Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 för första gången på mycket länge finns inte suget eller lusten till att förstöra en hel helg för några timmars flykt in i dimman. Även fast jag vet att det kan ändra sig från dag till dag så njuter jag av lättsamheten ikväll. Jag tror dessutom jag skulle bli så besviken på mig själv så att det inte är värt det.

Jag var hon som gärna ville dra igång festen, eller ja jag tyckte snarare inte att det fanns nån fest om inte jag var med 😂😂 alltså hur höga tankar kan man ha om sig själv, så desillusionerad då jag faktiskt inte ens är trevlig när jag är för överförfriskad. (och vilket jävla namn är det ens.. Överförfriskad.. Frisk är ju tvärtom) Att folk ens stått ut med mig är frågan som ska ställas. Å andra sidan så är det sant som det är sagt att kaka söker maka så 😁
Att vara eremit kanske blir mitt nya jag men det skulle inte göra så mycket. Jag har min lilla krets som betyder allt. Det är mer än nog ❤️

Ha en fin torsdagskväll du med ❤️

Tack för era svar! Trodde nog att det var så men det kommer verkligen helt utan förvarning... rätt läskigt att kroppen har dessa symptom nästan en vecka nykter..! Hoppas bara det ger sig snart.

@Lina. 2.0 Starkt gjort av dig att inte ta möjligheten att dricka i fred💪. Mycket bättre att ta vara på möjligheten att njuta i ditt egna sällskap med lite spa och ljus i pyjamas som du ska göra. Låter skönt. Tänk att det är en månad på tisdag, det är stort! Det händer så mycket framöver i knopp och kropp. Ha, ha! Det lät så roligt när du skrev att du håller på att bli en eremit😂. Det är jag också. Förut när jag drack vara jag en rädd och skamsen eremit som ville dricka ifred, nu är jag en eremit som njuter av att vara ifred emellanåt för att hämta energi. Ingen konstlad energi via alkohol utan en energi inifrån. Så passa på att återhämta dig och fyll på energi, tids nog vill du träffa folk igen.

Ha en fin torsdagskväll!❤️

@Nubörjarlivet22 Skönt att du var ledig när du sov så dåligt i natt. Hade också enormt sockersug i början, åt inte godis alls när jag drack. Jag tillät mig gotter första månaderna, det var ett bra substitut. Hoppas du får en fin helg med barnen och njut av att vara nykter.

Ha det gott!💕

Idag hade jag lätt kunnat köpa hem vin och öl. Har världens möjlighet till att dricka under helgen utan att någon behöver få reda på det.
Barnen ska till sin pappa, mannen ska resa bort och jag har äntligen fått ett par dagars semester så jag är ledig 3 dagar. Så en hel helg hemma själv. Ett gyllene tillfälle till att synda utan konsekvenser.

Jag gick istället och köpte nya ljus och ljuslyktor, ett hemma spa-set och en ny mysig pyjamas.
Pensionärslivet, här kommer jag 🙋😂!
Nä då, skämt åsido, en lugn helg med bara mig själv som sällskap, nykter dessutom. Ska bli en spännande upplevelse. En chans att lära känna mig själv lite mer.

Nu bor jag ju nån mil från närmsta bolag och åker ogärna in till stan i onödan så jag kan redan nu se att det blir en nykter helg. På söndag går jag in i vecka 5. På tisdag är firar jag en månad. Viljan att inte förlora det är stor. Att se de nyktra dagarna fyllas på i kalendern känns fint.

Har registrerat dagar sedan 1 augusti så 95 dagar idag. 91 av de nyktra och fina. Så mycket nykterhet har inte funnits på många år, sedan barnen var små. Även det känns fint. Har även börjat uppskatta att inte vara den som vill vara i centrum, att bara vara i ett lugnt sammanhang. Samtidigt kanske jag håller på att bli en eremit, har börjar tycka det är jobbigt med att ha folk omkring mig. Men det betyder ju inte att det alltid kommer vara så förstås. Just nu mår jag bra i det.

@Mamsen Grattis till en vecka! 🥳 Skulle också tippa på att det är abstinens. Avgiftning av alkohol pågår. Svettades av och till ett bra tag första tiden, men det går över. 💕

@Mamsen
Jag tror att ett av de fysiska tecken på abstinens är just svettningar. Kroppen detoxar sig själv.
Första veckan utan alkohol svettades jag också rätt mycket. Kunde vakna på nätterna av att till och med täcket var fuktigt 🙈 det har gått över nu.

Grattis till en vecka imorgon 🎊

Imorgon har jag varit utan alkohol en vecka. Sover kasst.. och får då och då som vallningar/svettningar - är det abstinens eller tecken på klimakteriet?! Hade det inte så här ofta när jag drack (som jag minns det i alla fall).

Jag börjar också bli en eremit🙈@Tikka. Och jag njuter av det! Visst kan jag tycka det är trevligt när nån kommer över på kaffe men det liksom räcker med det. Jag är snart hemma igen. Ska bli så skönt att bara vara i min skog. Såklart också basta å kallbada. Bra kämpat min vän🙏🏼🎈

@DRacker Håller med, väldigt bra skrivet! En sak jag kom på nu är också att tex be dem lyssna på ”Skål, ta mej fan” eller något annat. Det kan ge en bättre inblick i hur det är att vara beroende fast det inte syns på ytan. Att det kan drabba även den ”bästa”.

Skrev ett inlägg i min tråd idag om ett intressant program på P1 om alkoholforskaren Markus Heilig. Han är också trött på myten om att personer med beroende är någon sorts moraliskt svaga människor som bara kan ta sig i kragen. Det är på 20 minuter och det skulle kanske också vara något för makarna att lyssna på?

https://sverigesradio.se/avsnitt/markus-heilig-om-du-minns-din-forsta-f…

Så bra skrivet @DRacker❣️Håller med dig fullständigt❣️

Ledig torsdag! Sovit dåligt.. vaknade kl 2 och slog på tvn😴 . Idag kommer barnen, ska bli mysigt. Inget sug efter vin men efter fika! Sugen på bullar choklad, godis!!!! Helt sjukt. Men man har ju hällt i sig ca 2000 kalorier om dan med vin, så inte konstigt att man har socker cravings.

Nu kära vänner har jag i bästa Stina Wollter-anda…dansat och sjungit (skrålat) så jag blev svett och tårarna kom t en gammal cd av Robert Wells med Symfoniorkester där Björn Skifs sjunger ”Music was my first love” 💃🏾😅.
Varför gör jag inte detta oftare?? Detta är en sådan glädje för mig…å kroppen blir ju lite mer levande👍🏻🤗

Tack @Blenda , vad kul att få lite kontext till boken! Finner så mycket styrka att lyssna till andras berättelser och resor. Både i bokform och här på forumet - det funkar så mycket bättre för mitt mindset än ”regler” och annat eftersom jag föddes obstinat 😅

Tack för erbjudandet @BEATNGU ✨ Det finns ju appar som läser upp text för en så det kan funka😅

@Sisyfos @Blenda Tack för att ni tittar in🤗

Jag tänker att jag skrev otydligt därför tänker jag att det kanske blev lite missförstånd. Vad jag är helt överens om är att nykterheten måste alltid komma först och jag tänker att alkoholism är en form av egofixering fast på vägen t nykterhet är det just vad man behöver vara…..egofixerad.

Jag är på inga vis avundsjuk på min kollega som skadat sin fot pga tennis. Jag hamnar ibland i avundsjuka när jag jämför mig med vänner som är med i olika gäng pga att jag känner mig ensam eller även vissa andra situationer m vänner. Jag brukar då ruska om mig själv för att få ett annat fokus för det fokuset som jag då har är inte gynnsamt för mig.

Gällande min kollega fanns det ingen avundsjuka utan mer påvisa skillnader mellan fysisk och psykisk sjukdom. Dvs det är lättare att fråga om det fysiska tillståndet än det psykiska tillståndet. Då menar inte jag endast på min arbetsplats utan generellt. Det är ju mycket mer tystnad om de personer som är sjukskrivna för det psykiska måendet än tex den som har genomfört knäoperationen.

Jag har under min livstid mött många människor som tycker att det är orättvist att man drabbats av barnlöshet, av cancer. Jag har aldrig tänkt så man skulle kunna tro att jag skulle kunnat vara den personen men jag är faktiskt förvånad själv att jag inte tänker så. Jag upplevde det inte orättvist att min man och jag var ofrivilligt barnlösa eller att min moster, min mamma, min syster som senare dog och min man drabbades av cancer. Tycker inte heller att det är orättvist att min dotter fått bipolär sjukdom eller att jag är alkoholist. Livet drabbar och livet pågår. Men att jag inte tycker det är orättvist betyder inte att jag inte varit ledsen. Jag har varit ledsen först när vi inte kunde få biologiska barn men sedan hade vi möjlighet att adoptera och blev föräldrar t två fantastiska barn. Jag var inte så ledsen när min moster blev sjuk i cancer. Hon bodde långt bort och vi hade ingen relation. Jag blev oerhört ledsen och rädd när min mamma fick cancer men hon levde ytterligare 19 år efter hon fick diagnosen. Min syster har varit död i nio år imorgon och jag saknar henne väldigt mycket. Min mans cancerdiagnos var allvarlig men han lever🙏🏻

Det är svårare med min dotters bipolaritet. Jag är inte bitter utan mer förbannad när jag ser hur psykiatrin fungerar. Det gör mig också ont när jag ser hur speedad hon är och hur hon försöker få ihop sin tillvaro.För det är ju så att grunden i det hela är att den enskilde individen ska ta kontakt m vården. När min dotter är manisk så är det svårt att ringa ett telefonsamtal så hon har gått upp t vuxenpsyk men blivit hemskickad för att istället ringa…detta har hänt två gånger. Hon har gett mig samtycke t att ringa och jag måste säga…det är inte enkelt att få kontakt. Det behöver organiseras på ett annat vis. Eftersom min dotter tappar sina telefoner titt som tätt så fungerar ju inte livet…för allt finns i denna lilla apparat.
Jag är inte bitter att hon fick denna diagnos utan kan bli ledsen för min dotters skull. Det är även en anhörigsjukdom. Det kan bli bättre när individen blir äldre när man får lite mer insikt.

Så när jag har roddat runt min dotter så tar min energi slut…och jag vet att lösningen inte är alkohol…men när man går in i denna samsjuklighet…så tänks inga klara tankar..

Nu är min dotter och jobbar. Min man och hon ska försöka fixa telefon i em.
Jag ska sätta på lite kaffe, städa lite lättare och därefter hundpromenad.
Sen får det väl bli vila…och jag ska göra vad jag kan för att inte åka t Systemet.

🍁🍁🍁

@annacananda Men åh vad jag är glad din skull! 🤗 Jag tror att ni båda (jag och min man också, liksom precis de flesta andra i normala relationer) behöver landa i det nya. För som du lyfte, och som jag inte tänkt på så mycket själv fram tills nyss, är att våra livsviktiga beslut även påverkar våra respektive. Mycket mer på ett annat sätt eftersom de inte förstår vårt beslut på djupet så som vi själva gör, och som de ju inte kan påverka. Jag tror att vi på ett sätt även kan behöva hjälpa dem i att landa.

Kanske känner de sorg och känner att livets roligheter och njutningar nu tagit slut, att ingenting längre blir som förr, att alla ”trevliga avslappnade”(för dem) middagar, helger, resor, högtider, resor osv tagit slut nu. Att inte ha någon att ”unna sig” med längre, osv. Jag vet inte, jag tror absolut på ärlighet, men i just mitt fall har jag inte basunerat ut till alla att jag är 100% problemdrickare och måste sluta för att jag inte kan kontrollera intaget, mår så dåligt av det att det saknar ord och att jag kommer att dö i förtid om jag fortsätter. Inte till någon har jag berättat detta. Inte ens till min livskamrat. Han vet att jag sover dåligt med alkohol, att jag mår mycket mycket bättre nu utan, känner mig piggare och fräschare, att jag nu ”sover som en gud”, att jag pratar mycket och gott om att jag är alkoholfri, osv. Men han vet inte något om djupet av min misär!

För honom har det handlat om att mysa med ett eller ett par glas framför tv:n, att ha hem roligt folk på middagar med gott vin, eller ha egna middagar för oss själva med god mat och att lägga extra vikt vid att välja vin till maten, att fira tillsammans, osv osv osv. Han vet inte om min misär och även om han skulle så har han själv inte varit i min sits och skulle ha svårt att förstå. Han är inte korkad för fem öre. Tvärt om! Men i hans liv är det mesta enkelt, allting. En av grejerna jag föll för då jag själv är en som problematiserar och analyserar och vill diskutera och resonera. Han kör på - och lyckas därför också alltid. Som @vår2022 skrev: ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Han ser oftast bara möjligheter, mycket sällan problem, därför lyckas han alltid. Vad det än är. I vårt fall så accepterar han (so far iaf) att jag hållit upp (över nyår har jag sagt) men han tycker att det ju bara är att behärska sig, att inte ta något på vardagskvällarna eller kanske ens hemma under en period. Han tror att det mest är en hälsoutmaning för mig. Han vet inte och förstår inte då han inte är i samma sits.

Jag förskönar inte att inte titta på eller leta problem, som jag just berättat om min man 😅) MEN: jag tror att vi ofta (oftare?) behöver se och hitta möjligheterna än svårigheterna och problemen. I alla fall i mycket högre omfattning än vad vi (många, jag) gör idag. Många (jag) fokar på problemen och det svåra än ser möjligheterna framåt. Tänker på det här med våra problem och våra äkta hälfter.. De kanske känner en sorg nu, tex min man som älskar glädjeämnen, glad och lättsam som han är själv (vilket jag älskar hos honom). Efter detta långa utlägg om min man 😂😂😂 vill jag sammanfatta med att vi kan kanske, om vi har ork och styrka, behöva hjälpa även dem, med info i den takt och mängd som vi känner fungerar för oss själva i vår egen process, och hitta fördelarna liksom det neutrala även för dem. Kanske med nya roliga aktiviteter som kräver en chaufför eller där det inte passar bra med alkohol. Kurser till båda, träning till båda, utflykter tillsammans med bil, eller att hälsa på några längre bort (bilavstånd där vi kör och de kan ta sig ett glas till maten ifall det bjuds), osv. Kanske tar vi ett glas alkoholfritt (om vi klarar det) och att vi kör ger också ett mervärde för dem, för så skönt det är att kunna komma hem snabbt och enkelt efteråt. Kanske kan vi hitta nya roliga och intressanta aktiviteter som triggar. Min man triggas av entusiasm, liksom jag själv, så att hitta på sådant vi inte gjort innan eller för länge sedan blir spännande och lockande. Ett mervärde som Ger än Tar i samband med att vinet åker ut! 🥰

Jag hoppas inte att jag trampar dig eller någon på tårna med det jag skrev, eller att det låter som att jag förenklar eller förskönar, och inte heller att jag talar för oss alla. Är bara mina reflektioner utifrån det om att våra partners också kan behöva få lite stöd i att se framåt med mervärde i blicken 😀🥰

Du gör det på riktigt sååå bra! 🥰❤️

@annacananda Känner igen mig så i relationen med gubben och alkoholen. Vi har ju gjort nästan allt vi gjort med A inblandat. Nu måste vi lära oss att göra allt men utan A. Han kan ta nått glas men hur kul är det för honom när jag väljer att inte ta, jag berättar pö om pö om det jag lärt mig från böckerna jag läst och han lyssnar och lär, han förstår, kan vara skeptisk till vissa delar men det är okej. Sålänge han lyssnar och är intresserad kan jag ta lite i taget, märks när han tycker det räcker och då backar jag och väntar på nästa tillfälle, på tre månader har vi kommit in på samtalsämnet ”hur vi, mest jag, hanterat A genom livet” ett fåtal gånger och det har varit oerhört givande de gångerna för mig och jag känner att det är det även för honom. Han har insett att han inte blir lika sugen längre så han har fått hjälp att analysera sig själv med hjälp av mig som blivit väldigt bra för honom.

Oj, märke precis att jag ramlade in helt på mig själv nu när det handlade om dig, haha, jag bara gick in i mig själv och tänkte medan jag skrev. Hoppas det kan ge dig något 😁

Lite tips på aktiviteter man kan göra ihop:
• Jag har funderat på golf
• Padel
• Fiska
•Träna gruppträning på gym
•Brädspel och kortspel

Hoppas ni får en toppendag❤️

@annacananda Måste bara tillägga att ibland går vi på promenad och säger inte mycket alls till varandra. Vi kan vara i våra egna tankar, ta in naturen och ändå vara tillsammans på ett annat plan💕

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

@annacananda Låter som en härlig morgon. Gymmet är en perfekt idé. När vi började träna så sporrade och pushade vi även varandra till att träna. Om tex maken tränade med sitt på annat håll, tränade också jag på mitt håll. Vi gillar att springa ihop, promenera ihop sedan går han på boxning och jag tränar styrka hemma på mattan. Vi har även varsin aktivitetsklocka som vi kan diskutera ihop och lägga upp strategier😂. En annan sak jag tänkte på är ”walk-and-talk”. Vi har våra bästa pratstunder när vi promenerar med hunden. Det blir lättare att prata då och det finns inga störningsmoment. Man har en timme eller mer för bara varandra och man är samtidigt i rörelse. Mycket har vi avhandlat, planerat, beslutat och berättat för varandra i skogen och på promenader.

Ha en fin torsdag🌞❤️

@Varafrisk Fina du. Vill skänka dig samma tankar som i @Sisyfos välformulerade inlägg. Självömkan, harm och bitterhet gör att vi alkoholister sjunker ännu längre ner i dyn. Vi är värda bättre. Vi kan bättre. Lev och låt leva <3

En vidunderlig soluppgång utspelar sig framför vår balkong. Människor stannar nere på strandpromenaden och blickar ut. En del tar foto. Det är så vackert att ett fota inte kan ge det rättvisa på något sätt. Medelhavet ser ut att ligga så stilla ett stort hav kan. Det bara böljar sakta in mot stranden. November och det är precis lagom varmt. Klimatet som jag vill vara i. Värmen som bara efter ett par dagar ha lindrat värk i alla leder. Det är så märkligt.
Vad som är ännu märkligare är att jag har fått några finnar, riktiga innebrännare - precis som min tonåring. Jag har inte haft en finne på minst 20 år. Mest en reflektion, är det omställning i kroppen eller bara solidaritet med mitt barn. 😏 Sånt kan jag tänka på nu när jag är ledig. Om det är möjligt att ta upp och spegla sina barn liksom - ibland känns det så…😏
Idag vaknar jag harmonisk. Mannens irritation la sig igår när vi gjorde en utflykt, solade en timme på stranden, han tog en whiskey på balkongen, åt en god middag och sedan gick han och sonen på sportsbar och såg fotboll. Han kräver egentligen inte så mycket. Jag behöver bara vara mer uppmärksam på hans behov också. Jag har ju enormt fokuserad på mina egna just nu och får massor av bekräftelse genom mitt nya jobb och min utbildning + hos terapeuten. Han sliter på och försörjer oss. 🫣 Utan honom hade jag inte kunnat hoppa av cirkusen, ta ett enklare jobb och börja plugga. Jag är nog lite otacksam ibland. Tänker på idéerna jag fick från @DRacker och @vår2022 och kommer fram till att om jag engagerat föreslår att vi ”masar” oss bort till gymmet en-två kvällar i veckan så bli vi båda vinnare. Han kommer nog att hoppa på…sedan kan man ju gå en gång på helgen om man har ork till det…
Det känns bra idag, som om jag varit nykter i en evighet. Idag njuter jag av den känslan och kapslar in den i mitt minne.

Kram till alla 🤗🧡🧡🧡

@vår2022
Vi har ett fint gym två kvarter bort…och gymkort. Kanske dags att börja använda dem. Jag skäms när jag tänker på att vi köpte kort (som så många andra och sedan varit där 2-3 ggr på en månad.
Våra kroppar behöver verkligen ett ”lyft” 🤣🤣🤣