Senaste kommentarerna i forumet

@Allegra Låter toppen! Oavsett om ni pratat om det eller inte så tycker jag att du ska tänka tanken. Ha en reservplan.

Tänk på när man har en kompis som man börjat gympa med, som efter en tid börjar slira. Det gör någonting med den egna motivationen. I alla fall är det så för mig.

Oavsett så gör var och en sin egen resa. Var och en ansvarar för sina beslut. Varje dag.

Fokusera på alla fördelar du upplever - höj dem till skyarna! Då går det galant.

Kram 🐘

Hittills har vi inte berört eventuella återfall @Andrahalvlek . Jag tänker att det vore att jinxa projektet (?). Vi tog i hand på nyårsafton och jag tror vi alla känner en slags gentlemannaheder inför det hela :)

Jag är den enda som jobbat ordentligt på mitt missbruk vad gäller att läsa böcker, lyssna på poddar och vara aktiv härinne. Den ena väninnan känner jag inte särskilt väl, hon halkade med på ett bananskal. Men min bästa kompis och jag har pratat mycket om att ta oss i kragen och gjorde en nykter september tillsammans förra året. Tror det är bra att vi fick med oss en tredje person - får se om vi kan locka med fler längs vägen :) Kram🦋

@Samsung50 det är bra! Vi kämpar på 💪

@Lina. 2.0 Fy vad jag lider med dig, det är fruktansvärt när beroendet fortfarande lurar oss att tro att det ska gå bra den här gången. Lurar oss att gå på känslan av hur härligt gott det ska bli. Smällarna har varit oräkneligt många då vi vaknar dagen efter och har gjort det igen. Det som bara skulle bli några glas, gränsen var så extremt genomtänkt, max fyra glas, äta ordentligt, då kommer det gå bra, men när vi häller upp det fjärde glaset mår vi så bra, alla bekymmer om dagen efter känns påhittade och det blir fem glas, sex, sen tappar vi räkningen men det är ju så skönt, bara få släppa allt, koppla bort.

Men du vet vad du vill och du vet vad du behöver göra❤️
Läs nu boken, den gör under❤️ Jag lyssnade på den som ljudbok, härlig uppläsare, den är på engelska och heter då ”This naked mind”, om du inte orkar vänta på att få hem den du beställde på svenska. Tror jag hörde på reklam att man kan testa storytel gratis ett visst antal dagar, då kan du höra den där.

Stor kram❤️

@Allegra Toppen! Vad kul att göra det ihop med två kompisar 🤗 Jag hoppas att du har en plan för hur de reagerar om någon av de andra failar!?

Kram 🐘

@Holger82 Heja dig! Tro, hopp och vilja bygger nyktra kroppar!

Kram 🐘

@Lina. 2.0 I början är det väldigt effektivt att ”fly från skräckbilden”. Sök på intervention på Youtube. Hemsk tittning!

Kram 🐘

@Torn ”Nykter i över tre år nu”. Bam. Så jävla bra gjort! Och vilket fantastiskt liv du har fått - med mycket bättre relationer till din fru och dina barn ❤️ Arbetsmyra har du blivit också!

Kram 🐘

@Lina. 2.0 Håller med @vår2022 , hur ont det än gör så är det bra att sätta ord på sina känslor. Jag tror att det är många härinne som varit duktiga flickor och som har gjort avkall på sig själva, av den ena eller andra anledningen. Det är lätt att tappa bort sig själv och den eventuella styrka man fick av alkoholen förr, har slagit över i dess motsats. Var snäll mot dig själv, se hur mycket bra du har gjort för andra och försök ta tillbaka initiativet till ditt liv genom att lägga ner alkoholen. Jag känner igen mig i så mycket du beskriver, vi är värda bättre!! Kram ❤️

@Jerri Hej, och välkommen hit! Något som var avgörande för mig var att släppa skammen, och i stället vara stolt för att jag lyckades bli nykter. Det är ett beroendeframkallande gift vi talar om. Vem som helst kan åka dit. Att däremot ha styrkan att bli fri från skiten är det långt ifrån alla som klarar av. Så känn stolthet för varje dag som du klarar, och var beslutsam. 💪 Viktigt att även vara positivt inställd och tro på sig själv. Notera varje liten positiv sak som du upptäcker, och lyft dem till skyarna. Jag har varit nykter i över 3 år nu, och att ha blivit fri från alkoholen är tveklöst det bästa som har hänt mig någonsin. Även om det är tufft som sjutton nu i början, så är det värt det. Det här fixar du! 💪

@Jerri I början tyckte jag att helgerna var aplånga. Vad gör man liksom? När man inte längre lägger tid på att dricka och vara bakfull på helgen. Jag sysselsatte mig som en galning, varvat med att jag sov, sov, sov. Himmel vad mycket sömn jag hade att ta igen.

Man sover inte riktigt när man dricker, alkoholen funkar som en slags lättare narkos. Sömnen är superviktig! Det är då hjärnan processar, sorterar och arkiverar. Det är då inlärningen sker, när kunskapen stuvas ner i rätt låda. Allt detta har vi hindrat våra hjärnor från att göra 😱

Alla tjatar om levern. När jag började läsa på om alkoholens skadeverkningar var det mer alkoholens skador på min hjärna som oroade mig. (Sök på alkohol och hjärnan på youtube.) Men den har återhämtat sig 🥰 Sen har jag varit utmattningsdeprimerad tre gånger (2007, 2018 och 2022), men den har återhämtat sig efter det också. Tack och lov 🙏🏻

Jag har också sluppit min söndagsångest sen jag blev nykter. Jag vilar och/eller sysselsätter mig på helgen - och sen är jag sugen på att jobba igen när söndagkvällen går till ända. Veckohandla och laga mat är perfekt sysselsättning på en söndag!

Kram 🐘

551 dagar eller 1 år 6 månader och 2 dagar, så lång eller kort tid beroende på hur man ser på det har gått sedan jag tog mitt beslut och med stöd av min chef bröt med alkoholen.

Idag så är inte alkohol en del av mitt liv alls jag har inte längre några tankar på att dricka eller något sug efter att känna det där ruset igen. Jag har tagit min genom de flesta stora helgerna nykter 2 gånger och har faktiskt haft betydligt roligare än tidigare och det är ju ett plus att minnas det dagen efter :)
Det jag däremot kan känna är lite besvikelse för att jag inte fått ett avslut från min arbetsgivare, man skriver på ett kontrakt när man med på rehab, det har jag uppfyllt till punkt och pricka, jag avslutade min behandling i oktober det är ett avslut men hade också viljat få ett avslut med min arbetsgivare avsluta det där rehab ärendet en gång för alla och gå vidare i livet. Men är väl bara att fråga min chef igen men problemet är väl mer att HR också ska vara med och de verkar inte så intresserade längre nu när det är avslutat. Det är också där jag tror man som arbetsgivare behöver bli bättre på att ta hand sina anställda inte bara vid beroende men efter rehabilitering. Ställ en fråga hur mår du ? Behöver inte vara så mycket svårare.

För övrigt så måg jag bra och livet är helt klart lättare att leva när man är nykter och de problem som dyker upp är helt klart lättare att hantera än tidigare. Jag är inte helt öppen med att jag har ett alkoholberoende men det är något jag tänker jobba mer på att vara ärlig med 2023. Framförallt för att det inte ska behöva vara så skam fyllt som det är att ha en sjukdom och då behöver man ju börja någonstans tänker jag. Jag tror också att en person som tagit sig ur ett beroende sjukdom känner sig själv betydligt bättre än de flesta andra det för att man måste arbeta en hel del med sig själv och lära känna sig själv för att ta sig ur ett beroende för mig är det en styrka inte en svaghet.

Bra @Lina. 2.0, bra att du sätter ord på hur du känner. Kan känna igen mig i så mycket av det du beskriver, hur det har känts för mig tidigare. Ett slags limbo där man inte vet var man börjar och var man slutar. Ångest, oro, nedstämdhet och nollställd. Precis som du var jag andra tillags och hade svårt att hävda mina egna behov, eller så kom det ut i fyllan som en bomb efter en massa lagranden inombords. Man klarar av det ett tag att förneka sig själv men till slut orkar man inte ens med det. När man säger ifrån, känns det som man blir påhoppad och förtryckt och efter det kommer osäkerheten, kanske är det ändå mitt fel, jag som är fel och självhatet kommer som ett brev på posten.

För mig har det handlat om att jag betett mig som en medberoende, det är ett offerkoftabeteende. Man lär sig att trycka ned sig själv, bättre än någon annan kan göra. Att man inte duger eller kan klara sig själv. Man måste ju ha någon annans behov som livnär en, fast man inte trivs i sällskapet. Då har man i alla fall en uppgift och vet var man börjar och slutar, hur man ska bete sig. Men man orkar till slut inte med det heller, något där inne säger ifrån, något man inte får kontakt med. Det som släckt allt är alkohol, men till slut hjälper inte ens det.

Jag tror verkligen att det skulle vara bra för dig att bolla med en psykolog, en utomstående som kan spegla dig och hjälpa dig att komma i kontakt med dina egna känslor, långt där nere. Det var det som hjälpte mig att ställa mig utanför mig själv och se vad som pågick. Se mitt medberoende och offerbeteende. Det som hjälpte mig att bli stark igen och lyssna på mina egna behov och lära mig säga nej och att sätta gränser. Det fick mig också att inte känna mig ensam, det som jag kände fast vi var två. Det fick mig att känna mig trygg med mig själv.

Sköt om dig❤️

Hej @varafrisk
Jag kan inte säga något om ditt läge kring hur du mår, för jag har inte själv varit utmattad, men däremot väldigt väldigt trött av- och på- alkoholen. Något jag ofta gjorde, eller min hjärna, var att den ”på egen hand” skapade situationer där jag var ”tvungen” att dricka. Sorg, stress, oro. Som blev värre- för att på andra sidan berget- gav jag mig själv ”möjligheten” att dricka.
Jag kände en massa känslor när jag slutade dricka, MEN många gånger var känslorna mycket lättare att hantera som nykter.
Du beskriver ofta din trötthet, ledsamhet, sorg. Den är på riktigt men den får också en kemisk skjuts av alkoholen. Du kommer att må så mycket bättre när du tar steget. Gör det. Kram.

Nä men nu var det ju jag som snurrade till det och trodde du skrev i det vidare livet… Imorrn slutar ledigheten och hjärnan får skärpa till sig lite. 😴

Hej.
När jag berättade för min chef om mitt alkoholberoende så hade jag tänkt göra det ganska länge, men tillslut så blev det ändå ganska spontant för jag blev så trött på att må dåligt och leva med ständig ångest är tärande men när det väl var gjort så fick jag allt stöd och kärlek som jag behövde från chef, kollegor och ja faktiskt alla jag träffade under min behandling. Nu har jag varit nykter i 1.5 år men jag hade absolut inte slutat dricka när jag berättade för min chef eller dagarna efter. Det jag vill ha sagt med det är att det din kurator säger är klokt det är nog bra att brutit med alkoholen innan man berättar, men behöver man hjälp med att sluta så är det svårt för mig blev att berätta för chefen ett sätt att också bryta med alkoholen det stängde den sista bakdörren.
Det är ett stort och modigt steg du tänker ta under nästa vecka om jag förstått det rätt? Det kommer kännas svårt och är du som mig så kommer det säkert en och annan tår också men du kommer komma ur det starkare och må så mycket bättre när det väl är gjort.

Hej och välkommen,
Den ut delen av forumet- det vidare livet- befolkas till stor del av de som hållit upp ett tag med alkohol. Du kan ju hänga precis var du vill men som nynykter tyckte jag nog att det var lite småtråkigt att hänga med ”gamlingarna” som babblade på om allt annat.. än det man är intresserad av.
I alkoholfri-delen kan du läsa inlägg från de som är ungefär där du är ✊🏻
Det låter som om du verkligen bestämt dig och det är det viktigaste av allt. Utan beslut-ingen nykterhet.
Läs runt här, och skriv! Mycket! Läs böcker och lyssna på poddar och allra bäst är ju att hitta några människor som är där du är, så att ni kan följas åt.
Skickar mod och styrka! 🤗

Så bra gjort! Att vilja vara nykter tar en långt!

@Jerri Jag var nog lite otydlig, jag mådde mycket bättre redan efter 4-5 dagar efter att den värsta abstinens lagt sig. Då försvann även den ångesten som alkoholen orsakade och det var en skön lättnad. Jag mådde sedan bättre och bättre för var dag nykter, men det som tog lite tid var att sova hela nätter och att jag hade lite huvudvärk av och till, den lade sig efter några månader. Mellan 3-6 månader tyckte jag att hjärnan återhämtat sig och kommit i balans igen, men jag mådde bra långt innan det. Tror att det viktigaste är att man har tålamod och ger återhämtningen tid, det kan vara lätt att ge upp om man tror det är en quickfix. Sen är det också individuellt.

Sedan jag blev nykter har även söndagsångesten inför att jobba på måndagen släppt. Nu kommer jag inte längre till jobbet på en måndag med skam och bakis och med rädslan att det ska synas igenom mig. Så för mig har det förändrats och det är superskönt.

Kämpa på nu, det kommer att lätta med tiden och det kommer ta ge utdelning❤️

Funderar och försöker lista ut vem jag är. Jag är en mamma, en fru, en undersköterska med ledarroll, en syster och en dotter.
Jag är mitt i livet, förhoppningsvis med halva livet kvar.

Jag har varit festprissen, den som blir fullast, den som inte varit full nog.

Jag har också varit den duktiga, den flitiga och den snälla. För snäll. Jag har varit givmild till den gräns att det varit patetiskt. Gett allt till alla. För mycket. Så pass att det än idag tas förgivet.

Så vem är jag idag då?
Jag är rätt bitter, rätt less på att ge men sällan få. Leds på att vara den som betalar för kalaset men göra folk arga när jag säger ifrån. Leds på att därför inte säga ifrån. Jag har blivit självisk, egocentrisk, slutat se saker från andras perspektiv. Eller har jag precis börjat se det från rätt perspektiv. Jag vet inte.

Jag är orkeslös och sliten. Trasig. Törs inte stå upp för mig själv. Rädd att bli ensam. Obeskrivligt rädd för att bli ensam.
Ensamheten kommer vara högljudd. Det kommer sjuda i mitt inre. Jag är rädd att jag inte kommer stå ut med den nykter. Rädsla är det som håller min annars livlösa kropp uppe.
Jag är också rädd för hur det skulle vara om jag inte blir ensam. Just nu drunknar jag. I känslor, i självhat, i bitterhet och i ilska. Jag älskar min man, men just nu håller jag på gå under. Känslan av att inte vara viktig, att inte betyda något. Har fastnat i en ond spiral med anklagan och förtret. Slår ifrån mig mitt eget och tar för stort ansvar för andra. Beskyller alla andra, beskyller mig själv mest. För visst är det så att jag är anledningen till allt ont. Allt det dåliga.

Jag vill bryta mig fri men jag vill samtidigt vara kvar.

Så vem vill jag vara?
Inte henne där uppe iaf. Jag vill vara trygg i mig själv, jag vill ha ork att finnas till. Jag vill leva, inte bara överleva.
Jag vill vara glad igen. Se ljust på framtiden. Vill orka ge, vill få ta, ha balans. Ta av skygglapparna för mitt eget beteende och ta ansvar för mitt liv.

Vill samtidigt slippa ansvaret och försvinna,zooma ut, skita i allt. Jag tror jag i grunden är deprimerad. Nedstämd. Inte glad och inte nöjd.

Jag vet inte vad som är fram eller bak. Jag vet ingenting.
Jag vet att jag mår så här efter ett återfall. Så jävla dumt att ge sig själv detta.

Söndag. Jag ska alltid storhandla på söndagar för då är systembolaget stängt.
Annars är söndagarna inte en favoritdag. Skönt att vara ledig men att gå till jobbet ligger som en klump i magen. Jag vill bara dra täcket över huvudet och inte gå till jobbet alls. Sova tills livet är annorlunda. Fast jag är nykter och det är bra. Känner mig låg. Men många gör nog det rent generellt när det drar ihop sig mot arbetsvecka. Kanske kommer det förändras och lätta framöver.

Ditt liv @vår2022 låter bra. Att skapa bilder om hur jag vill ha det framåt ska jag prova. Just nu har jag inga alls. Har tänkt att mitt liv är som det är och det inte går att göra så mycket åt. Men såklart att det går! Det blir som när man spar till en resa att jag märker det först kanske när jag kliver av tåget. Eller så passerar även en massa annat lustfyllt utanför fönstret under resans gång som även det blir bonus.
Först när jag läste du skrev att det tagit 3-6månader innan hjärna, sömn och allt blivit mycket bättre kändes det svårt men nu känns det bra för nu vet jag att jag behöver ge det tid och att det inte är någonting konstigt att sova väldigt mycket som jag gjorde tidigare eller senaste dagarna jättedåligt. Att rastlösheten och oron kommer att lägga sig.

@Allegra Grattis till första veckan.
Helt rätt, var på din vakt, sänk inte garden. Det lönar sig inte.
Ska bli fint att få följa med på din resa 🌟🥰

@Allegra jo det är precis så. När det blir för svårt så släpper man taget om livet och lägger sig i ett dunkel spritt av alkoholen.
Så tragiskt att de konsekvenser man får verkar så små innan de kommer. Att lura sig själv att det inte är så farligt. Sen sitter man där.

Jag ska göra precis det. Hålla de dåliga minnen vid liv för även om jag inte vet just nu hur jag vill Vara så vet jag att så här vill jag inte vara. Så här vill jag inte må och inte få andra att må.
Tack så mycket ❤️

@väljalivet jag tror för min del att jag ska hålla upp någon vecka först innan jag utsätter mig för tillställningar med vänner eller AW.
Söndag idag, inget vin på hela helgen. Känns så skönt att vakna upp och slippa vara bakis. Nu har jag varit trött och haft huvudvärk ändå men ångesten att detta beror på alkohol har jag sluppit. Var till gymmet och tränade idag också, det var länge sedan det skedde i huvudtaget och speciellt på en söndag.
Detta livet är mer mig. Vakna tidigt och få saker gjorda. Att vakna sent, ligga i soffan bakis hela dagen och äta skräpmat det är inte det som jag vill ska vara mitt liv. Har redan gått ner lite i vikt och magen känns plattare och inte lika svullen. Även detta motiverar mig då jag inte trivs i min några kilo övervikt jag haft ett par år.