Senaste kommentarerna i forumet

@Körsbärsblomman Ja, jag känner mig stolt och glad. Det var en seger.

En dag i sänder, tänker jag, och ser hur många dagar som gått. Det är som en kamp, och när man klarat en dag känns det som en seger. Jag har PTSD sedan jag blev kroniskt sjuk i 4-årsåldern och traumatiserad i vård och medföljande utanförskap. Även om tröskeln kan vara hög och vi är ju inte mer än människor kan vi försöka göra bra val. Det kan ta tid att lyckas. Jag är inte där än men har nu flera dagar sedan senaste misslyckandet. Jag slutar inte heller när jag kommit igång, tappar minnet och blir korkad. Man måste verkligen fundera över vad som är bra för en och vad man ska undvika. Man behöver allt stöd i världen, känner jag det som, och det tog lång tid det jag insett om mina syskon innan jag tog steget att ta avstånd från dem, och en börda lättade från mina axlar.

@trött_och_less_72 En dag i sänder, tänker jag, och ser hur många dagar som gått. Det är som en kamp, och när man klarat en dag känns det som en seger. Jag har PTSD sedan jag blev kroniskt sjuk i 4-årsåldern och traumatiserad i vård och medföljande utanförskap. Även om tröskeln kan vara hög och vi är ju inte mer än människor kan vi försöka göra bra val. Det kan ta tid att lyckas. Jag är inte där än men har nu flera dagar sedan senaste misslyckandet. Jag slutar inte heller när jag kommit igång, tappar minnet och blir korkad. Tufft, men kanske det inte är bra att du träffar din mor medan du jobbar med dig själv. Man måste verkligen fundera över vad som är bra för en och vad man ska undvika. Man behöver allt stöd i världen, känner jag det som, och det tog lång tid det jag insett om mina syskon innan jag tog steget, och en börda lättade från mina axlar.

Jag lägger in min text även i min tråd, vill spara som dagboksanteckning.

@Nykter2021
Tack för svaret. Ja 3 månader kanske är ett bättre mål än endast 1 månad? Just nu känns det som att endast en helg utan giftet är ett stort steg.

@Arktos skrev:"Jag har fått lov att vända ryggen åt mina syskon i processen."
Jag kommer att få vända typ 95% av alla jag känner i den här processen. Mina föräldrar brukar jag träffa ganska ofta nu för tiden. Det blev så i och med skilsmässan. Dom var ett stort stöd i början. Tyvärr dricker min mor en hel del. Hon öppnar en BiB och dricker tills hon stupar typ.. Pappa sitter och muttrar och är sur för det men gör inget åt det. Så blir det varje gång så det är inget roligt att umgås med dom.. Min mor blev skadad i tsunamin 2004 0ch förlorade en medlem i familjen så hon har sin egen historia. Hon är inte samma människa som innan det är helt klart.

Mitt problem är som många andras. Jag kan inte sluta dricka när jag börjar.. Ut och ta en öl med en kompis betyder att vi går ut och dricker tills vi (jag) typ stupar. Man har alltid varit typ fullast vid bordet vid familjemiddagar med x-frun sedan man tappat kontrollen. Vaknat dagen efter och inte vetat när eller hur man kommit i säng eller vad som hänt. Livrädd att man gjort eller sagt nåt idiotiskt. Lovat sig själv att inte dricka så mycket igen. Tills nästa gång. Fy fan vad jag föraktar mig själv för hur jag levat. Så förbannat jävla svag och patetisk.

Det ska bli ändring nu.

Det jobbar en gammal klasskamrat på systemet. Jag ber till gudarna varje gång att hon inte jobbar eller ser mig när jag går dit varje helg. Men, det gör hon oftast känns det som. En trevlig kvinna. Jag undrar varje gång vad hon tänker när hon ser mig där eller om hon räknar hur mycket jag köper och håller räkningen för att se hur mycket jag dricker? "stackare" "patetiskt"? usch....

@Körsbärsblomman Superbra idé! När alkoholdjävulen viskar i ditt öra ”ett glas funkar nog” kan du drämma hen i skallen med en färdig lista över fyllesynder. Ryt ”NEJ” direkt, börja INTE förhandla.

Gör en lista över positiva saker med nykterheten också! Fyll på den listan efterhand som tiden går. Att lyfta varje liten nykter fördel till skyarna är en bra strategi.

Kram 🐘

@Körsbärsblomman Tack! Vi ser om jag kan komma ur detta utan mediciner. Hade ju varit skönt att slippa. Idag har jag haft liiite hjärnspöken men gått bra ändå. Känns som om det kommer bli värre imorgon på tredje dagen. Har fått för mig det i alla fall 😁. Har du klarat det? Är du nykter?

Jag vet att hjärnan lätt glömmer dåliga saker och med tiden är det lätt att skönmåla minnen. Funderar därför om jag skulle sätta mig och lista alla dåliga saker som skett när jag druckit alkohol? Som jag kan plocka fram i framtiden (när hjärnan kanske försöker luras och låta mig tro att jag skulle kunna dricka igen).
Är det någon av er andra som gjort en sån lista?

Välkommen till nykterheten @Fiktiv!
Du kommer säkert greja detta utan Antabus, men om du skulle behöva det så tycker jag verkligen du ska söka hjälp och få det. Jag har ingen erfarenhet av detta, men är du säker på att de gör en orosanmälan när du söker för detta? Det låter otroligt om soc. skulle behöva utreda varenda förälder som sökte vård för alkoholproblem… Men som sagt jag har ingen koll alls på det.
Dock har jag erfarenhet att dra på mig en orosanmälan… Det enda som hände var att jag fick gå på ett enda möte på soc. och prata om det inträffade. Sen var det inte mer med det.

@Arktos Va starkt att du stod emot suget!

Läst. Du skriver redigt och bra och har kommit på något väldigt bra, att du inte vill supa. Jag är ny här och har knappt något socialt nätverk och därmed inga suparkompisar. Det gäller att umgås med personer som är bra för en och rata resten. Jag har fått lov att vända ryggen åt mina syskon i processen.

@trött_och_less_72
Välkommen hit! Din text är inte alls osammanhängande utan fullt begriplig! Bra att du tar tag i din situation. Det måste komma inifrån.
Jag har varit här sedan december 2020 och tillhör dem som envist håller fast vid att dricka måttligt. Trots det så vill jag ändå råda dig att ta en nykter period om minst 3 månader så att du får uppleva att vakna utan huvudvärk, få tillbaka minnet och öka på ditt självförtroende. Du behöver inte bestämma dig för mer än så just nu. Kanske måste du ta en dag i taget. Läs och fundera - det är det du kan sysselsätta dig med när du är ensam en fredag och inte dricker. Det är väl investerad tid - jag lovar.
Under Stöd hittar du programmet här på alkoholhjälpen och där får du även stöd av rådgivarna. Det har varit ovärdeligt för mig. Varför inte testa och se om det är något för dig! Läs i trådarna och skriv din dagbok - den är guld värd när du behöver se tillbaka och reflektera.
Lycka till!

@Andrahalvlek, tack 🙏
Jo, det funkar nog mot stress också, men skillnaden är att jag trots allt måste få ur mig lite arbete när jag börjar jobba. Nu kan jag stanna kvar under filten hela dagen om det behövs 😊

Jag är trött på att leva så här som jag gör och gjort så länge som jag kan minnas.
Redan som 14 år var vi ute och drack nästan varje helg och fick minnesluckor. Ha ha. Kul tyckte man då.
Sen fortsatte festandet. Som 18-åring var det standard att dricka varje helg. Det var alltid fest någonstans.
Det är väl kanske ganska vanligt och tillhör ungdomen. De flesta lägger ned det där sen och börjar ta ansvar när dom skaffar familj. Inte jag dock. Familj/jobb skaffade jag men mina vanor fortsatte och eskalerade.
Jag träffade en kvinna som drack lika mycket som jag. Vi har tre barn tillsammans. Vi höll ihop i 20 år innan vi skilde oss. Innan henne så drack jag aldrig mer än en gång per vecka men med henne blev det standard att dricka både fredag och lördag och det gjorde vi i alla år vi var tillsammans. Hon drack dock inget när hon var gravid.

De sista åren vi var tillsammans eskalerade drickandet från standard fre-lör till att bli en dag extra. Man började helgen på torsdag liksom. Sen blev det standard också. Sen fortsatte det.. På slutet av äktenskapet var det säkert 4-5 dagar i veckan. Jag skäms så otroligt mycket över detta. Att jag varit full inför barnen så många gånger.
Hursomhelst så träffade hon en annan, var otrogen och lämnade på ett vidrigt sätt som tog mig väldigt hårt. Jag svor då att jag aldrig skulle dricka för att bedöva smärtan. Det höll naturligtvis inte även om jag drog ned till att endast dricka på helgerna.
Min son som idag är 13 säger att han inte vill att jag ska dricka de helger dom är hos mig. ( vi har varannan vecka) men jag kan ändå inte hålla mig från att dricka. Jag dricker mig inte redlös men dricker ändå en 5-6 50 cl starköl varje fre-lör för att bli lite lugn. I söndags kraschade jag och började gråta i duschen. Jag skäms så otroligt mycket.
Jag vet att jag är en alkoholist men när helgen närmar sig så hittar jag alltid på ursäkter... Ni vet.. Det är ju fredag!! Jag har jobbat hela veckan och förtjänar en öl osv. Efter en öl som jag sveper från kylen till sopnedkastet är det kört.

Idag är jag 49 år. Fyller 50 nästa år. Det längsta jag hållit upp var i 3 veckor. Det var i vintras. Fick en impuls bara att ta en vit måndad. Det gick även om helgerna blev oerhört långa men jag minns att det kändes väldigt konstigt och att jag fick en väldig energi som jag inte känt på evigheter. Orkade t om städa ur källaren på en söndag förmiddag och sådana saker som jag skjutit upp. Det var när jag inte ens klarade en månad då som jag erkände för mig själv att jag behöver hjälp.
Jag vill ha hjälp!! Alkoholen har förstört så oerhört mycket i mitt liv men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag har inga nära vänner kvar som man bara kan hänga med. Dom har flyttat långt bort och när vi umgås några gånger per år så dricker vi. De som bor i närheten är gamla par vi umgicks med som gifta. Träffar man dom ibland så dricks det. Jag träffade en kvinna ett år efter äktenskapet. Det var trevligt såklart. Hon bodde 20 mil bort. När vi träffades så dracks det. Vi blev mer polare som drack än ett par till slut.
Jag hatar det här. Det känns som att vad man än gör eller ska göra så måste det drickas. Hur står man ut ensam en fredag utan barn utan att sitta framför stereo/tv och dricka öl?

Det här är ju väldigt osammanhängande och det är nog ingen som läser det här. Jag får nog kanske göra det här till min egen dagbok. Hur som så är det nu iallafall den 2:a Augusti och jag har som första mål att jag ska vara nykter hela den här månaden. Det är 4 helger. 8 fyllor som jag vill slippa. Vill slippa den här huvudvärken. minnesförlusten man får om man är ensam och det spårar ur och blir upp mot 10 öl en kväll. Det dåliga samvetet. Jag har märkt att jag fått dåligt minne de senaste åren.. Disträ... Dåligt självförtroende mm mm.. jag tror att det är den där jävla alkoholen som ligger bakom nästan allt.

@Varafrisk Japp detta är första gången jag försöker mig på nykterhet. Jag jobbar inte inom socialtjänsten utan man kan se det mer som ett samarbete. Jag valde att sluta helt då jag inte klarar av måttligt drickande. Har testat mååånga gånger. Allt eller inget för min del. Åtminstone till en början. Jag är runt 35 årsåldern och har barn hemma. Vet inte hur det kunde bli såhär illa men så är det. Tog lång tid innan jag kunde erkänna eller säga det högt ens. Men vetat det länge. Har druckit i flera år men inte förrän senaste året har det blivit ett tvång. Gör det jag måste för att sen kunna dricka vin. Efter ett glas blir jag passiv. Sen fortsätter det. Glas efter glas. Ska sanningen fram så är det ångesten jg inte orkar med mer. Det ständiga dåliga samvetet. Att inte vara den mamma mina barn förtjänar. Så nu får det räcka. Hoppas du hänger på och kämpar för ett nyktert liv du med ❤️
Kram

Grattis till 31 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och att du upplevt att en fåtölj, filt och djupandning lindrar oro, ångest. Funkar nog lika bra mot vardagsstressen. Tror jag. Försök att få till det som en daglig rutin, då funkar det nog förebyggande. Tror jag.

Kram 🐘

Kände starkt sug idag. Planerade inköp och var på väg att handla med att lämna återvinning som ursäkt. Men på vägen kände jag den milda luften och de raska stegen, och tänkte att det ville jag inte förstöra, så jag vända och gick hem utan att köpa ut. Jag tänkte att jag får vara trött. När jag kom hem erbjöd min mor sig självmant att laga lunch. Det stärkte mitt beslut.

@Fiktiv Är det första gången som du försöker att bli nykter? Under hur lång tid har du druckit? Dricker både du och din sambo?

Jag är endast en medmänniska så jag skriver utifrån mina egna erfarenheter. Och jag är själv fast i beroendet men strävar att bli nykter. Jag tänker att om man inte klarar av att bli nykter på egen hand är antabus en stor hjälp så var det iaf för mig. Fast som jag har skrivit tidigare så kunde jag inte fortsätta pga höga levervärden. Att få stöd av en beroendemottagning kan också vara en bra hjälp. Det är ju alltid en läkare som skriver ut antabus. Tänker att det ser olika ut om det finns en läkare knuten till en beroendemottagning eller om det är läkaren på vårdcentralen som skriver ut. För min del var det läkaren på vårdcentralen.

Du frågade mig om jag har barn, jag har barn men de är vuxna och har flyttat hemifrån. De vet om mitt beroende. Fast det är endast det senaste året eller de två senaste åren som de har vetat om det. Det var skönt att berätta för dem. Så att de kunde förstå mina humörväxlingar. Vi har pratat om hur det var den sista tiden då de bodde hemma.

Du skrev att du jobbar inom socialtjänsten? Tänker du att du skulle förlora ditt arbete om någon gjorde en orosanmälan? Om det blir så att du ber om att få antabus tänker jag att det visar att du tar ett ansvar för ditt beroende. Att bli beroende kan man bli oavsett ålder, profession, kön, om man är förälder eller inte, små barn eller inte...jag listan kan göras lång. Det finns liksom inget skydd. Men eftersom du har barn så är ju viktigt att bli fri från detta beroende. Och du är inte ensam forumet finns...vi finns.

Kämpa på...och kram:)

@Fiktiv Ser att du har en egen tråd. Jag tänker att jag fortsätter att skriva i den. Hoppas att det känns ok för dig.

Kram

@loztzoul Hur går det för dig med antabusen? Har du börjat ta medicinen?

Kram

@Arktos Jag är bara på dag 2 än så länge så avvaktar med att söka vård. Men om jag inte klarar det på egen hand så får jag ta det därefter. Man borde ju kunna få något utskrivet via beroendemottagning? Eller?

@Körsbärsblomman Ja, jag har inte gett mig den valmöjligheten. Det finns barriärer att riva mot konstruktiva val, så människors valfrihet är ofta begränsad och många jag möter ser sig gärna som offer, så även mina syskon. Men jag vill inte vara ett offer, jag vill röra mig framåt, och för det är det nödvändigt att jag bryter med självömkande och destruktiva människor, och dit hör mina syskon. Jag har gjort det nu, och det känns befriande och låser samtidigt upp andra möjligheter och förbättrar mitt liv.

Ibland är det bra att inte stagnera, utan att röra sig framåt, även om man känner sig hotad av en orosanmälan. Visst, det känns som en kränkning, har varit där två gånger, men det gick bra. Om ett sätt att leva inte passar ens jobb kanske man bör sadla om. Jag har genom handikapp fått kämpa för jobb på grund av ovillig vård och myndigheter, men efter en lång och krokig väg har jag insett att kampen för jobb är förgäves. Det får gå som det vill, även om tanken är väldigt ovan och bidrar till suget. Min tillvaro är ännu inte ordnad.

@Varafrisk Man kan säga att jag också jobbar med socialtjänsten. Jag är inte ensam, har min sambo också. Vet inte hur starkt mitt beroende är än. Är bara på dag nummer två. Så vet ju inte om jag ens behöver antabus 😁. Tänkte mer ifall att... Har du barn?

Kram

@Fiktiv Har inte arbetat inom socialtjänsten men ofta kontakt med socialtjänsten i mitt arbete. Så när du nu berättar om anmälan gällande din vän så kan jag mer förstå den. Jag kan förstå att det känns som ett nederlag och att det är läskigt men det handlar mer om att hjälpa än att stjälpa.

Är du ensam med dina barn? Har du ett starkt beroende? Har du börjat med antabusen?

Kram

Dag 31. Oron och ångesten kan jag hantera via en fåtölj, filt och djupandning. Jag har nu verkligen insett att det släpper efter ett tag, faktiskt nästan lika snabbt som med vinet.
Så den självmedicineringen känner jag mig för tillfället skyddad ifrån. Tror som sagt det kommer att bli värre med behovet av raketbränsle när vardagen startar. Att dricka för att orka.
Men idag är idag, lever här och nu i semester ännu en vecka.

Igår var en märklig dag. Hade stunder när jag verkligen kände mig pånyttfödd och lycklig över nykterheten, och i dessa stunder kom nästan samtidigt starkt sug. På kvällens AA-möte vittnade en kille om exakt samma erfarenhet (han var fem veckor nykter). Vi fick åter repeterat den klassiska devisen:
När du mår dåligt - gå på ett AA-möte
När du mår bra - SPRING till ett AA-möte.
Dessutom påmindes vi om att sug kan kännas skrämmande men det är inte ett dugg farligt, så länge vi låter bli det första glaset. Så självklart, men så bra att få det inhamrat i skallen. Dessutom menade en kvinna (20 år nykter) att det vi känner som nyktra snarare är längtan efter alkohol, suget kommer först då vi har druckit det där första glaset, och DÅ är det ett farligt sug. Orden är viktiga, de får mig att reflektera inåt och det hjälper mig i min nykterhet.

Läste om att vikten att kommentera mer för att alla här på forumet (och kanske framför allt nya) ska känna sig sedda och mindre ensamma. Så känner jag också, men det känns övermäktigt. Läser i princip allt, scrollar genom "Senaste kommentarer" två gånger om dagen. Saknar funktionen som fanns förut med hjärtmarkeringarna jättemycket.

Önskar alla en fin start på en ny vecka.
Tro, Hopp & Kärlek