Senaste kommentarerna i forumet

@BEATNGU PO Enqvist skrev en bok, där han drack trots antabus gång på gång. Han tog obehaget, och vande sig sannolikt. Ska man ta antabus ska man nog vara väldigt strikt och bestämma sig för att absolut inte dricka.

Kram 🐘

Och det skulle inte vara en 🤬 utan en 🐘 förstås! Jag signerar alla mina inlägg med mitt symboldjur elefant. En elefant är stor, klok, omvårdande, håller ihop sin flock och hjälper minsta lilla svaga individ. Alla ska med.

Kram 🐘

Tyvärr är det ganska lätt att dricka på antabus utan besvär med ett lätt knep. Tycker absolut att den borde utvecklas eller göras om till att göra det svårare om inte omöjligt att dricka på den. Jag tog den på frivillig basis men ångrade mig och slutade. Jag vet bara att om du tagit den nyligen och den har effekt och dricker ändå, så gör man bara det en gång säger dom som provat. Man mår inte bra med andra ord. En fråga bara. Varför tar du campral om du tar antabus? var det läkaren som föreslog det?

@BEATNGU Din story är amazing från början till slut. Fy fan, vilket miserabelt liv du levde på slutet. Fy fan, vad starkt att du tog dig ur det. Fy fan, vad stort av dig att hjälpa andra nu! Men det är som jag brukar säga: Man hjälper sig själv genom att hjälpa andra ❤️ Man får själv viktig repetetion. Man påminns dagligen om var man inte vill hamna igen. Man gläds åt andra, och man lider med andra. Få och ge i en härlig symbios. Som ringar på vattnet sprider sig det goda vidare.

Kram 🤬

@BEATNGU tack snälla för du delar detta. Så jäkla starkt och allt du gått igenom och hur du klarar det nu. 🙏🙏🙏

@Ny dag Helt rätt! Höj alla fördelar med nykterheten till skyarna! Man får en helt annan närvaro i stunden som nykter. Umgänget, samtalen, skratten - allt blir liksom MER, i kubik nästan. Lovely ❤️

Kram 🐘

@Kattskit Jag har varit sjukskriven det senaste halvåret pga utmattningsdepression. Det är tredje gången, tidigare 2007 och 2018. Jag börjar må bättre nu, jag fick antideppen Duloxetine för fem veckor sedan och den medicinen vände mitt mående.

Jag fick min första depression då jag var 14 år. Har haft årstidsbunden nedstämdhet/depression i alla år. (Jag är försiktig med när jag använder ordet depression, för det är ett väldigt dåligt tillstånd. Bokstavligen livsfarligt tillstånd.) Min pappa var deprimerad hela sitt vuxna liv och självmedicinerade med alkohol. Han dog med söndertrasad lever 64 år gammal. Sannolikt har jag ärvt hans sårbarhet för depression.

Jag har nyligen för första gången tänkt tanken att jag kanske är bipolär. När jag mår bra är jag nämligen oerhört positiv och lösningsfokuserad. Får saker gjorda. Snabbt. Har enormt god självkänsla, tar mig an typ allt med hull och hår. Ungefär som Pippi: ”Det där har jag aldrig gjort innan, så det klarar jag nog.” När jag mår dåligt är allt nattsvart.

Jag har tack och lov inte en enda gång under min senaste depression trott att alkoholen kan vara lösningen. Jag firar 2,5 år som nykter den 9/8. Heja mig!

Jag har frågat min psykiatriker, som jag bara har träffat två gånger hittills, om jag möjligen är bipolär. Utifrån min sjukdomsbild lite snabbt sa han att jag sannolikt har dystymi (kronisk depression) med inslag av cyklotymi (bipolär-light). Men jag ska fortsätta diskussionen med honom, och jag vet inte var det slutar riktigt. Nästa träff med honom blir den 12/8.

Jag håller normalt till inne under ”Det vidare livet”. Där har jag en tråd som jag skriver i dagligen.

Kram 🐘

@Mollie87
Hej, hejar :-)
Behöver pepp, för jag behöver komma ur mitt beroende.

Hej. Är helt ny här även om jag läst och fått hjälp av många inlägg tidigare. Jag får antabus och campral sedan 2, 5 månad tillbaka och det har fungerat bra tills för 2 veckor sedan då jag hade varit utan antabus i lite mer än en vecka pga av sjukdom. Jag åkte alltså inte för att få antabus då och fick ett infall att jag skulle se vad som hände om jag drack. Tog bara ett glas vin eller så och det gav inga utslag så nu har jag börjat tvivla och litar inte på mig själv längre att jag inte kommer prova dricka även om jag tar antabus regelbundet. Önskar få några tips om hur jag kan göra. Mvh. Från mig

Hej @Momma !!! Åh vad roligt med svar! Då kör vi tillsammans! Har du någon strategi? Något du kommer ”byta ut” alkoholen mot? Hobby eller så?
Hejar på dig!

Hej @Momma !!! Åh vad roligt med svar! Då kör vi tillsammans! Har du någon strategi? Något du kommer ”byta ut” alkoholen mot? Hobby eller så?
Hejar på dig!

@Svart kråka Ser ut som du håller på att öppna upp en riktigt bra väg mot nykterheten. En väg framåt mot den riktning som du önskar och vill vandra i ditt liv. Att du slutade fokusera på hur dålig du är och vältra dig i det. Istället har du lagt fokus på hur du vill att det ska se ut framöver. Jag har ett mantra ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Att om jag fokuserar på negativa saker som att ”vad synd det är om mig som aldrig mer kan dricka, jag suger som inte kan dricka måttligt, varför kan jag inte dricka som andra”. Dessa tankar och detta fokus skapar deppiga och svarta känslor och skapar sug, det skapas tillväxt i dessa känslor. Istället fokuserar jag på positiva saker som att ”det är så skönt att vakna nykter varje morgon, jag känner mig så fräsch och pigg av att vara nykter, jag kan hantera tunga saker balanserat som nykter, min träning ger verkligen resultat som nykter, jag känner mig fri, äkta och sann som nykter”. Dessa tankar och detta fokus skapar känslor av välbehag och till avstå att dricka. Det triggar min motivation och ger mig kraft till att vara nykter, utan att jag behöver kämpa för det. Det leder till att jag höjer nykterheten och den frihet det ger mig till skyarna och nykterhetsarbetet går på av sig själv liksom. Dessa tankars kraft är enorm.

Du säger också att du tror att du förstår innebörden av varför alkohol är så farligt. Något annat som hjälp mig oerhört är just att jag har fått en insikt och verkligen tagit till mig och förstått innebörden av varför alkohol är så farligt. Det har jag fått genom att ta till mig kunskapen om hur alkohol påverkar vår hjärna, våra signalsubstanser, och vilka förödande effekter som detta ger. Som att plugga glosor på ett nytt språk till ett prov tills det sitter. Skillnaden är att efter provet glöms glosorna lätt bort, men jag har fortsatt och fortsätter att plugga glosorna (kunskapen om alkoholens påverkan på hjärnan) även efter provet. Jag har skrivit ned fakta i en anteckningsbok så att det är lätt att hitta och bli påmind om varför alkohol är så oerhört farligt och destruktivt. Nu sitter det riktigt bra och framförallt har jag tagit det till mig så att det sitter i hela mig och i mina tankar om alkohol. Nu är det lätt att avstå och tankarna på att dricka alkohol kan jämföras med tankar på om jag skulle vilja dricka bensin eller annat odrickbart🤢.

Det finns bara en väg framåt och du är på god väg!💪👊💕

Måste lämna blod för kontroll av "PEth", det var inte bra förra gången, måste åtgärda det genom nykterhet i 4 månader. Hur peppar jag mig själv? Vet att jag dricker för mycket, men viljan saknas att bli nykter.

@Lådvinsnostalgi Jag märkte av sockersuget ett tag efter att jag slutade. Tänk vilka mängder man får i sig via vin och öl. För min del blev det rosé den sista perioden. Måste ju vara ofantliga mängder socker i det. Lästa att en stor öl innehåller 11 sockerbitar.inte konstigt att man är sugen på något efter det när det gått ett tag. Jag tror att man får strunta i det ett tag och tänka på vad som är mest onyttigt. Jag har hittat en del alternativ efter att jag lade av. halstabletter med sötningsmedel, druvsocker när humöret faller eller om det ska vara socker så blir det lite större hårda godisar som räcker länge. Finns medicin mot alkoholsug om det var det du syftade på. Jag provade en av dom men den var mer som att göra drickandet mindre gott och belönande. Tror det finns mot bara själva suget också. Kolla runt på google. Finns nog både med och utan recept. Grattis till så många dagar. Många jobbiga bieffekter som humör och lust och annat ebbar ut med tiden. Uppförsbacken tar slut så småningom. Hitta endorfiner om du kan. Träning eller nåt som utlöser det. Tycker alla här som gett sig fasen på att sluta med skiten borde få en valfri upplevelse som ger adrenalin och endorfiner. Åkband på Liseberg, fallskärmshopp, åktur i en supersportbil eller nåt annat kul. Vi får leta sponsorer! :-P

@Darthgrå Ja jag gjorde det nog lika länge. När jag flyttade var det bara det jag gjorde. Fanns ju inget annat. Ibland även på dagarna. Var ju arbetslös då också så vardagarna blev samma sak om jag inte hade barnen och tvingades vara nykter en lördag till söndag. Hua! När vi bodde ihop hade jag ju eget datorrum. Perfekt när barnen somnat. Då man egentligen ska mysa i soffan med sin älskade. men ölen var lättare att umgås med tyvärr. Drack upp det mesta det jag fick av min andel när vi sålde radhuset "bostadsrätt" och betalt av våra lån. Brydde mig inte ens om att skriva in mig på arbetsförmedlingen för att få a-kassa fören långt senare när pengarna började tryta. Vilken stor del av livet man slösat bort för att bara få det sämre. Och alla pengar. Fy fasen. Hur går det nu då? Samma rutin eller har du ändrat drickandet?

@Inge Jag tror att det bara är en enkel flykt från något tråkigt i vardagen. nån skit på jobbet eller bara formatera hårddisken så den är tom igen på måndag och allt börjar om. Vissa kan köra på så i många år. Men begäret blir ju mer och mer. Alkohol har ju tyvärr ett fysiskt beroende också. Så det syns ganska fort när man går över gränsen. Mina kollegor tyckte att jag lyckades dölja mitt drickande bra under många år. Sjuk ibland pga baksmälla. Men då var det vabb istället eller att dom tagit hem magsjuka från skolan/dagis. När jag lade korten på bordet efter att chefen fått reda på hur det låg till så berättade jag i lunchrummet att jag har problem med alkoholen och har druckit för mycket på helgerna under en länge tid. Nu har det blivit värre för jag och frugan bråkar osv. Dom blev nästan förvånade att det var orsaken. Jag levde ju ett perfekt Svensson liv. radhus två barn och jobb där jag blev befordrad ett par gånger. Men jag mådde ju inte bra under ytan. På jobbet var jag en skämtsamma och lätta att rata med. Jobbade bra och var bra på det jag gjorde. Hemma på helgerna åkte drickat ner för att rensa bort eventuell ångest över nåt eller nåt som skulle göras som jag inte såg fram emot. så att använda alkohol som medicin är inget konstigt alls. Det har jag gjort i många år utan att erkänn att det är därför jag dricker både för mig själv och andra. Det var många år sedan jag tyckte att en öl eller ett glas vin var "gott". Det var bara effekten jag är ute efter. På familjefester om det var nån sån nån gång kunde jag medans andra jag pratade med dricka en öl när jag hade druckit 3 under den tiden. Det vet jag att mina bröder och morsan reagerade på. Toleransen steg snabbt. Känner du själv att du inte kan vara utan alkohol p.ga att dom andra problemen tar över? Eller vill du bara skjuta fram dom till dagen efter ihop med baksmällan? Jag kunde ju börja må dåligt redan på kvällen innan jag lade mig för att jag såg hur mycket jag druckit under kvällen. I morgon blir ingen rolig söndag tänkte jag då. Äta och dricka vatten glömde man ju allt för ofta också. Jag flydde mitt mående genom alkoholen. Men tillslut tog alkoholen över allt och man visste inte vad som berodde på den och dom vanliga besvären med ångest och oro. Förlåt Kullamannen att jag kapade din tråd med en halv novell. Kan inte sova och då blir det skrivande här och där.

@BEATNGU @BEATNGU skrev:"Tillslut var jag bara ensamdrickare. Kunde sitta vid datorn och surfa runt och lyssna på musik till ölen var slut kl 4 på morgonen."

Ungefär så jag har bränt varje helg dom senaste 10 åren.

Oj vad jag känner igen mig i de senaste inläggen!

Mitt liv har kantats av depressioner och okontrollerat drickande sedan sena tonåren. Otaliga gånger har jag lovat mig själv och andra att vara försiktig med alkoholen. Men så kommer den där kvällen när det är fest. Allt känns bra i början och sen går allt åt helvete... Så startar det om från noll.

Lever själv sedan åtta år och brottas i perioder med melankoli och livsleda. Medicinerar med ssri och humörstabiliserande sedan flera år men känner ändå väldigt sällan glädje. Vinflaskan har blivit som min snuttefilt. När den är slut drar jag till pizzerian och fyller på. Morgonen efter känner jag mig som världens mest tragiska människa.

Jag lever, utåt sett, ett välordnat liv i bostadsrätt och ett hyfsat kvalificerat arbete. Senaste året har jag förstått att några av mina kollegor misstänker att jag överkonsumerar vilket får mig att känna mig ännu mer tragisk.

Jag har känt mig lättad efter att ha läst allt i tråden. Alla inlägg är välformulerade och det är tydligt att funderingar på alkohol och alkoholkonsumtion upptagit mycket tid. Jag har ofta funderat på varför jag dricker för mycket fastän jag vet vilka skador den orsakar. Jag har också insett att mitt psykiska mående försämras efter fyllor och bakfyllor.

Jag ska fortsätta följa tråden. Den gav mig energi och hopp om förändring.

Är det någon annan som har Bipolärsjukdom? Jag blev diagnostiserad runt 2013 och har ganska bra koll på min sjukdom (välmedicinerad, ingen aktiv kontakt med psykiatrin men ändå alltid möjligheten att snabbt få hjälp vid behov osv) men alkohol och skov (både uppåt och nedåt) rimmar ju illa med alkohol.

Är nyfiken på era erfarenheter inom detta, om någon annan har samma.

(Osäker på val av forum)

@Ny dag Vad glad jag blir, det låter som en fantastisk kväll. Tänk att dessutom få vakna nykter på det! Sov så gott!

Haft en underbar grillkväll med familjen som avslutades med te, skratt och kortspel. Mysigt och härligt. Precis så vill jag ha det också i fortsättningen och det enda som krävs för att det ska bli så är att jag varje dag väljer vara nykter.
Måste skriva också om de positiva känslorna i kroppen som kommer fram när jag är nykter. Dock, aldrig glömma, spela hela filmen, aldrig ta första glaset för jag vill aldrig må så dåligt igen som jag gjorde för 14 dagar sedan. Nu lyssna på AnnieG 30 min eller tills jag somnar.

@Kullamannen. Jag minns att det var 2008 jag fick en panikattack första gången. Trodde jag hade hjärtinfarkt först, för armarna domnade och tryck över bröstet osv. Exet körde mig till akuten där dom förklarade arr du har fått en panikattack. Det är inte farligt och det går över av sig själv efter et tag. Det räckte för att det skulle släppa. Men sen gick jag till vårdcentralen och bad om att få testa anti-depp medicin. Det fick jag. Tänkte inte på det då men min bästa kompis hade precis dött och vi skulle ha vårt första barn om några veckor. Plus att jag nyss blivit av med jobbet lite tidigare pga varsel. Tror det var en jäkla massa som kokade över tillslut. Vet att jag druckit kvällen innan också och då kom det ju lättare. Sen vaet jag att jag har självmedicinerat för att jag inte tyckte medicinen hjälpte. Vilket den inte gör heller när man dricker. Höll upp med den i ett par år, men kände nån dipp på hösten nån gång och bad att få den igen trots att jag drack varje helg. Nu äter jag samma som dig. Har testat andra preparat än alkohol, men allt sånt skit hjälper bara för stunden. Nu när jag är nykter så känner jag knappt ångesten längre. Den kan komma. Men inte som förut. Efter först barnet så fick jag tillbaka mitt gamla jobb efter två år med lite svartjobb och vikariat. Resten finns nog i min tråd. Du kan ju ha nåt du behöver ta tag i på något vis som du håller inom dig eller så. Oro, meningslöshetskänslor, social fobi hade jag problem med när jag drack, och det blev inte bättre ju mer men drack heller. Jag rör alldeles för lite på mig nu, och skulle behöva komma igång. Men det är så jävla svårt när man bor själv och inte känner många här. Har stillasittande jobb nu också, det gör ju inte saken bättre. Har nyss haft en dipp. Den första stora sen jag slutade dricka. Då visste jag ju vad det berodde på men nu var det annorlunda. det mesta kändes meningslöst. Fast jag är nykter, fått nytt jobb sen ett halvår tillbaka som jag trivs med. Bra kontakt med barnen. Ändå fick jag tankar om varför ska jag leva? Blir det inte roligare än så här. Tror att det är en period när jag skulle suttit ute i solen på semestern och druckit och bara rensat skallen som jag brukade göra. Så det kanske är det som gör sig påmint på nåt vis. Idag fick jag besked om att jag kanske inte kan jobba kvar pga att jag är inhyrd och hela företaget jag jobbar på ska flytta och slås ihop med ett av våra andra befintliga företag. Jag har vetat om det sen jag började och visste att det kanske inte behövs mer folk än vad dom får vid i hopslagningen. Men jag ligger bra till, men att inte veta hur länge jag behövs där jag är nu och om jag blir anställd på det nya stället är helt ovisst. två veckor? två månader? ett år? Ångest som fan av att bli arbetslös även om det blir en kortare tid. Då mår jag inte bra. Det märkte jag förra gången. Dricka kommer jag inte göra men jag är rädd att psyket påverkas och jag blir en tråkig pappa eller nån jävla eremit. Och att oron och paniken kommer tillbaka igen trots nykterhet. Har dubblat medicinen för ca en månad sedan när jag mådde dåligt sist. Men jag märker ingen skillnad. Kommer fortfarande dom där känslorna att inget är roligt och att jag känner mig meningslös. Men det löser sig nog. Det brukar det göra. Nu skriver jag bara en massa skit om mig själv när det var dig det handlade om. Som sagt. Om du kan prova att vara utan alkohol i några veckor och titta i bakåt då och jämför. Då kanske du upptäcker att det var det. Jag har haft Corona, men inte fått några symtom efter det. Kom undan med lite feber bara. Snacka med läkaren finns nån anti-depp som brorsan tipsade om som ska göra en lite mer motiverad samtidigt som mer positiv. Kommer inte ihåg vad den heter, men ska kolla upp det. Värt att prova kanske. Jag fick super hjälp via öppenvården när jag söp ner mig senaste gången dom gjorde allt för att stötta och hjälpa mig bort från skiten. Snart två år sedan jag drack sist. Trodde aldrig att det skulle gå så här lång tid utan ett återfall till. Förra rekordet var 9 veckor. Men jag kom över nån kulle och sen var det nerförsbacke ett bra tag istället. Småsaker blev roligare. Maten smakade mer. Jag såg inte ut som 80 längre utan 40 som jag var då. Alkoholen eller smaken av den lockar inte någonting längre. Men det är nu och jag hoppas att det håller sig så. Det kommer svackor och vissa dagar är skit, men det göt det väl för resten av alla på jorden också kan man tycka. Men det hålet som jag kallar det där alkoholen brukade fylla, får jag nog leva med resten av livet. Sen är det upp till mig om det blir positiva saker eller något annat destruktivt. Det är därför jag skriver som fan nu för då mår jag lite bättre. Befinna sig bland likasinnade. / B

@BEATNGU Min pappa sitter också hemma och ensamdricker och lyssnar på hög musik tills tidiga morgontimmarna. Jag är inte där han är, men om jag fortsätter? Vad säger att jag inte skulle kunna hamna där jag med? Fast i mitt fall snarare framför tv-spelet.

Jag blir så glad när jag läser dina inlägg om var du är idag, det är en bedrift som inte ska underskattas och du har verkligen gjort ett hästjobb.

Det där med volymen... det känner jag ingen mycket. Framför allt med pappa men även hans kusiner när vi alla är i vår sommarstuga. De kan sitta 20 meter bort vid stranden och man kan liksom ändå inte sova när det rör sig mo4 kvällen/natten. Jag höjer säkerligen själv volymen, men de är fan extrema. Ett under att högtalarna överlevt alla somrar.

Jag drack inte heller särskilt mkt i tonåren, krogen är väl min största last som jag bör undvika to the max just nu. Jag fick ett infall när jag fyllde typ 27 (på min födelsedag av alla dagar) att vara nykter på obestämd tid och då var jag nykter på både fest och krogkväll i flera månader. Men nu är det svårare, vilket säger en del om var jag ligger idag (jag är 33 i år).

Testa nån enkel grej som att ha nån kall kolsyrad dricka "alkoholfri" hemma som du gillar. ta några rejäla klunkar när suget kommer så det river lite i halsen. Sen är det bra med nåt sött. Behöver inte vara 500gram choklad. Men jag hade alltid nån form av halstabletter på jobbet som det var lite go eller stark smak på för att dämpa suget. Funkade med sockerfritt också för att lura hjärnan Nu efter så här lång tid har jag alltid en livlina. Sugen liknar varandra socker och alkohol. Särskilt vin, för det är det mycket socker i. Jag köper alltid några påsar med hårda grodor. Lite större modell som räcker länge i munnen. Finns i lite olika fruktsmaker och alla har pulver inuti. Inte särskilt starkt. Men som hockeypulver ungefär. Har alltid en påse hemma. En i bilen och en i hjullastaren på jobbet. Det är nog inte alkoholen i sig jag vill åt, bara fylla tomrummet där den var en stund. Glass tycker jag funkar bra också. Just kalla eller hårda saker. Finns massor av alternativ. Nötter i blandade former. Tuggummi. Nu till en annan fråga. Vad är det som sätter stopp för att göra det där samtalet för ett steg till hjälp? Är det vad som kommer att hända sen? Målar du upp att dom kommer och hämtar dig och burar in dig nånstans? Du behöver verkligen ta det lilla steget som känns som ett jättekliv det förstår jag. Jag var livrädd första gången jag skulle prata med någon också. Som om jag va den enda med detta problem. Men det känns så skönt med framsteg. Du har redan gjort flera här. Du är anonym skriv, ring. Sen när du har gjort det så kanske du har fått några bra tips att köra vidare på. Har du nån kompis eller närstående som kan sitta med dig om du ringer? Hade det varit lättare om du redan tagit nåt glas? Har du nån social fobi eller annat hinder? Det har jag haft i många år men lyckats träna bort. Kunde vara skitsvårt att bara ringa nån man inte brukade ringa eller gå till affären mm. Har du funderat på att prata med dina barn? Säga att något gör att du dricker ibland för att medicinera mot något. Min dotter gick i mellanstadiet när jag var tvungen att flytta ifrån henne och hennes lillebror för att jag drack såna mängder. Hon förstod mycket väl vad alkoholist var. Eller att vissa drack när dom inte skulle osv. Jag har aldrig skämts eller gråtit så mycket som när jag kom hem från min första avgiftning. Hade inga nycklar hem så jag gick till hennes skola så jag kunde låna hennes. Hon var ute på rast och började gråta när jag kom gående och kramade mig länge. Hon var så glad att jag var nykter och hade fått hjälp.
Tyvärr visste hon inte att min fru hade bestämt sig för att lämna mig och att jag fick flytta. Det är inget man vill berätta för sina barn. särskilt inte när jag själv är orsaken till det. Det krävdes 3 gånger till på avgiftning efter det innan jag kravlade mig upp ur skiten. Nu tar det en kvart med bil till barnen, jag och exet har bra kontakt. Vi är inte ovänner och jag träffar barnen när jag vill eller när dom vill. Barn förstår och märker mycket mer än du tror. Är dom lite äldre så kan det vara en ännu bättre grej att prata med dom. Visa att du är villig att förändra dig. Jag tror dom förstår det. Och jag tror att dom stöttar dig. Det kan även vara en sporre för dom när blir äldre och alkoholen börjar bli en del i deras liv. Hade det inte känts skönt att börja med ett samtal. Smygandet kommer inte hålla i längden heller. Ursäkterna kommer att ta slut dom också. Jag har pratat ut och gråtit med en som körde mig i taxin till bolaget en gång. Det ville bara ut, och jag hade ingen hemma. Jag bodde ju själv då. Men hen förstod och lyssnade och jag fick en kram t.om kände inte ens människan men fan vad skönt det var att lätta på tycket när man redan visste att det syntes på mig hur sliten och nersupen jag var. Du kan göra nåt åt detta nu. Är det nåt som hindrar dig så be admin här om dom kan hjälpa dig ytterligare. Jag ger inte upp varken på dig eller nån annan här om ni inte ber om det. Kram/ B

@vår2022 @Andrahalvlek Tack 😀💖