Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Min kära vän, jag tycker verkligen att du ska ge psykiatrin en chans till. Nu när du inte dricker alkohol tror jag att din hjärnkemi är mer mottaglig för antidepp. För tre år sedan var jag utmattningsdeprimerad och skulle precis börja jobba deltid den 1/9. Jag håller ju på med min bok och läser igenom mina trådar och där läste jag följande:

”2022-08-26. När jag mår bra oroar jag sällan för någonting. Allt blir som det blir och går som det går. Jag utgår från att allt går bra – och gör det inte det får jag hantera det då. Det är mitt normalläge. När jag blir deprimerad tänker jag totalt motsatt. Jag oroar mig för allt, får ångest för minsta grej som jag ska göra – och ännu mer ångest för sådant jag inte har gjort. Jag får tunnelseende och ser inte skogen för alla träd. Jag blir handlingsförlamad. Svarar inte på telefon eller sms. Isolerar mig. Livrädd för att någon ska prata med mig spontant. Och ångesten kommer och går i vågor oavbrutet 24/7. Och sen får jag en tablett (Duloxetine) och inom två veckor är det som att vända på en hand. Jag höjer blicken och börjar göra bra saker, som i sin tur ger mig bra energi. Plötsligt har jag förmågan att både tänka ut bra saker, ta initiativ till dem – och faktiskt genomföra dem. Det är fan magiskt. Inget annat omkring mig är förändrat – jag tar bara en tablettjävel. Det handlar om ren jävla hjärnkemi. Så nej, jag tänker inte sluta med min anti-depp-medicin. Never ever again. Hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må skitdåligt. För viktökning är tyvärr en väldigt trist biverkan. Jag blir hungrigare och mer sötsugen. Men det får jag försöka ta itu med senare. En sak i taget.”

Kram 🐘

Hejsan! @spoix90, det var trevligt att du tittade in en sväng. Var faktiskt in på sidan om historiskt intressanta fornlämningar. Men har inte så mycket energi för promenader annat än till det mest viktiga som att om det nu blir av idag, och kanske då för lite inhandling av mjölk och kanske eventuellt en god pizza och mera fiskpinnar och vem vet, kanske även en ost eller två eventuellt. Om man tänker efter så är vi alla en del av en lång historia bakåt i tiden.

Det här tog väl i viss mån humoristen Povel Ramel även upp i sin skojiga låt, Släkthuset, och hur allas strävanden framåt genom tiderna hade liksom lett fram till just honom och så vidare. Genetiskt sett så bor det kanske en liten del viking och en massa annan släkt inom oss. Gillar ju orgelmusik och fick höra av farsan en gång att det nog berodde på en gammal gubbe som blev nästan hundra år, han var visst organist och spelade tramporgel i nån kyrka förr i tiden.

Kan ju känna att jag förutom mig själv ju i viss mån, är både lite av mor och far samt andra släktingar på en och samma gång. Man ärver ju mycket från sina gamla släktingar bakåt. Ingen som föds är ju ett helt oskrivet blad. Den kropp man får som själen har att hålla hus i liksom har ju en lång historia bakåt tänker jag. Runstenar är ju intressant och även ett bevis på att vi människor väl alltid haft ett behov av att dokumentera vår samtid och släktens historia bakåt.

Nu är det vi som en stund och ett tag får skriva en del av historien som sedan framtidens människor kanske sitter och gräver i för att förstå långt fram i tiden. Går man in på nåt museum kan man ju se stenyxor och annat som en gång i tiden var de redskap som var den tidens moderna verktyg i deras vardag liksom. I framtiden gräver kanske nån på en åker upp rester av nån gammal dator och då säger de väl, men tänk, så här primitivt hade den tidens människor det för att kunna kommunicera med varandra och omvärlden...

Kanske hittar de även en gammal mobiltelefon och den ställs då ut på framtidens museum och så vidare. Så visst är det intressant med arkeologi, vet att det på exempelvis Gotland ju finns mycket fornlämningar för den som är intresserad, det hittas ju ofta mycket intressanta prylar på ställen som för längesen varit dåtidens samhällen. Så förstår att det kan vara intressant att gå ut och kolla efter rester och fornlämningar av våra släktingars vardag en gång i tiden. Men längsta promenaden idag för mig blir nog om lite energi infinner sig, en vandring ned till den lokala matbutiken.

Ha det gott kompis!

@Thompa_68 bra jobbat och intressant formulerat. Som jag sagt tidigare känns det som om du sätter ord på min historia, min situation och mitt nuläge. Jag ligger några dagar efter dig i denna resa. Hoppas att vi bägge kan fortsätta detta resten av våra liv.

Tack för att du delar med dig🤗

@Bubbelmorsan Stort tack för din vänliga återkoppling! Ja, jag tror precis som du att man tyvärr behöver gå på några minor för att nå insikt och acceptans, av egen dyrköpt erfarenhet. Kanske finns det de som kan förändra sitt drickande utan att nödvändigtvis satsa på hel nykterhet, men då behövs det nog en hel del jobb och stöd på olika sätt. För att veta att man är förbi point of no return är det nog ett nödvändigt ont att det smäller några gånger för att man ska ta till sig det.

Kanske man i framtiden kan snabba upp processen så att man med undersökning av hjärnan samtidigt som man dricker alkohol kan se hur nervbanor och centra aktiveras och faktiskt ställa diagnosen alkoholist/alkoholberoende utan att man behöver gå genom de usla konsekvenserna som ett okontrollerat drickande riskerar att leda till.

@Flarran snyggt jobbat med fiskpinnarna och päregröten. Med husliga projekt kan man dra en liknelse med mantrat att man sällan eller aldrig på morgonen ångrar att man inte söp igår. Efter man t.ex lagat en god måltid och avnjutit den kan ett uns av självbelåtenhet infinna sig. Saker som från början ter sig omöjliga och för jobbiga kanske visar sig vara enklare att ta sig an än vad man tänkt sig. Ibland slösas mer energi över att grubbla, planera & fundera över ett moment istället för att bara ta det som det kommer.

Vad står på dagens agenda? Blir det nya gastronomiska upplevelser? En promenad runt huset? Kämpa på Flarran vi är många som läser men jag har varit för dålig på att kommentera och peppa dig efter dina välskrivna inlägg!

Har du ramlat in på hemsidan fornsök än?

Ha en god dag!

@Thompa_68. Så bra du resonerar och tänker🌸. Känns som du verkligen är grundad i ditt beslut på riktigt.

Så länge man tycker synd om sig själv och tycker att man missar livet med alkohol så kommer det inte gå. Då blir det som du skriver ett nyktert fängelse…

Kanske behöver man gå på några minor innan man förstår och accepterar att A inte är för mig och leva nyktert är helt ok.

Så fint att följa din resa! Heja dig💪

@eling Underbart. Grattis Eling💥 Just en dag I taget är ett magiskt recept som gör att vi orkar fortsätta vår nyktra resa.
Heja dig. Sträck på dig idag, var mallig, kaxig, du äger världen som nykter (alltså din värld) Ha det fint❤️

@spoix90 Tack! :-)

Jag fortsätter räkna dagar, men inte för att nykterheten känns jobbig eller jag siktar mot någon framtida milstolpe, utan för att ge mig själv en klapp på axeln för gott jobb och konkret se att det går att vara nykter under en period som snabbt blir allt längre. Nu har jag passerat 21 dagar och mår bra! En avgörande faktor har varit min mentala ansträngning med att skippa offerkoftan och se på det positiva och möjliga. Jag gräver inte ned mig i sorg och saknad över det första goda glaset och den lätta, rogivande berusningen, utan ser det fina i att vara nykter och vårda mina relationer och mig själv på ett äkta och bra sätt. Jag har avnjutit middagar med goda alkoholfria drycker, med vin runt omkring mig utan att känna något sug överhuvudtaget. Men det kommer tuffare utmaningar framöver, de tar vi en i taget. För nu njuter jag av en känsla av grundharmoni i livet, även om jag förstås har bättre och sämre dagar precis som vem som helst.

Gudarna ska veta att jag försökt få ordning på mitt förhållande till alkohol många gånger förut. Kanske hade jag haft möjlighet att lära mig dricka kontrollerat när jag var yngre och min hjärna inte utvecklats till alkoholisthjärna. Men det kom alltid besvärliga perioder i livet emellan och gav en ursäkt till att dricka mer, eller så var det något att fira, eller så var det min bristande självkänsla som jag aldrig gjort upp med som pockade på åtgärd. Någon gång passerade jag point of no return och blev alkoholist. Kanske är det ett laddat ord för några, men alkoholberoende låter inte helt rätt för mig. Som alkoholist har jag tappat förmågan att bestämma när jag ska dricka och hur mycket jag dricker när jag gör det. Det är nog den insikten och acceptansen som varit grundläggande för mitt beslut att ta avsked av alkohol. Att fortsätta vidare hade förkortat mitt liv rejält, trasat sönder alla mina relationer och lämnat mig ensam och pank.

Att vara nykter känns spännande och nytt, fast jag varit det flera gånger förut, ibland upp till ett år. Idag är jag redo att kasta mig in i det okända utan ett ankare av sorg fäst i känslan av missad gemenskap och bristande självkänsla. Jag tar en dag i taget, men jag njuter på riktigt av att vara nykter.

Jag ser många som försöker på olika sätt att ta kontroll över sitt drickande, genom att dra ned på konsumtionen, ha nyktra perioder och så vidare. Det kan absolut vara möjligt och jag önskar envar all lycka och framgång. Men om man som jag passerat point of no return måste man först och främst inse och acceptera det. Därefter finns det bara nykterheten som alternativ. Frågan är hur man tar sig an den, med panik, ångest, sorg och vemod eller nyfiket utforskande på jakt efter andra sätt att leva livet fullt ut. Att bestämma sig för att vara nykter måste vara förknippat med en känsla av glädje eller åtminstone tillfredsställelse enligt min erfarenhet, annars kommer nykterheten bara upplevas som ett fängelse som man vill fly från så snart det är möjligt.

Hejsan! @Jonkzz, Det mest panikartade runt drickandet har du nu bakom dig, de två allra första veckorna är jobbigast efter ett långt race med starka drycker som faktiskt bara gör en utmattad och mörk i sinnet, samt trött på det mesta i längden. Det går alltid lite upp och ned i humör, tanke och känsla, men när det är riktigt mörkt då kan det vara tungt. Men det vänder alltid, och nu är det ju ransonering på dagsljus också, och sånt bidrar också till att det kan kännas mörkt. Men håll i och håll ut och ge sjuttsingen i flaskan, för när det känns som totalt mörkt så ska kan man undvika att dricka alkohol helt, för sånt gör ofta det hela värre. Kort sagt från en ofta dyster figur som mig, kanske inte världens mest positiva jämt, men det blir bättre med tiden om man tar allt med ett nyktert steg i taget, det är då säkert liksom.

Kämpa på kompis!

Halloj - Skepp och Hoj! @Carisie, Ja, just det, Du är ju en krigare i operationssal. Då är det ju lite andra klädval som passar sig bäst än mitt föreslagna, det tänktes det väl inte på kanske. För där är det väl en grön uniform som gäller vad jag kan tro. Men varm mjölkchoklad i lämplig mängd kan du nog värma dig med ibland. Minns min gamla faster som väl tänkte på vikten och körde med vattenbaserad choklad. Men hur som helst, överdosera inte med limpmackor för sånt kan man ju somna till av.

Minns hemtjänstfolk som skötte om min gamle far på slutet och jag tyckte att de kunde sätta sig och vila en stund mellan varven, men fick höra att, Nej sånt går inte för sig, då somnar man ju bara till. Ja, Så har jag då som synes vaknat till igen på helt galen tid efter att ha somnat efter ett gäng med fiskpinnar och potatismos som det faktiskt blev mot alla odds.

Viljan var starkare än orkeslösheten för en gångs skull. Det behövdes nog verkligen lite riktig mat i form av annat än bara limpmackor för en gångs skull. Somnade sen som en klubbad säl vid 21-tiden igår kväll. Tre timmar lite drygt med sömn blev det och sitter nu här stilla och suger på den näst sista portionspåsen med snus och dricker lite kaffe efter att ha lyckats diska min flottiga stekpanna. Varmt kaffe ibland är den styrketår som faktiskt sopar mattan med allt vad alkohol heter.

Det var tur att kaffe inte var så vanligt som dryck innan jag halkade in i nykterheten. För innan den där höstdagen för två år sedan då jag liksom fick som ett knivhugg i ryggen av smärta efter lång tid av helt annan dryck, så såg jag väl sånt som kaffe och ett par pepparkakor mest som nåt utan nån större mening. Det var ju sånt som gamlingar kunde hålla på med tänkte jag då. Nu har man gått och blivit likadan som ens gamla helnyktra föräldrar var. Kokkaffe ska det alltså vara, tänka sig.

Ha en fin tisdag!

@Thompa_68 ja det funkar och är snabbt prata med din husläkare är garanterat inga problem. Jag känner inget av dem förutom att ångesten försvinner blir inte snurrig eller trött eller något sånt är bara som mig själv. Jag förstår precis din oro det är obehagligt att inte ha kontroll själv finns säkert kbt och massa lösningar för det också men ibland är det skönt att bara välja den enkla vägen något som funkar. Speciellt om man redan arbetar med en stor beteendeförändring.

@Jonkzz, du har slutat med medicin och självmedicin, klart det känns. Det vore konstigt annars. Jag har varit i mörkret och vet hur det känns för mig. När jag är där nere har jag svårt att tro att jag ska komma upp i ljuset igen; samtidigt har jag lika svårt att komma ihåg att jag nyss varit uppe. Precis lika svårt som jag tror det ska vara att falla ner när jag är uppe. Men det blir bättre vart efter. Ta en dag i taget och fråga dig då och då om du ångrar att du var nykter igår. Och du! den 21 december vänder klotet oss mot ljusare tider igen. 🤗

Du har klarat 2 veckor - som jag! Grattis! Det tyder på styrka och beslutsamhet. Jag känner igen mörkret, men Ångesten kommer att avta snart. Kämpa!

@Carisie Ha ha! Jag gillar att både peka med hela handen, projektleda och även att jobba! Tycker om att jobba på och startar jag något har jag svårt att sluta, men har definitivt blivit bättre på att ge det mer tid och inte allt på en gång! Inser att det gör slut på mig. Har lagt in foton från rummen och låtit AI måla i olika färger, eller har bestämt grön. Men jisses vad olika nyanser det finns av grönt! Blir inte exakt den nyansen jag önskar i AI men det ger ändå en känsla av hur det kan bli. Just nu är alla väggar vita. Ett otroligt verktyg ändå. Så snart ska jag in i en affär och kika på färg. Är riktigt sugen på att sätta igång och då ska jag smida medans järnen är varma😂.

Ha en fin kväll och sov gott!❤️

Hej, känner mig totalt deprimerad, ångestfylld och massa oro!
Jag har slutat dricka sedan ca 2 veckor. Drabbades av psykisk ohälsa i samband med en utmattning för 9 år sedan (men hade nog problem tidigare också). Bakgrund inom elitidrott/elitmotion som präglat hela mitt liv. Utmattningen har aldrig läkt, provat alla möjliga antidepressiva mediciner som inte hjälpt mig. Började självmedicinera för ca 6 år sedan med alkohol bl a., eftersom jag inte upplevde att sjukvården kunde hjälpa mig. Nu tar jag inga antidepressiva mediciner och slutat med självmedicineringen = totalt mörker.

Någon som känner igen sig? Blir det bättre? Mvh

@Thompa_68 Hej 👋🏼 En får tacka! ☺️ Ja det känns som att jag är en bra bit på väg i alla fall. Ibland går jag tillbaka i mina trådar och har inga problem med att återuppleva mina känslor igen. Jag tror det är nyttigt. Blicka bakåt ibland men fortsätta att sträva framåt 🙏🏼.

Som Vårfrun brukar säga "dit tankar går sker tillväxt" och mina tankar ligger på nykterheten - det är det enda jag behöver för att ha det så bra som jag har det.

Jag önskar dig en härlig kväll och tack för titten 🩵.

@Flarran Oh! Varm choklad!!! Det var inte igår 🤗
Tro mig. Det är alla baciller och maskiner som ska hållas svala. Tror kanske hygiensköterska och chef kommer och ger mig en lavett eller två om jag kommer med av dig föreslagen utstyrsel inne på en operationssal 😂. Kanske jag får sparken och då blir det jobbigt med pengar till elräkningen nu i vinter 🥶. Jag kör med dubbla operationsmössor för att hålla värmen!!!

😂

Tack för härlig input! Må bäst.
🩵

Hejsan! @Andrahalvlek, du är klok som en bok som vanligt kompis. För ett forum blir ju som du säger och skriver i mycket till vad man gör av det liksom. Jag är ofta så hit och dit i humöret. Ibland så är jag så himla social en liten stund. Sedan går liksom luften plötsligt ur mig och så tappar jag nästan all energi och vill då ingenting alls, utan är bara glad att ingen skriver och stör alltså.

Sedan dan därpå kan jag sitta och deppa till en stund över varför ingen hör av sig. Man är väl kanske lite felvaggad på nåt sätt en gång i tiden kanske, eller nåt sånt. Men nu har jag då ett tag försökt att vara självsnäll. Men det är en process det med att med sin egen metod gå från självdestruktivt tänkande, till att försöka bli någorlunda balanserad och mer positiv liksom.

Men som det är nu och faktiskt varit i över två år otroligt nog. Så har jag då inte varit in på bolaget efter nån flaska alkohol att sitta och slå mig i skallen med, och det får väl ses som ett positivt steg i rätt riktning i alla fall. Det är nog en viss terapeutisk funktion i att skriva av sig lite instängda prylar man kanske annars lätt fyller på depp-känslans förråd med.

För den negativa tankespiralen nedåt ska man akta sig för, då sånt risker att dra ned en i alkoholträsket. Vilket då gäller åtminstone mig som är försedd med lite diverse psykologiska utmaningar. Hade ju tänkt att vara så duktig och gå utanför dörren idag, och det började så bra med fart och fläng en liten stund tills jag överdoserade med mjölkchoklad och limpmackor.

Sedan tog energin slut och jag tog en paus på sängen, och sen var det snart mörkt utanför mitt fönster, och tanken blev negativt färgad igen. Jag kan ju ingenting alls... Tyckte jag var usel som inte ens orkat sätta på mig ett par strumpor som jag hade tänkt, Men tröstade mig då med att det ju var bra för då behöver jag ju inte ta av mig dessa till kvällen vid sänggående. Se där en positiv tanke mitt i alltihop. Nej, jag blir nog aldrig konversationsexpert eller fågeln umgås.

Hade ju tänkt att ha digital detox och sluta skriva en massa tok stup i ett på min sida. Men det lyckades jag ju inte med. Men kanske blir jag lite mer balanserad på den punkten med tiden, för även skrivande tar ju en del energi fast det ju rensar tankar från negativ rundgång. Vilket väl är bra ibland så man inte bara tröttnar på allt. Att stänga in och trycka ned tankar som kan vara tunga, jobbiga och trista är ju inte psykologiskt sett uppbyggande alltså.

Kämpar då alkoholfritt vidare och funderar på att värma på en skvätt kaffe och kanske ta några pepparkakor eventuellt. Men magkänslan är väl mer inne på fiskpinnar och potatismos, men usch och fy för såna där stora matlagningsprojekt. Men gott och trevligt vore det ju. Men jag misstänker väl att man får vara glad om energin räcker till att öppna en makrillburk i tomatsås för att förgylla en limpmacka med. Hade då lite mjölk kvar i kylen vilket jag då är tacksam för.

Ha en fin kväll!

@Annicka e Bra kämpat, hoppas du får en bra kväll!

@Rule74 ❤️

I dag har det varat lite kämpigt men som sagt en dag i sänder

@Flarran Självsnällhet är en hjälpsam strategi. Selfcompassion. Finns en hel del litteratur om det. Vill du få fler kommentarer på dina egna inlägg är en bra taktik att skriva hos andra. Väldigt många är duktiga på att interagera med andra, knyta vänskapsband. Ge och få är receptet. Egentligen är det konstigt att man på ett anonymt forum faktiskt kan knyta vänskapsband, men vänskap kan sannerligen se ut på olika sätt. Och sociala medier (dit jag räknar forumet i brist på bättre etikett) blir vad man själv gör det till. Yta och perfektion, eller sårbarhet och hjälpsamhet. Ge och få som sagt, precis som i alla relationer.

Kram 🐘

@Alexa50 Då kan vi peppa varandra längs vägen ❤️. Strongt av dig att ta tag i det igen - det är svårt när man, som jag i alla fall, är en allt eller inget-person.

@Rule74 De samma här sen 23 augusti jag var nykter tills nu i helgen jag kunde inte avstå från A
Jag ska prova o göra nytt försök från och med idag