Senaste kommentarerna i forumet

@less12 Depphjärnan gillade jag också, likaså Anni Grace och Craig Beck. Tycker det hjälper mycket att ta rygg på andra lyckats bli nyktra. Samt att när suget övermannar mig så har jag lite bättre motargument och ju mer och fler gånger jag läser desto starkare blir jag 💪! ❤️🥰

@Varafrisk Du är en kämpe, att inte ge upp är det viktigaste! Du kommer, liksom jag att uppnå din målsättning. Idag är vi nyktra eller hur? Inget systembolag idag eller imorgon eller alls💪❤️💪❤️…???!! Jag känner en annan styrka nu efter 20 dagar, förvisso inga garantier för framtiden. Jag tror på dig💪❤️🥰

@majken_r Vilket arbete du gjort! Och vilka insikter 🤩!
Jag försöker återigen att bygga avstånd till alkoholen, jag vill/ska bli hon som inte dricker försatt hon verkligen inte vill. Jag bygger på mig fakta varje dag, det har hittills hjälpt när suget övermannar mig. Önskar dig en fin måndag❤️!

@Allegra Börja läs den, du kommer inte att ångra dig. Boken är ingen traditionell faktabok… Jag rycker att den hjälper mig varje dag, speciellt när suget överfaller…. Du kommer inte ångra dig☺️👍! 🥰

@Ny dag bra jobbat! Gott att få sova också😅

@Varafrisk tack🥰

Dem = katterna, haha

Hemma igen, helgen var väldigt bra. Så skönt att inte vara bakfull och eländig och det gick till och med relativt smidigt att få hem dem. Nu har jag ätit god mat och spelat tvspel sen jag kom hem. Det är både en bra hobby och en bra distinktion om så behövs. Men ikväll spelar jag bara för nöjes skull.

Hoppas att alla haft en bra helg. Tack för supporten

@Ny dag stämmer helt, jag är helt dagvild av naturen, haha

@Nini känner igen mig i det tråkiga nyktra, att man tror att nykterheten kommer vara långsam och stilla. Försökte sluta dricka när jag fortfarande kände så, krävdes två morgnar av bakfylla till och ångest från helvete att inse att oavsett om nu det nyktra livet blir lite tråkigare, så är det så mycket mer värt än att sitta timme efter timme i det där ruset, vakna upp dagen efter med torr mun, bultande hjärta, kallsvett och en hjärna som går på högvarv för att pussla ihop gårdagen. Är likadan som dig, många gånger sagt till mig själv, ikväll dricker jag som alla andra, måttligt och lagom, när ruset väl kommer är dem tankarna bortblåsta och jag häller i mig för att få fortsätta känna berusningen.

@Ny dag håller med om att man känner igen sig så himla mycket i den boken! Otroligt bra, vet inte vem som har skrivit så gott om depphjärna av Anders Hansen men tycker den också var intressant!

Ja, ensamhet är det många som lever i. Spontant tänker jag att det kommer lösa sig. Nu när dit liv stabiliserats på andra plan så kommer du hitta lust att söka dig utåt. Föreningar och aktiviteter, kyrkan, kurser, det finns många ytor att skapa nya kontaktnät. Och inte ska du behöva ljuga för kollegorna. Det är väl helt mänskligt att inte ha den där lyckade semestern alla drömmer om, och ju fler som vågar öppna upp om att man inte har det sociala liv man önskar, desto mindre skamfyllt blir det.

Hej är också ny. Förstår vad du menar,känslan.är inte så bra på att skriva men ska försöka.skulle kännas skönt att ha en eller flera skriv vänner.kram

@majken_r Du är ju bara så himla modig ! Så imponerad jag blir! Du är så klok💪🏻

Kram🥰

Du är en sådan kämpe@Ny dag 💪🏻❤️
Jag har halkat långt efter men jag har inte gett upp😱

Kram🥰

Så härligt att du har 19 dagar i bagaget @Ny dag ! Och jag tror att god sömn är superviktigt i processen.

Har laddat ned ”Skål…” och ska börja lyssna på den vilken dag som helst. Har ett lite mystiskt motstånd mot att kasta mig över fakta och litteratur kring alkohol & missbruk. Det går långsamt, men jag är en långsam person så det kanske bara handlar om min naturliga tröghet :)

Ha en fin kväll✨✨

@Frolle Känner igen mig i din historia. Kommer också från en familj med missbruk och blev utsatt för sexuella övergrepp under min uppväxt. Du har redan kommit långt med din nykterhet och du är så stark som tar tag i det som du känner inte fungerar i ditt liv. Jag är själv en färsking, med en sista total snefylla under gårdagen, och ett återfall efter en tidigare nykterhet. Precis som du så känns det bra att det här sammanhanget finns, jag känner mig tryggare i att få stöd och hjälp här där jag kan vara fullkomligt öppen och ärlig om mitt missbruk och topparna och dalarna i min nykterhet. Hur går det för dig nu? Och hur känns det såhär långt? Välkommen ❤️

@Frolle Känner igen mig i din historia. Kommer också från en familj med missbruk och blev utsatt för sexuella övergrepp under min uppväxt. Du har redan kommit långt med din nykterhet och du är så stark som tar tag i det som du känner inte fungerar i ditt liv. Jag är själv en färsking, med en sista total snefylla under gårdagen, och ett återfall efter en tidigare nykterhet. Precis som du så känns det bra att det här sammanhanget finns, jag känner mig tryggare i att få stöd och hjälp här där jag kan vara fullkomligt öppen och ärlig om mitt missbruk och topparna och dalarna i min nykterhet. Hur går det för dig nu? Och hur känns det såhär långt? Välkommen ❤️

Dag 350 utan alkohol.

Jag har en veckas semester kvar men börjar känna mig lite rastlös och längtar faktiskt tillbaks till jobbet. Det är mest ensamheten nu när jag är ledig som tynger ned mig en aning och påminner mig faktiskt en del om allt det dåliga, mest eftersom jag är (var) en utpräglad ensamdrickare. Jag har ju visserligen genom Guds försyn och en massa medvind fått ett nytt bra jobb och fina kollegor samt dessutom verkligen lyckats utarbeta en mycket bättre kontakt med mina barn. Kidsen är ju dock upptagna med jobb, kompisgäng och nyfunna kärleksliv just nu, så det finns inte så mycket tid över att vara med morsan. Det är då som tristessen slår till och dagarna mer och mer liknar hur det var förra sommaren när jag var längst ned på botten, även om jag inte dricker idag.

Jag tänker att jag får smörja mig med brun-utan-sol innan jag går tillbaks till jobbet och ljuga ihop något när mina solbrända kollegor och chefer kommer tillbaks från sommarstugor, chartesrresor och båtsemestrar med nytrimmade friluftsmuskler och solblont hår för att nyfiket fråga vad jag gjort denna sommar. Jag är nog den enda singeln och dessutom börjar jag bli gammal. Alla i arbetsteamet har ett aktivt familjeliv med fullt upp och tusen aktiviteter, så jag är övertygad om att det bara är jag som varit ensam nästan hela semestern.

Jag funderar på om jag ska säga att jag varit sjuk, för jag kan ju inte berätta att jag har spelat typ 200 timmar Sims 4 och Candy Crush - precis som när jag söp. Att jag har sett alla säsonger av fem olika TV-serier i min ensamhet - precis som när jag söp (några av dem såg jag även då men har fylleglömt handlingen). Att jag gått runt i min gamla hemmatunika och varit ganska svettig och oduschad - precis som när jag söp. Att jag har tillbringat mycket tid i sängen med fläkten på full fräs och datorn i knäet -precis som när jag söp. Ja, ni ser. Ensamheten har tagit mig tillbaks till det där icke-livet där jag inte ska vara. Det ska bli rätt bra att gå tillbaks till jobbet igen om en vecka.

Varför är jag så ensam kan man undra? Jag har inga släktingar att besöka. Inget lantställe att åka till, ingen mysig trädgård att ha grillfest i eller härlig badplats som lockar. Och det är ingen som ringer och bjuder hem mig på kräftskiva eller poolpartaj. Det slutade man med 2016 när jag fick sparken från mitt välbetalda chefsjobb och drog mig undan i skam och vanära med min bag-in-box. Förresten hade man nog slutat bjuda mig flera år innan dess eftersom jag backat undan från det sociala livet långt tidigare i syfte att få dricka i fred under alla lediga stunder. Så - Jag har inga vänner kvar. De har jag supit bort under åren när mitt alkoholberoende har tvingat mig att krypa undan, in i det mörkaste rummet man kan tänka sig.

Men jag ska inte klaga egentligen. Jag har det ganska bra ändå och får inte panik inte av att vara ensam. Det är inte så att jag känner sug att dricka bort min ångest och ensamhet så som jag gjort förr, tack och lov. Jag har för övrigt alltid varit en enstöring och alltid hållit mig för mig själv. Ruvat på mina mörka hemligheter. Men skillnaden är att jag är nykter nu och inte måste gömma mig eller dölja något längre. På så vis är det en ny dörr som öppnats för mig. I dag måste jag inte hålla masken eller ljuga och skulle ju kunna ta steget närmare sociala kontakter på fritiden, men jag är faktiskt sjukt ovan att ta steget eller initiativet till umgänge och det har inte riktigt funnits tid och energi att hitta dit. För övrigt vill jag verkligen inte störa andra eller klampa in hos någon. Så jag fortsätter vara för mig själv lite till och ska väl försöka hitta sätt att ta mig ur ensamheten så att den inte blir en risk för min nykterhet. Men det är inte helt lätt.

Även under åren innan jag söp ned mig hade jag ett stort integritetsbehov och behövde ta pauser ifrån det sociala när det blev för mycket. Jag har alltid varit en person som klarat mig själv och sällan önskat klänga på andra. Inte haft nära vänner. Bara haft något som liknar bästisar under kortare tider. Aldrig haft någon riktig förtrolig person att dela något med. Ibland har jag köpt mig vänskap genom att vara den som bjuder, men det har inte varit bra för mig och lockat helt annat umgänge än de jag borde ha umgåtts med. Jag blir ledsen av att tänka på att det varit så här hela livet.

Jag flyttade ihop och förlovade mig redan under gymnasiet för att slippa bort från det hemska som hände i mitt hem och även om jag hade långa förhållanden, var förlovad flera gånger och bodde ihop med män så var vi sällan riktigt nära varandra. När jag gifte mig lämnade jag allt och kom in i makens umgänge men det varade ju bara under äktenskapet, sedan var jag ensam igen. Jag har historiskt endast valt män som låtit mig vara ifred och armbågat bort de som försökt komma mig för nära. Men jag vet ju att det egentligen inte varit självvald isolering. Det finns en svart historia bakom och den är som vissa vet ganska vidrig så jag skippar detaljerna just nu, men vi kan kortfattat konstatera att först var det skam och rädsla för att någon skulle veta om att jag var sexuellt utnyttjad. Därefter var det mobbing i skolan på grund av min övervikt, sedan min bulimi och kroppsfixering som fick mig att hålla många bekanta och vänner på avstånd och undvika avslöjande.

Ätstörningen övergick ju i alkoholism och under många år levde jag med bägge dessa missbruk parallellt och det var verkligen något jag till varje pris behövde hålla hemligt. Det var alltid socialt fokus på vår familj när jag var gift på grund av min mak särskilda typ av kändisskap i trakten. Det var inte helt lätt att dra runt barn, make, chefsjobb, hus med stor trädgård, bilar, båtar och därtill egna företag där man ständigt var påpassad och samtidigt leva med mina smutsiga hemligheter. Först bara bulimin, men senare kom drickandet smygande redan under mina år som gift. Jag vet inte hur jag löste det, men en pådrivande faktor till skilsmässan var garanterat att jag ville vara ifred med mina sjukdomar. Jag fick genom skilsmässan så plötsligt varannan vecka ensam. Det var då jag verkligen upplevde den frihet jag tyckte att jag förtjänat, men jag använde den till helt fel saker.

Jag drack och hetsåt. Toktränade och dejtade vilt. Jag var promiskuös, utseendefixerad, alkoholmissbrukande, krogrännande, kärringsjuk och bekräftelsehungrig. Jag försökte balansera detta så kallade liv liv med minderåriga barn och en exman som flyttade från stan och inte tog föräldraansvar alls, och det gick vägen några år. Det är på sätt och vis tur att jag ändå lyckades hålla mig i skinnet fram till barnen var myndiga så att de inte fick värre men av sin uppväxt än de fått. Sedan släppte jag taget.

Resten vet ni som läst hos mig. Jag har valt ensamheten mer och mer. När jag blev fri från det mesta av ätstörningarna i samband med terapi och behandling för några år sedan så tog i stället alkoholen överhanden och jag fortsatte vara för mig själv mer och mer. Nu är dock supandet borta sedan snart ett år men jag har inte kommit mig för att försöka stärka mina privata sociala kontakter under det här nyktra året. Det har varit mycket nog att hålla igång allt i jobbet och att överhuvudtaget klara av omställningen från nedsupen och fysiskt nedgången klimakteriekärring till att vara en professionell tjänsteman i en verksamhet där det ställs höga krav på att man är både alert, kunnig och kan interagera socialt och nätverka. Luften går liksom ur när man kommer hem.

Men jag har inte druckit och jag tänker inte göra det. Precis som jag tog tag i mitt matmissbruk och sedan lyckades stävja min alkoholism så borde jag kunna angripa den sociala isolering jag hamnat i. Det känns som en smal sak i förhållande till de stora övergripande förändringarna jag klarat av i mitt liv.
Bara det inte dröjer för länge, för fan vad jag är ensam egentligen.

Kram.

Denna gång inte druckit på 19 dagar. Nu börjar väl kroppens återhämtning ta fart på riktigt hoppas jag. Sov nästan 10 timmar inatt vilket jag inte gjort på evigheter. Humöret bättre idag, kanske var jag bara lite trött igår. Idag har jag lyssnat på Skål tamejfan och slås av hur mycket igenkänning jag får. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

@vår2022 🙏! Absolut obalans i hjärnan samt att det finns skav. Slaven jag kommer jobba med i höst hos psykologen. Har läst mkt om vad du skriver om nya vanor, och så fort jag kommer hem igen när vardagen kommer igång öppnar sig ett gyllene tillfälle för det. 🙏❤️🥰

@Allegra ja superskönt, som sagt vet jag inte om det kanske är placebo. Får vara försiktigt optimistisk om att det håller i sig, förväntar mig inget underverk i energi och ork såhär tidigt. Håller med dig, får också lite panik när jag tänker hur många timmar jag spenderat ensam med vinglaset, slumrat till några timmar och sedan vaknat upp, kanske fortsatt dricka. För att sedan inte ha gjort något alls på flera timmar. Dagen efter spenderades oftast med ångest över drickandet, gårdagen eller liknande med flertalet timmar liggandes ensam i soffan eller sängen. Vi kommer ha så mycket tid över, förhoppningsvis mer energi också till att fylla tiden med något mer meningsfullt, eller kanske nu såhär i början bara riktig avkoppling.

Så har en lugn och skön helg passerat. Kan med bestämdhet säga att jag faktiskt tycker om den jag är när jag inte dricker.
Jag har märkt att jag sista tiden haft nära till skratt. Äkta och innerligt. Är sällan på dåligt humör.

Jag brukar tänka att jag ger mig själv mina nyktra dagar som en present. Varje dag är en gåva. Från mig till mig. Låter kanske egocentriskt men lite ego kanske man måste få va ibland? 😁
Hur som helst, att fokusera på de nyktra fria dagarna istället för de gånger jag är nära kanten eller i potthållet skapar en sorts harmoni inom mig och det med en gåva varje morgon tar bort udden av sug och vilja att dricka.

Jag har slutat räkna dagar. Det sköter alkoholkalendern åt mig nu för tiden. Jag försöker fokusera på det som funkar bra i livet. Se det goda.

Just här och nu mår jag rätt så bra 🙏

@Allegra , tack för dina fina ord, tips och ditt välkomnande! Det berörde mig verkligen att få ett så fint första svar på mitt inlägg. Jag ska navigera runt lite här och se vad jag kan hitta för något, så himla fint att det finns en plats även på nätet för de här frågorna och tankarna. Känner mig redan mer bekväm här än jag känt mig bekväm i AA, kanske för att det här ger mer utrymme för stödet och hjälpen och berättelserna att känna igen sig i eller hämta hopp ur. Kram

Hej!

Det känns glädjande att höra att suget börjat avta för dig. Och todo-listor ska givetvis även innehålla rast och vila. Kaffestund är också en viktig punkt.
Min första punkt på dagen heter Morgonstund 🙂 och den får vara lång om den vill. Den innehåller både kaffe, balkonguppvaknande, surf på mobilen och morgontoalett. Det är den bästa punkten på dagen!

@lillaloppan Åh kära du, jag vet inte ens var jag skulle börja någonstans om jag skulle berätta om allt jag ställt till med på fyllan… Känner så väl igen skräcken du pratar om när du kollar mobilen dagen efter om det finns några övertramp där t.ex

En vacker dag, när jag orkar, ska jag göra en lista på all skit som alkoholen och jag gjort tillsammans.

Men tills dess vill jag säga välkommen och att det är bra att du är här!! Det finns så många berättelser härinne så jag rekommenderar dig att läsa litegrann i olika trådar. Finns mängder av tips på litteratur, poddar etcetera. Finns dessutom ett bra självhjälpsprogram här som kan hjälpa dig att reflektera över din relation till alkohol och vad ditt mål skulle kunna vara; att ta kontroll eller sluta helt t.ex.

Du är definitivt inte ensam!! Det är viktigt att veta det, tycker jag. Alla härinne sitter i samma båt. Kram så länge ✨