Senaste kommentarerna i forumet

@majsan_nu ja, vi följs åt 💕

Åh vad jag vill krama om den lilla flickan! Och dig!
❤️

Hundra procent igenkänning! Ska snart ta tag i sockerberoendet också. Men inte idag…@vår2022

@vår2022 Snart dag 100! Så härligt med tresiffrigt... Grattis lite i förväg 👍
Godis verkar vara många fastnar i a-stopp, jag har inte gjort det ännu men det kanske kommer! Mina dagar tickar också på - en dag itaget blir fler o fler!
Kram till dig o oss alla 🤗

@majken_r Så bra du tänker o gör! Och att du dessutom mår så fint - det går verkligen framåt för dig. Jag hejar på o skickar många Styrkekramar 💪🥰👍
Vi fortsätter att följas åt - fast med lite olika antal dagar!
Kram 🤗

30 dagar!! Tänk, det längsta uppehållet sen jag skrev in mig här.
Sist blev det 29 dagar, sen prövade jag måttligt vilket gick hyfsat. Men drack fortfarande för många glas ibland.
Då blev det glasklart. 100 dagar ska jag vara fri. Känna på hur det blir, ta in och lyssna på de som går före. Forfarande fascinerad att det går så enkelt (nåja).
Som att hjärnan bytt fokus från att märka allt jag missar, till att ta in allt jag får. Så tacksam för det. Vet att det kommer svaja ibland, blev tex utbjuden på ett glas nästa helg. Det drar igång en liten tanke om att det vore toppen. Men, det kommer inte hända. Nu kör jag. 100 dagar, 70 kvar. Sen får jag se. Men är verkligen så mycket mer peppad på ett nyktert liv än någonsin tidigare.
Är också överraskad över hur stor hjälp jag får genom att vara med här, vilken effekt det har. Tack.

@vår2022 Känner igen det där,, jag var aldrig sugen på sötsaker tidigare heller,, men nu,,
Sambon bjöd på varma päron med smält choklad och glass i lördags,, kaffe till också,,, jädrar vad gott det var.
Livsfarligt det där..
Har svårt för Kexchoklad och Snickers jag.

@Rehacer Tack😁. Helt rätt, var sak har sin tid. Det visar sig när den tiden är inne🌷💕

Måste tillägga så jag minns. När jag drack vin varje dag åt jag aldrig godis. Var aldrig sugen på godis för jag hade ju mitt vin att sippa på. Tyckte jag var nyttig och duktig som kunde stå emot godis och glass. När jag slutade med alkohol blev jag istället beroende av socker inser jag. Var sak får ha sin tid, godiset var ett bra substitut som jag behövde för att kämpa mot alkoholen men idag 99 dagar senare börjar min kamp mot att även ta bort sockerberoendet jag har. Kampen mot suget av alkohol är under kontroll nu och jag behöver inte substitutet godis mer. Gott så!

@vår2022 Du är bäst! 🤩
Jag själv tar tag i godismonstret en annan dag, inte idag.
Ha en strålande måndag! 🤗

Dag 99. Har börjat dra ned på godis och glass sedan några veckor. Funkar bra på vardagarna men värre på helgen. Blev glass i fredags, inget i lördags men både choklad och glass igår kväll. Hade tänkt att stå emot och åt clementiner efter middagen. Visste att jag hade både glass och choklad hemma. Kunde inte släppa tankarna på detta när jag såg en film. Tänkte att nej, ska inte ha, suget går över. Gav efter och tog sista glassen och två rader choklad. Åt upp det. När filmen var slut kände jag lite ångest och jag undrade vad det kom ifrån. Har inte haft denna känsla på länge och kände igen den från när jag drack. Min slutsats var att det var glassen och chokladen som framkallade ångest eller kanske rättare sagt skam inom mig. Kändes som ett slags återfall. Känslan var verkligen obehaglig. Det var ändå skönt att kunna sätta fingret på vad som orsakade känslan. Ville bli av med den. Kändes som jag förstört något, en bra trend utan godis och sug efter det, måste varit godisdjävulen som poppade upp i min beroendehjärna. Samma beteende som alkoholdjävulen har i min hjärna. Kanske har jag nått botten med att äta godis, det ger mig ångest, skuld och skam. Gick och kastade sista chokladen i soptunnan, kanske är den inte säker där, kan ju ta upp den därifrån…måste knyta ihop sopsäcken idag och ut med den i grannens soptunna. Där kan jag fan inte gräva i alla fall!

Ja, väldigt märklig upplevelse, så otäckt på något sätt, samma skuld, skam och ångestkänslor som med alkohol. Måste vara beroende av socker nu. Försöker mig på att äta måttlig med socker, det upptar mina tankar varje dag att avstå och tänker på helgen när jag ska äta godis. Jag måste göra som med alkohol, sluta helt, jag kan inte äta godis ibland, det triggar min beroendehjärna och jag vill bara ha mer och nu ger det mig också ångest, skuld och skam. Det är inga känslor jag tycker är värda att ha bara för att få äta godis. Det positiva är att godis inte är nödvändigt i mitt liv och inget jag behöver stoppa i mig. Ny kamp startar mot gotter. Idag Dag 1 utan godis.

Ha en fin måndag🌷💕

Låter härligt @Kebne1 , kämpa på!
Här kommer solen snart att lysa, den måste ta sig över berget först.
Inte för intet det kallas High Coast....
Ca tio grader kallt idag.

@Axianne Ja, det var en mycket stark berättelse. Kan tänka mig att det var bra för dig att få detta ur dig och att du nu kan få frid inom dig🌷💕

Hahaaa! Jag har inte blivit profet i min egen tro… 🤪 Nu dumpar det här så vi lär få skida så det brinner i musklerna imorgon. @Tikka

@Miss Mary Poppins men tack, vad glad jag blir❤️

Tack @vår2022
Heja oss @Kebne1🥳
Bjud rödnäsorna på lite choklad vet jag😇

All lycka till dig och tack för din ärliga berättelse.@Axianne

Det jag ska skriva om nu har jag nuddat vid i förbigående när jag berättade om min uppväxt, men inte mer än så. Kanske är det läge för en varning för att det kan bli lite starkt om man är en känslig läsare. ⚠️

När jag gick i behandling för min alkoholism ingick det att rota i sitt förflutna. Man skulle inte bara gräva i det och röra upp allt det onda. Man skulle dessutom göra det i grupp. Sitta i cirkel och berätta inför alla hur det varit och vad man genomgått, gjort och varit med om. Jag lyssnade gärna på de andra men jag var ganska motvillig att riva upp mitt eget förflutna och det kändes helt galet att när man var förhållandevis nyligen nykter och på vita knogar, att sitta bland främlingar med någon nybliven terapeut och berätta om det svåraste man upplevt. Jag förstår fortfarande inte hur man kan se det som en bra terapimetod. För mig var det inte framgångsrikt eller ens aktuellt. Jag valde omsorgsfullt ut små anekdoter som jag kunde prata om och berättade enbart det som jag visste att jag med lite konstnärlig frihet och fantasi kunde formulera om. Resten fick ligga kvar i mina djupaste låsta valv. Det finns mycket jag inte berättat för någon alls.

Det jag de facto har berättat om och står för är att jag inte älskade min mamma. Jag flyttade hemifrån så snart jag fick chansen och jag insåg att den framtvingade relation vi hade var ganska långt ifrån kärlek. De mest utmärkande dragen hos mamma var att hon var arbetsskygg men ändå ville ha allt det goda i livet. Hon var temperamentsfull och gapig, egoistisk och lat. Inget var gott nog och det hon var bäst på var att göra sig osams med folk. Då bytte vi vänner. Hela familjen. Om inte mamma var sams med någon bekant, släkting eller tidigare vän, då var den personen borta för alltid och vi förlorade med åren kontakten med hela släkten och vänkretsen. Detta livsnödvändiga nätverk ersättes successivt med nya vänner som mamma hittade på alla upptänkliga ställen och bjöd hem. En del av dem blev väldigt snabbt familjenära och vissa bodde tidvis hos oss av olika skäl.

Det gjorde mannen jag ska berätta om också, men i början var han tonåring. Han var min idol som lät mig sitta bredvid när han gjorde läxorna och lärde mig läsa och räkna när jag var fyra år till min mammas stora glädje. (Nu kunde hon skryta över hur oerhört smart dotter hon hade.) Den här personen byggde Lego och koja med mig och fixade mat när jag var hungrig, gav mig serietidningar, tröstade mig när jag var ledsen eller ensam och han var den enda jag lekte med innan jag nådde skolåldern eftersom jag nästan inte hade några kompisar alls. Och här kommer vi till det jag inte pratat om eller berättat; hur det var hemma.

Det var sextio- och sjuttiotalets frisläppta tider. Mamma tyckte det var viktigt med frigjordhet och i vårt hus rådde tidens anda. Hemma gick de vuxna nakna om tillfälle gavs och sexualitet var inget hemligt. Jag kan inte påstå att mina föräldrar skyltade med det, men jag råkade ibland se dem ha sex genom en halvöppen dörr och det var ingen stor sak. Ibland åkte vi och badade nakna i älven med bekanta och då blev jag vittne till allt möjligt som jag egentligen inte borde fått se. Fräckisar drogs ofta i huset och jag kunde berätta om hur barn blev till innan jag lärt mig knyta skorna. Det fanns till och med tidningar och böcker spridda lite här och där hemma med bilder på allt man kunde tänkas undra över i detta ämne, och mer därtill.

Jag vet inte exakt när det som hände mig började. Mina första minnen av det är från när jag är runt tre eller fyra år. Jag minns det eftersom jag har tydliga minnesbilder av de exakta platserna och just denna bostad flyttade vi ifrån när jag var fyra år. I början var vi i kökssoffan där han hade sin sovplats när han passade mig. Han var som sagt tonåring då. Också ett barn på sätt och vis men han visste självklart vad han gjorde och att det var fel, fast han gjorde det ändå. Trots att jag var så liten stannade han inte bara vid att röra eller smeka. Han ville ligga ovanpå mig och försökte penetrera men han vågade inte fullfölja när jag började gråta.

Han brukade muta mig med godis och glass för att köpa min tystnad. Ibland hotade han med saker också. Tydligen fungerade det eftersom jag inte berättade för någon på flera år. Däremot blev jag snabbt en liten tjockis av hans godis och ett tröstätande som jag börjat med. Man kan se på foton tagna på mig som fyraåring och mig som femåring hur stor skillnaden var. Från en normal och söt liten tös till en klotrund knubbig jänta.

Mina sista minnen av det han utsatte mig för är från när jag gick i lågstadiet och vi bodde i en större lägenhet. Då var vi i föräldrarnas dubbelsäng. Han bodde sporadiskt hos oss och passade mig när min mamma inte var hemma. Han brukade fråga "Ska göra barn?" och jag tyckte inte det var så stor sak egentligen. Jag trodde nog att alla andra också gjorde sånt här. Efteråt hjälptes vi åt att bädda undan spåren och sedan åt vi godis eller glass och läste seriemagasin som han haft med sig.

Han försvann från en dag till en annan. Jag var ovan vid att ha vänner och ville väl verka lite tuff, så jag berättade för en ny grannflicka vad han och jag brukade göra när vi var ensamma. Givetvis berättade hon för någon vuxen. Efter några dagar var mannen borta ur mitt liv. Han flyttade ut en dag när jag var i skolan och mina föräldrar sade att han fått jobb inne i stan, så han skulle bo hos en annan familj nu. Jag var så stor att jag kunde passa mig själv efter skolan, så jag blev "nyckelbarn". Vi flyttade snabbt igen och jag fick byta skola. Nya vänner och bekanta fick vi också. Inte för min skull, utan för att mina föräldrar inte ville skämmas för att det förstås kommit ut vad som pågått.

Ingen pratade med mig om det som hänt. Locket var på och jag var en ensam, brådmogen och mobbad liten tjock flicka som inte riktigt förstod vad jag varit med om. Det jag visste och nu förstått var att det var något väldigt fult som pågått och att jag absolut aldrig mer skulle prata om det med någon. Jag visste också att jag inte hade sagt nej, så jag kunde inte skylla på någon annan. Jag hade ju varit med på det så det var mitt eget fel. Så tänker man när man är nio år och varit med om det jag varit med om i drygt halva sitt liv.

Jag konfronterade den här mannen i vuxen ålder när han var på besök hos mina föräldrar en jul. Han förnekade allt och sade att jag måste ha drömt. Det spelade ingen roll att jag visste exakt vad han gjort, var vi var och hur det gått till. Han blånekade och jag kunde inte ens förmå mig att vara kvar i samma rum som den nu medelålders pedofilen. När jag gick därifrån var mina sista ord till honom "Jag hoppas innerligt att dina döttrar inte utsatts för det du gjorde mot mig, din sjuka jävel!" Då log han. Det svinet hade mage att le mot mig som svar.

Jag vet inte om det som jag utsattes för som barn är en av anledningarna till att jag blev alkoholist, men det blev en del av min skeva kroppsuppfattning och mitt missnöje med mig själv och min kropp. Det var en tung hemlighet att bära i alla år och jag har nog aldrig egentligen bearbetat det inträffade, men jag har kommit till acceptans på något vis. Det är vad det är Let it be. Låt det vara.

Jag vet inte varför jag skriver om det nu. Det kanske var dags helt enkelt. Eftersom jag kan skriva om det utan att må dåligt eller ens bli upprörd kanske det är okej att jag faktiskt gläntar lite på locket nu. Jag tror inte jag riskerar min nykterhet idag. Däremot är jag tveksam till att gräva i smärtsamma minnen när man är väldigt nyligen nykter.

Kram. 💟

@Mimolino Hej! Tack för att du berättar din historia. Det är nog livsviktigt för andra och även mig att läsa att vi inte ska glömma våra skäl att sluta dricka. Så fort vi gör det är nog återfall ett faktum.
Tack för att du gav mig den förståelsen.
All lycka till till dig i framtiden 🌸

Grym du är 🙏💪💚🥳 grattis till dina dagar. Roligt att följa dina steg. Du inspirerar ❤

@Tikka Härligt, in på 3:e månaden!🎉💐🌟, grattis! Och nu kan du även förnya CE💪

Heja oss🙌🏾@Tikka
Vet du, vi var på afterski i byn igår (vilket typ aldrig hänt förr!) Jag drack den godaste varma chokladen med grädde på. Såg rödnästa blir mer rödnästa och det gjorde mig inget. Känns bra det här!
Kul att du ska förnya ditt körkort. Vi går från klarhet till klarhet.
Mot månad TRE!
❤️

@Kebne1 Stort grattis till 2 månader!😍 Svinbra jobbat!

Söndag,, varför är söndagar sååå tråkiga?
Oavsett om man varit hyfsat slirig eller nykter, så är söndag tråkig.
Älskar man att se alla veckans program i repris så är söndagen en bra dag.
Nåja,, vi krigar oss vidare genom denna dag också,, det har väl varit sämre läge kan man ju säga.
Nu kastar jag mig in på 3:e månaden som nykter. Ska jaga en ny läkartid imorgon för att förnya min CE behörighet på körkortet som jag i princip avstod själv för 1,5 år sedan,, visste att jag inte skulle fixa alkoholmarkörerna på blodproven då.
Ha en fin dag alla!
Ta det lugnt på afterski @kebne1 🥳

@vår2022 Haha,, ja vi stormade in!. Det var full panik i några veckor där, innan vi fann ro i nykterheten jag och @kebne1.
Nu kör vi vidare @kebne1,, nästa hållplats,, 3 månader.