Senaste kommentarerna i forumet

@trött_och_less_72 Önskar dig en fin o vilsam helg!
Det var tänkvärda tankar du skriver i ditt inlägg, så många livsöden o du blir den som bryter kedjan...
🤗

Hej alla som kämpar.

Tänkte bara önska er alla en trevlig helg. Jag skriver inte så mycket längre men läser i trådar och inser att vi människor är bra lika på många sätt.

Tänker på det här med alkohol och ärftlighet vs samhället idag.
Min far och farfar var alkoholister. Min riktiga far lämnade oss så jag har inte vuxit upp med honom men han var en alkoholist. Han dog när han var relativt ung. Jag har alltid sett upp till honom trots att jag var väldigt arg på honom när jag växte upp. Varför ville han inte ha kontakt med sin son? Varför brydde han sig inte? Varför fick hans barn med en annan kvinna all kärlek och jag ingenting?

Senare i livet fick jag reda på att han hade grava alkoholproblem. Jag började då förakta honom och tyckte han var svag. Hur svårt ska det vara liksom att inte dricka? Det är väl för fan bara att låta bli?
Så tänkte jag och drack mig full 10 gånger i månaden eller så själv.
När han dog kände jag blandade känslor. En enorm saknad såklart eftersom vi utvecklat en ganska fin vänskap genom åren även om det kanske inte var en far och son relation.
Jag fick veta av hans fru att deras liv inte varit det perfekta livet som jag trott i nästan hela mitt liv. Otroheter, fyllor, brutna löften och situationer som bara kan hända när man tar beslut i fyllan.

När han dog så kände jag att det var en fin och en bra människa som gått bort. Det var alkoholen som förstört vår relation och att jag var på väg att hamna på samma ställe. Även min farfar som jag aldrig träffat eftersom han söp ihjäl sig hade en dålig relation med min pappa.
Man kan ju undra varför människor som ser hur alkoholen förstör familjer börjar dricka skiten själv?
Varför? Är det en sjukdom eller dålig karaktär? Jag vet inte.

När jag växte upp på 70-80 talet så dracks det inte så mycket. Min styvfar drack nån mellanöl ibland men inte mer. De gånger jag såg dom full var inte många förutom om det var nån fest. Då dracks det och då var det sprit som konsumerades. Vin var dryck för de rika och priviligerade eller nåt som kanske dracks på en semester utomlands.
Ni som är 40+ kommer kanske ihåg när vindunken gjorde sitt intåg. Nåt grekiskt jävla blask på dunk som alla köpte.
Sen kom det fler och fler sorter och inom nåt år så drack alla vin och inte bara på fredagskväll. Det börjades att drickas även på vardagar. Det var inne att slappna av med ett par glas vin på kvällen.

Min mor gjorde det och blev fast i skiten och har nu alkoholproblem. Jag gjorde det med mitt X och fick alkoholproblem. Det började drickas som aldrig förr. Var det bara jag som var svag eller berodde det på att det blev så "inne" att dricka på vardagar?

Nu har jag babblat en massa fredagstankar här. Helgen står för dörren. Barnfri och inga planer förutom att jag ska sova. Jag ska inte dricka. Märker att jag tänker allt mindre på alkohol ju mer dagarna och veckorna går.
En nykter helg nu skrämmer mig inte på samma sätt. Det känns fortfarande tomt och kommer göra det ikväll när jag kommer hem till ett tomt hus, det vet jag, men det går bra.

Jag älskar att gå och lägga mig på helgerna nu. Jag lägger mig ganska tidigt och känner mig utvilad när jag vaknar.
Känns fortfarande konstigt när jag kliver upp och gör frukost att inte ha huvudvärk och må pyton,

Det var mina tankar för denna gång. På återseende!

@majken_r I unga år när jag drack, antingen måttligt eller rejält, sov jag som en stock. Kanske kände av det mentalt och kroppsligt dagen efter, men jag sov som en stock. I bland kunde det till och med hjälpa mig att dricka ordentligt för att riktigt klubba ner mig. för att få stopp på mig om saker snurrade för fort i mitt liv. Det hade lite effekten av sömntabletter. Det gav mig en rejäl lång tung sömn. Så jag upplevde att jag liksom vilat ut efter. Att jag nollställt mig. Kände mig ren och klar. Numer (eller innan jag slutade) räcker det med ett par glas rött eller ett par öl för att hela natten ska bli upfuckad. Oro, ångest, skam, skuld och total olust inför att finnas. Detta är en av parametrarna som gör att jag beslutat mig för att sluta. För även om jag alltså,mot förmodan, skulle kunna hålla mig måttlig har jag lik förbannat detta att fejsa. Då blir min slutsats att: Jag orkar inte. Det är inte värt det. Dessutom blir ju effekterna nattetid värre och värre ju fler dagar i sträck jag dricker. Detta alltså även om jag håller det måttligt. Min kropp, mina känslor försöker säga mig något: "Lägg av med det där drickat" "Du mår piss av det". Jösses vad jag slagits mot de där egna meddelanden. Men nu känns det som meddelandena har vunnit faktiskt. Jag ger upp. Lägger ner helt enkelt. Jag har inga argument kvar överhuvudtaget som rättfärdigar fortsatt drickande. Så är det för mig. Kram

@mikael69 👍

Då va det helg igen 😀
Fortfarande helt vit och blir det denna helg också
Underbart
Och tack alla ni som skriver sådana stöttande ord
Så kämpa på nu alla där ute och strunta i alkoholen
Kram på er

Mvh mikael

Funderar en del på det här med hjärnan. Min hjärna blir glad av vin. Alltid varit så, även när jag var ung och inte gillade vin utan drack öl. Alltid glad och på gott humör när det var fest. Full av energi. Har inte blivit ledsen eller låg av att dricka, eller trött.
Tror att jag under väldigt lång tid vant mig vid att dricka lite för ofta. Inte så stora mängder. Men för mycket för mig. Först de senaste året som jag märkt att jag tappat kontrollen, att det alldeles för ofta blivit för många glas. Och att jag blir arg och irriterad om det finns för lite vin.
Sen det här med sömnen..
Vin påverkar min sömn så mycket! Tycker det är konstigt.. Två glas vin tidig kväll borde ju/väl inte göra så att man vaknar flera gånger under natten. Men det blir så för mig. Det är i och för sig bra, jag behöver sömnen och det motiverar mig rejält till att avstå från vin.
Någon mer som märker att deras hjärna blir oerhört störd av även mindre mängd alkohol?

@torpet skrev:"Men shit va svårt det är. Inte att avhålla mig. Det går galant. Det är just det där att jag bara har den här vägen att gå på som känns svårt."
Tack för att du satte ord på ett mörker som jag också har inuti utan att riktigt förstå vad det är som skaver. Förhoppningvis lättar det, och en dag i taget är verkligen mycket mer än en klyscha.
Kram

Grått idag. Sovit ok. Tänker på hur hjärnan hela tiden har den här processen närvarande. Hur den ständigt förhåller sig till det här beslutet. Hur jag i "svaga" stunder försöker vända och vrida på det för att hitta en lättare utväg. Men den utvägen finns inte. När de utvägs tankarna kommer sätter jag på projektionen bakåt i mitt liv och då inser jag torrt att det är kört. Det finns bara en väg som håller. Den vägen är den jag går på nu. Men shit va svårt det är. Inte att avhålla mig. Det går galant. Det är just det där att jag bara har den här vägen att gå på som känns svårt. Den djupare innebörden av "dag för dag" står då konkret och klart framför mig. Nu gymet. Längtar redan till ikväll och att lägga mig nykter i tv soffan och dricka kaffe och sedan att få sova så jag kommer ännu en dag längre frampå den här enda vägen. . Vill längre bort från de gamla vägarna. Vill så långt bort att jag inte ser dem längre. Är riktigt låg och dämpad. Dag för dag och TÅLAMOD. Kram till alla.

Jag känner igen mig precis! Jag har länge inbillat mig att jag kan kontrollera mitt drickande, att jag inte har ett Beroende. Men tanken på en fredagskväll utan alkohol har gett mig panik!
Tillslut blev det för många bakfulla lördagar, söndagar, måndagar, (när festat rejält bakfull i tre dagar) varannan helg gick det fint. Kunde sluta i tid. Varannan helg jävulsk ångest, o trött flera dagar.
Ja, det hjälper att berätta för sina vänner att man vill ha hjälp med att vara alkoholfri! Det känns skamligt att berätta att Jag är en sån som har problem, för all ångest syns inte alltid. Du kanske verkar vara en som festar glatt, en festlig prisse, utan några bekymmer. Men att man är en sån som inte kan hantera det, det måste du nu erkänna för omgivningen!
Det kommer gå bra! 😊

Du har klarat dig igenom Dag 1. Nu kan du vakna upp på andra sidan och vara stolt över varje nykter dag.
Kom ihåg: Hela tiden så är det En sak som är Viktigast för dig. En sak: Vara alkoholfri. Det går före allt. Så tänker jag. Det är svårt som fan. Men det går!
Det kommer mycket fint snart i ditt nya liv. Håll ut!

@majsan_nu så bra och klokt skrivet! Instämmer! Ska också jobba på att inte tänka för långt fram. Tror det ställer till det ibland. Blir så ”antingen eller” i huvudet.
Sov gott🙏🏼⭐️

God afton. Jag tackar för all uppmuntran! Jag sitter still i båten. Intalar mig vikten av tålamod. Imorgon till gymet på morgonen. Nu sova. Kramar.

Hej
Äter också campral för suget
Kasst om du måste sluta med antabusen
Det är den som hållet mig nykter nu
Slutar jag helt med det så tar det nog inte många dagar innan jag bara ska ta en sup
Men kämpa på nu

Mvh mikael

Styrka och kraft till dig nu @torpet ❤️.

@majken_r Ja, många känslor finns med vare sig en vill dricka måttligt eller inte alls... För mig blev ju valet "inte alls", mest av hälsoskäl men också för att slippa förhandla om vad som är " lagom".
Sen tycker jag att det är hjälpsamt att inte tänka för långt fram i tiden, det kan kännas övermäktigt...Jag gillar glögg men det finns ju så många sorter. Tänker att det löser sig nog med tiden, dumt kanske men så tänker jag just nu... Min plan är i alla fall -fortsatt alkoholfri. Jag har egentligen inget val som jag ser det!
Önskar dig det bästa! Och en kopp The är inte heller dumt! 🤗

Har haft en väldigt intensiv och ganska tung period. Stressigt. Oroligt. Men också bra.
Har lyckats att fortsätta ta hand om mig, så gott jag kunnat. Förr kunde jag liksom släppa taget om mina bra strategier. Slarva med sömn, kost och träning. Dricka för många glas. För många dagar i rad. Nu håller jag i.

Har druckit vin. En gång två glas mer än jag borde.. Men annars mer ok.
Sen så är det så att jag vill på riktigt testa en längre tids nykterhet. För att jag tror det är bra. För att jag läser många här som beskriver det. Men, det är lite påfrestande med förhandlaren som finns i mig som tycker att det räcker att inte dricka till december. Då är det mysigt med glögg och lite vin. Helt knäppt. Glögg är sällan gott…
Läser en del om det där med beroende. Riskbruk. Kontrollerat drickande. Lär mig.

Lite rörigt inlägg.. lite som känner mig just nu. Glad, sorgesam och allt på en gång. Trött.
Hoppfull.
Nä, nu blir det en kopp the 🫖

@majsan_nu beklagar🙏🏼 Det är verkligen slitsamt när nära kämpar, sjukdom och annat som är tungt. Inspirerad av att du avstått ifrån alkohol så länge nu. Jag kämpar på, lite hit och dit men det går framåt med det inre arbetet. Kram🍂

@torpet skrev:"Jag är inte där ännu, men det här känns för mig som om dörren öppnats för en redig depression. Jag kan inte värja mig."

Usch, lider verkligen med dig 😢 När vi dricker skjuter våra må-bra-hormonerna i höjden - vi mår toppen! När vi slutar dricka störtdyker de hormonerna - och vi mår botten 😫 Det tar ett tag för de hormonerna att stabilisera sig. Det som hjälper bäst är fysisk aktivitet - ut och springa! Då frisätts endorfiner, som vi mår bättre av.

Kram 🐘

Värme till dig... Man behöver få sörja tänker jag, det är en förutsättning för att kunna gå vidare sedan. Hoppet och glädjen finns kvar och väntar in dig.

@torpet Oj, oj, en sån dag du fått... Känner med dig o önskar att du tar dig igenom så fort som möjligt! Det går över, det är jag säker på. Mycket som poppar upp när vi inte bedövar oss med alkohol.
Många känslor i omlopp... Har inga goda råd, vill inte komma med några heller. Kanske är det något vi måste ta oss igenom??? Skickar ännu fler styrkekramar!!!
🤗

Vill också lägga till att sorgen inte handlar om att jag är mitt i en separationsprocess med alkoholen. Sorgen består mer i hur jag levt mitt liv och hur mitt liv nu är en konsekvens av min relation till alkoholen. Hur jag ser en person i backspegeln som har varit en person många gånger som jag inte vill ha att göra med. Med det konstaterandet följer också många relationer som jag slagits för och investerat i som jag egentligen hade kunnat vara utan. En sorg över var jag lagt fokus i mitt liv helt enkelt. Att göra ogjort går inte. Det är också en sorg. Stort skepp att styra om. Därav trötthet och sorg som sagt.

@Nicke123 Hej! Jag har inte skrivit i din tråd tidigare. Men nu har jag läst igenom den o ser att vi kommit ungefär lika långt i det alkoholfria livet. Grattis till din första månad!
Alla har vi en resa att göra, vi har inte druckit på samma sätt men det blir ändå många frågor som poppar upp desamma!!! Önskar dig lycka till när du nu går in på din andra månad! Det är stort...🤗

BAM! Så kom den då som ett brev på posten. Kände det redan i natt/morse. Den ENORMA tyngden av allt. Det är den riktiga baksmällan som knackar på nu. Den mentala härdsmältan. De där känslorna som kommer när jag inte dövar med något längre. När jag inte har något att fly med. Det går så klart inte att jämföra de olika stadierna, eller det tjänar inget till. Den akuta abstinensfasen är som en skräckfilm. Det här är mer som seg, seg sirap som tynger ner alla tankar och som smetar sig över och i lusten och och energierna. Kanske kan kallas mental utmattning. Jag är inte där ännu, men det här känns för mig som om dörren öppnats för en redig depression. Jag kan inte värja mig. Det är för abstrakt för det. Det är som en kraft som slår. Som en svepande kraft. Den sveper bort tro. Den blåser bort MIN kraft. Måste ta ett steg i taget nu. Det är en sorts grundläggande livsoro. Eller kanske mer korrekt: En stor, stor sorg. Ja, jag tror det bästa ordet är sorg. En sorg som förlamar och trycker ner. Hjälper att skriva här. Orkar inte ens läsa andra trådar idag. Kram alla.

@majsan_nu Tack! Desamma till dig!

Tack för gratulationerna. En vit månad.
Om 2 veckor så ska mitt arbete ha en aw nästa utmaning, fyfan vad konstig känsla att vara nykter om alla andra dricker. Men men ska testa!!