Senaste kommentarerna i forumet

@Annicka e Idag är en bra dag, då du har bestämt dig! I morgon när du vaknar önskar jag du tänker att "idag ska jag inte dricka alkohol". Sedan är det en dag i taget precis som du skriver. Jag hejar på dig, det kommer bli bra!

Nu är det nog ! Jag ljuger för mig själv Nu räcker det med ,,,att jag lever i förnekelse om att jag kanske tål alkohol när man inser för 3 återfallet att nu får det fan räcka. Nu jäklar ska jag lyckas ,, en dag i taget

@Bubbelmorsan Tack snälla du! Det inspirerar och skänker glädje att få skriva sig och möta all välvillig, konstruktiv och rak återkoppling från er som verkligen vet vad man pratar om. Kanske min viktigaste komponent för att lyckas med hållbar nykterhet!

Härligt @Thompa_68! Min vikt började gå ned vid vecka 3-4. Jag är inte överviktig från början dock men häng i dom du gör så ska det nog ge dig.

Du inspirerar med ditt skrivande. Fortsätt så🌸

Bemärkelsedag och firande avklarat, väldigt trevliga begivenheter i kontexter där jag tidigare definitivt skulle druckit alkohol, fått i mig för mycket, däckat själv i fåtöljen och vakna med minnesluckor, panikkänsla och ångest och besviket ansiktsuttryck på hustrun. Istället har jag hållit mig helt nykter, inte haft offerkoftan framme överhuvudtaget utan njutit av en god tillvaro och gemenskap där jag varit mig själv och sagt det jag ville säga. Kanske är drivkraften fortfarande så stor i början av denna nykterhet att jag bara ser möjligheter och inte alls lockas av alkohol, men det känns fortfarande som jag verkligen gjort upp med mig själv att denna gång är det på riktigt. Så otroligt skönt att vakna upp utan att känna all misshandel som alkoholen åsamkat min kropp och själ!

Några av mina närmaste vet om min nykterhet, medan andra kanske observerade att jag endast drack alkoholfritt, utan att säga något. Jag känner inget behov av att ropa ut min nykterhet, den fungerar hittills utan problem även när alkoholen pockar på uppmärksamhet. Jag har handlat på systemet, korkat upp flaskor, serverat utan minsta sug. Jag vet att hur fina sorter det än presenteras och hur gott alla säger det är har alkohol endast en ytterst kortvarig positiv effekt på mig. Snabbt efter det första glaset öppnas portarna till helvetet där min beroendehjärna bara säger mer, mer till dess det spårar ut. Jag kan inte dricka kontrollerat och det är ok , det är så det är och framför allt, det är så jag är, vilket det inte är någon idé att förbanna eller förargas över. Den enda konstruktiva vägen framåt är att vara nyfiken på och njuta av det nyktra livet, en dag i taget.

Nu behöver jag komplettera nykterheten med lite bättre kost, framför allt dra ned på onödigt socker i form av godis och sötsaker, samt tomma kalorier i chips och dylikt. Det har varit lite av en snuttefilt, men kommande vecka ska jag försöka komma upp i träningsdos och då brukar det vara lättare för mig att äta och dricka sundare. Några kilon färre skulle verkligen inte skada, men att undvika alkohol på ett hållbart sätt har verkligen varit min första prioritet.

Den nyktra logikens tanke kan rätt som det är vakna till hos en människa efter en kopp vanligt kaffe och en tids total alkoholfrihet. Ja, något som kan vara en insikt som infinner sig efter allt från ett par veckor, till en lite längre tidsrymd som tre månader eller kanske till och med kan ta längre tid i anspråk än så, vilket ibland faktiskt kan handla om flera år.

Jag såg att mörkret hade sänkt sig utanför mitt köksfönster. Så jag tog alltså och drog ned persiennerna för en stund sedan. Slog sedan på datorn som så ofta och då kom en kallt logisk tanke till mig. Sedan knappade jag på tangentbordet in några bokstäver, bara några spontana ord i stunden och sökte på dessa och en svarsmotor fick följande fråga:

På sociala forum kan man se dom som skriver om sig själva nästan varje dag och att de nästan aldrig får någon hälsning, varför tröttnar de inte och sysslar med något vettigare kan man undra...

AI-översikt

Människor som postar mycket på sociala forum kan göra det av olika anledningar, som att dela sin vardag, kompensera för ett trist liv eller för att det är en del av deras arbete. För vissa är det en social aktivitet som skapar gemenskap, även om de inte får mycket respons. Andra kan vara beroende av den uppmärksamhet de får, eller att de upplever det som att deras liv är mindre sorgliga om de delar med sig av allt.

Här är några möjliga anledningar:

Social aktivitet: För vissa är det en social rutin, som att prata med vänner eller dela bilder. Den sociala aspekten, även om den är ensidig, kan vara tillräcklig för att de ska fortsätta.

Känsla av gemenskap: Att dela med sig kan vara ett sätt att känna sig delaktig i en gemenskap, även om de inte får mycket interaktion tillbaka.

Kompensation: En del använder sociala medier för att kompensera för ett trist eller ensamt liv. De kan känna att de måste posta för att få en reaktion eller för att känna sig sedda.

Arbete eller yrke: Vissa personer, som influencers eller företagare, postar dagligen som en del av sitt yrke. Det är en del av deras arbete att vara aktiva på sociala medier.

Beroende: Det kan finnas ett beroende av att få uppmärksamhet och interaktioner, även om det är begränsat. Detta kan leda till att de fortsätter trots att de inte får mycket respons.

För att skapa en viss bild: Vissa personer kan använda sociala medier för att skapa en viss bild av sig själva, eller för att kompensera för en känsla av att vara olycklig eller att något i deras liv inte fungerar.

AI-läge

För en utomstående kan det tyckas märkligt att någon fortsätter publicera inlägg som får lite uppmärksamhet. Men ur ett psykologiskt och sociologiskt perspektiv finns flera förklaringar till varför dessa personer fortsätter. De strävar ofta efter någon form av bekräftelse eller kontakt, även om den inte kommer i den form eller mängd de önskar.

Möjliga förklaringar till beteendet:

Ensamhet och behov av kontakt: Många ensamma personer använder sociala medier för att söka kontakt och uppmärksamhet. De publicerar inlägg i hopp om att någon ska se och bry sig, även om de ofta blir besvikna. Vissa kan till och med känna sig ännu ensammare av att se att de inte får någon respons.

Bekräftelse och beundran: Vissa personer drivs av ett starkt behov av bekräftelse. Genom att publicera om sig själva försöker de uppfylla detta behov och stärka sin självkänsla. Detta kan vara en del av en narcissistisk personlighetsdrag, men behöver inte vara det.

Vanans makt och brist på alternativ: Att posta inlägg kan bli en vana som är svår att bryta. För en del kanske det är det enda de gör för att känna att de deltar i en gemenskap. Brist på meningsfulla aktiviteter eller sociala nätverk utanför internet kan också göra att de återvänder till samma beteende.

Den tillfälliga belöningen: Sociala medier bygger på mekanismer med "varierande belöningar". En användare vet aldrig om nästa inlägg kommer att få respons. Även om de flesta inlägg ignoreras kan den tillfälliga belöningen, som en enstaka kommentar eller gilla-markering, räcka för att motivera personen att fortsätta.

Konversationsinriktad självupptagenhet: Vissa lider av något som kallas "konversationsinriktad självupptagenhet", där de hela tiden vänder samtal mot sig själva. Detta kan uppfattas som självcentrerat, men kan paradoxalt nog vara ett tecken på depression. Denna självupptagenhet kan leda till avvisande, vilket i sin tur förstärker depressionen, och så skapas en ond cirkel.

Varför de inte "sysslar med något vettigare":

För många är just detta "sysslandet" ett sätt att hantera sin inre smärta, ensamhet eller behov av bekräftelse. Utanför den digitala världen kan de sakna verktyg, energi eller möjligheter att skapa mer meningsfulla sociala kontakter. Frågan "varför tröttnar de inte?" speglar ofta en bristande förståelse för den underliggande psykologin, snarare än en brist hos personerna själva. De kan helt enkelt inte sluta eftersom behovet bakom beteendet är så djupt rotat.
-
Jaha, nu blev man lite klokare igen, och som det heter så lär man ju så länge man lever. Denna nyktra insikt måste ju firas på något sätt. Självklart alkoholfritt då sådant firande ju spelat ut sin roll sedan länge vilket jag är tacksam för. Men tror nog att jag ska ställa sparsamhetens tanke åt sidan och faktiskt festa loss på den där pizzan jag skrev om tidigare idag.

Ha det fint!

Söndag igen och en vecka har man tagit sig igenom trots lite psykologiska dippar och viss inre turbulens i tankarna nån dag och stund här och där. Men sånt hör väl till det nyktra livets små utmaningar liksom. Funderar på att stärka mig med en kopp kaffe och nån pepparkaka så här på vilodagen. Det blir att ta det rätt lugnt idag, den där pizzan jag tänkte festa loss på igår.

Den är faktiskt kvar då jag blev toksnål och tänkte att den som spar den har alltså. Så kanske eventuellt att jag går loss på denna lite senare idag om man inte får snålslag igen, eller väl lite finare uttryck en insikt om att vara lite mer ekonomisk och inte slarva bort nåt som kan va' gott att ha i morgon när det blivit en ny vecka. Kör då alkoholfritt vidare och får kanske släpa mig ut efter en snusdosa, men sånt är ju inte gratis heller, så får väl se vilka stordåd som blir av idag.

Ha det gott allihopa!

@zalkin Så härligt det låter!!!!! You go man! 🩵

@vår2022 Hahahaha!!! Som du säger "där finns inget att hämta". Om man inte vill landa i dyigt vatten och göra sällskap med en sönderrostad plåtbehållare med oklar kemikalie i botten. 😂 Solklart!

Måla om. Både min bästa och bästa! Hatar att bo i en byggarbetsplats men det är alltid värt det i slutändan. Sist om du minns målade vi om hallen - som har tio dörrhål allt som allt. TIO! Visste inte att man kunde ta hjälp av AI men vad kan AI inte? Vi köpte färg från Klint och är supernöjda! Det blir nog Klint nästa gång också 🥰. Makens ena dotter pluggar till målare nu (YES!!!) så när det blir dags för vardagsrummet så kanske jag kan ta en veckas semester och komma hem till nytt vardagsrum!? 😌

Med mamma, peppar-peppar, går det över förväntan faktiskt! Dvs inga "konstiga eller jobbiga" biverkningar utan enbart de förväntade och de är vi ju beredda på. Hon kom tillbaka hit i fredags och i veckan ska vi följa upp med blodprover och förhoppningsvis få datum för kurstart nr 2. Just nu gungar vi framåt i en ganska skön vardag där mamma är väldigt behjälplig på hemmaplan och samtidigt mår så pass bra att hon är ute och promenerar långa stunder. Vi får ta det som det kommer men vilar gott i att allt är bra just nu. Just det: vi ska till perukmakaren på onsdag också. Sen ska jag på konferens to-fr. Men det blir ändå säkert bra 👩🏼‍🦰.

Hoppas du får en skön söndag med planer och hundar och gubbe 👴🏼. Stor kram ❤️

Stort tack alla, för fina hälsningar och ord. 1 år känns sååå bra❤️🙏
Blev en magisk kväll igår med mycket musik, dans toppat med line dance vilket var kul att både spela och lära sig dansa "Bar Song (Tipsy)" lyssna på den. Ha en fin söndag gänget!

Hej Blenda och vad trevligt att du delar dina erfarenheter. Jag känner mig nästan trygg i nån slags nyktert växande kontrollerad synk mellan inkomster och utgifter. Jag menar på känslomässiga planet lever jag faktiskt lyckligare genom att släppa på måsten & ska:n i livet. Det är värdefullt! Å’ 24 timmar/dygn, där är det ändå lika fördelat för fattig som för rik. 🤗

@vår2022 tack för inputen 🙏❤️ Ja så kan det nog vara. Så var det definitivt förut, då mådde jag inte alls bra efter jag hade slutat och hade svårt att förstå all positivitet, även om jag försökte vara positiv och låtsas må bra. Det som ffa mest är nu är dessa sug som förvrider tankar och känslor. Bara att stå ut och se det som en del av processen. Hörde om sensitisering som skett och att sug därför är så lättriggade. En dag I taget och inte ge upp är enkla och bra ledord, då känns det inte lika oöverstigligt.
Kram ❤️

@Carisie Nä, jag ska se till att du aldrig kan komma ikapp för ingen av oss ska sladda ner i diket igen!😁. Där finns absolut inget att hämta!

Jag har lekt med ChatGPT i helgen gällande färgkombinationer. Vi ska måla och fräscha upp lite väggar i huset och jag har fått fina förslag på kombinationer. Har inte matat in foton men funderar på att göra det för att få se förslag på hur det kan se ut. Ska även idag pyssla med lite annat smått och gott efter den dagliga hundpromissen🐕🐕.

Hoppas det går bra med din mamma och att du får tid för egen återhämtning. Kram❤️

@fooliehutten - jag säger Amen till det. Har också räknat hit och dit i uttagsplaneraren och samma dag som det var möjligt började jag ta ut hela min allmänna pension. (Jag behöll dock mitt företag och behöver dryga ut kassan med lite uppdrag ibland, tills tjänstepensionen kan kicka in, och det är förstås lyxigt att kunna göra så.)
Att jobba flera år ytterligare för att maximera den allmänna pensionen var inget alternativ. Skillnaden blir för liten, även om jag lever länge. Och om jag dör tidigt vore det en ren förlust. Jag omfamnar det lilla livet, har tid för mina hobbies och allt man kan njuta gratis av. Lappar och lagar, konsumerar minimalt. Bra för både klimat och min själ, men vi är ju alla olika.

Människan föds fri och överallt är hon i bojor
Jean-Jacques Rousseau
fooliehutten spånar i sin nattmössa 😴:
Hej alteregon, trist att det är knepigt på din arbetsplats. Har du kollat upp dina siffror på ”Min pension”? Jag är samåldrig med dig och kommer strax att börja ta ut privat- och tjänstepension. Vid 64 börjar jag plocka ut % från allmänna. Nallar under tiden också av mitt sparande, ”men hellre snålt ett tag och ’stjäla’ av mig själv än att dräpa mig hos en rälig arbetsgivare” tänkte jag och sa upp mig. Har även en partner som jobbar ihop strån till stacken och lite slattar kvar från A-kassa. Du skrev att du måste jobba åtminstone till 66? Men hur stor skillnad blir det egentligen på pensionen mot om du går nu? Jag har räknat min pension till förbannelse på utagsplaneraren och konstaterat att: visst blir det lägre pension per månad om jag går tidigare men tar jag inte ut fullt från början så blir det inte så stor skillnad när jag väl tar helpension. Visst kliver jag ner några kronor men den ”stora slanten” på pensionskontot påverkas inte så mycket om jag sliter några år till. Nu vet jag inte hur det är för dig, men jag tänkte för flera år sen att jag ville gå vid 64, märkt som jag var av Beatles dänga ”When I’m 64”. Nu är jag ute i hyfsat god tid och har börjat släppa tanken på arbete. Hursomhelst har det varit skönt rent mentalt att ställa in sig på sin plan. Jag har aldrig riktigt trott mig bli rik på pensionen, men det ska inte hindra mig från att leva rikt liv i nykterhet när jag väl blir ”statsanställd” på heltid. Jag kommer att minska utgifterna även efter den löneförhöjning nykterheten gett. Helt kostnadsfritt får jag också ut så mycket fint i tillvaron. Häpnadsväckande många gratis intryck gick mig helt förbi under alkoholepoken. Mitt enda orosmoln är att stadiet jag går in i känns så definitivt, men jag jobbar på att gilla läget. Det är som det är med tiden. Så slå dig fri från bojorna käre alteregon och börja tänka pension, det är också gratis åtminstone under tiden du leker med tanken i utagsplaneraren.
”…will you still feed me, when I’m 64?”
🥱☕️

@Ny dag Jag tänker att du behöver inte ha tagit ett återfall bara för att du inte har skrivit på några veckor, men det skulle kännas bra om du bara skrev en rad. Jag vet att du har mycket med din mamma.

Kram ❤️

@eling Bra att du skriver av dig, det brukar lätta på trycket. Har du läst ”Jag tycker det är tungt nu” av Karin Adelsköld? Jag har bara läst artiklar om den, men det verkar vara uppskattad. Hon beskriver sin kamp mot alkoholism, med fokus på ångesten, fyllebråken och den ständiga kampen för att inte dricka. Hon beskriver insikten om att alkoholen blivit både en krycka och en livlina, och hur hon arbetar för att hålla sig nykter. Hon skriver att hon hade varit vit i fem månader och ingenting hade blivit som hon tänkt sig. Hon hade lyssnat på en massa poddar om det fantastiska nyktra livet och hur bra man skulle må när man tog bort alkoholen. Men hon mådde bara sämre och sämre. I dag förstår hon att hon hade abstinens, men då drog hon inte den slutsatsen. Hon berättar om när hon till slut kände acceptansens om att vara alkoholist som förlösande lättnad. Att det är en dom, men ändå en frihet att slippa förhålla sig till alkohol varje dag. Hon behöver bara förhålla sig till att hon inte ska dricka.

Så kanske handlar det om en långdragen abstinens du känner och som gör det jobbigt för dig. Att alkohol upptar mycket av dina tankar. Tror också som Karin skriver att det handlar mycket om acceptansen för att man är alkoholberoende, att den behöver landa ordentligt. Och att det finns motivation och en stark vilja till förändring. En dag i taget och att inte ge upp räcker långt!

Du kämpar på så bra!💪❤️

@zalkin Hipp hipp hurra! Grattis till 1 år🥳. Med ett nyfiket utforskande blir livet så mycket roligare och intressantare. Det nyfikna utforskandet av alkohol ledde till ett djupt mörkt dike och som du skriver, ett utsugande av livslusten. Fantastiskt av dig att göra en helomvändning och påbörja ett nytt nyfiket utforskande av ett liv i nykterhet och allt annat positivt som man kan ha i det livet.

Ha en fortsatt fin resa och nyfikenhet i år 2❤️

Har länge känt att alkohol inte längre ger mig ett skit. Jag blir alltid full, och fort går det. Och ändå kan jag få i mig mer eller mindre en hel box på några få timmar. Och ändå hamna i säng vid 21-tiden. När fan jag drack allt det där har jag sällan en aning om, jag drack väl bara 2-3 glas!? Eller?! Känslan när man känner på boxen på morgonen och inser att man måste tillbaka till bolaget igen... Men den här gången handlar jag en box som ska räcka hela helgen, eller hur?! Tills man känner på boxen dagen efter och historien upprepar sig. Tog tillslut tag i det för ca 2 månader sedan och sökte hjälp. Fick en läkare som inte dömde, tog en massa prover och det visade sig att jag hade en massa vitaminbrister och en påbörjad nedåtgående resa för levern. Fick campral utskrivet men det gav mig inget annat än jäkligt dålig hy. Att levern börjat protestera, att min man aldrig fick egentid med mig på kvällarna eller att dottern börjar komma upp i ålder och se förbi barnögonen att allt inte står rätt till verkade inte min hjärna förstå. Så jävla besviken på mig själv. Så jag tog kontakt med vården igen. Den här gången fick jag naltrexon utskrivet. Berättade även om min sinnessjuka pms som många gånger gör mig helt handlingsförlamad när det kommer till självkontroll så fick även antidepressiva utskrivet. De två tillsammans gör just nu underverk. Första gången jag tog naltrexon blev jag rejält "drogad" jag var yr, trött och kände mig hjärndöd hela dagen. Det har fortsatt på liknande sätt fast minskar för varje dag. Nu är det mest tröttheten som hänger kvar. De antidepressiva håller mig på en balanserad nivå utan överdrivna dippar som triggar hjärnan att vilja dricka. Så 10 dagar in och det går okej. 16-18 är det absolut värsta tiden men fan jag har klarat det. Nu ska jag försöka ta mig förbi julen och nyår och kanske vi äntligen kan lyckas bli gravida igen och återgå till det liv vi hade innan jag tyckte att en box med vin var viktigare än min och min familjs framtid. Har även börjat träffa en psykolog även om jag inte riktigt har kommit på vad jag ska göra där, men det får tiden utvisa.

Jag kan känna mig väldigt motsägelsefull. Ena stunden tycker jag att jag blivit bättre på att resonera med mig själv. Nästa stund tänker och känner jag annat. Jag har svårt att hantera när suget återkommer och återkommer, det suger. Vad är det för fel på mig tänker jag. Jag har ju inte druckit starksprit varje dag eller en bib per dag, inte druckit gigantiska mängder i vardagen. Så suget kommer, jag blir ledsen, gråter och får panikkänslor. Blir på jättedåligt humör och ser vin och whiskey framför mig. Tänker att eftersom jag inte druckit gigantiskt så vill jag bara dricka för att jag är en normalkonsument som bara vill dricka just nu, att det inte är mer än så. Att jag lurat mig själv att jag har problem och att jag borde börja dricka igen. Att om jag skulle haft problem borde det gått över nu, då borde jag förstå. Att jag kan sluta framöver om det blir värre. Och att jag inte orkar stå emot en gång till.. Är det värt det. Varför kan jag inte bara följa en rak linje. Jag bestämde mig och så är det så. Eftersom jag misslyckats förut har jag ingen vidare tilltro till mig själv. När det blir såhär är det svårt. Jag vet att det finns gömd sprit någonstans här hemma. Men det kändes lite skönt att skriva det här. Det lättar kanske.

Folk handlar bara rätt så skapligt om det liksom blåser rätt så hårt och det kanske verkligen gäller. Det är väl ett mänskligt faktum om man noga liksom betraktar verkligheten med ett rätt öppet sinne. Satt och lyssnade på en rockig upptempolåt om egentligen liksom ingenting alls. Men här och där dök det upp någon ordfras som var lärorik. Det kunde var sånt som att vissa aldrig kan få nog.

Detta tänkte jag då verkligen stämde in på mig när det gällde min dryckeshistoria. Knäppte ofta en stor stark och lugnet landade då och sedan ville man ju inte tappa denna känsla. Knäppte sedan en burk till, och en till. Men snart tröttnade man, för vem kunde väl bara sitta och halsa starköl om bättre prylar med högre procent fanns tillgängligt. Då blev det ofta sånt som Jäger eller kanske lite mer starka prylar med nån procent däröver. Lördag var ju den dag man väl var värd lite ”bättre” grejer än bara nåt surt sketet och billigt vin liksom.

Hade jag idag tagit mig ned till bolaget så hade man då haft en kasse eller två med annat än bara päronsaft, mjölk och energidryck om man så säger. Sitter nu och dealar med mig själv om nåt annat. Det lutar åt en rejäl pizza och ett stort glas med cola. Fast logiken kanske förordar steka ägg och nån limpmacka och mjölk stället. Men jag är ju inte mästare på logik, går ofta mycket på en ren känsla i stunden. Minns att man den här tiden förr rätt ofta körde sånt som Eddie Meduza och kanske låtar så som hans svängiga pryl Jätteparty i kväll, på stereon innan diverse drinkar skulle sänkas.

Man var väl en aning rutinstyrd, och det är väl inte alltid det bästa. Party handlade väl inte direkt om alkoholfritt. När man spelat ett par låtar så steg volymen något snäpp och snart hörde man inte längre vad man tänkte, om man ens tänkte nåt alls. Men det var väl det som nånstans ändå kanske var tanken liksom. Har tänkt festa till det om en stund och det får nog bli den där pizzan i alla fall. Kanske även en kul videofilm ljusår från SVT:s så kallade public service. Men först får det nog bli stärkande droppar med vitaminberikat vatten, man kan väl inte bete sig hur som helst.

Ha en fin kväll!

@LAO Usch ja den där guldkanten AKA skitranden! Hur går det för dig nu då? 🩵

@vår2022 Ja tänk hur långt vi kommit - även om du leder och jag hoppas att jag aldrig kommer ikapp dig 😂. De nyktra minnena i minnesbanken är några man aldrig ångrar eller får ångest av. 🩵

@zalkin Stort grattis och bra jobbat!!! Ett helt år. Minns det som igår när du dök upp! Spikrak resa! Keep up the good work 🙏🏼🩵

Men jag är extremt doftkänslig, än mer sen jag blev nykter.