Senaste kommentarerna i forumet

Hej @torpet
Grått här med (vädret) och inte direkt upptempo i humöret men jag tror vi blir rätt bra på att hantera de där grå dagarna med tiden. Vill kanske inte höja dem till skyarna men tänker lite grann att nyktra livet blir ett sorts utforskande av olika grejer som man (jag) tidigare försökt att bara Ta Sig Ifrån. Panik över att slå av motorn och bara; hur ser det egentligen ut i den här delen av skärgården som jag tidigare kört igenom i full fart. Min erfarenhet är att inget är så illa som att vakna bakis, då kan även de grå dagarna ha nåt litet skimmer. Eller inte. Men hypotetiskt kan morgondagen bjuda på precis vad som helst. Vi vet ju inte!
Kram och heja dig som kämpat 💪🏻

Hej torpet, så många liknande platåer har jag själv gått igenom. Micke Persbrandt beskrev det bra i sin bok tycker jag. Nånting i stil med ”jag får vara nöjd om jag är lite glad då och då”.
Jag själv tycker ofta sträckor är jämngrå, men hellre det än helvetesrött/svart som det kan bli längre ner i beroendet.

En dag i taget.
Kram

@majken_r Tack för kommentaren!
Jag har tidigare försökt kontrollera mitt drickande men har aldrig lyckats, det har fungerat några månader men sakta men säkert eskalerar det från två glas till en flaska till 2 flaskor. För min del blir det nu till att sluta helt, en sorg naturligtvis, jag tycker om vin och alkoholen har inte bara medfört problem, har haft fantastiskt kul när jag har druckit också men nu får det vara nog.
Det som känns värst är nog inte att vara utan alkoholen i sig utan att behöva vara en "sån", en person som inte kan hantera spriten och tvingats sluta, jag kommer att behöva jobba med den känslan och försöka vända den till stolthet istället, att framhålla att jag gör en positiv förändring i livet och att det är någonting att vara stolt över.

@Andrahalvlek Tack för din kommentar, skall gå in och läsa dina trådar.
Jag håller med dig om att jag måste sluta för min egen skull, jag har tidigare mest försökt förändra mitt drickande för hustruns skull och det har inte fungerat.

Nu är det för min skull, jag är trött på att inte kunna hantera alkoholen, trött på skammen dagen efter när jag inte kunnat kontrollera mig och definitivt trött på ångesten jag har idag när jag varit ute och den senare halvan av kvällen är som bortblåst, inget minne av vad jag gjort eller vart jag varit, kom hem på morgonkvisten och fick väcka min fru för att låna hennes telefon och springa ner och betala taxin då min egen telefon är borta.
Jag kan inte hålla på såhär längre utan måste förändra mig.

@M84 Hej! Har läst ditt inlägg och känner igen mig. Främst i det där med att glömma bort hur det varit och dricka igen. Själv vet jag faktiskt inte om jag kommer sluta helt med vin. Men vet 100% att jag behöver jobba med mig själv i relation till alkohol och stoppa just nu. Tycker det är strongt att gå med här, jag gör programmet också. Tycker det bra. Trevlig helg!

@M84 Välkommen hit! Känner enorm igenkänning med ditt inlägg. Där du är nu, har jag också varit. Nu har jag passerat 600 nyktra dagar. Kan jag - så kan du! Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare, jag fyller 52 år i höst.

Om du klickar på mitt nickname så hittar du mina två trådar. ”Behöver all hjälp jag kan få” skildrar min tid upp till 6 månader nykter. Full med tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. Jag har praktiserat det som jag kallar ”faktametoden”. Jag har hjärntvättat mig med nyktra fakta, för att påverka mitt undermedvetna. Det är där våra vanor och ryggmärgsreflexer bor.

Den andra tråden ”Andra halvlek har inletts” finns under fliken ”Det vidare livet”. Där skriver jag fortfarande dagligen.

En sak till. Det är viktigt att du slutar för din egen skull. Inte för din fru. Inte för din dotter. Utan för DIN skull. Då blir det hållbart på riktigt.

Kram 🐘

@starten på det nya Precis så, ljuvligt!

Hej.

Har precis registrerat mig här på sidan och tänkte att jag skulle skapa en tråd för att presentera mig och som jag sedan kan använda för att få ur mig mina tankar och funderingar.

Jag är en man på 37 år, gift och har en dotter på 6 år.
Jobbar som mellanchef inom industrin.

Anledningen till att jag hittat hit är att jag under hela mitt liv haft ett problematiskt förhållande till alkoholen,dock på en nivå där jag kunnat ignorera problemet då det inte påverkar mig särskilt mycket i mitt dagliga liv. Har dock tröttnat på att bete mig som jag gör och har också fått en del hälsoproblem som inte är direkt relaterade till alkoholen men som möjligen kan förvärras av den.

Att jag är här just idag beror på att jag var ute med jobbet igår, hade lovat min fru att komma hem tidigt och det var även min plan men efter några glas vin till middagen gick vi vidare till en pub och därifrån eskalerade det bara, slutade med att jag kom hem på morgonkvisten och hade tappat bort min telefon med kontokort, legitimation mm.

Jag skulle säga att mitt problem är att jag tycker alldeles för mycket om att vara berusad, verkar ha ett belöningscentrum som triggas alltför mycket av alkohol, har också samma problem med exempelvis socker, har jag börjat så vill jag inte sluta, det är egentligen inga problem för mig att ta två glas vin och sedan sluta men jag tycker det känns meningslöst att dricka så lite, får jag inte dricka en flaska eller mer så kan jag lika gärna vara utan, på samma sätt fungerar jag med godis, läsk mm, skulle aldrig komma på tanken att ta en ruta choklad eller ett glas läsk, ett halvt kg godis eller 2 liter coca cola får det vara om det ska ge mig någonting. Har jag sedan druckit en flaska vin eller så så fortsätter jag tills jag går och lägger mig eller tills allt är slut, brukar dock inte ha några problem att hålla mig från spriten i barskåpet, har hustrun vin som är hennes eget har jag heller inte några problem att låta det vara även om jag druckit upp mitt eget.

Jag har genom åren intalat mig själv att jag egentligen inte har något problem, jag sköter mitt jobb, jag tränar 4-6ggr per vecka, tar hand om min dotter, kan ibland ta ett glas vin eller två utan att det blir mer osv. Visst, jag super till på fredagen och är lite bakis på lördagen men har tänkt att vem gör inte det? På företaget där jag jobbar är det inget ovanligt beteende utan snarare regel än undantag, skulle säga att jag har ett ganska måttligt alkoholintag i jämförelse med många av mina kollegor. Märker dock att jag dricker betydligt mer än andra vänner och bekanta och definitivt mer än min fru som gärna tar ett glas vin eller två en helgkväll men som sedan är nöjd.
Som jag nämnt ovan påverkar drickandet mig inte särskilt mycket i det dagliga livet men min fru tycker inte om det och jag får dåligt samvete över att vara bakfull på lördagarna när jag är ledig med dottern, skäms också när jag som idag varit ute på krogen och total tappat kontrollen, detta händer inte ofta men det beror mer på att jag väldigt sällan är ute än på någonting annat.

Jag har tidigare gjort uppehåll i drickandet och sedan försökt dricka måttligt, något som fungerat ett tag men det slutar alltid med att jag sitter där på fredagkvällarna och drar i mig två flaskor vin. Börjar mer och mer landa i att jag kommer att behöva sluta dricka helt och hållet, vet dock att jag om ett par månader kommer att börja intala mig själv att det egentligen inte är så farligt, att jag nog kan dricka måttligt ändå eller att det egentligen inte är ett problem att supa till på fredagarna, jag kan säkert hålla mig till en flaska osv. Förhoppningsvis kan det här forumet och programmet hjälpa mig att behålla motivationen.

Som jag nämnde ovan har jag även fått en del hälsoproblem den sista tiden, problemen sitter i magen och jag vet inte ännu helt säkert vad de beror på utan väntar på undersökning men har välgrundade misstankar och eventuellt kan besvären förvärras av alkoholen, kanske kan en diagnos hjälpa mig med motivationen i det långa loppet.

Det här inlägget är mest ämnat åt mig själv, för att få skriva av mig och för att i framtiden kunna gå tillbaka och påminna mig själv om varför jag är här men jag tar också tacksamt emot alla tips, råd, kommentarer osv som jag kan få.

@torpet Hej! Har inte mycket till tröst att komma med, instämmer i nästan allt du säger. Förutom att jag kanske inte skriver varje dag... Vi får tro på @Andrahalvlek - det kommer att bli bättre!!! 🤗

Fördelen med att bara känna sig bakfull är att det släpper snabbt åså är man pigg igen :) Plus att man kommer ihåg hur man inte vill må ;)

@Andrahalvlek Yes⭐️

@torpet Det blir bättre! Jag lovar 🙏🏻 Plötsligt en dag öppnas ögonen igen och du ser storheten i små detaljer i vardagen. Hittar njutningen i det lilla. Acceptans är nyckeln. Tänk okej, okej, okej. Tills okejet verkligen landar i magen. Poddtips: ”Närvaropodden”.

Kram 🐘

Morgon. Grått väder forfarande. Det stör mig inte. Synkar bra med mitt inre :).
Är inne på en plattå. Inget dramatiskt. Lika grått som vädret. Nedstämd, men inte mer alarmerande än så. Aningens lättirriterad. Dåligt tålamod med detaljer i vardagen. Vill vara ifred. Samtidigt mer eller mindre orkeslös. Den här dagen ska passeras, genomlevas. Det kan jag också tycka är sorgligt. Att jag ser på det så. Att jag befinner mig där mentalt. Att min lust är nere på noll eller under. Orkar inte ens skriva här engagerat känner jag. Har gett mig själv ett ramverk att skriva notering här varje dag. Långt eller kort är oviktigt, men varje dag en notering. För rytmens, rutinens och vanans skull. Varje gång jag skriver här kan det översättas med:
"Också denna dag ska jag vara en människa som är nykter" Kram till alla!

@majken_r Det är läskigt i början när man vaknar och känner sig bakfull, fast man absolut inte är det. Snacka om att vi har programmerat våra hjärnor helt fel 😫 Nu ska vi programmera om dem! Nyktert 😍

Kram 🐘

@trött_och_less_72 Fina tankar både bakåt och framåt ❤️ Jag har också mycket missbruk i min släkt. På min pappas sida är 100 procent missbrukare i någon form, och de allra flesta är döda i förtid tyvärr. Min egen pappa dog vid 61 års ålder, med söndertrasad lever. Jag är nu 52 år och har brutit den trenden. Jag nådde aldrig riktigt botten, jag backade snarare från stupet. Min pappa nådde botten för oss båda. Det var så tydligt att jag gick i hans fotspår.

Jag slutade dricka när jag märkte att jag hade levlat upp mitt missbruk på fyra punkter: 1) Min tolerans hade ökat enormt, jag kunde dricka 3/4 vinbox under en kväll mot slutet, fast då var jag typ asplakat. 2) Jag fick stora minnesluckor nästan varje gång jag drack. Jag hade gått, stått och pratat med folk - men kom inte ihåg det. Fruktansvärt obehagligt! 3) Jag blev elak och konfliktsökande på slutet, mest i olika online-sammanhang. 4) Jag uttryckte och gjorde saker som inte alls stämde med min personlighet och grundvärderingar. Gick över gränser som jag aldrig trodde jag skulle gå.

Nu har jag passerat 600 nyktra dagar. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram 🐘

Hej trött och less..Vad mycket bra insikter du skriver om. Precis sådana tankar jag själv har och har haft. Just det om det ärftliga beroendet. Beroendet som kanske finns i hjärnan redan när vi föds, och bara väntar på att vi ska inta substansen. För många känns redan första fyllan som bomull runt kroppen. För andra tar det väldigt många år, men rätt vad det är så tar alkoholen över livet på många sätt. Du verkar ha insett att du inte vill följa din far och farfars väg. Jättebra jobbat, både för din egen skull, men även för dina barns..Då ser dom tydligt att man kan bryta trenden, och dom får en fin pappa, som förebild. 🍃🌺🍃

Vaknade till vid 6 och trodde jag var bakfull..
Letade panikartat i minnet och insåg att, nej. Jag drack alkoholfri briska igår. Jag är inte bakfull. Somnade om. Vaknade nyss och kände på den lugna känslan av att vara klar. Redo för en lördag. Orka.
Tror banne mig det kan bli en riktigt bra lördag!

@Se klart exakt så ❤ "jag känner dig, men du styr inte över mig"
Kram

@mikael69 Ja, just nu känns det ganska ok - 39 dagar idag... Hejar på dig o mig o alla här på forumet! Ha en fin helg 🤗

Fint med era kommentarer. Vi studsar mot varandra. Tror det är bra för processen.
Jag övar idag :) Försöker ta det lugnt. Försöker förstå att världen inte rasar ihop för att jag bara sitter och andas. Försöker ge oron fingret. Har ätit lunch. Gjort det absolut nödvändigaste på jobbfronten. Det är tyst här. Brukar ofta ha musik på. Inte nu. Helt tyst. Tror att hösten lugnar mig också. Den ställer inga krav. Tränande i morse, så kroppen känns trött och levande på en och samma gång. Nu ska jag prova att sova middag. Bara lägga mig och djupandas och se om sömnen tar mig bort en stund. Det vore fint. Sen ta itu med lite mer jobb. På kvällen tända upp huset och se på TV tills jag blir trött igen. Det låter som en perfekt dag för mig! Sedan vakna utvilad och klar i morgon. Kram på er.

@mikael69 Trevlig helg till dig☀️

@torpet så fint beskrivit. Tack för att du hjälper mig hitta nya tankar och perspektiv på det där som skaver och förvirrar

@torpet Tack för ditt svar. Lite gott att höra att någon har samma upplevelse. Känner igen mig i det du skriver. Om att liksom inte orka. För jag tror faktiskt jag kan dricka lite lagom, om jag jobbar på det. Men sömnen! Den skiter ju sig oavsett.
Älskar verkligen att vakna klar efter en hel natts sömn. Ha en fin dag, kram!!

Är allt bättre nu majsan

Hej @torpet och @Blenda! Jag tänker på en sak som seklart skrev i min tråd… Att vägen man går när man dricker är ungefär som att gå med pannlampa och titta rakt ner. När man sedan rätar på ryggen, så ligger ju ett helt landskap framför en! Det kanske ser tomt och kargt ut just nu och man ser inte alla stigarna/vägalternativen som finns där ännu. På så vis är det ju ”enklare” med pannlampan rakt ner i en och samma stig. Men den stigen vill vi ju inte gå på nåt mer… Så även om det ser dystert och osäkert och kanske ogörligt ut att ge sig ut på fältet framför, så är det där nya stigar och vår verklighet kommer att utveckla- och utspela sig. Och det är DÄR vi kommer att få upptäcka att det finns massvis av vägval som vi kan gå, och lämna gamla pannlampa-stigen jäkligt långt bakom oss! Men man behöver ju inte kasta sig ut i blindo på fältet. Man kan ju få stå där i kanten en stund och vara lite rädd, tom och avvaktande. Det är inte så konstigt!

Det här med tålamod… En riktig jäkla utmaning här hos mig också!!

Styrkekram!