Senaste kommentarerna i forumet

Andas. Vila. Ta en timme i taget i början. Skaffa rutiner. Håll dig till dem. Rör på dig som en vana. Ta en dag i taget. Försök att inte tänka för långt fram i tiden. Dessa saker hjälpte mig i början. Man måste förbi början för att kunna fortsätta. Stor lycka till!

Ja fy vad jag kan känna igen mig i den där känslan och jag fick ta på mig riktigt stora och töntiga brillor för att liksom ”kaffet smakade gott idag” ..
Tror som tex @andrahalvlek skriver att du kan behöva något nytt i livet. Själv började jag med odling (snarare försådde jag plantor som utgjorde en mindre plantskola) Det var jag nästan besatt av de första månaderna, lugnade sig år två.., 😁
Att bli nykter är skitjobbigt ibland.
En sak som dock ÄR jobbigare och det kan jag med 💯 procent lova- är att vara alkis och fyllo. Och pappa. De grejerns funkar inte ihop. Kring det faktum finns inte den minsta lilla skogsstig.
Du vet ju det. Du kan ju lätt gå tillbaka i din tråd och minnas. Det är jobbigt att vi som hänger här inte har nån annan väg framåt än att gå och fortsätta säga Nej till att dricka och Ja till att leva, hur jävla tråkigt det än må vara, till exempel en torsdag i november. Ryck upp dig är inte direkt psykologiskt godtagbart att säga men jag vill minnas att det finns fina barn och goda relationer till dem. Så. Var rädd om dem, och om dig! Kram 🤗

@trött_och_less_72 Jag tror du behöver fylla ditt liv med roligheter. Nyktra roligheter. Börja med en ny hobby eller återuppta en gammal, träffa dina vänner under andra former - bevisa för dig själv och dina vänner att det finns andra sätt att umgås på än att dricka ihop. Att bara sitta hemma och avstå från allt är förstås tråkigt.

Och sen gör det inget att man har tråkigt ibland, det blir desto roligare när man väl har roligt 😍

Kram 🐘

@trött_och_less_72

Ja, ett jävla as. Exakt så är det.

Jag sitter i skiten, typ midjedjupt. Men jag sitter hårt.

Har du något tips mot suget?

Kul att se dig här Onkel F, blir alltid glad av att läsa dina kommentarer!

Hej, ja, det kan ju ibland kännas tråkigt att inte längre vara en i gänget som snurrar omkring på fest och sena middagar. Vissa sammanhang är inte lika roliga när man inte dricker. Men som du säger, det var ju inte bara roligt, det var minnesluckor, cykelolyckor och bakfyllor, och priset ökade hela tiden. Jag ser det som att jag bytt ovanstående mot nyktra kvällar med familjen, bättre kontakt med barnen, energi på helgerna, njutningsfyllda morgnar, värdighet och ett liv utan skam och ångest. Det är viktigare än att partaja utan gränser. Vissa vänner försvinner, de som man inte hade något annat än drickandet gemensamt med. Men vissa hänger gärna med på nyktra grejer, eller går att umgås med även på fest eftersom de inte dricker särskilt mycket. Så håll ut, och träna på att mentalt göra nykterhet till ditt positiva val, tänk att du faktiskt har dragit vinstlotten som slipper dricka!

@Axianne Hoppsan att det löser sig o helt underbart att du ändå har en plan B den här gången! Som inte innehåller alkohol, strunta i att svara i telefonen och sabba ännu mer för dig själv. Förhoppningsvis är det som du också skriver något mindre allvarligt o att jobbplanerna går i lås!!! Det är du värd! Håller tummarna... 🤗

I morse fick jag ett oroande mail från min blivande arbetsgivare. Egentligen var det kanske inte så stor fara på taket men jag är i ett skört och fladdrigt tillstånd efter många bakslag på arbetsfronten, så jag räknar med det värsta. Självförtroendet är ganska tilltufsat och självkänslan är visserligen på väg upp, men är fortfarande mycket låg. Jag har ju ett påskrivet anställningsavtal men det är en pryl som strular och plötsligt fick jag känslan av en klump med glödande lava i maggropen.

"Man ska inte oroa sig för något som inte hänt ännu, då kanske man får uppleva eländet två gånger" försöker jag tänka, men det är inte helt lätt när man är luttrad. I maj upplevde jag exakt samma sak när jag först fick ett jobberbjudande med fin lön och bra förmåner, men det drogs tillbaks efter att rekryteraren gjort en bakgrundskontroll på mig. Är man dömd för rattfylleri så får man acceptera att vissa gör denna extra kontroll och då är det ju ganska kört. Men det kom ändå som en chock. Jag trodde allt var i hamn och hade haft tre dagar på mig att glädjas åt den blivande anställningen och den höga lönen innan jag fick det mycket pinsamma samtalet med de nedslående och generande beskedet att de inte kunde ge mig jobbet.

Vad tror ni jag gjorde då? Ganska lätt att gissa. Jag söp ned mig totalt. Faktiskt så pass att jag sket i att ladda mobilen eller kolla min epost, så jag missade två anställningsintervjuer samt att en annan potentiell arbetsgivare hade ringt tre gånger och mailat mig, för att sedan välja en annan kandidat. Allt medan jag fyllesov och drack, om vartannat flera dygn i sträck.

Det kommer inte att gå samma väg denna gång, oavsett utgången, men det är klart att jag förstås tror det värsta, och verkligen inte vågar ta ut någon glädje i förskott alls längre. Den dagen jag kliver in på nya kontoret och känner att allt fungerar, först då vågar jag nog vara riktigt glad igen. Hur som helst, efter lite mailkommunikation fram och åter har jag dock kommit till slutsatsen att det egentligen inte är ett så stort problem som jag kanske befarat, men jag vågar verkligen inte sälja det här skinnet förrän björnen är skjuten.

Min reaktion idag var helt annorlunda mot den jag hade i juni. Jag har inte haft en tanke på att nervositetsdricka, och har faktiskt inte landat i godisfrossa heller, utan har i stället intalat mig själv att jag får acceptera den utmaningen som nu är. Förhoppningsvis kommer inget dåligt hända med nya jobbet, och då är jag överlycklig. Men om det går riktigt illa är jag i alla fall nykter och har en betydligt bättre situation och utgångspunkt än jag hade när jag senast fick en ordentlig motgång.

Kram och pepp på er, ni som läser!

@Kennie Tack för att du peppar och tror på mig! Som jag skrev förut, jag håller med vad gäller promenader och ju bättre jag sköter mig, desto lättare blir det nog. Tusen tack för omtanken och styrka tillbaks!

@Se klart Tack för kloka ord. Så klart har du rätt om promenader och jag känner också att ju bättre jag sköter mig, desto längre är avståndet till Systembolaget och förhoppningsvis kakburken. Styrka tillbaks till dig!!

@trött_och_less_72 Det är jätte bra att du skriver om tankarna tycker jag. Så hjälps vi åt att dra varandra💖.
Det är bra att man får reflektera och resonera med andra. Det hjälper faktiskt!

@trött_och_less_72 skrev:"Sånt som händer?? Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!"

Exakt, sådan vill du inte bli igen! 💪

@majsan_nu skrev:" Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗"

Tack för stöd.. Menar det verkligen!

@Ase

Tack för påminnelsen. Jag vet väl det egentligen.
Jag kommer att kämpa på. Som nån erfaren människa sa här: Tankar är bara tankar och man behöver inte agera efter dom.

När jag tänker efter på riktigt så har det inte varit så trevligt heller de senaste åren.
Minnesförlust typ varje gång man ska "ta en öl" med nån kompis.
Somnat i soffan när jag druckit ensam mer regel än undantag.

Förra hösten ramlade jag på cykeln efter en utekväll och hade faktiskt kunnat dö om det kommit en bil men klarade mig med ett par spruckna revben. Hade ont i 2 månader.

Sånt som händer??
Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!

@trött_och_less_72 Nej, du är inte galen alls! Det är "någon" som vill locka dig tillbaka... Det skulle inte vara roligare med lite alkohol i kroppen/tankarna!!! Tänk på allt positivt du fått ut under den här tiden. Kontakten med dina barn, pengar över och inte minst en bättre självkänsla... Gör som mig, Ase o många andra - tänk en dag i taget - det BLIR många till slut... Jag håller på dig, tror du klarar detta med, det har ju gått många dagar... Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗

@trött_och_less_72 Det är nog runt den tiden som du är nu som minnet av allt jävligt börjar blekna.
Första vändan jag var här på a-hjälpen började jag att så smått smaka igen efter 11 veckor och i början gick det "bra". Sen var jag på en fest och det blev värre än någonsin förr. Det tog lång tid att resa sig efter det.

Ville bara berätta hur det blev för mig när jag trodde jag var frisk efter 11 veckor.
Tanken aldrig mer är omöjlig att ta in så en dag i taget kör jag.
Kram 💖

Jag känner mer och mer att jag börjar vackla. Det är inte bra.
Jag är inte alls lika taggad som jag var när jag började denna resa den 31/7 i år. Bakfull och sjuk var jag efter nästan en veckas festande.

Det var 11 veckor sedan.. Jag drack iofs vin en helg efter 6 veckor men inte alls i nån större mängd.
Nu vacklar jag. Snart helg igen och jag längtar efter att få ta några öl.

Jag tränar som aldrig förr. Tänker på min hälsa och göra saker med barnen.
Märker att jag plötsligt har mer pengar kvar på kontot trots att jag tycker att jag handlar saker precis som alltid. Jag har t om köpt kläder för mycket pengar. Ändå har jag mer pengar nu?

Allt är egentligen bra nu i mitt liv. Ändå kommer dom där tankarna... Jag har t r å k i g t.....
jag saknar ruset. Jag saknar att sitta med mina öl och filosifera.
Man ska väl kanske inte skriva det här på ett forum där alla kämpar men jag är bara ärlig.

Jag vet att det är A-jävulen i mig som försöker övertyga mig om att jag varit duktig. Att jag liksom bevisat nu att jag klarar mig utan men att det får räcka nu.. You made your point!

Jag ska inte dricka i helgen. Jag är för envis för det och jag håller mitt ord till mig själv. Jag är faktiskt inte så orolig över det.
Problemet är bara att det börjar bli så förbannat tråkigt och torrt.
Jag håller mig från mina bekanta eftersom det betyder att det kommer att betyda alkohol.

Jag måste bryta med typ alla jag känner för att förbli vit känns det som och det suger som fan.
Jag vill inte sitta ensam och jag vill inte umgås med vänner och bekanta och vara den som dricker isvatten medans dom dricker öl. Hur jävla länge ska den känslan finnas liksom?

Jag vet att det här är ett sk i-landsproblem om man jämför med en del människor som sitter djupare i skiten och förlorat jobb, familj mm pga sitt missbruk men det här är det som jag känner just nu.

Är jag helt galen som skriver att jag tycker att ett helt liv utan alkohol känns bedrövligt?

Stark igenkänning på flykt. Jag är exakt likadan. Jag går nu igenom 12-stegen med min nya sponsor och det har tagit mig 2 år att förstå att man kan göra dom utan att vara religös/tro på gud (man behöver bara acceptera en högre makt och det kan typ vara vad som helst) i ett av stegen. Men vissa av stegen är verkligen till för att få hjälp att existera/acceptera sina känslor. Jag är hittills glatt överraskad och tror det kommer funka för mig (still to be proven).

Har du testat 12-steg?

@Andrahalvlek Nu skriver jag i @torpet, det är kanske tokigt... Ska kolla i den appen oxå, kan kanske vara något för mig också! Kram på er båda 🤗

@torpet Själv använder jag en app som heter Midfulnesscenter! Där får man lära sig massor om meditation 🧘‍♀️ De har en gratiskurs, och sen kan man köpa mer kurser.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack. Har du några tips om länkar till sådana mindfullness program? Allt gott!

@torpet Oj då! Du hann med ett inlägg till medan jag skrev till dig! Kan bara instämma i det mesta du skriver I även ditt andra inlägg... Vi lär oss på vår resa i nykterhetens tecken! 🤗

@torpet Klokt tänkt. Men musklerna på armarna syns ju inte heller direkt. Vi vet dock att de kommer om vi fortsätter träna, vilket motiverar oss att fortsätta.

Samma sak är det med mental träning - det krävs daglig träning men resultaten kommer först efter en, två, tre månader. Det är lite olika hur mottaglig man är, och vilken nivå man utgår från.

När jag började träna mindfulness för flera år sedan, i samband med utmattningsdepression, så kunde jag knappt sitta still i 5 min. Jag blev SÅ rastlös och irriterad att det kröp i kroppen. Men jag stod ut, gillade läget, och utökade med 5 min efterhand upp till 30 min.

Först efter några månader märkte jag att meditationen hade effekt både just då i stunden OCH i övriga livet också, eftersom min mentala närvaro blev generellt bättre. Meditationen gjorde att jag var här och nu nästan hela tiden. Amazing 🙏🏻

Kram 🐘

@torpet God morgon/förmiddag! Du skriver/tänker så bra om dina tankar. Jag är nog inte lika filosofisk o kan inte uttrycka mig som du gör... Läser o funderar på det du skriver, din slutsats är tydlig!!! Den är tydlig o gäller i högsta grad även mig!!! Även om jag inte har någon arbetsresa att förhålla mig till... Det kommer att gå bra för dig på arbetsresan, det är jag säker på!
Önskar dig en fin dag 🤗

Såhär: För mig är det i stort sett alltid fråga om en sak: FLYKT.
Flykt från oro, flykt från ansvar (väldigt mycket flykt från ansvar), flykt från euforiska toppar, flykt från press, flykt från blyghet, flykt från minnen av begångna oförätter eller misstag, flykt från sorg, flykt från ångest, flykt från rädsla, flykt från bilden min självbild, flykt från skull och skam. Alla dessa allmänmänskliga tillstånd och realiteter har jag alltså svårt att hantera. Med andra ord: Jag har svårt för att bara EXISTERA. Jag har en önskan om att lära mig att bara finnas.
Det är som livet i sin nakna form skrämmer mig. Kanske är detta ett uttryck för en rädsla för döden? Kram till alla!