Senaste kommentarerna i forumet

@less12 Grattis!
Du är stark, kör på nu!

@vår2022 tack för länken! Lyssnar på boken ansvarsFULL just nu, ska kika på länken! Ja, får be honom dra åt helvete!

@less12 Ja, det tar en hel del energi att vara nykter i början😁. Ibland kan det skapa mer sug att motarbeta tankarna, att tänka jag får inte tänka på alkohol, det enda man tänker på då är alkohol. Tex, tänk på en elefant, men inte en rosa. Då tänker man bara på en rosa elefant. Det jag menar är att låta tankarna komma och sedan bara notera dem, aha här kom en tanke på alkohol och sedan försöka låta den passera. Lite mindfulness grej. Eller att göra något när tanken kommer, tex dricka ett stort glas bubbelvatten, gå ut och promenera. På helgen har man mer tid när man inte har ett jobb som distraherar. Man kan även skratta åt alkoholdjävulen som poppar upp och be den dra åt h…

Det blir lättare med tiden och ju mer kunskap du får om hur beroendet påverkar hjärnan desto mer insikt får man i det. Länken nedan med Peter Wirbing ger väldigt bra fakta om alkohol och hjärnan.

https://www.youtube.com/watch?v=8qxtDj5aVFQ

Ha det gott! Och be alkoholdjävulen fara dit han hör hemma!😂❤️

@Mollie87 snyggt med 4 dagar! Är själv på dag 10 idag, känns superbra. Hur tycker du det fungerar med alkoholfri öl, triggar det dig någonting? Kan du dricka det i normal takt eller hetsdricker du? Har inte vågat köpa alkoholfri öl denna gång, vet inte om jag kommer sitta och halsa i mig dem i ett försök att lura hjärnan eller om jag skulle kunna dricka dem och njuta. Vet inte ens om jag gillar öl om jag inte får berusningen på köpet.

@vår2022 får vara förberedd på att motarbeta suget/tankarna. Känns skönt att det kommer bli lättare med tiden. Ju längre tiden går desto mindre plats tar väl beroendet antar jag, just nu känns det lite som att dagarna går ut på jobb och att inte dricka haha, vilket också är lite av ett jobb. Kan inte helt slappna av ännu.

@majken_r tack! Nu satsar jag på 14 dagar!

@Ingesmart Grattis till 1 år imorgon!🥳. Riktigt bra gjort!🌞

@Ingesmart Stort grattis! 🙌🏼

@Lonely Man Stort grattis till 100 dagar!🥳 så himla bra jobbat!💪💕

@Lonely Man Hatten av🙌🏼 Bra kämpat. Även för mig är det en befrielse att slippa ångesten och det är också en stor motivation att inte dricka mer. Hoppas du får en riktigt fin dag!

@less12 Ja, fortsätt som du gör! Det är alkoholdjävulen som pockar på. Det är din hjärna som är programmerad till att vilja få alkohol och ett rus som skapar dessa tankar. Det tar lite tid innan det blir lugnare och det kan gå lite upp och ned. Din hjärna behöver få återhämta sig och komma i balans igen, så att beroendehjärna blir tyst. Så fort den får alkohol är den igång igen. Så det är bara beroendet som vill dricka, inte du. 😁❤️

Hej!@Mollie87
Jag ska också köra nykter höst, började i måndags så dag 6 idag!
Precis som du hade jag också druckit vin igår om jag inte hade bestämt mig för tre månader.
Åkte till affären istället för bolaget efter jobbet och letade goda alkoholfria alternativ, kunde inte bestämma mig för vad jag var sugen på så det blev 9 olika alternativ 😂
Drack halva av fyra alternativ sen blev jag gör trött, somnade runt nio.
Vaknade tidigt och sån härlig känsla, pigg och glad!

@less12 grattis!!💪🏼

@Axianne Tack för ditt inlägg, håller med om att du verkligen har en urkraft. Tror också att ett beroende kan drabba vem som helst. Alkohol är ett beroendeframkallande gift och ingen går säker. Sedan tror jag att man är mer sårbar och mottaglig för att bli beroende om det finns med i ens gener. Att samhället glorifierar alkohol som det gör, påverkar våra föreställningar om det, att allt ska firas med alkohol och att det ger oss guldkant i tillvaron. Det gör också så att så många kommer att bli/är beroende för det är ett inlärt beteende om hur vi ska socialisera och ha roligt tillsammans och med alkohol, utan blir det tråkigt och torftigt.

Ha en fin lördag!🌞💕

@vår2022 ja men exakt sånna tankar dök upp igår! Får fortsätta kämpa och som du säger, hjälper med böcker om alkoholberoende, det motiverar ännu mer! Tack!

@less12 Grattis till tvåsiffrigt! 10 dagar!🥳. Det är nu bedrägliga tankar om att ”nu har jag ju varit utan alkohol flera dagar, så jag kan nog kontrollera mitt drickande ändå och ta ett glas” kan poppa upp. Låt tankarna komma och sedan passera och gör som du gjort hittills. Läs på om hur alkohol påverkar hjärnan, kunskap om detta ökar förståelsen för hur beroendet fungerar. Tex ”skål ta mig fan”, Annie Grace böcker, Peter Wirbing på youtube.

Ha en fin lördag och njut av att du är så bra!🌞💕

@Onkel F Håller med dig. Det är inte bara viljestyrka som krävs för att bli nykter. Vilja och motivation är färskvaror och håller inte hur länge som helst om det inte får stöd av annat som fakta, kunskap och med det insikt. Ju mer insikt som man får desto mer får man vilja och motivation. Med insikt får man också styrka att fortsätta och positiva tankar om nykterhetsprocessen som sker. Det är det jag menar om min ”värderade riktning”. Att min kunskap om alkohol har gett mig insikt om hur det påverkar min hjärna och att det är det som skapat ett beroende. Att beroendet skapar ”beroendetankar” som är indränkta i alkohol. Som i sin tur skapar ”beroendekänslor” som ångest och som skapar ”beroendesug” och ”beroendehandlingar” att det enda som lindrar är alkohol och att jag måste dricka. När man fått insikt kan man genomskåda, förstå och ta tills sig detta helt och hållet. Man kan förstå det rent intellektuellt och rabbla detta i sömnen, men det är en skillnad när pusselbitarna faller på plats och man kan genomskåda det. Det är en befrielse och en aha-känsla. Man genomskådar sina föreställningar om alkohol, att det medför avslappning, guldkant, trevlig samvaro mm. Man ser det för vad det egentligen är, det är mina föreställningar, mina tankar om alkohol, mitt beroende som skriker efter alkohol, utom min kontroll, det är det som styr mitt drickande, inte jag själv, för jag vill inte dricka som jag gör. När man genomskådar detta kan man skapa nya föreställningar, nya tankar och en ny värderad riktning i sitt liv. Mina nya föreställningar, med min kunskap, är att alkoholen skapar beroende som förstör min hjärna. Ju mer jag dricker, desto mer förstörs den och jag sjunker allt djupare i alkoholträsket. Mina nya tankar är att jag måste sluta dricka för det är det enda sättet att bryta beroendet. Vilka värden vill jag ha i mitt liv, hur vill jag att det ska se ut och vara? Vilken riktning vill jag gå mot? Här kan jag rabbla upp hur mycket som helst, men tex vill jag bli närvarande och delaktig i livet, vakna pigg och fräsch utan ångest, möta dagen nykter och uppleva den med alla mina sinnen. Det är den riktningen jag värderar och vill gå mot. I den riktningen finns inte alkohol med, för om den finns med kan jag inte gå mot denna riktning. Då går riktningen ned till helvetet istället. När du går mot din värderade riktning, kommer positiva tankar och hur du kan göra för att gå åt det hållet. Tex skapa nya vanor, nya rutiner. Känslorna påverkas av dessa positiva tankar, du blir gladare och det blir ingen kamp att stå emot alkohol. Med insikten blir du stark och de positiva tankarna dominerar över de negativa tankarna.

Så fortsätt läsa på om fakta så att du får ännu mer insikt och till slut kan genomskåda vad som verkligen händer. Att våra föreställningar om alkoholens härlighet är en bluff och som samhället präntat in i oss sedan decennier bakåt. Det är inget annat än ett beroendeframkallande gift, som kan drabba vem som helst och som förstör vår hjärna och våra liv.

Ha en riktigt fin lördag och grattis till dina 26 dagar!🥳❤️

Början på dag 10!! Tvåsiffrig nykterhet snart, wihoo. Gårdagen kändes relativt bra ändå, mer tankar än resten av dagarna dock.

Dag 4:
Vaknar som vanligt kl 06. Känner mig pigg trots hackig sömn. Hade jag inte bestämt mig för mina 3 månader hade jag garanterat druckit 2 glas vitt igår. Det var ju fredag :) Känner mig nöjd med mig själv! Vi har en fullbokad helg med både jobb och vänner på besök. Dricker kaffe och ser fram emot helgen. Alkoholfri öl finns i kylen. En påminnelse till mig själv: det är väldigt härligt att vakna upp efter en helt alkoholfri kväll.

Spännande tider!
Glada hälsningar Mollie

Grattis! @Lonely Man så bra kämpat🎈

Hej på er alla.
Har nu passerat 100 dagar sedan jag tog sista glaset och bestämde mig för att sluta dricka.
Kan inte riktigt förstå hur jag klarat det så här långt. Jag var nära att ge upp flera gånger då det kändes olidligt.
Jag gav dock aldrig upp tack vare AA gruppen som gav mig styrka att fortsätta. Hade aldrig klarat detta utan den gruppen. Först nu känns det som om det kommer att fungera. Det förutsätter dock att jag fortsätter att gå på möten regelbundet. Det bästa med att sluta dricka är att jag blev av med fylleångesten som jag alltid hade när jag drack.
Vill aldrig mer tillbaka till det igen.. är på rätt spår men långt kvar..
Ta hand om er alla därute.

Den kraft du besitter är beundransvärd och ger mig vind i seglen. Kan du, kan jag! Här är en till träningsnarkoman! Också ätstörd tidigare. Men i mitt DNA finns alkoholgenen. Arv och miljö har skapat mitt missbruk, i kombo med låg självkänsla och en cocktail av annat smått å gott.
Tack för att du delar med dig!
❤️🙏🏼

@Axianne Tack för det jag fick ta del av .Det hjälper mig att kämpa på.Det är svårt att veta hur det började.

Tack ja jag är in här med jämna mellanrum och läser, och skriver någon rad ibland. Jag är så nöjd med mig själv att jag slutade dricka, visst jag kanske anses som en tråkmåns av vissa, när jag inte dricker, men ärligt talat skiter jag i det, de flesta har sagt att det är strongt gjort, och jag gjorde det för mig själv och min familj, då jag inte kunde kontrollera mängderna jag drack på slutet, har aldrig druckit varje helg eller flera ggr i veckan, utan ibland, men när det blev, då gick jag all in, minns inte vad jag gjort, och blev otrevlig, så då beslutade jag att denna kropp inte behöver alkohol längre.

@Kebne1 @Kullamannen @Andrahalvlek @Allegra - Tack för fina värmande ord! ❤️

Ibland undrar jag över den berömda missbruksgenen och att vi skulle ha alkoholismen nedärvt i vårt DNA. Många är övertygade om att de fått med sig beroendet redan från födseln och jag har tänkt mycket på det där men landat i att jag respekterar vad andra tror men avstår personligen från att luta mig mot just den tesen. Mina föräldrar var inte alkoholister. Ingen i min släkt eller omgivning drack överdrivet under min uppväxt och inget av mina syskon har hamnat i missbruk. Jag är ganska övertygad om att det var miljön, uppfostran, ensamheten och mina egna val som sakta men säkert drog igång tvångstankar och förändrade min hjärna. Jag tror att mina signalsubstanser och mitt belöningssystem fick rejäla smällar och åkte på en hel del utmaningar när jag var i tonåren men det berodde inte på något supande.

Jag hade vad jag tror var en helt normal inställning till alkohol och drack väldigt sällan fram till jag var i 25-årsåldern. Jag har skrivit om detta tidigare men kortfattat kan jag nämna nu att jag gick igenom tonåren utan någon minnesvärd fylla förutom några små fester och en charterresa efter studenten när det visst blev en del billiga paraplydrinkar med tjejgänget. Lite gulligt sådär och faktiskt oerhört måttfullt med dagens mått mätt. På den tiden hade jag verkligen alltid roligt utan alkohol och det fanns inte i min tankevärld att jag skulle behöva dricka för att umgås. Spänningen i livet, känslan av rus och endorfinkickarna fanns där ändå men på ett helt annat plan.

Jag var den jättetjocka fula ankungen som vuxit upp till en smal och snygg svan, vilket innebar att jag var konstant hög på de boostar jag fick av uppmärksamheten, min plötsligt upptäckta sexuella dragningskraft, nyfunnen popularitet och allt annat som mitt förändrade utseende och min nya kropp gav. Jag behövde inte berusa mig med alkohol eftersom min hjärna var helt upptagen med att hantera mitt första och på den tiden största missbruk, vilket var min kroppsfixering. Jag hade börjat utveckla anorexi i kombination med ortorexi (träningstvång) i sextonårsåldern och detta övergick i bulimi eftersom jag inte kunde motstå att unna mig livets goda, och det var där som min hjärna troligen började knarka på lyckohormoner. Jag upplevde samma skamfyllda känslor men också samma rus och flummiga känsla av välbehag då när jag kämpade med matmissbruket som jag gjorde senare i livet när jag drack alkohol.

Frågan är om detta var en ärftlig defekt och trasig gen som givit sig till känna i tonåren via matmissbruket, och som sedan utvecklades till alkoholism? Jag väljer att tro att i mitt fall var det inte så. Något hände och jag började göra saker som blev mer och mer vanemässiga. Triggern för mig var förmodligen skammen och den "body-shaming" som jag upplevde och som började hemma. Min mamma ogillade skarpt min övervikt som visade sig i femårsåldern och sammanföll med att jag blev sexuellt utnyttjad under flera år. Hon skällde konstant på mig för att jag var för tjock och inte såg ut som jag skulle. Jag sattes på alla upptänkliga bantningskurer som egentligen var för vuxna och uppmuntrades att leva på filmjölk med knäckebröd, kålsoppa eller äta fibertabletter som skulle växa i magen och ge mättnad. Hon klagade ofta inför väninnor och släktingar över hur hon kunde ha fått en sån dotter som blivit så fet att hon fick köpa herrbyxor åt mig och sy upp dem. Samtidigt var mamma alltid väldigt stolt och skröt över att jag var så smart och tidigt utvecklad med ett fantastiskt läshuvud och var så duktig på matematik och annat att jag fick börja skolan ett år före alla andra barn i samma ålder.

Att jag sedan blev mobbad under låg- och mellanstadiet för min övervikt, mina smutsiga kläder, fula tänder och min dåliga hygien var en självklarhet eftersom ingen i hemmet såg till att jag fick motion, nyttig mat, rena kläder eller lärde mig sköta om mig själv med tandborste och tvål. Jag lämnades ganska mycket vind för våg under många år men visste inget annat. Mina syskon hade flyttat hemifrån och jag var sladdbarnet som Gud verkade ha glömt. Åtminstone hade min mamma definitivt gjort det. Men jag trodde att alla hade det som jag, så jag funderade inte så mycket över min tillvaro under de där barnaåren. Däremot tror jag att det var redan då som min kroppsmedvetenhet utvecklades och några år senare var jag igång med fullt utvecklade ätstörningar.

Troligen sporrades den pubertala jag av att se resultatet av fasta och hård träning och i några år var det så jag tappade kilon och sedan höll mig smal. Sedermera hittade jag genvägen där jag unnade mig eller belönade mig själv med onyttigheter för att omgående kräkas upp det jag ätit och ibland börja om direkt igen. Här kommer mina paralleller med alkoholismen in och i det här skedet var nog mina signalsubstanser i hjärnan tossiga och mitt belöningssystem totalt utflippat på grund av hur jag hanterade min kropp med ömsom svält, ömsom sockerchockar.

Känslan i matmissbruket när jag hetsåt och inte kunde sluta äta förrän jag proppat i mig allt jag kunde komma över var manisk, och senare har jag druckit på precis samma sätt. Det var faktiskt nästan en exakt likadan förnimmelse av en kort stunds lugn just när jag fick äta fritt och sedan panik och vånda efteråt - precis som när jag drack och greps av ångest och sorg. Jakten på mer mat och mer att dricka var också likadan och jag kunde gå över lik, bildligt talat för att få mer av bägge dessa droger, vare sig jag hade pengar eller inte. Känslan av att aldrig klara av att lämna något kvar till senare var också att jämföra med hur jag hanterat alkoholen. Varenda smula, liksom varenda droppe skulle ätas eller drickas upp. Själva beteendet när jag levde med mina beroenden var detsamma. Först bara det ena men längre fram i tiden när skilsmässan stod för dörren hade jag det tveksamma nöjet att ägna mig åt bägge de här missbruken samtidigt, vilket var en mycket kaotisk tid i mitt liv.

Med alkohol fanns dock ingen rening. På den tiden när maten var min enda last så kunde jag stoppa fingrarna i halsen och kräkas. Efter det infann sig ett lugn som jag nästan kan tycka var lite euforiskt och det var nog det egentliga ruset. Senare med alkoholen skulle jag aldrig komma på tanken att försöka kräkas. Snarare var det viktigt att inte förspilla ett rus, vilket orsakade mig vissa ... låt mig kalla det för "logistiska problem" under åren jag levde med bägge dessa missbruk samtidigt. Äta och kräkas måste då ske först. Sedan träna (gärna på tom mage så att det "tog" ordentligt) och slutligen dricka min belöningsalkohol. Aldrig i omvänd ordning. Att falla för lusten att dricka tidigt på dagen innebar att träningen blev farlig men det har hänt att jag sprungit en mil med alkohol i kroppen ändå. Att falla för en frestelse i form av kaloristinn mat efter att jag druckit vin gav mig ångest eftersom jag inte ville kräkas och förlora ruset, och då fick jag bekymmer med att min vikt skulle dra iväg och behövde träna mer. Så här höll jag på - som en manisk hjärntvättad vansinnig person.

Jag är helt övertygad om att jag som i grunden är en ganska intelligent kvinna utvecklade ett missbruk under många år vars effekter kraftigt påverkade till exempel självbevarelsedrift, prioriteringar, sunt förnuft och förmåga till logiskt tänkande. Jag kan inte förstå idag hur jag resonerade eller ens kom på tanken att bete mig på detta sätt när jag levde i det här. Jag begriper inte för en enda sekund hur jag kunnat behandla mig själv på detta sätt under alla år och jag är lite nyfiken på om man kunnat göra en cat-scan och se på hjärnans aktivitet att den var förgiftad på något vis när allt var som värst.

När jag för några år sedan med hjälp av nya metoder kunde ta itu med mina ätstörningar var det en befrielse som jag nästan hunnit glömma i dag. Jag tackade Gud för den första gången jag kunde äta en tallrik mat och känna mättnad utan att tvingas gå och kräkas. När jag också insåg att jag kunde hålla vikten genom att träna lagom var jag på rätt väg kan man tro. Jag blev fri från matmissbruket men det betydde inte att min hjärna var friskare. Jag fortsatte dricka och alkoholen tog över mer och mer. Plötsligt hade min alkoholism eskalerat och tog över hela mitt liv. Jag lät det ske och gav upp. Jag sket i allt och bara åkte med. Jag lät det hända och gav kroppen vad den bad om.

Hade det inte varit för polispatrullen gömd bakom återvinningscentralen som tog mig för dagen-efter-fylla på väg hem från Systembolaget den där augustidagen 2021 hade jag kanske inte ens levt idag. Så djupt på botten var jag. Jag tackar dem och jag tackar Gud för att jag återfick vett och sans. 355 dagar sedan nu. Snart ett år av nykterhet och jag har fått ett liv igen. Jag har fått en ro och en värdighet. Jag har fått ett bra jobb och chansen att göra om och göra rätt. Många år har gått förlorade och de får jag aldrig tillbaks, men jag får njuta av att känna hur jag mår när jag verkligen mår både fysiskt och psykiskt bra och det är värt så mycket!

Oavsett vad man tror om de genetiska förutsättningarna så har jag druckit mig till min alkoholism. Precis som man utvecklar allergi om man exponeras för ämnen i överflöd så har jag utvecklat en allergi mot alkohol och det går aldrig över, så jag kan inte dricka mer. Men jag tror inte det var något i mitt DNA. Jag tror att om jag fått en annan start i livet hade jag kanske sluppit mycket av det jag genomlevt och mina barn hade kanske fått en bättre mamma. Men jag är tacksam för det jag har idag och ska inte begära mer än det.

Jag önskar er en fin helg!