Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne även om situationen blev lite kaosartat i ditt inre måste jag få beundra din författartalang🙂 en så målande beskrivning av de tankar och känslor som kom över dig i denna stund är det få som kan sätta ord på. Stor eloge och jag hoppas på...fortsättning följer 🥰🌺

Är nu inne på nykter dag 28
Fyller i alkoholkalendern varje kväll. Funkar bra för mig att tänka till när jag kände suget. Kartlägga vad jag gjorde, var jag var, vem jag var med. Det sista är rätt lätt för jag har ju nästan alltid druckit för mycket i ensamhet. ( har dolt mitt beroende väl )
Nu när jag är ärlig och öppen inför andra är det sååå mycket lättare att välja att inte dricka någonting alls.
Och kroppen har fatta ! Ingen huvudvärk idag de senaste 10 dagarna har huvudvärken varit så jääävlig att jag nästa givit upp.
Så det lönar sig att vara ståndaktig.

Är nu inne på nykter dag 28
Fyller i alkoholkalendern varje kväll. Funkar bra för mig att tänka till när jag kände suget. Kartlägga vad jag gjorde, var jag var, vem jag var med. Det sista är rätt lätt för jag har ju nästan alltid druckit för mycket i ensamhet. ( har dolt mitt beroende väl )
Nu när jag är ärlig och öppen inför andra är det sååå mycket lättare att välja att inte dricka någonting alls.
Och kroppen har fatta ! Ingen huvudvärk idag de senaste 10 dagarna har huvudvärken varit så jääävlig att jag nästa givit upp.
Så det lönar sig att vara ståndaktig.

Dag 3, har kvar den molande ångesten. Besviken på mig själv fortsatt, gick ju så bra och mådde ju så bra när jag hade varit nykter i 19 dagar. Ångesten släpper ju om någon dag eller två, men just nu är den väldigt jobbig. Känner mig paranoid som att varenda människa jag möter vet om att jag druckit. Måste försöka tänka igenom varför jag drack och hur jag ska hantera situationen annorlunda nästa gång.

Spännande läsning, får lite Marian Keys-vibbar! Håller med Se klart om att du har synopsis till en bok här.

Men är detta på riktigt? 😍 Nu är ju hela synopsis till boken om ditt liv - klar.
Njut av allt!

@Axianne Åh, vad roligt 🥰 Så glad för din skull! Och hoppas, hoppas, hoppas att något liknande händer mig en dag!

Kram 🐘

Jag tänker på dig @Ny dag och hoppas att allt är okej!? ❤️

Fortsätter på vad som skedde igår nu när jag fått smälta intrycken lite.

Jag står i solgasset på busshållplatsen och känner svetten rinna utefter ryggen och hjärtat galopperar i en allt för hög takt. Jag är ganska tacksam att jag har solbrillorna på mig så han inte ser min flackande blick. Allt jag kan tänka är "Hur kan han ens komma ihåg mig eller känna igen mig?? Fan att jag ska vara så tjock och ful när vi träffas igen!" Pulsen hörs i ända ut i öronen, så högt dunkar den. För en sekund överväger jag att låtsas att jag inte är den han tror. Jag kan fortfarande skaka på huvudet och vända på klacken. Gå därifrån med ganska raska steg trots att knäna känns som gelé.

"Känner du inte igen mig?" sade han nyss. Först gjorde jag ju inte det. Noterade honom knappt där på bussen förrän han kastade ut fyllskallarna som bråkade. Då såg jag bara en gråblond-ish lång man som med ilska i rösten gjorde en god gärning i en bråkig situation. Fel ställe på något vis att stöta ihop med ett spöke från ett annat liv. Dessutom har han låtit håret växa, skaffat skägg och är kraftigare än jag minns så visst fick jag en smärre chock när jag insåg vem jag hade framför mig. Jag konstaterar för mig själv med en växande klump i magen att han har samma glittrande blå ögon som jag minns. Samma lockiga hår och så de där skrattgroparna som bildar linjer rakt igenom skägget när han ler. Fan vad han är snygg hinner jag tänka minst tio gånger medan jag känner att munnen torkat ihop och talförmågan försvunnit.

Jag vill sjunka genom marken. Det är sjukt obekvämt att stå där med tunghäfta nu. Hjärnan går på högvarv när jag försöker komma på när vi sågs eller ens pratade senast. Tio år sedan? Femton? Minnet spelar mig ett spratt och ödet leker med mig ibland känns det som. Utsätter mig för nya prövningar mitt i nykterheten och testar hur jag reder mig. Just nu är ett sådant ögonblick. Jag borde åtminstone kunna minnas när det var, för jag har varit intim med den här mannen. Så intim man kan vara när man drar hem med någon efter att ha druckit för mycket alkohol och sedan smiter mitt i natten medan han fortfarande sover. Underkläderna i väskan och stövlarna i handen när man tassar ut, kastar en blick runt i rummet och kollar att man inte glömt något när man flyr, för att sedan skumpa runt på en nattbuss som stannar vid varenda mjölkpall innan man slutligen kommer hem framåt gryningen. Bakfull och ångestfylld. Nu när jag börjar minnas fragment av vårt sista möte så känns det verkligen som att jag bara vill springa därifrån. Tyvärr står jag som fastnitad i asfalten.

"Vad gör du här?" lyckas jag klämma ur mig när han slutat ställa frågor som jag knappt hört och min röst låter som en viskning tänker jag.
"Brorsan bor här, eller ja. Nästa hållplats men jag gick av när du gick av för att jag såg dig. Minns du min brorsa?" (Nej, jag kommer inte ihåg någon bror eller mycket annat). Jag nickar och hummar fram ett förljuget "Aha-ja!" som att jag förstår och minns, men jag har inte en susning.
"Jag kände igen din röst direkt. Kände inte igen dig alls däremot men jag vet ju att du bor här " säger han sedan och ler lite urskuldande. "Du har förändrats." Han konstaterar detta utan att lägga någon urskuldande komplimang efter orden. Självklart inte. Jag ser ut som en säck skit och senast han träffade mig var jag en massa kilon lättare, många år yngre och betydligt snyggare även om jag förmodligen var ganska full, men det brukade bara göra mig mer lätt att umgås med på den tiden. Jag nickar och ler krampaktigt som att jag inte hörde undertonen i det han sade. (Vad fan har du gjort med dig själv, kvinna?) Ord han säkert tänker men aldrig skulle yttra.

"Ja, jag har väl det. Livet hände." konstaterar jag torrt. "Det var ett tag sedan vi ... "
Han avbryter mig "Kul som fan att se dig! Så du bor kvar? Ungarna flyttat hemifrån nu?" Han nickar bortåt området där min bostad ligger och jag känner mig nästan lite illamående av olust. Jag vill inte stå här med svett rinnande under brösten och kallprata med den här mannen. Inte för en enda sekund. Om jag någonsin haft ett underläge när jag konverserat med någon så är det nu. Inom mig växer känslan av att han nog står där och myser, kanske rentav gläds och får en liten kick av denna hämnd på mig nu. Att se mig så här. Fet, ful och gammal. Jag tror han ser hur jag lider av situationen och vill därifrån. Tanken på att han faktiskt klivit av bussen enbart för att prata med mig och visa att han sett mig i all min trötta och överviktiga förnedring får mig att känna mig väldigt trängd.

"Du ... Jag måste gå nu. Kul att ses ... Hälsa brorsan ... " Jag gör en ansats att gå därifrån men han stoppar mig.
"Okej. du vill inte prata. Kan du bara säga mig en sak först?" Han tittar uppfordrande på mig och fortsätter "Säg bara vad jag gjorde. Jag har funderat på det. Varför blockerade du mig överallt?"
Jag blir lite ställd. "Gjorde jag det?" Jag minns att jag undvek honom och att vi slutade höras efter den där natten, men jag har en en bild av att det rann ut i sanden. Dessutom hade jag nog siktet inställt på en annan man då om jag inte helt missminner mig. Åtminstone en. Möjligen fler.
"Jag vet faktiskt inte. Det var nog väldigt rörigt i mitt liv just då ..." Jag börjar samla ihop mina saker och gör en ansats att gå. Vänder ryggen till och mumlar "Ha det så bra" medan jag försöker gå raskt iväg med hans blick i nacken, en blick som bränner värre än solgasset. "Nu ser han mina fettvalkar på ryggen" tänker jag för mig själv när jag går. Jag hinner fyra steg så är han ikapp.

"Kan vi höras i alla fall?"
"Varför?" Jag vill inte möta hans blick igen, då är jag förlorad, så jag tittar ned i marken.
"Vi har nog mycket att prata om helt enkelt. Jag har ditt nummer kvar men du har mig blockerad. Ta bort det så ringer jag och så snackar vi lite. Som förr."
"Vi får se ... " Jag fortsätter gå och nu stoppar han mig inte igen.

Jag andas som en blåsbälg och mår skitdåligt när jag kommer hem några minuter senare. Jag har vänt mig om tio gånger på vägen för att kolla att han inte går bakom mig. Det första jag ser när jag ska ta en kall dricka i kylen är sonens vindunk som står där och jag börjar asgarva. Jag kan liksom inte låta bli att skratta. Det känns som att hela den här prylen som inte tog många minuter men fick mig att verkligen tappa fattningen skulle få en riktigt sjuk avslutning om jag dessutom drack på det. "Nä du, Gud. Den går jag inte på!" tänker jag för mig själv och tar min Pepsi Max och ett glas med isbitar in på mitt rum. Där sitter jag en lång stund med telefonen i handen och bläddrar fram hans kontakt. Jo då. Numret är blockerat och det finns ingen historik på sms heller. Inga datum som kan ge mig en ledtråd om när det egentligen var. Jag minns att det var på vintern eller hösten och jag vet att jag betedde mig som ett rövhål mot den här mannen som jag en gång i tiden hade kunnat gnaga av mig högra armen för att få. Men det är en annan och mycket längre historia som började redan när vi gick i skolan.

Jag tar slutligen bort blockeringen och känner motvilligt att jag längtar efter att det ska ringa. Då är klockan runt sju.
Vid nio ringer han.
Det var igår.
Och idag har han ringt igen.

Fasen också! Skrev ett långt inlägg som svar på de senaste kommentarerna, och så lyckades jag stänga ner sidan. Det blir lite plottrigt på surfplattan, jag är van vid min stationära dator. Orkar inte börja om nu (det börjar bli läggdags), men jag uppskattar verkligen peppen 🤗 Det hjälper när det går tungt. Jag kommer definitivt forsätta vara nykter och åka till mottagningen imorgon för att få min Antabus. Får ta nya tag med kommentarer imorgon.
Dags att få lite välbehövlig sömn. God natt!

Efter att jag varit nere i avgrunden och vänt har jag nu börjar klättra uppåt. Mycket tack vare flera av er här inne som skrev så fint och gav mig styrka när jag mådde som sämst.

Jag har sedan dag 1 sen senaste "erfarenheten" besökt AA frekvent. Jag mår bra av det och det hjälper mig i min nykterhet. Jag ska börja 12-tolvstegsprogrammet, återkommer med mina upplevelser kring det.

En dag i taget.

Kram på er alla och kämpa på!

PS. Havsfisket i Norge med sonen blev en succé. Vi hade det supermysigt och han blev rejält fiskebiten. Han (7år) lyckades lura upp ett flertal sejar på 3,5-4 kg. DS.

Jobbkvällen har flytit på som den ska. Tycker om när det är mycket att göra och trivs som bäst med många bollar i luften. Då slipper man dessutom tänka på allt annat. Också en, för mig, bra medicin mot ångesten jag upplever just nu.
Samtidigt som det är jobbigt att ha dessa känslor är jag tacksam för dom då jag påminns om varför jag inte ska dricka.

Hem och knoppa några timmar innan nästa pass på lyckofabriken 😁

@Kebne1
Du har säkert 100 procent rätt. Alkohol har en fantastisk effekt på ångest. En kort stund. Moment 22 är nog vad många upplever med alkoholen.
Tack för tips. Ska kolla upp det 💗

Flera kvällar i rad har min man och jag tagit ett kvällsdopp i Vänern👙🩳
Så himla uppfriskande! Kommer inte bli vinterbadare men att ta ett dopp så här känns skönt!

Hade en tid h min kurator igår men funkade inte pga mitt arbete. Nästa vecka ska jag träffa henne och då även den nya socialsekreteraren. Jag minns henne fr gymnasiet som en manhaftig kvinna. Blev lite nervös men tänker att det ska nog gå bra. Alltid lite tufft m myndighetspersoner. Men…jag tänker att hon vill de bästa för mig även om hon kan ställa krav på mig.

Jag är så himla besviken på mig själv….jag vet ju vad jag ska göra och vad jag vill göra….jag hade sex nyktra dagar föll på den sjunde…å så oerhört att hoppa upp på hästen igen (som Annabell skulle säga). Jag åker upp och ner….kanske skulle jag välja en trähäst på en karusell…där man stannar kvar🤪

💕💕

@Kebne1 Nej, du skrev inte något olämpligt inte heller @Sisyfos.
Jag är väl medveten om både mina egna svaga punkter och min mans svaga punkter men jag vill inte att han ska framstå som någon som inte ger mig stöd. Å mina barn…det finns inte på kartan att de skulle servera sin mamma alkohol eller köpa t mig.

Önskar även dig en fin dag🥰

☀️☀️☀️

Låter som en riktigt fin man. Hoppas att det inte var nått jag skrev som föll olämpligt.
Hoppas du får en fin dag🙏🏼❤️@Varafrisk

Jag är väl medveten om mitt ansvar. Att veta är en sak och att göra en annan sak.
Jag vet även att jag behöver varken förklara mig el försvara mig men jag vill förtydliga mig.

Jag frågar aldrig min man om lov att dricka alkohol eller att köpa alkohol. Den gången när jag frågade honom som jag tydligen skrev om här på forumet var mer för att se var jag hade honom. Jag är superegoist, jag åker själv och köper min alkohol vilket jag oftast gör direkt efter jobbet. Vi har aldrig alkohol hemma mer än när jag har köpt. Då dricks det upp och ngn enstaka gång hälls det ut.

Min man förser mig aldrig med alkohol el åker och köper till mig. Däremot kan han dricka ngt om jag har köpt men i liten mängd.

Det är där hans medberoende kommer in i bilden…när han går in i bubblan m mig.
Han dricker inte varje dag, och det rör sig om en till två öl. Något mer t helgen men är jag nykter då är han också nykter.

I samtal m min kurator har jag sagt att om jag hade varit min man hade jag hällt ut alkoholen men det gör inte han. Hon är då väldigt tydlig med att jag har ansvar för mitt beroende och min man för sitt medberoende.

Det är inte helt enkelt att vara anhörig t mig som gör som jag vill även om jag får stöd. Jag har berättat tidigare att min man har svårt att tackla konflikter det är då lättare att gå in i bubblan m mig. Det är ju inte så att han tycker om att jag dricker.

Jag har fått frågan om min man tidigare och har inte velat utelämna honom här. Det är ju även lättare att berätta om en man som inte är konflikträdd. Han är ändå mitt stora stöd i min vardag. Han följer m mig t kuratorn, han var med på träffen som Alkoholhjälpen hade i feb 2020. Han älskar att arbeta och har ett arbete i ledarfunktion. Så nu kanske vi kan lämna den här diskussionen.

Jag tror att många med psykisk ohälsa dricker för mycket. Ångest och jobbiga känslor dämpas för stunden för att sedan bli värre. Du vet att det finns psykolog online typ Mindler. Kämpa på!🙏🏼❤️@Lina. 2.0

Dag 2, sovit som skit men det gör inte så mycket, mår tusen gånger bättre idag när jag vaknade än igår.

Dag 6
Sovit så otroligt gott inatt. Hårt och länge.
Dricker dagens första kaffe innan det är dags att åka på kvällsjobb.

Vet inte om jag är lite deprimerad. Känner mig så less på allt, så trött på att ha ångest. Så trött på att känna mig som den sämsta människan på jorden.
Så trött på att svika mig själv och de runt omkring mig.
Så trött på att inte klara av att vara nykter.
Ska försöka släppa stoltheten eller vad det är som gör att jag gör det så svårt för mig själv.
Ska försöka vara mer tacksam för det jag har. Sluta ta saker för givna.
Det är tungt när man som kommit på sig själv och det inte går att gömma längre.

Dags för ärlighet. Jag är beroende av alkohol. Spelar ingen roll hur jag försöker ljuga bort. Jag är beroende.

@Kebne1 tack jag ska försöka med det. Vill ju ha det bättre.

Håll ut nu OnkelF, inget blir bättre med alkohol, tvärtom.
Jag tror att du har gjort en väldigt klok insikt när du skriver om vem du har blivit i förhållande till beroendemottsgningen, tittar på det utifrån och analyserar. Och att du på sätt och vis trivs i den rollen. Eller åtminstone accepterar den. Jag tror att du måste vara extra mycket på din vakt nu när din värld har blivit kaosartad. Du har druckit färdigt! Att dricka är verkligen ingen lösning på den här situationen.
Jag tror att många av oss som varit beroende periodvis måste jobba rätt mycket för att bibehålla nykterheten. Den situation du befinner dig i nu är en sån period. Jag tänker att det också är så när det är för stressigt på ditt jobb. Man måste se över och analysera när man har medicinerat med alkohol. Jag tror ibland att det blir för mycket och stoppar man det inte innan är det oerhört svårt att stå emot. Det är troligtvis något lättare om man har bestämt sig för aldrig mer, men att alla härinne verkligen måste ge akt på signalerna innan. Jag tror inte att vi är maktlösa, men jag tror på att vidta åtgärder innan man hamnar i en situation där man uppplever maktlöshet. En del i det är att göra som du gör nu och analysera dina återfall. Å så ta hand om de absolut grundläggande behoven, mat och vila. Sköt om dig nu! Du har kommit en bra bit på väg.

@Himmelellerhelvette Precis, vi finns för varandra och det är skönt! 💪🏼🥰

@Kebne1 Tack🥰💓

@Jan.3. Yes!🥰