Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i det asociala. Först nu börjar jag släpa mig ut lite då o då på festligheter. Det sjuka är att när jag kommer hem jublar jag över att vara hemma. Men jag vill öva mig på det sociala, för jag vet att det ger energi också... @Allegra

Jag kände den oron i början av min nykterhet. Nu är alla vana att jag inte dricker. Ingen undrar o de kör på med sitt "drick-rejs" och blir fylleröda i ansiktena osv. Allt medan jag nyktert betraktar allt. Går hem glad, somnar gott och vaknar till en ny nykter dag❄️@Kennie

Hoppas du vågar! Vad har du att förlora på att prova iallafall?@Varafrisk

Pratade m min chef idag om mitt medarbetarsamtal, att jag inte tyckte att det kändes bra. Men vad jag än sa så gick hon i försvar…och det kändes hela tiden som det jag ville lyfta som jag tycker är ett problem blev mitt egna problem. Å jag tänkte att om/när jag berättar om mitt alkoholberoende då kommer de punkter som jag har lyft endast bero på mitt missbruk.

Hur som helst så..träffade jag min socialsekreterare, min kurator och hen som vi kan kalla för Nykter. Träffade Nykter på ett AA-möte i september. Nykter berättade om behandlingen. Jag har svaret inom mig…jag vet att jag måste gå igenom den här behandlingen…det handlar om att leva el dö…men SKAMMEN är så STOR😱!!! Fast jag känner mig ändå glad och uppfylld efter detta möte🙏🏻Å Nykter kan tänka sig att ta en fika m mig igen🙏🏻

Ska jag våga?? Släppa taget om alkoholen, om skammen…ska jag våga tro på att det finns inget att förlora🙈🙈

Hej, angående det där att man tror att man förstör om man inte deltar i drickandet så har jag några tankar. Dels tror jag att de flesta bryr sig mycket mindre än man tror. Sen om någon annan bara kan ha kul om jag riskerar min hälsa, så tror jag den personen har egna alkoholproblem och snarare borde ta tag i dem än att få mig att sympatidricka. Jag tror också att de där tankarna om att vi borde ställa upp egentligen bottnar i beroendet som får oss att tro att vi inte klarar en massa saker utan alkohol, att vår nyktra personlighet inte duger. Men det hör den, och riktiga vänner blir glada för vår skull.

Hej,
Ett sätt att få kontinuitet och redskap är att skriva och läsa här. Mycket. Även när det har gått lite tid. Jag skulle säga (tro?) att det första nyktra året är skört- och att det kan växla överraskande snabbt mellan att känna sig trygg och säker- till att växla in på ett alkoholspår. Det är bara mitt enkla råd, nykterheten är en process- och från mina (snart) 3 nyktra år så är jag ännu inte klar med den. Däremot är jag helt klar med att dricka! Kram.

@DRacker tack så mycket 🙏🏻, Joo nu är det bara hänga med i fortsatta kampen 💪🏻.

Jag funderar också mycket på förhandlaren @Himmelellerhelvette , eller hjärnsläppet kanske man kalla det, för så känns det de gånger jag vandrat iväg till krogen och beställt dricka, trots att jag verkligen inte vill det.

Märker dock att förändringsarbetet ger resultat! En ny energi börjar spira i kroppen. I somras var jag så fysiskt trött att jag ibland inte gick ut genom dörren på flera dagar. Satt på balkongen och glodde på fiskmåsar.

Det är kanske framför allt två saker jag skulle vilja berätta om för de som precis påbörjat vandringen mot ett nyktrare liv:

1. Läs eller lyssna på böcker skrivna av de som gjort upp med alkohol. Dessa böcker innehåller fakta om vad alkoholen gör med våra kroppar och i förlängningen våra liv. Till sist blir man äcklad av den alkoholkultur vi lever i.

2. Ersätt alkoholen med nya aktiviteter (eller ta upp de gamla som du inte orkat göra pga fylla eller bakfylla)!! Här kom jag att tänka på ett tips jag fick då jag hade små barn: om ungen leker med något den inte ska leka med, något farligt eller något ömtåligt, så kan man inte bara ta den grejen utan att erbjuda någonting annat som ersättning! För då blir barnet argt och ledset. Ungefär så :)) Är i full färd med ersätta min (napp)flaska med att gå långa promenader, göra yoga, styrketräna, spendera mer tid med familjen, laga mat från grunden etc.

Märker att jag blivit ganska asocial de senaste månaderna, orkar inte med folk… Kanske beror på att det dricks alkohol vart man än kommer? Eller på novembermörkret.

Håller med @Himmelellerhelvette , att vara fysisk är ett lyckopiller!! 🐬💚

Men tack! Vad rörd jag blir!!! Det var nån gång efter tredje månaden som jag slutade känna det dagliga suget! Så hang in there. Du gör det jättebra du med! 🙏🏼@DRacker

@Metmasken Kikar in hos dig. Läst i din tråd. Så otroligt bra och starkt av dig att ta dig tillbaka. Förstår att det var en tuff uppförsbacke. Det viktiga är att du klarade det. Stort och starkt! 💐⭐️💪

@Kebne1 , Joo det har varit uppförsbacke ett tag, egentligen nu då man är nykter och ärlig så började den redan då jag tog återfallet i augusti.
Jag kan se på det som att sedan dess har det bara gått uppför och först nu i november kom jag till toppen men var för desorienterad och trött så jag missade kanten och föll ner.
Mådde så bra när jag lyckades vara nykter och det är färskt i minnet, så jag kämpar för att få må så igen kanske bättre och denna gång vet jag att jag aldrig kan ta första glaset då går det illa.
Den här ronden går jag in för knockout 💪🏻

Hej alla fina! Det går längre och längre tid mellan mina inloggningar här märker jag. Det beror mycket på att jag jobbar oerhört mycket just nu men också för att jag börjar känna mig mycket mer stabil i min nykterhet. Eller stabil och stabil, det är snarare så att varje dag inte längre är en stor kamp mot suget efter vin, och det i sig känns oerhört härligt i både kropp och sinne. Men jag är inte fri från mina alkoholbojor! Jag får fortfarande göra aktiva val att välja bort alkoholen ut mitt liv. Är inte trygg i min nykterhet ännu även fast det fungerar bra så här nu när vardagen tuffar på.

Stort bekymmer för mig är att jag inte känner att jag har tillräckligt med verktyg för att klara av speciella tillfällen. Till exempel särskilt viktiga födelsedagsfiranden, speciella resor eller annat storslaget där man verkligen förväntas att dricka för annars ”förstör man hela grejen” 😖😟

Hur har ni gjort för för att hålla er nyktra under till exempel stora firanden, såsom att fylla jämnt (tex ni själva eller partner), nyår, specialresa ensam med er kära där ni myser med god mat, och så vidare? Låter knäppt och lite patetiskt när jag läser det jag just skrivit. ”Det är väl bara att hålla sig, att välja bort och traska på nyktert”, vill jag säga till mig själv. Men det gnager och jag känner mig rådvill. Dels för att inte klara det, dels för att det finns såna stora förväntningar. Min älskling fyller tex jämnt och vi ska resa iväg. Har all inclusive på resmålet, vip-biljetter på flyget med allt gratis och samma med vip-lounge med allt allt gratis på alla flygplatserna. Jag kunde tyvärr inte styra till annat vid bokningarna och känner mig rätt så fjättrad och bakbunden här 😖 Vet inte om jag har verktyg för att kunna motivera både för min man (som ju tycker att allt har en måtta och don efter situation och det finns alltid undantag), och ens för mig själv med att kunna tacka nej till allt gratis bubbel osv. Skäms att skriva detta. Men där befinner jag mig nu. Resan är om några månader. Dessförinnan är jul- och nyår, vilket i sig kommer att gå mkt lättare för då är också barnen med, men det är mer sen som jag fasar för.

Och vad tusan händer med mig om jag inte skulle klara det. Domen blir hård.

Vilket uppmuntrande inlägg 😬🫣🙃

Jag är ju naturligtvis med om väldigt många positiva saker också! Exempelvis så syns nykterheten ganska mycket på ansiktet, och på blicken som är klarare, öppnare och piggare. Senast igår fick jag en kommentar om att jag ”ser så fräsch ut” 😀😍 Och detta från en som inte ens sett mig tidigare, och som sa det helt random. Så glad jag blev, för det är VÄLDIGT länge sedan jag känt mig pigg, fräsch och hälsosam! Är också jätteglad över att jag kan unna mig att äta ordentligt och när jag vill. Förut räknades varje kalori och maten hölls tillbaka för att ge plats alkoholens energi. Den här nykterheten har gjort mig så gott.

Nu börjar nedräkningen till julmyset. Jag har pyntat klart och redan tryckt i mig både lussebulle, pepparkakor och alkoholfri glögg. Jag hoppas att ni alla är peppade och preppade inför en fin och vit jul 🎄❤️

Hej @Lina. 2.0 ☀️. Hur går det för dig? 🙏🏼

@Kebne1 Herregud vad du har gjort och gör det bra! Jag är oerhört imponerad av dig ska du veta. Jag går snart in i min tredje månad, och du har passerat det med råge. Du har verkligen hunnit med många kritiska tillfällen längst din väg och ändå klarat dig! Jag jobbar fortfarande med att aktivt välja bort, även fast varje dag inte längre är en kamp. Men suget efter vin finns faktiskt varje dag, och det är galet frustrerande! Jag önskar det kunde försvinna någon gång.

Du har gjort det oerhört bra. Sträck på dig! Var stolt över dig själv! Se framåt och hitta en ny fin definition av sig själv som den nyktra, friska, fräscha och hälsosamma, istället för den sunkiga, trötta alkisen (nu talar jag utifrån mig själv alltså) och att aldrig glömma bort var man tog sin avstamp ifrån. Fortsätt hålla ditt fina fokus framåt. Du är en förebild för både mig och garanterat många andra här inne på forumet.

Stor stor kram! 🤗🥰

Hej alla. Det går längre o längre mellan gångerna som jag kikar in här. I början min livlina med viktiga interaktioner med alla kloka människor här inne. Nu en påminnelse om hur jävligt det var o en påminnelse om att inte falla tillbaka.
Om en vecka har det gått ett år för mig, sen jag bestämde mig för att skita i alkoholen. Då, Livrädd för vad det skulle betyda. Idag överlycklig över att tagit steget att sluta sippa på mitt vin. Jag kämpar fortfarande ibland men det går verkligen längre mellan gångerna när vinets förrädiska klor vill åt mig.
Kämpa på alla fina här inne!
Det lackar mot jul🤎

Det går fortare än vad man tror. Helt plötsligt får alkoholen inte plats i ens tankevärld. Och det är befriande!@Himmelellerhelvette

Ja, vilken skillnad på tänket! @Andrahalvlek

Bra kämpat! Låter som du haft det rejält tufft men en eloge att du reser dig o kämpar mot alkoholjävulen! Den är inte värd att ha i sitt liv❄️Kämpa på!

@annacananda Läs @Nydags tråd. Hon har nyligen gått igenom ett mörker och kommit ut på andra sidan. Jag tror att du kan känna enorm igenkänning där. Jag säger som @Seklart - gå inte för länge och må dåligt, ta dig då till en läkare som kan hjälpa dig.

Det tar tid innan måbrahormonerna stabiliserar sig när man blir nykter, men det är inte heller ovanligt att man kan behöva antidepp som en krycka. Jag tänker på medicinen som ett gips på ett brutet ben, ingen skulle få för sig att att inte gipsa ett brutet ben.

Kram 🐘

@annacananda, jag tänker också att drömmen handlar allra mest om dig och lite om alkoholen. Ett brev som nästan inte kommer fram- att stå för eller att inte stå för. Du pratar med dig, olika delar som tvekar och velar- men det absolut lilla som jag känner dig så tror jag att det undermedvetna skickar meddelanden till det medvetna och att det handlar om viktigare saker än huruvida en ska berätta för andra eller inte. Men drömmar klär ju på sig alla möjliga kläder för att vi ska bli nyfikna 😍
Det låter tufft detta när tilliten blir tunn och luggsliten. Vi måste uppfinna den på nytt, varje dag, men det låter nog inte som en tröst. För mig är det trots allt det. Varje dag, en ny chans. Att bidra på mitt lilla hörn- och ”vad spelar det för roll” men människor har aldrig kunnat mer. Det spelar inte mindre roll. För 100 eller bara 50-60 år sedan var faror och konflikter en del av mänskligt liv, har alltid varit. Men den stora skillnaden nu är att vi kan ta del av precis allt. Det är mycket utmanande för en liten människa/myra och våra hjärnor är inte riktigt anpassade för det massiva intaget av information. På savannen såg vi så långt synen räckte, idag ser vi i 360 grader- och får intryck från hela världen.
Det är inte någon tröst kring hur politik och miljö utvecklas, och ingen förnekelse av sakernas tillstånd. Mer en liten liten förklaring till att det inte är konstigt om allt känns övermäktigt.
Häng kvar, en dag i taget. Och om nedrämdhet inte släpper tycker jag absolut att du ska träffa en bra husläkare och resonera om detta. Stor kram 🥰

Söndag snart passé, jag kan undra vad denna vecka har att bjuda på för överraskningar.
Ett par läkarbesök är skrivna men i övrigt är det tomma blad, men livet brukar ju vara bra på att skriva sig själv så ingen större oro för just det.
För övrigt så ligger suget nere på en 2a igen vilket är skönt då kan man jobba på bättre med sig själv, det gör mycket att slippa lägga massa onödig energi för att hålla det borta ur tankarna och istället fundera på mer långsiktigt strategiska planer.

”Du har frihet att välja, men är inte fråntagen konsekvenserna av dina val”

@annacananda Vi får kalla in drömtydaren @Torn tror jag! Han är en fena på drömmar 😉

Kram 🐘

@annacananda I mitt fall handlar det till stor del om att jag behöver antidepp-medicin. (60 mg Duloxetine + 37,5 mg Venlafaxin tar jag nu.) När medicinen funkar som den ska, som den gör nu, så kan jag distansera mig. Gräva där jag står, engagera mig i lagom mycket, acceptera att allt blir som det blir, jag varken ältar eller oroar mig. När jag mår som i våras, djupt deprimerad och omedicinerad, så kan jag knappt titta på nyheter. Allt elände i världen äter sig in i mig på djupet. Jag känner mig hudlös, min empati är helt överhettad. Och jag är helt maktlös, och blir ännu mer deprimerad.

När jag, med hjälp av antidepp, är mig själv så har jag en god självkänsla. Jag vet att jag gör ett bra jobb, både på jobbet och som mamma. Jag vet att det jag gör är fullt tillräckligt - jag överarbetar inte speciellt mycket, även om jag förvisso är noga.

Jag vet också att jag måste hushålla med min energi, jag kan inte springa på alla bollar. Jag vet att det hjälper mig att fokusera på det jag har gjort, istället för att fokusera på det jag inte har gjort. Jag vet att jag mår bra av att vara självsnäll, och behandla mig själv på samma sätt som jag skulle behandla en god vän.

Men allt detta har jag inte tillgång till när jag är deprimerad. Jag kan inte förmå mig. Min hjärna är som ett självspelande piano, och jag känner inte ens igen melodin. Jag behöver antidepp-medicinen för att räta på ryggen, höja blicken och börja göra må-bra-saker. För min egen skull. Göra saker jag mår bra av. Umgås med andra är favvosysslan. Jag säger inte att alla behöver antidepp, men en hel del behöver nog precis som jag en hjälp att ”höja lägstanivån”.

Jag är säker på att jag har självmedicinerat med hjälp av alkohol, eftersom alkohol också får må-bra-hormonerna att skjuta i höjden. Problemet med alkoholen är att nivåerna störtdyker dagen efter, och då måste man dricka igen. Det där stabiliserar sig efter ett tag, men för en del behövs antidepp sannolikt. Så var det för mig i alla fall. Både min deppiga läggning och mitt alkoholberoende har jag ärvt från min pappas sida.

Kram 🐘

@Natalia Tack! Önskar dig och dina katter detsamma!

Önskar dig en fin första advent och skickar en stor kram 🙋‍♀️