Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek det där med självkänslan känner jag igen. Är trygg med mig själv och inte så orolig. Väldigt skönt! 🥰

@vår2022 önskar ibland att man kunde ses på riktigt, teleportera sig och bara dela en kopp te. Prata. För mig så har jag fattat här, utan tvekan, att måttligheten för mig vore en lek med elden. En tidsfråga. Beroendet är redan etablerat, det känner jag. Din och andras berättelser har fått mig att inse värdet av att stoppa medans det går. Det har varit svårt och kämpigt trots att det funnits en bit kvar på måttlighetens väg. Det kommer säkerligen dyka upp sug/tankar/längtan. Men att dricka är inget alternativ.

@majken_r Nu fick du igång min reflektionsprocess igen😁. Det du gjort liknar det som jag kallar för ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Det är inget jag hittat på själv, utan något jag lärt mig från en psykolog och försöker praktisera. Tänker att det du har gjort är en bearbetning av hur du tänkte när du drack, vad du gjorde, vad som var värst, vad som hjälpte och hur. Sedan har du flytta fokus mot positiva lärdomar, när du upptäckte något nytt om dig själv, något som överraskade dig, något du blev nyfiken på och ville undersöka mer. Det du tänkte, gjorde och kände stärktes och blev mer robust, automatiserat. Du flyttade din uppmärksamhet på de de positiva tankarna om total nykterhet och i dessa tankar skedde tillväxt. Vi kan själva medvetet rikta oss mot känslor som nyfikenhet och tänka annorlunda om oss själv och alkoholens betydelse för oss. Man benar upp, organiserar upplevelser, tankar och känslor och paketerar dessa erfarenheter. Man liksom flyttar bana i hjärnan över de tidigare automatiserade tankarna om alkohol, som guldkant, fest, avslappning, till nya automatiserade tankar om det. Häftigt! Som sagt endast en reflektion från min sida😁

Måste gå in och läsa här, rädd att falla. Veckan har gått i raketfart, måendet hyfsat men tre dagar migrän. Skriver mer sedan. Kämpar fortsatt med att vara nykter. Vill vara nykter året ut och mer.

@majken_r Klokt inlägg och bra att få det på pränt. Jag hade säkert också klarat av att dricka måttligt i långa perioder, men när jag förstod hur det faktiskt berikade mitt liv att vara nykter så ville jag inte dricka längre. Varför liksom? För att omgivningen förväntar sig det? Kunde inte bry mig mindre. Så tycker jag nu (sen lång tid tillbaka), men så tyckte jag absolut inte i början.

Jag vågade inte yppa för någon att jag försökte hålla mig nykter. Jag var livrädd för att känna mig tvingad att dricka. Att bli och förbli nykter har stärkt min självkänsla massor. Jag står upp för mig själv på ett helt annat sätt. Hela min tillvaro är befriad från skuld och skam - och jag kan utan problem kräva min rätt och göra min åsikt hörd.

Kram 🐘

@majken_r Jag är verkligen imponerad av dig och ditt beslut. Även fast du kunde hantera måttligt och hålla förhandlaren på plats, var du ändå inte riktigt nöjd. Jag hade säkerligen stannat där om jag hade kunnat hantera måttligheten och nöjt mig med det. Du ville inte bara vara nöjd, du ville så mycket mer. Du ville få ut det som man kan få av livet, att vara tillfreds, må bra och njuta. Du förstod att det finns mer att hämta och att dricka måttligt uppfyllde inte det du sökte. Jag har ofta sagt hur inspirerad jag blir av dina reflektioner, hur du vrider och vänder på saker, låter det få mogna innan du tar nästa steg. Du har en begåvning i att föra fram en process så att den blir stadig och hållbar över tid. Jag förstår idag att livet utan alkohol ger bästa möjliga förutsättningar för ett optimalt liv kantad av glädje, samhörighet, livslust och full av möjliga alternativ. Jag är tacksam över att jag inte klarar av att dricka måttligt, för då hade jag nog aldrig upptäckt detta. Men det gjorde du!

Det vidare livet är här för dig❤️

Vill bara tillägga- och kanske är det i linje med vad @vår skriver, att när man utforskar både mörka och ljusa partier i livet som varit är det så mycket mindre ”farligt” som nykter. Utan ångest, oro, (ofta kemisk) och utan farhågor om att ”kommer jag att klara det här”?
Jamen det gör du. Att vara nykter är solsken, mycket få moln kan överskugga den lättnad som kommer av att vara i livet- precis som det är.
På samma sätt som alkoholen konserverat viktiga processer kring utveckling har den också förmågan att stänga ner vår grundglädje, och energi. Det är inte ovanligt att vara väldigt trött i början- men så småningom kommer lust och liksom glädjen över att leva och finnas, tillbaka. Ge allt lite tid. Låter lätt- och det är det inte- men har man kommit så långt i beroende som de flesta av oss har, är det en fråga om överlevnad. Alkoholism är progressiv och dödlig. Den drabbar utan urskillning.
Heja dig! Kram 🌻

Till mig själv🤍
Hur hamnade jag här? Det finns många orsaker till att vi människor fastnar i riskbruk, missbruk och beroende.
Jag har inte slagit i botten. Inte druckit bort mer än mig själv. Inte använt alkohol för att fly, glömma eller gömma.
Jag har haft kul med alkohol, festat lagom i unga år. Alltid mått bra av det. Tyckt om vin i vuxen ålder. Till maten och pratet. Restauranger och middagar. Lagom.
Men, det liksom smög sig på. Ett glas blev för lite. Ville ha mer. Oftare. Hittade på ursäkter till guldkanten. Alltid något att fira, en maträtt som lyftes av ett glas rött. En extra aw. Ett glas, sen fler, som belöning efter en bra dag på jobbet. Allt oftare hemma, själv i soffan när de andra somnat. Blev irriterad om det fanns för lite vin. Gömde ett extra glas i skåpet att ta senare, själv. Suget ökade. Kom på mig själv med att tanken ”är jag beroende?” dök upp allt oftare. Googlade, gjorde test. Åren gick. Har alltid tränat och tyckt om att känna mig frisk. Tack och lov. Det har gett mig pauser och påfyllnad av ”gott”. Den sista tiden innan jag gick in och hittade detta forum så drabbades jag av otäcka minnesluckor och kraftig bakfylla. Troligtvis på grund av ålder, inte helt ung längre.. Trots att jag aldrig klarat dricka mer än en flaska under en kväll. Fick sjukskriva mig ibland. Trött. Huvudvärk. Skam. Skam. Självförakt. Barnen, de förtjänade inte en trött mamma.
Prövade en månad, drack, 100 dagar, drack. Lite och sällan. Fungerade helt ok. Höll förhandlaren på plats.
Men något hände. Min strävan att kunna dricka måttligt försvann.
Lusten att leva utan vin, att slippa alkohol blev allt större. Det trodde jag aldrig! Det fanns inte ens som alternativ på riktigt tidigare. Men att läsa här, inlägg från de som visade på att det går. Leva utan alkohol. Och att det dessutom kunde vara bättre. Ni härinne är fantastiska🙏🏼
Jag vet att jag hade kunnat fortsätta dricka sällan ganska länge. Det gjorde det lite utmanande att sluta. Gav en öppning. Men det är ju förhandlaren som säger det. Inte jag. Dessutom vet jag att det hade förvärrat beroendet och det har jag numer stor respekt för.
Nu är det jag som bestämmer. Jag vill och tänker inte dricka mer. Jag blev beroende då min hjärna älskar vin och mår (mådde) toppen av det. Jag drack mig till ett beroende. Det gav mig ett beteende som jag mådde dåligt av. Jag drack mig till skam. Skam förgör..kväver.
Nu väljer jag ett helt liv. Med närvaro och energi. Och tid. Det frigör tid att slippa vin. Att ta hand om mig så jag kan finnas för dem jag älskar. Livet utmanar och jag vill vara klar i huvudet och stark i kroppen för att klara det.
Alla har vi vår egen historia, detta är en del av min. Skriver så jag kommer ihåg. Kram till er alla fina härinne🍃🤍
Ps kommer när jag landat skapa en ny tråd i det vidare livet. Våga ta steget fullt ut 🤍

@Andrahalvlek Ditt inlägg kom medan jag skrev mitt. Vi tänker likadant, åtminstone i det här fallet!
Tacksamhetslistor har jag hört och läst om på fler ställen, några här skriver tydligen sådana. Det kan vara värt att prova.

❤

@Sisyfos Jag känner igen det där med att inte hitta någon början eller ork. Jag hoppas Campral kan hjälpa mig att sluta slösa min energi på oväsentligheter och tänka konstruktivt istället.
Jag har fastnat i något slags planeringsstadie, framför allt när det gäller förvaring (Herren min skapare, hur mycket prylar behöver man egentligen?). Jag har idéer om hur jag skall göra, men så kommer tanken "kanske såhär istället" och får mig att tappa spåret. Att skapa en stor jäkla Todo-lista och dela upp den i dagliga, hanterbara "göror" låter som en bra strategi. Bara göra, inte tänka. Ändra kan jag göra senare om det skulle behövas. Jag har ju egentligen inte bråttom.

MINI är en slags inledande utredning som kan ge en indikation om att det finns någon diagnos som behöver utredas.
Utan att gå in närmare på det upplever jag att jag har en del egenheter som delvis kan ligga till grund för mina alkoholproblem. Om det är så har jag förutsättningar att få hjälp med dem, om det inte är så kan jag lägga de funderingarna åt sidan och gå vidare.

@Onkel F Klokt att fortsätta med antabus och att prova campral. Jag tycker också att du ska göra den utredning som läkaren föreslår. Alkoholen är bara ett symtom - det är grundorsakerna som vi måste hitta. Dessa måste vi processa, och sen försonas med eller åtgärda. Och visar inte utredningen att du har en bakomliggande diagnos så kan du lägga det grubbleriet bakom dig.

Jag fortsätter tjata om att fokusera på det positiva med nykterheten. Minsta lilla pyttegrej. Att skriva tacksamhetslistor dagligen må låta flummigt, men det gör verkligen skillnad för att ändra ens mindset.

Kram 🐘

@annacananda Välkommen hit! Här är du bland vänner ❤️ Om du klickar på mitt namn kommer du till min profil och där hittar du mina två trådar. Den första heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den skildrar tiden 0-6 mån som nykter.

Den tråden är sprängfylld med tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. Jag tror på det jag brukar kalla faktametoden. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig med nyktra argument. Det första halvåret ägnade jag typ motsvarande ett halvtidsjobb till att göra just detta jobbet. Utöver mitt vanliga heltidsjobb.

Men det har varit värt varenda minut av jobb. I februari har jag uppnått 3 år som nykter, tjoho! Det tillhör de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

@annacananda God morgon! Så började även min nykterhetsprocess. Jag släppte garden helt och öppnade mina känslor som legat packade långt där nere inom mig. Jag var sann och ärlig om mina känslor och lät dem komma fram. Gick hos psykolog och benade upp, fortsatte med processen själv. Det tar mycket tid och energi, men det är en investering i sig själv och sitt framtida liv. Det tar tid och måste få ta tid. Det handlar om ett helt liv som man levt och lever. Du ska inte prestera något för någon annan än dig själv, så vi finns tålmodigt här och stöttar dig så gott vi kan. Det har funnits mycket sorg i mitt liv som kommit upp och som nykter har det gått bra att hantera. Massor av känslor har vällt upp. Jag har genom processen kunnat försonas och känt medkänsla med mig själv, men även med andra. Det har gjort att jag kunnat gå vidare. Min process kommer att fortsätta livet ut, men nu är jag med och påverkar hur den ska utvecklas och hur jag vill ha det, i mitt liv.

När jag ”mötte mig själv” i början och även nu, försöker jag att nyfiket utforska mig själv och mina tankar/känslor. Det gör det hela mer intressant för att förstå varför jag känner och reagerar som jag gör. Det har även gjort att jag inte är rädd för allt som rörs upp. Sköt om dig och ta den tid tar, det finns ingen brådska. Kram❤️

Låter bra att du fortsätter med Antabus. Jag vet inte om det var Campral som verkligen har extremt god effekt på vissa människor. Kan ha varit den där någon som skrev härinne verkligen fick ett lugn.
Har du någon som skulle kunna hjälpa till med uppackandet?
Om jag pratar lite utifrån mig själv så finns det saker jag mår dåligt över. Det är när det är dålig ordning, dålig struktur, när saker samlas på hög och jag liksom inte hittar vägen ut. Hittar ingen början, hittar ingen ork. När jag har haft dåliga järnvärden är det lättare att hamna i den situationen. Skillnaden mot när jag mår bra är att jag då kan se en sak som borde göras och utföra den direkt, när det inte är bra, tänker jag att det där borde göras och lägger den i högen av ogjort i mitt huvud.
Personligen mår jag så mycket bättre när det är ordning och reda och när jag har en klar väg framåt. Om du är lite lik mig där kanske du faktiskt skulle kunna be nån komma så att du får hjälp att packa upp. Så att det blir en bit i taget, så att du tvingas att utföra, inte låter dig nedslås av att det är så mycket så att det känns övermäktigt. Den tröttheten är förödande tror jag.
Vad är en MINI-utredning förresten?

Så, söndag morgon efter en skakig men nykter natt. Idag får bli min Dag 1. Jag räknar dagar då jag vaknar nykter och tacksamt hittar tillbaka till min kropp som inte riktigt vet var den är, vem den är, hur den är utan alkohol. Läser och lyssnar på er fina @DRacker, @vår2022, @seklart @pellerin som mött mig här i tråden. Som sagt så tar det lite tid att förstå hur det här fungerar så jag ber om tålamod om jag inte ger tillbaka direkt. Jag läser i trådar och tänker att jag ska avsätta tid för det här. Jag ska hitta en tidpunkt för det här på dygnet och ta till mig av all kunskap här finns.

Natten var okej även om jag hade svårt att somna och svårt att komma i djupsömn, det är nog inte många minuter i det stadiet inatt. Jag vet inte om det är någon mening att börja sova med klockan för att få veta. Det finns ju de som menar att det som är mätbart kan fungera motiverande?
Jag är beredd på att detta kommer att ta tid och det får det göra. Jag ska benämna saker för vad de är, sluta låtsas som om jag inte är orolig, inte har ångest, inte är rädd, inte upplever mig som ensam, inte har ett missbruk. Jag behöver beskriva vad jag känner utan att fastna i känslorna.

Imorse drömde jag mycket kort om en barndomsvän som flyttade när vi var ca 9-10 år till ett annat land. Vi brevväxlade sedan i säkert 2-3 år innan det rann ut i sanden. Jag har inte tänkt på henne på många år nu - jag visade aldrig sorgen över att mista henne. Tänk vad märkligt att tårarna kommer nu - efter så många år och ett besök i mina drömmar. Där ligger så mycket sorg i min uppväxt som aldrig fick benämnas, allt packades undan i tystnad för att så småningom falla i glömska.
Det är sista chansen nu om september 2022 ska innehålla den Första veckan utan alkohol. Jag tar chansen!

@DRacker
*skratt* Jag skulle just börja googla på ”Du penible alkoholen”. Kom i kontakt men den där känslan av att ”inte kunna något”, att alla andra kan och förstår mer än jag. Den ska jag ta med till terapeuten på måndag!

Och ja, du har så rätt: jag har ett missbruk men jag ÄR inte mitt missbruk!
Tack!
Stor kram

@less12 Håller med. Tror att vi förskönar bilden av ruset och att den ofta är falsk. Vi har programmet hjärnan till att koppla alkohol med något härligt, ett rus, en kick och den glömmer aldrig detta. Vi kan inte programmet om detta men vi kan genomskåda det. Vi vet att alkohol ofta leder till negativa saker för oss, men ändå saknar man ruset trots de negativa effekterna. Det är hjärnan som gör detta (när vi tänker på hur vi saknar ruset, på hur tråkigt det är utan eller att det är synd om oss som inte kan dricka) den kopplar direkt på ett sug vid tankarna på alkohol. Den glömmer inte för den vet inget annat än det vi lärt den. Så om man inte förskönar sina tankar på alkohol så triggas inte hjärnan på alkohol/sug lika lätt. Man får försöka att koppla om nervbanorna i hjärnan genom att inte fastna i tankarna på hur man saknar alkohol och ruset och istället fokusera sina tankar på hur skönt det är att vara nykter och hur bra man mår. Ju längre man är nykter och ju mer man fokuserar på positiva saker med att vara nykter, desto mindre sug och desto lättare går det att avstå. Så har det i alla fall varit för mig😁

@DRacker vi får påminna oss om det! En dag i taget när suget kommer, timme för timme om det behövs! Vi klarar det!

@less12 Du har helt rätt! Tänker jag tillbaka på kvällen och natten innan mitt första inlägg här så kan jag konstatera att jag dels hade en närmast total minnesblackout från kvällen och en närmast totalt sömnlös natt med en totalt fruktansvärd ångest. Rädsla över vad jag ev gjort, hur skit allt blivit, att jag inte är ett uns av vad jag vill vara, skam, sorg, förtvivlan. Inte direkt en skön känsla efter ruset som jag inte ens minns! Du satte ord på det igen. Kunde jag skulle jag tejpat upp det du skrev på väggen här hemma som en ärlig och tydlig påminnelse om allt uselt med alkohol! ❤️

@DRacker suget efter ruset kommer för mig också ibland men tror vi förskönar det rätt rejält när vi tänker efter. Sista gången jag drack hade jag riktigt tråkigt och njöt inte alls, helt ärligt var det nog längesen jag verkligen njöt av ruset, längesen jag faktiskt hade riktigt roligt på fyllan, för allt som oftast vaknade jag dagen efter och mådde verkligen skit. Det vi får påminna oss om, alla skador vi fått, all ångest vi känt, all tid vi legat i sängen och funderat på om det vi gjort på fyllan förstört vårt liv.

@Natalia Japp, det är skönt att vara tillbaka hemma, men jag inte fått något gjort öht. De senaste veckorna har jag haft ett sug ifrån helvetet 😧, eller det kanske bara är en längtan efter att få koppla bort alltihop? Fortfarande nykter, dock, med hjälp av Antabus. 10 veckor imorgon. Förut när jag varit nykter längre perioder har jag börjat må bra vid den här tiden, men den här gången lyser välbefinnandet med sin frånvaro. Att stå emot suget har tagit all min kraft och energi.

I torsdags var jag hos läkaren på beroendemottagningen för att stämma av läget. Med tanke på hur jag känner mig föreslog han att jag fortsätter ta Antabus till mitten av januari innan jag tar beslut om att sluta med medicinen. 6 månader totalt. Jag köpte hans resonemang om att hjärnan behöver återhämta sig, så 6 månader får det bli till att börja med.
Han föreslog också Campral mot suget och en MINI-utredning. Där och då kände jag att jag behövde lite betänketid angående de förslagen.
MINI verkar lite läskigt, men jag har ju själv haft tankar på att göra den så det är väl bara att göra slag i saken.
Campral? Tja, det värsta som kan hända är att jag inte får någon effekt av den, eller att jag drabbas av någon biverkning som gör att jag måste sluta ta den. I bästa fall slipper jag slösa tid och energi på att förhandla med mig själv och planera återfall (som ändå inte blir av).

Att ta hjälp av vården och mediciner passar kanske inte alla, men jag tar till de medel som jag behöver för att vara nykter. Jag tar hellre Antabus än ett återfall😇

@ZJD hade också sånna drömmar i början, vaknade med hjärtklappning och ångest, dock så otroligt skönt när man inser att denna gång är det just en dröm. Så snabbt det släpper när man inser att man inte är bakis denna gång. Drömmarna går över, kämpa på!

Tack för era svar. Jag är faktiskt inte triggad att dricka mer än vad jag vill och det känns som att jag kan styra skutan.

Tanken av att jag har kontroll kanske är en illusion, men jag tror mig kunna hantera detta.

@BEATNGU Så härligt att du känner hopp och tillförsikt, och ser att det händer bra och viktiga saker som är nåbara här framöver. Det är det viktigaste av allt! Bra att du får stöd från flera håll. Det känns som extra skyddsnät kring dig just nu🌷