Senaste kommentarerna i forumet

@ISE Låter väldigt tufft med dottern och den kamp för att få till det som behövdes inom vården. Bra kämpat 🙏 Hoppas det är bättre med henne nu? 🤗

@Me Det är inget att skämmas för här 🤗

AA är en väldigt välkomnande miljö där man känner sig trygg. Alla är där av samma anledning.

Man kan sitta tyst och bara lyssna om man vill. Det stärker mig och blir nog troligen en rutin när mina andra ”behandlingar” är klara.

Hoppas du får en fin helg 🤗

Dag 57. Nu blir det barnkalas i helgen barn barn som fyller år. Då blir det saft och tårta det är gott. Det förknippas inte med A en stor anledning att vara nykter. Och det är skönt att vara nykter framförallt vakna utan oro och ångest det är så j___la skönt. Ha en trevlig och nykter helg.

@Lora Herregud, vilket fruktansvärt trauma! Aldrig i livet att jag söker "hjälp". Vi inom vården vet som sagt, och utan mina barn kan jag lika gärna supa ihjäl mig.

@Lora När jag skrev mitt inlägg skrev jag mer generellt. När jag läser din berättelse tänker jag att det måste ha begåtts stora fel. Det vore kanske något för IVO och Patientnämnden att granska men som enskild individ ska man ju också orka.

När du skriver om en instans som både är stödjande och kontrollerade tänker jag att du menar Socialtjänsten. Jag själv är socionom och jag tänker att arbeta där är ett otroligt intressant och viktigt jobb men otroligt svårt. Du ska stödja barn, unga och vuxna beroende på vilken enhet du arbetar på samtidigt som du har myndighetsutövning och ska regelverket styr. Det är ju därför som IVO finns för att granska arbetet. Ledsen för din skull att du och din familj blivit så illa bemötta/behandlade/att det har gjorts fel.

Kram

@Me Du behöver inte skämmas när du dricker, inte här. Låt oss istället få stötta dig. AA låter som en plan, det finns online också om det känns lättare.

@Me
Välkommen tillbaka!
Här skäms vi inte och ingen dömer någon.❤️
Nya tag✌️
Kram

@Lonely Man Så starkt av dig att resa dig upp igen. Nu är du snäppet starkare och mer erfaren ön innan och känner till var, hur och när det kan gå åt pipan igen. Det kan du dra fördel av! Härligt att du är tillbaka.

Visst är det viktigt att inte dra alla över en kam. Däremot kanske vi borde börja värna om korruptionsindex och säkerhet. Sverige tappar på världsarenan så helt naiva borde vi inte vara. Även våga lyfta avvikelser speciellt om man ser mönster. Det är otroligt lätt att bara ducka i så här utsatta situationer och bli helt överkörd. På något sätt bör man ju granska att processen faktiskt uträttar det den avser att göra. Det borde ju vara så att nummer 1 är att säkra hälsosamma familjerelationer för barnens skull.

I mitt fall fick jag efteråt veta att standardprocessen är att alltid ta in en alkoholexpert under första uppstartsmötet. Så gör man tydligen alltid i vår kommun. Verkligen märkligt och inte speciellt neutralt. De hade ju inte pratat med mig och dessutom fått motstridiga uppgifter innan. Att man kallar in soc när det är konflikter kan ju inte vara ovanligt. Viktigt då att de klarar att förhålla sig neutralt.

Fick även veta att jag inte hade rätt att ta med 3:e part. Det hade jag tydligen visst.

Hur kan de göra upp processen innan de pratat med mig bakom min rygg i samråd med min make? Det betyder ju att de tagit ställning innan de ens pratat med mig. Är det fler som varit utsatta för detta undrar jag?

Sedan kanske den största frågan. Hur kan man ha en instans som både är kontrollerande och ska stödja samtidigt. Ett systemfel enligt mig. Går inte ihop. Borde delas upp i två olika neutrala instanser.

Sedan undrar jag. Hur kan man göra detta inför någons barn när det tydligt signaleras motstånd och meningsskiljaktigheter. I mitt fall blev detta ganska turbulent för mina barn. Även onödigt då jag redan slutat dricka. Inte bidrog vår process till en stabil familj. Det blev istället rena cirkusen.

Nu vet jag att det finns rena felaktigheter i journalerna från läkaren. Det står att jag var självmordsbenägen och man därför skulle undhålla mig information. Därav all cirkus. Det är därför ett tips. Begär ut informationen så ni vet vad som står. Ska något redas ut är det ju viktigt att det görs med rätt fakta. Att man åtminstone får möjlighet att bemöta det som står. Hade jag inte begärt uppgifterna hade jag inte haft en aning varför allt blev så snurrigt. Nu har jag iaf viss förståelse. Att det finns två sidor av myntet i dessa situationer borde väl te sig självklart för alla?

Just det, glömde skriva: dag 5! Check och bock. Bra att hålla reda på dagarna.

@Andrahalvlek @Pellis Tack för pepp och stöd! Och kul att se dig igen också, Pellis! Hoppas att du mår bra?
Jag hoppade jobbmiddagen ikväll. Det kändes helt klart som rätt beslut och det var skönt att vara hemma istället. Har haft en ganska intensiv vecka och känner mig trött, så hade inte varit sugen på att sitta och prata hela kvällen även om jag skulle ha druckit.
I dag kände jag för första gången (men garanterat inte sista) att jag tyckte synd om mig själv som inte kommer "få" dricka i morgon. Jag tänkte (som jag alltid brukar göra) "yes, i morgon är det fredag!" och sen i nästa andetag "men jag kommer ju ändå inte få dricka". Plötsligt kändes fredagen och ledigheten heeeeelt meningslös.
Men det vet jag ju att den inte är. Jag kommer att njuta av att vara ledig och jag vet att jag kommer att njuta jättemycket när jag går och lägger mig nykter i morgon kväll och vaknar pigg(are) på lördag morgon. Jag kommer inte dricka. Jag vet att jag inte kommer att göra det. Men jag behöver hitta sätt att komma till bukt med tankarna på att inte "få" dricka. Det är en himla BELÖNING att inte dricka för mig. Jag behöver komma ihåg det.
Nu är det dags att sova.

@Andrahalvlek Tack! Ser fram emot gulddagarna🥰

@Charlie70Vad kul att du tittar in🥰 Nja, jag vet inte om jag går som på autopilot och det är stor skillnad mellan då när jag tog antabus och nu när jag går på behandling.

När jag tog antabus höll jag mig nykter men jag var liksom inte ”där” utan hade otroligt mycket tankar på alkohol. När jag var tvungen att sluta med antabus räknade jag dagarna tills jag kunde dricka igen. Nu tänker jag helt annorlunda har inte en tanke på att dricka alkohol om en vecka, en månad, till sommaren osv. Visst kan jag tänka att det hade ju varit mysigt m ett glas vin, tänker inte tanken längre än så för jag vill ju ha massvis av glas plus att jag tänker på hur mycket ont jag hade i magen. Har ju druckit mig t en IBS-mage.

Även om jag inte har varit ”där” förrän nu så har jag skrivit på forumet i mer än tre år. Jag skulle nog kunna tillstå att jag är en av dem som har skrivit här längst när jag fortfarande har varit aktiv i mitt drickande. Jag har ju hela tiden jobbat med min nykterhet även om jag inte blivit nykter dessutom har jag lärt mig mycket. Att det verkar som jag inte är här beror kanske på att jag är på behandlingen, jobbar med uppgifter
från behandlingen, går på möten. Tänker på stegarbetet som ibland är mer skrämmande än inbjudande och emellanåt känns övermäktigt. Men jag vet att jag är på rätt plats jag vill vara i behandlingen. Jag tänker att jag får lyssna på de som gått före. På mötena kan man ju träffa en och annan som har varit nyktra i fem el tio år men fortfarande går på möten för att få kraft fr gemenskapen och inte falla dit igen.

Kram och Godnatt 🥰😴

@ Amanda tack för du finns. Druckit i veckan och därför skämts skriva. Men laddat för en nykter helg. Trappat ned… Nu börjar jag om… ska våga gå på AA. Kollat upp möten. Mod, klarar det inte ensam.

@ICE jag ska försöka igen… läser det mesta du skriver och wow vilken människa du är att sprida hopp… känns som du är så långt före mig. En förebild. Du kommer inte att dö ❤️

@Laura hur går det för dig? Jag dricker men trappar ned… rejält.. tycker typ jag är duktig som bara dragit i mig en vinare…och inte två.
Frän och med i morgon kör jag mitt nyktra race. Kollat upp AA möten hela helgen. Trodde aldrig jag skulle hamna där… men bara göra. Med stöd härifrån så vågar jag. Behöver hjälp om jag ska klara det.

@Nils-75 Ok, väntar med spänning😌🙏🏻

Jag tänker att vi har olika erfarenheter av vården. Vad jag själv har upplevt kan inte bli sanning för hela vårdkedjan. Jag tänker att det är viktigt att poängtera att det är ens egna upplevelser/erfarenheter av att jobba inom vården/vara patient.
Jag själv arbetar inom vården. Har endast tillgång till det journalsystem min arbetsplats journalför i samt ett annat journalsystem. Det är ju brottsligt att gå in ngn annanstans än där jag själv har behörighet till.

@Amanda L Jag får hålla dig på halster en dag till 😄. Måste rodda med lite jobb ikväll efter ännu en nykter dag 22.

@Jerri Hej! Det var ett tag sen jag hörde något från dig. Hur går det för dig?

@Varafrisk försöker hänga med i svängarna här - inte lätt! Det är underbart att läsa dina inlägg där den Varafrisk jag kommer ihåg att jag träffade tittar fram :D. Men ibland läser jag in att du går mer som på autopilot du är här men ändå inte på något sätt. Var det lite så också under den perioden du gick på antabus? Jag kanske är helt ute och cyklar här och du får bara säga till i så fall. Du gör det så himla bra!

Kram!

Min erfarenhet av soc är väldigt dålig. Det var en läkare som anmälde inom psykiatrin. Detta eftersom jag bett min make att gå och prata med någon. För att vår kommunikation hade låst sig. Vi behövde hjälp helt enkelt.

Väl där diskuterases väl det ena och det andra. Läkaren hade frågat om missbruk varvid det hela diskuterats. Flaska hit och dit. Detta blev då huvudspåret kring allt och vår oförmåga att kommunicera fick sin förklaring. Läkaren menade att han själv inte hade erfarenhet av alkoholism men där var anledningen och han kände sig tvungen att rapportera. Detta mot makens vilja. Maken blev livrädd för min reaktion vilket föranledde att soc och maken gjorde upp en process bakom min rygg.

Dessvärre var jag hemma när de hade ett av sina samtal som jag överhörde. Detta gjorde att jag tvingade till mig numret till soc och ringde upp. Där insåg jag att det varit en hel del samtal bakom min rygg och att de kommit överens om att ha inledande samtal med mig, barnen och maken. Alla gemensamt. Jag försökte få en chans att ge min förklaring men nekades detta. Vi skulle alla istället infinna oss på ett introduktionsmöte hos soc där de skulle förklara processen som nu var i rullning.

Jag bönade och bad alla om eget möte innan. Även min mamma ringde upp soc eftersom jag var helt förtvivlad. Hade vid det tillfället även fått läsa läkarens rapport där det stod att jag var självmordsbenägen varvid man skulle vara försiktig med mig. På riktigt! Så otroligt felaktigt! Vem tusan kom fram till detta???

Jag ville ha med mig mamma in då jag kände mig utsatt. Nekades till detta då det enbart var ett introsamtal i all enkelhet för att beskriva processen som ju läkaren tvingats dra igång. Inget att oroa sig för så min mamma skulle inte behövas på detta enkla möte.

Väl där startade processen med att en alkoholexpert beskrev, inför mina barn, riktad mot mig vilken hjälp jag kunde få. Han höll monolog i 30 minuter non stopp. Han såg inte ens att han tappat mig redan första sekunden. Efter 30 minuter sa min make jag är inte säker på att min fru håller med.

Har aldrig i hela mitt liv känt mig så lurad och förnedrad. Jag kan än idag inte förstå hur de kunde starta en process med dessa steg. Jag hade ju dessutom innan mötet skickar ett långt mail där jag gav konkreta bevis på att jag vare sig var självmordsbenägen eller hade druckit på två veckor. Detta hade även min mamma och maken bekräftat.

Om vi pratar om skam. Visst är det konstigt att soc driver en fråga så? Fast de intervjuat min mamma innan.

Utredningen pågick sedan i 3 månader. Jag fick själv ringa och fråga vad tusan som händer med den efter 3 månader. Några veckor senare fick jag veta att den lagts ner.

Jag har läst allt material. Även barnens redogörelse. Den redogörelse från psykolog vi gick till med. Ja, det känns ärligt som de inte visste hur de skulle hitta ut ur en galen process vilken de själva insåg gick rakt överstyr. Det handlade snarare om att en handläggare inte skulle tappa ansiktet. Det är min analys av hela denna harang. De hittade iaf inget att dra vidare men förorsakade en massa smärta i min process iaf.

Jag är väldigt frågande kring att ingen verkar förstå skam. Då hade man inte tagit dessa stegen. Då hade man väl sätt till att vinna över mig när jag bönade och bad om ett eget möte utan barnen? Istället började de att beskriva alkoholmissbruk inför mina barn.

Innan vi rundade mötet av la min son handen på mig och sa. Mamma skulle det inte kännas skönt att få hjälp? För mig var nykterhetsarbetet inga problem. Denna process har dock jagat både mig och maken. Riktigt utmanande att reda ut alla efterdyningar och bristande förtroende.

Jävligt stolt dock att vi lyckats! Det förtjänar ett pris tycker jag 🤗.

@Kennie stöttar det du skriver till 1000.

Det jag framför allt ville med mitt inlägg var att nyansera bilden av vården, samt att väcka tanken om den här starka misstron mot behandling i själva verket är beroendet som talar, som vill ha kvar sin drog och hindra oss från att bli nyktra. Jag säger inte att det är så, det är bara en misstanke jag har. Jag vet i alla fall att jag själv blev en aning paranoid när jag drack och reagerade starkare på saker som jag nu inte stressas av. Och det finns många som klarar att sluta dricka med hjälp av tex AA och många andra vägar att gå, men när det inte räcker tycker jag det är sorgligt att skammen väger tyngre än allt annat. Jag tänker också att de flesta läkare bara väger in alkoholproblem vid åkommor där alkohol kan ha en negativ effekt på diagnosen, om de nu ens ser ens journal. Jag har blivit tillfrågad vid läkarbesök om de får ta del av tidigare journaler, och då utgår jag ifrån att de inte använder dem om jag säger nej. En mottagning som jag läst mycket gott om är Riddargatan 1.Jag tror att de även har online behandling.

Mycket handlar också om tur, dvs vilken läkare man får. Rent lotteri. Finns många som är knäppa, men även flera som förstår. Gör det som är bäst för DIG. Pest eller kolera. Men som svar på dina frågor så svarar jag med insyn i vården. Sen kan man ha tur. Jag vet flera som haft. Jag vet dessutom hur jag är i min profession

Självklart ska man söka vård om man överväger att det är värt det. I 99 procent av fallen är det säkert värt det. Men jag tillhör inte dessa 99 procent av fall. Jag har mycket god insyn och vet vilka skyldigheter/lagar som finns. Jag har själv varit patient dessutom. Allt beror på ens omständigheter. Inte alla vill ta de konsekvenser som hör till vård och missbruk. Jag personligen dör hellre. Men detta har att göra med mitt förflutna. Jag vill dock vara ärlig i att skretess knappt existerar. Finns något som heter NPÖ. Googla. Man kan låsa sina journaler, visst, men som doktor blir man oerhört frågande till detta.