Senaste kommentarerna i forumet

För några månader sen hade jag varit nykter sen november förra året men under de senaste månaderna har jag fallit dit ca 5 ggr. Igår var sista gången, så idag är jag här. Fylld av oro och ångest, men ingen offerkofta. Jag har anmält mig till programmet och tänkte skriva en dagbok lite då och då.

Hej bästa @Kattskit
Eftersom dopamin är vårt eget apoteks livselixir och då vi inte är nöjda med de naturliga doserna så finner vi andra vägar för att få större doser…….alkohol, shopping, mat, materiell överkonsumtion ja allt som blir ett missbruk

Vad gäller alkoholen så är det noll tolerans som gäller för de flesta av oss härinne…..mat,kläder och värme måste vi ha men alkoholen måste vi inte ha
Var din egen bästa vän, va ärlig med dig själv, visa att du är bättre värd än att dricka denna förföriska och förfärliga alkohol, visa att du är värd ett bättre och nyktert liv, gå med öppna ögon och sträck på din rygg🏋️

Hej duktiga @Kebne1
Det glädjer mig att du har din man med på resan och vis av din erfarenhet så är det noll droppar som gäller. Har för en vecka sedan gjort ett återfall efter 7 års nykterhet…..har nu druckit sista flaskan igår ca 1 flaska starksprit varje dag/kväll under 7 dagar sen min sambo åkte på semester 14 dagar…..min vän Wiskey sa att ett glas gör dig bara 😃
Jag har alltid druckit då jag är själv och oftast smygdruckit då jag behöver så stora mängder för att vara nöjd

Borde varit vis av klokhet hur omöjligt det är för mig att dricka måttligt, är idag 64 år och druckit sedan jag var 11 år. Tänk att jag byggt upp 7 års nykterhet och så fort det gick att rasera………idag ingen sprit och jag trodde att jag aldrig skulle dricka igen…….
Nu är det en ny vandring framåt och ny seger varje nykter dag och jag vet ju att det går efter 7 års nykterhet men det visar att några droppar kan fälla det största björn som egentligen bara är en liten rädd björnunge

Lycka till Kebne du har all lycka med dina nära o kära och det är bara nolltolerans som gäller👍

Förra året strax efter första advent tog jag våra vinflaskor och bar ut dem i garaget. Min man tittade konstigt på mig. Jag har druckit klart, sa jag. Sen började kampen. Första veckorna jobbiga pga abstinensen. Sedan irritationen. Sedan melankolin. Så höll det på. Inget kändes kul men jag plågade mig med aktiviteter jag vet jag gillar. Sakta började det ljusna. En dag tänkte jag inte på alkohol nått mer (i början tänkte jag ca 100 ggr på vin per dag, minst!) Sen rullade det på. Våren kom. Påsken. Midsommar. Och sommaren. Min stora akilleshäl. Kampen började. Folk kom och for. Grill, bad, tjo och tjim i en härlig röra. Jag och mannen har knappt hunnit se varandra. Alltså, bara vi. En skön kväll när det skulle poppas var mitt bubbel slut, alltså mitt a-fria. Jag tar ett glas bara. Min man sa att det borde ju vara okej. Du har ju varit nykter snart åtta månader.
Som en käftsmäll var jag fast igen! Alltså, omedelbart!
Jag skriver så jag ska komma ihåg. Drick aldrig första glaset.
Dagarna rullar på nu igen, som om ingenting har hänt. På riktigt. Allt är som vanligt och jag tackar min lyckliga stjärna, mina änglar att jag är där jag är nu. Så mycket visare. Nyktrare i min nykterhet. Och min man vet allt. Han kommer hjälpa mig varje svår stund som kommer här framöver, för de kommer ju. Livet, livet.
Coviden förresten, den nya varianten med B och nått i sig: den är som en lite värre förkylning men all over the place och kommer och går. Tror man är frisk men icke, pangbom svinsjuk igen. Heja alla fina: kom ihåg att aldrig lyfta första glaset mot munnen!

Ja märkligt tillbaka igen. Jag blev ganska rädd, tror jag. Jag är ett hundra procent en sån som inte kan smaka"bara lite", dricka "lagom". Nu vet jag det! Kämpa på fina du. Vi lyfter aldrig glaset till munnen, det är bara så "enkelt"... @Tackohej

@Rehacer tack snälla du. Ja, trots att jag drack i en vecka och precis som vanligt en till två flaskor vin så har jag ingen abstinens och jag tänker inte på alkohol heller. Jag blev rädd ända in i märgen. Det gäller att aldrig lyfta glaset.

@Kattskit Det låter mysigt! Men, är du inte på dag 7 i din process…? Löste i din tråd att torsdagen var nr 5…?? Hursomhelst, önskar dig en fortsatt fin nykter lördag! 💕

Humöret inte på topp idag, känner irritationen i hela kroppen men det finns ingen egentlig anledning till detta dåliga humör. Varför? Vill egentligen gråta och skrika. Har inget direkt sug efter alkohol (kanske för att jag inte hr möjlighet att dricka…) men det här är en sådan känsla jag tidigare medicinerat med alkohol. Just denna irriterande känsla ligger nära ångesten och jag känner av en gnagande hopplöshet. Tacksam att jag åtminstone är ledig idag. Idag dag 18 sedan återfallet, de nyktra dagarna bygger på vilket iaf är vilket är positivt. På sex veckors ledighet kommer jag att ha druckit 2 dagar (i sträck och genom smygsupning), övriga dagar har varit vita.
Ha en fin lördagskväll! 🥰

Dag 6 i processen

Jag mår rätt bra faktiskt. Ligger ute i stugan med en snusande katt brevid mig och en sprakade brasa. Det går ingen nöd på mig idag inte. Bara att njuta.

Hej @jackthehart, först vill jag bara säga att det är fint att du delar med dig av det här. Jag tror verkligen att det är viktigt att våga prata om sånt här när det händer och också bra för att andra ska få ta del av den erfarenheten. Jag tror verkligen att det är lätt att ta återfall när man mått bra och det fungerat med nynterheten så länge.

Nu har du en ny erfarenhet att luta dig mot när du jobbar med nykterheten. Det är så klart jättetråkigt att A kom tillbaka efter all tid men din självinsikt finns ju där och jag är övertygad om att du kommer tillbaka till nykterheten och kan njuta livet fullt.

...För drygt två år sedan skulle det stå

@Onkel F Läste just starten av din tråd. Ditt första inlägg gjordes för snart två år sen. Det du skrev där påminner mig om avslutet på mina sista narkotikaklassade tabletter. Vågade inte söka vård just då. Ville inte ha det dokumenterat. Jag läste, skaffade mig kunskaper och undrade om jag skulle trappa ner eller sluta tvärt. Provade sluta tvärt. Höll upp i tre månader och mådde skit. Bestämde att trappa ur dem men det slutade med samma dos som innan och säkert lite mer. Försökte igen och igen. Gav upp. Det tog nära två år efter första försöket innan jag påtvingade ett stopp. Men lyckades dock förankra mig i beslutet. Var livrädd. Sökte all stöd och hjälp och från den dagens totala avslut vill jag aldrig leva likadant igen men har nu halkat på A istället.

När jag läser din tråd från början och även andras gör det mig bara helt övertygad om att det enda rätta är att lägga A helt bakom mig. Läste att du haft ett uppehåll på två år men halkat tillbaka. Haft nåt kortare uppehåll men halkat tillbaka. Det är lite skrämmande läsning att se hur himla trassligt det här kan vara.

Onkel F, det här behöver bli sista gången för dig 🙏

Kram

Hej underbara@vår2022
Jag bockar för din vilja och kamp att vara nykter att veta att det är noll droppar som gäller, hjärnan är så J-vla listig att försöka lura oss, den minns hur lättsamt det var att vara berusad, den kunde gå på sparlåga utan ansträngning…..det är vi som måste vara både listiga och uthålliga, när faran och tankarna kommer att några droppar är väl ingen risk, du som varit så duktig och är värd lite vin o avkoppling
Det finns absolut inget som är värt att dricka alkohol för oss med en stark beroende 🧠 hjärna
Du kommer att klara många månader/år men se varje dag som en seger och det är bara du som kan vara kapten på din egen skuta
Det viktigaste är att ha några andra ögon eller öron då då skutan börjar svaja att luta sig mot innan man börja tappa åran
Vi finns här för varandra🌞🙋

Hej bäste kämpe@Svart kråka
Varit beroende av alkohol sedan mina tonår (idag 64) alltid kunnat dölja mitt drickande för omgivningen men aldrig nog länge i någon relation…..har smygdruckit och planerat alla mina gömmor, skyllt på ursäkter för att dricka
Vi vill alla ha en fasad så länge som möjligt, jag har varit för feg eller rädd för vad andra skall tycka eller tänka…..du som är så duktig, skötsam, alltid haft arbete men det har varit på håret många gånger

Du skall vara stolt över dig svart kråka och ditt beslut med AA och 12 stegs programmet, vad som är positivt eller negativt är oftast en subjektiv och personlig upplevelse
Det är din egen motivation och att du har bestämt som är det viktigaste👍 de som arbetar med AA och programmet är väldigt duktiga och erfarna personer och som oftast har ett eget förflutit som de lyckats besegra till ett rikare och bättre liv…….det viktigaste är att du skall tro på dig själv, vara lyhörd och inget är enkelt eller lätt på din resa fram

Skriv ner på ett papper alla fördelar du kan komma på med att inte dricka alkohol……se en bild framför dig den stolthet du bär för varje nykter dag du lyckas ta dig fram och all den fantastiska hjälp du får genom AA och 12 stegs programmet…….det finns alltid håligheter på din stig fram men kom ihåg att för varje dag och med din beslutsamhet så kommer du att lyckas och blir en god medmänniska för både nära och kära
Lycka till på din nya väg som skall leda dig till ett gott o rikt liv💆
Ps detta är min första dag på forumet och gjort ett inlägg (återfall)

@Kullamannen Inga problem. Jag fick tag i ditt konto på nätet så jag gjorde uttag själv. Nu har du till en mjölk och en limpa kvar på kontot. Det borde räcka!! :-P

@Andrahalvlek Ja jag tycker sånt är viktigare. Jag blir bara deppig av att bli äldre. Men jämt fyller jag. 42 år är jämna siffror! Jag skulle kunna må hur bra som helst tills jag är över 80. Mormor är 91 och ganska pigg fortfarande men börjar bli lite glömsk ibland som normalt. Gammelmorfar blev 93 år. Så vi är sega i släkten på den sidan. Men man har väl åldrats fram minst 10-15 år bara genom drickandet. Men det ska vända! Motionen och psyket är det som sätter stopp för allt just nu. Har haft järn/blodbrist senaste året och då orkar man ju inget. Men jobbat ändå. Sen fick jag käka järntabletter fram tills för en månad sen ca. Senaste proverna var väldigt bra. Men farbror doktorn hade glömt att jag åt järn fortfarande. Gjorde gastroskopi och allt var ok där nere. Det var ju läkaren som sa att jag skulle äta järnet fram till undersökningen. Alla värden därifrån kom ju efter några dagar och såg bra ut. Oj det tänkte jag inte på att du åt fortfarande. Då får du sluta med dom nu. Så tar vi ett nytt blodprov i Augusti. Får väl hoppas att det är ok då. Orkar inte bry mig mer snart . Idag har inte varit nån bra dag. Alla problem på en gång.

Hej
Jag har efter otaliga försök att begränsa mitt drickande alternativt sluta helt nu bestämt mig. Jag har under en vecka gått på flertalet aa-möten vilka har kännts väldigt bra och givande. Jag har nu kommit fram till att jag ska genomföra 12-stegsprogrammet.
Det känns skönt att beslutet är fattat men det är även lite skrämmande
Vad är det jag gett mig in i?Är AA-sekt? Handlar allt om Gud? Vad är den högre makten? Osv. Tankarna snurrar och givetvis:) får de negativa en del fotfäste (även om jag har många positiva tankar kopplat till mitt beslut).

Nu till min önskan, (för att boosta mitt eget beslut).

Kan ni som är eller har varit med i AA och tyckte det var bra. skriva några rader om er upplevelse? Det skulle betyda mycket!

Jag förstår att det finns de som inte tycker AA är bra och har full respekt för det men dessa synpunkter önskar jag gärna hamnar någon annanstans än i just denna tråd.

Jag har tagit mitt beslut (iaf för idag:)) och vill höra era positiva upplevelser kopplat till detta. Det tror jag stärker mina möjligheter att genomföra programmet

Ber om ursäkt om det finns någon liknande tråd men jag har inte lyckas hitta någon sökfunktion i detta forum.

Kram på er!

@jackthehart Tack för att du delar med dig av ditt liv. Det är verkligen tråkigt med ett återfall efter 7 år, men så länge tron på den egna förmågan finns att bli nykter igen, så finns det hopp. Du har gjort det förr och du vet att det går. Du bekräftar verkligen vilket farlig och oerhört beroendeframkallande gift som alkoholen är och det verkar som att man aldrig blir fri, endast genom att aldrig mer dricka. Jag har varit nykter i drygt 9 månader och jag är livrädd för återfall och skulle aldrig ens våga dricka en smutt alkohol. Jag vill aldrig någonsin bli kastad tillbaka till alkoholens fängelse och vassa klor som aldrig vill släppa taget om mig. Jag tror att jag skulle bli fast direkt och det du berättar bekräftar för mig att detta ska jag vara livrädd för livet ut.

Jag tror precis som du, att det inte är den känslomässiga smärtan är problemet, utan att det största problemet är vår rädsla, för den känslomässiga smärtan. Vår rädsla gör att vi inte vågar släppa taget. Vi vågar inte möta oss själva och våra rädslor där djupt inom oss, för vi kan inte kontrollerade det som kan hända då. Vi vågar inte heller chansa då det inte finns några garantier för vad som kan hända. Man är hellre kvar i sitt trygga helvete för det känner man igen och är van vid. Det har normaliserats för oss. Det bästa jag gjort var att sluta dricka och gå i terapi för att djuploda och möta mig själv och mina rädslor. Att nyfiket utforska det som skavde och som funnits med mig sedan barnsben. Att börja tycka om mig själv för den jag är och säga att det är ok, det kommer att gå bra. Denna resa skulle aldrig kunnat ske om jag inte blivit nykter, för då skulle jag aldrig ha kommit i kontakt med mig själv och jag skulle ha fortsatt att vara rädd, för mig själv. Denna resa kommer att nyfiket utforskas så länge jag lever.

Kämpa på! Vi hjälps åt❤️

@Inombords tack för din support!

Tack @jackthehart ❤️✨

@Allegra Tack för dina ord och tankar och ingen skall vara ensammen här inne då vi alla har våra svagheter, svårigheter och rädslor……det är så viktigt att någon ser eller hör då vi ropar

Önskar dig en fortsatt fin dag i välbehag🙋

Vilken historia @Axianne och tack för att du delar den med oss! Är otroligt att ”saker och ting” sätter sig i kroppen på det sätt du beskriver. Men är såå imponerad över att du i n t e tog chansen och drack. Jag har förstått att du är benhårt nykter, men ändå.

Fortsätt skriva, det är så givande att ta del av dina berättelser! Kram✨✨✨

Hej alla fina
Har lyssnat på i stort sett alla avsnitt med radiopsykologen och den röda tråden ligger ofta i våran barndom med relation till föräldrar eller andra vuxna, som sviker på olika sett, kan också vara i oförmåga eller oförstånd men det drabbar ju barnet oavsett anledning……för mig handlade det om en sträng mamma som till slut använde övervåld.

Mycket handlar om brist på tillit både hos andra och sig själv……då alkoholen eller andra substitut ger en dopamindusch, som vi fort är beroende av och som finns naturligt i våran hjärna/kropp. Problemet blir överkonsumtion av dopaminet, jag började samla på tändstickor, rakblad, verktyg, kläder, skor, mopeder, cyklar……allt började då jag blev nykter, jag flyttade fokus till annat som gav mig kickar……de var ju mer hälsosamma, förutom för ekonomin, som i sin tur gav ett stort skuldberg
Jag har jobbat fackligt i Stockholm många år, ansvarade för utveckling av alkohol/programm policy, lärde mig om alla fallgropar och risker med alkohol/droger……ändå så har jag alltid haft överkonsumtion av alkohol(då jag haft både kunskaper och hjälp av beroendeenheter/krisstöd/AA och andra självhjälpsgrupper
Arbetat som undersköterska på en alkoholmottagning, arbetat inom akutpsykiatrin, arbetat inom kyrkan med hemlöshet.
Ändå har jag fallit i fallgropar och min beroendehjärna har styrt mitt liv, så oavsett allt jag vet om risker för både hälsa, ekonomi, svikna relationer, ensamhet, utanförskap, så har jag gång på gång använt alkoholen som en frizon och bästa vän……men denna falska vän(djävulens vän) har lurat mig så många gånger
Det gäller att våga lita på sig själv, arbeta med sina rädslor, känna sin sårbarhet och sträcka ut en hand och be om hjälp
En god vän(diakon) sa en gång att (Ända gången jag ser ner på en annan människa är då jag hjälper denne upp)
Va rädd om er och håll hårt om vänskap och kärlek….ingen skall behöva vara ensam🌸💆🌸

Såg nu att idag är det ett år sedan jag gick med här.
Påbörjade programmet och min resa. Så mycket som jag processat detta år gällande mitt förhållande till vin. Testat, prövat och utvärderat. Fått mig rejäla tankeställare. Fått syn på mina egna fällor, faror och min förnekelse. Hur jag vänt och vridit på mig själv. Läst andras trådar och lärt så mycket. Ett år av nyfikenhet och utveckling. Upp och ned. Lite fram och lite bak. Livet. Det ska jag vara rädd om. 🌱

@Andrahalvlek Tack för kommentaren och komplimangen!
Nej jag är inte skribent även om jag drömt om att bli författare och ville bli journalist när jag var ung. Livet kom i vägen och jag fick aldrig möjlighet att gå vidare inom den banan. Skrivandet har alltid kommit lätt för mig och precis som för dig går det fort att skriva. Jag är lite språkfetischist och ser när jag läser hos dig att du behandlar språket mycket bra, så jag blir inte förvånad när du berättar att det är ditt yrke.

Jag kanske också skulle ha hällt ut sonens vin som ett ställningstagande men jag blev lite tagen på sängen av den fysiska reaktionen när jag stod där och för första gången på länge förhandlade med mig själv om hur jag eventuellt skulle kunna låta bli att förspilla något så (i min gamla tillvaro) dyrbart. Jag landade i att om han kan kasta bort något han tycker smakar skit, oavsett pris - då är det hans val. Men det var en tankeställare och ställningstagandet hamnade här i stället. I ord.

Grattis till dina 2,5 år. Du är en förebild på många sätt!❤️