Senaste kommentarerna i forumet

Det finns en teaterföreställning om missbruk som heter ”People places and rhings” som liksom sammanfattar allt som kan påminna och fresta in en på fel spår.
Jag tycker att stursk och kaxig låter bra. Och förstår att du inte bara kan avstå. Men du kan förbereda dig på situationer- si eller så ska jag svara på frågan om jag vill ha ett glas. Si eller så svarar jag om någon frågar varför jag inte dricker. Man kan ”repa” sitt nyktra jag, så klarar man föreställningen lite bättre. Tills det sitter som en del av ens autentiska personlighet- och dit kommer du, tids nog. Heja dig!

@Axianne Tack för ditt inlägg. Stark igenkänning på flera punkter, situationer och händelser... Jag ser fram emot att följa dina inlägg här och så underbart med den där provanställningen du ska börja. Känner också igen känslan av att det till slut blev "annorlunda".
Har också börjat otaliga gånger med nykterhet men alltid haft en dörr öppen på glänt (även om jag kanske inte alltid ens erkänt eller vetat om det) Den här gången känner jag på djupet att det inte finns någon dörr alls. Det finns bara en väg och det är på den vägen jag nu slagit in. Jag tror på dig!

Jag vill tacka alla för fin respons och allt välkomnande när jag igår skrev mitt första inlägg här. Det känns lovande och fint!

Jag vill inte fokusera för mycket på det som varit, utan se framåt nu, men min historik får inte glömmas. Jag har ju ändå missbrukat i över 20 år och lever dagligen med att försöka försonas med mig själv och vad jag orsakat. Jag ska försöka skriva öppet här i forumet om vad som varit och hur det är nu. Inte dölja eller försköna, det är viktigt att jag är sann. Jag behöver det för min fortsatta resa, och någon annan kanske kan ha lite nytta av mina erfarenheter.

Det är nu dag 51 utan att jag druckit och det finns en stor skillnad idag mot alla hundratals gånger förut när jag sagt till mig själv att sluta dricka. En skillnad är att det faktiskt gått dagar utan att jag ens tänkt på alkohol nu. När jag någon gång tänkt på vin (när jag sett Tv-reklam t.ex.) har jag känt avsmak. Det har funnits en rutin i många år som är helt bruten sedan i augusti, och ibland får jag en så oerhört befriande känsla av att jag faktiskt slipper! Jag måste inte längre gå på nålar fram till kl 10 när bolaget öppnar, jag måste inte längre stjäla mina vuxna barns alkohol och smussla tillbaks den dagen efter eller hänga på låset när restaurangen slår upp portarna på söndagen för att svepa två glas rött på en minut. Jag måste inte ha dåligt samvete, ångest eller må fysiskt dåligt längre. Jag tror att jag slog i botten så hårt den där augustidagen, att jag faktiskt inte hade något val. Jag kunde inte fortsätta som jag gjort.

Den kraschen som jag inledde för många år sedan kulminerade när jag en sommardag tog bilen till Systembolaget trots att jag druckit dagen innan. Jag vet, det är förkastligt, men min alkoholskadade hjärna har inte varit som den borde, och för mig blev den snabba lösningen den enda jag såg när ångesten och suget slog till med full kraft. Egentligen var det inte mer än rätt att jag åkte dit. Jag har kört onykter förut. Körkortet förlorade jag redan 2017 av samma anledning och jag har även blivit stoppad för olovlig körning tidigare, men inte blåst positivt eller fått böter. Men den här gången blåste jag rött. Det rörde sig alltså om grov olovlig körning och rattfylla som gick vidare till åklagaren. Jag klarade mig ifrån grov rattfylla med nöd och näppe, men det kunde lika väl ha varit sådan eftersom jag inte hade någon koll på när jag tog sista glaset dagen innan.

Jag var alltså fortfarande onykter, utan körkort, arbetslös, urfattig, kraftigt överviktig, hade bedrövlig personlig hygien och en ångest utan like när jag åkte till polisstationen för att blåsa. Andra rattfyllan. Troligen fängelse, men minst fotboja? Poliserna pratade om att ta sonens bil i beslag och lämna till försäljning bara för att jag kört den. Jag kan inte tänka mig att sjunka mycket lägre än så. Jag var lamslagen över vad jag gjort.

När jag gått i behandling förr så var jag fortfarande ganska respektabel. Jag hade jobb och utifrån sett var det väldigt få som visste om mitt missbruk. På behandlingen (först i öppenvård i ett år, senare en månad på "internat") har jag skött mig och verkat med på noterna, trots att jag bara längtat hem så jag skulle få dricka igen. Terapeuterna har sagt till mig att "Du har det bra, för du har inte nått din botten. Om du en dag gör det kommer du att veta det!"
Nu har jag nått botten. Ordentligt.

Tiden efter rattfyllan drack jag upp det jag hade med mig i bilen när jag åkte fast, men jag har hittills inte köpt mer vin efter det. Och inga fler turer till Bolaget har det blivit. Jag minns heller ingen abstinens från dagarna när jag slutade, och det ska gudarna veta att jag haft förut. Jag har haft ofrivilliga kramper, kräkningar, skakningar och åkt in på avgiftning akut, så jag vet hur abstinens kan vara. Jag upplevde inget sånt den här gången och kanske var jag så upptagen med att stålsätta mig inför kommande rättegång och tankarna på att jag kanske skulle hamna i fängelse.

Jag var mitt i en period av försök till jobbsökeri och hade just fått ett program att följa från Arbetsförmedlingen. Kunde jag göra det från fängelset? (Om inte så skulle jag förlora all ersättning.) Men om sanningen ska fram så hade jag inte skött mitt jobbsökande alls. Jag har fejkat så många tidrapporter och aktiviteter hos Arbetsförmedlingen att jag borde ha fått pris för min kreativitet. Och när jag sökt jobb och fått intervjuer har jag avbokat dem för att jag inte varit i skick att klara av dem.

Allt det vände också helt magiskt när jag slutade dricka. I slutet av augusti fick jag min första intervju sedan i juni som jag faktiskt genomförde, och därefter kom det flera. Jag började plugga på distans för att sysselsätta mig, jag förfinade mina ansökningshandlingar och aktiverade mig med att gå på webbinarier. Och så kom brevet från Polisen. Åklagaren föreslog inte fängelse, utan dagsböter. Nu var det inte bara en sten, utan ett helt berg som föll från mitt bröst. Det blev ingen rättegång och jag kunde försiktigt börja andas ut. Och på något sätt var det som att Gud eller någon välvillig ängel var på min sida. Den 28/9 fick jag nytt jobb, en provanställning i sex månader som börjar inom kort och som kan leda till att jag får fast jobb. Det här vågade eller kunde jag inte ens drömma om i somras och jag är lyckligare än jag förtjänar att vara. Jag vet inte om jag förstått detta ännu, men jag börjar inse att jag slipper låna pengar för att klara mig. Efter skatt kommer jag att få ut nästan fyra gånger mer i månaden än min A-kassa varit. Min förra provanställning brände jag, men denna måste jag helt enkelt sköta. Jag tror inte jag kommer få fler eller bättre chanser än den jag fått nu!

Att jag skriver här är lite kluvet. Jag har inte velat jinxa mig med att prata om min nykterhet eller tänka för mycket på den. Jag har ju inget knep eller några tolv steg som jag följer. Jag tillämpar inget av det jag lärt mig under tusentals timmar i behandling och jag vet inte vad det är egentligen som gjort att mitt sug är borta. Kanske är det för att jag skärpt mig, kanske nådde jag botten och började arbeta mig uppåt?

Allt jag kan göra är att vara tacksam och åka med.

@torpet Tack för välkomnandet! Jag ska försöka läsa mer och skriva ofta här.

@majsan_nu Tack och grattis till 40 dagar! Jag önskar dig också stort lycka till!

@Kennie
Tack för fina ord! Jag uppskattar verkligen kommentarerna!

@Ase Hej och tack för välkomnandet! Stort till dina 50 dagar! Visst är det skönt när man får känna lugnet?

@Blenda Jag är med dig, verkligen. Det är svårt.
När det får ohållbara konsekvenser (det var samma för mig) så tänker jag att det är ett faktum. Brukar hjälpa mig. Sätter stopp för självömkande känslor, alkolängtan och förhandling. Fortsätt slåss mot fanskapet! Styrka till dig! Kram

Ja @blenda jag tänker att det stundtals måste vara så men inte alltid. Nu är inte alltid. Kram 🌸

@Charlie70 tack för tips! Jag har tidigare gjort halvhjärtade försök som hållit i sig ca 4 dagar nykter.

Jag har alltid gillat morgonen. Idag för första gången på länge vaknade jag klar i huvudet och utvilad. Det är en fantastisk känsla.
Har ingen alkohol hemma, så idag är största utmaningen att inte gå förbi systemet på vägen hem från jobb eller efter lunch.

Nästa utmaning denna veckan är en invigning/aw på fredag. Att kunna säga nej där.
Men en utmaning i tagen tänker jag!

Tacksam för att ha hittat hit och tacksam för all pepp här inne i olika trådar!
Vi får kämpa tillsammans! Skönt att inte känna sig så ensam längre.

Kram

Dag 102 och fortfarande oerhört svårt att tackla livet utan den frist som vinet givit mig tidigare.
Det måste vara så. Men det är SÅ tungt.

Sovit bra. Kanske, tror, pga lite yoga och meditation igår kväll. Mår bra. Håller i min balans. Lär känna mig själv lite mer. Tror mer om min förmåga att styra mitt liv själv. Att jag kan prata med mig själv och påverka mina val. Ny dag.

@bpo jättebra med egen tråd. Vet inte om du försökt sluta tidigare men i så fall vet du att första tiden är jättejobbig men att man samtidigt hela tiden märker små skillnader mot det bättre. Som små belöningar som tittar i till dig för att hjälpa dig vidare. För mig var det tydligaste att jag blev klarare i skallen och att morgnarna blev min absoluta favorittidpunkt på dygnet. Tänk att få vakna en morgon, fullständigt klar i skallen och pigg efter nattens sömn. Oslagbart!

Tanken på dessa fina morgnar hjälpte mig att stå emot. Att ha träningskläder på sig 24/7 och dra ut på en springtur när suget kommer kan vara en strategi. En annan är att se till att det finns gott hemma. Hos mig gick det åt extremt mycket bubbelvatten och jordnötter de första månaderna. Förebygg alla tänkbara triggers. Hunger är en trigger för många, se då till att det finns mat hemma så du kan äta dig ordentligt mätt. Stress är en annan vanlig trigger, försök i mesta möjliga mån att undvika om du kan (vet att det är svårt). När det var som värst (vilket det vara några gånger under den första tiden) räknade jag minuter och kvartar, kunde inte tänka ett dygns nykterhet i ett svep helt enkelt.

Att bli nykter är ett jättejobb som kommer att belöna dig stort när du lyckas! Vi är många levande bevis på det här inne och ute i vanliga världen. Kör hårt nu, fortsätt läs och skriv här, vi finns med dig.

Kram!

Morgon efter en god natts sömn. Drömmarna tjafsar däremot fortfarande då och då med mig om nätterna. Märkliga påminnelser om att det tar tid att komma ur alkoholens inverkan och påverkan. Tre veckor nykter idag. Det är absolut inga vita knogar, men en satans beslutsamhet. En sorts ilska nästan. Typ: Jag ska fan visa den där beroende hjärnan att JAG är STARKAST! Inte så ödmjukt kanske. Men jag behöver den där sturska attityden mot min motståndare. Jag behöver boosta mig själv och mitt beslut. Sätta ner foten. Inse att jag har ett jobb framför mig och kavla upp ärmarna och göra det. Det jag har framför mig fixar jag inte på ett par dagar eller veckor eller månader. Stort skepp tar tid att ändra riktning på. Samtidigt: En dag i taget. Fortsätter också med programmet här, men stressar inte med det. Tar mig tid och låter det sjunka in. Förbereder mig också mentalt för de kommande jobbresorna. De oroar mig om jag ska vara uppriktig och det ska jag ju vara. I programmet tipsas om att som strategi undvika situationer och människor som leder en tillbaka till gamla alkohol spår. Jaha! Ja, om jag det kunde. De här jobb resorna utomlands är att kasta sig rakt in i lejonets käft. Mycket handlar om det sociala och allt är indränkt i alkohol. Jag hade gärna undviket dem. Jag kan inte undvika dem. Jag måste tjäna mina pengar. Det är därför jag förbereder mig mentalt. Ha en fin dag alla som kämpar! Kramar!

Jag är ny här och startar min egen tråd. Jag vill sluta dricka. Jag vill leva ett piggare liv.

Igår natt vaknade jag och kände att jag måste få en förändring i mitt liv.

Jag föder min ångest med alkohol. Jag har inget stop. Jag kan dricka och dricka tills allt är slut. Det vet ju alla att det inte är hälsosamt för kroppen rent fysiskt, men inte heller psyket.

Jag har diagnosen bipolär och jag bör därför inte dricka alkohol då det kan trigga mig till maniska och depressiva tillstånd.

Jag måste också tänka på mitt arbete, jag driver två bolag och har börjat försumma dessa - pga alkohol.

ÄNDÅ är det så j*kla svårt!
Förra veckan var kaos, drack box efter box. Men igår var första dagen på länge som jag var helt nykter. Vill så gärna att det ska fortsätta så idag, imorgon och många dagar fram.

Hur orkar jag stå emot? Vad gör jag istället? Hur stressar en normal människa ner efter långa arbetsdagar?

@Charlie70 Känner igen mig i det där med blodproverna. Jag lämnar blodprov 1 gång i månaden slumpmässigt, jag gillar känslan av att inte veta när det ska hända men känna mig trygg i att det spelar faktiskt ingen roll, för de proverna kommer inte visa något..

@Axianne Välkommen hit. Också ny här. Ett tips som hjälper mig mycket är att göra det till en vana att läsa och skriva här på forumet. Det blir som ett ramverk att hålla sig i när hjärnan, tankar och känslor blir en abstrakt mos gegga som man förlorar sig i. Kämpa på!

@Axianne Hej o välkommen hit! Jag har varit med här en tid o kommit till ca 40 dagar utan alkohol! Tycker det är hjälpsamt att läsa/skriva här på forumet.
Så många att lära av, utbyta erfarenheter o peppningar till varandra... Så mycket värt tycker jag. Hoppas du kommer att gilla att hänga här också! Önskar dig stort lycka till... 🤗

Hej Axianne,
Så härligt att läsa om att du lyckats vända ditt beroende och ta tillbaks kontrollen över ditt liv. Jag tror stenhårt på dig, du skriver så klarsynt. Och bra att bryta ned missbruket till antal liter vin, det gör det så tydligt vad vi gör när vi har alkoholproblem - förstör våra liv med en giftig vätska som vi frivilligt sväljer. Helt galet när man ser det så...

@Axianne Hej och välkommen!
Det här är ett väldigt bra forum för oss som har problem med alkohol.
Vi peppar och stöttar varandra så gott vi kan. Det finns också mycket bra råd och erfarenheter i många trådar.
Jag är också på dag 50 idag 😊 och har ingen längtan efter alkohol. Jag avskyr alkohol och vad den ställer till med i samhället.
Jätte roligt att just du är här!
Kram 💖

Idag är jag 50 dagar nykter.
Jag har gjort det så många gånger förut. Hållit mig nykter på vita knogar, men rasat igenom efter max en månad. "Unnat mig" att gå på bolaget till helgen och sedan fortsatt och fortsatt. Jag har varit på två behandlingar, förlorat flera jobb och varit arbetslös i evigheter på grund av mitt drickande, men plötsligt vände det för mig.

Något hände i augusti. Något riktigt illa. Jag tror jag slog i botten den där dagen. På riktigt. Jag har inte haft en önskan att dricka sedan dess och jag vet inte om jag vågar tro på den här känslan, men det är egentligen helt fantastiskt att inte ha tvånget att supa.

Och förra helgen plattade jag ihop 64 tomma bag-in-boxar och pressade ned i en sopsäck. Boxar jag haft staplade i mitt rum. Den här manövern har jag genomfört otaliga gånger förut när jag sagt till mig själv att ”NU måste jag sluta dricka, det här är sista gången!” De tomma vinlådorna har jag haft för vana att bara slänga i högar som vuxit så pass högt och brett att jag inte kommit fram till vare sig garderob eller fönster i rummet. Sedan har jag med ångest och abstinens suttit en söndag och svettats över att göra mig av med dessa spår av mitt missbruk och samtidigt tänkt att ”Aldrig mer”. Men likförbannat har jag varit tillbaka i missbruket på måndagen igen. Arbetslös, överviktig, nedgången, oduschad och skamsen har jag tagit bilen till närmaste Systembolag och åkt hem med ny ranson.

Just de här 64 boxarna drack jag ur jag på cirka 2,5 månader. Det är 192 liter äckligt billigt vitt vin som jag druckit mig till sömns på under den värsta perioden i mitt liv. Med tanke på att min A-kassa bara gett mig cirka 8 500 kronor i månaden efter skatt och min hyra ligger på 5 500 kronor kan man ju fatta att de här 10 560 kronorna som vinet kostat är pengar jag verkligen inte haft. Missbruket har även kostat mig på andra sätt. Jag har totalt förstört min hälsa t.ex.

Men idag är det alltså 50 dagar sedan jag drack senast och jag börjar våga tro igen. Jag vet inte om jag ska bli religiös nu, men jag tackar faktiskt Gud för att jag fått känna mig så här fri under hela 50 dagar.

@Charlie70
Tack för svar! Jag tror att en hjälp skulle vara provtagning regelbundet för att få ”bevis” på att värdena blir bättre med tiden.
Grattis till din långa nykterhet!

@Edda4 Grattis till 4 dagar! Det är ju så otroligt individuellt vad man behöver och vill ha. Här får du lite kort om min erfarenhet. Jag för min del kontaktade beroendeklinik för att ha hängslen och livrem. Behövde aldrig någon medicin men en sköterska ringde mig en gång i månaden och hon och läkaren följde också upp mig med blodprov. Som den ögontjänare jag är så taggade både samtal och blodprov mig att hålla mig nykter. Men jag skulle säga att forumet har varit näst intill avgörande för att jag har kunnat bibehålla min nykterhet.

Nu har jag varit nykter i ett år och 10 månader!

Hej!
Jag är nykter sedan i fredags, alltså dag 4 idag. I fredags tog jag mod till mig och berättade för min läkare på VC att jag dricker för mycket och behöver hjälp.
Han nämnde att det finns läkemedel som ska minska suget. Är det någon som har erfarenhet av det?
Jag trodde inte jag hade sug eftersom jag inte dricker varje dag men nu efter ett par dagars nykterhet känner jag av det.
Jag känner själv att samtalsstöd vore ett bra alternativ för motivationen men kanske behövs läkemedel också?
Är det någon som vill dela med sig av sina erfarenheter vore jag tacksam.

MÖÖÖRKT ute. Huga. Ny dag närmar sig. Första tanken i halvsömnen innan jag slog upp ögonen: Sååå skönt att vakna ren i blodet. Den tar jag med mig. Tack för era kommentarer igår. Alltid intressant att läsa er vinklar på detta outtömliga ämne. Det kompletterar och vidgar mina tankar. Bra. Idag blir det inga fler funderingar på morgonen än att jag är glad över att jag fortsätter på den inslagna vägen. Ha en fin dag alla. Kram