Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen. Har också problem sedan väldigt, väldigt länge. Är också relativt ny här. Två veckor ca. Så jag kanske inte har alla mandat i världen att ge dig goda råd härifrån forumet, men min erfarenhet sedan jag gick med här är att det blir ett riktigt viktigt ramverk för processen att ha som vana att skriva och läsa här. Mig hjälper det. Känns bättre och säkrare än alla andra gånger jag försökt. Det blir som en ledsagare. Det flyter ut mindre och hela processen bir mer konkret och påtaglig. Dessutom tror jag på idéen på att saker som "sägs", formuleras blir "sannare" och mer verkliga än om allt bara stannar i tanken. Lätt att tankarna till slut bara blir abstrakt mos annars. När jag skriver ner finns vad jag tänkt/känt svart på vitt och det kan hjälpa att gå tillbaka till det där svart/vita när jag upplever att det blir svårt att få styrsel på alla tankar. Lycka till!

Tankarna kommer i pytsar nu på morgonen:) Tänker på hur drickandet gett mig både extremt dålig självkänsla och extremt dåligt självförtroende och på det kan jag lägga till ett hav av självförakt, eller självhat kanske är ett mer korrekt ord faktist. Kram

@Andrahalvlek Ja, den tar jag med mig! Kram

En sak till. Kände i morse en oerhört stark längtan efter det där tillståndet när jag kommit ut på andra sidan. När jag liksom LEVER min nykterhet och inte bara tänker den eller har den som ambition. Tålamod. Tålamod säger jag till mig själv då i i ett ödmjukt tonläge. Kram

Morgon och kaffe. Skönt att forumet finns. Håller mig påmind. Det är antagligen viktigare än jag förstår. Känns som om det blir som ett ramverk. De andra gångerna har jag inte varit med i forumet. Nu blir det något att hålla i, så jag inte flyter ut till total abstraktion. Läser många trådar där igenkänningen är fullständig. Som jag skrivit tidigare släppte jag det där med att räkna exakt antal dagar. Vid snabbt överslag borde det dock vara två veckor idag. Idag ser jag fem emot en kreativ dag på jobbet och förhoppningsvis gör det att jag kan släppa tankarna på den här processen ett par timmar och "leva" för en kort stund utan att ha den här uppgiften/frågan på axeln varje sekund. Det vore befriande. Jag önskar alla en fin dag och vill också påminna mig själv och er att vi alla vet varför vi är här. Jag menar det finns en avgörande anledning till det. Det brukar hjälpa mig med den påminnelsen. Kram

Jag har tärt på mitt liv genom att dricka nu i 15 år, många trevliga minnen men också otroligt mycket dåliga. Jag tror det är dem bra minnena som gjort att jag fortsätter dricka då jag ofta tänker att det blir kul eller jag behöver slappna av. Det är främst sista året som allt skenade då jag jobbade för mycket och började självmedicinera för all stress och ångest. Jag kände att mitt liv var totalt pest och bedövade med alkohol. I min släkt finns finns otroligt tråkig historia utav alkoholmissbruk, så långt vi kan spåra. Däremot har jag under min uppväxt som barn aldrig stött på alkohol eller sett berusade människor. Iallafall, så blev jag utbränd och sjukskriven en längre period, där togs blodprov som indikerade på för mycket intag men dock ”endast ” 0,33 i bpeth. Det blev min första väckarklocka. Jag började träna stenhård på gym och slutade i princip dricka efter det, gymmet blev min räddning. Men tyvärr trodde jag att jag kunde hantera drickandet när det blev tillfälle socialt me. Tyvärr, efter första klunken så skriker min kropp efter mer! Dopaminet vill flöda, det gör aldrig det annars känns det som så man suger åt sig som en svamp. Förra veckan var ett tillfälle som efter uppehåll på en månad återigen spårade ur. Jag har nu med hjälp utav familj och sambo bestämt mig för att avstå helt men är rädd för mig själv att jag ska börja övertala folk att denna gången kan man unna sig osv. Jag har inte suget efter alkoholen känner jag men det lockar mig i vissa situationer. Litar inte på mig själv helt enkelt. Ska jag säga till mina anhöriga att va stenhårda och inte lyssna på mig? Bör jag prata med vänner osv och berätta att dem inte ska fråga mig om sånna situationer? Jag tror jag skulle klara mycket själv men om någon punchar och vill ut på av eller liknade så skulle jag nog trilla dit en kväll igen vilket jag inte vill. Känner som jag själv är min värsta fiende. Min träning är min största morot för att slippa dricka vilket jag är glad över, och jag var en gång en person som aldrig drack, tills jag upplevde de tröstande effekterna i berusningen. Vill att detta skall ta slut! Funderat på aa eller liknande fast vet inte om jag vill det, jag dricker inte ofta nu men varje gång så blir det för mycket ! Snälla ge mig lite råd och tips hur jag ska göra för att ta mig förbi detta fördärv!

@trött_och_less_72 Här kommer en Styrkekram från mig också! Vi fortsätter framåt eller hur? En dag i taget blir många till slut o vi behöver inte dricka vatten vid halv femtiden, i alla fall inte på grund av alkohol...
🤗

@torpet Styrkekram till dig o heja dig o heja oss alla! Vi håller i o håller ut...
🤗

@torpet Håll ut - du ska själv få uppleva hur mycket hjärnkapacitet som frigörs för problemlösning och kreativitet när din hjärna slipper alkoholen! Jag är förvånad själv faktiskt. Jag levererade bra innan, men jag har levlat upp ytterligare några snäpp. Se det som en morot!

Kram 🐘

@trött_och_less_72 Här får du ett helt gäng med styrkekramar ❤️ Det behövde du. Slå inte på dig själv, det hjälper dig inte. Du gör något åt saken nu - lägg all energi på det.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för tips! Ja, stressen är en själpare. Men inte lätt att lägga om sådant som har med ekonomi att göra. Den måste gå ihop också. Just nu kan omöjligt ändra för mycket på det. Har helt enkelt inte den ekonomin. Men den övriga livsstilen har jag kompetens att fixa. Ta hand om kroppen, sova, äta bra osv. Det måste in ett mått disciplin för mig i den här ekvationen. Och att vara noggrann med det organisatoriska. Göra plan. Hålla sig till plan. Kram

Välkommen hit! Här är vi ett gäng som kommit olika långt på våra nyktra resor. Vi hjälps åt helt enkelt. Själv nådde jag den helt otroliga milstolpen 600 nyktra dagar i fredags. Tror knappt det är sant själv. En dag i taget blir många till slut - häng på!

Kram 🐘

Boktips: ”Tänka klart” av Annie Grace. Hon förklarar väldigt bra att vi måste nöta, nöta, nöta nyktra vanor för att påverka vårt undermedvetna - det är där alla våra ryggmärgsreflexer bor. Boken finns även på engelska på Storytel ”This Naked Mind”.

Sen tror jag man måsta lägga krut på att skapa sig en hållbar livsstill. Stress är utan tvekan den största anledningen till att man dricker. Vi använder alkohol både som startgas och hastighetsdämpare.

I början är man trött som sjutton - vila mycket är mitt råd. Kropp och hjärna behöver arbetsro för att läka.

Kram 🐘

Hej och välkommen till forumet :)
Har inte så mycket att tillägga Majsan_nu summerade det riktigt bra. Men ett tips är att gå med i alkoholprogrammet här, jag tror det finns under stöd.
Annars så ja en dag i taget eller som det var för min del 1 minut i taget vad som nu krävs, men tänk också på att sug och känslor går över även om det är tufft så är det så.. Till helgen så snor jag tips från en andrahalvlek och det är håll dig sysselsatt, planera in saker som gör att du inte hinner tänka ;)
Lycka till och fortsätt skriv.

@Tjoffen77 Bra beslut! När det känns som att det tar mer än det ger... Det finns jättemycket här att läsa, många som kommit långt o funderat mycket! Jag har som du valt gruppen "alkoholfri" men det finns massor i de andra grupperna... Jag har inte så lång tid här på forumet, en dryg månad så jag har väl inte så många tips. En dag I taget, tid o tålamod, vara envis o inte ge upp är nog mina bästa!
Hoppas du skriver o berättar hur det går!
🤗

@Tackohej Jag tänker att till slut måste jag (vi) väl ändå få nog. Jag tänker att efter tillräckligt många sådana där satans återfall måste jag väl för bövelen kapitulera. Att det det nöts ner till benpipan till slut. Jag menar om jag verkligen är ärlig mot mig själv och tittar på den skit alkoholen gett mig är min situation inte ens i närheten av förhandlingsbar. Synd att det blev så. Men så är det. Om jag har lite självdistans kan jag nästan skratta åt det faktiskt. Alla lögner inför mig själv. Alla förnekanden. Herregud. En sak är säker: Jag behöver inte ett enda bevis till för att jag ska förstå var jag faktiskt befinner mig i min relation till alkoholen. Min relation till alkohol är att vi inte ska ses mer överhuvudtaget. Tack o hej som du säger! Så nu är det "bara" att gå en ny väg. Tänker på perspektiv här. Då tänker jag att jag också kan se på den här nya vägen som en spännande och intressant utmaning. En utmaning som i slutändan faktiskt berikar mitt liv och gör att min kunskap om livets olika schatteringar faktiskt ökar. Att jag blir visare. Att jag blir någon med erfarenhet på flera plan när det gäller den här existensen. Erfarenheten och djuplodande kunskap om hedonistiskt leverne har jag redan. Partyn, eufori, gränslöshet, galenskap, utlevelse och existentiell upplösning, allt det där känner jag mer än väl. Bra. Då är det dags att söka sig till nya områden när det gäller vad det är att vara människa. Ser jag på det på det sättet blir det inte lika torrt och tungt. Då blir det mer att den nya vägen kommer att vidga min erfarenhet av det här livet. Att livet öppnar upp i stället för att det sluter sig som det skulle gjort om jag skulle fortsätta dricka. Sorry om jag låter förnumstig, men känner att det hjälper att kasta mig över tangenterna och formulera mig. Kram!

Läst hela din tråd och känner så igen mig kring dom vidriga abstinensfaserna, just din beskrivning om att det är som att vara fast i en mardröm från helvetet. Och sen återfaller jag ändå. All lycka till på din fortsatta resa mot nykterheten!

@Andrahalvlek Tack :) Jo du har rätt det är faktiskt inte svårare än så ;) Jag tror mycket på att inte vara rädd för att det ibland kommer kännas jobbigt eller att vissa dagar är tuffa.. De stunderna som känns tuffa vet jag går över och de tuffa dagarna kommer inte alls lika ofta nu.

Tror nästan det räckte med att jag skriv av mig lite här igår, sov hur gott som helst inatt..

Kram

@trött_och_less_72 Har nu läst lite på din tråd och jag känner också igen mig i vad du skriver/varit med om. Det är svårt när det sitter så djupt. En vana från tidiga tonår som byggts på och byggts på. Krävs en del arbete för att ta sig ur det strypgreppet. Men om man gör matematiken har vi inte något val. Det är torra fakta. Kämpa på!

Hej och välkommen hit och grattis till ett väldigt bra beslut.

Ja att en parasit tagit över är ett väldigt bra sätt att se på saken. Ett jävla as är det. Din värsta ovän faktiskt.

Får jag fråga hur djupt i skiten du sitter? Du behöver inte svara men det kan vara bra att veta hur vi ska svara för att försöka vara ett stöd.

Tänk på att en väldigt stor del av ditt begär sitter i vanor. D vs, ditt liv de senaste åren är förknippat med att dricka alkohol. En bra start nu i början är att försöka bryta dina gamla vanor. Gå ut och ta en lång promenad t ex istället för att öppna en öl, hälla upp vin när du kommer hem från jobbet.
Försök att vila. Drick något med kolsyra utan alkohol. Jag har snart tömt två st kolsyretuber och blivit en storkonsument av schweppes tonic.

Vi finns här som stöd. Bara att skriva.

@torpet skrev:"Det VET jag ju. Det är mycket jag VET. Intellektuellt. Jag VET också hur farlig alkoholen är och hur den är slug och hur jag ska avstå och att det innebär jobb mentalt att sluta och att jag mår 100% bättra av att aldrig lyfta glaset. Jag VET att mitt liv skulle lyfta om jag styrde om skutan mot att bli "en person som inte dricker". Intellektuellt VET jag allt det där. Har dessutom vetat ett bra ta"

Du sätter ord på mina tankar.

Jag tänker att det bara är att hålla ut och låta tiden avgöra. Tiden är både ens vän och fiende.
Det jag till 100% säkert vet är att med tiden så blir det lättare. Så är det med allt.
Alla våra värsta stunder i livet. Skilsmässor, dödsfall och andra smärtsamma förluster. Med tiden så lär vi oss att leva med det och hittar förhoppningsvis andra stigar att gå.

Alla som är här har nog upplevt detta.

Smärtan och saknaden är olidlig i början men man lär sig leva med eftersom man efter ett tag inser att livet måste gå vidare.

Du och jag mår skit nu. Vi saknar nåt även om vi vet att det får oss att må sämre.
Men precis som i många fall av separationer och skilsmässor så saknar man hur det var förr och inte hur det är nu.
Man längtar efter nåt, känslan och gemenskapen man hade en gång i tiden. Sedan kanske man inser att det man hade de sista åren bara var i stort sett elände.

Jag vet inte, precis som du så bara vräkte jag ur mig ord utan större eftertanke.

Det jag vill säga är att du inte är ensam med dina tankar.

Morgon. Nu kaffe efter träning. Blev ett väldigt lugnt pass. Bara för att få igång kroppen. Den har utsatts för lite slitningar med drickat, så måste mjukstarta den så att inget går sönder. Sen ökar jag successivt allt eftersom. Självklart mår jag jättebra av träningen. Det VET jag ju. Det är mycket jag VET. Intellektuellt. Jag VET också hur farlig alkoholen är och hur den är slug och hur jag ska avstå och att det innebär jobb mentalt att sluta och att jag mår 100% bättra av att aldrig lyfta glaset. Jag VET att mitt liv skulle lyfta om jag styrde om skutan mot att bli "en person som inte dricker". Intellektuellt VET jag allt det där. Har dessutom vetat ett bra tag nu. Det är det djupare jag måste åt. Jag måste bortom det intellektuella VETANDET. Jag måste nå ner i de nervigaste lagren. Jag måste se vad det är som slår ut hela min intellektuella kapacitet? Ok, säger någon: Det är alkoholen i sig som slår ut den kapaciteten. Stämmer antagligen. Kanske inte ens idé att söka sig ner till de där djupare skikten då? Kanske bara att torrt konstatera att jag ska avstå. Lite som ett cancer besked. Eat it! Ta in fakta. Skit samma min uppväxt, psykologiskt mönster som impuls kontroll eller ej, längtan efter samhörighet, sorg och rädsla för allas vår existentiella ensamhet etc etc. Oavsett allt det där: Jag kan inte dricka. Jag har inget sug nu alls. Det är kanske en av mina fällor det här: Ifrågasättandet. Tvivlet. Upproret i mig. Det som alltid kan ställa en fråga till. Lusten till att utmana det vedertagna. Kom igen livet! Utmana mig! Kanske är det så enkelt att jag har j-gt svårt att ta det här nederlaget? Att jag har svårt att erkänna min svaghet. För exakt så är det ju. Jag är maktlös inför alkoholen. Den är starkare än jag om jag intar den. Däremot är jag strakare än alkoholen om jag avstår. Det här skrev jag på 30 sekunder. Ursäkta anslaget. Antar att jag måste få ut saker ur systemet. Kram till alla!

Jag sitter här på jobbet. Alla kommer tillbaka idag då pandemin officiellt ska vara över.
Full fart här. Jag har suttit på kontoret hela tiden eftersom någon har behövts här och jag endast bor 5 minuter bort.

En kollega har visst varit på fest i helgen. En riktig hurtbulle som springer och tränar aktivt.

"jag vaknade, 04:30 och var helt torr i munnen, Ja, jag var tvungen att gå upp och dricka vatten"!!
"ja jag vet hur det känns. Visst är det hemskt" säger en annan med ett skratt..

Här sitter jag och tänker på att det varit mitt liv i typ 30 år. Varje helg, fredag och lördag. non stop...

Lite torr i munnen?
Vilken grej liksom? Vilken baksmälla!

Känner lite förakt för att en sån simpel grej ens kommer på tal men föraktet riktar sig mest till mig själv.
Det är dom som är normal och inte jag. Att ligga en hel dag med huvudvärk och skita i allt och vara sur och orkeslös är inte normalt. För mig var det så det var nästan jämt. "Torr i munnen" låter som en dröm-baksmälla för mig.

Jag vaknar mer och mer och inser vilket otroligt destruktivt liv jag levt i så många år.

@starten på det nya Det kommer gå bra! Du har fått en massa bra verktyg i din verktygslåda. Egentligen är det jätteenkelt: Ta aldrig första glaset. Tankar och känslor går alltid över - och de lyfter inte glaset till munnen. Fortsätt fokusera på alla fördelarna med nykterheten 😍

Kram 🐘

PS. Drömmarna gör över. Sannolikt processar din hjärna din oro inför 3 månadersdagen nästa vecka, och hur du ska klara dig framöver. När den biten lugnat sig, så lugnar sig drömmarna.

Dessa mardrömmar :( har den senaste veckan vaknat flera gånger med ångest och en känsla av vad hände igår egentligen.. Jag har såklart drömt att jag druckit men har varit så skönt att inse att det bara var en dröm, men samtidigt en väckarklocka om jag får sådan ångest av en dröm vad kommer jag då känna om jag dricker igen?

Imorgon börjar sista veckan av min behandling iaf den hög intensiva därefter är det efterbehandling känns riktigt tryggt att ha den tryggheten vet inte om jag är helt redo att stå på egna ben än, eller det skulle jag inte göra forumet finns, aa finns för mig fungerar aa bra det ger mig en känsla av gemenskap och tryggplats att bara vara på.

Nästa vecka så kommer ju också dagen då jag varit nykter i 3 månader, ser fram emot den milstolpen men samtidigt lite rädd, jag har hört att många tar återfall runt den tiden då man tror att man inte har problem längre.. Samtidigt så känns det stort 3 månader nykter det har nog aldrig hänt tidigare, tidigare var jag ju knappt nykter en hel vecka.