Senaste kommentarerna i forumet

Du har säkert rätt @Kennie
Det gäller bara att hålla i och komma över pucken.
Det ger så mycket mer att vara nykter det vet jag. Men det är just det, även fast jag vet och vill så är det svårt.
Längtar tills den dagen då jag känner så. Vet att det går eftersom jag har lyckats sluta röka för 7 år sedan och blev också vegetarian i samma veva 😁 så där har jag inga problem. Men i början var ju det också svårt helt klart, men det gick. Får påminna mig själv om det lite oftare.
Tack för din tanke

@Axianne Grattis till din oerhörda bedrift att bli nykter och 9 månader!🥳. Dina inlägg är värdefulla berättelser om din resning från total misär och ur alkoholens fruktansvärda grepp. En påminnelse om hur hemskt illa det kan sluta när alkoholen är på väg att totalt tar över ett liv. Något som kan hända alla som blivit beroende och ingått förbund med alkoholdjävulen. Men du räddade dig själv! Du har mycket kvar att uppleva i livet som nykter och du tar varje dag ett nytt steg i det, mer balanserad och trygg för varje dag, vem vet vad som väntar runt nästa hörn?

Ha det gott med kärlek till dig själv och andra, det kraften är stor och leder dig dit du vill❤️

Hej,
Förstår att det är svårt när alkohol finns tillgängligt och mannen dricker. Men om du kommer över puckeln så kommer du vänja dig tror jag. Numera har jag inga problem när andra dricker. Inte svårare än när någon äter kött och jag väljer vegetariskt. Och som du är inne på, man mår så mycket bättre nykter, det är värt att kämpa lite för.

@Lonely Man
Tack! Känns skönt att höra, ska testa att vara med på ett möte

@less12
Hej du behöver inte skämmas för att gå på AA mötena. Det är både unga och medelålders personer där. Oerhört välkomnande och fin gemenskap ingen dömer dig. Har hjälpt mig någon enormt hade aldrig klarat snart 1 månads nykterhet annars. Ta hand om dig🌞

Då var 4 dagen här. Funderar mycket på det jag själv skrev igår. Det var mitt första inlägg här efter ha läst i flera år. Känns skönt att sätta ord på det jag känner och hoppas på något sätt att känslan blir mer verklig och stark när jag skriver ner den.
Nu en ny vecka framför mig där jag hoppas att jag kommer vara stark nog i mitt beslut.

@Surkärring känner igen mig så i dig. Vill sluta för min egen skull men har så svårt att hålla fast vid mitt beslut. Är på dag 4 igen efter många tidigare försök och längre uppehåll och vill verkligen att denna gång ska bli den sista. Har också en sambo som hade mått gott av att se över alkoholen men det får stå för honom. Detta är min kamp.
Önskar dig all lycka och att du som jag ska kunna stanna kvar i vårt beslut och känna lycka i det. Vi vet nog båda att det bara är alkoholfantasier att allt blir så mycket godare och roligare med vin. Eller hur

Hej Axienne!
Stort Grattis till tid! Jag skriver sällan här numera men råkade se och läste ditt inlägg. Så fint du beskriver; sorgliga minnen och din starka vändning till ett ’levande liv’. Jag fäste mig vid din inledning där du skriver att inspirationen att skriva tryter. Att enda anledningen ”att logga in och skapa ett inlägg är för att jag vill berätta att jag inte dricker, bara utifall att någon skulle oroa sig om jag plötsligt bara försvinner härifrån.” Fint och omtänksamt tänkt. Jag tänker att du kanske kan fortsätta skriva också för din egen skull, du formulerar dina minnen och erfarenheter så bra.
Jag är både medberoende och beroende och har haft och har stor hjälp av att skriva, många gånger har jag genom skrivandet blivit medveten om saker jag liksom inte visste själv. Jag vet också att det har hjälpt andra.
Jag fick bara lust att skriva den här hälsningen, forumet har hjälpt mig så mycket. En trygg plats där jag både får del av andras erfarenheter och kan och nå ut till andra med mina. För mig och många andra en oerhört viktig del i tillfrisknandet! / mt

Bra beslut! Heja dig!

280 dagar nykter idag. Lite över nio månader. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här på Alkoholhjälpen just nu eftersom inspirationen liksom tryter. Enda anledningen för mig att logga in och skapa ett inlägg är för att jag vill berätta att jag inte dricker, bara utifall att någon skulle oroa sig om jag plötsligt bara försvinner härifrån.

Men jag kommer inte på något speciellt att skriva om i övrigt. Jag satt här vid datorn häromkvällen och började försöka uttrycka något begripligt, men så kom det inte ut något på skärmen värt att spara. Jag skriver liksom samma sak hela tiden nu. Just nu känns det som att det mesta är sagt. Det har inte hänt så mycket och jag gör inte något speciellt. Allt är normalt nu. Precis det jag önskat mig. Jag är "vanlig" för första gången någonsin känns det som. Men ändå inte.

Jag kommer ju aldrig att vara en vanlig normal kvinna. Jag har förstört för mycket av mitt liv för att någonsin kunna leva som alla andra. Åren som kunde ha varit mina bästa har jag ju supit upp och jag känner att tiden bara sprungit iväg. Jag är på gränsen till gammal, och det enda jag kan hoppas på nu är att den här nykterheten kom i tid. Att jag inte förstört min kropp helt och att jag får leva nykter och försöka hitta en tillvaro att njuta av, även om det blir i ensamhet.

Jag saknar kärlek. Jag saknar närhet, jag saknar min kropp som den såg ut för några år sedan när jag fortfarande var attraktiv och hoppades på att hitta någon att leva med. Det finns så oerhört mycket uppdämd längtan och kärlekstörst inom mig och jag är lite rädd att känna efter när det gäller just de här behoven. Under alla mina år som alkoholist har jag ju druckit för att dränka mina kärlekssorger (och därigenom sett till att de vuxit sig större och allt mer katastrofala). När jag var yngre och fortfarande hade kroppen och utseendet med mig så kostade jag på mig att bränna mitt ljus i bägge ändarna. Jag brydde mig inte om att jag förstörde min kropp och mitt yttre när jag gick ned mig så totalt som jag gjorde. Föga anade jag hur fort jag skulle förfalla när jag släppte taget om allt.

Nu är jag nykter och har inga planer på att återfalla i det djupa missbruk som jag levt med under så många år, och då kommer andra känslor fram. Saknaden efter kärlek och längtan efter någon att dela min tillvaro med. Önskan att få tillbaks min figur och kondition. Drömmar om att komma i kläder jag vuxit ur och förstås hoppet om att någon gång i framtiden få bli gammal tillsammans med någon.

Men jag ska inte vara girig eller begära för mycket av livet just nu. Än så länge borde jag bara vara nöjd över det fantastiska som skett och att jag fått vara alkoholfri sedan i augusti. Jag har fått så oerhört mycket tillbaks som jag egentligen redan hade bränt. Jag lever på övertid och känner mig lite som när man spelar dataspel och dött, men fått ett bonusliv och kan starta om. Tilltufsad men med erfarenhet och en visshet att det är sista chansen. Om man bränner den är det game over.

Jag tänker ibland på hur jag dövade alla känslor som försökte tränga igenom när livet var som svartast. Jag var så rädd för att känna efter. Jag var vettskrämd för att se mig i spegeln eller bli sedd av någon. Jag stängde in mig och isolerade mig med alkoholen för att bara få tiden att gå. Jag vet inte om jag hade något hopp kvar alls egentligen. På slutet var jag ju inte ens i skick att söka jobb eftersom jag inte tog mig ur sängen på dagar ibland, mer än att för att köpa alkohol, förstås. En halvtimmes tripp till Systembolaget då och då var min enda kontakt med omvärlden. När jag kom hem hade jag hjärtklappning, svettningar, darrningar och föll tillbaks i sängen med min bag in box.

Polisen tog mig ju en sådan dag i augusti förra året, på väg hem från Systembolaget. Det var min vändning. Min räddning. Det hade kunnat gå åt vilket håll som helst efter det. Antingen kunde jag ha grävt ned mig totalt efter rattfylleridomen och supit ännu mer, eller så kunde jag göra det jag ju faktiskt gjorde. Jag insåg att det fick vara nog. Jag betalade mina böter och bestämde mig för att jag nått botten och att det bara fanns en väg att ta. Jag är så tacksam över att den vägen fanns kvar och att Gud gav mig styrkan att kravla mig ur skiten jag levt i så länge.

Jag ska som sagt inte begära för mycket av livet just nu. Jag är tacksam för det jag fått och att jag sitter här idag med livet i behåll. Det finns mycket jag saknar och längtar efter men jag tänker låta det komma om det kommer. Just nu är jag snäll mot mig själv och tar det lugnt med det mesta. Om det är menat att jag ska få mer av det jag saknar så kommer det, annars får jag vara nöjd med det jag fått. För det är jävligt mycket jämfört med vad jag hade för ett år sedan.

En sån här helg för ett år sedan låg jag i mitt eget kiss på golvet nedanför sängen som jag ramlat ur när jag försökt vingla till toaletten. En sån här helg för ett år sedan klarade jag inte ens av att kravla mig upp igen, så jag låg kvar på golvet och kissade på mig. Mycket har jag glömt, men det här minns jag och det är såna minnen som faktiskt är väldigt tydliga. Jag söp sönder mig och kroppen gav upp mer och mer, men vissa minnen kommer jag alltid ha kvar.

Fin söndagskväll alla! Var rädda om er! 💕💎💘☁️✨🩰🦋🌷💖

@less12 Tänker att oavsett hur kort eller långt mål man sätter finns det en risk att man inte klarar det. Men, det viktigaste är att man tror på sig själv att man kan lyckas, att man har tilltro till den egna förmågan. Det gör en stor skillnad om man har den inställningen. Som sagt, det finns alltid en risk i allt man gör att man inte lyckas och om man är mer rädd för att misslyckas, än man är för att lyckas är risken större att man gör det. Så tro på dig själv, med delmål, mål och ta samtidigt en dag i taget. Du kommer att mogna i dina tankar och beslut på vägen🌱💕

@vår2022 Ja, den 100%-iga nykterheten har jag givit upp.
Men ser jag tillbaka har jag dragit ner så väldigt mycket på det så jag tänker att det är ok.
Tack för att du bryr dig <3

@Surkärring Vet inte riktigt vad jag ska svara? Hur mår du? Hur känns det? Har du givit upp?

Jag är inte alkoholfri.
Tror inte jag ska vara kvar här, för det är en lögn.
Jag flyttar till "vara måttlig" i stället.
Heja er som kämpar på.
Håll tummarna att jag klarar måttligt iaf.
Kram på er

@Torn
Okej förstår. Ja kanske smartast i början att inte utsätta mig för sånna situationer. Skönt att folk runtomkring dig verkade hantera det så bra, annars känns det jobbigt om folk börjar hetsa och tjata osv.

@less12 Detta var ett stort orosmoment i början. Jag gjorde helt enkelt så att jag undvek alla situationer där det kunde tänkas drickas alkohol den första månaden. Dels för att jag inte skulle riskera att bli triggad/övertalad till att dricka. Och dels för att jag behövde bli starkare för att säga som det var. Sedan vid den första ”festen” så sa jag som det var. Att jag hade lagt av med att dricka alkohol tillsvidare för att jag mådde mycket bättre av det. Min fru visste om hur det låg till från dag 1, och hon stöttade mig fullt upp. Det togs emot bra, folk var väl lite förvånande, men sedan var det inte mer med det. Dock har jag aldrig känt något behov av att säga hur jäkla beroende jag egentligen var. Till en del närmare vänner och släktingar har jag senare haft lite mer ingående samtal om detta. Och det har bara känts bra. Så det tror jag är en väldigt viktig sak också. Inte skämmas, utan i stället vara stolt för att jag lyckades ta mig ur skiten!

Efter ett tag blev det där med att säga att jag inte dricker en total ickefråga. Inget jag oroade mig för för fem öre. Fördelen var också att jag mådde bra av att vara ärlig och inte ljuga. Och ganska snabbt så visste ju alla att jag inte drack, jag hade inget att dölja liksom. Men jag tycker det kan vara helt ok att köra med lite vita lögner i början. Hellre det än att riskera att dricka alkohol. Viktigast först, inte dricka!

@Torn
Tack för att du delar med dig av din resa mot nykterheten, suger åt mig varenda tips du delar! Hur gjorde du i början i dem situationer där du ”förväntades” dricka? Hade du några strategier för att klara dessa? Var du öppen mot folk kring din nykterhet/alkoholproblem? Hur tog omgivningen detta isåfall?

@less12 Hej, och välkommen hit! Det låter som du är redo för att bli fri från alkoholen för gott. Jag har varit helt nykter i ca 2 år och 5 månader nu. Jag mår hur bra som helst sedan länge, och har aldrig varit i närheten av att ta ett återfall sedan den dagen jag slutade dricka. Min strategi från dag 1 var ganska simpel egentligen. Målet jag satte var ”aldrig mer alkohol”. Men jag tog en dag i taget tillsvidare. Alltså, jag försökte att inte tänka längre fram en just en dag. Ju fler dagar som gick, desto bättre mådde jag, och detta gjorde mig bara ännu mer taggad till att klara fler dagar. Ett par viktiga saker vill jag tipsa om. Lyft varenda litet positivt framsteg som du märker av till skyarna, och var stolt som sjutton för varje avklarad dag. Var beredd på att det är riktigt tufft ett tag, räkna med dålig sömn, räkna med att allt känns tråkigt, räkna med sug efter alkohol. Det är fullt normalt att känna så, men det är absolut inte farligt. Det går över. Och viktigast av allt, prio 1 hela tiden är att absolut inte dricka en droppe alkohol. Allt annat, såsom jobb, vänner, familj mm kommer i andra hand. Det enda som gäller är att du själv mår så bra som möjligt. Så om du är trött, sov. Är du sugen på godis, ät godis osv. Efter en vecka eller två är det värsta över, och då är det bara att köra vidare med ett allt bättre mående och en växande stolthet för att du har klarat av att bli fri från det jäkla giftet.

Jag måste tillägga att detta är min erfarenhet av min egen resa. Det är ju inte säkert att det fungerar för andra. Men prova gärna om du vill. 😀

Ha det bra!

@Suburra
Ja absolut, blir ju verkligen en stor besvikelse och känsla av misslyckande om man inte klarar sitt mål, det har du rätt i

@less12 Jag funderar kring mål med och att ponera att man inte skall dricka mer i livet är kanske 40 år !! Kan ju bli ett stort magplask om man inte kan hålla det . Mitt mål är dricks så sällan som möjligt och så lite som möjligt. Lite som med min vikt har totalt gått ner 14 kg men skall ned 40 till .. Känns jobbigt att tänka men jag tänker allt nedåt och fram åt är positivt oavsett takten. Jag tänker räkna nyktra dagar i början så känns det inte som ett misslyckande. Lätt att man ger upp då !

Nykter nu och nykter om en timma.
Idag är det babysteps som gäller, känns tursamt jag äter antabus så man har den flaggvakten med sig.
(Om man nu ignorerar alla gå runt det lösningar som allt för många gärna delar med sig av)🤬

Tack för dina ord!
Du beskriver så väl så som jag också känner, jag orkar inte vakna ännu en dag bakis, orkar inte ligga i sängen kallsvettig under täcket med paniken gro inom mig. Även om det känns läskigt så kan jag nog aldrig dricka igen. Tror aldrig att jag kan lära mig dricka måttligt, vet ju att när jag väl dricker så häller jag i mig vinet/ölen för att snabbare få känna känslan av berusning. Ja, kanske är bra att sätta upp 3 månader som det första målet, var dock längesen jag höll mig nykter i 3 månader. Får kanske sätta upp delmål, just nu vill jag klara mig förbi dag 5, när jag gjort det får jag sätta upp ett nytt mål så det inte blir för övermäktigt. Är också rädd för hur det skulle kunna sluta om jag fortsätter med alkoholen, förmodligen fängelse eller sjukhus tillslut, det lockar inte direkt haha.

@less12 Vad det gäller att sätta mål är väldigt individuellt. Vissa tar en dag i taget, andra lite mer, vissa 3 månader. Visa blir stressade av att sätta för långa mål och andra gillar det. Det som rekommenderas är att minst sätta 3 månader så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans. Sen kan man ta nytt beslut om hur man vill göra. Personligen satte jag för alltid, efter 4 dagar, för jag vet att jag är beroende och inte kan hantera alkohol och jag orkar inte med ångesten och det paketet mer. Jag är också orolig för hur det till slut skulle sluta. Att sätta för alltid för mig innebar också att jag inte behöver fundera på hur jag ska göra framåt eller lägga energi på antal glas mm.

Vad gäller suget och oro för att inte klara det är att konsekvenstänka och välja den säkraste lösningen. Att stanna upp ordentligt och tänka över riskerna, vad är risken om jag åker till bolaget och köper vin? Förmodligen kommer du att dricka upp vinet. Hur kommer jag att må dagen efter? Förmodligen massor av ångest och skam. Är det värt att då åka till bolaget om detta är riskerna? Nej! Vad är den säkraste lösningen? Att åka förbi bolaget, dricka något gott alkoholfritt, ta en promenad eller annan aktivitet. Även att vänta ut suget är bra, för det går över, precis som med ångest, det släpper efter ett tag.

Bit ihop! Kämpa på!💪💕

Det totala mörkret av ångest har börjat släppa, dem negativa tankarna blir färre. Börjar känna mig som en människa igen, nu börjar istället kampen för att inte hamna på detta ställe igen. Total nykterhet är vägen för mig, även om sorgen över att aldrig få känna det härliga ruset igen, känns det ändå som att listan över negativa saker med alkoholen är 100 ggr så lång jämfört med dem positiva. Är dock rädd för att inte klara att hålla mig, rädd att jag kommer svänga förbi bolaget en dag när suget blir för starkt och vakna kallsvettig med hjärtat bultandes ännu en gång. Vet inte hur jag ska förhålla mig till målet om nykterhet, ska man sätta upp målet livet ut eller en månad i taget, en dag i taget kanske?

Hej majken_r 👋💖! Hoppas att allt är bra med dig ☀️🤗. Kram!