Senaste kommentarerna i forumet

@annacananda Vilket fint inlägg, jag blir helt tårögd. Jag ser den kaxiga 16-åringen framför mig. Jag har nämligen en sådan inom mig också. Jag är egentligen så otroligt naiv och godtrogen, och då blir man lurad och hånskrattad åt om man umgås med fel sorts människor. Då krävs det en hård kaxig yta - och att man snabbt kan ge svar på tal. Vilket jag har gjort, och fortfarande gör när det krävs.

Jag har dock med åren lärt mig att ta mina strider, att inte alltid stå längst fram på barrikaderna. Att det nu på jobbet pågår en stor omorganisation, där jag i allra högsta grad är inkluderad, utan att jag har ett jota att säga till om är verkligen inte likt mig. Det känns otroligt ovant, men det känns samtidigt helt okej. Allt blir som det blir.

Jag känner ett otroligt lugn i just det tänket: Allt blir som det blir. Kan jag påverka? Då gör jag det, här och nu eller senare då det passar bättre. Kan jag inte påverka? Då får jag låta det bero. Jag behöver inte ens gilla det som sker omkring mig, men jag kan lära mig att förhålla mig till det nya.

Det ska bli otroligt spännande att följa din fortsatta resa - fortsätt skriv om det, snälla 🙏🏻

Trevlig helgkram 🐘

Mitt äkta jag.

Mitt äkta jag, den jag varit sedan barnsben är en känslig varelse. När jag möter människor jag inte kan läsa av, människor som jag upplever som osorterade och oberäkneliga blir jag rädd.

Det behöver inte vara så att andra upplever samma sak och jag förstår nu att allt är en upplevelse av mig och mitt inre när jag blir rädd. Först nu förstår jag varför jag har dragits så till allt som handlar om trygghet på jobbet. Läst böcker om hur man skapar en organisation som inte är just, rädd. Drivit frågan om att all måste få vara trygga för att vi ska kunna utvecklas. Jag har drivit och drivits av min egen rädsla. Ibland med framgång men för det mesta har det blivit konflikter jag inte kunnat lösa. Jag har tagit till flykten när energin varit på väg att ta slut.

Under mitt liv har jag ofta varit rädd. Under en lång period, under hela högstadiet, var jag rädd dagligen. Det var en riktigt tuff skola jag gick på och för att stå ut (överleva) lade jag på lager efter lager av skinn, attityd, fasad, uppnosighet, frost, kyla till den milda grad att det blev en del av mig. Ingen vuxen kom till undsättning, ingen lyssnade och vi levde vilda västern i korridorer, källarutrymmen, på toaletter. Lärarna sprang till lärarrummet när det blev rast och syntes inte till annat än inne i klassrummet. Mina föräldrar hade fullt upp med sig själv och sina problem, där fanns inget skydd att få. Klasskamrater bodde i familjehem, hade kriminella föräldrar, någon åkte in på anstalt i nian, LVU visste jag vad det var när jag var 14 utan att jag själv var föremål för insatsen.

Jag fattar nu! Jag fattar vad det gjorde med mig. Så mycket mer än vad jag någonsin har kunnat ta på eller förstå. När helvetet var slut var jag också slut. Ett sabbatsår och lyckan att få jobba i ett projekt under ett år. Där och då packade jag ner alla mina känslor, alla mina upplevelser. Jag ryckte på axlarna och gick vidare. En brådmogen 16-åring som hade tappat all tillit till vuxenvärlden och helt övertygad om att det är bäst att se till att klara sig själv. Jag fattar nu!
Det har legat dolt under en massa andra känslor, minnen, övertygelser, bortförklaringar och vad som är värst är att det har bagatelliserats, rationaliserats bort. Förpassats ner i mitt omedvetna förflutna och där har det ibland pockat på, velat få ett erkännande, smärtat och skavt när situationer som påmint mig om mitt sår knackat på.

Jag fattar nu vad vinet har gjort för mig!!

Nu gick det inte längre - nu först är jag så trygg att jag vågar titta på vad som skapade alla mina försvar, min kyla, min sarkasm och allmänna inställning till livet.

Först nu vågar jag låta min sårbara varelse få komma fram och visa sig utan skydd. Hon får bara komma fram i trygga miljöer men med tiden hoppas jag att hon ska få växa sig så stark att hon kan stå upp lite mer för sig själv och våga vara känslig utan att bli överkörd. Det är den resa som ligger framför mig. Den resan har inte utrymme för att dricka mer alkohol. Den resan måste göras nykter. Precis som vi inte kör bil när vi druckit alkohol måste jag föra mig själv fram genom resten av livet i nykterhet.

Det här är så smärtsamt och så energikrävande samtidigt som jag någonstans kan se en mening som känns viktig inom mig. Svårt att förklara. Det är bara en upplevelser inom mig än så länge. Kanske kan jag möta världen på ett varmare och öppnare sätt i framtiden utan att göra våld på mig själv…

Det här kommer att ta lång tid och mitt tålamod är inte det skarpaste så det är den största utmaningen just nu. Att våga stanna och känna i kroppen, våga sitta i oron till att börja med bara för mig själv och med närmsta familjen.
En tid…

Kram till alla som är här och söker sin väg!
🦛

@Allegra @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette @Se klart

Tack för era Grattis och besök i min tråd! 🥲🥲🥲 Jag blir rörd av att finnas med i ett sammanhang som är så öppet och utan dömande! Så mycket värma och förståelse genom en skärm! ❤️❤️❤️

Hej,
Klokt att du ser igenom försöken från beroende hjärnan. När man tänker så mycket på att dricka så tror jag det är ett tecken på att man inte borde.. Och nu är barnet litet, men om du vill vara nykter när hen blir större är det nu du måste göra jobbet. Planera istället något jättegott att äta på nyår, efterrätt, alkoholfritt bubbel. Och bestäm redan nu att du inte ska dricka.

11 dagar 23 timmar 33 minuter.

Kram och grattis från en supporter! 🥰

@annacananda Stor kram❤️

Håller på och dividerar med mig själv angående nyår ”kanske ska dricka några glas bara, det är ju ändå nyår” men det är ju preciiiiiiis så jag inte ska göra. Nyårsafton kommer inte att uppfylla de kriterierna som jag vill för att ens överväga att dricka, framförallt har jag inte barnvakt och då SKA jag inte dricka så det blir inget av med det, nej, nej NEJ. Men barnet är ju så litet, bara två år och kanske ändå om jag…håller hjärnan på och försöker argumentera emot men NEJ. Absolut inte. Hoppas det är färdigdiskuterat snart för jag kommer bli helt matt om detta ska hålla på en hel månad till, suck. 😞

Godkväll @Allegra

I helgen blir det legitimt att julpynta lite. Ska du också passa på?

Kram 🥰

Grattis till fyra månader, Onkel F. 💗 Bra jobbat!

Tänker angående hjälp att det är ju ändå du som ser till att medicinen kommer in i din kropp. Så visst är det du som gör jobbet i grunden ändå.

Kram

Välkommen tillbaka, Knaskatten!

Nu håller vi i det här. 💗

Kram

Kära Varafrisk! 💗

Tänker på dig och hoppas att du snart vågar ta steget. Det är dags nu, du är värd ett mycket bättre liv, fina du. 💗

Kram kram

@Allegra låter som en jättebra plan❣️ Jag behövde bestämma mig och sen läste jag böcker som hjälpte till att ändra mitt undermedvetna. Jag tänker någon gång varje dag på hur illa vissa lägen varit för att till fullo förstå att jag inte kan återvända. Jag har skrivit ner massa olika situationer som är pinsamma och tragiska och dom kommer upp i minnet och påminner mig om varför jag inte kan prova igen. Men det har tagit tid att förstå hur illa det varit, förhandlaren har sagt våren, sommaren men nu tänker jag inte bestämma något utan tar det som det kommer och hoppas att jag aldrig mer kommer tro att jag kan bli måttlig igen. Jag har ju försökt och aldrig lyckats för det har alltid slutat med för mycket, dricka ikapp.

Riktigt kul att ha dig på spåret igen, träningen är verkligen en livlina som inte går att släppa, verkar som om du också tränat hela livet och då vet du som jag att det är i träningen de starkaste lyckopillren finns❤️

Kram💕

@SockerOchSalt det är en enorm skillnad på kropp o själ utan alkohol. Jag rekommenderar dig att verkligen ge ditt nyktra liv en chans.
Om du blir sittande hemma på en o samma plats är det säkert just på den platsen tankarna på alkohol kommer. Tips från mig, sätt dig på någon annan plats. Byt fåtölj mm
Bryt vanor
Vi kan 👍🏻

Sjukskrivning klar för en månad framåt kan bli fler men jag är inte så bitter över det, visst är det tragiskt och tråkigt men det kunde ju varit nära och kära som behövt fixa med papper och begravning och det är ju än mer tragiskt.
Tror kampen mot alkohol har mer eld i baken än någonsin från mitt håll, jag vill leva.

@Knaskatten Heja Herr Knaskatten! Håll hårt i honom. Skitdagar kommer, men efter skitdagar kommer alltid gulddagar. Du får träna på ditt tålamod - snart ser du ljusningen i horisonten! Jag lovar 🙏🏻

Kram 🐘

Att känna stolthet för att man har lyckats bli nykter, och inte bry sig om vad andra tycker och tänker om ens nykterhet , är en avgörande del för att nå friheten och det stora lugnet.

@annacananda Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Klokt att identifiera tankarna, etikettera dem som just sug-på-grund-av-stress och sen låta dem segla vidare. Klokt också att sova, sova, sova. Det är typ det bästa vi kan ge oss själva! I sömnen bearbetas högt och lågt, huller om buller. Saker ramlar på plats efterhand utan att man gör ett enda dugg på ett medvetet plan. Lite lyxigt faktiskt. Hjärnan är fantastisk.

Kram 🐘

Ett stort grattis @annacananda till dina 2 månader utan alkohol✨✨✨ Förstår verkligen smärtan i att möta sig själv utan skygglappar, du är beundransvärd! Gillar att du tar hand om dig och vilar mellan varven, att du lyssnar på dina behov. Kram

@vår2022 Väldigt målande & fin beskrivning. Just så 🤗.

Det finns en sak till jag funderat på. Detta med att inte vilja blotta sig & rädslan för att bli dumförklarad. Den risken - eller ska jag säga - möjligheten finns.
Ett liv med alkohol gör en inkapslad. Motsatsen är att plocka bort denna inhängnad. Det är ett tufft steg. Ett steg där man är sann och inte trasslar in sig längre utan tar tag i verkligheten som den är. De som anser att det perfekta livet endast ska delges applåder och andra ska in i skamvrån lever i ett skal. Rädd för livets alla speglingar. Detta skal behöver man inte ta del av eller ta över. Det hör till dem och inget man behöver inruta sitt liv efter.
I nykterhetsarbetet ingår stolthet och frihetskänsla. Inte skal som försöker skylta med det perfekta livet. Att inse livets brister och hitta sätt att komma vidare ger frihet och möjligheter. Det där skalet gör det inte.
Man måste inte lära andra hur de ska vara eller vem som har rätt & fel. Men det underlättar att inse att de man känner tittar snett hör till alkoholens destruktiva budskap. Man behöver inte ta till sig deras destruktiva skal där de påskiner att det bästa är att lämna de som inte klarar hålla fasaden i den tysta skamvrån. Bryt budskapet och var stolt över att just du vill lära av livet istället. Ut ur skamvrån. De som tystar är få och får inget syre om man själv visar att det finns ett liv i frihet. Det inspirerar de flesta. Man tar så att säga ett stort kliv över & förbi de som påskiner det perfekta livet. För mig är ett perfekt liv idag ett som inte är tillrättalagt. Det är ett där man är som man är och uppskattar livets olika flöden. Även att man accepterar andra som de är. Då blir livet så mycket enklare.

Förr i tiden var jag en läsare @vår2022 och trots att jag under senare år hamnat långt ifrån läsandet så har jag kontinuerligt köpt böcker. De ligger i olika travar lite här och där och längtar efter att bli öppnade och lästa. Snart så…😎

Ja, nu är jag på banan @Himmelellerhelvette och det känns så bra! Det var krångligt att ta sig hit och vägen är fortfarande inte spikrak. Men det tog lång tid att gå vilse så det är väl egentligen inte konstigt att det tar en stund att hitta hem.

Försöker fokusera på mina framgångar och jag kan se att jag sedan i somras har förändrat min attityd - svårt att sammanfatta processen men i stora drag går det ut på att ta in mycket fakta om alkohol, andra människors berättelser (bl.a. här) analysera tidigare beteenden och mönster men kanske framför allt *göra* bra saker: laga mat, umgås mer med familjen, vara mer fysisk (promenera, träna). Det är som att vända ett stort fraktfartyg i en väldigt liten bukt 😊🐬

@Lora Jag instämmer till fullo! Livet blev verkligen bara mer och mer destruktiv som beroende och jakten på alkoholen skymde sikten för livet. Den stoppade upp livet som levdes i en skam- och ångestfylld fängelsebubbla. Precis allting blir bättre som nykter, eller till och med ännu bättre! I en försoning och förlåtelse med sig själv försvinner skammen och skulden tillsammans med alkoholångorna där de hör hemma, för de hör inte hemma hos mig.

När man genomskådat alkoholens destruktiva kraft och förödelse förstår man att man blivit totalt lurad av alkoholens befriande effekter. Som ett magiskt trick när man verkligen tror att man kan såga itu en människa och trolla ihop denne sedan igen. Jag trodde verkligen att alkoholen var magi som skulle hjälpa till att hela mig. Jag gick i en alkoholhypnos men som tur vaknade jag ur den mardrömmen. Jag blev insnärjd och kunde inte längre tänka klart för alkoholen hade tagit över mina tankar som förvred mina känslor. Som nykter får man tydligare syn på vad som skaver i livet och helt andra förutsättningar att ta itu med dem.

Beslutet är fattat och klart och tydligt införlivat i hela mitt väsen, aldrig mer misär pga alkohol❤️

Ja, @vår2022, jag hakar upp mig på vissa ord. Helt enkelt på grund av att ordval har betydelse för hur budskap uppfattas. Jag kan till exempel inte bortse från att ”underkastelse” och ”rannsakan” är begrepp som har direkt auktoritär värdeladdning. Å andra sidan är det helt sant att jag har underkastat mig brännvinsdraken alldeles för länge, liksom att jag har rannsakat mig intill hudlöshet och ändå fortsatt dricka. Nu har jag valt att fortsätta på en annan väg och varje dag som jag lever mitt liv utan alkohol börjar jag känna igen mig själv lite mer. Jag försöker lämna ältastadiet bakom mig och börjar reflektera på ett (för mig) sunt sätt och i och med det börjar även min självkänsla växa. Det känns bra... Lev väl! /E

@Andrahalvlek @vår2022 @Himmelellerhelvette @DRacker

Tack för all fin respons i min tråd. Jag kommer till era när jag är på lite fastare mark. Just nu känns det som om jag bara betar av jobbet för att kunna gå på en skön vila i jul. Verkligheten med inkomst och åtagande tar inte paus för att jag faller genom tid och rum. Så just nu är det vila-jobb-vila-jobb-vila-jobb-vila-jobb. I vilan låter jag allt som rördes upp i terapin bearbetas i sömn, i text, i att bara låta tankarna gå och vara snäll mot mig själv.

Idag är jag 2 månader nykter!!
Jag har känt suget och känslan jag brukar dricka på. Jag har kunnat identifiera vad som triggar igång önskan om att ta till vinet för att kunna varva ner, lugna ner och låta mina tankar vila. Tanken att jag kanske kan dricka ett litet glas champagne eller ett litet glas vin vid ett mycket speciellt tillfälle har dykt upp. Tack vare att jag läst så mycket här inne om era resor så har jag kunnat notera tanken och låta den passera utan att ge den något värde. Det är en varningssignal och det är ett tecken på att min avhållsamhet inte på långa vägar är säkrad.
Den enda skillnaden jag kan uppleva nu är att jag förstår lite bättre vad som händer inom mig. Så jag fortsätter utforska känslolivet och just nu låter jag det sköta sig själv när jag sover.
Räntorna och elräkningen ska betalas oavsett hur jag mår och jag är tacksam för att jag kan samla mig så pass att jag kan sköta mitt jobb. Jag är tacksam för att jag inte arbetar heltid - det kan jag säga att jag inte hade klarat av just nu.

Kram till er alla som kämpar!
🦛