Senaste kommentarerna i forumet

Dag 6 - fredag. Vindagen nr 1 för mig. Och efter en hård jobbvecka hade det varit skönt att bara få glida in i någon sorts dimma och bara koppla bort hjärnan.
För en stund.
Sen vet jag ju att ångesten skulle komma. Bläk. Nej det blir inget.

För @vår2022 du har så rätt! Jag ska dränka de negativa känslorna i positiva och förra mig åt hur bra jag kommer att känna mig som nykter. Hur skönt att vakna i morgon och dricka mitt kaffe. TACK för påminnelsen!
Nu ska jag ha en mysig, avkopplande fredagskväll. Med kombucha!
😸💕

@Magnus Tack för ditt svar. Jag har tagit del av undersökningen. Besvarat den och även angivit mitt nummer för att delta. Jag ville verkligen delta. Jag ville hjälpa till. Man fick fylla i när man var tillgänglig för uppföljningssamtal. Jag gjorde det men ingen ringde. Detta var vid jul.

Det finns en podd. Under ytan. Flera avsnitt som handlar om vårdnadstvist. Det märkliga med den är att inget tagits upp i media. Faktiskt otroligt märkligt med tanke på innehållet. Där finns en rad inspelade samtal i alla instanser inklusive med domare som lämnar mycket övrigt att önska. Farligt att inte bemöta och borsta bort när podden finns där och lyssnas av massor. Inger inget gott förtroende för systemet precis. I alla fall inte hos mig som är otroligt trött på locket på.

Jag tror inte man tar sats som @LauraE om det inte finns en reell anledning. Jag vill se att man klarar att förhålla sig neutralt och professionellt till henne baserat på hennes erfarenheter. Att man fångar upp henne och övriga. Att man gör något! Det krävs en riktig kraftsamling att våga uttrycka sig som hon gjorde. Att hon skriver att hon vet hur det är. Att hon känner massor inom vården. Hon kanske har en poäng där hon befinner sig? Hon är ju så otroligt tydlig med sin rädsla. Den kan man inte bara vifta bort. Inte bara hon - det finns ju fler här som uttryckt oro för vården. De kan ju ha en poäng? Vem kollar upp det? Karolinska tex. Det är ju ganska känt att de har grava problem i ledningen. Så ni får ursäkta. Jag är inte förvånad över att det bubblar över. Snarare förvånad att man inget händer.

Det måste finnas utrymme för individen före systemet. Hon ska inte behöva leva sitt liv så. Har hon inte sagt nog för att någon ska ta sig an henne på riktigt och faktiskt komma fram till en process där hon har förtroende? Varför inte kontakta nu och bolla med henne? Vad mer krävs? Vad är alkoholhjälpens funktion här?

Vi är inte speciellt skolade på att fånga upp riktigt trängda personer. Det blir lite låt gå. Det är tröstlöst att gång på gång försöka ta upp saker men det blir ingen förändring. Ingen orkar på riktigt lyssna och är redo med papper / penna att hitta lösningar. Man kommer inte tilltals och blir bortviftad. Det tär på en.

Här finns ju även en guldgruva i form av input. En undersökning är säkert bra men jag tror redan vi har en hel del info att oavsett den undersökning som nu pågår. Visst har ni väl dragit vissa slutsatser här hos Alkoholhjälpen om saker som inte fungerar i systemet? Förslag på hur man kan utveckla samhället baserat på info även från detta forum?

Borde finnas en standardiserad process med utvärdering av soc med. Ett tungt och dyrt system där skattebetalarna borde kräva att det uppfyller det man avser. Det är ju hur många somhelst som trillar igenom systemet. Fråga dem. Var detta till hjälp? Vad skulle du föreslå som förbättringar? Vad gav bäst stöd etc. Då får man en gedigen databas. Ser om man täcker upp en lagom mängd eller om det gått inflation i systemet. Gör den online. Det var förslag...

@GrusGrus angående dina frågor så skulle jag säga angående 1 säga att det ska gå att ha kontakt med specialistvård utan att primärvården känner till det. Jag skulle rekommendera att du ringer till mottagningen anonymt först och frågar hur du gör för att säkerställa detta. Du bör sedan vara försiktig med att lämna samtycke till hela din journal. Det ska endast behövas i särskilda fall. Tyvärr kan du inte vara anonym inom sjukvården. Däremot har en del socialtjänst och kommunal verksamhet möjlighet till visst samtalsstöd anonymt.

När det gäller 2. så är sjukvårdens sekretess är ganska omfattande och det krävs annan lagstiftning eller ditt samtycke för att bryta denna. Jag vet tyvärr inte vad som gäller säkerhetsklassade uppdrag. Om det är en myndighet gör den bedömningen, så kan det vara så att de har laglig rätt att ta del av din journal. Men även detta bör du kunna få tydlig information om innan.

@Agnes123 Jag har druckit hela mitt liv, precis som du. kanske en gång i veckan och var annan eller tredje har jag inte kunnat sätta stopp alls utan druckit allt, gjort bort mig (tror jag), minns inget och en kolossal ångest dagarna efter. Jag har nu kommit fram till (efter hundra försök att dricka måttligt) att just jag inte klarar det. Alla är inte lika beroende, alla kan bli beroende och en del är helt enkelt redan beroende. Så lyssna till dig själv, tycker jag. Kanske din man är orolig för att det inte ska bli lika "roligt" att dricka själv, men han har nog inte en susning om vad det kan betyda för dig om du fortsätter att dricka. Om man inte blir glad, lycklig och har kul med alkohol, så varför ska man dricka?
Och det finns människor här som dricker eller druckit varje dag. Alla kan hamna där. Jag har insett att jag har roligare utan eller bättre, då den ångesten jag får är hemsk. Inte alls värt det. Tvärtom. Hoppas det går bra! :) :)

@Lora Vi ber om ursäkt om vi har varit otydliga. Ni har rätt till era upplevelser och er kritik av hur vården har behandlat er. Att vi har skapat möjligheten till anonym hjälp via nätet är bl a för att personer som har negativa upplevelser, eller som är oroliga för negativa konsekvenser ska kunna börja så här. Just nu håller vi faktiskt även på med en vetenskaplig studie för att förstå olika hinder som finns för att söka hjälp. Ett av syftena med att göra detta är att kunna påverka vården i en positiv riktning. Om någon av er skulle vilja delta i denna undersökning så kan ni läsa mer här: https://redcap.ki.se/redcap/surveys/?s=RLRWMM47Y4DRJ3KK

Som bl a @LauraE beskrivit så anmäls oro för barns situation till socialtjänsten. Det är en laglig skyldighet i vården och ska inte blandas ihop med om vårdpersonal sprider uppgifter om en persons alkoholproblem till andra som inte är inblandade i denna vård. Den typen av informationsspridning eller läsande i andra enheters journal är olagligt. Det är så klart inte mycket till tröst om det har drabbat dig. Jag uppmanar er dock att anmäla det om det händer. Det är också bra att som patient vara försiktig med att ge vårdpersonal eller andra tillstånd att titta i alla journaler. Det är inget som de heller ska begära utan att tydligt förklara varför. Vi arbetar aktivt med att utbilda vården i alkoholfrågor och då bl a att alkoholvanor inte får vara ett skäl att neka vård.

När det gäller anmälan angående oro för barn så är det något som vi alla i de flesta fall vill ska finnas. Om t ex ditt ex gör saker som kan påverka ert gemensamma barn, så är det bra om någon får reda på och kan ställa frågor om det. Samtidigt så måste detta kunna göras utan att socialtjänsten utsätter någon av föräldrarna för starkt obehag eller mer utsatthet (som ni beskrivit). Det låter direkt olämpligt att kanske t om olagligt eftersom varje förälder har rätt till sin egen sekretess i förhållande till den andre föräldern.

Samtidigt är syftet med Alkoholhjälpen främst att hjälpa personer att ändra sina alkoholvanor. Som några användare påpekar så finns det många människor som söker och får bra hjälp av sjukvården eller socialtjänsten och där sekretess och integritet hanteras på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar

Magnus
Rådgivare på Alkoholhjälpen

@Lora
Jag tycker att du ser påhopp där ingen sådan avsikt finns, åtminstone inte i mina inlägg. Då blir de svårt att diskutera brister nyanserat så som du efterlyser. Jag retar mig på när någon säger att de vet hur det funkar inom vården. Det är som när en lärare säger att de vet hur skolan funkar. De vet hur deras egen skola funkar, men för varje dålig skola finns minst lika många bra. Men av någon anledning är det ofta de negativa rösterna som hörs mest och om man inte håller med upplever de det som nån sorts kränkning och skruvar upp tonläget. Då blir det lätt tyst om man själv ogillar när det blir hetsiga slå-i-huvet-diskussioner. Systemfel, ja, visst kan det vara så. Det blir naturligtvis osäkert när individer tar beslut. Men det är svårt att hitta andra alternativ. Kanske skulle det alltid krävas en second opinion för att göra orosanmälan? En sak är du och jag överens om, skam lägger hinder i vägen och förstör. Jag har som du varit öppen med varför jag inte dricker längre. Kanske är det så man släpper skammen, berättar för en person i taget, bygger vidare på den trygghet som ett gott bemötande ger.

@Challe2022 Detsamma!☺️

@Återfallaren Å vad skönt! Hann bli lite orolig… Kul att du klarar dig så bra!🥳🙏🏻👍

@Me Som sagt finns inget att skämmas för. Vi är alla mer eller mindre beroende. Jättebra att du skriver här och tar all hjälp du kan. Det är starkt och modigt, tycker jag. Ha en fin helg🙏🏻❤️🙏🏻

@Me Så bra att du har en plan. Lycka till 🥰🙏🏻❤️

@LauraE Starkt av dig att stå upp. Inte bara en gång. Utan gång på gång. Det blir ofta väldigt ensamt när man driver förändring. Kanske märkligt att just jag skriver... Är bara så himla van vid att det blir tyst när man ryter ifrån. I hear you sister 🤗!

@Rosette Jag vill påminna om att vi har yttrandefrihet i Sverige. Denna text blir styrande i debatten med andemening att bromsa densamma utan att för den delen lyssna, resonera, besvara och i yttersta fall bemöta kritik. Jag vänder mig mot att ni lindar in resonemanget på det sättet. Förväntar mig mer av personer som jobbar i dessa forum.

Ingenstans går det att utläsa att man tar till sig av de brister som nämns. Ingenstans utläser man att det ens finns brister / systemfel att ta tag i. Det slätas snarare över som att det kan ha blivit fel i vissa fall. Sedan blir det lite locket på.

Är evinnerligt trött på locket på attityden. Nu går vi vidare. Skulle mycket hellre se att man kan ta till sig av kritik som framkommer, resonera och jobba igenom densamma. Inse att alla system defakto har brister. Finns inga förträffliga system.

Jag väljer att skriva samma sak här som jag skrev i mitt föregående inlägg i min egen tråd för ett par dagar sedan.

” För min del, kan jag inte söka vård av flera anledningar (jobbar själv i vården dessutom). Jag vet hur saker och ting fungerar. Jag vill inte ta dem konsekvenserna, då dör jag hellre. Risken för anmälan till soc är stor (vissa läkare anmäler för minsta lilla) och jag vill inte bjuda min exman på detta. Vi har ett gemensamt barn och han vill mig detta. Han var mycket elak och vill se mig sluta såhär. Jag vägrar bjuda honom på det. Jag tycker det är helt sjukt. Man pratar om sekretess i vården, men det är skitsnack. Kommer en anmälan till soc så får även den andra vårdnadshavare information om ens tillstånd. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Exempelvis, jag blev våldtagen en gång för tre år sedan (jag var absolut ej påverkad/full eller what so ever). Jag var påväg hem från jobbet. Mitt barn var på sin pappavecka. Så jag sökte vård för dokumentation och polisanmälan. Men så har vården en rutin att alltid göra en orosanmälan vid våldtäkt. Så min exmake fick reda på precis allt, han som själv utsatt mig för skit en gång i tiden. Sen kommer han med nedvärderande kommentarer till mig att det var rätt åt mig osv. Så vården, sekretess och allt är åt helvete. Jag tog kontakt med sjukhusadvokaten och ifrågasatte detta, jag gjorde en ivo anmälan och fick rätt att driva det vidare. Men jag var i så dåligt mentalt skick att jag inte orkade.

Därför har jag ingen möjlighet att söka vård. Jag vet att min exmake kommer börja att trycka ner mig igen, mobba mig, skratta åt mig och säga att jag är nobody utan honom osv. Jag kommer återigen bli djupt deprimerad och vi är igång igen. Jag vägrar bjuda honom på detta. Plus att jag känner de flesta här i vården. Jag har ett brett kontaktnät. Jag förstår de som inte vill/vågar söka vård. Finns så många anledningar och det är så synd. Jag tänker att så många fler hade kunnat räddats och fått hjälp om man hade vågat. Exempelvis, kommer jag aldrig mer söka vård om jag blir våldtagen igen. Så är det bara. Så jag tror att man måste göra om systemet till det bättre. Det finns stora brister här i mycket! Skulle gynna både individen själv och samhället i stort om folk söker. Men nu är det vad det är. När jag blir tillräckligt frisk och orkar så har jag full möjlighet att dyka in i dessa brister och försöka driva till en förändring så att fler vågar söka. Jag har full insikt, både som patient och vårdpersonal. Just nu försöker jag att bli frisk på egen hand och med hjälp av denna grupp samt aa. Funderar även på att söka vård utomlands, håller på att planera för det. Där är jag anonym iaf.”

Hej alla här inne!

Hoppas det är okej att jag tittar in lite i din tråd, GrusGrus. Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Det verkar som det blivit en liten diskussion här inne kring detta med att söka vård. 

Det är många gånger väldigt tungt att söka vård, en stund blir det ett letade av att hitta rätt och det är svårt att veta vem kan hjälpa en och vem kan jag lita på. Vården och olika insatser kanske kan kännas som ett straff snarare än hjälp och för en del personer har det verkligen blivit fel. Det är förståeligt att behöva prata om och dela tunga saker som hänt och få stöd kring det. 

Här inne vill vi att det ska få vara högt i tak och en ska få diskutera, tänka och tycka olika. Det finns olika vägar och sätt att få hjälp och det kan vara en risk att generalisera utifrån egna erfarenheter, det behöver inte vara så för alla. Även om det just i den här tråden delas upplevelser där det känts fel, finns det också många berättelser här på Alkoholhjälpen om hur personer blivit hjälpta av andra instanser, såsom vård och socialtjänst. 

Det är fint att ni stöttar och finns där för varandra. Samtidigt vill vi på admin be er om att undvika att helt svartmåla andra hjälpande instanser som finns i samhället trots att de ibland inte har upplevts som hjälpsamma. Hoppas att ni har förståelse för det. 

Allt gott, Rosette, Emilia & Nell
Alkoholhjälpen

@Me Det kommer du fixa så bra så!! Tycker du har en bra plan för helgen.

Visst är det sjukt när man tycker 1 vinare inte riktigt räcker… varit där också. Försök att förklara det för en som dricker måttligt. 😳

Hoppas du får en bra helg 🤗

@Kennie Å där fick man den igen. Undrar vilken gång i ordningen? Jag pratar inte om ett fall. Jag härleder från mitt fall. Jag är nykter sedan 5 år. Har inte en person runt mig som sliter med skam. Har flera. Försöker få fram att det finns ett systemfel. Pekar dessutom rakt på dem utan att röja andra. Når inte ens fram hos de mina. Märkligt.. Får fundera på den.

Om man märker att saker inte fungerar. Att saker går i baklås. Blir det bättre av att säga till folk du är problemet. Att lägga ner? Förminskad och förpassad igen. Det kommer aldrig upphöra.

@Varafrisk Grattis till 8 veckor!
Jag minns väl när du slutade med antabus. Vi var flera från Vidare livet som kände återfallet ligga på lur, och ville hjälpa dig. Så arg (?) du blev!
Och detta du skriver att du nu kan lyssna o tro på dem som gått före. När jag läser det blir jag glad! Så härligt för dig att du är "där" nu 😊🌸🍃

@Knaskatten Och idag dag 6!😁. Låter som ett bra val att du undvek jobbmiddagen, just nu. Det är lätt att negativa tankar som ”det är synd om mig som inte får dricka” kommer och som också skapar sug. Det är svårt att tänka att jag får inte tänka så, nästan omöjligt. Mitt sätt var att istället tänka positiva tankar om hur skönt mitt liv skulle bli som nykter. Att vakna varje morgon nykter och dricka mitt goa kaffe, hur fräsch jag skulle bli, hur stark jag skulle bli när jag började springa och träna. Hur mycket bättre självkänsla jag skulle få. Att må bra och inte få den alkoholindränkta ångesten och skammen. Att bli mer närvarande för min familj och för mig själv. Hur jag skulle planera mina rabatter, göra om hemma. Hur skönt det skulle bli att möta våren och verkligen se allt som börjar grönska och blomma. Även att förändra sina vanor, göra något annat istället för att ta glaset vin. Sticka ut på promenad, pussla, virka, sticka, måla, läsa, dricka något gott alkoholfritt…

Alltså köra över de negativa tankarna med positiva tankar. Överösa med positiv tankar och bilder om hur man vill ha sitt liv och vad man vill att det ska innehålla som nykter. Lägga in nya vanor. Till slut blir det automatiska tankar och nya vanor efter en tids träning på det.

Ha en fin fredag och bra jobbat!💪❤️

@Agnes123 Heja! Så grymt.👍🤗🌟🌟😍jag kämpar oxå på.. men har som du massor av funderingar på sånt som hänt och känner mig lite bitter för att jag inte fått mera hjälp på resan i livet.. börjar förstå varför jag druckit för mycket.. bland annat för att jag varit varit trött och slut. Och givetvis alkoholproblem på det 😳kämpa vidare ta en dag i taget.. försök se något bra i varje dag! Det är det lilla som gör det stora 🙏

@Varafrisk och grattis till 8 veckor!🥳🌺❤️

@Varafrisk Låter som en skillnad i dina tankar om dig själv när du gick på antabus jämfört med nu. Antabus gjorde att du inte kunde dricka, men som att du inte var där i tankarna om dig själv, i din värderade riktning som man använder som uttryck i ACT. Att man funderar på vad man värdera i sitt liv och vilken riktning man vill gå mot. Det innebär att fokusera mer på att förändra förhållningssättet till tankar och känslor för att kunna handla meningsfullt, inte att försöka förändra sin tankar. Det är svårt att förändra sina tankar, men man kan se på dem i ett annat ljus och förhålla sig till dem på ett annat sätt. Då kan man reflektera kring sina tankar och välja en annan väg för sina handlingar. Inte ta vägen genom ett undvikande beteende, som jag ofta gjorde när jag drack, utan istället handla i den riktning man önskar, mot sin värderade riktning. Konsekvenserna blir helt olika om man undviker eller om man inte gör det. Även att acceptera sina upplevelser av vad som hänt och händer. Med antabus fortsatte du att ha mycket tankar om alkohol för att du liksom inte var där.

Tänker att i den process du nu befinner dig i så får du jobba mycket med dina tankar och ditt förhållningssätt till tankar och känslor samtidigt som du avhåller dig från alkohol. Du är nykter och handlar inte efter det inlärda sättet att fly, undvika och dämpa tankar och känslor med alkohol. Det tar mycket energi och alla möjliga tillstånd kan uppstå som kaos, likgiltighet, nedstämdhet, glädje mm. Allt möjligt kan kännas innan det landat på plats hos dig. Du verkar vara på rätt plats i din behandling.

Det svåraste tycker jag är att tänka snälla och bra tankar om mig själv, att inte fastna i gamla spår. Men det är skönt när man kan känna medkänsla med sig själv, tänka bra tankar om sig själv. Man får frid och lugn. Bra tankar om sig själv får man jobba med mycket och troligen hela livet😁

Du jobbar på så otroligt bra! Ha en riktigt fin fredag❤️

Jag håller med Vara frisk om att man inte ska basera sin bedömning på sin personliga erfarenhet. Vad du som jobbar på en viss arbetsplats vet gäller inte nödvändigtvis för alla arbetsplatser. Och jag tycker att ert svartmålande av vården är lite farligt eftersom det så lätt blir sanning och kanske hindrar människor som skulle behövt det att söka vård. Jag förstår att fel begås, och då bör de naturligtvis anmälas. Men min känsla utifrån vad jag läst och hört är att både vården och socialen försöker och vill väl. Min andra tanke är som sagt att beroendehjärnan kanske överdriver faran av att söka vård och istället för att välja vägar som kan hjälpa en att bli frisk ägnar mycket kraft åt att hitta fel med de alternativ som finns. Kan det finnas en sanning i det? Jag utgår här från hur jag själv funkar, att jag ibland vet vad som vore vettigt att göra, men jag känner motstånd mot det och försöker undermedvetet hitta skäl till att inte göra så. Jag försöker inte övertala er att söka vård, jag förstår att det är uteslutet för er del, och jag tror säkert ni hittar andra vägar att bli nyktra. Kanske ska vi inte diskutera detta mer, det kanske bara tar kraft och fokus från det vi alla här har gemensamt, att vi vill leva nyktert och i balans. Våra vägar dit ser olika ut, men med tålamod och vilja leder de till slut rätt.

@Varafrisk Hade det varit dig vi träffat hade du troligtvis fått sparka ut mig ur rummet då du inte hade mer tid. Vi hade helt säkert funnit varandra och du hade förstått. Så viktigt att man klickar tror jag i det läget. Att någon lixom har det där i sig så man fångas upp. Att man inte känner sig dömd och förminskad.

@ISE Det du nämner är ju oerhört viktigt. Kanske det viktigaste att man kan svara upp till. Hur skapar man en process där folk är trygga, inte känner att man riskerar sina barn om man anmäler? En process som stödjer på riktigt. Någon måste förklara tanken bättre med hur det fungerar idag och hur man undviker att folk hamnar i skamvrån med känslan att risken är att man kan förlora sina barn?

Fattar att det i vissa fall är oerhört viktigt att fånga upp barnen. Men om det sker på bekostnad att folk inte vågar ta steget är det ju väldigt kontraproduktivt. Ett systemfel. Att få läsa nej kan detta höra till din alkoholhjärna blir ett dubbelt övergrepp om ni förstår vad jag menar. Har varit nykter i flera år och denna process avskyr jag fortfarande. Den har verkligen inte hjälpt. Det är inte min alkoholhjärna som talar. Ingen lyssnade och man fortsatte hårt köra sin process.

Jag har tagit det med hela enheten där jag bor. Försökt skapa förståelse i förhoppning att andra kanske kan hjälpas. Att man blir medveten om hur skam kan te sig och hur blottande processen faktiskt var. Kontraproduktivt. Helt ärligt är jag inte säker på att de tog det så bra. Blev nog mest skalman där. Någonstans landade det väl för jag var väldigt tydlig.

Hoppas man kan fundera över processen. Göra modifieringar. Tror inte lösningen är att säga till folk bara våga. Detta ligger djupare än så.

Åtta veckor idag….yes💪🏻

Ha en fin fredag☀️

Kram🥰🐬

@ISE Låter väldigt tufft med dottern och den kamp för att få till det som behövdes inom vården. Bra kämpat 🙏 Hoppas det är bättre med henne nu? 🤗