Senaste kommentarerna i forumet

@Kebne1 Ja, det är en bra möjlighet man har att ingen annan vårdenhet kan läsa journalerna från beroende enheten om man väljer det. Men vad jag vet så kan alla enheter se att man är patient där iallafall.. Och ja, man skall inte skämmas ! Men ibland vill man inte att andra skall veta ganska enkelt! Frustrerande att det inte kan respekteras.

@less12
Jag är rädd att något är fel på mig, att jag haft behov hela mitt liv att dricka för att kunna leva. Men tanken att gå till en psykolog, får mig också att må dåligt. Tänker hur kan han hjälpa mig, är inte dessa sessioner korta, hur kan jag beskriva hela mitt liv under dessa korta möten och kanske en veckas pauser.
Men det känns bra att jag hittat hit, för första gången får jag ett svar från någon som förstår en.

@BEATNGU Är själv osäker på vilken hjälp jag behöver.. Tänker att det kanske är Antabus. 🤔 Att jag då inte ens kan börja diskutera med mig själv om jag skall skall ta det där första glaset vin eller inte. Ofta kommer jag ju då tyvärr av någon anledning fram till att jag skall det.. Och ett glas räcker oftast inte för mig tyvärr.
Jag mår för övrigt bra, jag är nöjd med mitt liv, både med min familj ( man och barn) och mitt jobb, mitt hem. Jag saknar inget.. Så varför i h-vete dricker jag då? Tycker det är gott, tycker om känslan, ger mig energi och känsla av kreativitet.. Men det är ju inte värt det..

@helenmoonshine Tror att du dricker för att du kan och ingen ska tala om för dig vad du ska eller inte ska göra. Den djävulen sitter på din axel och triggar. Klart du ska belönas! Du bestämmer osv.

@andesh79 öppenvården har hjälpt mig väldigt mycket. Dom finns alltid där om du behöver dom via telefon när det inte är öppet. Hoppas att du får en som är lika bra och lätt att snacka med som jag fick. Men jag tror att dom är bra allihop. Skriv gärna hur det gick till mig sen. Öppenvården är nog det jag tipsat mest om här på sidan.

@Alexx Vad dricker du? Sprit, vin, öl? Bra gjort att du kom hit. Om du inte dricker varje dag men ändå ofta får minnesluckor så är det ett alvarligt varningstecken. Du kan få bestående hjärnskador och demens och säkert mer där till. I min sista period drack jag så mycket att en vecka bara försvann. Jag sov en stund. Vaknade och hällde i mig det där äckliga rosévinet för magen klarade inte öl längre. Dagen efter kunde jag ta en taxi två mil till bolaget. Köpa några 3 liters rosé och en 35a sliskig rom. Den svepte jag i taxin på vägen hem för att få ner ångesten och skakningarna. Sen kunde jag pimpla i mig upp till två 3 litersboxar om dagen. När telefonen ringde och exet frågade om jag kunde ta barnen i morgon lördag trodde jag att det var måndag. Hon fattade direkt att dom inte kunde vara hos mig då. Från det och några månader framåt hade såna perioder. Nykter nån dag sen in i dimman igen och dagarna bara gick. Då gick det hårt åt hjärncellerna och kroppen. Jag märkte inte ens när jag tappade kontrollen. För dig är det dags att tänka till. Du säger att du är för feg för livet. Vänta bara tills du blivit nykter. Då har ditt självförtroende vuxit och du vågar saker utan att behöva alkoholen. Jag har haft date nu när jag är nykter. Skulle aldrig vågat det utan alkohol innan. Äter du nån medicin eller tar något annat som krockar med alkoholen som kan orsaka minnesluckor?

@helenmoonshine När jag blev inlagd för avgiftning frågar alltid personalen om dom får meddela att du finns där för vård om någon skulle ringa dit eller söka efter dig. Då har du all rätt att säga nej. Nu talar jag om att bli inlagd i max 3 dagar som blev standard för mig när jag hade så svår abstinens att jag behövde benso medicin för att förhindra krampanfall, vilket man kan få om man slutar dricka tvärt efter en längre tid. Man får b vitaminer, man får stesolid så skakningarna håller sig i chack. Sen kommer aptiten tillbaka och man träffar alltid en eller flera som kom dit på samma sätt som du. Jag har haft kontakt med flera efter mina besök där. Redan efter två dagar kanske ditt blodtryck och hälsa är så pass bra att läkaren bedömer att du inte behöver vård där längre. Jag har nog legat inne 3 dagar som mest. När man kommer ut mår man prima. Jag hade inga tankar på alkohol då utan snarare att kunna äta normalt igen och dricka kaffe som vanligt. Jag vet att dom måste göra en orosanmälan till socialen om man har minderåriga barn. Det kommer in över 300 000 såna varje år av olika skäl. en bedömer dom om dom ska gå vidare och starta ett ärende. Vilket dom aldrig gjorde när jag var inlagd. Jag var ändå där 4 gånger. + att jag och min fru fick en orosanmälan anonymt en gång så vi fick gå dit och prata utan barn. Någon feg jävel skrev i ett brev att min son som har svår adhd har tagit stryk av mitt drickande och att jag och frugan grälade ofta angående mitt drickande. Det stod saker som vi inte kände igen eller ens märkt att det hade hänt. Att jag fick plötsliga raseriutbrott och skällde på barnen och tog hårt i armen på dom osv. Jag har aldrig nånsin blivit våldsam när jag druckit. Skällt på barnen som alla gör när dom gjort någon dumhet har både jag och mitt ex gjort, men vi var inte värst i kvarteret på det heller. När vi satt där som fågelholkar och inte fattade vad detta kom ifrån förstod även hon på socialen att detta är någon bitter människa som vill hämnas för något eller kanske inte mådde bra själv. Det blev ingen vidare utredning då heller. Nu vet ju inte jag vad du har tänkt ta för hjälp. Vill du lägga in dig på ett behandlingshem? Vill du kanske testa öppenvården som är mitt starka tips. Är du själv med barnen? Vi börjar där sen har jag fler saker jag vill fråga.

@Alexx bra första steg att skriva här. Är lite lik dig där, dricker ej dagligen men har aldrig riktigt hanterat spriten. Aldrig lärt mig dricka måttligt som resten, vet inte vart min gräns ligger någonstans och går allt för ofta över den vilket slutar i minnesluckor och extrem ångest dagarna efteråt. Låter som att du kanske skulle må bra av att reda ut dina känslor med någon professionell, kontakta psykolog eller kurator kanske kan vara ett första steg?

Hej, första gången jag är på ett forum för alkoholberoende prat.
Jag sitter just nu i bilen och mår mycket dåligt, har försökt sluta dricka många gånger, men de senaste 3 månader har jag verkligen insett att jag måste sluta annars kommer mitt liv att helt bli förstörd.

Jag dricker inte dagligen utan två gånger i veckan. När jag inte dricker så har jag inte svår abstinens, men jag lurar mig själv varje gång att jag kan hantera det den här gången. Bara jag inte gör detta och detta så är allt fine.

Men som sagt de senaste tre månaderna har jag inte haft något kontroll alls, det känns som om jag får blackout snabbt och kommer lite ihåg dagen efter.

Jag måste helt enkelt sluta nu helt, igår var det sista gången jag drack. Jag får inte låta denna drog förstöra mitt liv helt. Den har redan gjort för stor skada. Jag är bara rädd nu, rädd på riktigt, för att de dom senaste tre månaderna som jag insett hur svårt det är att sluta. De som om jag är två olika personer, en nu som sitter och mår dåligt, efter en vecka en annan som har glömt allt detta och tänker, jag kan klara av det. Varför måste jag ens bli full, är jag för feg för livet. Jag är förkrossad och besviken på mig själv. Men som sagt nu måste jag sluta, är bara rädd kommer jag att bli galen eller något, har alltid känt att jag behöver alkohol gör att fungera bra. Önska mig lycka till 🙏🏻

@majken_r Härligt! Helt rätt beslut enligt mig.🤗 Ha en härlig sommar!

Tänkte på när ni skrev om AA innan. Jag tyckte det var bra, men lite sektkänsla när det skulle läsas nåt stycke ur boken osv. Men det är väldigt skönt att vara bland folk som vet precis hur det är. Min lillebror ringde mig häromdagen. han har haft problem med droger och alkohol tidigare fast har kommit på banan riktigt bra igen. Det finns ju alternativ till AA som heter länkarna. Vet inte om det finns i alla städer, men ett par mil från mig finns dom. han tyckte att vi skulle gå dit och prova ihop nån gång. Det kanske känns som en bra grej att testa. Vet inte än om jag vill gå dit, men det kommer jag säkert om brorsan vill ha nån med sig. Sen finns ju NA anonyma narkomaner. Fast har man alkoholproblem är man lika välkommen. Dom kom och hade lite info en dag när jag var inlagd på avgiftning. Jag har dock aldrig gått dit, men jag menar att det finns alternativ. Vissa kanske tycker att det är bäst att bara prata med en person. En socionom. Det var min sista hjälp och man tar det i sin egen takt. Man får mycket tips och tankeknep att ta till. Jag tycker att man ska ta steget och prova så många alternativ som möjligt. Bara att resa sig och gå om det känns jobbigt. Min lillebror träffade flera som han lärde känna på nåt sånt möte. Dom fortsatte i en egen liten grupp. Gick ut och käkade ihop och hittade på saker tillsammans, tältade, paddlade kanot osv.

@BEATNGU Tack så jättemycket för ditt engagerade svar!🙏 Jag har också läst din tråd, och jag förstår att du har haft det riktigt tufft och har fått kämpa! 💪 Jag är verkligen tacksam över att du nu vill dela med dig av dina erfarenheter, och hjälpa andra genom att svara och peppa här bl a! 🙏👏
Som svar på ditt svar i min tråd vill jag säga: Jag är någorlunda insatt och vet att barnen kommer inte tas ifrån mig iallafall. Det är mycket strikta regler för det! Frågan är om de MÅSTE informeras om mitt alkoholproblem 🤔när de inte skulle gagnas av det.. tvärtom..( tror jag som mamma i detta fallet). Är det ett absolut krav! att personalen måste involvera barnen?
Angående frågan " stämpel som missbrukare" menar jag ju såklart att vart man än söker vård kommer det upp i journalen att du vårdas/ har vårdats för beroende. Det borde verkligen inte få några som helst konsekvenser, men undersökningar visar att stigmat fortfarande är utbredd tyvärr! Bara ett exempel: Blir man sjuk med t ex smärtproblematik så begränsas ens smärtbehandling i allmänhet drastiskt med en historia av missbruk. Som jag skrev i inlägget så tar jag det, det får framkomma i min journal, eftersom jag verkligen behöver hjälpen.
Mitt bekymmer är inte alls att vårdpersonalen vet om mitt problem., det är såklart helt ok och nödvändigt. Jag vill däremot inte att mina barn skall involveras i det här! De skulle bara må dåligt av det! Kan jag inte få bestämma det själv!? Konsekvensen blir ju att jag inte söker hjälp, och elendet bara fortsätter 😔

Hur har jag det? Sitter och funderar ensam hemma.
Bra, det går bra. Har druckit några gånger och det fungerar, eller vad man ska säga. Mitt problem är ju ensam-hemma-drickandet och det är inte aktuellt nu. Där är höst mer utmanande. Jag tränar, jobbar (ledig snart), gräver och fixar, hänger med barn o man. Arbetar med mig själv, känslor och tankar inför det tunga som tyvärr finns i mitt liv. Försöker hålla mina kvällsrutiner som ger så mycket.
Jag vet att jag vill sluta helt med alkohol. Jag har lärt mig något den sista tiden, sådär på riktigt inuti. Min kropp och hjärna trivs inte med alkohol, får lätt dålig mage, kass sömn, låg energi. Detta även av en liten mängd vin. Som en allergi. Sen är det faktum att en liten del av min hjärna, med stor makt, älskar vin. Den slumrar just nu men jag har inga illusioner om att den delen dött..
Så jag har satt ett datum, sen är det över. Gjorde detsamma för länge sedan med rökning. Blev en som inte rökte. Jag hade kunnat röka ibland, som med vinet, men har aldrig gjort det. Skulle kännas hellöjligt att tända en cigarett. Hoppas det kommer bli detsamma med vin så småningom. Att det kommer kännas korkat att dricka gift, oavsett hur gott det smakar.
Jag har funderat fram och tillbaka länge. På hur jag ska ha det, med tex räkna dagar eller ha fria perioder. Har landat i detta. Inser att jag blivit alltmer inspirerad och motiverad av er i det vidare livet, er alkoholfria. Suger i mig allt ni skriver (typ😅)
Nu dags att gå iväg, ska strax ut och äta. 🌱

Hej less12, hoppas det är okej att jag tittar in och säger hej!

Din resa inspirerar och du har verkligen tagit stora kliv, bra gjort! Flera är säkert hjälpta av att läsa här och hoppas också att du hittar mycket här inne som är hjälpsamt för dig.

Nu har du tagit kontakt med vården också och efterfrågar lite erfarenheter från andra. Modigt och klokt att vända sig utåt för stöd, olika vägar passar olika personer och en känner ju själv vad som är bäst för en själv. Bra att testa lite olika ju. Att kombinera det lite såhär som du gör, vara här och läsa och skriva och samtidigt ta hjälp från vården är det flera som är hjälpta av. Du bryter spiralen här nu som du nämner, ny väg, nya goda cirklar!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Darthgrå,

Hoppas det är okej att jag också tittar in här i din tråd, vill hälsa välkommen och hejja på i din imponerande resa. Du har tagit stora kliv och kommit långt i din förändring. Tar hjälp, berättat för nära och kära, gett bort alkohol du fått i present och du skriver och läser här med mera. Bra gjort!

Gällande detta med provtagning och provsvar vill jag bara nämna att oavsett studier, tänker det är kanske till er andra också som pratar om det här i tråden, att studier kan bli lite missvisande, även forskarna själva kan ju många gånger ha svårt att analysera och tolka resultat. Klokast när det gäller just medicinska råd, etc är att alltid ta det med sin behandlande läkare. Det görs ju alltid en helhetsbedömning som inte bara handlar om just svar på prover och den är ju individuell.

Du har ju fått flera svar här i din tråd angående detta och tänker om du känner dig osäker så tveka inte att ställa frågan till dem du går hos, du gör ju såklart som du vill och känner för.

Oavsett så är du här, jobbar på åt det håll du vill med alkoholen och det är fint att se. Hoppas du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

@vår2022
Fick du också något stöd från vården i form av medicinering eller liknande och hur fungerade det för dig?

@BEATNGU okej! Ska läsa på lite om den och se om det kan vara något för mig

@less12 Jag fick Naltrexone utskrivet. Det ska dämpa suget och göra det mindre gott med alkohol. Provade aldrig att dricka när jag tog den men jag tyckte att tankarna och suget blev lättare att hantera.

@andesh79 tack! Var totalt ärlig med psykologen, var väldigt skönt att få öppet erkänna att jag har problem med alkoholen, jag är beroende, kan inte dricka måttligt och kommer aldrig kunna. Det är dags att bryta den här destruktiva spiralen. Han skulle tala med min läkare också för utskrivning av vid behovs medicin att ta när jag känner att suget blir för stort. Känns som att detta är starten på mitt nya liv.

Bra jobbat 🙏🏼☀️

Dag 2, idag ska jag tillbaka till vårdcentralen och träffa psykologen. Planerar att vara så ärlig som jag bara kan kring min situation. Inget sug ännu idag, inte så konstigt, brukar inte ha det förens iallafall 3-4 dagar efter senaste fyllan. Dock är denna gång lite annorlunda. Dag 2 brukar jag fortfarande ha den där ångesten som gör att jag skulle vilja öppna balkongdörren och bara hoppa ut, den försvann dock direkt efter läkarbesöket igår.

Bra tanke @helenmoonshine. Så långt tänkte jag inte när jag anmälde mig dit i måndags morse. Jag vände mig dit (i stridens hetta) för att få Antabus. Har aldrig fått det tidigare men jag kände att jag ville ha det. Första gången jag tar hjälp ”på riktigt”. Jag åkte dit nyss direkt efter jag läst ditt meddelande men ingen var där. Jag ringde och de skall ringa tillbaka imorgon vid 08:15.

Egentligen gör det inte så mycket om de informerar min dotters mamma. Jag kan berätta för henne själv om det är så att hon ändå kommer att få reda på det. Jag berättar gärna för min dotter också. Men det hade ju varit lite skönt att ta det vid ett senare tillfälle, när allt ”lagt sig lite”, om ni förstår.

Kanske har jag väckt en björn som sover och överreagerat? Anmälde mig också till öppenvården och dit skall jag redan imorgon fredag för en första träff. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag kände ändå att kapitulera och ta hjälp var och är helt rätt. Så mycket skit alkoholen dragit med sig (av mitt drickande) under alla år känns det som jag står vid ett vägskäl. Jag är helt säker på att jag tagit rätt beslut, men jag vill ju gärna ha kontroll över det som händer runt en också när jag tagit detta beslut.

Må gott och önskar en fin torsdag 🙏🏼☀️

@Onkel F
Hej! Svarar i din tråd istället. Nä, varför ska vi gå i polemik, detta forum är till för att vi får beskriva hur vi tänker, känner och ser på saker och utbyta tankar med varandra på ett vänligt sätt.

Du svarar mig ”Vår hjärna är faktiskt inte kidnappad av A, men vi har programmerat om vårt belöningssystem med A. @adde skrev något i stil med "utbilda sig till alkoholist", talande. Att använda starka ork kan i värsta fall ( tror jag) bidra till en förminskning av sig själv och den egna förmågan och ge en känsla av att man måste förlita sig på andra som ser sig som bättre vetande (AA).”

Att på ett enkelt sätt beskriva att vi har förstört belöningssystemet i vår hjärna med alkohol uttrycks ofta som att vår hjärna blivit kidnappad av alkohol. En metafor som kan skapa en bild av vad som hänt pga alkoholen. Man har blivit tagen som gisslan av Alkoholdjävulen. Man kan bli fri från en kidnappning och gisslan släpps fri. Man kan sluta dricka och hjärnan kan återhämta sig och få balans igen i belöningssystemet, som brukar ta mellan 3-6 månader. Det vi skadat för evigt är att om man som alkoholberoende börjar dricka igen, så kickar det felprogrammerade belöningsssytemet igång och börjar skrika efter alkohol igen. Det går inte att återställa denna inprogrammering, det enda som hjälper är att inte dricka. Man skulle metaforiskt kunna säga att denna inprogrammering är kidnappad för livet.

Jag håller med dig om att starka nedsättande ord kan bidra till en förminskning av sig själv. Att säga att man är dum i huvudet om sig själv, kan bidra till att man tänker så om sig själv och kanske något man fått höra andra i sitt liv säga till en. Man har blivit inmatad med det och det finns ingen sanning i det, bara en nedsättande förminskning av någon. Ett psykiskt övergrepp. Vad gäller AA har jag ingen som helst erfarenhet, hört både bra och dåliga uttalanden om dem. Men det är väl som med det mesta, vi är olika personligheter och det passar oss olika. Alkoholist är ett negativt laddat ord och något ingen vill vara. Alkoholist har för mig tidigare inneburit att någon inte klarar av sitt liv med jobb, familj mm pga alkoholen tagit över livet. Jag klarade jobb, familj mm men drack varje dag. Jag insåg att det finns olika sätt att vara alkoholist på. Jag skulle kunna kalla mig för alkoholberoende istället, ett begrepp som man använder idag. Det låter kanske bättre? Men även det är för mig negativt ord. Fast, egentligen spelar det ingen roll vilket ord jag använder (om mig själv) båda är negativa och ett faktum och något jag hamnat/försatt mig i. Jag kan inte dricka alkohol för jag har sjukligt begär efter det och missbrukar det.

Vad jag idag som nykter skulle kunna kalla mig är ”en stolt person som lyckats bryta sitt destruktiva förhållande till alkohol”. Jag håller med dig fullständigt i att det är bättre att inte använda negativa ord om sig själv, då risken finns att man förminskar sig själv och den egna förmågan till att sluta dricka. Bättre att skippa negativa ord och bruka positiva ord med kraft, jag ska fan göra allt för att bli fri från alkoholens destruktiva klor!💪😁💕

När jag sökte hjälp på beroendekliniken bad jag dem att låsa den journalanteckningen så att ingen annan än den kliniken kunde se det. Det var inga problem alls! Och hjälpen jag fick var fantastik! Angående barn-frågan vet jag inget däremot. Hoppas du vågar söka hjälp, verkar helt galet och kontraproduktivt om man skulle få en stämpel för att be om hjälp för ett missbruk. Kämpa på ❤️🙏🏼

Då startar dag 10.
Känns bra. Lite tungt. Hoppas klara av långhelg ledig. Inställd på det. Kommer nog bli lite kämpigt men när är livet alltid lätt då. Vill komma över min puckel som ligger på ungefär 14-15 dagar innan det vänder helt och allt blir lite lättare.
Torsdag, nu kör vi 🙏