Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022
Tack för att du påminde om artikeln, skulle kollat upp den förrut men annat kom i mellan.
Ha en fin söndag! Här skiner solen, hoppas den gör det hos dig med - både inne och ute! 🤗

@Kebne1
Grattis till dina a-fria dagar - tre månader 🥰 Att öva på allt, vi måste ju trots allt leva ett normalt liv men utan alkohol förstås...
🤗 Stor kram o ha en fin dag

@majken_r
Grattis till dina a-fria dagar 🥰
2 månader är superbra! Skönt att saknadstanken flög förbi 👍
Härligt att våra (olika) vägar ger så bra resultat 💪
Ha en fin dag o stora kramen får du också 🤗

Exakt: perspektiv! 🕊 ❤️🇺🇦@majken_r

Grattis @vår2022 till 126 dagar i nykterhet. Fasiken vad bra du jobbar på!

Dag 126, tror jag passerat 4 månader i fredags.

Sprider en artikel jag tycker var intressant som @ctdh har länkat. Den är kort och intressant och handlar om hur man kan belöna hjärnan med hjälp av placebo.

https://www.wellness.se/halsa/a/zg2K0w/sa-belonar-du-hjarnan-utan-alkoh…

Ha en fin söndag!🌷💕

Insåg efter att ha läst en forumväns inlägg att jag varit alkoholfri i 8 veckor, två månader. Så konstigt.. I helgen har det varit socialt och trevligt, och människor som druckit goda viner till ljuvlig mat. På ett sådär lagom sätt. Jag kände inget sug men en saknad. Men är väldigt glad att ha klarat denna helg. En liten tanke om att ett litet glas bubbel inte hade gjort någon större skillnad flög förbi..men jag tittade på den tanken som flög vidare och sen kraschade. Valde alkoholfritt.
Idag blir det ut i solen. Kram på er alla🌱

@Kebne1 grattis till dina 3 månader. Övar också aktivt numer. Blir också tagen av din berättelse om kvinnan. En sådan oro som finns hos många nu. Perspektiv på livet. Kram❤️

Tack @Kebne1 och @vår2022 🤗
Ja nu tror jag minsann att det börjar vända 😊
Jag älskar att vakna pigg på helgen , ha hela dagarna och kvällarna fria ( förut så planerade jag hur och när jag skulle dricka ..)
Om nån behövde skjuts innan osv ..

Jag känner mig fräschare och yngre och mer livsglad än på länge .... 🙂

Önskar bara att min sambo hade varit ett bättre stöd ... Men detta är ju min kamp och jag klarar det utan hans stöd 💪
Tur jag har er alla fina ❤🥰🤗

Hej där, nu börjar månad tre för oss! Du är väl en två dagar dit… vi kämpar på, eller hur?! ❤️❤️❤️

Grattis till två månader🙏🏼❤️Bra kämpat!

Bra kämpat❤️🙏🏼

3 månader idag.
Som elefanten så klokt sagt så övar jag mig på att vara nykter. I början undvek jag allt. Precis allt. Jag låste in mig i min nynyktra bubbla livrädd för världen utanför. Nu övar jag mig på allt. Är på restaurang, bar, afterski etc. Men också på livet i övrigt. Vi har fått se kriget nära genom en kvinna vars barn och barnbarn flyr i detta nu. De är säkra sen i natt. Oron genom kvinnans ögon har tagit på oss alla.
Idag ska jag fortsätta öva på att vara nykter och nästa dag och dagen därpå tills nykterheten sitter i benmärgen.
Kämpa på alla fina här inne❤️

Så bra kämpat! Jag är också en av dem som oroar mig för att jag är den utanför 20% som ska trilla dit. Jag ska spara ditt inlägg.
❤️

Verkligen bra jobbat!
Jag tänker också att vi är olika och att missbruksvården borde inse det. Jag tänker också att ilskan du känner nu är en del i tillfrisknandet. Mer kontakt med känsloregister helt enkelt. Tänker att du tänker klokt nu som börjar fundera över dig själv och var du står och hur du är. En torrlagd kamp låter ju inget vidare… härinne kan du istället på Det vidare livet läsa om alla fördelar med att vara nykter. Alla vi som egentligen mådde riktigt dåligt av alkoholen. Kanske känner du dig mer hemma där.

Jag har passerat 6-månadersstrecket som alkoholfri för snart en vecka sedan och det är en obeskrivlig känsla att ha varit nykter så här länge. Jag har aldrig varit varken frivilligt eller påtvingat alkoholfri i mer än 1-1,5 månader förut under mina tjugo år som alkoholmissbrukare, så detta är stort. Det är ren och skär glädje, tacksamhet och som jag sagt - förvåning. Förvåningen kommer sig från att det var så lätt. Så enkelt och totalt utan vånda. Jag är nästan chockad över att det inte varit svårare att sluta med en drog som jag berusat mig med nästan dagligen så länge och i så stor mängd. Alla mina tidigare försök att genom behandling, terapi eller på annat sätt ge upp alkoholen har varit vidriga, både fysiskt och psykiskt men denna gång kan jag knappt minnas någon ångest, oro, rädsla eller fysiska problem. Ingen ångest, inget sug eller abstinens. Jag har mått så bra!

I ett halvår har jag levt ett "vanligt liv". Jag har nästan varit den jag en gång var innan jag ens hade problem med alkohol. Jag är och har varit innerligt lycklig på riktigt trots vissa andra fysiska problem eller livets övriga motgångar och jag är så tacksam över att ha fått den här chansen. Ofta har jag glömt bort min alkoholism, och när jag kommit på att jag har alkoholproblem så har det enbart varit en lättnad när jag insett att jag kunnat släppa taget om drickandet eller tankarna på alkohol. Jag har dock inte tillåtit mig att ens tänka tanken att dricka igen. Jag har inte släppt in alkoholen i min tillvaro överhuvudtaget och det viktigaste är; jag har inte för avsikt att dricka mer. Någonsin. Jag ser mig inte som någon som kommer att dricka på fester igen. Men det har inte varit svårt eller någon försakelse eftersom längtan efter alkohol har försvunnit. Det finns inget som lockar mig med att dricka. Jag saknar inte vinet eller berusningen och jag kan närmast jämföra det med att dricka alkohol lockar ungefär lika mycket som att äta asfalt.

Ibland blir jag lite förbannad, dock. Jag blir arg på alla som sätter krokben för andras tillnyktring genom att säga saker som "Alla tar återfall någon gång, förr eller senare." eller "Det är en evig kamp att bli nykter och man måste kämpa varje dag." Det sista man vill höra när man försöker leva normalt är uttalanden som "Det är bara 20-30 procent som fortfarande är nyktra efter ett år." Och ändå får man alltid veta att det finns minsann forskning och så pekas det på studier. Det här är ord jag hört så många gånger och i olika versioner under mina år som alkoholist, och det som gör mig mest förbannad är att jag trodde på dem. Om jag inte gjort det kanske jag fått fler nyktra år och varit fri från alkoholen mycket tidigare. Oavsett om jag är nykter när det gått ett år så har jag haft ett halvår helt utan kamp eller strid, och det är fanimej värt guld.

Tänk om jag sluppit oroa mig och i stället sett fram emot nykterheten? Jag gick från behandlingshem och terpairundor med vissheten att "Det är nu striden börjar på riktigt." och bara väntade på att återfallen skulle hugga tag i mig. Flera gånger tog jag första glaset för att få det överstökat. Jag visste att jag ändå skulle trilla dit. Det gör ju alla? Jag gick ut från eftervårdens påtvingade gruppmöten och var helt införstådd med att varje dag skulle vara en kamp och en fight. Jag hade dåligt samvete för varje AA-möte jag kände mig tvungen att gå på men missade för att jag hatade att vara där, och jag led av av ångest för varje eftervårdsmöte som fick mig att vilja fly därifrån och slippa sitta där i ringen ältandes alkoholproblem.

Jag blir förbannad på dem som skapar den onödiga oron hos oss som är på väg att nyktra till. Jag vill ge en fetsmäll åt dem som tutar i folk att det kommer att vara ett helvete men att man kanske klarar det om man kämpar som ett djur. Och jag stör mig på att de pratar om att "försöka" leva nykter. Inte om att faktiskt vara och förbli det. Det verkar vara accepterat och en vedertagen sanning och regel utan undantag att man är dömd till att leva sitt nyktra liv i ständig oro, kamp, strid, försakelse, tristess och förstås i ett stadigt grepp hos AA eller terapeuter där man för all framtid ska älta sina svagheter och riva upp såren. Man kanske till och med känner att man måste ha mediciner för att kunna avhålla sig från att dricka.

Jag fick frikostigt tabletter utskrivna av läkare jag inte ens träffade under mina behandlingar och åkte hem från behandlingshemmet med märkliga recept på fickan. För sömn, mot oro, mot alkoholsug står det bland annat. Jag förvånades inte då när jag fick dem utskrivna eftersom jag trodde att jag behövde dem, men jag förundras idag när jag läser på askarna. Det är inga bra saker i dessa piller. De som skulle dämpa sug kan i stället orsaka ångest och minskad sexlust. (Bara tanken på det gav mig faktiskt ångest.) Pillren som skulle hjälpa mig slippa ångest och hjälpa mig sova innehåller bensodiazepin som är beroendeframkallande. På vilket sätt är det bra för mig? Jag må vara alkoholist, men jag vägrar att flytta från ett beroende till ett annat.

Bara för att pålästa och "kunniga människor" lutar sig på studier och tycker sig veta hur alkoholister ska må när de slutar dricka så behöver jag inte lyssna på dem. Jag måste inte knapra deras piller. Jag borde inte ha lyssnat på dem när jag fick en massa negativa bilder av min framtid som nykter. Dessa alkoholterapeuter, psykologer, folk på behandlingshem och eftervård eller i terapigrupper som förberedde mig och mina medmänniskor på att vi skulle möta en karg och svår tillvaro och att vi måste härda ut, kämpa, strida, lida och evigt försaka - de borde verkligen hålla käften och sluta skapa ångest hos sina patienter. Det målas fan på väggen allt för mycket i behandlingsbranschen tycker jag.

Värst var nog min alkoholsköterska som jag tilldelades av företagshälsovården och träffade varannan vecka. Hon fick mig att verkligen vilja supa efter varje möte eftersom hon radade upp alla motgångar jag skulle komma att möta och alla hinder jag hade framför mig. Hon tyckte inte jag skulle umgås med någon annan än inom AA-gemenskapen och när jag tog återfall fick jag alltid veta att det var väntat. Att det inte var konstigt och att jag troligen skulle göra om det. Jag undrar idag om hon fick sin licens i flingpaketet eller köpte den på nätet.

Jag är tacksam över att jag slipper den typen av vård som jag erbjudits tidigare. Kanske har vissa behandlare erbjudit tolvstegsbaserad vård för att det faktiskt är en jävligt billig metod på sikt när den som vårdas förväntas få gratis stöd hos AA och resten kunde lösas med farmakologi. Jag undrar ibland hur det varit om jag i stället fått någon annan typ av hjälp av terapeuter som inte förlitade sig på de tolv stegen i kombination med pillerburken.

För mig var det bortkastat med hundratusentals kronor som min arbetsgivare betalade i omgångar. Jag kom ut från ett antal veckors behandling och var totalt hjärntvättad och med ett skinn så tunt och skört att jag kände mig som att jag var gjord av glas efter att ha vrängt ut och in på hela mitt liv. Jag hade ältat mitt och andras missbruk och försökt hitta mig själv i grupp i kombination med flera AA-möten i veckan och strikta internatregler på behandlingshemmet där jag kände mig som en fånge. Men jag rabblade mina böner, läste min Stora Bok och gick på eftervårdens grupper och så många AA-möten jag bara hann, samtidigt som återfallsångesten låg som en en fet hinna över hela tillvaron.

Det fanns inget fokus på att försöka vara en normal människa när jag klev tillbaks ut i verkligheten. Allt handlade om att sköta sig och göra sina tolv steg eller visa andra hur duktig man varit sedan man lämnat behandlingshemmet. Om man inte gick på sina möten, skaffade sponsor, jobbade med stegen och gick på sin eftervård enligt sitt schema så var man dömd att börja supa igen. Jag såg en efter en hoppa av från gruppen. Det kändes som att det bara var en tidsfråga innan jag också skulle släppa taget och ge upp. "En vecka till står jag ut" var känslan när jag tvingade mig själv att fortsätta att låta livet handla om att vara nykter alkoholist i stället för aktiv alkoholist. Vart jag än vände mig hade jag röven bak.

Jag har full förståelse för att jag kanske är den främmande fågeln och att behandling, piller och AA-möten fungerar bra på andra. Det är inte säkert att någon annan upplever det som jag, men jag vill i alla fall dela med mig av mina erfarenheter. Med visst facit i hand kan jag konstatera att jag troligen hade mått mycket bättre av att få ha ett fokus på positiva saker i livet medan jag fortfarande hade dem kvar.

Behandlare och AA skrämde mig, troligen inte med mening, men helt i onödan till en rädsla för att bli nykter. Jag var livrädd för att behöva leva resten av livet i en torrlagd kamp, strid, ångest och vånda så jag valde att i stället söka kompromisser, genvägar och att smita undan. Jag sköt upp min nykterhet i hoppet och tron att jag skulle kunna komma undan med det, när jag i stället borde tagit steget direkt och sett hur bra det var och hur gott det gjorde mig att bara släppa alkoholen. Helt utan krusiduller. Bara lägga ned.

Till slut gjorde jag det, och det var då det gick bra. Och det var då jag kom till tro på riktigt.

Ha en underbart fin fortsatt helg, alla fina! ✨✨✨

Kvällsnotering. Kort notering. Bara för att konstatera att det börjar komma förnimmelser om att det här nyktra tålamodet ger belöningar. Svårt att sätta fingret på det. Men något bra är det, om än abstrakt som sagt. Kram till alla!

Dag 18!! Haft en fantastisk lördag! Så tacksam för mitt underbara nyktra liv!
@vår2022 eller hur, inget slår en cola zero och att mår bra med sonen!🥰
Kram!

@Geggan hehe..när jag haft hand om barnbarnen (5 och 7 år) känns det som jag sprungit ett maraton och inte sover de efter ordning heller. Deras farmor säger detsamma. Men visst är det värt det😊 Själv drack jag inte när mina barn växte upp. Har fyra barn och det var alltid skjutsning på olika aktiviteter under den tiden. Saknar den tiden men nu är det slut med att fylla ut saknaden med vindrickande. Hoppas du får sova i natt 😊

Puh! Haft minsta barnbarnet här över natten, knappt tre år! Full rulle hela tiden. Tänker på att jag ofta hade ett vinglas stående när barnen var barn. Den där blandningen av kärlek och stress, nåd och tristess. Den är inte helt enkel och ett glas vin jämnade väl ut litet. Känns bra nu att vara nykter mormor och jag fick ett otroligt fint brev av nioåringen till alla hjärtans dag. Men nattsömnen! Ungen somnade ju aldrig och vaknade klockan fem. Varit ett vrak idag, tänker på många här på forumet som har sömnproblem. Fruktansvärt! Och så starkt att vara nykter på det!

@Ny dag Grattis till dag 20 idag. Ha det så gott på din semester 🍀

@NyavanorNyttliv
Hej o Grattis till en a-fri vecka! 🥰
Undrar också hur du tänker dig helgen? De flesta rekommenderar ju en helt a-fri period oavsett hur en tänker sig fortsättningen. Hur tänker du?
Har nog inte skrivit till dig tidigare, försökte för ett tag sen men lyckades trycka bort det av misstag så nu gör jag ett nytt försök...
Hursomhelst, önskar dig en fin fortsättning på dagen!
Kram 🤗

@Kebne1
Grattis till dina a-fria dagar, så bra gjort 🥰
Förstår känslan av att du vill dra dig hemåt. Dystra tider... Jag orkar inte läsa alla nyheter men försöker hänga med lite i alla fall 😭
🤗 Kram från mig till dig o även till er andra forumvänner

@majsan_nu Det låter riktigt bra! Önskar dig en fin lördag i solen, den skiner här med🥰

@majken_r
Härligt när bra saker händer 👍
Känner också att det blivit så mycket bättre i mitt a-fria liv. Dagarna tickar på o blir fler o fler, solen skiner idag o allt känns så fint. En bra lördag med andra ord 🥰
Ha en fin dag o kram från mig 🤗