Senaste kommentarerna i forumet

@Rehacer @vår2022 Så ni har snö. Här är ingen snö men kallt som tusan.. Längtar efter lite vårvärme. Ska sätta luktärtsfrön i morgon, ser så fram emot att komma igång med inköp av perenner, lite odling och annat!
🌱🌸

Kan man verkligen bara lägga ned ett missbruk som man varit fast i under dryga 20 år? Jag har visserligen inte alltid supit som jag gjorde de sista fem åren, men jag har varit på gränsen och druckit för mycket sedan jag skilde mig, och det är över tjugo år sedan nu. Jag har druckit för att kunna jobba, druckit för att våga dejta, druckit för att orka ta hand om min familj. Men det gick åt helvete förstås eftersom jag drack mer och mer för varje månad som gick.

Jag kommer knappt ihåg hur ofta jag var påverkad när jag borde varit nykter, eftersom det var nästan hela tiden. Att vara ständigt påverkad var mitt normalläge och därför är det svårt att bena ut särskilda tillfällen men jag vet med bestämdhet att jag jag drack innan jag gick på anställningsintervju för jobb jag fick 2003, och drack innan jag gick på nästa intervju för ett jobb jag fick 2006 och jag var klart berusad på intervjun för jobbet jag fick 2008. Att jag var påverkad när jag sökte jobb var något som förvånade mig i efterhand. Märkte ingen något? Nej, då hade jag inte fått de jobben och eftersom jag kom undan med det så fortsatte jag.

När jag började jobba i city 2006 inledde jag ovanan att dricka på krogen på väg hem nästan varje kväll de veckor mina barn var med sin pappa. Senare blev det varje vecka vartefter barnen började klara sig själva på kvällarna. På den tiden drack jag öl och det blev ofta 6-8 stora starköl per gång. Ibland shots till det. På fredagarna mer förstås. Det var i den krogmiljön jag träffade nya "vänner" och mötte männen jag dejtade. De drack som jag, så jag var i ett sällskap där ingen ifrågasatte min alkoholförbrukning. Om jag var i annat sällskap, t.ex. med jobbet på konferens så visade jag inte hur mycket jag kunde få i mig. Jag drack mycket måttligt till middagen men tömde minibaren eller drack medhavt vin ensam på rummet, till och med i pauserna mitt på dagen.

De sista åren innan allt brast och medan mina chefer fortfarande trodde jag kunde rehabiliteras brukade jag gå till Systembolaget på lunchen. Jag köpte tre flaskor rött vin på Pet-flaska som ju inte vägde så mycket. Jag hade stor handväska och en flaska tömde jag på två vändor till toaletten under eftermiddagen, sedan drack jag på stampuben på väg hem och slutligen tömde jag de två andra flaskorna innan jag somnade när jag kommit hem. Om jag nickade till innan jag tömt allt så drack jag ur det sista på morgonen innan jag åkte till jobbet.

När jag några år senare förlorat jobb efter jobb och "jobbat hemifrån" första halvåret av pandemin innan jag fick sparken igen var jag efter ett års arbetslöshet så försupen att jag inte fungerade normalt på ett enda sätt längre. Varken yrkesmässigt, socialt, mentalt eller fysiskt. Jag drack minst tre liter vin per dag och ofta mer än så. När alkoholen var på väg att ta slut greps jag av ett märkligt och smärtsamt ångestbeteende som innebar att jag gjorde vad som helst för att få tag på mer att dricka. Det fick aldrig sina i mina lager.

Jag tyckte inte om att dricka. Jag hatade smaken av det sura vinet som jag hällde i mig i stora dricksglas så snabbt jag kunde. Allt för att så snart som möjligt få den lilla lugnande effekten som brukade komma efter ett tag. Sedan somnade jag oftast och så fort jag vaknade drack jag mer, dygnet runt. Jag gick bara ut för att gå på Systembolaget. Jag tvättade inte håret, duschade sällan, borstade knappt tänderna och jag skötte inte mitt hem. Till och med min säng där jag tillbringade hela dygnet var så äcklig och solkig att jag inte förstår idag hur jag orkade med mig själv. Men det gjorde jag ju inte. Men det var ändå så jag levde mitt liv under det sista året fram till i somras. Det fanns inget annat för mig. Jag var slut som människa.

Idag har det gått nästan åtta månader sedan jag drack alkohol. Det var inte så svårt att lägga av som det varit alla andra gånger när jag försökt sluta dricka. Jag vet inte riktigt hur jag gjorde. Jag undrar fortfarande om det var Gud som hjälpte mig och gav mig styrkan eftersom jag inte kan minnas abstinens eller kval förknippade med att sluta dricka i somras. Jag har upplevt så många värre försök att lägga ned och genomlevt alla typer av ångest förknippat med att försöka sluta dricka, att jag förvånades över att det inte blev så den här gången. Kanske för att jag var på min totala botten. Jag hade inget val. Om jag fortsatt dricka hade jag supit ihjäl mig.

Var står jag idag? Jag har fått fast jobb där jag trivs och med en bra lön. Jag har fina kollegor, fått tillbaks kontakten med mina barn och betalat av mina skulder. Jag saknar fortfarande körkort så det är något jag skulle vilja fixa tillbaks innan jag blir för gammal, men det är en liten sak i det stora hela. Jag är så oerhört tacksam över den vändning mitt liv tog och jag fattar knappt att jag fått den här chansen. Nu är jag bara så ledsen över alla år jag pissat bort med mitt supande. Jag är gammal nu och jag kommer inte få tillbaks allt jag förstört under mina år som alkoholist. Alla fina människor jag tappat kontakten med, de män jag älskat och som älskade mig, tills jag gav upp dem för att dricka i stället, åren med mina barn när jag var en skitdålig mamma kommer heller aldrig tillbaks.

Men jag får nöja mig med det jag fått. Klockan går inte att vrida tillbaka, men jag kan försöka göra det bästa av den tid jag fått ha kvar.

Ha en fin söndag, alla!

@@CatLady

Det låter jättehärligt!
Grattis🥇🎉
Det är så skönt att läsa att du mår bra.
Hoppas att jag också kommer dit 🙂

Dag 168. Jag märker hur bra det är för mig att skriva ned mina tankar och sätta ord på dem här i min ”dagbok”. Framförallt om det är något som trycker, då lättare det lite och som Anders Hansen säger så påverkar det vår hjärna och har en dämpande effekt. Han säger också att ju bättre du blir på att beskriva dina känslor desto bättre blir du på att observera dem utifrån istället för att dras med av dem, klokt. Jag känner en slags oro och jag vet att det har med min sons situation att göra. Han har flyttat hem igen, är mest för sig själv på sitt rum, inte så mycket för att prata om hur han mår, inga kompisar som han träffar, tillbakadragen. Han gör egen musik i datorn, han är verkligen en talang i musiken. Han har svårt att bli nöjd med det han gör, otroligt självkritisk. Vet inte hur hans planer ser ut, han har förmodligen social ångest. Försöker nå honom men det är svårt. Jag blir obekväm och han också. Svårt att sätta press på honom. Vänt på dygnet. Väntar ut honom lite, att det är han som ska komma och berätta om hur han tänker om framtiden, men vet inte hur länge jag ska vänta. Han har driv, han har koll, han har klarat att bo själv och sköta allt, han vill inte bo här, säger att det är som att gå tillbaka massa år i tiden. Men då måste han ha en egen ekonomi, ett jobb för att kunna försörja sig själv…han passar inte i i mallen som gäller i samhället. Detta oroar mig och det känns svårt. Jag har bestämt mig för att inte ta över i hans liv, att inte fixa för mycket. Att jag inte ska projicera mina känslor på honom, han har sitt känsloliv, han har sina egenskaper och personlighet, jag har mina och det skiljer sig åt.

Jag reflekterar också kring att det var i sådana här lägen jag tog till alkohol för att bedöva och fly bort från mina tankar och känslor. Det gör jag inte idag och jag har inte behov eller sug efter det. Skönt att det är så i alla fall, bara tanken på att jag gjorde så förr ger mig ångest. Usch! All ångest stoppades för tillfället men lagrades bara på. När ruset var borta var jag på exakt samma ställe igen men med lagrad ångest, noll förflyttning framåt, tvärtom jag förflyttades jag bara längre och längre bakåt till helvetet.

Nu känns det faktiskt lite lättare! Ett helvete är i alla fall borta, alkoholen. Det andra som tynger mig är livet som inte alltid är så lätt, men det är inte helvetet, stor skillnad. Det får bli en dag i taget, ta stöd av min man och bolla lite så att jag håller mig kvar på rätt plats i livet. Mitt liv. Då har jag mycket bättre resurser att ta tag i livet och de utmaningar som finns runt omkring mig. Det ordnar sig, det kommer att bli bra!❤️

Hej, välkommen!
Bra jobbat! Jag kämpar själv och har stöd både härifrån och från AA. Det är svårt att lösa helt själv tycker jag.

@@CatLady Grattis till månadsdagen!🥳. Låter som du har det skönt och allt rullar på bra😁. Det är bara att fortsätta så. Ha en fin söndag🌞🌷💕

@Surkärring Ok, vad bra. Nyfiken på hur dina tankar om vin är nu, finns det fortfarande romatiska tankar om det som du hade på sista tiden?

Ja, nä alltså jag har inte gett upp. Jag bara tyckte att det var intressant att testa om det var så underbart med vin som jag romantiserat om sista tiden och 6 månader är jag väldigt glad för så det var ett bra tillfälle.
Det var inte så himla fantastiskt. Så nu kör jag 6 månader till. Vita alltså.

Dag 31, månadsdagen

Idag är det månadsdag, slutade den 9:e.
Har inte skrivit här på några dagar, för ska jag vara helt ärlig så har jag inte ens känt att jag har haft behovet av att vara inne och läsa. Jag har knappt tänkt på alkohol alls sista dagarna. Det har bara fladdrat förbi en tanke då och då när jag tex varit på ett sportevent och när jag och mim väl planerat krogbesök om ett par veckor. I övrigt så tänker jag inte på det och jag känner heller inget sug efter det.

Jag mår så himla bra och är så glad. Det känns som jag håller på att få mitt liv tillbaka. Jag orkar faktiskt göra saker nu och har inte hittat på en enda ursäkt för att slippa umgås med vänner eller göra ärenden 😊

Hoppas ni som läser har en fin lördagskväll. Själv äter jag hallonsorbet och ser på film!

Kramar 💕

@Surkärring Viktigaste nu är att inte släppa taget och ge upp. Spelar ingen roll att du börjar om igen, huvudsaken är att du inte fortsätter dricka. Du har jobbat på så otroligt bra och du är stark💪. Du kan fixa det igen! Om du vill, berätta hur det gick till, hur du tänkte och tog ett beslut att dricka. Det kan vi lära oss av allihopa.

Kämpa på nu!💪🌷💕

Jag höll 6 vita månader. Yay.
Nu börjar jag om från noll.
Det är ok.
Ett övervägt beslut.
Lite synd, kanske men jag är ok.

Dag 167. Herre gud vad det kommit snö de senaste två dagarna, över 40 cm! Mycket skottande i omgångar, puh! Hade inte tänkt ha något träningspass idag men det blev det ändå, av skottande, snötvätt av stora tunga mattor och pulsande i snön på hundpromenaden. Ikväll blir det glass i stora lass till en film, en väl värd belöning.

Kanske är det på väg mot en öppning i min frostiga relation med en närstående. Samtalet kraschade för några veckor sedan, när vi pratade om det som skaver sedan i somras och tystnad har rått. Min nykterhet och min bearbetning av mig själv har stärkt mig psykiskt. Jag faller inte i djupet längre som tidigare, jag känner mig stabil med fötterna på jorden och sätter mina egna gränser för mina känslor och hur jag mår bra. En ny bättre version av mig själv håller på att utforma sig. Verkar som hen börjat inse att jag menar allvar och att det inte kommer att bli som det skett förr, i mina ögon på hens villkor. Ett nytt beteende från min sida, för oss båda. Hen verkar acceptera, degree to disagree, att våra narrativ är olika och att det får vara så och att det är det enda sättet för oss att kunna ha en relation. Att det som skedde inte var bra för någon, men vi har olika syn på det och det får vara så. Vi kan inte nå enighet på annat sätt. Jag förespråkar att kunna reda ut en konflikt där man kan nå bättre resultat, där man kan få vara arg och säga ifrån det som känns fel och att man kan ta till sig och göra bättre framöver, men det är inte möjligt i detta fall. Får se hur det utvecklar sig, jag är i alla fall glad över att jag kunnat göra denna förändring hos mig.

Ha en fin lördag!⛄️🌷💕

@Geggan Ja, att tänka positivt om sin nykterhet är oerhört effektfullt för att motverka att ta till flaskan. Tankens kraft är enorm. Att istället söka inom sig och våga vara kvar i de negativa känslorna och utforska dem hur de påverkar och varför, kan lösa mycket ångest och oro. Det kan leda till sinnesro och acceptans. Viktigt att påminna sig om🌷💕

Igår gick jag på aa- möte . Påminnelse om att det ofta är det som kommer före drickandet som är problemet- ältande, harm, negativa känslor, oro. Och att en stor del av jobbet är att handskas med dessa känslor och inte döva. Överlämna. Söka sinnesro och acceptans. Möten ger en riktig sjukdomsinsikt och påminner om allvaret i alltihop.

Välkommen hit @Sober.Now ! Detta forum är ett bra stöd tycker jag. Bra att skriva lite varje dag, intressant och inspirerande att läsa andra. Det låter verkligen som om du behöver en förändring. 42 dagar är redan en hel del! 😊

Hej

Har alltid druckit mest, varit fullast sedan jag debuterade när jag var 17. Är nu 50 och som rubriken säger måste jag sluta innan jag dör. Har nyligen blivit påkörd av spårvagn, hade änglavakt och klarade mig med mindre skador, umgåtts med pundare...tagit så mycket tjack att det är ett under att jag lever. Resor på fyllan till mängder av länder, minnesluckor jämnt, enorma mängder pengar upp i rök. Inlagd på beroendekliniker, psyket, ett 10-tal ggr. Nu fått ultimatum av sambo - en droppe till och hon lämnar. Nykter dag 42 nu.

Kan inte sluta när jag börjat dricka...15 öl och en kvarting whiskey utan problem.
Har passerat alla gränser, stått utan för bolaget och druckit.

@Rehacer Tack, det glädjer mig att du tycker om mina ord och formuleringar och att du förstår dem🥰. Ibland skriver jag så mycket och om samma saker flera gånger så att jag själv snurrar upp mig i mina tankar, vänta vad sa nu och menade jag nu?😂. Ja, vi måste alltid försöka minnas hur det var och inte glömma varför och av vilken anledning vi är här.

Ha en fin lördag du med. Här ska skottas, slängas ut mattor i snön och renas, det har kommit 41 cm snö!⛄️🌷💕

@majken_r Idag dag 98🥳. Stunder, längre eller kortare av eftertänksamhet kommer och går och tar oss framåt i den riktningen vi önskar. Kanske behöver dessa stunder vara lite gråa och uttråkande för att man ska kunna fundera och reflektera och känna skillnaden när man fått mer klarhet i hur man vill fortsätta sin resa. Skillnaden som känns är känslan av stabilitet och trygghet och det gråa uttråkade sinnet släpper lite. Att man fått ihop sina tankar som spretar åt olika håll och känner, ja, så här vill jag göra, det här känns rätt väg att fortsätta på, en känsla av lugn och harmoni.

Ha en riktigt fin lördag, här har det kommit 41 cm snö!🌷💕⛄️

@vår2022
Du är ju verkligen så bäst på att formulera dig så man förstår! Jag älskar dina ord. Tack! 🧡
Jag har förstört min hjärna, jag kommer aldrig kunna återkalla det. Den är programmerad för livet. Den är programmerad att den enda riktiga, sanna glädjen & belöningen är alkohol. Oavsett hur länge vi försöker lära om den så landar den ändå i det om vi dricker. Tillbaka till ruta ett. Stora ord, behöver påminnas om det.
Ha en fin lördag min vän!
Kram 🤗

@majken_r
Godmorgon fina du!
98 dagar, snart 100!! Du imponerar!
Det är bra att vi kan hjälpa varandra här, att andras erfarenheter kan bli till hjälp för oss själva. För vi är på samma resa, har liknande bagage och samma frågor inför framtiden. Ingen är färdigutbildad i detta och därför är det så viktigt att ha möjligheten att lära av varandra.
Skönt att du känner att det vänt lite nu, att dagarna inte är lika tråkiga! Bra! 🧡
Hur går det med plantorna, sticklingarna & fröerna. Här går det bra - men all snö vi fått här nu igen gör ju att man funderar på om det aldrig ska bli vår!! 🙄
Kram 🤗

@Wind

Jag håller med, det är inte roligt att gå ut med vänner som festar på det viset när man själv är nykter. Det ger ingenting. Är som du säger mycket roligare med en andra aktiviteter 🙂

Har du nån du kan göra sånt med?
Eller har du nån idé om hur du kan få en närmare kontak med nån som också gillar sånt?

Sen tänker jag att även om du skulle ha med någon som övervakar din kväll kommer det där suget nog ändå ta över igen om du dricker. Och på ett eller annat sätt skulle du kanske lyckas finta din övervakare. Om inte annat kan suget komma så starkt att kvällen istället bara blir jobbig och inte kul för dig. Klokt att undvika.

Men det här med att ägna sig åt andra trevliga aktiviteter är en jättebra idé! För du vill ju fortfarande kunna ha roligt och vara glad. Alternativa planer 🙂

När en längre tid passerat och du blivit stabil efter avslutet kanske det skulle kunna fungera att dricka några glas med vänner utan att suget efter droger kommer. Men det kan ta tid innan du kommer dit (om det är vad du vill) och du behöver nog vara försiktig 🙏 Beroende är inget att lita på.

Hoppas du får en bra helg 🍀

Dag 97. Är på en bra plats. Det känns stabilt och tryggt i min hjärna och med min kropp. Märker hur min låga och lite uttråkade period som inträffade runt dag 70 börjar släppa. Åker heller inte kana rakt ned i gropen, @annabell s fina beskrivning av suget, beroendet. Var på väg dit, rätt i, ett tag men stannade i tid. Tack vare forumvänners delande av kampen för förändring. Vet typ 100% vart min resa tar mig. Vart mina mål är. Hur jag vill och faktiskt tror mig kunna hantera livet efter mina snart 100 dagar. Men nu ska jag sova. Och vakna klar. Fortfarande det absolut bästa med att inte dricka. Kram⭐️

@Livsomställnin… hur gick det för dig?

@Ny dag Ja, det är precis så jag menar och tänker😁🌷💕

@vår2022 Insiktsfulla rader, och så klockrent beskrivet! ”Dit tankarna går, sker tillväxt” håller jag så med om!!! Och om/när alkoholdjävulen gör sig påmind styrs ju tankarna per automatik i den riktningen och där vill man ju inte ha tillväxt utan det är just då strategierna om återfallsprevention är viktiga att styra om tankarna så att tillväxten sker där…🤔💪🌷