Senaste kommentarerna i forumet

@Axianne
Bättre kunde du inte skriva. Jag är imponerad.
Jag tror att du avslöjar hemligheten till din drivande kraft: att vara nykter för dig själv. Det är din nyckeln. Jag kan tänka mig, att det är en nyckeln för flera.
Du tror på dig själv och det behövs också.
A tro på sig själv.

@Kebne1 ja nej kommer inte ens testa dricka lite, dels finns det ingen vits med det, att bara dricka lite. Men också som du säger, dricker jag igen är jag tillbaka där jag började om inte ännu värre. Efter hur lång tid nykter drack du igen?

Det finns ett foto som bakgrund i datorappen. En grön kvist mot en klarblå himmel. Några av bladen är lite gula i kanterna men kvisten är frisk och stark och bladen ändå frodiga. Jag tyckte bilden stämde in på min ambition så jag valde den. Det är en ganska usel app egentligen. Jag brukar bara använda den för att snabbt kolla vilken dag jag befinner mig på när jag ska skriva något här på forumet. En liten ikon säger "Motivational quotes" och där ser jag orden "Det blir bättre utan!" som jag själv skrev in under inställningar men hunnit glömma. Så sant det var. Det blev bättre utan. Mycket bättre!

I quit drinking 364 days ago
11 months and 30 days
Since Aug 22, 2021

Det finns också en ikon för "Achievements" där det senaste avprickade var "180 days - Growing Stronger!" men det står inget datum. Nästa framsteg, fortfarande skuggat i grått och knappt synbart infaller i morgon. "One full year!" Kort och koncist. Inte som de motivationsappar i mobilen jag sett där man får applåder och dagliga boostar, kan lägga in egna mål, som räknar fram hur mycket pengar eller kalorier man sparat, hur långt återhämtningen i kroppen har kommit och kanske ger en daglig tanke att ta med eller uppgifter att utföra. Så typiskt mig att inte skaffa en ordentlig app som man har bättre nytta av. Men så jobbar jag. "Kan själv."

Och så har det varit det senaste året: Kan själv! Jag har inte sökt hjälp, inte pratat med någon människa mer än lite med mina barn, inte kontaktat vården. Jag har inte gått på AA-möten eller använt mig av tillnyktringsprogram. Min enda ventil har egentligen varit här på forumet där jag började skriva när jag var 50 dagar nykter. Dock är detta forum en väldigt värdefull resurs. Jag har haft både stöttning och terapi från alla er. Omtänksamhet, vänlighet, styrkekramar, peppning och inte minst massor av återkommande vänliga ord och hejarop från främlingar vars ansikten jag aldrig sett. Medsystrar och medbröder som är på samma väg som jag fast vid olika milstolpar. Jag vill tacka er alla som stöttat mig under tiden som gått och åter igen be om lite ursäkt för att jag är så dålig på att skriva tillbaks. Jag kan inte lova bättring, men jag kan i alla fall säga att jag är medveten om att det är en av mina brister.

Så i morgon har det alltså gått ett år sedan jag kramade sista dropparna ur innerpåsen på den sista BiB med vin jag köpt. Minnet säger mig att just den boxen drack jag med stress för att jag ville få det gjort och avsluta. Det fanns ingen njutning i att dricka upp det sista. Sömn möjligen, men inget direkt rus eftersom min tolerans var så hög. Och det var i ärlighetens namn ganska många år sedan jag förknippade alkohol med annat än sorg, skam och skuld.

Jag vet inte hur jag ska fira årsdagen av min nykterhet men jag ska nog bara glädja mig åt tanken på att det gått så otroligt bra och med stor ödmjukhet tacka för den oväntade chans jag fått att vända mitt liv. Om jag varit aktiv inom AA hade jag nog gått på ett möte för att kunna dela dagen med någon och få en souvenir. Jag minns på den tiden jag var ofta gick till Anonyma Alkoholister att jag var så djupt imponerad över de som gick fram och tog emot utmärkelsen efter ett helt års nykterhet, för att inte tala om den gången en kvinna tog medalj för tio år och jag häpnade. Var det möjligt? Själv visste jag innerst inne att jag skulle dricka snart igen även när jag tog emot alla mina små röda mynt som säger att jag varit nykter en månad. Vid ett antal av dem stannade också mina souvenirer från AA.

Ett helt år utan alkohol trodde jag aldrig någonsin jag skulle klara men ändå har det här alkoholfria året gått så fort. Om man räknar tiden i ångest, saknad, sug, törst och lidande känts det kortare än vad en vecka gjorde tidigare när jag försökt sluta, men räknar man i tillfällen av glädje, lyckorus och underbara känslor så upplever jag det som en evighet. Jag har kanske inte skrivit om det varje gång, men när man (i alla fall jag) nyktrar till och hjärnan får läka så upplever man av och till helt oväntade euforiska rus av glädje och oväntad salighet mitt i vardagen. Nästan lite som när man är nykär. Samma känsla har jag fått emellanåt, helt utan att jag förstått orsaken. Det har bara ansatt mig och fyllt mig med tacksamhet och glädje. En liten bonus förutom alla andra fina och underbara följder som nykterheten fört med sig.

Det konstiga är att under det här året har jag nästan inte alls tänkt på återfall som jag gjort förr. Inte ens första tiden fanns det tankar på att jag skulle dricka igen. Förr vid mina många försök att ge upp drickandet tänkte jag på detta konstant. I synnerhet när jag varit på behandling och gick i eftervård där man oupphörligen pratade om återfall. Innan jag slutade dricka har jag har bokmärkt en rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. I sammanfattningen av en undersökning omfattande 27 studier med 10 565 deltagare som jämförde tolvstegsinsatser (AA) med andra behandlingsmetoder (KBT etc.) står:

"...Tolv månader efter behandlingen var 41,8 procent av deltagarna som fått tolvstegsinsatser fortfarande nyktra. Bland de som fått andra insatser var motsvarande andel 34,5 procent ..."

Jag minns att det var nedslående uppgifter eftersom jag hade genomgått två tolvstegsinriktade behandlingsomgångar på två olika ställen under de senaste åren och inom 2-3 månader efter att jag var "färdigbehandlad" druckit mer än jag gjorde innan. Jag satt till och med på eftervårdsterapin och rabblade sinnesrobönen med vinbox i väskan och bara väntade på att få gå därifrån och dricka mig rusig. Det var liksom aldrig frågan om OM jag skulle ta återfall utan snarare NÄR.

Och nu har det gått nästan ett år utan återfall eller ens tankar på det. Jag är så glad och känner mig starkare än jag gjort någonsin. Hur gick det till? Vad hände? Är det så enkelt som jag tjatat om - att jag till slut nått min absoluta botten? Nej, jag tror inte man måste vänta tills man ramlar ned i det vidriga djup i sitt missbruk som jag till slut gjorde. Jag tror snarare att det handlade om att jag faktiskt äntligen bestämde mig att bli nykter för MIG och inte för någon annan. Det var jag själv som ville. Ingen begärde det av mig. Ingen arbetsgivare krävde det och samtidigt skedde det viktigaste:
För första gången någonsin stängde jag den hemliga bakdörr jag alltid haft öppen även under mina behandlingar och även när jag sagt och trott att jag försökt sluta. För första gången släppte jag min hopplösa och ouppnåeliga dröm om att kunna dricka normalt igen. Jag accepterade att jag inte kan gå runt och tro att jag ska återfå kontrollen över mitt drickande. Det tåget gick för över tjugo år sedan. "You can' t unring a bell."

För många kan nog det steget vara det svåraste att tänka sig när man vill bli nykter eftersom man är så rädd att behöva försaka, mista och vara utan alkoholen som kanske uppfyllt stora delar, om inte hela ens tillvaro under så länge. Man vill inte lämna sin glorifierade bild av det härliga, goda, ljuvliga, roliga festandet och för alltid leva i en torr och tråkig tillvaro som bara är tom och grå. Men så var det förstod jag.

När jag rannsakat mitt sinne så insåg jag att det var så många år sedan det fanns ens tillstymmelse till gott, ljuvligt, roligt festande i min värld. Det mesta jag längtade efter och trodde att jag skulle sakna var drömmar och inte minnen. De fina i livet var egentligen sådant som skett när jag varit nykter. Allt jag fått av alkoholen de senaste åren var bara vidrig skit, elände och fruktansvärda konsekvenser. När jag till slut insåg det - då kunde jag göra slut med vinet.

Om jag fick önska mig en enda sak i present på årsdagen i morgon så vore det att få förmågan att dela med mig av nyckeln till min nykterhet. Om jag fick möjlighet att dela receptet skulle jag inte ta patent på det och sälja. Jag skulle ge bort det gratis till alla i hela världen. 🎁💝

Ha en fin söndag! 🤍🤍🤍

@Kebne1 Jag håller med Andrahalvlek! 🤗 Det hände något efter den där dippen med vin i somras. Precis som att du fick nog riktigt jävla ordentligt, och gick direkt till ”slippa dricka”. Härligt!

@Kebne1 Tack!! Och heja oss💪🏼🙌🏼🥰

@Himmelellerhelvette Underbart är ordet! Kram🥰

@Andrahalvlek Tack, blir varm och glad i hjärtat! Och fattar att emojin blev lite tokig😂🥰

@vår2022 Vad bra att du tyckte om den!😅😍

@Kebne1 Åh, jag är så glad för din skull 🥰 För att du mår så bra i din nykterhet. Du har verkligen klivit över på sidan jag-slipper-dricka-och-är-jätteglad-för-det.

Kram 🐘

Det har snart gått nio månader sen jag tog mitt livsviktiga beslut att sluta pimpla vin. Alla mina relationer har blivit bättre, på alla plan. Jag känner ett lugn jag inte känt på många år. Min oro och ångest är som bortblåst. Jag är lugn och jag vet att hösten blir lugn vad det gäller triggers. Jag har kommit över puckeln där jag lockas in i alkoholens klor, det känns i varje cell i min kropp. Jag ser väldigt mycket fram emot december och min årsdag för mitt livsbeslut. Igår var jag på kräftskiva. Alla drack, utom jag. Många drack alldeles för mycket. Det bekommer inte mig men jag flyr hem när fylle-snacket blir för mycket. Jag fick frågan av en halv-bekant om varför jag inte dricker. Jag funderade ett tag och svarade: "jag avskyr att vakna bakis", vilket är ett hundra procent sant. I morse vaknade jag tidigt, badade i fjärden som är ofattbart varm. Satt en stund på bryggan med en kopp kaffe. Det är Ren lycka som strömmar i min kropp.
Jag ska kämpa med näbbar o klor för att aldrig lyfta glaset igen...

@Andrahalvlek Kram :)
Beroende och allergi. Bra jämförelser, intressant.
Allergi ger direkt konsekvens: man blir dålig, man mår inte bra och då vill man må bra och äter inte produkter med gluten (även om det är begränsning i livet).
Beroende, ja, ger också konsekvenser. Man blir bakfull, spyr, gör dumma saker, saknar omdöme. MEN jag tror att de flesta av oss förstår att det är svårare att avstå. För att vårt belöningssystem kommer igång på etanol.
Ju mindre stimulans av det skadliga ämnet belöningssystem får, desto färre förbindelser (synapser) mellan nervceller som kickar igång belöningssystemet. Och därför att blir man mindre besatt av förhandlingar med sig själv. Jag försöker tänka att om jag blir intresserad av att dricka, förhandlar jag med mitt belöningssystem, inte mig själv. Det är som att förhandla med en njure om blodet ska renas eller inte, ganska löjligt. Njuren är en del av min kropp, den ska inte styra mina beteenden.
Så: @Kebne1 : mot befrielse !

@rabbitgirl Jag gillar din pizzaliknelse. Klockren. På samma sätt tänker jag att jag är allergisk mot alkohol. Jag väljer ett alkoholfritt alternativ. Alltid. På samma sätt som jag hade valt ett glutenfritt alternativ om jag var glutenintolerant. Alltid.

Kram 🐘

Jag vet att jag inte vill dricka "lite" helt enkelt för att jag inte klarar det. Jag orkar inte förhandla, det tar för mycket energi. Jag är en sån som inte dricker. Punkt. Och det är så befriande! 🙏🏼@rabbitgirl

@majken_r Förlåt att jag gjorde fel emoji. Det ska inte vara 😢 utan 🐘 förstås.

Helt underbart @majken_r ❤️

@Milady, jag tror att det är bra beslut :) Min måttlighet går ut på det att jag tänker "när" hela tiden. Sedan är jag glad när dagen kommer, köper fin vinflaska och dricker upp den i smyg, efter 2 första glas tänker jag inte på smaken, haha-vad meningslöst. Jag sover mycket dåligt då, om jag har tur vaknar jag bakfull och hela dagen är förstörd. Om jag har otur, kräks jag på morgonen och magen är kas och hela dagen är förstörd. Vad onödigt.

@Kebne1 Exakt. Mycket enklare. Jag tycker att det är mest påfrestande att "planera hur mycket ska jag dricka på en fest". Jag lyckades faktiskt alla gånger i princip sedan 2016, jag drack aldrig för mycket på en fest. Men... vad meningslöst, att vara så besatt.

Jag tänkte så här, om jag tycker om tex pizza. Jag äter pizza ibland. Det är inte värst hälsosamt, så jag äter inte pizza varje dag. MEN: jag går inte med ångesten om jag ska köpa pizza denna fredag eller inte, jag cirkulerar inte utanför pizzerian på fredag, jag kollar inte när pizzerian stänger, jag funderar inte konstant om det blir pizza på fest och hur många ska jag äta, och jag äter inte pizza i smyg tills jag mår dåligt nästa dag och spyr. Varför? För att jag är inte beroende av pizza. Jag tycker om att äta pizza.
Så för mig, argument som min hjärna producerar att "vin är så gott, jag dricker för smakens skull, bara lite" funkar inte. Jag är beroende.

Hur vet ni att ni ändrar från "jag vill dricka lite" till "noll alkohol"? För mig är tydligaste tecken att prata med min man och slänga öppet min sista gömda alkohol flaska. Det gjorde jag 2016. Nu gjorde jag det igen. Då vet jag vad jag vill :)

@Metmasken Försök bryta igen, du har klarat 75 dagar och kommer göra det igen. Jag har varit precis där du är och vet vilket helvete det är men ju fler du bryter ju mer kommer du tycka om dig själv. Hur gjorde du förra gången? Försök göra så igen, oavsett så skriv här. Det hjälper (iaf mig) att få ner mina dilemman på pränt. Styrkekramar till dig! Imorgon är en ny vecka, med nya förutsättningar. ❤️❤️❤️

@Kattskit ja hur hamnar man där vi är ?
Helt plötsligt inser man själv att Det här är faan inte JAG!
Nu måste man våga säga Nej tack! Jag kan inte dricka alkohol längre.
Lätt att säga men jävligt svårt att göra.

@Kattskit ja hur hamnar man där vi är ?
Helt plötsligt inser man själv att Det här är faan inte JAG!
Nu måste man våga säga Nej tack! Jag kan inte dricka alkohol längre.
Lätt att säga men jävligt svårt att göra.

@Kattskit
Hur går det. Hur var din helg? Sluta inte skriva nu oavsett hur helgen varit. Jag tror du egentligen har helt rätt mindset, förutsättningar och även just den vilja som krävs för att klara av att lägga ned alkoholen. Du vet så väl vart du är på väg och vad du gör fel. Du har en ganska klar självinsikt avseende ditt drickande och ljuger inte för dig själv även om du inte säger öppet att du är alkoholist. (bara att din pappa är det) Kanske är du inte det ännu, men du är i en klar riskzon och vet om det. Att du också skriver här och berättar öppet om vad som händer och sätter ord på tankarna gör att du stannar till och sorterar begreppen och händelserna. Du är även i stort medveten om konsekvenserna av ditt drickande och du söker och hittar olika sätt att gradvis ersätta alkoholintaget med andra aktiviteter som du plockar fram allt det positiva med. Det är en jättebra start!

Tyvärr är du nog lite precis som jag varit; din egen fiende när tankarna på vad du tror att du missar dyker upp och "suget" sätter in. Suget som kanske egentligen inte är en fysisk saknad och som nog (efter den initiala fysiska abstinensen) enbart sitter i huvudet. Du tillåter dig då att snurra in dig i tankar på att du måste försaka något och att det tas bort glädje ur ditt liv när drickandet försvinner. Plötsligt blir det en massa sorg, saknad och längtan som bryter ditt "winning streak" av glädje över dina nyktra dagar och förstör det positiva du uppnått fysiskt och mentalt under nykterheten. Då blir återfallet nära till hands. "En gång mer eller mindre spelar väl ingen roll?"

Jag tycker du ska glömma återfallet och gå vidare. Du är inte på ruta noll. Du är redan igång med din process. Däremot kanske du behöver göra slut med rädslan för att behöva avstå. Jag kan med erfarenhet säga idag att det faktiskt aldrig var någon försakelse eller tomhet för mig att bli nykter "på riktigt" och att mina rädslor var obefogade. Det som 9 gånger av 10 förstörde min ambition att hålla mig fri från alkohol när jag var i din situation var min rädsla för att behöva avstå något som jag tyckte var roligt och njutningsfyllt. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva mina glorifierade minnesbilder av drickandet om jag inte fick alkohol. Jag trodde att den "speciella" glädjen jag hade när jag drack bara kunde uppnås med att dricka igen.

Att vara nykter innebar inte att jag måste försaka något av det som var bra eller roligt i livet. Tvärtom kan jag idag efter ett år utan alkohol med gott samvete säga att jag kan göra allt som jag gjorde när jag drack, ha lika roligt (ibland mycket roligare) och mår hundra gånger bättre på alla plan. Inga konsekvenser, inget dåligt samvete, ingen bakfylla och mycket bättre ekonomi! När du skriver vad du fick ut av ditt återfall så kan du ju faktiskt göra allt detta utan att det är öl eller vin i glaset:

"En kväll med en vän" - Är det verkligen en vän om det krävs att du dricker för att ni ska ses? Kanske en kväll med en riktig vän vore bättre? Oftast har man hur kul som helst när man är nykter. Det är endast folk som också dricker för mycket som ifrågasätter om du inte tar dig ett glas. Ingen annan bryr sig. Riktiga vänner vill träffa DIG och struntar i vad du dricker.
"En stunds skitsnack" - Går precis lika bra och kanske till och med bättre nykter. Det är hur kul som helst att umgås nykter, observera fulla människor och debattera nykter om man gillar att snacka.
"Vara bland folk" - Inga problem utan alkohol. Man gör aldrig bort sig och har ordning på prylarna. Bara en sån sak.
"En stunds flykt" - Flykt från vad? Tanken på att du i morgon måste ringa dig sjuk för att du är bakis uppstod ju bara för att du drack. I annat fall går du hem glad i hågen efter en kul kväll, sover gott och jobbar dagen efter utan minsta ångest. Min erfarenhet är att allt jag ville fly från egentligen var konsekvenser av mitt drickande och att jag kunde möta mina problem mycket bättre nykter.

Jag förstår för övrigt att din vän bröt med dig men reagerar spontant att det är lite synd. Det låter som att ni egentligen vill samma sak och kanske hade kunnat stötta varandra. När man dricker för mycket väljer man att umgås med de som också dricker mycket så länge man inte är beredd att bli nykter. Hon vet kanske inte att du vill gå samma väg? Oavsett tror jag att ni kanske skulle vinna på att du berättar för henne om din strävan efter nykterhet, om du inte redan gjort det. Dock är det här inte något jag ska lägga mig i eftersom jag vet för lite om er relation.

Var rädd om det du har. Jobb, pojkvän och allt det bra i livet. Fokusera på att behålla det och bygga på allt det stabila du har som grund.

Lycka till! Jag håller tummarna för dig ❤️

Jag blir utmattad av tankarna på att "dricka lite". Jag testade efter åtta månaders total nykterhet att "dricka lite". Fungerade inte alls. Besattheten kom tillbaka på en gång! Nu är jag stenhård. Jag är en sån som inte dricker. Så himla skönt! 🙏🏼

Om frestelsen finns där hela tiden och du ser den blir det så mycket svårare! Jag bad min man ta ut all alkohol och ha det på en plats jag inte visste om. Du påminns ju varje gång du öppnar kylen! Första dagarna är ju absolut värst. Kämpa på 🙏🏼

@Varafrisk Välkommen till att välja vara alkoholfri. Det är ett statement från dig och du verkar målmedveten 💪👌❣️ Kram till dig och skriv hör när du känner, för mig är detta forum lite som AA (har aldrig varit där men…), forumet hjälper mig i att hålla mig nykter. Skriver mest i min egen tråd om mina funderingar och kval för att jag kämpar mycket med mig själv i nynykterheten och forumet och stöttningen här betyder mycket. Kram till dig 🥰❤️🥰

Heja dej 🙌🏾🎈🙏🏼

@majken_r Grattis 🙌 till att du känner dig som hon som inte dricker, fortsätt så ❣️. Alkoholfritt bubbel är värsta lyxen, känns lyxigt och medför ingen ångest dagen efter! Nykter frukost med barnen låter underbart 😍! Önskar dig en fin söndag! Du gör detta så bra och inspirerande 🥰