Senaste kommentarerna i forumet

Tack🙏🏼🙌🏼 Jag samlar kraften och energin. Är helt övertygad om att MrA kommer titta förbi både en och tjugofem gånger framöver. Så tacksam att han tycks ha ett uppehåll just nu. Känner nog min energi och hoppar över min dörr ett tag 😅 Kramar till dig, hoppas du mår ok ❤️@Rehacer

Men, tack!!!! Så gott att få viktiga reflektioner från dig, det betyder mycket. Kram🥰@vår2022

Tack för kloka ord🙏🏼 Jag har sådär liksom på riktigt börjat förstå poängen med det längre uppehållet. Inse att det är mer än att alkoholen ska lämna kroppen. Den påverkar även när den lämnat. Så jag är nyfiken på det, hur blir det utan en längre tid? Förutom graviditeter. Önskar dig en superfin dag! Kram🥰@Torn

God morgon!

Tack för era kommentarer! Jag uppskattar mycket att det finns folk som läser och har tankar om vad jag skriver här.

Jag somnade väldigt tidigt igår, och vaknade före tuppen nu på morgonen, pigg och utsövd. Så var det inte förr. Under åren som arbetslös och nedsupen var min sömn verkligen störd. Jag var oftast vaken flera nätter i rad. Vanligtvis slumrade jag oroligt någon timme här och där både dag och natt men just nätterna var ganska vidriga. Jag led av ångest så fort jag skulle sova och grubblerier och mardrömmar jagade mig. Min puls dunkade alltid i öronen när jag blundade och det gjorde mig rädd. Ibland gick det en vecka utan ordentlig sömn och ibland fyllesov jag bort en hel dag för att sedan vara vaken flera dygn i sträck. Vanligtvis drack jag för att få sova eftersom alkoholen fick mig att bli dåsig och när jag väl somnade så gled jag in i fylledimman som någon form av flykt.

Jag har vidriga minnen av mina nätter under de här åren. Min sovplats där jag också spenderat mina dagar och faktiskt nästan all min tid har varit knölig och obäddad med solkiga lakan. Det har varit en störd och onaturlig sömn och jag har fallit ur sängen ibland. Jag har vinglat upp för att gå på toa eller göra en raid i kylskåpet ofta. Vanligen dåsig och packad eftersom minnena idag känns väldigt luddiga. Under de här nätterna har jag ramlat en hel del. Jag har blivit liggande för att jag inte kommit upp, tack och lov på mitt eget rum där ingen sett mig. Det har hänt flera gånger att jag legat i en hög på golvet och sovit ruset av mig, oförmögen att kravla mig upp trots att sängen varit några meter bort bara. På senare år har det förekommit att jag kissat på mig och även en gång bajsat på mig i sömnen när jag haft fyllediarré. Att leva på surt vin i dagar för att sedan trycka i sig skräp på fyllan kan göra otäcka saker med magen. Jag skäms vid tanken på hur jag behandlat min kropp och hur lågt jag sjunkit. Jag förstår inte att den "normala" personen jag anser mig vara idag kan ha gått igenom de här episoderna utan att reagera känslomässigt men under den tiden jag drack så ryckte jag bara på axlarna och gick vidare. Skammen kommer först nu när jag minns och ser tillbaks med nyktra ögon. Jag kan inte fatta att det var jag som gjorde allt detta.

Sedan jag blev alkoholfri har jag sovit väldigt bra. Dygnsrytmen kom tillbaks ganska snabbt och även om jag kan ha oerhört intensiva drömmar så är det ändå en sömn som gör mig utvilad. Jag sover nog inte mer än innan jag söp men jag somnar tidigt. Kvällströttheten är ganska skön men ibland lite irriterande. Jag vill ju njuta lite av min lediga tid eftersom jag jobbar ganska intensivt. Jag är inte trött på dagarna men när jag kommer hem och varvar ned slår det till och jag blir sömnig. När klockan närmar sig tio på kvällen är jag vanligen ganska redo att knyta mig, trots att jag egentligen vill vara vaken och kanske se klart en film eller göra något annat. Jag lyder min kropp och går och lägger mig när jag blir trött och följaktligen vaknar jag rätt tidigt.

Jag börjar egentligen arbetet klockan åtta men är på jobbet vid sju varje morgon. Eftersom jag har 45 minuter till en timmes restid dit så började jag med att ställa klockan på halv sex när jag fick detta nya jobb. Efter några veckor behövde jag inte längre väckarklockan. Jag vaknar alltid vid strax före fem på vardagarna och sällan efter klockan sex på helgerna. Jag är alltid helt utsövd och det är en härlig känsla som jag inte upplevt på många år tidigare. Även under åren då jag hade jobb som jag skötte någotsånär var mina morgnar oerhört ångestfyllda och jag kan inte minnas att jag någonsin var utvilad när jag vaknade.

Jag vaknade oftast mitt i en mardröm och var svettig och hade hjärtklappning. Om jag hade alkohol kvar, vilket skedde om jag fyllesomnat, brukade jag dricka upp den innan jag åkte till jobbet. Vanligen hade jag inte så mycket vin kvar, men det hände att jag svepte i mig så hastigt att jag kräktes på väg till busshållplatsen. Troligen för att kroppen sade ifrån. De morgnar jag hade extrem ångest var det alltid ett förhandlande med mig själv. Tankarna gick hela tiden till hur jag skulle kunna smita undan jobbet och ibland började jag planera redan på natten. Vad kunde jag säga var orsaken den här gången? Vilken sjukdom var det nu, vem i familjen skulle jag säga drabbats av något som jag kunde skylla på? Jag tyckte nog att jag var smart när jag fabulerade ihop skälen till min frånvaro, men självklart framgick det med all tydlighet att mina anledningar att inte åka till jobbet under de sista åren var lögner. Allt för att kunna spendera en arbetsfri dag med att supa. Jag blev av med fyra-fem jobb på grund av mina sjunkande prestationer och min usla prioritering.

Detta var innan pandemin och att arbeta hemifrån var fortfarande inte speciellt vanligt i min bransch. Senare när jag fick ett jobb just när Corona slog till har jag haft möjlighet att utföra arbetet på distans och min alkishjärna sade till mig att det var väldigt bra. Jag slapp ju träffa någon alls förutom via digitala möten någon gång i veckan då jag var tvungen att med ångest fixa till mig från midjan och uppåt så att jag kunde synas i kameran. Jag har gjort okej ifrån mig jobbmässigt under korta perioder, men med tiden blev mina turer till Systembolaget tidigare och tidigare på dagarna och vid tretiden på eftermiddagen flyttade jag mig vanligen från "kontoret" (köksbordet) till sängen. Mina prestationer, eller bristen på sådana, fick mig att bli uppsagd redan under provanställningen.

Jag är på jobbet med glädje varje dag nu och jag vill verkligen inte jobba hemifrån. För mig är det en glädje att kunna gå dit och jag njuter till och med av tiden på buss och pendeltåg. Jag gillar min rutin och är så tacksam för att jag fick den här chansen till nystart. Kanske är det delvis därför jag sover så mycket bättre, men givetvis beror det till största del på att jag nu är avgiftad. Min sömn störs inte av giftet i kroppen och jag har inga främmande substanser som påverkar melatonin och andra hormoner. Jag tittade just på min app och den säger: "I quit drinking 150 days ago. 4 months and 28 days." Det är flera gånger längre nykter tid än någonsin förut och ytterligare något att vara tacksam över.

Ibland har jag funderat över varför jag hade så fruktansvärt svår ångest över mitt jobb förr och om det fick mig att dricka mer. Mitt självförtroende yrkesmässigt utåt var alltid stort men jag kände mig oftast usel och dålig inuti. När jag drack kunde jag koppla bort mina mindervärdestankar för en stund, men det gav mig även sämre förutsättningar att fungera i arbetet. Idag har jag åter igen fått en tjänst som jag egentligen inte känner mig kvalificerad att utföra och varje dag har varit en utmaning eftersom mycket av det som förväntas av mig har varit över min erfarenhetsnivå. Ändå har jag inte haft samma rädsla eller vånda inför arbetet som förr. Jag har angripit problemen när de dykt upp och förvånat mig själv med att klara mycket mer än jag trott att jag skulle kunna. Jag har fått ett antal aha-upplevelser när min nyktra hjärna greppat saker betydligt snabbare än förr och de här månaderna på nya jobbet har inneburit ett antal segrar för mig då jag fixat sånt jag inte trott mig klara av. Jag har vuxit i min roll på arbetet.

Nu är klockan strax fem och det är dags för mig att börja den här dagen på riktigt. Jag tackar Gud för att jag fått detta nya liv och önskar er alla en jättefin dag. ❣️❣️❣️

@vår2022 Har kollat det där med vitaminerna du beskriver 🤔 dags o beställa 🤙🙏

@N22 Åt också järntabletter ca två veckor, vet inte om jag hade järnbrist, men hade mycket ont i huvudet av och till typ 6 veckor. Får för mig att det hjälpte😁

@N22 Det kan väl vara bra att kolla upp tröttheten. Tips här i forumet är att ta tillskott. Jag äter B1 vitamin (tiamin) det får man brist av när man druckit mycket alkohol. Äter också B-12, D-vitamin och magnesium.

Tack @vår2022 👈 Har funderingar på om jag måste ta hjälp, på grund av tröttheten. Svårt att vara sjukskriven var och varannan dag på grund av extrem trötthet. Får väl vänta ut ngn vecka och se om det går över 🤔🙏. Tack för tipset om Mindfulness, det ska jag undersöka.

@N22 Hej och välkommen hit! Grattis till ditt beslut att sluta dricka och vad skönt att du inte har något sug. Jag har varit nykter 86 dagar och tycker att det känns bättre för var dag som går. Signalsubstanserna i hjärnan påverkas mycket av för stor konsumtion av alkohol och det tar 3-6 månader för hjärnan att återhämta sig och skapa balans igen. Detta brukar jag tänka på och förstår att jag måste ge hjärnan tid för läkning. Stress och oro påverkar hjärnan och visar sig i olika symptom som du beskriver. Jag motionerar regelbundet och har börjat med mindfulness övningar på typ 20 min varje kväll för avslappning och acceptans. Det hjälper mig mycket att få ro i kroppen och att jag sover bättre.

Så ge dig mer tid så hjärnan får återhämta sig ordentligt🌷😀

Hejsan. Slutade med alkohol för 46 dagar sedan. Jag har druckit under 20 års tid. Inte några brakfyllor senaste åren, men ändå ett riskbruk misstänker jag. I och med hälsoproblem så beslutade jag att helt sluta. Det utmärkande för mig är och har varit en otrolig trötthet. Inte orkat jobba till/från. Detta pendlar från dag till dag. När avtar det ? Någon som känner igen sig ? I övrigt finns inget sug efter alkohol då jag bestämt mig att sluta. Viss ökad oro o mindre darrighet till och från uppträder emellanåt, speciellt vid stress/jobb. Vad kan man förvänta sig normalt sett, när vänder det ? 🤔🙏

@majken_r Fint att höra dina tankar. Du reflekterar så bra kring dem och det är den där tredje gången när suget och alkoholdjävulen härjar som är kruxet. Det blir som en osäkrad handgranat och man vet aldrig när den ska explodera. Din strategi låter bra och innebär inga fixerade tankar. Kör på det! Det där jämna humöret och energin är guld värt att kunna använda till det övriga svåra i livet, man kan hantera det på ett helt annat sätt då. Det är min erfarenhet.

Du jobbar på så himla bra, fortsätt med det🌷💕

@Rehacer Tack🥰

@majsan_nu Tack🥰

@vår2022 Tack, det budskapet behövde jag höra idag! ❤️

@majken_r Tycker om att läsa dina tankar! Nickar och håller med. 🙏
Vad härligt att du mår bra nu och att suget inte är närvarande. Att vara jämn i humöret är ju oxå en stor bonus, att fladdra upp och ner bland alla känslor som finns är otroligt jobbigt och enerverande. Njut av ditt tillstånd och samla kraft till om (jag skriver OM) du måste slåss med MrA framöver.
Ha en fin kväll! 🤗

@majken_r Det låter bra! 🤗 Det handlar ju väldigt mycket om ens egen vilja. Om man känner att nä, jag vill verkligen inte tillbaka till hur det var innan. Och jag vill inte att det ska riskera att bli ännu värre. Då försvinner suget snabbare tror jag. För egen del blev det efter ett tag så att jag kände stor avsmak för alkohol. Jag kunde inte dricka en alkoholfri öl för smaken påminde mig om starköl. Om man däremot blir ”tvingad” till att sluta dricka, så tar det nog längre tid att bli av med suget. Då är acceptansen desto viktigare. I båda fallen gäller det att jobba på att känna stolthet och eliminera skammen. (Jätteviktigt!) Även tacksamhet är viktigt. Då hamnar man i stadigt ”jag vill inte dricka, jag slipper dricka” Då är det helt plötsligt omöjligt att känna sug.😅 100 dagar är en bra början. Mycket som händer då med ens tänk. Dock tycker jag att ett halvår borde vara rekommenderat minimum. Då hade i alla fall jag haft så många Aha-upplevelser och positiva upplevelser så att börja dricka igen fanns inte på kartan.

Men alla är ju olika, ovanstående är baserat på mina egna erefarenheter, och två års flitigt studerande här på forumet. Kram

Så glad när du skriver hos mig! Tänker att jag tar ditt ”tillsvidare” efter mina dagar. Det låter skönt. Stor kram🥰@majsan_nu

@majken_r Fria dagar! Så härligt det låter, så försöker jag också att tänka... Vissa dagar funkar det o andra lite sämre...
Hur vi tänker om vår a-frihet är verkligen olika! Själv har jag inte satt någon gräns, dvs jag skrivit tillsvidare. Det betyder att jag ska fortsätta vara a-fri!!! Det är mitt val o jag upplever inte att jag har något val! Det känns som det bästa för mig 👍💕💪
Vi kanske har samma mål många gånger men uttrycker det på lite olika sätt...
Ja, det var några funderingar som dök upp när jag läste ditt inlägg.
En dag itaget blir många (100 tex) vartefter 👍
Kram 🥰

Dag 17
Så himla konstigt.. Jag vet inte vad som pågår men jag har liksom inget sug. Tänker inte på alkohol. Mår bra och har en otrolig energi. Jämn i humöret. Fattar inte riktigt men tar tacksamt emot.
Är ganska säker på att suget och längtan efter vin kommer dyka upp tex ute på restaurang, eller en kväll med vänner. Men nu. Inget.
Jag började här för typ 150 dagar sen med viljan att vara nykter 90 dagar. Märkte snart att jag blev lite väl fixerad av tanken på vinet som hägrade dag 91 så jag avbröt. Bestämde mig för att vara måttlig och att verkligen arbeta med mig själv. Reflektera och försöka kartlägga vad som triggade mig. Efter ett tag fungerade måttligheten. Med ett undantag. Ca var tredje gång var det som att jag bara inte ville sluta, arg om det fanns för lite vin hemma. Gömde glas till senare när jag var själv, kräktes för att bli mindre bakfull. Inte bra..
Men, de andra ”sug-tillfällena” var liksom borta eller svaga.
Har under många år känt att jag ibland inte stoppar i tid, att jag vill ha mer och blir sur om det saknas.
Så att det beteendet var kvar, och blev värre gjorde att jag bestämde mig. 100 alkoholfria dagar.
Och nu dag 17.
Med fokus på fria dagar. Fri. Inga fixerade tankar finns. Jag vill inte dricka. Och som sagt, jag mår så bra. Trots att en del i mitt liv är väldigt svåra. Så skönt. Tacksam.
En dag i taget. Förbereder mig för ev sug. Kommer ta hjälp av er fina i forumet, ni hjälper så mycket. Jag börjar lite förstå mig själv och mitt drickande. Att det är olika för oss. Lär mig.
Efter mina 100 dagar får jag se. Det är många dagar kvar. Men jag tänker njuta av läget just nu, inte måla fan på väggen. En sak i taget.
Tack och kram till alla kämpar ⭐️

Barn och man positiva förra veckan och jag helt frisk. Alla ganska lindrigt sjuka tackbrev lov 🙏🏼@majsan_nu

@majken_r Skönt att höra att du har det lugnt! Men corona hoppas jag att du ska slippa... Osäkert förstås om någon i familjen är sjuk, hoppas inte allvarligt! Tycker det är svårt att ta till sig all info om alla virus som verkar frodas 🤔😱😭
Att du är nykter är iallafall ett stort + eller många! Önskar dig en fin a-fri dag trots allt övrigt elände 👍
Stor kram 🤗

@vår2022 Tack för ett jättefint uppmuntrande inlägg!
Så tänkvärda ord 👍
Rädsla kan ställa till med mycket, det är som du skriver, en känsla att förhålla sig till! Fint budskap du förmedlar 🥰
Önskar dig en fortsatt fin dag!
Kram 🤗

Dag 86. Gjorde en mindfulness övning igår som handlade om medkänsla. Det var en härlig upplevelse! Den gick ut på att andas in medkänsla och andas ut medkänsla. Att känna medkänsla med en särskild person och sedan medkänsla för fler eller för allt på något sätt. Och jag kände verkligen medkänsla med allt. Kände det inom mig och det var verkligen sensationellt. Kände bland annat medkänsla med alla som har ett beroende av alkohol. Det jag inom mig sade när jag omfamnade medkänslan var ”det kommer att gå bra, var inte rädd”.

Jag tror att så många svårigheter i livet handlar just om att man är rädd. Man är rädd för att ta itu med livet, rädd för att misslyckas, rädd för att inte vara omtyckt och sedd, rädd för sina tankar och känslor, man är rädd. Så mitt budskap till alla som har svårt är ”det kommer att gå bra, var inte rädd”.❤️

@Mimmipigg Hoppas du får en fin och skön nykter dag😀.

Kämpa på💕🌷

Hej!! Jag har det bra. Sitter i familjekarantän och försöker fördriva tiden.. 😅 Nykter!
Så gott att höra från dig. Hur har du det? Kram🥰@cthd