Senaste kommentarerna i forumet

@Laura hur går det för dig? Jag dricker men trappar ned… rejält.. tycker typ jag är duktig som bara dragit i mig en vinare…och inte två.
Frän och med i morgon kör jag mitt nyktra race. Kollat upp AA möten hela helgen. Trodde aldrig jag skulle hamna där… men bara göra. Med stöd härifrån så vågar jag. Behöver hjälp om jag ska klara det.

@Nils-75 Ok, väntar med spänning😌🙏🏻

Jag tänker att vi har olika erfarenheter av vården. Vad jag själv har upplevt kan inte bli sanning för hela vårdkedjan. Jag tänker att det är viktigt att poängtera att det är ens egna upplevelser/erfarenheter av att jobba inom vården/vara patient.
Jag själv arbetar inom vården. Har endast tillgång till det journalsystem min arbetsplats journalför i samt ett annat journalsystem. Det är ju brottsligt att gå in ngn annanstans än där jag själv har behörighet till.

@Amanda L Jag får hålla dig på halster en dag till 😄. Måste rodda med lite jobb ikväll efter ännu en nykter dag 22.

@Jerri Hej! Det var ett tag sen jag hörde något från dig. Hur går det för dig?

@Varafrisk försöker hänga med i svängarna här - inte lätt! Det är underbart att läsa dina inlägg där den Varafrisk jag kommer ihåg att jag träffade tittar fram :D. Men ibland läser jag in att du går mer som på autopilot du är här men ändå inte på något sätt. Var det lite så också under den perioden du gick på antabus? Jag kanske är helt ute och cyklar här och du får bara säga till i så fall. Du gör det så himla bra!

Kram!

Min erfarenhet av soc är väldigt dålig. Det var en läkare som anmälde inom psykiatrin. Detta eftersom jag bett min make att gå och prata med någon. För att vår kommunikation hade låst sig. Vi behövde hjälp helt enkelt.

Väl där diskuterases väl det ena och det andra. Läkaren hade frågat om missbruk varvid det hela diskuterats. Flaska hit och dit. Detta blev då huvudspåret kring allt och vår oförmåga att kommunicera fick sin förklaring. Läkaren menade att han själv inte hade erfarenhet av alkoholism men där var anledningen och han kände sig tvungen att rapportera. Detta mot makens vilja. Maken blev livrädd för min reaktion vilket föranledde att soc och maken gjorde upp en process bakom min rygg.

Dessvärre var jag hemma när de hade ett av sina samtal som jag överhörde. Detta gjorde att jag tvingade till mig numret till soc och ringde upp. Där insåg jag att det varit en hel del samtal bakom min rygg och att de kommit överens om att ha inledande samtal med mig, barnen och maken. Alla gemensamt. Jag försökte få en chans att ge min förklaring men nekades detta. Vi skulle alla istället infinna oss på ett introduktionsmöte hos soc där de skulle förklara processen som nu var i rullning.

Jag bönade och bad alla om eget möte innan. Även min mamma ringde upp soc eftersom jag var helt förtvivlad. Hade vid det tillfället även fått läsa läkarens rapport där det stod att jag var självmordsbenägen varvid man skulle vara försiktig med mig. På riktigt! Så otroligt felaktigt! Vem tusan kom fram till detta???

Jag ville ha med mig mamma in då jag kände mig utsatt. Nekades till detta då det enbart var ett introsamtal i all enkelhet för att beskriva processen som ju läkaren tvingats dra igång. Inget att oroa sig för så min mamma skulle inte behövas på detta enkla möte.

Väl där startade processen med att en alkoholexpert beskrev, inför mina barn, riktad mot mig vilken hjälp jag kunde få. Han höll monolog i 30 minuter non stopp. Han såg inte ens att han tappat mig redan första sekunden. Efter 30 minuter sa min make jag är inte säker på att min fru håller med.

Har aldrig i hela mitt liv känt mig så lurad och förnedrad. Jag kan än idag inte förstå hur de kunde starta en process med dessa steg. Jag hade ju dessutom innan mötet skickar ett långt mail där jag gav konkreta bevis på att jag vare sig var självmordsbenägen eller hade druckit på två veckor. Detta hade även min mamma och maken bekräftat.

Om vi pratar om skam. Visst är det konstigt att soc driver en fråga så? Fast de intervjuat min mamma innan.

Utredningen pågick sedan i 3 månader. Jag fick själv ringa och fråga vad tusan som händer med den efter 3 månader. Några veckor senare fick jag veta att den lagts ner.

Jag har läst allt material. Även barnens redogörelse. Den redogörelse från psykolog vi gick till med. Ja, det känns ärligt som de inte visste hur de skulle hitta ut ur en galen process vilken de själva insåg gick rakt överstyr. Det handlade snarare om att en handläggare inte skulle tappa ansiktet. Det är min analys av hela denna harang. De hittade iaf inget att dra vidare men förorsakade en massa smärta i min process iaf.

Jag är väldigt frågande kring att ingen verkar förstå skam. Då hade man inte tagit dessa stegen. Då hade man väl sätt till att vinna över mig när jag bönade och bad om ett eget möte utan barnen? Istället började de att beskriva alkoholmissbruk inför mina barn.

Innan vi rundade mötet av la min son handen på mig och sa. Mamma skulle det inte kännas skönt att få hjälp? För mig var nykterhetsarbetet inga problem. Denna process har dock jagat både mig och maken. Riktigt utmanande att reda ut alla efterdyningar och bristande förtroende.

Jävligt stolt dock att vi lyckats! Det förtjänar ett pris tycker jag 🤗.

@Kennie stöttar det du skriver till 1000.

Det jag framför allt ville med mitt inlägg var att nyansera bilden av vården, samt att väcka tanken om den här starka misstron mot behandling i själva verket är beroendet som talar, som vill ha kvar sin drog och hindra oss från att bli nyktra. Jag säger inte att det är så, det är bara en misstanke jag har. Jag vet i alla fall att jag själv blev en aning paranoid när jag drack och reagerade starkare på saker som jag nu inte stressas av. Och det finns många som klarar att sluta dricka med hjälp av tex AA och många andra vägar att gå, men när det inte räcker tycker jag det är sorgligt att skammen väger tyngre än allt annat. Jag tänker också att de flesta läkare bara väger in alkoholproblem vid åkommor där alkohol kan ha en negativ effekt på diagnosen, om de nu ens ser ens journal. Jag har blivit tillfrågad vid läkarbesök om de får ta del av tidigare journaler, och då utgår jag ifrån att de inte använder dem om jag säger nej. En mottagning som jag läst mycket gott om är Riddargatan 1.Jag tror att de även har online behandling.

Mycket handlar också om tur, dvs vilken läkare man får. Rent lotteri. Finns många som är knäppa, men även flera som förstår. Gör det som är bäst för DIG. Pest eller kolera. Men som svar på dina frågor så svarar jag med insyn i vården. Sen kan man ha tur. Jag vet flera som haft. Jag vet dessutom hur jag är i min profession

Självklart ska man söka vård om man överväger att det är värt det. I 99 procent av fallen är det säkert värt det. Men jag tillhör inte dessa 99 procent av fall. Jag har mycket god insyn och vet vilka skyldigheter/lagar som finns. Jag har själv varit patient dessutom. Allt beror på ens omständigheter. Inte alla vill ta de konsekvenser som hör till vård och missbruk. Jag personligen dör hellre. Men detta har att göra med mitt förflutna. Jag vill dock vara ärlig i att skretess knappt existerar. Finns något som heter NPÖ. Googla. Man kan låsa sina journaler, visst, men som doktor blir man oerhört frågande till detta.

Jag kikar in för att dela med mig av min erfarenhet. Jag sökte hjälp i beroendevården och när jag var färdigbehandlad där efter 6 månader bad jag dem låsa journalen för resten av vården. Det var inga problem och jag är 100% trygg med att det har fungerat som de sa. Har varit en del i vården efteråt då jag varit utmattad och ingenting har fått mig att misstänka att någon har sett journalerna från beroendevården.

Ni delar en del länkar i den här tråden och det är alltid bra att hålla sig informerad men jag vill bara flagga för att inte läsa alltför bokstavstroget. T.ex. "Enligt körkortslagens 10 kap. 5 § är samtliga läkare i Sverige därtill skyldiga att anmäla den körkortshavare som bedöms vara medicinskt olämplig för fortsatt körkortsinnehav." Jag tänker här att det faktum att man är alkoholist inte kan likställas med att vara medicinskt olämplig. Varken läkare eller Transportstyrelsen tolkar lagen på det sättet, det skulle bli orimligt i så fall.

Jag är inte jurist men arbetar nära bl.a. lagstiftning och är därför inte obekant med tolkningar. Min bild/erfarenhet på detta bara.

@Kennie
> När det faktiskt finns hjälp att få?
Jobbar ej i vården, men tycker att man ska bedöma själv vad man söker och tycker man att dom vill leva då får dom strunta i allt och söka vården.

Just mitt inlägg söker erfarenheter av både människor i vården och dom som jobbar inom vården. När du skriver

> Min erfarenhet är att mottagningar specialiserade på missbruk har stor kunskap samt stor respekt för parienterna.
> Och läkare måste inte orosanmäla om de inte upplever att det finns en risk.

Skulle du kunna vara snäll och berätta mer? Hur det gick, gick du genom specialist eller remiss från läkare, etc. Jag vill utbilda mig för vad jag har för alternativ för att få all hjälp jag behöver. Men jag har kronisk ont sedan jag var 5 år gammal och vill inte att min allmänläkare nekar mig reumatolog f.a. han ser att jag är alkis i journalen och tycker att "patienter får väl sluta dricka först".

Jag har fortfarande inte druckit alkohol i år. Det har känts enkelt att avstå de gånger det har bjudits. Men jag är trött och lite låg och tänker mycket på vad som är fel i världen och vad jag kan göra för att förbättra. Och på personer i mitt förflutna som betett sig illa mot mig och andra.

@Amanda L jag är kvar fortfarande nykter och drogfri, många bollar i luften så inte blivit så mkt forumet här 😎👍 blir 38 dagar nykter idag 🥹

Ni som arbetar inom vården och menar att sekretess och anonymitet ständigt överträds, jag undrar lite om det är så illa som ni beskriver det? Är det inte lite generaliserat? Min erfarenhet är att mottagningar specialiserade på missbruk har stor kunskap samt stor respekt för parienterna. Och läkare måste inte orosanmäla om de inte upplever att det finns en risk. Jag tycker det är synd att piska upp en stämning där vården blir en fiende. Och jag tycker också att man kan väga den eventuella skammen om någon skulle få reda på ens missbruk mot hur man mår som alkoholist. Om inte anonyma resurser som AA hjälper, ska man då sitta kvar i sitt beroende och bli sjukare och sjukare? När det faktiskt finns hjälp att få? Ibland tänker jag att den där skammen är beroendets främsta vapen, den blir nästan en ursäkt för att inte göra något. Dessutom tror jag att vi med alkoholproblem förstorar upp det mesta när vi är inne i vårt missbruk, det är ju lite så alkohol funkar. Vi tror att varenda människa bryr sig om huruvida vi dricker eller inte. I själva verket är det få som höjer på ögonbrynen om de får veta att någon får behandling mot alkoholberoende. Jag tror dessutom att en normalt funtad människa känner respekt för någon som kämpar.

@LauraE Nu har jag lite mer att läsa, så tack för hjälpen.

Jag får väl ta mig till anonyma grupper samt söka vårdbehandling endast för kronisk ont och psykiska problem. Ska prova smart recovery, zoom online, kanske något för dig med.
https://www.smartrecoverysverige.se/svenska-smart-recovery-moten/

Fortfarande tacksam för andras tänker ang. möjlighet till anonymbehandling av alkoholism.

Hej Laura!

Tack, bra att veta. Hittar följande på nätet.

Läkare är skyldiga lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för prövning av lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen. Detta följer av patientsäkerhetslagen (2010:659) 6 kap. 15 § p6.

Enligt körkortslagens 10 kap. 5 § är samtliga läkare i Sverige därtill skyldiga att anmäla den körkortshavare som bedöms vara medicinskt olämplig för fortsatt körkortsinnehav.

Läkaren har även skyldighet att meddela transportstyrelsen

Patientanonymitet är tyvärr bara att glömma! Jobbar själv i vården och vet hur detta funkar. Dina journaler blir tillgängliga i alla instanser. Vg läs mitt senaste inlägg i min tråd. Har du barn blir även soc inkopplad

@Torparn_76 självklart! Jag önskar ofta att jag inte visste så mycket om vården. Min flicka var allvarligt sjuk för några år sedan och jag gick på högvarv i månader för att försäkra mig om att hon fick den vård hon behövde. Efter det föll jag djupt ner i utmattning och depression. Men sedan hittade jag ett bedövningsmedel- vin!

@ISE Riktigt illa att det är så. Nu känns det som jag inte hade något val, det var detta eller att dö på sikt. Hade kanske löst det på egen hand men för min skull är nog detta det bästa av pest eller död.

Kram

@Varafrisk Grattis till 55 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Efter grisdagar kommer alltid gulddagar!

Kram 🐘

@Torparn_76 ja,det har jag verkligen önskat. Men allt ska tydligen journalföras. Vilket är ett stort skämt också, inom slutenvården kan man inte se sin patients journal från primärvården eller om de vårdats inom annan region. MEN det här är lätt att dela till alla inom vårdens olika instanser. Det gör ju tyvärr att vi som vet detta inte vågar söka hjälp. Det här är en äcklig sjukdom, går inte att jämföra med en kroppslig sjukdom.

@LauraE Lite synd ibland att man inte kan skicka PM men det har väl sina skäl också såklart.

@ISE Efter att ha lagt ihop din och LauraEs
bild av vården och hur det kan funka förstår jag hur du resonerar kring att söka hjälp. Hade det varit en lösning om du fått fatt på tex antabus på lite omvägar?

Förutsatt att levervärdena är ok (det var ju mina så varför inte dina 😉 ) så är det ju en suverän hjälp i början om bara viljan och motivationen finns för att leva nyktert. 1 piller och sedan har man blockat möjligheten men även hjärnan att kunna förhandla om alkohol för ett antal dagar framåt. Det är vilsamt 🤗