skrev Lina. 2.0 i På det tredje ska det ske.

Dag 17
Har inget nytt att skriva om.
Tankarna kommer och går, ska jag eller ska jag inte.

Var på ett till möte igår. Har svårt att känna igen mig i deras berättelser. Visst har alkoholen styrt mitt liv då och då men jag har nog inte kommit lika långt. Och jo jag vet att det är dit jag kommer om jag inte slutar men det klickar som inte. Jag ser likheterna men olikheterna känns för stora.
Men som mamma alltid sa när jag var liten, du måste prova minst tre gånger innan du dömer ut nåt. Så det är vad jag ska göra 😁


skrev Snödroppen i Idag är det dags!

Hej Ida.

Jag kommer från anhörigsidan och råkade läsa din tråd. Vilket bra beslut du tagit för dig själv och även för dina barn.
Får dina barn något stöd för detta?


skrev vår2022 i Igår och idag...

@Svart kråka Grattis till din tredje medalj snart!🥳. Wow-känslorna kan mattas av men även få ny kraft under året. Precis som livet tänker jag, svårt att hela tiden ligga på topp😂. Den största förändringen sker just inombords upplever jag. Man får kontakt med sina äkta känslor, sina nyktra tankar och funderingar. Man kan se dem utifrån och i ett annat perspektiv. De är annorlunda jämfört men när de var dränkta i alkohol som förvrängde allt. Man blir ett med sig själv. Idag har jag varit nykter i precis 1 år och det är en WOW känsla igen! Mest för att jag känner en sådan enorm och underbar känsla inom mig själv och för att jag lyckats bli nykter och överlistat alkoholdjävulen. Jag styr mitt liv nu!

Fortsätt som du gör, du kommer att få wow-känslor emellanåt❤️


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

Ngn där ute med erfarenhet av antabus? Jag tror att jag kanske behöver det nu i början, bara för att inte åka dit direkt. Vill inte kunna ha valet att dricka..


skrev Svart kråka i Igår och idag...

87 dagar idag! Ser fram emot min tremånaders-medalj som jag ska få hos AA:). Det känns dock inte lika viktigt som de två tidigare medaljerna. Jag har inte längre samma längtan till att uppnå en viss tid. I början så tänkte jag, tänk när jag är uppe i ett år, wow!
Nu känns varje nykter dag som en fin och bra dag. Livet är sig likt men ändå inte. Utifrån sett ser nog det mesta bekant ut men inombords har jag fått ett lugn som jag inte varit med om tidigare, härligt!

Jag går på möten, läser på forumet och lyssnar på En beroendepodd och Alkispodden.

Jag har även börjat stänga flera bakdörren, dvs berättat för flera närstående hur det ligger till. Vissa har dock väldigt svårt att förstå. Första svaret blir ofta, VA, nej du är väl ingen alkis! Men senare i samtalet brukar det vända:).

Kram på er!


skrev vår2022 i Det stora blå

@Allegra Tack så jättemycket!❤️. Du kämpar på och jobbar så bra! Märks att du fått ny energi och annat mindset att ta itu med livet. Det kommer att gå bra! Fortsätt så💪💕


skrev vår2022 i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Tack!💕. Vad jag menar så är man ändå alltid ensam när man fastnat i ett beroende, även om vi har vänner, familj eller skriver här. Den dränering av känslolivet som beroendet orsakar, suger musten ur en och man blir självcentrerad för att överleva detta. Man skapar isolering och ensamheten inom sig själv oavsett hur många man har runt omkring sig. Så lätt att förväxla dessa känslor av isolering med att omgivningen inte bryr sig. Man gör sig inte tillgänglig, men det är svårt att själv se detta när man är i isoleringen. Alkoholen håller en fast med ett järngrepp bakom gallret. Man längtar efter att bryta sig loss ur isoleringen och man kan lätt tro att vänner eller andra kan göra detta åt en. Det enda sättet att komma ur isoleringen är att sluta dricka så att alkoholen släpper greppet och låser upp gallret.

Jag tror inte man kan mäta vänskapen i om andra frågar hur det är. Tex om man dricker och berättar om det och förväntar sig att andra ska fråga hur man mår. Som du säger ”de har inte varit där” och de vet inte hur ett beroende är, de kan ha en föreställning om det men vet inte hur de kan hjälpa till. Det blir förmodligen mest tyst. Om man berättar att man blivit alkoholberoende och ber om andras stöd i att komma ur det, är det en annan typ av kommunikation. Då kan man prata om hur de kan vara ett stöd för dig och du tar lead i processen. Då finns det något att diskutera och då kan vännerna känna att de kan göra något för dig, fråga hur det går mm. Men det är du som måste göra själva jobbet och förändringen och visa dem att du kämpar på med detta. Annars blir det svårt för dem att vara ett stöd. Kanske känner de att de måste komma på hur du ska komma loss, men de vet inte och tystnar därmed. Jag är helt övertygad om att du kommer att känna dig mindre ensam om du slutar dricka. Då öppnar du ögonen och kliver ur isoleringen.

Ha en skön stund i badhuset, det kommer att göra dig så gott!❤️


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

God morgon! Sovit med ångesten och svetten som kompisar inatt..eller sovit vilat lite. Dottern har dessutom hostat hela natten. Men det kändes skönt att vara nykter när hon mådde dåligt, vaknade med en skön känsla! Dag 2 idag och jag hoppas jag ska överleva suget!


skrev Nubörjarlivet22 i En första vecka utan alkohol

@annacananda grattis! Ser fram emot min 1a månad. Sist jag var nykter en månad var 2018, men denna gång hoppas jag på för evigt! Har du fått nå läkemedel eller gör du det helt själv?


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@vår2022 Först vill jag säga Grattis till ditt nyktra år👏🏻👏🏻Så stort💪🏻och Tack för ditt kloka innehållsrika inlägg i min tråd. Du skriver alltid så klokt🙏🏻Har läst inlägget flera gånger…jag förstår och jag instämmer i vad du skriver💕

Att vara alkoholist är att vara väldigt självupptagen, uppslukad av tankar på alkohol. Om jag inte delar dessa tankar här el går på ett AA-möte blir jag väldigt ensam i dessa tankar. Om jag exempelvis skulle berätta för min chef om mitt beroende …ja då skulle jag ju bli alkoholist på ”riktigt”..än så länge har jag inte blivit avslöjad. För det blir ngt annat om jag berättar om mitt beroende när jag lyckats vara nykter en tid…kanske inte lika sårbar. Beroendet har vi ju alla gemensamt vi som finns här på forumet. Kanske inte de anhöriga såvida de inte är medberoende då…

För ett antal år sedan berättade jag för tre vänner om mitt beroende för jag orkade inte ljuga. Även om det är jag själv först och främst som är ansvarig för mitt beroende trodde jag kanske att de skulle fråga ngn gång ibland hur det är. Kanske trodde jag vår vänskap var starkare. Men kanske det är så som den kurator sa som jag träffade när min man var sjuk i cancer ”de har inte varit där”…så man kan aldrig ana hur svårt det är. Dessutom är det ju en självförvållande sjukdom eller…det är väl därför det finns så mycket skam och skuld kring sjukdomen.

Min alkoholism/mitt beroende gör att jag hamnar i gamla fällor…att jag tex söker dessa vänner vars vänskap bidrar till att jag blir beroende av dem. Om jag släpper alkoholen så tror jag inte att jag kommer bli mindre ensam men möjligheten att öppna upp ögonen…kliva in i ett annat rum blir större…idag ska jag försöka kliva in i badhusets rum igen…jag bara måste…väskan är packad…🙏🏻

Kram❤️


skrev annacananda i En första vecka utan alkohol

@Allegra @Andrahalvlek @Kennie @vår2022 @Majaela @Vilja123

Tack för uppmuntran och tankar i min tråd! Nu fortsätter resan mot en klar och pigg hjärna! Som så många andra konstaterar så har jag oroat mig för levern och inbillat mig att hjärnan klarar sig fint. Nu vet vi bättre och det är med nyfikenhet jag går in i rehabilitering.

Stor kram❤️❤️❤️❤️❤️❤️


skrev Himmelellerhelvette i En första vecka utan alkohol

@annacananda 1 månad! Det var stort tyckte jag när jag passerade där eftersom jag aldrig varit nykter mer än en månad innan.
Du är beundransvärd ❤️


skrev Mälaren i Idag är det dags!

Usch vad jag känner igen mig, kan också ha det där ömma kring bröstet, och området under/bakom revbenet. Det var det som gjorde att jag sluta dricka varje dag, och istället som jag skrivit ovan, nycker en period innan jag dricker igen.
Har blivit livrädd ang min hälsa, farlig abstinens, men nu även bukspottkörtel, och levern.
Det är väll också ett sundhetstecken från kroppen som säger ifrån, eller kanske bara ångest?
För mig har den där ”ömheten” kring ena sidan på revbenen i hjärttrakten gått över efter 2-3 dagar (ta i trä).
Lycka till, även fast det inte är lätt, har jag också upptäckt att det gäller att sysselsätta sig och inte tänka på det som varit och grubbla på det, lättare sagt än gjort men….


skrev Vilja123 i En första vecka utan alkohol

@annacananda Grattis till din första månad! 🤗🥳🌟


skrev Natalia i Slutat dricka utan nedtrappning.

Hej Onkel F!

Hur har du det?
Och hittar du några små sätt att jobba på det här med måendet tro?

Stor kram till dig!
💕


skrev Majaela i En första vecka utan alkohol

Stort Grattis till din första månad ! 🥳🥳🥳🌸🌸💕💕💕


skrev vår2022 i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk
Du skriver ”Många gånger har jag skrivit om mitt behov av bekräftelse…vilket kan vara en anledning att jag skriver här med tanke på att jag inte blivit nykter. En annan anledning är behovet att prata m någon som förstår.”

Jag förstår verkligen hur du har det och alkoholens förgörande kraft. Mitt sätt att bekräfta dig är att berätta hur det var för mig när jag var fast i alkoholberoendet. Hur det var och hur det kändes. Jag kan se detta så tydligt nu när jag har fått perspektiv och som nykter i ett år imorgon.

Som alkoholberoende var jag egentligen väldigt självupptagen, jag såg inte så mycket utanför mig själv. Det mesta handlade om mina egna känslor och tankar för jag var så inlåst i mig själv tillsammans med alkoholen. Det yttre förvrängdes lätt, då jag endast luftade mina tankar och känslor med mig själv och alkoholen. Jag blev väldigt ensam tillsammans med alkoholen och fokus var helt riktad mot alkoholen, när jag skulle få dricka och när jag skulle handla. Alkoholen kändes som en tröst, men det var en så falsk tröst. Den trösten var förrädisk och destruktiv. Den förvred tankarna och känslorna. Jag slöt mig inom mig själv allt mer och mer och levde i en lögn. Sanningen var läskig och ett hot mot alkoholen. Sanningen hotade att ta alkoholen ifrån mig, det som jag upplevde som den enda lösningen på ensamheten och sorgsenheten. Men det gjorde bara ensamheten och sorgsenheten ännu starkare och jag var inte tillgänglig för andra. Jag var svår att nå då alkoholen fanns där som en barriär. Med microrörelser visade mitt kroppsspråk att man inte får komma för nära, fast jag innerst inne vill att de skulle komma närmare och fråga hur jag mår. Men jag vågade inte sträcka ut min hand för jag var så rädd för att bli avslöjad, att man skulle upptäcka att jag är så ensam med min flaska som ger mig tröst. Jag ville inte vill riskera att alkoholen skulle bli tagen från mig. Då skulle jag riskera att inte längre ha någon alls.

Det är sorgligt att sitta fast i alkoholens klor. Att inte komma loss. Du är en väldigt klok, reflekterande person med stort hjärta. Och någonstans tänker jag att, varafrisk kommer att komma loss en dag, det måste hon göra. Hon har så mycket kunskap, hon läser så mycket, hon är stark och hon säger att hon vill bli fri. Min avsikt med mitt inlägg är att kanske, om du kan se detta ur ett annat perspektiv, så kanske du kan få ett annat perspektiv att ta dig an alkoholberoendet. Att om du slutar dricka så kommer du att känna annorlunda, det är jag helt säker på. Du kommer att må så mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Dina tankar och ditt känsloliv kommer att vara så annorlunda.

Mitt liv blev helt annorlunda och jag känner mig idag inte längre ensam eller sorgsen. Inte för att jag börjat umgås med fler, det har jag inte. Det är för att alkoholen som gjorde mig ensam och sorgsen inte längre finns kvar. Den kan inte förvränga mina tankar och känslor längre. Den kan inte ge mig ångest och oro längre. Den kan inte fördärva min kropp och min hjärna längre. Jag mår bra och jag har livslust.

Det kan du också göra om du slutar att dricka ❤️


skrev EttNyttLiv i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk ja varför inte, har upptäckt att nån fysisk aktivitet funkar bra. Tar bort tankar från annat och minskar ångest.🤗


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

Klarade dag 1! Har ont i magen och orolig för mitt hjärta..men det kommer vl bli bättre. Imorgon ska jag vila, är hemma med sjukt barn så jag får oxå vila. Åka å handla med min syster. Ska inte åka förbi systemet! Måste klara det, nu ska jag försöka få nån sömn. Lär inte bli en skön natt.


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Majblomman Åh gott att du tittade in🥰 Tänker på det att jag skulle simma?


skrev Allegra i Det stora blå

Tack @vår2022 , nu ska det bli ordning på torpet! Har laddat ned ovanstående appar, lyssnar på Annie Graces podd och har för mig att jag köpte The Naked Mind för några år sedan, men läste den aldrig… Ska rota efter den i alla bokhögar som tycks växa av sig själva runtomkring mig.

Tog en lång promenad i skogen förut, hösten luktar så himla gott! Och det funkar verkligen, mot oro, med en rask promenad.

Såg i en annan tråd att du firar ettårsjubileum imorgon✨✨✨ Passar på att gratulera dig här och nu ifall jag glömmer bort. Så fantastiskt inspirerande du är ❤️ @vår2022


skrev EttNyttLiv i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk hej hoppar in lite i din tråd. Fastnade för sista meningen. Öva på att ha sig själv som sällskap. Behöver öva på det jag med, bara vara eller göra saker själv som jag gillar. Det är svårt tycker jag.
Hoppas du lyckas
Kram🤗


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@majken_r Tack🥰Dagen har varit sisådär….

@Sisyfos Tack för dina reflektioner🥰

Många gånger har jag skrivit om mitt behov av bekräftelse…vilket kan vara en anledning att jag skriver här med tanke på att jag inte blivit nykter. En annan anledning är behovet att prata m någon som förstår…lättare att skriva här än att åka t AA…men på AA får man i och för sig svar/bekräftelse ganska direkt.
Har även skrivit om känslan om ensamhet. Har vänner men inte de som finns där när behovet finns. Eftersom jag har upplevt känslan finns jag där när någon annan behöver stöd. Kanske kräver jag mycket men om jag hade haft en vän som berättat om sitt beroende hade jag frågat hur det är. När min man var sjuk i cancer och allt på ngt vis var över…fast för mig var det inte alls över så bad jag om en kuratorskontakt och fick det…och jag sa t henne att jag förstod inte att mina vänner/kollegor som var sjuksköterskor/socionomer inte frågade mer/inte fanns där och kuratorn svarade….”de har aldrig varit där” och så är det nu när jag är alkoholberoende/alkoholist…de har aldrig varit där.

Jag är rädd …har inte pratat helt sanning t min kurator…skammen…tänk om jag inte får komma tillbaka. Fattar att det skulle vara bra för mig och gå på behandling på hemmaplan under ca två månader…men jag är inte där…jag känner inte förtroendet att kunna berätta för min chef…men det här är slitigt!

Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal…för några år sedan frågade min chef mig om jag kunde slappna av på min fritid m ett glas vin…. hon är i grunden sjuksköterska…

I några trådar pratas det om arbete…jag har sökt några arbete senast för ngn vecka sedan…får känslan att jag är för gammal… fast jag var inte helt säkert att jag ville byta jobb…men ville ändå testa om jag var attraktiv.

Imorgon är min tanke att inte åka t AA utan simma…simma kort…det skulle verkligen vara en vinst för mig⭐️


skrev Mälaren i Idag är det dags!

Jag vet hur vidrigt det är, sen kanske just jag är överkänslig av alkohol.
Man, och dricker som sagt i perioder 4-8 öl per dag under 4-7 dagar, och mår så jävla dåligt över det på slutet att jag ofta överväger att bara lägga in sig. Så all stöttning man kan få kan underlätta, även fast det är från okända.
Så jag hoppas det går lättare för dig :)!


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

@vår2022 grattis till dig!
Har redan ångest bara för att jag ej har ngt vin i kylen..jobbigt! Var nyss ute på en skön promenad med min dotter, hade inte hänt om jag hade vin. Firar min födelsedag idag med den bästa presenten någonsin! Äntligen insett att jag måste sluta och inse att jag faktiskt är en alkoholist!