Senaste kommentarerna i forumet

Varit iväg på en minisemester. Helt ljuvlig sådan. Ingen a. Inget sug efter det heller. Bara total närvaro och här&nu. Min lärdom av min värsta trigger är mitt hem som fylls med folk som vill ha lite bubbel i glasen. Jag som värdinna och god mat, musik och allt det där. Men vi klappar igen den butiken. Det blir faktiskt inga sådana dagar hos oss mer. Jag orkar helt enkelt inte mer. Jag vill vara i min skog. Springa. Bada i fjärden. Fiska. Plocka svamp. Vara mina allra allra närmaste. Livet livet. Insikter för ett långt liv (förhoppningsvis) i nykterhet.

Tack@Geggan

Så starkt @Axianne! Så grymt jobbat och stort grattis till ett år!❤️

Tack för dina tankar, minnen och reflektioner.
Måndag är en stor dag, helt riktigt 🥰
Jag tror att du är smartare än jag - men jag känner också att jag hinner och orkar så mycket mer på en dag numera. Jag har också bytt jobb/befordrats vid tre tillfällen under pandemin. Jag har kunnat jobba både snabbare och smartare- och dessutom njutit av det som gått min väg/bra.
Jag har ibland tänkt att man/jag straffat mig själv pga mitt drickande- och därför rent psykologiskt inte låtit mig själv liksom lyckas. Som att inte vågade.
Jag kände ofta de första två åren att jag liksom lyfte mitt eget glastak flera gånger om, med egen kraft. Så fint att få följa dig på vägen, kram 🥰

Hej @Onkel F

Men fyy vad läskigt. Glad att du är oskadd. Är grannarna under ok?
Du får uppdatera och berätta hur det känns i evakueringslägenheten.

Ta hand om dig ❤

@Axianne Tack, vilken läsning och resa du tog med mig på. Så fint att få del av, så otroligt att du är där du är nu. 🙌🏼

Vill önska dig en fin helg vännen ❤

Önskar dig en trevlig helg 🥰

@Axianne Tack för du delar din resa och Grattis till snart ett år! Din berättelse ger mig hopp om att även jag kan lyckas och att livet utan a är så mycket bättre på alla plan. Du känns så stark så jag vågar gratulera lite i förskott! Hoppas du har en fin kväll 🤗🤗🤗

@Axianne Det är alltid lika fint när du återberättar dina minnen, även om det är minnen du helst hade velat vara utan. Men det är nog viktigt att minnas, och det är en gåva att du kan formulera dem. Och vi vore inte de personer vi är just nu utan våra erfarenheter. Gjort är gjort. Nu är nu.

Jag gillar verkligen inte stanken på Systembolaget. Spår av krossade vinflaskor, en lukt som inte går att tvätta bort. Så förknippad med skam och olust, men också anspänning och längtan. Jag har inte varit på bolaget sen jag slutade dricka. Jag köper mitt alkoholfria på Ica.

Kram 🐘

En så oerhört varm dag till. Inne på jobbet var det ganska drägligt men när jag gick ut på lunchen var det som att man befann sig i tropikerna. Den här veckan var jag inte på min vanliga arbetsplats de sista dagarna utan är på ett annat kontor i en annan stadsdel för att lära mig lite mer om mina nya arbetsuppgifter som drar igång på måndag när jag blir "teamleader". Jag gick en liten lunchpromenad i den grymma hettan och passade på att slinka in på både skoaffären och kika på reavaror i klädbutiken. Sedan slank jag in i svalkan på ICA för att köpa hem helgens godsaker. Jag tog det lugnt i värmen och var väldigt avslappnad när jag gick där och lyssnade på radio samtidigt som jag betalade i självbetjäningskassan. När jag stegade ut från livsmedelsaffären kände jag plötsligt en ökad stressnivå runtomkring mig. Tempot var högre. Folk jäktade. Jag höjde blicken och insåg att jag stod utanför ett Systembolag.

Klirrandet och odören slog emot mig när dörrarna öppnades. En lukt av avslagen alkohol från läckande boxar och krossade flaskor. En cocktailstank som liksom aldrig riktigt skuras bort bildade en omisskännlig och ganska kväljande doft som verkligen inte lockar till ett besök idag. Jag följde några personer med blicken bakom mina solglasögon och minnena slog emot mig från en tid som inte ligger så långt borta. En tid när min dagliga lunchpromenad innebar något helt annat än dagens stillsamma lunk och sköna shopping. Minnen från när jag otåligt låtsades jobba medan jag väntade att klockan skulle bli dags för lunch. När jag i regn och rusk, snöstorm eller i tryckande hetta promenerade med min ryggsäck eller dragkärra till det närmaste Systembolaget för att köpa dagens ranson. Ett Systembolag som var ett av de sista som hade betjäning över disk i stället för dagens självplock. Säga vad man vill om att tvingas handla av en expedit som då men det var åtminstone inte lika lättvindigt som när jag under de senaste åren svept in och ut vid öppningsdags och varit klar med mitt köp på mindre än två minuter.

Jag minns känslan av pinsam utsatthet, stress och skam kombinerat med ständig irritation när jag stod och trampade i ett hörn. Suckade och störde mig på hur långsamt det gick. Jag sneglade på andra, tummade på min nummerlapp och låtsades studera etiketterna på flaskorna i montern och se ut som om jag planerade en fin middagsbjudning samtidigt som jag försökte komma på vad jag skulle köpa som inte verkade så alkisaktigt. De få anställda verkade alltid upptagna bakom hyllorna i stället för att bemanna kassan när lunchruschen kom och de tog sig ofta och gärna retsamt lång tid att prata vintips till lammsadeln och diskutera bouquet med kostymklädda äldre herrar än att raska på och betjäna oss törstiga stackare som kände lunchtimmen ticka bort. Detta var egentligen det sista stället jag ville besöka men det var alltså mitt närmaste vattenhål.

Det var mellan 2009 och 2013 jag arbetade i en stadsdel där Systembolaget var just detta gammaldags ställe med personal man snabbt kände igen och redan på förhand visste skulle rynka på näsan åt mina burkar extra stark cider eller billiga boxvin med mest procent för pengarna. Den högdragna blicken och ibland snorkiga fnysningen när man gav sin beställning kändes in i märgen. Jag irriterade mig på det långsamma hasandet längs gångarna och vagnen som hade en grå plastback överst där expediten ställde varorna och sedan skyfflade fram när det var dags att betala. Förmodligen gjorde de inget fel och mina känslor av olust var troligen en produkt av mitt dåliga samvete. Men det var alltid ett obehag att handla där och lik förbannat drevs jag dit varje dag.

När jag väl gjort rätt för mig och föst ned mina varor i väskan så skyndade jag tillbaks till kontoret där jag gick direkt in på toaletten i foajén (inte på min egen avdelning). Första flaskan var mest bråttom. Väl inne på toan halsade jag på stående fot ungefär en halv flaska rött vin. Jag brukade köpa PET-flaskor under en period eftersom de inte skramlade i väskan och inte läckte i korken så som enliterspaketen av papp gjorde när man väl öppnat dem. Någon timme senare var jag tillbaks på toaletten och tömde flaskan. Jag kan minnas kombinationen av plast och surt rödvin som slog emot näsborrarna när jag förde den till läpparna. Att halsa rödvin ur en PET-flaska innebar alltid en viss plastsmak på vinet som jag fortfarande kan rysa vid tanken på. Den tomma flaskan lindade jag in i pappershanddukar och lade underst i den stora papperskorgen. Jag undrade ofta om städaren brukade hitta dem och försöka gissa på vem det kunde vara som var alkoholisten på kontoret.

De korta ruset och lugnet som spred sig i kroppen när vinet landade i magen var min snuttefilt. Det var den känslan jag tyckte hjälpte mig att komma igenom arbetsdagen. Jag upplevde att jag kunde arbeta bättre om jag fick dricka och jag fyllde på ruset på toan oftare och oftare från min flaska i väskan. Jag kände någon form av nästan pervers tillfredsställelse i att göra detta förbjudna och blev ofta lite övermodig av att jag drack. Jag tog mig mer ton än vanligt och vågade mer på jobbet med vin i magen. I många år höll jag på så här. Det är en gåta att ingen kom på mig förrän jag långt senare tappade kontrollen helt. Många var mötena där jag var berusad och ändå på något märkligt vis lyckades verka som att jag visste vad jag pratade om. Jag kunde dock aldrig arbeta nära någon på grund av att jag visste att jag luktade alkohol trots halstabletter och tuggummin, så jag höll redan innan Covid en klar social distans till alla.

Jag inbillade mig under de här åren att jag klarade allt så mycket bättre och att jag inte kunde göra något alls om jag inte drack. Jag kände mindervärdeskomplex och var rädd att jag inte kunde alla uppgifter jag skulle utföra och min bristande erfarenht skulle uppdagas men när jag drack så kunde jag plötsligt allt jag företog mig. Samtidigt hade alkoholen en förslöande verkan på mig och jag blev mer och mer ineffektiv på jobbet. Dagarna kunde gå utan att jag fick något riktigt gjort. Emellanåt hade jag oerhört stressiga perioder när jag försökte jobba ikapp och satt halva nätterna på kontoret med ångest över att jag låg efter, men eftersom jag hade en chefsroll och planerade min tid själv så kom det inte riktigt fram att det var så jag jobbade. Av någon anledning blev jag flera gånger befordrad under den tiden jag redan var djupt i min alkoholism. Tills det slutligen brast alltså.

Idag är jag nog tio gånger mer effektiv som nykter och med en mycket skarpare hjärna. Jag klarar mycket mer än jag någonsin anat, jag har aldrig något att dölja eller smussla med och jag finner stor glädje i att som senior medarbetare dela med mig av mina kunskaper och jobba nära mina kollegor som ofta vänder sig till mig för stöd och ledning. Jag har roligt på jobbet nästan hela tiden även om det kan vara extremt högt tempo ibland men det är bara roligt. Och jag skulle aldrig komma på tanken att ta med mig en stor väska in på toaletten. Om sanningen ska fram blir jag ibland lite misstänksam när jag ser någon annan göra det. Generellt är jag nog lite mer observant på hur folk hanterar alkohol idag än tidigare eftersom jag får så mycket igenkänning hela tiden. Jag tror det är ganska vanligt när man slutar dricka.

Jag skrev om en person på ett företagsevenemang i april som jag såg smygdricka och jag funderade då på om jag skulle prata med henne. En kort tid efter att jag skrev inlägget var hon borta från arbetsplatsen och jag har inte sett henne mer. Ibland har jag funderat på om hon finns här bland oss på Alkoholhjälpen och har läst mitt inlägg. I så fall vore det så fint om hon kontaktade mig på något sätt, för hon vet ju vem jag är och var jag finns.

Nu har jag grävt nog i mina minnen för ikväll. Jag önskar er alla en jättefin helg och på måndag sker något stort i mitt liv som jag gärna delar med er. Jag pratar inte om att jag börjar min nya tjänst, utan om att då firar jag ett år som nykter. 🎂🎂🎂
Det är stort. Megastort!

Kram och var rädda om er! 💝💝💝

@Andrahalvlek Ska söka på det..,. Det blir min faktainhämtning för idag. Be inte om ursäkt för tipset, gillar raka rör utan omskrivningar.. Ej jag vill inte börja om. Skriver och läser här hela tiden för att påminna mig… ❣️❣️❣️

@Ny dag Ett tips är att söka på ”intervention” på youtube. Tar garanterat död på suget direkt. Ibland behövs lite skrämseltaktik, men oftast är det fokus på det positiva med nykterheten som funkar bäst. Du klarar detta! Det värsta har du bakom dig nu. Du vill INTE börja om från början igen.

Kram 🐘

PS. Förlåt för tough love ❤️

@vår2022 Jag fortsätter kämpa, och kommer klara helgen. Har pratat med maken som är medveten om läget just nu och det omöjliggör smygdrickande. Behöver jobba ikapp under helgen, denna vecka har varit skitjobbig rent ut sagt och jag har haft svårt att fokusera på det jag borde. Men, viktigast först är att bibehålla nykterheten och kommer prata om detta med läkaren nästa vecka. För om jag inte lyckas vara nykter så är ju denna sjukdom progressiv…. Bättre att ev vara sjukskriven ett litet tag om mina koncentrationssvårigheter fortsätter för jag klarar nog inte båda kamperna samtidigt. Detta tar emot att skriva för jag tycker om att jobba och sätter värde på att sköta jobbet/leverera och prestera på topp men känner att det är svårt just nu vilket nog är bakgrunden till suget dvs inte stress och jag behöver en längre tids nykterhet för att klara av att motarbeta stressen. Känner att jag svamlar men är kluven och vet varken in eller ut, förutom att jag måste prioritera nykterhet. Ha en fin kväll i ditt nya fria liv ❤️.
Läste i din tråd om dina känslor inför en kollega och mitt råd är att lita p din magkänsla. Du resonerar så klokt runt ämnet och jag är övertygad om att du i slutändan kommer få svart på vitt att din instinkt stämde. 🥰

@Ny dag Fortsätt kämpa på! Blir det lite lättare när det är helg och paus från arbetet?

@Lina. 2.0 Grattis till dag 19!🥳 hur bra som helst ju! Skönt också att det känns lätt för dig. Det går ju lättare och lättare ju längre man är nykter. Man vänjer sig liksom vid att inte dricka och att kunna njuta av att vakna pigg och nykter varje morgon. Hjärnan återhämtar sig allt mer och skapar balans i systemet.

Njut av en nykter helg med härliga nyktra mornar och gott kaffe!❤️

@Lina. 2.0, bra där 🙌🏼☀️😃

@Himmelellerhelvette ja han är min klippa ❤️

@vår2022 tack! Ja min man är en klippa.
Här har det tyvärr bara småregnat lite och skulle vilja ha ett rejält åskoväder för att rensa luften. Jag är väldigt väderkänslig så jag tror att kroppen reagerar på allt på en gång.

@Allegra haha roligt att du säger det! Har också planterat om blommor, var så
Jävla nöjd med mig själv efteråt!

@Argbiggan Vilken härlig läsning, vad skönt att ni är två som har samma målsättning. Verkar vara en bra terapeut ni går hos. Ska bli ”roligt” att följa din/er resa som har alla förutsättningar att lyckas😁❤️

Toppen @Kebne1 ! Skönt att allt ordnade upp sig! Kram!

Stora saker händer @Argbiggan! Låter spännande alltsammans. Jättestort med nykter sambo. Min är ju nykter av medicinska skäl men det har varit verkligt skönt för mig. Heja!

Fint att du berättar @BEATNGU , har undrat hur läget är. Ledsamt att höra om ”vårdkontakter” och hoppas innerligt att det inte är något allvarligt.

Allt gott & kram✨✨✨

Idag fortsätter kampen, har tagit beslutet att vara nykter också idag. Har det lite jobbigt just nu och tror det beror på att vardagen dragit igång igen men också att det under resan kommer perioder som helt enkelt är jobbigare. Jag fortsätter med att varje dag arbeta med nykterheten genom fakta och det har nog hjälpt till att lättare skrika NEJ när suget kommer. Önskar en fin fredag 🥰