Senaste kommentarerna i forumet

Varför började jag dricka? För 15 år sedan ...? Ja ... ensamhet är det första som kommer up i mitt huvud. Nästa känsla som dyker up är känslan av att ha misslyckats i livet. Så jag drack.
Vilka bortförklaringar eller hur ...!?

Det är mitt i natten. Klockan är 04:30 och varit vaken sedan 02:00. Samma sak igår natt. Jag sitter här och funderar på allt möjligt. Och alla negativa upplevelser på grund av alkohol djävelns kommer tillbaka ... Hemska minnen. Jag försöker att fokusera på positiva minnen men det var så länge sen ... att jag upplevt något positivt att jag inte ens kommer ihåg. Det största minnet är nu väl förra årets resa som blev en katastrof med stora konsekvenser. Jag vill skapa nya minnen. Steg för steg. En dag i taget. Jag tänker fortfarande på att resa iväg i maj och rätta till. Men det går inte att rätta till det förflutna. Eller hur ... Nu ska jag försöka att vila lite till. Ibland så tänker jag, vad synd att det inte finns någon möjlighet att lära känna andra här. Kanske är ett AA-möte ett alternativ för mig. Men det finns inte mycket val här där jag bor ... in the middle of nowhere.

Yes! Dag 4 nu! Jag känner glädje och hopp. Och framförallt en stor vilja att förtsätta och kämpa emot denna alkohol djäveln. Jag vinner. Han har ingen chans. Min vilja för att få ett bra och lyckligt liv är större. Borta med mitt själv-destruktiva beteende. Detta ligger i det förflutna. Nu vill jag endast ha positiva upplevelser. Fast igår så hade jag en mindre dag. Trots detta kom min vilja att vinna på ett naturligt sätt. Jag har haft nog av negativitet och alkohol. Dag 5 here I come.

@Andrahalvlek Han är en pärla! Jag älskar honom så mycket, så dags för mig att visa honom. Han säger jämnt att jag väljer alkohol över honom. Jag säger STOP till alkohol och väljer min älskade man.

Hej,

Läste början av din tråd och kände igen mig i delar av det. Speciellt det där med att man inte riskerar att trilla dit direkt, och med tanke på ditt sista inlägg verkar det som att vi fungerar på lite samma sätt. Att det ju är efter några veckor när ångesten lagt sig och allt börjar bli normalt risken är som högst för att dricka. Man har träffat de man hade sin sista ångestfyllda fylla med och inser att "det nog inte var så farligt, en öl kan jag ta". Men har också kommit till insikt i att det är just det som länge var problemet. Att förr eller senare så går det åt helvete igen. Kanske kan hålla mig en tio, tolv gånger med vissa regler om att inte dricka starksprit eller vad det nu kan vara. Men förr eller senare trillade jag alltid dit igen.

Något som gjorde att det tog ett par försök innan jag verkligen bestämde mig. Målade upp en bild om att jag skulle på AW med mitt jobb och min imaginära fru och barn väntade hemma. Om jag dricker alkohol kan jag inte lova att jag kommer hem i god tid när frugan ringer och frågar när jag kommer hem. Skulle lika gärna kunna bli rysk roulette och komma hem dyngrak kl 4 på morgonen en vardag. Det jag menar med det är att jag aldrig kommer kunna lita på att jag kan hantera alkoholen, den vinner alltid.

För din del så kanske du måste hitta din drivkraft, och inte slås ner av några bakslag på vägen. Du är fortfarande ung (jag slutade när jag var 27) och att det inte går på första försöket är inget att slås ner av. Antingen så behöver du kanske fortfarande nå en ännu lägre botten eller så får du ta hjälp (vilket du verkar ha gjort). Men kommer viljan inifrån så tror jag att det är lättare att bli av med beroendet.

Angående dina sömnproblem så kan det gå över bara genom att sluta dricka, det gjorde det för mig. Men där gällde det att ha lite tålamod. Första veckorna upp till två månader var ett jäkla helvete men efter det har jag aldrig haft några riktiga sömnproblem. Alkohol rubbar sömnen, det finns evidens på det. Att försöka bli av med sömnproblem med alkohol är alltså kontraproduktivt i längden då det kräver större och större mängder för att man ska somna, samt att man har sämre sömnkvalitet.

Tankeexperiment: Var nykter i tre månader för att få hjärnan att återställa sig. Räknar du upp eller ner dagarna?

Med det sagt, grymt imponerad av att du berättat för nära och kära och på arbetsplatsen, det är det nog inte många som gör i första taget, speciellt inte i din ålder. Så var inte för hård mot dig själv, självkänslan kommer bli bättre med ett längre uppehåll. Att du drack en gång på 20 dagar innebär ju också att du hade 20 nyktra dagar däremellan, det är värt mycket.

Nu känner jag dig inte personligen men jag lever med uppfattningen att vissa bara inte klarar av alkohol, och innerst inne vet om det. Är du en av dem så är målet mot ett helt alkoholfritt liv det enda rätta enligt mig. Och ta en dag i taget.

Vet inte om det här hjälper något men vill du läsa mer om någon i din egen ålder och allt vad det innebär för sociala situationer man ofta är hamnar i så kan du ju läsa min tråd.

Allt gott...Och aldrig mer första glaset! :)

/Bullret (nykter sedan 2,5 år tillbaka)

Åhhh, idag var ju 20e dagen. Men, jag föll tillbaka. Vettefan vad som hände, tanken om att jag hade chansen att slappna av en kort stund kom ifatt mig, jag föll! Erkände för min sambo och min extramamma. Skäms supermycket, trodde jag mådde bra. Trodde jag var på rätt väg. Men jag drack. Usch. Är ni fortfarande lite onykter och känner inte direkt av någon fördel. Förlåt.

@Gnistan Hej och välkommen hit!
Vad bra att du skriver här. Jag tänker att här på forumet finns en salig blandning av erfarenhet och vänner. En del härinne har lyckats bli nyktra genom att endast skriva här på forumet och få hjälp och råd av andra. Jag lyckades inte med det även om jag utvecklats och lärt mig mycket genom vännerna här. I min stad kan du få medicin som Campral, Antabus och Naltonex (heter det så?) på vårdcentralen. Beroendemottagning finns i en stad längre bort annars är det socialtjänsten. Jag går just nu en behandling på hemmaplan som är jättebra!

Lycka till och kram🤗

Hej @gnistan - vilket bra namn du har valt! Hoppfullt. Den kommer tillbaka när du slipper alkoholen, även om det nog inte känns så idag?
En dag i taget. Sök hjälp. Läs och skriv här. Så börjar det nya livet som blir bättre- 100% säkert!

@Crusade Så skönt att du har stöd i din man. Håll hårt i honom!

Kram 🐘

Å’varit ute stora delar av dagen och r nu riktigt kroppsligt trött, snart dags för tacos till middag och då smakar en a-fri öl helt perfekt. Ska försöka lägga mig tidigt och inte hänga kvar framför 📺 alltför länge så jag kan vakna upp tidigt till dag 26 utan alkohol! Haft många konstiga tankar på a idag och förstår att det är 👿 som vill ta över…. Behöver boosta mig inför hemfärd med återfallsprevention…. Men idag och kommande dagar kommer vara nyktra🙏

@Andrahalvlek Hej. Tack för din rådgivning. Du säger precis samma sak som min man. Kram

@Andrahalvlek tack!! Känns så bra!

@Gnistan Jag ringde min vårdcentral, kände samma att jag inte löser detta själv. Därefter har det bara rullat på. Kör antabus och har inte för avsikt att sluta med det allt för tidigt. Livet känns helt ok nu men det är lätt att glömma känslan av att vara bakis och med all ångest det innebär. Har varit a-fri nu i 112 dagar. Känns så bra så 🤗☀️

Sen finns AA vilket kan hjälpa många, och att hänga runt här. Det kan också hjälpa att läsa andras trådar.

@Torparn_76
Tack för stöd.

Jag har nu tagit kontakt med psykolog och hoppas få hjälp med min depression samt utmattningssyndrom samt odiagnostiserade diagnoser. Det är därför jag hamnade där. Så trött på livet och att jämnt må dåligt och känna att jag inte duger.
Och nu det här på allt.

Jag har nu nått botten men måste få hjälp av nån proffesionell.
Kommer inte klara det här själv. Om jag hade gjort det så hade jag ju aldrig hamnat här.
Behöver hjälp. Vem vänder man sig till?

@Gnistan Hej. Jobbig situation du befinner dig i, måste vara väldigt väldigt tufft. Förstår ångesten och skammen.

När man blir av med körkortet på detta sätt är det för en del en vändpunkt. Dvs att man ”nått sin botten”.

Jag hade sökt hjälp och försökt skapa mig en bättre tillvaro. Förtroende och vänskap går att vinna tillbaka.

Livet kan bli bättre, det är det många här som kan skriva under på.

Kram

Jag vågar inte berätta på jobbet att jag inte kommer få tillbaka körkortet alls. Måste ta om det.
Hur ska jag ta mig ur den här hemska skiten.
Jag orkar faktiskt inte mer.

@Tropa Hur planerar du framåt? Kanske behöver du hjälp för att klara första tiden?

@Challe2022 Du gör det så bra! Nu kommer den bästa tiden också🐝🪴🌞🌻

@nykteristen24 Grattis till 20 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Crusade Jag tycker att det är en strålande idé. Om ett år. När du har varit nykter ett helt år är det ett oerhört inspirerande statement. Just nu ska du hia dig och fokusera på att vara nykter en dag i taget. Inga stora projekt utan bara vara, vila mycket och skapa nya nyktra rutiner som inkluderar motion, frisk luft och mycket sömn. Ge din kropp och hjärna allra bästa förutsättningar att läka.

Undvik ”fest” i allra möjligaste mån. Börja dricka te framför tv:n, eller alkoholfri öl. Jag brukar blanda röd grapefruktjuice med kolsyrat vatten smaksatt med grape. Oerhört gott iskall i fina vinglas 😍

Kram 🐘

Vara...😁🌿

Lyssnar på boken "skål ta mig fan" den är riktigt bra och har så mycket igenkänning. Mår för övrigt riktigt bra och känner mig beslutsam och pigg. Vet att suget kommer med full kraft till helgen men ska till mina barn och barnbarn. Tänk att få möta ungarna på morgonen och inte bara bakis!

Jag vet att du inte vill ha svar från just mig @Lora, men jag tycker verkligen att du borde lyfta blicken och se i vilket sammanhang du skriver och funderar över vilka konsekvenser ditt avrådande från att söka hjälp kan få.
Jag förstår att det finns stora brister i både utredningar och bemötande hos soc och att du är både påläst och har egna dåliga erfarenheter av att ha hamnat i systemet. Men vad är alternativet?
Här skriver föräldrar som på grund av missbruk inte klara av att vara föräldrar. De vågar inte söka hjälp och klarar heller inte av att vara föräldrar. De negativa exempel om mötet med soc som har tagits upp i den här tråden är hemska, ja jag håller med. Men ur ett barnperspektiv kanske en soc-anmälan i din situation kanske var det bästa som kunde hända? Du slutade ändå dricka. Jag fattar att det var din egen förtjänst och beundrar att du inte tog bemötandet av soc som en ursäkt för att dricka.
Jag själv är livrädd för de personlighetsförändringar som kommer med alkoholmissbruk - valet av alkohol istället för relationer. Om det finns hjälp att få för att inte hamna där så tycker jag att man ska ta den. Jag tycker att det är ansvarslöst härinne att AVRÅDA från att söka hjälp. Vad är alternativet - ta tag i det själv? De har ju skrivit att de inte klarar det. Vilka alternativ och lösningar på ett missbruk man inte klarar av att få stopp på på egenhand föreslår du?
Ur ett barnperspektiv - vad blir rätt? Vad blev rätt för dina barn? Jag fattar att det många gånger blir fel och att man är extremt sårbar och att skammen och att bli ”avklädd” i en anmälan är hemsk. Jag fattar att det inte blir bra när det tas parti och när man inte tas på allvar och blir respekterad och att det är något som behöver levandehållas i professionen hos soc. Jag fattar att det blir kontraproduktivt att den andra VH alltid blir informerad och att det kanske inte alltid blir bra, men jag tror att det finns goda exempel också. Jag tror att dina och andras negativa erfarenheter och synpunkter är jätteviktiga för att skapa förändring och debatt och ett förändrat arbetssätt och att den diskussionen är viktig att ta, men det pågår också just nu ett allmänt ifrågasättande av SOC som kanske har andra agendor. Man uppmanar lärare och skolpersonal att inte anmäla. Just nu är du en del av det fenomenet - vill du vara det? Och kan det få allvarliga konsekvenser för ett barn om du avråder från att söka hjälp ? Är allt negativt som skrivs på Flashback sant eller pågår just nu också en svartmålning av soc? Och återigen vad får det för konsekvenser för barnen att inte våga söka hjälp när man fattar att man inte klarar av att ta sig ur ett missbruk på egen hand? Vilket ansvar tar du som avråder i det? Och jag tycker att du ska försöka ta dig ur den där kränkta känslan du har. Jag tror att den är tärande. Se till att du har förmedlat din upplevelse av hela situationen så att förändringar kan göras framåt. Jag tänker att du blev illa behandlad och illa bemött, men du hittade din inre styrka och tog dig ur det. Du analyserade och hittade grundorsaken till problemet och vände hela skutan. Den energin och det fokuset är beundransvärt. Det var en riktigt dålig erfarenhet men nu tar den också mycket energi ifrån dig och jag upplever det som att du har fastnat i tankegångarna och inte kommer vidare. Testa avsnittet The Work i nörvaropodden eller Metatänkande.
Jag säger verkligen inte att du har fel. Du är mer påläst än jag och det finns säkert stora förbättringsområden, men jag kommer alltid att tycka att forumet för den här diskussionen är fel.

@francinefishpaw Det har jag också. När vädret är fint, att sitta i solen med en kall öl. MEN. Jag tackte också NEJ. Vi kämpar på och väljer alkoholfria alternativ. Kram på dig.

Dag 11 och det känns bra att vara nykter vädret är kanon skönt med promenader i solen. Det är bara att kämpa på en dag i taget.