alkoholism har jag haft för mig själv (förutom vissa snedsteg på SoMe, men vem har inte gjort det)
Jag har heller inte pratat med någon om detta att jag valt att bli nykter. Är det viktigt tro? Jag vill helst inte göra det, så jag avstår för nu.
Jag har en väninna sen gammalt och vi brukar träffas ett par gånger om året, äta middag, se en konsert eller annat. Det brukar bli ganska blöta kvällar. Nu har hon börjat planera en ny träff och jag vete fasen hur jag ska göra. Säga att jag inte dricker pga vad? Kanske bara vara ärlig? Men vi bor i en småstad så det kommer sprida sig och jag vill inte bli ”hon som drack”
När jag tänker på alkohol idag eller ser bilder på nätet när folk festar så känner jag nästan avsmak. Minnet är för tydligt hur jävla dåligt jag mådde. Jag drack fast jag hela tiden tänkte att det kommer bli min död. Fy satan att jag inte ska dit igen. Aldrig mer! Jag kommer aldrig mer ta till alkoholen som ett alternativ till dryck, fest, stress, oro eller annat. No more!

@Nell
Tack ja det känns bättre att skriva här. Jag har läst mycket på detta bra forum. Svettades lite inatt men det blir mindre. Lyckades sova 8timmar men hjärnan känns som dimma. Vad som påverkat min ångest är att frugan var tvungen att åka iväg cirka ett år(slutet av maj) Att tycka synd om sig ursäktade mer alkohol till den punkt att man spårade ur helt. Jag har passerat fyra dygn och precis börjat 5dygnet utan alkohol. Drivkraften känns så himla stark trots mitt mående. Jag har inte fått några anfall eller kraftiga skakningar och senaste dygnet hade jag ingen panikångest men lite lätt ångest kom smygande då å då. Jag kan behålla det jag dricker och diarre verkar upphört. Tycker det är extremt jobbigt att byta sängkläder varje natt men som sagt så går det bättre med det. Dimman i huvudet beror nog på kemisk obalans och det kommer ta ett tag. Jobbar med medicin utveckling och läser mycket nu på medicinska publikationer men det känns så skönt att få skriva av sig. Betyder mycket och ingen vetenskap kan slå den känslan. Tack för ni finns här för sånna som mig/oss

@Himmelellerhelvette @Surkärring Tack för att ni är så förstående❤️Bara jag läser vad ni skriver ökar motivationen ännu mer. Ja semestern har ju varit så förknippad med alkohol i så många år att det blev för svårt. Nu får jag glömma det och gå vidare. Jag vill ju verkligen sluta, mår ju så mycket bättre på alla plan. Det gäller ju bara att hitta en lösning på det sociala, alla kompisar och tillfällen som är förknippade med alkohol o fest. Men jag antar att allt blir enklare om jag lyckas stå emot och tacka nej mycket längre än sist. Man kan ju umgås ändå och dricka alkoholfritt. Gäller bara att jag kommer dit. Kram❤️

Hej @tonka och välkommen till Alkoholhjälpen!
Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu när du försöker låta bli att dricka alkohol. Du försöker ta hand om dig, vila och se till att få i dig mat och vätska. Det är fint att höra att det börjar kännas lite bättre, samtidigt vill jag verkligen tipsa dig om att söka hjälp för de symtomen. Behandling mot abstinens kan hjälpa till att lindra de här jobbiga symtomen, göra så att du slipper lida i onödan, och kan även förebygga allvarliga symtom som kan dyka upp senare. Mer om det kan du läsa här: https://alkoholhjalpen.se/akut. Vad tänker du om det?
Fortsätt gärna skriv här och berätta om din förändring!

@Surkärring Tack❤️ Ja, det känns nästan som att ett par som lever länge tillsammans och dessutom älskar varandra är en utopi. Ibland kan jag känna mig nästan ifrågasatt. Min bror och hans fru har varit gifta i 44 år men kanske ett par i 50 år.

I natt har jag sovit dåligt. Har fått säkert ett 20-tal myggbett på båda benen som kliar och stör. Men även tänkt väldigt mycket på min dotter. Sorgen och oron finns där men vad som mest gjorde att jag höll mig vaken var att jag funderade varför det inte vänder. Hur sköter hon medicineringen? Dricker hon alkohol varje dag? Vilka människor träffar hon? Hur påverkar de henne? Så svårt att nå henne. Så det handlar om att finnas vid sidan om henne. Jag önskar så att det kunde vända🙏🏻

Om ett par timmar ska jag åka t en annan stad för att träffa en yogainstruktör under en timma. En PT-timma👏🏻 Vill få lite råd om rörelser att använda i hemmet. Få se om det kan funka. Tänkte att jag kanske kan öva i hemmiljö.

Dax för morgonpromenad med hunden, bädda säng med andra ord morgonbestyr.

Kram🐬

@Moroten.1970 hur är det med dig, hur går det för dig?