Senaste kommentarerna i forumet

@Dempan Låter verkligen som att du har det kämpigt och tufft med detta minne. Du frågar om man på något sätt kan få tillbaka minnet från en fylla, från en minneslucka. Vad jag läst så är en minneslucka en episod när du tappar förmågan att lagra in nya minnen under pågående alkoholintag. Så det vanliga för den som drabbas av en minneslucka är att minnas kvällen fram till en viss punkt.

Det jag funderar på är om det egentligen gör någon avsevärd skillnad, du har berätta om allt du minns för din sambo och även frågat kompisen om vad som hänt. Händelsen i sig är hemsk som den är och din sambo har valt att förlåta och gå vidare. Starkt av dig att berätta för honom, det visar på att du är ärlig och tar ditt ansvar för handlingen. Det är läskigt att man kan bete sig som en galning när man dricker för mycket och får minnesluckor, ett varningstecken på att man inte kan hantera alkohol. Det kan gå hur som helst. Det är ingen ursäkt att man druckit för mycket och betett sig, men ändå är det en förklaring till varför man blev en galning, ett alkoholmonster. Din sambo har ändå valt att vilja fortsätta leva med dig, förlåta dig, trots händelsen och då måste du också kunna göra det. Du behöver förlåta dig själv för att komma vidare. Du tar idag ditt ansvar för att det inte ska hända igen, genom att sluta dricka.

Jag har många riktigt tråkiga minnen i samband med alkohol, allt minns jag inte i detalj pga minnesluckor, och dem har jag plågat mig med många gånger att minnas och hata mig själv för. Genom tiden som nykter har jag lärt mig att känna medkänsla med mig själv, förlåta mig själv för att komma över händelser och komma vidare. Göra om och göra bättre. Leva nykter för då sker inte tråkiga saker. Jag får ingen reptilhjärna utan alkohol och den kan bara uppstå med alkohol. Det är inte den sanna verkligheten, det är alkoholhelvetes förvridna värld och sanning. Det skulle kanske kunna liknas vid ett psykostillstånd som man då befinner sig i.

Du är i en process och möter mycket inom och med dig själv just nu. Andas lugnt, sitt still och ge processen tid. Varför inte prata med din sambo om vad som händer inom dig, då kan han bättre förstå och inte tro eller oroa sig för att du är otrogen. Att vara öppen och ärlig med varandra stärker era band och er tillit till varandra❤️

@Dempan Allt kommer att bli bra. Du har insett att du missbrukat alkohol, du har gjort en massa dumma grejor på fyllan. nu när du inte bedövar dig kommer det upp, som en kork på vattnet.
Det viktiga är att du insett att du måste ta tag i ditt alkoholberoende.
Du har insett att med beroendehjärnan i fullt swing kan allt möjligt hända som du egentligen inte vill.
Förmodligen hände inget mer den där kvällen, eftersom du vaknade med kläderna på. Men även om det gjorde det så tycker jag faktiskt att det är mindre viktigt. Det viktiga nu är ju ert förhållande, er kärlek, ert liv tillsammans.
Jag är säker på att din sambo tycker samma sak om han älskar dig.
Vad som än hände kommer det aldrig att hända mer, om du slutar dricka.
Många har gjort mycket värre saker på fyllan, det är ju just därför vi inte ska dricka alkohol när vi inte kan dricka måttligt. Så glöm det där. Gräver du ner dig i det så kan du skapa ett problem som inte finns.
Du har ju aldrig valt att vara med någon annan, du älskar din partner, så. Gå vidare från nu, bygg ert fina liv tillsammans. Som en äldre kvinna känner jag igen dina tankar, som kunde vara så svart-vita och ultimata vad gäller kärlek och förhållanden i yngre dagar. Men jag lovar att ni kommer över detta :)
Var glad att du kravlade dig upp ur alkohålet, vid liv och med en älskad person vid din sida! Din ångest leder bara bakåt och nedåt. Det är bara framtiden vi kan ändra.
Om du måste säga något så säg att du inte minns säkert vad som hände, du ångrar djupt att du drack upp ditt förstånd just då, men du älskar bara din partner.
Och du kommer att göra allt för att inte dricka igen. Punkt. :) :)
Ni har hela livet på er att ha det bra. Kramar

Hej igen @vår2022. Det är nog bra att dividera lite 🙃 Jag tänker klokare när jag skriver. Det jag söker bekräftelse på är att jag inte är så konstig och fel som jag känner mig i gruppterapin tror kanske att ett samtal med ett klokt proffs kan hjälpa mig att förstå varför det känns så fel för mig när ”alla andra” tycks gilla det. Det där med självkänsla och självförtroende är lurigt. Jag ställer stora (inte alltid ens rimliga) krav på mig själv och förväntar mig ofta för mycket av andra som så klart sällan lever upp till mina förväntningar… Knasigt 🤪 förstås men det är sån jag är.
Kram <3

@Ejanne Först och främst vill jag säga att det är intressant att läsa dina inlägg och dividera lite med dig.

Ha, ha! Jag tänkte mig mer en snabb död, inte att man behöver torteras till döds😂. Det låter mer som det självdestruktiva beteendet man har i ett beroende, man torterar sig ständigt. En form av att dö har vi redan gjort när vi slutade dricka, för att återuppstå som nykter😁.

Du säger ”När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken.” Hur mäter man om någon är bättre? Är det verkligen så att du utgår från att någon är bättre än du, då du ofta blir besviken? Tänker att om man har riktigt dålig självkänsla så tycker man nog att alla är bättre än en själv oavsett vad. Du berättar i tidigare inlägg att du egentligen nog bara är utefter bekräftelse från kuratorn, vad vill du ha bekräftelse på?

Tack för era fina kommentarer allihop! Jag läser dom och tar till mig. Jag ser verkligen fram emot ett nyktert liv, men nu måste jag dela med mig av det som gör så jävla ont i hjärtat än idag…😭 Fyfan för alkoholen, många av er kommer tycka att jag är ett svin men det bryr jag mig inte om. Jag mår så dåligt över det att jag har deppat ner totalt nu och ser nästan som att livet blir bättre om jag bara inte finns. Iallafall, nu till botten av problemet. Jag och min sambo har som sagt varit tillsammans i fleeera år, och för 3 år sen så var vi med hans kompis och drack. Slutade med att jag blev helt jäkla Pruttfull och min sambo försökte till och med dra med mig ut (har inget minne av detta), men jag VÄGRADE gå hem tydligen. Sen kommer dom här minnesbilderna som är så hemska att jag får en panikattack varje gång jag tänker på det. Jag minns att hans kompis tar mig på brösten, sen är det helt svart (igen) och sen minns jag att jag står där och säger att jag ska ta livet av mig och vad fan har jag gjort?! Sen somnar jag sittandes i en fåtölj med kläderna på. Dagen efter vaknar jag upp i råpanik, tar med mig mina saker och bokar en taxi och ja jag ville fan bara dö där och då. Vem låter ens största kärlek i livets kompis tafsa på en (eventuellt mer eftersom jag inte minns nånting???). Jag kommer iallafall hem och berättar allt för min sambo som jag minns, jag ringer också hans kompis fleeeera gånger och frågar om något mer hände men han nekar det (tänker ju att han är en jävla skitstövel som gör så mot sin vän, så han kan lika gärna ljuga). Vi tog oss igenom det, och jag var tydlig med min sambo att jag inte minns allt som hände men berättade exakt allt jag mindes in i minsta detalj. Nu när jag blivit så deppig pga att jag har börjat tänka tillbaka till minnen som hänt så har min sambo märkt att jag är helt nere och han har börjat fråga om jag varit otrogen någon gång. Helt ärligt så vet jag med mig att den enda gång det funnits möjlighet till att ha varit otrogen, då var det den kvällen. Utöver det så kan det aldrig nånsin ha skett. MEN, jag minns ju inte vafan som hände under hela kvällen och jag spyr bara av tanken på om något mer hade hänt!! Vill nästan lämna min sambo pga att jag tycker att han förtjänar så mycket bättre än mig, TÄNK om något mer hände??? Då förtjänar jag verkligen inte honom… men tänk om det jag minns är det som hänt, då har han ju redan förlåtit mig?? Nej Fyfan jag mår så dåligt nu, så jävla dåligt att jag inte insåg att jag behövde sluta dricka för flera år sen. Jag hade besparat mig min livs kärlek då för jag vet att jag aldrig nånsin kommer kunna bli såhär kär i någon annan, han är min person och mitt liv är ingenting utan honom. Men en sak är säker, hade jag vetat om något mer hade hänt så hade jag berättat det utan att tveka, jag är en människa med alldeles för stort samvete. Ja, vad ska man säga. Ska jag gå med den här ovissheten hela livet?? Den kommer ju ta kålen på mig alltså. Måste ta lugnande tabletter om dagarna för att ens fungera…. Vet inte varför men nu när jag öppnade upp mina ögon på riktigt för alkoholen och började tänka tillbaka på allt skit som gjort så har det bara slagit ner mig totalt. Att man gör saker man aldrig skulle kunna göra nykter. Är inte ens sttraherad av andra män, varför i helvete betedde jag mig som en fjortis och stannade kvar??? Kunde han inte bara BÄRA med mig hem så hade det aldrig hänt något 😭 nej Fyfan att tänka tillbaka på det ger mig bara så jävla mycket ångest att jag vill dö…. Kan man på något sätt få tillbaka minnen från fyllor?? Känner att jag måste få ett svar.

Hoppas det är ok att jag dyker upp här i din tråd och skriver några rader. 🙏
Tacksam för din och er andras trådar och delningar!
Läst era inlägg och trådar i flera dagar nu.
Idag är det nykter dag nr 27 för mig, glad och lycklig för att vinet inte påverkar mig.
Men, tröttheten och deppigheten ger inte med sig. Så jobbigt med tårar som rinner, självkänsla o självförtroende i botten, oro i kropp o själ - samtidigt som glad o tacksam över att inte ha vinbomull i huvudet och trött dagen efter.
Önskar dig en fin och nykter vårdag!

Tack för att du tog dig tid att kommentera @Vår2022. Att torteras till döds och sedan återuppstå känns väl (som framtidsutsikt betraktat)”så där...” - men jag förstår hur du tänkt 💕 Nej, jag lider inte någon nöd. Jag vet att förutsättningen för att vara nykter och skärpt (=mitt bättre jag) är att jag tar hand om mig. Jag tycker att 12-stegsprogrammet hjälper mig samtidigt som jag inte får ihop logiken i alla delar av gruppterapin. Jag tappar fokus när det blir för surrigt, hinner inte med att bearbeta andras uttryck. Ibland tror jag inte mina öron, men det är en annan sida. Jag vill verkligen vara en god människa bland alla andra men ju mer jag anstränger mig desto svårare blir det. Ta till exempel det här med att inte döma och värdera. Min självkänsla är låg och min självkritik kan vara förödande. När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken. I teorin fattar jag ju att ingen kan göra bättre än hennes förutsättningar medger. För att stå ut med mig själv slätar jag över och rationaliserar, mitt eget dåliga beteende som andras. Hon hade nog bara en dålig dag? Alla kan väl inte vara bra på allt? Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde? Jag tycker trots allt själv att jag har gjort stora framsteg, är mer förnöjsam och benägen att ”acceptera det jag inte kan förändra”. Gillar att min högre kraft är min moraliska kompass. Längtar efter den där ”andliga spänsten” som drogterapeuterna talar om.

@Crusade tack och grattis till dig med! 😃🌿

@Amanda L det hjälper att få reda på det! 🤗🌿

@Varafrisk tack för att du delar med dig, jag har inte tänkt på det där med djupsömn men det är ju logiskt. Men det känns ju som man blir lite lurad av sin egna kropp, allting känns så mycket mer.....värk, glädje och som du säger, dysterhet.

@Challe2022 ”får vår” skulle det stå, förstås.😌

@Ejanne Låter som du jobbar på bra och så att det knakar! Att ifrågasätta sig själv är så mycket svårare än att ifrågasätta andra. Helt klart kan du bli en bättre version av dig själv, vilket jag tänker är självkännedom. En symbolik med att ”dö på korset och återuppstå”, att med förlåtelse lämna det som känns dåligt och bli en ny bättre version av sig själv. Det krävs en hel del jobb med detta och det kommer att vara både svårt och känslosamt. Att lämna sidor, tankar beteenden, känslor som man vuxit upp med och ihop med, integrerat som en del av sig själv. Att syna sig själv i sömmarna och våga erkänna att vissa saker inte är så bra och fel, att även förlåta sig själv för detta. Att komma vidare med nya insikter och gå vidare som en bättre version av sig själv.

Jag har fått lämna många integrerade tankar, känslor, beteenden som jag vuxit upp med. Det är inte jag som valt dessa, men genom att ”dö på korset och återuppstå” har jag förlåtit mig själv och andra och själv fått göra nya val om hur jag vill vara. Jag har blivit mer ödmjuk och har inte längre en bergfast åsikt om saker. Det finns andra perspektiv och jag har lyckats se dem. Det har gjort mig mer lugn och jag behöver inte ha garden uppe hela tiden längre. Jag har lärt mig att tycka om mig själv och därmed även andra. Jag har blivit en bättre version av mig själv och att vara nykter har varit en förutsättning för att det skulle ske helt fullt ut. Jag skulle inte kanske kalla mig själv för troende, mer andlig, men att dö på korset och återuppstå, är en psykologisk mekanism som jag tror stenhårt på.

Så du jobbar på bra och helt klart kan du bli en bättre version av dig själv. Ge det tid, ha tålamod och fortsätt vara nyfiken❤️

@Challe2022 Så bra jobbat! Och jag hoppas du också har vår omkring dig. Här knoppas träden och fåglarna sjunger om morgnarna🌻🌺🌹

FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA. Jag kom fram till att jag behöver samtalsstöd för att klara gruppterapin och bokade in tid hos kuratorn på hälsocentralen. Hur sjukt är inte det? Hen har inte tid förrän 22 maj. Det gör inget att jag måste vänta. Antagligen är det bra för då hinner jag samla tankarna och formulera frågorna jag vill ha svar på. Egentligen är jag nog bara ute efter något slags bekräftelse. Vilka är egentligen oddsen för att bli en bättre version av sig själv, är jag helt fel ute, förledd av mitt stora ego? Sedan dag ett på rehabstället har jag varit följsam. Nyfiket utforskande. En aktiv deltagare. Jag har tagit till mig och trott att jag förstått något. Antar att de flesta i samma situation känner så. En i gruppen beskrev att hen kände sig vis och jag hoppas att hen kan behålla den känslan. Själv har jag raskt gått från vis till vissen. Ju mer jag måste tänka över mina dåliga sidor desto mer dominerande blir de för mig. Impulsiv; okänslig; kritisk; dömande; grandios. Fy f-n vilken usel människa jag är. För ett halvår sedan hade hälften varit nog för att fly in i alkoholdimman men det lockar mig inte alls längre. Så långt har jag i alla fall kommit.

Dag 26 det känns bra att vara nykter inget sug efter alkohol. Bara vädret som suger nu vi kämpar på en dag i taget.

Torsdagsmorgon…minusgrader men solen är på väg fram. Är dödligt trött. Skulle vilja gå och lägga mig igen men som tur är jobbar jag endast t 12.00. Måste vara noga med att komma i säng i tid. Är ju trött pga allt som händer i min kropp både fysiskt och psykiskt plus ngt virus. Fastän det är en jobbig tid nu med allt som ska göras så är det ändå skönt att nykterheten inte svajar utan den ligger förankrad i min kropp. Hoppas att jag känner mig piggare framåt kvällen så att jag kan gå på möte.

Kram🐬

@marshmallow11 Hoppas du har det bra och att du har kvar styrkan i att leva alkoholfritt 🌷⭐️☀️🙏

@Crusade Jag har varit helt nykter i alldeles strax 8 månader. De bästa jag haft. Jag tvingar mig inte. Jag låter min genuina ovilja och skräck och alla minnen av hemsk och galen ångest, pinsamheter, sömnlöshet, deprimerande sinnesstämningar, minnesluckor och black outer, fula, blemmiga och plufsiga hud, röda ögon, sorg, oförmögenhet, orkeslöshet och mitt dåliga föräldraskap motivera mig att fortsätta. Jag valde livet och fick det tillbaka! Allt ovan dåligt är nu helt tvärtom. Har aldrig mått så bra som nu när jag är nykter från morgon till kväll, och igenom hela nätterna. Det är ren och skär lycka! Jag önskar genuint att du kommer att känna och uppleva samma om litet tag, och att du klarar av abstinensen som nu börjat pocka på dig. Bra att du skriver här och tar del av de olika bakgrunderna och erfarenheterna som folk här inne har. Suget går över! Håll ut och distrahera dig och tankarna på annat när det uppstår.

Önskar dig en riktigt god natt ⭐️

☀️🌷

@ISE Tittar in och undrar hur du mår? Kram🥰

@Dempan På storytel finns den på engelska ”This naked mind”

Så bra att du berättade för din vän med.

Du kommer få en helt fantastiskt semester, få uppleva allt med en klar hjärna och alla mornar pigg och fräsch ❤️

Tack hörrni!

Jag tror det är sug jag känner....jag tänker inte på alkohol...men jag saknar något. Jag drack på alla känslor ...och belönande mig för allt oavsett vad och jag belönade mig givetvis med alkohol. Även om alkohol inte har varit ett problem för mig mer än tolv år så har det funnits i min ryggrad sedan tonåren att firar det gör vi med alkohol! Jag vill förtydliga att tolv år är lång tid...att ha problem med alkohol är tillräckligt...men just det där med att belöna sig det gör man med alkohol det är ganska djupt rotat inom mig. Fast min föräldrar drack väldigt sparsamt min mamma drack knappast aldrig och min pappa slutade dricka alkohol nästan helt och hållet när han var 47. Anledningen till att han slutade var att han fick ledgångsreumatism och började medicinera, och som vi vet alkohol och medicin är ingen bra kombination. Det fanns dock alltid alkohol hemma i form av likör, starksprit och konjak, oftast de billigaste sorterna. Mina föräldrar ville kunna bjuda på en snaps, ett glas likör eller en konjak till kaffet om de hade gäster. Så alkoholen fanns där fast i måttliga mängder.

Så nu ska jag lära om och göra vad som är rätt för mig fast jag är inte där ännu. Jo, jag dricker inte alkohol men jag försöker lära mig att inte behöva belöna mig för allt vad jag gör och får jag ingen belöning då blir det ju lite tråkigt. Så jag får väl ha lite tråkigt ibland..kan läsa istället eller sticka....jobba med stegarbetet.

Eftersom det har tagit så lång tid för mig innan jag lyckades bryta med alkoholen så finns det vissa områden där jag kommit en bit där jag ser att det blir ett problem för andra. För länge sedan tänkte jag väldigt mycket på hur skulle jag göra om jag kom hem till någon eller var på restaurang med kompisar...skulle jag kunna vara nykter då...och vad skulle jag i så fall säga? Inte för att jag trodde att någon skulle tjata på mig utan mer hur skulle jag kunna stå emot och vad skulle jag säga. Nu är jag i princip aldrig i sådana forum att jag råkar ut för detta men skulle det bli så någon gång så skulle det inte vara något problem. Jag har absolut inga problem med att berätta att jag inte dricker och det är en sådan befrielse. Jag har ju döljt mitt alkoholberoende på jobbet men aldrig för min man. Jag förstår att många har gjort det här på forumet döljt för mannen/frun/sambon. Jag lägger ingen värdering i att man har gjort det men för mig är det ändå svårt att förstå hur man har klarat det, att inte den man lever i har upptäckt det. Det har varit någon gång då jag inte har berättat för min man men gjort det nästa dag, och det kan ha hänt att han inte hade märkt det. Så om man tänker efter så är det läskigt vad alkoholberoendet får oss att göra.

Inte lika ont i magen idag, inte lika trött men vill nog inta soffläge nu...för jag behöver vila!

Kram:)

@MiaBahia
Stort grattis 🥰

@MiaBahia Hej och Grattis till dina veckor!
Jag har varit nykter i 96 dagar idag. I början var jag dödligt trött. När jag slutade med alkoholen började jag sova hela nätterna förutom något toabesök ibland. Men, jag kom ner i djupsömnen vilket jag inte har gjort under många år. Tröttheten kommer och går. Har gått en nio veckors behandling på hemmaplan som avslutades i fredags. Började jobba halvtid i måndags. Det var en stor känslomässig krock för mig. Kände mig väldigt nedstämd i måndags men igår em sov jag i fyra timmar. Har druckit mig till en IBS-mage som jag har nonchalerat när jag har varit aktiv i mitt drickande men nu när jag inte dricker så känner jag av den desto mer. Så igår var magen väldigt orolig och jag var så himla trött. Är även lite hostig som påverkar mig. Jag har druckit under ca 12 år och under de senaste åren ja...en ganska lång tid...varje dag förutom söndag. Så jag tänker att så länge som jag har druckit så måste kroppen få lov att ta tid på sig att återhämta sig även om jag vill vara pigg och alert nu!

Ha det så gott! Kram:)

@Dempan Så bra att du har börjat skriva här och välkommen hit!
Jag har skrivit här på forumet under dryga tre år, är väl ganska ensam om att ha fortsatt att skriva här trots att jag blev inte nykter. Forumet är fantastiskt men jag behövde mer stöd än forumet så i fredags avslutade jag en nio veckors öppen-vårds-behandling på hemmaplan. Jag har dock fortsatt skriva här. Det största hindret för mig var skammen. Jag behövde berätta för min chef om mitt alkoholberoende eftersom jag behövde vara sjukskriven när jag deltog i behandlingen. Fick bara positiv respons från chefen, har även berättat för alla kollegor ca 25 st om mitt beroende. Det var en sådan otrolig frihet. När jag började min behandling hade jag kommit ganska långt i mitt tänkande. Hade gått i samtal länge på rådgivningscentrum plus att ha skrivit här mm. Så behandlingen var absolut det bästa jag har gjort!

Det är några saker som vi pratat om under behandlingen som jag skulle vilja dela med mig av till dig och tycker du det låter klokt så använder du det om inte låter du bli. Mycket är individuellt. Min man har även gått i anhöriggrupp eftersom han är medberoende. Vi har ingen alkohol hemma överhuvudtaget. Har inte haft det på massvis av år utan när jag var aktiv då köpte jag till varje tillfälle. Jag tänker att det just nu inte skulle trigga mig men eftersom jag är alkoholberoende och så nynykter (96 dagar) litar jag inte på mig själv. Min man har bestämt sig för att aldrig dricka någon alkohol hemma möjligtvis längre fram i tiden om vi har gäster. För någon månad sedan var vi bortresta och låg på hotell, var på restaurang. Det var inga problem för mig att min man drack en starköl. Jag frågade efteråt på behandlingen om det ändå kan vara triggande även om jag inte kände så då när vi var på restaurangen. Det svar jag fick var att suget kan komma med kraft efter några dagar. Vi har varit på restaurang efter det och min man har druckit två öl men det har inte triggat mig fast det är ändå en risk man tar som nynykter. Jag tänker att om den man lever med inte kan vara utan alkohol under den här tiden då man är nynykter då kan man ju undra hur den här personens relation är till alkohol. Så ha inte bråttom, det är alkoholistens dilemma. Vi vill bli nyktra snabbt och leva som vanligt fast inget kommer att vara som vanligt. Det är en stor omställning för oss.

Jag skriver här på Vara alkoholfri och jag har tidigare skrivit i gruppen Förändra sitt drickande i tråden "När kommer dag två?" ifall du vill läsa. Den stora likheten vi alla har är beroendet men här på forumet har vi olika vägar att gå. Behandlingen som jag har gått bygger på tolvstegsrörelsen. Pratar inte så mycket om hjärna mm utan om sjukdomsbegreppet och om det andliga.

Ursäkta mig ...nu skrev jag väldigt långt i din tråd men så blev det idag.

Lycka till fortsättningsvis!

Kram:)