Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Tack för kloka ord. Så klart har du rätt om promenader och jag känner också att ju bättre jag sköter mig, desto längre är avståndet till Systembolaget och förhoppningsvis kakburken. Styrka tillbaks till dig!!

@trött_och_less_72 Det är jätte bra att du skriver om tankarna tycker jag. Så hjälps vi åt att dra varandra💖.
Det är bra att man får reflektera och resonera med andra. Det hjälper faktiskt!

@trött_och_less_72 skrev:"Sånt som händer?? Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!"

Exakt, sådan vill du inte bli igen! 💪

@majsan_nu skrev:" Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗"

Tack för stöd.. Menar det verkligen!

@Ase

Tack för påminnelsen. Jag vet väl det egentligen.
Jag kommer att kämpa på. Som nån erfaren människa sa här: Tankar är bara tankar och man behöver inte agera efter dom.

När jag tänker efter på riktigt så har det inte varit så trevligt heller de senaste åren.
Minnesförlust typ varje gång man ska "ta en öl" med nån kompis.
Somnat i soffan när jag druckit ensam mer regel än undantag.

Förra hösten ramlade jag på cykeln efter en utekväll och hade faktiskt kunnat dö om det kommit en bil men klarade mig med ett par spruckna revben. Hade ont i 2 månader.

Sånt som händer??
Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!

@trött_och_less_72 Nej, du är inte galen alls! Det är "någon" som vill locka dig tillbaka... Det skulle inte vara roligare med lite alkohol i kroppen/tankarna!!! Tänk på allt positivt du fått ut under den här tiden. Kontakten med dina barn, pengar över och inte minst en bättre självkänsla... Gör som mig, Ase o många andra - tänk en dag i taget - det BLIR många till slut... Jag håller på dig, tror du klarar detta med, det har ju gått många dagar... Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗

@trött_och_less_72 Det är nog runt den tiden som du är nu som minnet av allt jävligt börjar blekna.
Första vändan jag var här på a-hjälpen började jag att så smått smaka igen efter 11 veckor och i början gick det "bra". Sen var jag på en fest och det blev värre än någonsin förr. Det tog lång tid att resa sig efter det.

Ville bara berätta hur det blev för mig när jag trodde jag var frisk efter 11 veckor.
Tanken aldrig mer är omöjlig att ta in så en dag i taget kör jag.
Kram 💖

Jag känner mer och mer att jag börjar vackla. Det är inte bra.
Jag är inte alls lika taggad som jag var när jag började denna resa den 31/7 i år. Bakfull och sjuk var jag efter nästan en veckas festande.

Det var 11 veckor sedan.. Jag drack iofs vin en helg efter 6 veckor men inte alls i nån större mängd.
Nu vacklar jag. Snart helg igen och jag längtar efter att få ta några öl.

Jag tränar som aldrig förr. Tänker på min hälsa och göra saker med barnen.
Märker att jag plötsligt har mer pengar kvar på kontot trots att jag tycker att jag handlar saker precis som alltid. Jag har t om köpt kläder för mycket pengar. Ändå har jag mer pengar nu?

Allt är egentligen bra nu i mitt liv. Ändå kommer dom där tankarna... Jag har t r å k i g t.....
jag saknar ruset. Jag saknar att sitta med mina öl och filosifera.
Man ska väl kanske inte skriva det här på ett forum där alla kämpar men jag är bara ärlig.

Jag vet att det är A-jävulen i mig som försöker övertyga mig om att jag varit duktig. Att jag liksom bevisat nu att jag klarar mig utan men att det får räcka nu.. You made your point!

Jag ska inte dricka i helgen. Jag är för envis för det och jag håller mitt ord till mig själv. Jag är faktiskt inte så orolig över det.
Problemet är bara att det börjar bli så förbannat tråkigt och torrt.
Jag håller mig från mina bekanta eftersom det betyder att det kommer att betyda alkohol.

Jag måste bryta med typ alla jag känner för att förbli vit känns det som och det suger som fan.
Jag vill inte sitta ensam och jag vill inte umgås med vänner och bekanta och vara den som dricker isvatten medans dom dricker öl. Hur jävla länge ska den känslan finnas liksom?

Jag vet att det här är ett sk i-landsproblem om man jämför med en del människor som sitter djupare i skiten och förlorat jobb, familj mm pga sitt missbruk men det här är det som jag känner just nu.

Är jag helt galen som skriver att jag tycker att ett helt liv utan alkohol känns bedrövligt?

Stark igenkänning på flykt. Jag är exakt likadan. Jag går nu igenom 12-stegen med min nya sponsor och det har tagit mig 2 år att förstå att man kan göra dom utan att vara religös/tro på gud (man behöver bara acceptera en högre makt och det kan typ vara vad som helst) i ett av stegen. Men vissa av stegen är verkligen till för att få hjälp att existera/acceptera sina känslor. Jag är hittills glatt överraskad och tror det kommer funka för mig (still to be proven).

Har du testat 12-steg?

@Andrahalvlek Nu skriver jag i @torpet, det är kanske tokigt... Ska kolla i den appen oxå, kan kanske vara något för mig också! Kram på er båda 🤗

@torpet Själv använder jag en app som heter Midfulnesscenter! Där får man lära sig massor om meditation 🧘‍♀️ De har en gratiskurs, och sen kan man köpa mer kurser.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack. Har du några tips om länkar till sådana mindfullness program? Allt gott!

@torpet Oj då! Du hann med ett inlägg till medan jag skrev till dig! Kan bara instämma i det mesta du skriver I även ditt andra inlägg... Vi lär oss på vår resa i nykterhetens tecken! 🤗

@torpet Klokt tänkt. Men musklerna på armarna syns ju inte heller direkt. Vi vet dock att de kommer om vi fortsätter träna, vilket motiverar oss att fortsätta.

Samma sak är det med mental träning - det krävs daglig träning men resultaten kommer först efter en, två, tre månader. Det är lite olika hur mottaglig man är, och vilken nivå man utgår från.

När jag började träna mindfulness för flera år sedan, i samband med utmattningsdepression, så kunde jag knappt sitta still i 5 min. Jag blev SÅ rastlös och irriterad att det kröp i kroppen. Men jag stod ut, gillade läget, och utökade med 5 min efterhand upp till 30 min.

Först efter några månader märkte jag att meditationen hade effekt både just då i stunden OCH i övriga livet också, eftersom min mentala närvaro blev generellt bättre. Meditationen gjorde att jag var här och nu nästan hela tiden. Amazing 🙏🏻

Kram 🐘

@torpet God morgon/förmiddag! Du skriver/tänker så bra om dina tankar. Jag är nog inte lika filosofisk o kan inte uttrycka mig som du gör... Läser o funderar på det du skriver, din slutsats är tydlig!!! Den är tydlig o gäller i högsta grad även mig!!! Även om jag inte har någon arbetsresa att förhålla mig till... Det kommer att gå bra för dig på arbetsresan, det är jag säker på!
Önskar dig en fin dag 🤗

Såhär: För mig är det i stort sett alltid fråga om en sak: FLYKT.
Flykt från oro, flykt från ansvar (väldigt mycket flykt från ansvar), flykt från euforiska toppar, flykt från press, flykt från blyghet, flykt från minnen av begångna oförätter eller misstag, flykt från sorg, flykt från ångest, flykt från rädsla, flykt från bilden min självbild, flykt från skull och skam. Alla dessa allmänmänskliga tillstånd och realiteter har jag alltså svårt att hantera. Med andra ord: Jag har svårt för att bara EXISTERA. Jag har en önskan om att lära mig att bara finnas.
Det är som livet i sin nakna form skrämmer mig. Kanske är detta ett uttryck för en rädsla för döden? Kram till alla!

Ok, tack! Ska kolla podden. Ska aktivt förbereda mig. Marinera mig i allt som påminner mig om anledningen till mitt beslut. Hjärnan går på högvarv. Inte så konstigt. Alla rum där inne i abstraktionen måste möbleras om. Måste reda ut vad som ska slängas på tippen. Vad som ska ställas in i förrådet. Vad som måste införskaffas. Först måste jag se till att SE rummen. Vad ska varje rum ha för funktion. Hur ljussätter jag för optimalt nyttjande. Vad är det jag VERKLIGEN behöver. Så långt metaforerna denna morgon... De blir ju lätt lite förnumstiga, men de kan också hjälpa mig att ha grepp om något. Blir mer fattbart så. Jag förstår ju de grundläggande mekanismerna bakom den här beroende problematiken. Men ibland tänker jag på det också som ett stort j-a mysterium. Hur är det MÖJLIGT att en substans kan så totalt fucka up våra hjärnor. Det är ju så uppenbart att många här inne, inklusive mig själv, verkligen slåss med näbbar och klor för att hålla oss borta från faran. Även om kampen sker på olika plan och nivåer. Allt från vita knogar till mer stadiga strategier. Alla jag läser härinne har ju huvudet på skaft. Det är människor som är vettiga för att uttrycka sig slarvigt. Det är också mycket kärlek, omtanke och förnuft. Hur är det MÖJLIGT att detta vackra kan slås ut på en kvart om samma människor lyfter glaset och går åt "fel" håll i sin övertygelse. Hur är det möjligt??? Oavsett: Vi är tvungna att aktivt förhålla oss till skiten. Som i ett krig. Lutar mer och mer åt att det är ett psykologiskt krig som måste utkämpas. Det är däri den verkliga utmaningen ligger för mig. Det är som @Andrahalvlek skriver: meditationen kräver mycket träning. Till skillnad från annan, mer konkret träning, är ju det luriga med den här psykologiska träningen att den är så förbannat ABSTRAKT. Om man styrketränar ser man konkret hur man kan lägga på mer vikter eller klarar fler repetitioner. Springer man ser man hur tiden på en viss distans går ner. Lär man sig språk märker man hur man lättare kommunicerar på det nya språket. Ja, ni fattar. Men den här psykologiska träningen är såååå hal. Den glider en ur händerna. Det är så lurigt, så förrädiskt. Eller: kanske tänker jag för mycket? Analyserar för mycket? Kanske enklare än så? Kanske bara såhär: JAG KAN INTE DRICKA NÅGOT SOM INNEHÅLLER ALKOHOL. FÖR MIG ÄR DET LIVSFARLIGT BÅDE PÅ KORT OCH LÅNG SIKT. punkt.

Det var en fin infallsvinkel att se det utifrån, tack! Hade lätt panik igår, idag blir man kramad av den här lätta ångesten vad man gör emot sig själv och sin familj egentligen. Strax iväg på jobbet, idag ska banne mig vara sista dagen jag jobbar bakis! Skönt att min fru kommer hem idag, jag klarar inte vara ensam med mig själv uppenbarligen. Med stöd och öppna kort hoppas jag kunna kämpa mig igenom kommande månad och förhoppningsvis känna mig stark att fortsätta så!

Det är inte lätt det här, men har läst här i flera år och flera verkar klara av att bryta sina vanor - så jag ska göra mitt yttersta jag med!

@torpet jag tycker det verkar mycket klokt att fundera som du gör, ta på allvar de risker du (vi) står inför.
Bena ut läget som en rökt böckling.
Lägga saker i olika högar för att hitta den opålitligs motorn där inne, det är ju verkligen något vi alla upplevt vi som är här inne. Att motorn lever sitt eget liv.
Jag är hundra procent säker på att du kommer klara det här bra. Förberedelser och generalrep (i huvudet).
Och så kan du gå undan en stund, skriva här. Vi håller på dig som bara den. Kram 🍂

@torpet Ett tips: Närvaropodden. Jag tror att meditation kan hjälpa dig massor. Att gå undan och meditera när behovet av flykt infinner sig. Jag har hört om en man med hög position som gick in på toaletten och mikro-mediterade ibland när han hade tuffa förhandlingar tex. Det hjälpte honom att återfå skärpan och energin ett tag till. Men det krävs daglig träning ett bra tag innan man får optimal utdelning. ”Kapitalet” måste växa till sig lite först 😉

Kram 🐘

Morgon notering. Ja, jag märker hur tankarna drar sig åt hur jag ska hantera resorna och de många tillställningar det kommer att medföra. Oftare och oftare dras tankarna (och kanske känslorna) ditåt. Tror att det trots allt är bra. Det är väl del i den mentala förberedelsen antar jag. Bättre att tänka på det än att inte tänka på det. Då finns ändå något att falla tillbaka på när jag befinner i de situationerna. Vet också hur stark den här dricka vanan är. Vet också att nu sitter jag lugnt och tryggt och andas här i naturen. Finns likson INGA triggers. Nykterheten är så självklar. Resorna och alla tillställningar är alltså den totala motsatsen. Där finns ALLA triggers på en och samma gång. I koncentrat. Så lätt för mig att förlora mig då. Så lätt. Jag blir som ett djur. Handlar på instinkt och impuls. Har inget mer långtgående tänk. Hanterar situationen som ett jagat djur. Jag flyr. Och vad har jag använt som flyktmedel i 25 år? Jo, alkoholen. Att bryta den vanan är inte lätt. När det gäller att tänka "jag klarar det här" så är det helt ärligt när jag tänker på de här situationerna som jag känner ett korn av tvivel. Jag tänker faktiskt om jag ska vara ärlig "vet faktiskt inte om jag kommer att klara det". Så det är en ganska stor varningsklocka. Jag får fortsätta skriva här och fortsätta att mentalt förbereda mig. Kram till alla. Idag halvkrispigt ute! Det får duga :)

Härligt @torpet!

Jag är också krisperist ❄️ - och morgonist 😄! Och jag förstår så exakt den känslan du beskriver kring när du ska ut på resan… Att ge fasiken i att dricka är man ju bara stolt o nöjd över gentemot andra. Det är ju en själv man är nervös över… 🙄 Att man plötsligt ska byta mindset och snabbt omförhandla vad som gäller och strunta blankt i det som är viktigt (viktigast). Att inte riktigt vilja eller orka det man står i, och därför dricka för att mäkta med… Tror också på att repa! Och också på att mentalt bita sig fast i den där tanken ”Jag är en person som inte dricker (med allt vad det innebär). Så är det bara!”

För mörkt ute ännu för att få riktig koll på krisp-status, men anar lite vita tak och förbereder mig för uppfriskande skrapning av bilrutor om en stund 😆❄️. Kram!!

Kan du vända på frågan och skriva:
Är det värt att resa mig upp och be om hjälp som jag verkligen behöver för att kunna leva mitt dyrbara liv så gott jag förmår eftersom jag är viktig, värdefull och behövd?
Kram!

Hej Axianne,
Du skriver så klarsynt och klokt om din situation. Jag tror på dig, att denna gången har du hittat rätt i tänket för att fortsätta vara nykter. Och jag är helt på din linje med babysteps, tillåt dig själv att njuta av godis, man behöver inte förändra allt på en gång. Sen vartefter upplevde jag att det ena nyttiga valet födde det andra. När alkoholen försvann kändes det vartefter skönt att minska på andra onyttigheter. Och ju nyttigare jag äter desto mer avlägset känns det att jag skulle dricka alkohol. Men som sagt, var sak har sin tid, och det är inte bråttom. Istället för träning, gillar du kanske att promenera? Att bara gå långsamt i en skog eller park är väldigt välgörande tycker jag. Eller raskt om man behöver bli av med negativa känslor. Styrka till dig!

Jag har inget svar att ge dig, mer än att du nog har svaret själv? Jag tror det är svårt att bryta all tillförsel av stimulans - samtidigt. Jag tror- eller till och med vet- att fysisk aktivitet gör ganska mycket för sinnesro och lugn-hormoner. Inte säkert du vill springa en mil på gymmets löpband. Men promenader (ombytt- och snabba), kanske träna via youtube (yoga/stretch) kan vara lagom och min erfarenhet är att fysisk utmaning sänker sötsug. Det är som om kroppen ”vill” nyttigare när en tar hand om den lite snällt. Kram!