Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du delar med dig. Jag tror du sprider hopp till många här inne! Ta hand om dig och njut av livet!

@torpet Delar din erfarenhet. Som nyktra känner vi verkligen hur trötta vi är. Och det är viktigt att lyssna på kroppen, ge den vilan den behöver. Så gott vi kan. Höneblund har blivit min räddning. Ställer larmet på 30 min och slocknar som ett ljus och vaknar sen upp mycket piggare. Funkar som att göra en omstart på hjärnan.

Kram 🐘

Kvällsnotering. Nu ser jag fram emot en god natts sömn efter en hektisk dag med jul fixande. Jag är inte så förtjust i det. Men jag gör det ändå. Mest för andra. Det är dock lättare att hantera mitt jul motstånd i nyktert tillstånd än som det ofta varit. Sen slog mig en annan sak i morse: Jag hade sovit mina 8 tummar. I ett sträck. En god natts sömn helt enkelt. Ändå var jag HELT slut när jag vakande. Det tog en evinnerlig tid innan kroppens och hjärnans maskineri kommit igång. Det är i och för sig den mörkaste tiden på året, men jag kan inte tänka på hur det måste slitit på kroppen med allt drickande och alla dåliga nätter tidigare. Nu sover jag jättebra och tränar regelbundet. Jag äter balanserat och gör mina måltider med bra råvaror (till skillnad från när jag drack) och lik förbannat denna trötthet. Det måste betyda att jag tidigare under mitt drickande måste varit TOTALT slut i kropp och själ. Men på grund av giftet kände jag inte av det, eller var för bedövad för att verkligen känna min kroppsliga och själsliga status. Nu märker jag iallafall att min status är att jag är TRÖTT. Dessutom behövs min kropp sova minst 8 timmar och träna regelbundet. Inte säker på om ni hängde med i mitt resonemang....? Men hurusom: Kram till alla!

@Metmasken vi hjälps åt,, kom tillbaka när du känner dig laddad.
Vi finns här för dig!
Jag dricker inte längre!!!!

@Tikka 💪🏻, det blev ett djupt inlägg av mig igår.. jag håller alla mina fingrar o tår för din kamp mot denna sjukdom, o jag har en känsla av att du komme trycka ner den dit den hör hemma.
Sa i min tråd att jag kommer tillbaka då jag har motivation vilket jag säkert kommer göra, men jag vill säga att du påverkat mig i positiv riktning. Jag känner igen mig i din kamp o det din tråd började med var nästan som att kasta dart.

Det känns som att jag slutat dricka minst femhundra gånger och återfallit i allt värre supande lika många. Alla dessa försök att bryta med drickandet har genererat ett lidande och en ångest som varit nästan ofattbar. Jag har upplevt alla typer av abstinens och helvetes kval när jag försökt lägga ned mitt supande. I närmare tjugo år har jag druckit nästan dagligen och de sista fem åren har det gått helt utför. Jag har givit upp totalt, förlorat jobb efter jobb, dömts för rattfylla för några år sedan och blivit av med körkortet. Månader på behandlingshem och i terapi har misslyckats och AA-möten varit resultatlösa. Min hälsa har förstörts och min kropp åldrats i förtid. Jag har levt på existensminimum och på lånade pengar men ändå fortsatt mitt drickande. Jag har till och med stulit för att kunna fortsätta dricka, och jag har isolerat mig totalt med min skam, skuld och det självförakt som vuxit fram.

När jag slog i botten i somras var jag en spillra av en människa. Jag var helt utan hopp och mitt liv var ett enda kaos. Jag levde i en fruktansvärd misär både ekonomiskt och fysiskt. Det kunde gå veckor utan att jag duschade eller tvättade håret. Jag bar smutsiga tältliknande tunikor för att jag blivit så fet att inget passade min kropp. Jag drack minst en bag-in-box per dag under måndag - lördag och genomled alla helvetes kval varje söndag när alkoholen var slut och abstinensen slog till. Ibland dövade jag det värsta med folköl på söndagarna eller så besökte jag lokala puben och svepte flera glas rödvin på stående fot för pengar jag inte hade. Min A-kassa var slut och det jag fick beslutat från Försäkringskassan gav mig så lite pengar att gick flera tusen kronor i back varje månad. Och ändå fortsatte jag dricka.

Jag var på väg att supa ihjäl mig och jag hade givit upp. Jag hade inget fungerande liv kvar och hoppet om att någonsin kunna hitta tillbaks till något som kunde vara värt att leva för var helt borta. När jag en varm augustidag slutligen åkte fast för dagen-efter-fylla på väg hem från en tur till Systembolaget var det droppen. Det var min totala botten. Jag var slut. Det fanns inget existensberättigande för mig. Jag varken grät eller tyckte synd om mig själv när jag lunkade den långa vägen hem efter förhör och polisanmälan. Jag bara accepterade faktum. Jag hade slutligen förstört mitt liv totalt. Min andra rattfylla och dessutom olovlig körning. Jag ställde in mig på minst en månads fängelse.

Jag har berättat om det här förut. Det var efter polisingripandet och under veckor av väntan på åklagarens beslut som jag inte riktigt förstår vad som hände med mig. Jag borde rimligtvis ha rasat ihop under den där tiden när jag väntade på min dom kan man tycka. Men jag upplever att jag fick hjälp av någon högre makt eftersom jag tvärtom vad jag förväntat mig fick massor av extra energi och styrka i stället. Jag kan faktiskt inte ens komma ihåg att jag tänkte på alkohol särskild mycket under den här tiden. Mitt fokus var riktat åt ett annat håll. Jag ville verkligen ordna upp mitt liv och återfå min fysiska och mentala hälsa.

Jag förstod ganska snabbt att jag ville tacka den som gripit in och hjälpt mig. Jag har aldrig varit troende och aldrig uppfostrats inom någon religion, men när jag helt oväntat blev befriad från både abstinens, ångest, smärta, sug och alkoholbegär - då kände jag att jag ju måste tacka någon. Så det blev Gud. Mig själv kan jag inte tacka, för jag gjorde inget annorlunda än jag gjort innan. Ibland har jag faktiskt till och med sänt poliserna en tacksam tanke för att de satte dit mig för den där rattfyllan. De behandlade mig både vänligt och respektfullt trots mitt brott och det oväntade bemötandet i en situation så fylld av skam blev en del av min vändpunkt. De där två vänliga polismännen var med när jag blev nykter på riktigt.

Jag tog nog aldrig något formellt beslut att sluta dricka. Det var egentligen inget val jag gjorde utan det var någon form av självklarhet att alkoholen inte längre fick ta plats i mitt liv. Supandet fick inte förstöra min tillvaro mer. Det räckte nu och botten var nådd på riktigt. Men jag sade aldrig till mig själv att jag för alltid ska vara utan alkohol. Kanske var det därför jag inte upplevde någon ångest eller abstinens? Det fanns ju inget egentligt förbud och jag var och är fortfarande fri att dricka när jag vill om jag vill. Jag tänker inte jinxa mig med att säga "aldrig mer" men faktum kvarstår. Jag har inte druckit sedan dess.

Och idag är det 118 dagar sedan jag tog det sista glaset. Nästan fyra månader. Jag har inte varit nykter så länge på tjugo år. Jag ska inte säga "aldrig" men jag vill inte dricka mer. Jag har ingen längtan efter alkohol och jag saknar inget av drickandet. Det finns inget positivt alls förknippat med alkoholen för mig. Jag måste påminna mig själv om det emellanåt för jag har nästan hunnit glömma bort hur illa ställt det varit med mig under så lång tid så nyligen. Kanske för att jag fick så god hjälp på traven och så bra uppmuntran när jag slutade. Jag fick en boost och motivation som ingen behandling, terapi eller krav från arbetsgivare någonsin givit mig förut. Varje tidigare försök att sluta har varit förknippat med ett tvång och regler. Det finns inte nu. Jag bestämmer själv och jag har bestämt att jag inte vill ha alkoholen mer. Jag har skadat mig själv och min familj nog.

Allt det positiva som följde när jag blev nykter slog mig nästan med häpnad. Jag hamnade mitt i ett flow av underbara händelser som jag knappt vågade tro på eftersom det kändes för bra för att vara sant. Jag fick inget fängelsestraff utan böter, och samma dag som jag fick böteslappen i brevlådan kunde jag trösta mig med att där låg också mitt nya anställningsavtal. Min arbetslöshet övergick i anställning med en mycket bra lön och intressanta arbetsuppgifter. Jag blev en respekterad kollega och började därtill ta hand om mig själv på alla sätt. Jag har kommit in i bra rutiner, äter nyttigt, sover fantastiskt bra och bryr mig om mitt yttre igen.

En annan sak som kommit smygande är en längtan att göra goda saker. Jag har fått en inre önskan att göra rätt för mig, att inte ljuga, att inte vara lat och att i dagliga livet vara en bra människa. Jag har blivit mer hjälpsam och omtänksam på alla sätt. I vardagen har jag börjat fundera mer på miljöfrågor och att hjälpa behövande, något jag aldrig funderat på förut. Jag blir lite förvånad över mig själv eftersom jag i många år varit ganska lat och självisk. Kanske är det en inneboende längtan att gottgöra för allt elände jag orsakat? Jag vet faktiskt inte.

Jag har skrivit här tidigare om att jag känner mig så mentalt skärpt nu i min nynykterhet. Det är underbart att hjärnan inte är ständigt marinerad i alkohol och jag behöver ju verkligen vara på hugget i mitt jobb, men det finns annat som kommit med på köpet. Igår när jag gick en rask promenad från pendeltåget så insåg jag att min kondition har blivit så oerhört mycket bättre på ganska kort tid. Jag har inte haft mina otäcka ryggsmärtor på länge och jag kan ta de cirka 80 trappstegen till jobbet med lätthet varje dag. I somras kunde jag knappt gå 20 meter utan att stanna och luta mig mot något eftersom min kroppstyngd gjorde att ryggen nästan brast. Även under mina första dagar på arbetsplatsen hade jag svårt att stå längre än två minuter i sträck på grund av ryggsmärtan. Nu har jag promenerat varje dag i flera månader och redan glömt hur ont jag hade förut. Jag stod upp i två timmar häromdagen när jag var på en konferens helt utan problem. Jag har slutat klä mig i tältliknande tunikor för länge sedan och för första gången på flera år börjat använda jeans igen. Igår märkte jag att de börjat bli lösa runt midjan.

Och ekonomin ska vi inte glömma. Jag brukade spendera tusentals kronor varje månad på alkohol. Nu är den kostnaden noll. Jag tjänar in så pass att jag får ut nästan fyra gånger mer än tidigare efter skatt varje månad nu, så man kan lugnt säga att finanserna börjar stabilisera sig trots den böter jag fick punga ut med under hösten. Kort sagt: Livet var inte slut trots att jag var så nära att ge upp. Jag vågar ha en försiktig tro på framtiden och det allra bästa av allt är att jag verkligen inte har minsta önskan att dricka. Det är som att jag är proppmätt. Det finns helt enkelt ingen törst. Inget sug. Ingen längtan.

Jag är så tacksam för det här och njuter verkligen av att jag fått den lyckan att uppleva nykterheten. Jag önskar er alla en fantastiskt fin fortsatt lördag och att ni som behöver det får uppleva samma befrielse som jag fått.

All kärlek till er! ❤️❤️❤️

Har som anhörig läst lite i din tråd och den tanke jag, har förutom att du uttrycker dig väldigt bra, är hur faen orkar ni alla som kämpar?

Kommer igen då jag känner motivation

@vår2022 Tack detsamma!

@Tikka Du kämpar på så himla bra👍. Det kommer en tid då man kan behöva reflektera över sitt liv, hur det påverkat den man är. Det kan vara lätt att fortsätta i samma spår som man blivit uppväxt och uppfostrad till även om man tycker det är fel. Saker man absolut inte vill göra och sedan komma på att man gör likadant. Så är det för mig. Jag bryter med vissa saker i min uppfostran och vill inte överföra det till mina barn. Det är då man måste syna sin uppväxt och skapa det liv man själv vill leva och stå för.

Ha en fin lördag💕

@Liten på jorden Skönt att du bestämde dig att följa med ändå,, det kommer en dag då man måste stå för sina misstag.
Du ska se att det är ganska skönt att få prata ut om det,, om det kommer på tal, det blir lite jobbigt för stunden.
Men du,, låt bli bilen,, det blir dyrt som f*n om du åker dit,, och jag kan lova att den ångesten som du får då polisen står där med ditt körkort i handen, är värre än något du någonsin känt.
Och du ska stå på jobbet och berätta för alla kollegor vad som hänt + chefen.
Det vill du inte!
Tro mig,, jag har gjort den x 2 till och med. (Jag är också Elefanten, så du är inte ensam där)

Hej alla! Ny nykter dag,, Slutar räkna dagar nu.
Mina tankar idag går till @metmasken,, läste inlägget igår,, men valde att inte kommentera det, då det är främmande för mig att bli behandlad så av familjen.
När man läser i många trådar här så kommer man på hur man själv hade det,, inget jag riktigt tänkt tillbaka på tidigare.
I mitt fall så hade jag en familj som varken dömde eller berömde,, när jag spelade fotboll på knattenivå så hade jag aldrig nån som stod vid sidlinjen och hejade på,
när jag kom hem och sa "jag gjorde mål idag" så blev det ett "jaha, vad bra" sen var det inget mer med det.
Jag hade lika gärna kunna sagt "Hej, jag slog ned domaren idag" och svaret hade förmodligen blivit "jaha, vad bra"
Dom hörde att jag sa nåt, men ingen lyssnade på vad jag sa,, det var inte så viktigt.
Jag tappade sugen för all idrott och aktivitet när jag var 15 år, jag fick som ingen hjälp med skjuts och sånt.
Det blev ju istället mopeder, tjejer och ,tyvärr, alkohol.
Jag träffade en tjej när jag var 15,, hon var 14 år då,, det är fortfarande samma kvinna jag bor med idag och har två flickor med som är vuxna och utflugna nu.
Så på det planet har jag lyckats iaf, hon har fått utstå mycket kan jag säga, men har alltid varit pelaren jag rest mig mot när jag ramlat igenom botten.
Livet för en alkolist är som en berg o dalbana,, det går sakta, så sakta mot toppen,,, sen går det utav helvete utför, och man funderar på om man klarar kurvan som kommer,, det brukar gå,, men sen är man inne på nästa varv igen,, och igen!
Så ni därute,, kämpa som om det gällde livet!
Jag kommer att göra det nu!

Jaha idag blir det julbord med sambo, hans bror o fästmö. Ev. något vuxet brorsbarn också.De vet att jag ställde till det förra helgen och dessutom körde onykter.
Det jag gjort kommer vara elefanten i rummet, eller snarare vid bordet.
Kommer bli pinsamt att sitta och kallprata trevligheter när man vet att de vet.Pust! Lekt med tanken på att ställa in och stanna hemma, men nu bestämt mig för att följa med ändå.
Mycket tankar på att de tycker synd om min stackars sambo som behöver stå ut med en sån som jag.

Dag 55. Sov nästan hela natten, ett uppvak på toa. En vecka till julafton. Tycker om julen egentligen, det kan bara bli så mycket stress när storfamiljen samlas med allt. I år blir det på annat sätt, mindre grupperingar. Dels pga underliggande konflikt, coronaspridning och sjukdom. Förra året med corona var ju ett förstasteg iof då vi inte träffades, tyckte det var ganska skönt. I år skulle vi nog kunna setts men blir inte så. Kändes sorgligt, som en skilsmässa till en början. Känns ok nu, faktiskt lite skönt ändå. Knyt, mindre stress, eller ingen stress, kanske ny tradition, vi får se hur 2022 artar sig.

Jag ska göra en plan för en vecka, lägga ribban där det känns bra. Inga måsten, göra det jag vill och orkar. Tycker om att pynta och fixa jul. Ska hämta lite material i skogen att dekorera med ute och inne. Det ska bli en skön ledighet och jul och kul att träffa några nära och kära❤️.

Ha en fin lördag💕

🙏🏼❄️@vår2022

Det är storm! Måste fördriva tid… 🤪@Tikka

Oj! Efter 14 år?! Fy fasen. Det blir alltså att se upp resten av livet mao🥵@miss lyckad

@starten på det nya Ja att lura sig själv, som provats på många gånger, är inte en väg framåt. Det är så otroligt befriande att vara ärlig mot sig själv, att jag kan inte hantera alkohol, jag har en beroendehjärna för livet och kan inte dricka alkohol. Jag skulle lura mig själv om jag trodde att jag kan dricka alkohol efter ett långt uppehåll. Det har jag provat och det har lett till att börja om igen. Det krävs så mycket för att orka ta steget en gång till och jag har inte kraft för att göra det ännu en gång. Men, jag har genomskådat mig själv, alkoholdjävulen! Det blir inte en gång till😀. Allt jag uppnått denna gång ska jag förvalta och det väl.

Ha en fin lördag❤️

@Kebne1 Alkoholdjävulen poppar upp då och då i olika skepnader, ilska, irritation mm för att testa en om man verkligen inte ska ta ett glas för att slippa känna. Den är ju programmerad att göra av oss, olika känslor = drick.

Här pågår också bearbetning av mitt liv. Jag får tag i känslor på helt annat sätt som nykter. De måste gås igenom och bearbetas för att jag ska komma vidare, kunna lämna dem så att de inte är lika påtagliga mer. Så att de inte poppar upp och triggas av olika känslor. De blir inte lika farliga längre.

Bra jobbat av dig! Njut och ha det bra i fjällen❄️💕

@Kebne1 Alkoholdjävulen poppar upp då och då i olika skepnader, ilska, irritation mm för att testa en om man verkligen inte ska ta ett glas för att slippa känna. Den är ju programmerad att göra av oss, olika känslor = drick.

Här pågår också bearbetning av mitt liv. Jag får tag i känslor på helt annat sätt som nykter. De måste gås igenom och bearbetas för att jag ska komma vidare, kunna lämna dem så att de inte är lika påtagliga mer. Så att de inte poppar upp och triggas av olika känslor. De blir inte lika farliga längre.

Bra jobbat av dig! Njut och ha det bra i fjällen❄️💕

@Metmasken Tyvärr är det allt för många barn som växt upp som du med föräldrar som inte är bra nog. Det är alltså inte du utan dina föräldrar som inte varit bra nog. Du har både försökt bevisa det genom att bli uttagen till tv-pucken samt sm brons i styrkelyft, och vad fick du höra, inte bra nog!? Fy f-n det är dina föräldrar som inte är bra nog!

Det är lätt att ta till alkohol och dämpa sorgen men du kommer aldrig att känna dig bra nog den vägen heller, den sänker dig och när du inte lyckas sluta kommer säkert känslan att du inte är bra nog att sluta. En ond cirkel.

Det är svårt att bearbeta dina föräldrars psykiska misshandel av dig om du inte är nykter. Du måste få tillgång till dina äkta känslor och sorg. Kämpa med dem nykter. Men först måste du sluta dricka.

Jag har fått tillgång till mina känslor och mitt bagage nu när jag är nykter. Bara av att vara nykter så dämpas ångest, skuld, skam, självförtroende och självkänslan. Jag är inte lika sårbar för det som hänt mig i barndomen, när man är påverkad blir känslorna inte riktigt äkta. Jag har fyllegråtit så många gånger och allt har varit 10 gånger värre känslomässigt i fyllan. De förstärks och förvrängs, det lilla barnet kommer fram i fyllan, sorgen. Som nykter kan man ta fram det lilla barnet inom sig, trösta det och säga att allt blir bra. Ta beslut om att gå vidare som vuxen och att det är föräldrarna som inte var bra nog, de sög och sårade, misshandlade mig.

Jag har en psykolog jag går till och bearbetar mina upplevelser och det ger mig en ny bild av mig själv som inte stämmer med min tidigare uppfattning. Det är guld värt!

Ta tag i drickandet igen, kontakta en psykolog, du kan, du måste för att må bra.

Kram❤️

@Kebne1 God morgon "skärmbantaren"!
Det är kul att höra av dig iaf.
Intet nytt att rapportera från fronten.
Är för nyvaken nu, behöver kaffe annars vet jag inte vad som händer.
Det kommer lite reflektioner från livet i min tråd senare idag.

God morgon till dig i snölandskapet🤗Att fundera och tänka på olika saker i sitt liv är jättebra tror jag. Då kommer man kanske på att ” det var därför hon gjorde si eller så” Ofta ger det sitt eget liv mer förståelse, med allt runtomkring. Att bli lite irriterad är beroendehjärnans sätt att försöka få sin substans..Har vi väl blivit beroende av någon substans, så ligger beroendet inkapslat i hjärnan för alltid och bara väntar på sin substans. Det lärde en man mig på Forumet som tog återfall efter 14 år! Nu har han snart varit nykter i 6 år, men skriver sällan. Pi3,14. Ha det jättefint i fjällen!💕☃️⛷

Kan inte låta bli att kika in här☺️. Igår kände jag irritation över inget. Stackars min man! Måste vara abstinens, eller? Jag funderar på hur tidigare trauman format mig. Min älskade mamma dog hastigt av sjukdom när jag var ung tonåring. Brutalt slag för hela vår familj, då hon var navet. Min älskade pappa försvann i samma veva in i alkoholen (han har senare berättat att han ville dö). Allt blev kaos. Min träning räddade mig, där var allt som vanligt och mina klubbkompisar blev så viktiga. Upptäckten av livets skörhet har gjort mig rädd. Rädd, ångestfylld och katastrof-tänkare. Vinet har hjälpt mig mycket där. Alltså, fake-hjälpt! För stunden har det lättat för att sen bli värre. Nu tränar jag på att känna min rädsla. Går ganska bra faktiskt. Ff överlycklig över att jag valde att ta steget och sluta med mitt vinpimplande!
Idag regn och drivis men jag ska åka milen ändå😊
Hej alla fina här som kämpar❄️👋🏼

Jag är ny här och trodde att just den här tråden ”vara alkoholfri” betyder att man inte dricker mer. Jag har valt helt nyktert för jag känner mig själv. Av eller på, allt eller inget. Tack för insiktsfullt inlägg.