Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Hej! Jo det går bra, fortfarande alkoholfri🤗Jag har haft mina kära barnbarn hos mig från torsdag till söndag🥰Pojkarna är 11 år och 5 år. Det var 1:a gången sen Corona bröt ut så dom och jag har längtat såå tills dom skulle få komma.
Det är superkul att ha dom hos sig, och blir så tyst och tomt när dom åker hem. Jag får väldigt lätt separationsångest, och många ggr har jag köpt mig några folköl och cigaretter som tröst. Det blev det ju inte den här gången utan kunde vara i den känslan och sen gick det över.
Här i Luleå har vi väldigt varmt, för varmt, jobbigt för lilla Isa, blir korta promenader och mycket skugga😊
Vad fint av dig att fråga hur det går för mig, det värmer och stärker🥰
Hur har du det? Ha en fin dag och kram🤗

Tack @Torn. Ja, nu testar jag din filosofi istället. En är väl inte sämre än att en kan ändra sig :)
Men jag kommer att fortsätta tro att det finns andra, som inte är jag, som klarar av att ta det där glaset som de vill ha.
Jag kan det uppenbarligen inte, hur gärna jag än skulle vilja.
Den ångestdämpande effekten finns inte kvar för mig att finna i flaskan, där finns bara giftet kvar.
Och jag tar med mig dina ord om att tiden är på min sida.

Kram!

@Blenda Jag tycker du gör helt rätt nu som testar den i mitt tycke enklaste, snabbaste och bästa vägen. Att aldrig ta det första glaset. Det borde ju vara en självklarhet för alla som en gång har blivit beroende. Men skammen och rädslan för att erkänna att man inte klarar av att dricka alkohol är förödande svår för väldigt många att bli kvitt. Du har tagit ett stort kliv åt rätt håll nu genom att ha gått på AA möten. 💪 Det stora lugnet och friheten kommer till dig efter ett tag. Det tror, och hoppas jag innerligt i alla fall.

Kram

Hej @Lyckan65 💕 hur går det för dig?
Kram💕sländan

Ja det är jäkelen att det kommer vissa tankar på a när man tycker att det gått så lång tid. Kan du kanske i lugn o ro jämföra dom med hur det var sådär i början, de första vecka, månaden. Är det möjligen så att det var jobbigare då? För varje gång jag red ut en storm av den här sorten växte jag lite mer och blev starkare. Till slut kändes det som en fis i rymden när attackerna satte in. Men jag tar en dag i taget o vet förstås inget om morgondagen, men jag tror mig veta att det kommer bli lindrigare med tiden. Kämpa på det lönar sig. Kram Jullan

@Andrahalvlek Ja, så är det, och mycket annat känns igen från Forumet :)
Inte minst det självklara (men ack så svåra) som du också brukar skriva om: Hur många tankar som än snurrar som virvelvindar och söker fäste i skallen under kampens gång, så är det bara en tanke som behöver ta plats – Ta aldrig första glaset.

Det lyckades utmärkt @Blenda ❤️

Jag har personligen ingen erfarenhet av AA, men sinnesrobönen och deras mantra ”viktigast först” och ”en dag i taget” försöker jag praktisera i vardagen. Gemenskapen i gruppen är nog otroligt viktig, och det är ju ett bra sätt att lära känna nyktra vänner också.

Kram 🐘

Så där, nu försökte jag flytta min tråd till Vara alkoholfri istället.
Vet inte om det funkade dock :O

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Blenda...;)

@Varafrisk Tack fina du. Möjligen klok nykter och dum som ett pucko onykter :)
Mycket blir lätt läpparnas bekännelse, nu ska jag söka mer inåt.
Jag förstår din tvekan gällande AA, jag bor också i en liten kommun och var nästan säker på att jag skulle möta någon som kände igen mig. Skakade som en liten mus och det första jag sa när jag kom in i lokalen var hur rädd jag var. Det är såklart ett extra hinder för dig med ditt arbete men om du möter en förälder så är hen i rummet av precis samma anledning som du själv. Förståelsen, anonymiteten och gemenskapen känns än så länge fantastisk.
Ska gå på nästa möte redan ikväll. Längtar faktiskt lite dit. Åtminstone just i denna stund.

Hej @Elisabeth100 jag känner igen mig med det du skriver och jag orkar inte heller ha ångest mer, måste bli helt slut med det för annars kommer jag gå under...För min del kan jag få lätt ångest även när det inte blivit för mycket. Jag har också missbruk i familjen och jag är helt säker på att jag självmedicinerat genom åren som gjort att jag hamnat här. Haft mycket smärta i min kropp under lång tid samt att mitt arbete jag hade innan höll på att stressa ihjäl mig. Jag känner som du en stor skam över detta och vill bara få slut på det. Har haft min första hela vita helg på hur länge som helst och det känns väldigt bra. Vi kan väl kämpa tillsammans du och jag?

Kram💕

@Elisabeth100 skrev:"Känner mig så oerhört ensam i det här."
Du är långt ifrån ensam!
Det finns SÅ många historier här, där i vanliga fall kloka snälla normala människor förvandlas till puckon eller monster när de dricker. Jag har också blivit påkommen, inte bara en utan flera gånger och min värsta synd är egentligen oförlåtlig – att jag tappat omdömet så mycket några gånger att jag satt mig bakom ratten och trott att jag varit körbar. Rena turen att jag inte åkt fast eller att det gått så långt att jag skadat någon annan än mig själv.
Det senaste återfallet var förhoppningsvis min botten. Det har fått tunga konsekvenser privat. Nu blir det AA för mig, men var och en måste finna sin egen väg. Jag både hoppas och tror att du kommer att hitta din!
Och igen – Du är INTE ensam.

@Blenda Tycker det är gott när du finns här på forumet. Du är så klok🤗Man vet ju aldrig vilken väg som blir den rätta vägen förrän man lyckas. Så det är banne mig inte lätt. Om AA känns rätt för dig och du tycker att det fungerar så är det ju bra👍🏻
Om jag hade bott i en storstad hade jag nog testat men jag bor i en liten stad med små grannkommuner, än så länge vågar jag inte tar risken att möta en förälder t någon pstient.

Lycka till och kram💗

@Onkel F Tråkigt att höra, jag som precis hoppades att livet såg ljust ut för dig i min egen tråd.
Det låter ju nästan som vi har samma problem med att ha det alltför bra :)
Och att vi tycker om fysiska möten IRL.
Du kanske trots allt ska gå på ett random AA-möte igen bara för att få träffa lite folk nu när de har öppnat upp igen. En regnig dag när du inte har något annat att göra. Det kan ju inte hända så mycket värre saker än att du får dricka dåligt kaffe och sitta av en stund med andra människor.
Inga återfall är toppen. Du är bra.

Jag är inne i en dålig period verkar det som, de tre senaste dagarna har varit jobbiga med mycket tankar på alkohol. Något slags längtan efter "Bye-bye tankeverksamhet"-stadiet, men jag kan för mitt liv inte begripa varför. En kombination av ledighet, fint väder och för lite att göra? Fan vet, men jobbigt är det. Jag har en tid för uppföljning hos sköterskan på onsdag som tur är. Jag behöver nog den typen av träffar ett tag framöver. Det brukar kännas bättre när man fått prata av sig lite. Tyvärr ingår inte någon form av samtalsterapi i mottagningens repertoar, bara gruppsamtal för de lite tyngre killarna.
Fullt fokus på det viktiga: Inga återfall.

@Onkel F Tack! Hoppas livet ser ljust ut för dig fortfarande!

Jag har precis börjat ta mina första stapplande steg inom AA, var på ett tredje möte idag och har mött tre olika grupper, men hittills har faktiskt alla slagit an en ton hos mig som jag tror kan hjälpa mig till att bli nykter alkoholist. Jag har inte trott mig om att kunna dricka direkt kontrollerat, men jag har trott att jag har behövt supa till ibland för lindra mina svarta hål.

Det som skrämde mig mest med det senaste återfallet var att det skedde vid ett tillfälle när livet äntligen hade blivit bättre, och att det snabbt gick över till destruktivt, radiostyrt och tvångsmässigt drickande redan efter ett par folköl. Då – och först då – insåg jag min egen maktlöshet.
Så jag säger det igen, jag kapitulerar och ska absolut berätta hur det kommer att gå.
Med det sagt så tror jag att det finns lika många vägar som det finns alkoholister, och jag tror nog ändå att vissa kan hitta sin sinnesro i måttlighet. Men min väg var uppenbarligen redan körd.

@Blenda Förr eller senare tror jag att majoriteten av oss, jag själv inkluderad, kommer fram till den slutsatsen. Att sluta helt är det enda alternativet. Att försöka dricka kontrollerat kostar för mycket kraft och öppnar upp för alltför många tillfällen att dricka lite mer är vad man tänkt.
Om AA hjälper dig att vara nykter är det ju "skitbra". Varför skall du bry dig om vad andra har för åsikter om AA? Bara du vet vad som är rätt för dig, bara du vet vilken väg du skall gå. Forumet här är bra, men möten IRL med människor som förstår ens problem är något helt annat. Viktigt bara att hitta en grupp man fungerar med, men de verkar du ju ha gjort. Jag hoppas verkligen att det skall fungera bra för dig! Berätta hur det går, du kanske kan få mig att ge AA en chans till.

Onkel F

@Jagbörjarpåmåndag skrev:"Fan så jobbigt det var att planera sitt drickande egentligen. " Håller med! Så mycket tid som frigörs för att göra andra roligheter 😍 Grattis till din första nyktra månad! 🥳🥳🥳 Fler och fler fördelar kommer att ticka in efterhand så du har mycket trevligt att se fram emot.

Kram 🐘

Tack för alla svar. Vet inte om min sociala fobi lagt grunden till allt. Har haft problem sen jag var barn med att vara i grupper och sociala sammanhang och det gjorde att jag hoppade av gymnasiet trots bra betyg. Det var en lättnad då men jag har ju inte gjort det jag velat göra. Fick två underbara döttrar med en kille som inte mådde bra och som tog sitt liv för 3 år sen. Tror allt blev värre med alkoholen efter det.

@Alexa Jag är kvar!!!:):):) har ägnat 100 tals timmar åt promena der o att lyssna på alkispodden o inte varit inne här på länge, men JAG ÄR KVAR!!! Jag är kvar i nykterheten!!! Tjohooo! O det går bra! Har tänkt på dig o hoppats sååå att du oxå ska ha klarat dig!:) Allt väl?:)

Hej @Stella1 och välkommen till detta forum💕Jag förstår att det är väldigt jobbigt jobbigt med social fobi då jag själv kan känna det men bara i vissa sammanhang såsom fester och vissa middagar och vid de tillfällena har jag tagit till alkoholen. Jag har funderat mycket på det där de sista dagarna och kan inte minnas att det alltid varit så, har jag ändrats som person eller är det kanske för att jag druckit så mycket mer de sista åren och att det det sista blivit oftare. Jag har precis som du haft en hel del jobbigheter de senare 10-åren så jag vet att jag har självmedicinerat vissa perioder.

Du är inte värdelös, vi kan väl försöka hjälpa varandra på vägen?💕

Kram

@Stella1 Jag förstår. Ångesten och din sociala fobi kan inte bero på alkoholen? Var det lika dant innan alkoholen blev ett problem. En sak är helt klar och det är att du kommer inte få mindre ångest av att du dricker. Tvärtom.

Ingen människa är värdelös! Vad tycker/tyckte du om att göra innan det blev såhär?

@Jagbörjarpåmåndag Har mycket ångest och social fobi som jag gått i terapi för. Känns som jag inte kommer längre med mitt liv och jag känner mig värdelös.

Hej och välkommen hit 😊

Det som är bra är ju att du inser själv att du har ett problem och att du vill ändra på det. För lite mer än en månad sedan var jag där med.

Jag bestämde mig bara för att lägga av och insåg att jag förstörde så mycket för mig själv och min familj. Det är svårast de första veckorna tycker jag. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli bättre men det blir det.

Jag drack på midsommar och det fick mig bara att bli påmind om hur dåligt man mår av alkohol.

Om du ska klara av att bli nykter på egen hand så behöver du vara fast besluten om att lämna ditt gamla liv. Du kommer tro till en början att du kommer missa massor utan alkohol. Det är precis tvärtom.

Unna dig lyxen att ta tillbaka ditt eget liv och låt inte en dryck bestämma över dig. Det är ditt liv inte alkoholens liv du ska leva.

När suget är som värst så får man försöka göra något som gör att man inte kan dricka. Det mesta släpper när kl slagit 18:00

Testa och ring en vän och fråga om ni ska göra något som inte inkluderar alkohol. Eller bara lägg dig och sov. Allt handlar om att bryta sitt dåliga mönster.

Lycka till! Det går om man bara vill ❤️

Hej!
Första gången jag skriver här. Har läst många gånger här och funderat mycket. Vet inte riktigt hur jag ska börja berätta om mig själv. Men problem med alkohol har jag och skulle helst vilja leva ett nyktert liv men det går inte så bra. Vet inte ens hur det blev så här. Har haft mycket jobbigt i livet och nånstans blev alkoholen medicin för mig. En period skrev jag upp allt jag drack och bara det är väl ett tecken på att man dricker för mycket. Konstigt nog förträngde jag det på nåt vis och helt plötsligt står jag här med flera års kalendrar som visar hur jag druckit. Mycket mer än riskkomsumtion och jag är rädd. Vad har jag gjort? Känner mig som i en bubbla och kan inte ta till mig det fina i livet längre. Jag hoppas någon läser vad jag skrivit och kan hjälpa mig. Kram

@Liten tjej Kul att jag kan peppa någon med det jag delar med mig av. Det peppar även mig att bara få skriva hur man känner. Det blir som en öppen dagbok.

En sak är ju helt solklar att efter en tids nykterhet så har man svårare att förstå vad det var som var så bra med alkohol. Jag kommer bara fram till mer och mer att alkohol är helt meningslöst. Man tror att man blir roligare och gladare fast man egentligen bara blir tråkigare och mer sorgsen.

Jag älskar att vakna nykter och inte vara skakig i hela kroppen. Kunna njuta av en god söndagsfrukost.

Jag har även insett att alkohol tar bort självkänsla och självförtroende. Den självkänsla och det självförtroende man upplever under alkoholrus är så fruktansvärd falsk. När man sen är nykter så har man noll av det kvar. Fast en sak har man kvar dagen efter och det är sitt vidriga ego.. Fyfan vilken hemsk människa jag var när alkoholen var min bästa vän. Aldrig att den ska få bestämma över mig igen. Nu är det jag som bestämmer över den.