Senaste kommentarerna i forumet

@Ase jag har tidigare pressat tänder, och då får man helt klart huvudvärk 😅 Sover ganska gott oftast. Funderar på om bakiskänslorna mer hör ihop med någon slags bearbetning.. Ha en fin söndag! 🥰

@majken_r Hej! Fint att se dig här! Jag blir imponerad och glad för din skull! Jag följer dig gärna och ser fram mot att läsa det du skriver. Hatten av för din insats så här långt!

@majken_r jag vaknar också ofta och tror jag är bakis. Jätte jobbigt men skönt när jag kommer på att det inte är så 😊.
För mig tror jag det kan beror på att jag ofta gnisslar tänder på natten. Då blir inte sömnen så bra och jag får ont i huvudet. Kan det vara så att du gnisslar tänder?
Hoppas du får en fin dag 💖

Dag 27.
Vaknar lite nedstämd.. Nöjd med helg utan alkohol. Ska strax gå upp. Meditera lite ibland kommer orsaken till känslan fram då. Lite morgonyoga till min stela kropp. Kaffe, smoothie. Blir gym senare. Se hur dagen blir. Kom på nu att jag vaknade tidigt och trodde jag var bakfull.. så jobbigt.. Nåja. Ny dag. Kram🌱

Jag kan inte räkna, jag menade att jobbat i dessa branscher i snart 25 år. Men men ... väldigt mycket fester blev det de första åren, väldigt mycket ångest. Numera inget av detta.

"Vad säger man till sina kollegor på firmafesten?"

Antar att du menar hur du ska förklara att du inte dricker alkohol?

Har läst att många har denna oro och blir alltid lite förvånad.
Jag har jobbat inom IT-konsultbranschen och inom flygbranschen i 30 år och varit på väldigt mycket fester. Och jag har aldrig varit med om att det skulle vara nåt konstigt om nån inte dricker.

Vet inte vilken bransch du jobbar i men mitt intryck är att det de senaste åren har blivit helt normaliserat att INTE dricka och att det numera är kutym att INTE bli full på afterwork och firmafest.
Om dina firmafester innebär att ni är ett grabbgäng som hetsar varandra att dricka så skit i helt enkelt att gå på firmafest. Säg att du inte har tid, att du har barn att ta hand om eller nåt. Accepterar dom dig inte för det så byt jobb för guds skull.

Kom ihåg att det bara är svaga och fega människor som behöver använda rusmedel för att fungera socialt. Och kom ihåg att det är lite coolt att inte dyka upp lydigt på varenda jävla AW eller firmafest. Du har viktigare saker för dig. Vad du gör på din fritid har ingen kollega med att göra. Det är en dygd att vara lite hemlig av sig, hålla stenhårt på integriteten, inte bli polare med kollegor etc etc. Låt dom sitta där fulla och undra vad du gör. Nästa morgon har dom ångest och är bakis och du är fräsch som en nyponros.
Själv går jag aldrig numera på några jippon efter arbetstid. Ingen vågar ifrågasätta det då jag är senior.
"Har inte tid" säger jag bara.

@adde88 Klokt tänkt. När man blir nykter kommer alla känslor som en svallvåg över en. Ilska, sorg, men också glädje och nöjdhet. I början blev jag skogstokig över mycket, och kunde inte hålla tyst ens, men det har jag lärt mig hantera nu. Aldrig handla i affekt, alltid sova på saken. Jag skrattar mycket hjärtligare också - och det tänker jag fortsätta med.

Efter en tids starka känslor och berg- och och dalbana i humöret infinner sig ett lugn, man blir mer chill som nykter helt enkelt. Jag jagar inte upp mig, jag gillar läget och gör det som måste göras. Utan att muttra och må dåligt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Grattis till dig att du hittat din väg och att det känns bra

7 dagar nykter nu. Känns bra. Suget har kommit några kvällar efter stressiga arbetsdagar men dagen efter när man ”lyckats säga nej” känns det så bra.
Varför dricka och tränga undan känslor brukar jag fråga mig själv när suget infinner sig. Fungerar förvånansvärt bra hittills.

Märker att suget blir starkare helgkvällar när man sitter själv och är barnfri som idag. Men känner att det verkligen är dags att lära sig hantera dem och inte fly dem

Trevlig kväll

Välkommen hit @vitanova-21! Jag är också ganska ny här, hittade hit efter många års riskbruk. Läser på forumet, tar del av tips och gör programmet och tycker det är väldigt bra, får syn på saker som hjälper mig att hitta nya sätt att hantera tillvaron.
Vita Nova, det betyder väl ”nytt liv”, fint namn. Fortsätt att läsa och skriva här, så mycket du orkar, så kommer du hitta en väg till ett liv utan alkohol som fungerar för dig!

@Andrahalvlek tack snälla du! Kram 🌸

@vitanova-21 Jag säger också Hej o välkommen hit! Förutom självhjälpsprogram du fått tips om kan du också få en personlig rådgivare som bara du kommunicerar med. Är bra tycker jag! Sen finns det ju mycket/många att läsa om, tips, o lära av som varit med ett tag... Själv är jag på min tolfte alkoholfria dag o försöker/vill tänka positivt även om det känns svårt ibland! Hoppas höra mer från dig 🙂

@vitanova-21 Hej! Är ganska ny. Uppskattar att få skriva av mig, läsa andras trådar. Vara uppriktig mot mig själv. Suget kan verkligen vara outhärdligt men upplever att det blir lite enklare när man vet att man inte är ensam. Jag gör programmet och tycker det är bra. Kram🌱

@vitanova-21 hej och välkommen!
Tänker att en bra början är att göra programmet här på alkoholhjälpen.

Som du skriver så är alla här av samma anlednig på ett eller annat sätt och bara det gör att man inte känner sig så ensam.

Fortsätt skriva så vi får lära känna dig lite mer.
Kram 💖

Hej, ny här i forumet. Läst flera trådar och ser att det finns tydligen en väg ut ur dimman, behöver hitta den vägen....
Jag vet med mig att jag dricker alldeles för mycket... Kan lätt hälla i mig en box vin över en enda helg. Ibland har det hänt mitt i en arbetsvecka. Det jobbigaste är att suget finns där nästan hela tiden, så var det inte förut. Nu har jag druckit too much i knappt 6 år! Huga bara att ens erkänna det är läskigt!
Men jag bestämde mig för att vara brutalt ärlig i detta forum, vet att inget går att dölja- och egentligen finns ju ingen anledning till det här, vi sitter ju i samma båt (mer eller mindre) allihopa här?... Och jag behöver verkligen hjälp och stöd.
Suget efter alkohol är nästan där hela tiden, och när jag väl hällt upp ett glas och tänker att "jag kan begränsa mig, det blir bara 2-3 glas ikväll" så går det över styr och jag har lätt druckit en hel flaska vin, och ibland mer.... Hur f-n slutar man?! Hur uppbådar jag viljestyrkan till att lägga av?
Jag är en utåtriktad och sällskaplig kvinna (57 år), har haft "höga" ambitioner med livet och vad jag skulle vilja göra (är aspirerande entreprenör), men börjar tappa hoppet, orken och all inspiration pga ensamheten... Covid-19 har definitivt inte gjort saken bättre, tvärtom! Har tre vuxna barn som alla flyttat hemifrån, har skilt mig 2005 och inte lyckats träffa någon ny partner jag trivs med-än... Och riktigt nära vänner har jag inte längre, alla har försvunnit av olika skäl. Visst har jag försökt att engagera mig i idella föreningar, gör det fortfarande, men ytligheen är påfallande och jag berättar inte om mina personliga problem utåt... Detta skapar en ond spiral av ensamhet som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Har även provat dejta via nätet, men när någon vill ses, backar jag ur. Rädslan för att inte duga, inte är tillräckligt snygg, dålig ekonomi i bakgrunden m.m är en del av varför just jag landar i ensamhetens land, med vin som tröst...
Vill inte bli som den alkis min egen mor var, men inser att jag redan är på god väg. Behöver bryta detta destruktiva beteende, finns det någon som vill hjälpa mig, vad ska jag göra?....
Ledsen 😔

@Musse Bara det att du är här på forumet visar att du börjar få nog! Den här gruppen heter ju dessutom Vara alkoholfri - jag vet ju inte alls mycket om hur du tänker? Men det är ett råd som är bra till att börja med! Jag kan i alla fall inte tänka att jag ska dricka "lagom", det blir alldeles för mycket förhandlingar om vad det skulle innebära... För mig är det så att jag fått hälsoproblem så jag har inget alternativ just nu! Att skriva i sin tråd här blir som en dagbok över sina tankar, funderingar o beslut... Det är bara ett tips. Sen dyker det förhoppningsvis upp lite kommentarer från andra kloka!
Sen kan man ju snurra runt här på allas sidor/grupp så man nästan blir yr i huvudet! Det finns så mycket bra o lärorikt... Önskar dig stort lycka till!

Trött som bara den idag. Städar tvättar handlar lagar mat. Tanken på lite vin har flugit förbi x antal gånger hittills. Tankar planer att jag kan åka till bolaget. Men de är bara tankar. Jag skulle kanske få lite mer energi och få nåt projekt gjort här hemma men desto mindre energi imorrn och inget gjort. Bättre med en balans😊

Nu hinner jag inte till bolaget så nu kan jag släppa den tanken🥳

Tack majsan_nu.🙏
Jag har haft problem länge men har aldrig funnit tillräcklig vilja att sluta dricka.
Jag hoppas jag är viljestark den här gången.

@Musse Bra beslut både för dig själv o dina barn och välkommen hit! Jag är ganska ny här oxå! Är på min dag 12 utan alkohol. Här finns så mycket tips att läsa, så många kloka, härliga, peppande o stödjande människor att ta hjälp av! Det finns även rådgivare du kan ha egen kontakt med mm. Kolla runt här om du inte redan gjort det!

Idag börjar min nykterhet. Det fungerar inte längre. Mina barn mår dåligt över mitt beteende. De är oroliga.
Jag ska göra det nu. För deras skull och för min egen.

@Onkel F Otrolig klok sköterska. Och du är lika klok. Återfall tillhör nog den nyktra resan i de allra flesta fall. Allra viktigast är att man direkt bryter dem - och inte känner att ”nu är det kört så nu kan jag lika gärna fortsätta dricka”. Sen blir suget förstår värre den första tiden efter ett återfall, men alla nyktra dagar du har i ditt bagage har du med dig. Du börjar om - du börjar inte från början. Stor skillnad.

Kram 🐘

Inser att jag skriver väldigt sällan, läser dock desto mer.
Känns som det händer mycket i huvudet med behandling 3 dagar i veckan, vissa deltagare går ut som man lär känna i gruppen och lämnar ett tomrum efter sig. Det kommer in nya och där känner jag igen mig i den ja rädsla som finns att ge sig in i något man inte kan styra själv och dela med sig av saker om sig själv som man knappt berättat för någon tidigare pga skam och rädsla vissa har också varit med om helt fruktansvärda saker men man känner alltid igen sig i något, precis som man känner igen sig i alla som skriver här, ibland känns det här forumet som aa i forum form och det är jag tacksam för då det ibland har räddat mig, så tack alla.

Jag har väll kommit så långt i min resa så jag inte riktigt kan kalla det de första stegen längre eller ibland känns det så, sedan går jag på ett aa möte så känner jag mig ibland precis som början de där första stapplande stegen och rädslan för att erkänna för sig själv att man har ett alkoholberoende. Den intensiva delen av min behandling med 3 ggr i veckan är klar den 8/10, jag känner en viss oro för det så jag känner en stor trygghet och lugn med att vara där, det är lite som ett aa möte men man lägger in redovisningar och föreläsningar också.. Men jag tänker att det blir bra och det kommer ju vara en efterbehandlings period också det känns tryggt men också viktigt att komma in mer i aa och känna den gemenskapen och ja ta med det just jag vill därifrån.

Jag har en kompis i behandlingsgruppen som tagit ett återfall så är lite ledsen för den personen skull samtidigt så är det så vanligt så bara det stannar där så är det bra. Påminns också om hur stark och gåtfull och lockande den där alkoholen kan vara och att den kommer finnas med mig länge eller ja för alltid egentligen.. Men just idag är jag nykter och kommer vara det resten av dagen..

Mitt luktsinne har ändrats eller påverkats av alkoholen. Jag känner avgas/bensindoft hela tiden. Doften känner jag när jag inte druckit. Har någon upplevt liknande?

Det har gått en dryg vecka sedan mitt återfall. Jag är lite förvånad över hur lätt det var att sätta stopp när jag insåg vad som höll på att hända, när jag insåg att jag var på väg ner i träsket igen. Jag har inte ens haft något sug efter det. Att jag har börjat lyssna mer på kroppen är nog en del av "framgången". Jag lägger in andningspauser emellanåt och, framför allt, jag sover när kroppen säger att den behöver det. Återhämtning ÄR livsviktig!

Jag säger absolut inte att det är ok att ta återfall, varken för mig eller någon annan, men det som hände kanske var nyttigt på sätt och vis. Det avdramatiserade återfallet som företeelse. Världen gick inte under. Det är som sköterskan på beroendemottagningen sa när jag beskrev det som ett misslyckande: -"Det är inget misslyckande, du har ju brutit återfallet. Nykterheten får inte vara en kamp". Hon har helt rätt. Jag har varit nästan fixerad vid att kunna notera varje ny nykter dag i min kalender. Lite av en kamp, som om bara var det det handlade om. Till vilken nytta? Har jag försökt samlat prestigepoäng? Återfallet stack hål på den bubblan. Det känns som om jag har fått en lite mjukare inställning, tagit ett steg tillbaka till det som är viktigt.
Nykterheten behöver inte vara en kamp, jag behöver bara leva den.

Lev väl!

Precis kommit hem från fisketur med sonen😍 så härligt att kunna ta bilen och hitta på saker istället.

Har sambo och två barn. Utbildning bra jobb. Ingen vet min hemlighet förutom min sambo. Fram tills för ca 6 år sedan drack jag enbart vid särskilda tillfällen, aldrig hemma. Dock har jag väl alltid varit typ fullast på alla fester tillbaka i tiden… partypinglan som alla vill ska med för annars blir de ingen fest! Usch och fy!

Har haft kul med alkohol med kompisar tidigare men de går inte längre. Försöker acceptera de nu. Senaste tre åren har jag druckit hemma. Började med fre lör för att till slut dricka varannan var tredje dag. Och aldrig nöjd heller.

Misstänker att jag är i en osund relation. Eller jag vet att jag är de men har inte ork att göra nåt åt de just nu.. sambon har varit arg på mig i perioder för drickandet, kan även pika mig inför folk om mitt drickande. I nästa stund har vi vänner här och han uppmuntrar mig till att dricka för de är så trevligt, och som sagt jag drar upp stämningen. Som nu ikväll ringde han och undra om vi skulle åka till några bekanta för de ville bjuda mig på vin. Jag sa nej men han tjata och tyckte jag va tråkig. Jag blir alldeles förvirrad?? Jag har gråtit och lagt korten på bordet för honom. Bett honom om hjälp. Känner mig som en spelpjäs i hans liv. Detta sårar mig så oerhört.

I bagaget har jag en farfar som söp ihjäl sig, en pappa med alkoholproblem när jag va barn, fått se en hel del saker. Han har inga problem nu, men vi pratar typ aldrig.

Tänk att från hemska mardrömmar, skakningar, känsla av att kunna dö och en otrolig rädsla för att aldrig må bra igen kan förändras på bara några dagar. Dag 1-3 var några av de värsta dagarna i mitt liv. Idag är jag inne på dag fyra som nykter och ångesten börjar lägga sig. Har googlat och läst trådar under hela dagarna, vilket både gett mig lugn men samtidigt rädsla då jag är hypokondriker och rädd för DT. Känner att jag äntligen kan koppla av nu och glädjas åt att jag faktiskt kunde sova inatt utan uppvak med svettningar och mardrömmar. Hade även en vilopuls på mellan 55-65 inatt vilket är stor skillnad från dag ett då den låg på runt 90.

Problemet för mig är inte att hålla mig från alkoholen, får inget sig på det sättet och har haft många nyktra perioder tidigare. Problemet för mig är när jag väl dricker och då inte kan stoppa det. Nu är jag bara peppad på att bevisa för vänner och familj att jag ska hålla detta nu för att jag insett att jag är alkoholist.

I julas hade jag ett uppehåll på 100 dagar och då gick jag på AA-möten. Kände mig inte alls bekväm där då alla pratade om sig och återfall, vilket inte mitt alkoholmissbruk består av. Tyckte det var för mycket prat om Gud också vilket inte tilltalade mig. Finns det andra ställen att prata kring sitt drickande på?

Tack alla som finns här.

Någon i liknande situation som vill följas åt?