Senaste kommentarerna i forumet

Börja INTE förhandla! Ryt direkt ”NEJ, jag ska INTE dricka”. Det är bara alkoholdjävulen i din skalle som vill ha sin drog, som lockar och pockar och härjar. Svält ut honom på vatten och bröd! Inte en droppe alkohol ska han ha.

Kram 🐘

Skönt att du mår bättre igen, och att din mamma mår bättre. Omsorg över åldrande föräldrar är verkligen en fas i livet som utsätter en för enorm prövning. Och den fasen kan pågå läääänge. Har upplevt det från sidan eller på nära håll så många gånger att jag knappt kan räkna. Just nu är min mamma stabil men min ex-svärfar är det sämre med. Alltid är det nåt.

Skönt att du är tillbaka på tvåsiffrigt. Antabus är en svinbra krycka på den nyktra resan.

Vad det gäller terapeuten så ska du nog ge det lite tid. Det är ungefär som med yoga, första gången känns det mest konstigt. Minst fem gånger måste man ge det innan man dissar det. Samma sak gäller med terapi, tror jag.

Kram 🐘

Grattis !! Det du skriver kan nog få mig att sluta dricka vin ! Igår fick jag reda på att jag ska bli mormor ❤️ . Och tror nu att jag ska sluta helt men jag behöver mycket pepp och stöd 😳 är exakt som du , känner igen allt du skriver .... Kram 🌺🌺@Gullranka

Idag är suget jobbigt.. Blää.. Bara att kämpa på antar jag.

Tillbaka. Lite lugnare livsläge.
Vi var helt inställda på att ta farväl av mamma, men hon hämtade sig på något mirakulöst sätt efter en vecka och lever fortfarande, om än gammal och skör. Det var en pärs utan dess like på många plan, existentiellt grubbel, skavande diskussioner med min bror, en exman som gjorde allt för att stjälpa, sömnlöshet och fysiskt ansträngande. Mamma har levt ensam utan någon som helst hjälp tidigare. Hon ville absolut inte till sjukhus och hade inte ont, så jag tog hem henne till mig och vårdade 24/7. Och (tyvärr?) kunde jag självmedicinera eftersom jag redan hade avstått antabusen pga biverkningarna en tid när det hände. Jag ångrar inte valet att dricka, det hjälpte mig genom det värsta och höll mig på benen. Hade hela tiden siktet inställt på att sluta när det värsta var över. Det är en ny – stark & självklar –inställning hos mig. Känns som att den håller. Aldrig dricka på "normala" dagar.
Jag tog en antabus när jag kände mig redo att åter tackla livet, för att vara säker på att avstå. Nu är jag på tvåsiffrigt igen. Ser framemot en vit midsommar, ska ta nya prover inkl Peth om ett par veckor (och få min andra vaccinationsspruta, längtar!).
Enda smolket i glädjebägaren (ja, jag är faktiskt glad just nu) är att samtalsterapin inte alls känns bra. Hela första samtalet gick åt att prata om min exman, hur han mådde, hur han agerade etc, trots att jag sa vid upprepade tillfällen att jag ärligt känner mig klar med den relationen, och bara längtar tills jag kan flytta. Terapeuten kanske har en plan med sitt agerande, men jag kände mig väldigt sänkt och osynlig efter samtalet. Ska ge det ett par gånger till, men känns det inte mer stärkande så måste jag nog byta terapeut. Tråkigt, jag hade hoppats mycket på terapin.

@Gullranka Hej! 🙋‍♂️ Som du märker så tar det sin tid för de nyktra vanorna att sätta sig.😅 Men ju mer du övar, desto färre sådana här märkliga känslor blir det. Fast jag tyckte faktiskt sådana där saker var rätt häftigt som du skriver. Man började skratta åt eländet på något sätt.

Ha det bra! 🤗

En så konstig sak hände för några dagar sedan; vi var lediga mitt i veckan och bestämde oss för att gå ut och äta en lång och härlig lunch - en sån som jag hade druckit kanske en halv flaska vin och några öl på i annat fall. Kände inget särskilt sug, beställde mineralvatten och tog en efterrätt, allt kändes lyxigt och härligt. Men på promenaden hem fick jag plötsligt en så sjukt konstig känsla i kroppen, typ ångest och irritation/ilska så det nästan kröp i mig. Fattade absolut noll först men insåg sen att det helt enkelt var en betingning - dvs så jag brukar känna på väg hem efter en långlunch där jag druckit ganska mkt på men där jag vet att min sambo hade satt stopp och inte tyckt att vi skulle dricka mer. En väldigt specifik känsla av att vara full och veta att man inte kommer få dricka mer som jag hatade. Så himla sjukt att känslan kom över mig trots att jag inte druckit något (och ganska orättvist 😂.) Så fort jag fattade vad det var frågan om släppte känslan och jag kände då enbart tacksamhet över att jag var nykter, pigg och hade hela resten av dagen och kvällen framför mig! Förr i tiden hade jag ju behövt ha den där irriterade känslan kvar i kroppen tills dess att jag antingen lurat/övertalat min sambo att vi av någon anledning skulle dricka mer (och då hade det haft andra negativa konsekvenser) eller tills jag vaknade bakfull dagen därpå. Känslan av tacksamhet sitter faktiskt fortfarande i, det var en häftig och konstig upplevelse. Glad helg på er andra som kämpar 💪🏼

Hej "kattis@79"!

Här startade du en tråd och efterfrågade andras erfarenheter av Campral. Jag vet inte om du redan fått de svar du behöver på annat sätt, men jag ser att du har en till tråd som har tagit mera fart, så jag vill bara tipsa dig om att ställa frågan där istället så kanske fler ser den och du kan få fler svar. Om du vill, det vill säga!

Med hopp om en trevlig helg,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Katten Jansson Tack för de fina orden, det uppskattas trots att jag inte orkar skriva så mycket längre.

Just nu har jag inget överväldigande sug däremot en saknad, känns tomt och lite trist i vardagen ärligt talat.. Hoppas det är som alla säger att det kommer en dag då man inte saknar alkohol längre.

@solenvärmer skrev:"Men bebisar växer tillslut upp och det ska jag också göra! "

Helt rätt inställning! Jag har också varit dag 6 - och jag minns första helgen med bävan faktiskt. Jag har en gammal tråd under ”Förändra sitt drickande” som heter ”Behöver all hjälp jag kan få” som skildrar tiden upp till 6 månader som nykter. Sen startade jag tråden ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet”, och därinne hänger jag än. Dagligen faktiskt.

Kram 🐘

Hej @Andrahalvlek och tack! 🌺🌺🌺 Vilket föredömligt jobb du gjort och fortfarande gör men din nykterhet. Jag ser upp till människor som du som klarat av att bryta destruktiva mönster.
Tack för att du delar med dig av din tidigare erfarenhet av midsommar utan fylla. Just nu känns det bara skönt att jag kommer vara nykter men jag är också förberedd på att det snabbt kan vända och jag börjar tycka synd om mig själv som inte får bli asplakatfull hur galet det än låter.
Samtidigt så är det en dag i taget som gäller, idag är dag 6 i min nykterhet så det är knappt ett babysteg. Men bebisar växer tillslut upp och det ska jag också göra! Den här gången ska det gå, nu vänder jag inte tillbaka mer!

Hej @Andrahalvlek och tack! 🌺🌺🌺 Vilket föredömligt jobb du gjort och fortfarande gör men din nykterhet. Jag ser upp till människor som du som klarat av att bryta destruktiva mönster.
Tack för att du delar med dig av din tidigare erfarenhet av midsommar utan fylla. Just nu känns det bara skönt att jag kommer vara nykter men jag är också förberedd på att det snabbt kan vända och jag börjar tycka synd om mig själv som inte får bli asplakatfull hur galet det än låter.
Samtidigt så är det en dag i taget som gäller, idag är dag 6 i min nykterhet så det är knappt ett babysteg. Men bebisar växer tillslut upp och det ska jag också göra! Den här gången ska det gå, nu vänder jag inte tillbaka mer!

Välkommen hit! En sak ska du veta: Det är tusen gånger lättare att sluta dricka helt än att försöka kontrollerat. Och när jag slutade tänka ”kanske nån gång” var det som om jag släppte en stor stenbumling ifrån mig. Befriande skönt!

Kram 🐘 (min app visar att jag har varit nykter 487 dagar idag, tjoho)

Välkommen hit! Jag går nu min andra nyktra midsommar till mötes. I fjol var jag kanske lite orolig, även om oro sällan är en dominerande känsla hos mig. Men det kändes verkligen ovant. Vad ska folk säga? Den oron var nog störst.

Jag skyllde ofta på bilkörning i början. Men den kvällen sa jag till släkt och vänner att jag har slutat dricka alkohol för att det påverkar min psykiska hälsa negativt. Thats it. Och det är dessutom sant.

Jag minns att jag hade god behållning av kvällen, att jag var mer närvarande både i samtal, musik-quiz och lekar. Framför allt var det skönt att slippa tänka på ”nästa glas”.

Förr hade jag snudd på stenkoll på andras intag och jag var hela tiden på jakt efter nästa glas. Även när jag precis hade hällt upp. Det är SÅ skönt att slippa det tänket!

Kram 🐘

Hej @Kennie!

Tack för dina kloka ord och pepp! 🌺
Jag blir så glad varje gång någon delar sina tankar här i ”min” tråd, det värmer i hjärtat.❤️

Rädslor kan vara bra att ha (ibland) men i vår moderna tid ställer dom till en hel del problem för många. Inklusive mig själv. Att vara här inne är som att öva sig inför det verkliga som väntar. Att våga ta plats och göra sig hörd bland andra människor har alltid varit ett problem för mig. Jag har någon konstig bild av att mina känslor och åsikter inte räknas lika mycket som andras av någon konstig anledning.
Det känns som om varje nykter dag bär med sig nya insikter och jag är tacksam att det hittills gått lätt att avstå alkohol. Beslutet att sluta dricka är just nu så självklart så jag beslutade mig, med tanke på tidigare erfarenheter när det går nästa FÖR lätt, att börja med antabus idag. Denna känsla av superdupermotivation kan också vara min hjärna som spelar mig ett spratt. Som om den ligger i bakhåll och planerar sitt nästa fula drag...
Jag vet att midsommar snart knackar på dörren och jag har en känsla av, om inte innan, kommer alkoholtrollet annars att bjuda upp till en förförisk dans. En dans som kan pågå i dagar, veckor, månader, år och ja.. alla vi vet hur det lätt fortgår och sedan käpprätt ner i fördärvet.
Den här midsommaren ska jag njuta av all tid i form av sekunder, minuter och timmar jag kommer uppleva, den goda maten, naturen och närvaron i umgänget.
🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺

Hej @Kennie!

Tack för dina kloka ord och pepp! 🌺
Jag blir så glad varje gång någon delar sina tankar här i ”min” tråd, det värmer i hjärtat.❤️

Rädslor kan vara bra att ha (ibland) men i vår moderna tid ställer dom till en hel del problem för många. Inklusive mig själv. Att vara här inne är som att öva sig inför det verkliga som väntar. Att våga ta plats och göra sig hörd bland andra människor har alltid varit ett problem för mig. Jag har någon konstig bild av att mina känslor och åsikter inte räknas lika mycket som andras av någon konstig anledning.
Det känns som om varje nykter dag bär med sig nya insikter och jag är tacksam att det hittills gått lätt att avstå alkohol. Beslutet att sluta dricka är just nu så självklart så jag beslutade mig, med tanke på tidigare erfarenheter när det går nästa FÖR lätt, att börja med antabus idag. Denna känsla av superdupermotivation kan också vara min hjärna som spelar mig ett spratt. Som om den ligger i bakhåll och planerar sitt nästa fula drag...
Jag vet att midsommar snart knackar på dörren och jag har en känsla av, om inte innan, kommer alkoholtrollet annars att bjuda upp till en förförisk dans. En dans som kan pågå i dagar, veckor, månader, år och ja.. alla vi vet hur det lätt fortgår och sedan käpprätt ner i fördärvet.
Den här midsommaren ska jag njuta av all tid i form av sekunder, minuter och timmar jag kommer uppleva, den goda maten, naturen och närvaron i umgänget.
🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺🌺

12 dagar som nykter och det funkar fortfarande bra. Klart man är sugen och tänker att snart kan man väl få dricka igen.. Men då faller jag garanterat tillbaka till det vanliga igen.

@johnhalsey70 jag förstår att du kan tycka de. De jag menar är att vissa saker går inte att göra så mycket åt. Innan jag helt hade accepterat min nykterhet, tyckte jag att det kändes trist att sitta med något alkoholfritt när alla andra drack vin och öl på uteserveringar. Nu när jag äntligen har accepterat att så är det, jag har inget val.
Antingen dricker jag och förstör min hälsa och för min familj.
Den här gången när jag är helt övertygad till 100% så har jag fått en helt annan sinnesfrid. Ett annat perspektiv på livet, men det tog ca 20 år. Men bättre sent än aldrig. Jag hoppas att du fortsätter att stå emot alkohol, så du får fortsätta att må bra.
En dag i taget - Det är det viktigaste.
💕 sländan

Hej! Vad härligt att se hoppet och viljan till förändring i dina inlägg! Vi är många som bär på oro härinne och överanalyserar vad vi sagt och gjort. Och har hittat vila från oron i alkohol. Men, som vi alla upptäckt så kommer oron tillbaka med ränta av den lösningen.. Var på en föreläsning om self compasion där föreläsaren sa många bra saker, bland annat att vår rädsla för att säga fel saker och göra bort oss har haft med överlevnad att göra- utan gruppen klarade man sig inte då vi levde som jägare och samlare. Så man kan vara snäll mot sig själv när oron kommer och tänka att just det, nu kommer den här känslan, typiskt homo sapiens.

Hej,
Skönt att nykterheten tickar på. Det känns lite ovant i början, att bjuda hem folk som dricker när man själv är nykter, men min erfarenhet är att det går oväntat smidigt. Men det är nog bra att tänka igenom hur man gör med eventuell överbliven alkohol, så man inte riskerar att frestas av att ha hemma. Sen har jag märkt att folk dricker mindre när jag inte går i täten och gasar på. Att säga att man testar en vit period för hälsan/sömnen/träningen kan ju vara både sant och enkelt att säga. Sen att man gör det av fler anledningar än så kan man ta upp en annan gång om man vill.

Tror jag snart har läst alla böcker I ämnet. Jag menar bara att det är tråkigt att höra till den skara som inte kan hantera alkohol. Att inte vara som alla andra. Men som sagt jag mår bra nu.

Hej @Katten Jansson! Å vad jag kommer att brottas med samma sak i sommar! Det är ofta hemma hos mig vi ses i mitt gäng, och jag njuter verkligen av att ha dem här. Den av mina vänner som jag fortsatt umgås inomhus med under Corona brukar få i uppgift att ta med sig vin (jag är alltid den som lagar mat, och försöker göra det till lite knyt istället för att inte ruinera mig). Då har hon fått ha koll på hur mycket som ”behövs” - redan där har mängden minskat lite…
Jag tänker att jag gör samma med de andra vännerna - de fixar dryck och jag fixar mat. Vi får se! Problemet för mig blir förstås att inte hänga på i deras takt…

Hej @Charlie70
Tack för ditt svar. Vad glad jag är för din skull att det gått så bra, nykter sedan november 19 är stort! Otroligt bra jobbat 💪🏻👏🏻👌✨

Jag har också deltagit på AA-möten till och från men har svårt med grupper av okända människor. En sida av mig vill känna mig hemma och som en i gänget, samhörighet helt enkelt, men samtidigt vågar jag inte släppa in människor och blotta mig 100%. Jag har alltid haft en känsla av utanförskap, även fast jag vet att ingen där på AA skulle döma mig.

Som jag tidigare skrivit så känns detta forum som en trygg och bra stöttning nu i början. Här går det fritt för mig och andra att uttrycka oss utan krav på prestation. Det är sjukt att jag tom på AA-möten varit nervös för att råka säga fel saker, börja gråta osv. Varför är det här med att visa känslor så laddat?
En förklaring är att jag tidigt fått lära mig att bita ihop, inte berätta hur saker egentligen ligger till utan istället bete mig rätt och riktigt! Jag är så ofantligt trött på mitt gamla jag som hela tiden springer runt och oroar mig för vad alla andra ska tycka och tänka om jag skulle våga vara mig själv.

En fd chef till mig brukade säga att ”vi är bättre än dramatenskådespelare”. Jag upplevde henne som väldigt ytlig och har ibland tänkt på det hon sa. Det stämmer så väl in på mig själv och jag inser att hennes ord måste härstamma från svårigheter. Annars kommer man inte på en sådan klatschig mening som det ligger mycket dolt bakom.

Många missbrukare är nog väldigt rädda över lag, det är en teori jag har. Rädda för att känna, rädda för att agera, rädda för att visa sitt rätta jag med styrkor, begåvningar, fel och brister.

Jag är verkligen glad i mitt hjärta att få kunna skriva av mig här och känner tacksamhet till alla er som responderat på mina tankar 🙏🏻🌷

Läste igenom din tråd i natt. Igenkännande självklart men dock med en sorts djup i din text. Det gillas eller också är du en bra skribent. Och modet, det krävs ett enormt mod och kanske tåla-mod att driva igenom det man förutsatt. Tålamod är också mod. Följer dina kringelspår och krumbukter och reser i samma iver.

Dag 13 idag. Det rullar på, jag tycker fortfarande att Campral har en god effekt och även om suget finns där så är det hanterbart. Jag är lite nervös inför helgen. Jag ska umgås (på ett Covidsäkert och ansvarsfullt sätt, såklart) med människor som gärna dricker vin, och jag känner att det kan bli knepigt - dels såklart risken att bli frestad att dricka, men dels även att jag inte vill hindra någon annan från att ha roligt och dricka alkohol om de vill det, och dessutom att jag verkligen inte har lust att diskutera varför jag inte dricker!

Delar av helgen kommer att tillbringas på min hemmaplan så det är liksom jag som sätter ramarna. Om jag INTE skulle bjuda på någon alkohol så skulle de erbjuda sig att gå och handla, alternativt säga att det går lika bra ändå, fast jag VET att de egentligen hellre skulle vilja ha vin. (de är såna människor som ALLTID har alkohol att bjuda på själva och som verkligen uppskattar god dryck - de har inga missbrukstendenser vad jag vet utan verkar helt enkelt vara intresserade av god mat och dryck). Så min plan just nu är att köpa ett par flaskor av något gott vin som jag tror att gästerna skulle uppskatta, och så har jag bunkrat upp med alkoholfria alternativ som jag tycker om och som känns festliga.

På ett sätt känns det helt korkat - varför ska jag gå och köpa vin fast jag hatar tanken på att ha vin hemma? Men samtidigt så är det ju det att jag har bestämt mig för att inte ändra NÅGOT av det jag gillar, förutom promillehalten i de drycker som jag själv dricker! Och jag vill ju faktiskt kunna umgås med andra människor på samma sätt som innan, och middagar med ett glas gott vin (för dem som vill ha det) är ju ett jättemysigt sätt att umgås!

Jag skulle vara jättetacksam om ni ville dela med er av några tankar kring detta!