Senaste kommentarerna i forumet

Tack @Lonely Man.
Jag tror också att jag behöver vara helt nykter för att må bra. Tappar energi och självkänsla när jag misslyckas med mina mål i det måttliga. Jag är så less på vad vinet, som det är i mitt fall, gör med mig. Det är hemskt med ångest, ånger och att vara bakis.
Hade en helt vit månad i somras. Nu ska jag göra så igen.
Men jag vill vara anonym, vill inte ha frågor från omgivningen. Såg att det finns tips på nätet vad man kan säga om någon ifrågasätter att jag inte vill dricka vin.
Blir varm när jag blir kallad stark, för det är jag. Men jag skäms också över att jag trots det och trots mycket annat som är bra i och kring mig, har tacklat mina bekymmer med vin. Den lilla bubblan av återhämtning, bara för mig, i en mycket kravfylld situation.
Och så plötsligt - eller gradvis? - alkoholberoende. Suck.
Vet att det finns mycket hjälp att få, men jag vill inte exponera detta i onödan. På måndag ska jag ringa Alkohollinjen för hjälp med en plan från det här läget.
Vad är det värsta som kan hända om någon frågar varför jag inte dricker? Att de frågar om - eller misstänker utan att säga - att jag har problem med alkohol? Att jag blir ”avslöjad”?
Det värsta som kan hända för mig med att inte dricka är att jag kommer må bättre. Fast jag måste ha sätt att tackla allting som fått mig att dricka vin på andra sätt. Och det är svårt. Kanske inte dag 1-5 men dag 6, 8 och 9…
Ack ja. Jag gissar att ni som är här vet allt detta och lite till….
I alla fall, jag erkänner att jag är beroende av alkohol och att jag inte kan bryta det på egen hand.

En sista morgon på en väldigt vanlig och lite slätstruken semester. Maken har varit mycket negativ till det mesta och felsöker hela tiden. Eftersom jag varit nykter har jag kunna hålla mina tankar och inte gått till attack som jag skulle ha gjort om jag så bara hade ett litet glas vin innanför BH:n. Inom mig skojar jag lite och tänker ”Finn fem fel” varje gång han dissekerar något som inte passar. Bortsett från det så har andra ”riktiga” känslor kommit fram hos honom och det är så bra! Det finns oro och sorg hos honom kring ett långt arbetsliv som tagit all hans tid och kraft. Det har inte funnits utrymme för egna intressen och nu när pensionen närmar sig (han är några år äldre än jag) inser han här i nykterheten att han inte har några intressen. Det är nytt och det är stort och jag ska behandla det med stor respekt. Tänker att det känns så skönt att läsa om @Himmelellerhelvette och @vår2022 och få lite vägledning kring relationen. Att vi är så lika trots olika omständigheter. Det känns tryggt att ha er. @DRacker @vår2022 @Himmelellerhelvette - jag har säkert glömt någon nu men jag menar uppriktigt att det bästa jag har gjort i år - det är att logga in på detta Forum. 🫶🏻🫶🏻🫶🏻

Inom mig känns just nu inte mycket. Det är lugnt, havet skvalpar, måsarna har börjat röra på sig och vi ska strax börja packa. Den här veckan har varit en viktig vecka och igår på restauranggatan kände jag en stor tomhet. Jag tror att jag längtade efter vinet men samtidigt så upplevde jag att jag nog hade druckit bara för att jag brukar och att det inte ens i stunden hade gett mig någon lindring. Jag hade troligen tvångsmässigt druckit och tänkt att på söndag är det slut, jag måste sluta dricka…jag vet att jag hade köpt en vinflaskan, om inte tidigare så på ”sista chansen” på Kastrup. Jag vet att jag hade öppnat den hemma trots att vi kommer hem sent och inbillat mig att det var precis det jag behövde. Så hade kampen fortsatt. Nu blir det en annan kamp. En kamp mot tristess, motstånd till gymmet, att inte låta mörkret dra ner min rullgardin utan hitta ljuset och myset. Boa in oss, vara uppriktig och kanske, kanske kommer min energi att öka. Jag är inte på långa vägar så sliten som jag var vid förra året då vi kom hem - jo, vi upprepar den här veckan år efter år…det är ett helt annat utgångsläge och jag tänker att jag har tagit ett, två, kanske tre steg upp i mitt läkande av min alkoholhjärna. Tänker mig att det finns tio trappsteg upp ur Fängelsehålan Beroende. Den här gången orkar jag hela vägen upp…

Hoppas ni alla vaknar inte bara vackra utan även nyktra!!

Stor kram

@Himmelellerhelvette @vår2022

Jag är förstummad över likheterna! 🫣

@Ejanne skrev:"jycken gick på spabehandling" Fasen, kunde ni inte fått grupprabatt? En klippning och en helkroppsbehandling av ett par varsamma kvinnohänder hade fått mig att gå därifrån med ett leende på läpparna 🤣 (Sorry, kunde inte låta bli).
Det låter ju bra att du ser fram emot utredningen! Inte så konstigt, det blir en start på något bra.
Lycka till!

@Gullranka Wow! Du har klarat det senaste året kanon 🤗 Fyra gånger är ju ingenting. Var försiktig bara, så att inte frekvensen smyger sig på efterhand. Det är nog väldigt lätt hänt.

Jag tänker att jag nog skulle fixa ungefär en sådan frekvens, men att det inte skulle hålla i längden. Jag vill inte riskera min nykterhet, den är för värdefull för mig.

Plus att jag har blivit anti alkoholromantiken generellt och det har nästan blivit en princip hos mig att jag kan göra allt jag vill - utan alkohol. Sen avstår jag gärna typiska fylleslag, det ger mig inget längre.

Kram 🐘

Hej, tack för uppdatering! För egen del funkar måttligheten eftersom jag väldigt tydligt vet att jag ogillar att vara berusad. De få gånger jag dricker blir det bara ett glas, sen övergår jag till alkoholfritt om kvällen fortsätter. Tror det där med mängden är viktigt, med tre glas i kroppen får hjärnan svårare med det viljestyrka och impulsen tar över (ibland går det bra, ibland inte). Sen det går oftast månader mellan glasen, tror det också är viktigt, min vardag är som icke-drickare. Jag är inte intresserad av vin längre. Mycket fakta om alkohol och lång nykterhet har fått mig att släppa det.

@Sarsaparilla Jag känner igen mig, hade också en period då jag kände mig arg på alla, tyckte alla var dumma i huvudet men det gick över och det var väldigt skönt😁 Det måste varit något inom mig själv som gjorde mig arg, vet ännu inte vad men tror det är ett vanligt fenomen.

Jobbigt med din gubbe, det hade irriterat mig någon vansinnigt med! Hur mycket vet han om vad du går igenom och om dina framtidsplaner?

Stor kram! Du ska vara jätte stolt över dina dagar, det här med att bli nykter kräver tålamod men det blir bättre ❤️

Oj, ett år har gått sedan jag skrev senast ser jag. Det har varit ett bra år på det stora hela skulle jag säga. Alkoholmässigt har det blivit fyra tillfällen: 1.) en planerad fest med barnvakt och hela faderullan som planerades (ink. Alkohol) långt innan, drack ganska mkt men inte för mycket. 2.) tre glas vin tillsammans med min man efter att gästerna gått hem från oss på julafton, jättemysigt och härligt 3.) middag och sen jättejättemycket vin oplanerat när vi fick barnvakt i mellandagarna, hade ångest och migrän dagen efter 4.) ett glas vin till lunch förra veckan, ångrade mig direkt när jag beställt in det men drack det ändå.

En okej årssammanfattning för mig känner jag. Men känner mig ambivalent inför hur jag vill ha det framåt. Märker att jag börjar glida i tanken; kanske kan jag acceptera ett upplägg med alkohol ibland vid festliga tillfällen? Kanske är jag inte ens alkoholist? Det kanske vore gott med ett glas rött ikväll iaf? Och sådär håller det på. Bestämmer här och nu att det iaf inte dricks en droppe i november så ger jag mig lite respit att fundera på hur jag vill ha det. Hoppas att ni får en fin fredagkväll !

@Sarsaparilla Du kämpar på så himla bra! Irritation och ilska var nog de första känslorna som drabbade mig hårt i nykterheten också. Jag kunde bli skogstokig! Allra mest på jobbet, himla opraktiskt. Men jag lärde mig hia mig!

Efterhand så kommer även positiva känslor. Jag har tex inte skrattat så gott sen jag var barn, som jag gör nu som nykter. Glädje och kärlek till mina barn är mycket starkare känslor också, som verkligen fyller varje skrymsle i min kropp.

Vi måste lära oss att hantera känslorna på ett annat sätt, nu när vi inte kan dränka dem i alkohol. Du kanske ska skriva ett brev till din man? Sätta ord på din ilska och irritation. Kanske till och med överlämna brevet? Eller prata med honom?

Jag beundrar verkligen dig och alla andra som blir nyktra samtidigt som partnern fortsätter dricka på ett problematiskt sätt. Jag lever själv, och i vissa ytterst få fall är det en fördel. Jag hade gärna delat mitt liv med någon, men inte till vilket pris som helst förstås.

Kram 🐘

Hej Constance.
Bra att du hittat hit. Du verkar vara stark. Du har tagit modet att skriva här. Man klarar inte detta själv. Här stöttar vi varandra. Jag skulle också vilja rekommendera dig att gå till en AA grupp om det passar dig. Det finns också annan hjälp inom öppenvården. Livet är bättre utan A. Själv har jag var nykter i 6 månader, har varit tufft men det fungerar. Ta hand om dig.

Dag 41. Känner mig enbart arg och irriterad på allt och alla. Tänker bara elaka tankar. Det har känts så här en dryg vecka nu. Just idag har jag inte känt mig sugen på att dricka men jag tänker på att alkoholen är där i ansiktet hela tiden. Så fort man tittar på en film eller serie så dricks det konstant. Jag har inte sett det tidigare. Sen är det min man. Jag orkar inte vara i närheten av honom. Han ljuger och gömmer och tror att han kan lura mig (som om jag inte kan alla knep i den boken). Idag skulle han bara köpa fyra folköl men jag vet ju hur han funkar så jag kollade och det var sex stycken öl på 5,7. Med stor sannolikhet finns det en liten flaska sprit också någonstans. Nu går han redan runt och är lullig och försöker skärpa sig så att det inte märks. Det är också ett märkligt beteende som jag har tänkt en del på. Det är ju mitt beteende också när jag dricker. Jag menar att man vill bli så full som möjligt samtidigt som det inte får märkas. Märkligt.

Jaja, jag ville bara gnälla lite här i min tråd. Jag hoppas att den här irritationen mot världen ger med sig så småningom. Jag hoppas också att någon slags stolthet kan infinna sig hos mig. Att jag kan känna mig nöjd över att jag faktiskt har varit nykter nu i 41 dagar och faktiskt inte ens har varit i närheten av att knata iväg till systemet. Suget har funnits vid några tillfällen men ändå har det känts avlägset att faktiskt gå iväg och köpa.

Ikväll tänker jag ta bilen och åka runt en sväng på stan och kolla på folk. Bara jag. Bara för att jag kan!

Andra fredagen..går bra. Men suget lurar under ytan. Men nu är jag nykter. Så skönt! Mys fredag på soffan 👍

Precis så tänker jag också. Jag fattar att jag har problem och uppenbarligen inte kan bryta det själv, trots mycket goda försök. Bra att skapa ett sammanhang för den här himla plåga att inte ha kontroll! @Första steget22

Jag försökte dricka måttligt, men det kan jag inte. Nu behöver jag göra en förändring. Har sagt till mig själv att om jag inte klarar det så SKA jag ta hjälp. Att vända mig hit är ett sätt.

@Se klart tack vad glad jag blir att läsa det du skriver ❤️
När innerst inne får bestämma kan det inte bli fel tänker jag. Jag ser framemot den dag jag är 100 procentig där.
Hoppas du får en fin fredag 💗

@Himmelellerhelvette Ja, tänk hur lika man kan vara i så många sammanhang❤️

Det är nog en ordentlig utmaning för er med utlandssemester så tätt inpå din fina vändning i livet @annacananda. Han har nog inte hunnit med riktigt. Min man har fått processa med mig långsamt, han fick nog inte vara med så mycket första månaden. Jag behövde förstå själv. Han vet fortfarande inte om jag kommer dricka igen och det vet inte jag heller så där är vi på samma plats. Han pratade om skidsemester och kom in på A. Jag sa att eftersom jag inte kommer dricka gör det inget om vi inte får Ski in ski out, jag kan köra. Den meningen berättar för honom att jag inte kommer vilja dricka ens i februari, för även fast jag sagt att jag inte tror jag kommer vilja dricka förrän eventuellt till sommaren så tror jag han ändå dubbelkollar genom att prata skidresa för kanske har jag ändrat mig till dess. Sedan har han vid två tillfällen sagt att ” även om du aldrig kommer dricka igen” så jag tror han processar sakta vid min sida. Han försöker förstå hur man kan välja att inte dricka när man får dricka. Någon gång kommer han få veta hur dåligt jag verkligen mått med mina ord men han kommer nog aldrig kunna förstå hur dåligt jag mådde. Sånt kan man bara förstå om man varit där själv.

BAD HAIR DAY. Ser mig i spegeln och ser ett troll. För en vecka sedan hade jag kunnat ta en selfie med vovven a la ”sådan matte sådan hund” men jycken gick på spabehandling i måndags och har just nu en perfekt frilla. Nu ska i hur som helst masa oss ut i novemberdagen. Har varit på resande fot onsdag-torsdag och är ledig idag (kanske smygjobbar lite men inget allvarligt). Min chef ringde strax före 8 och meddelade att jag ska Missbruksutredas på fredag fm om en vecka. Ser på något perverst sätt fram emot att det ska stå klart att få diagnosen ställd och att få hjälp med resten av mitt nyktra liv 🌹

Det är så ofta det känns som att du skriver om mitt liv @vår2022❤️

Grattis Lina, jag upplever att du gör det här nyktra jobbet så grundligt och bra. Underarbetet. Sista lagret kommer du rolla på på en eftermiddag.
Jag har inte blivit en eremit men min självbild har förändrats steg för steg o h mina behov - innerst inne- styr mitt liv. Det betyder färre och finare relationer. Tillitsfulla. Allt detta händer i oss när vi får växa utan förödande tillsatser. Kram!

@annacananda tack så mycket 💕

@Lina. 2.0 Grattis till 91 (92) nyktra dagar! 🌟🌟🌟

@annacananda Vilken bra insikt, att både hand om sig själv och relationen till sin man. Jag har släppt in min man allt mer i mitt liv sedan jag blev nykter. Jag hade föreställningen att jag även tidigare varit öppen med honom, men inte längst där inne. Mitt smygdrickande och gömmande av vin jag höll på med inför honom, visar tydligt att jag höll honom utanför. Jag pratade i halva meningar och tänkte att han borde förstå hur jag känner och mår. Det gjorde honom ofta frustrerad och förvirrad och kunde göra honom jättearg. Då slöt jag mig ännu mer, jag orkade inte fortsätta prata och kände mig missförstådd. Han tassade ofta också på tå kring mig, försökte få mig glad och vara tillags. Det blev ofta fyllegräl och jag skulle helst prata med honom när vi skulle sova. Han orkade inte, blev arg och jag kände mig avvisad och oförstådd. Min fyllehjärna levde sitt egna liv, med förvridna föreställningar om verkligheten. Kände mig ledsen och ensam. På morgonen massor av ångest och oro, förstod inte heller själv hur allt hängde ihop.

När jag berättade om mitt smygdrickande, om att jag går under och mår så fruktansvärt dåligt psykiskt och orkar inte dricka mer, blev han först helt tyst och rätt paff. Han förstod inte att det var så illa. Han tänkte hela tiden att om jag bara drack mindre skulle det bli bra. Han var rätt orolig i början för att jag inte skulle lyckas sluta dricka och mest för hur det skulle drabba mig om jag inte skulle klara det. Att jag skulle bli deprimerad och gå in i min egna värld. Det fanns också säkert en liten sorg över att inte kunna dela ett en flaska vin med mig, vår gemensamma aktivitet under så många år, men det var inget han uttalade.

Det blir en stor omställning för partnern när man slutar dricka. En omvälvande process som påverkar det gemensamma livet. Det kan finnas en oro hos partner att man ska försvinna iväg när man är så inne i sig själv och processar. Jag bjöd in min man i min resa och process och började prata om hur jag mådde innerst inne. Mycket för honom att ta in och förstå, men nu har jag processat med honom under ett år och jag tror att han har ganska bra koll och förståelse nu🥰. Han har en väldigt positiv inställning till livet, grubblar inte så mycket och han är väldigt tacksam för att jag bjudit in honom hos mig. Vi bråkar på ett helt annat sätt nu, vi diskuterar och lyssnar på varandra, stannar kvar fast det kan bli känsligt och försöker förstå varandras perspektiv. När vi har olika behov försöker vi hitta minsta gemensamma nämnare som gör det bra för båda. Det är mycket lugnare och mer harmonisk och vi har kommit varandra mycket närmare, när vi båda släpper in varandra i den andres liv och känslor. Han har också utvecklats på vägen. Vi har format och gjort om vårt nyktra liv tillsammans och hittat ett bra sätt att leva det på. Både enskilt och tillsammans.

Ha en riktigt fin fredag❤️

Ytterligare en vidunderlig soluppgång och naturen visar sin bästa sida. Igår var soluppgången totalt rosa och idag är den alldeles orange. Havet är inte lika stilla som igår men nära nog. Lätta vågor krusar sig in mot strand och ger ifrån sig ett lugnande skvalpande ljud ända upp på min balkong. Det har regnat inatt och luften känns lätt att andas.

En vecka på semester har gått och imorgon vänder vi hem mot Skandinavien. Som vanligt alldeles för kort tid att hinna ner i total avslappning men ändå…nära nog för nu. Jag är tacksam för att vi kunde åka iväg denna lilla vecka. Jag har utmanat mig själv och maken i nykterhet på den mest triggande platsen jag kan komma på. Igår besökte vi restaurangkvarteren på orten och jag kunde inte se en enda vuxen människa utan ett vinglas eller en öl (de var ett fåtal) framför sig. Varenda människa drack vin till maten (nu pratar jag ett hundratal kanske mer) och här tar man in 1-2-3 flaskor på ett sällskap direkt. Inga tankar på kostnaden här, vinet är billigare än läsken. Jag ska summera veckan när jag kommer hem men jag kan konstatera att för mig har det bara varit positivt att inte vara bakfull.

Mannen har varit mycket rastlös och irriterad. Jag tror han hade varit ännu mer irriterad om vi hade gett oss hän drinkarna och han hade fått älta om sitt jobb. Han har en pressad situation och han behöver avkoppling. Min man har varit tillgänglig under semestern och jag märker direkt när något pockar på hans uppmärksamhet men inte förrän han liksom har tagit det där samtalet, mejlet eller sms:et. Det är efteråt han dröjer i tankar och ofta irritation. Så hade det varit även om vi drack vin. Jag hade bara brytt mig mindre om det eftersom jag hade fått vara ifred i min lilla bubbla. Mycket ska gås igenom och jag ska verkligen reflektera över semestern. Har tid hos terapeuten på måndag.

Det är inte helt enkelt att bli nykter efter många års alkoholmissbruk och det finns inte på kartan att gå ner mig igen. Min psykiska hälsa klarar inte en omgång till. Det var precis jag klarade sista dippen ner. Nu kan jag förstå att det kommer att ta tid att återhämta mig, att kroppen behöver vila, allra mest hjärnan. Tröttheten är otrolig men jag kan acceptera den och ge det tid. Jag förstår att det kommer att ta tid och komma i form, att tappa lite i vikt, låta huden få vara ifred. Pyssla om muskler och ligament. Om ett år kan jag kanske se en riktigt förändring utanpå - redan nu ser jag en stor förändring i mitt psyke.

Jag är så tacksam för att jag kom hit och får möta alla er som har tagit ett beslut om att ge upp alkoholen!! Jag hade inte fixat detta utan ert stöd!! 🌟🌟🌟🌟🌷🌷🌷🌷❤️❤️❤️❤️

@DRacker @vår2022 @Himmelellerhelvette

Vilka bra reflektioner ni gör! Jag blir så tacksam över att ni kommer in i min tråd så känn ingen oro för det. @DRacker Det ganska nära exakt beskrivning av min man och att han inte heller inser hur jag verkligen mår på djupet. Jag har just själv börjat förstå hur väl jag döljer känslor och håller fasad. Hur ska han kunna veta? Jag tänker att jag är självcentrerad som jobbar med att hålla upp fasaden varje dag och ibland när det skiner igenom så blir min man oerhört arg på mig. Han får inte fatt i vad det är utan han blir bara så frustrerad och anklagar mig för att titta på honom på ett visst sätt. Det han inte vet är ju att när det sker då är jag på väg ner i min avgrund och gör allt för att inte visa det. Så jag går med på att göra saker jag inte orkar och får jag det där fåniga neutrala ansiktet som knappt kan dra upp mungiporna i ett leende utan att det ser falskt ut.
Så fint ni beskriver era tankar - nu ledde ni mig in på ett mycket viktigt spår. Att jag behöver ta hand om mig och relationen till min man. Jag skriver under på alla era kloka funderingar! Ska läsa vad ni skriver om igen. Det är mycket att ta in!
Tack!
Kram ❤️❤️❤️