Senaste kommentarerna i forumet

Det tar ett tag innan humöret piggar på sig. Alkoholen har gjort att dina må-bra-hormoner skjuter i höjden, och sen störtdyker de efteråt. Det krävs en tids nykterhet för att hormonerna ska stabilisera sig. Försök att fylla ditt liv med roligheter så ska du se att du till slut tycker att det är roligt också!

Kram 🐘

@Gullranka skrev:"kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe."

Helt rätt gjort! Det är så skönt när man inser att man gör det här för sin egen skull i första hand. Man gör det här för att man vill må så bra som möjligt. Alkoholkulturen är riktigt sjuk och att dricka för att ”passa in” är det sämsta skälet ever. Bra att du har startat en egen tråd också. Vi som vill nolla känns som en minoritet på forumet just nu, så vi behöver väga upp kvoten lite 😉

Kram 🐘

Idag på den nittioåttonde dagen nykter tänkte jag att det kunde vara passande med en egen tråd, för att kunna föra lite anteckningar att gå tillbaka till vid behov. Jag har skrivit lite då och då i andras trådar men läser annars mest. Så vem är då jag? Jag är en kvinna på ca 35 år som bor i en medelstor stad med sambo och ett barn. En av mina föräldrar är nykter alkoholist och även på andra sidan släkten finns gott om alkoholister (bl.a. en farfar som söp ihjäl sig.) På grund av den starka ärftligheten har jag alltid varit uppmärksam på mitt eget drickande och redan från ganska ung ålder noterat att den är avvikande, jag vill nämligen aldrig sluta dricka när jag väl har börjat! Jag har inga större problem att avstå från alkohol och har aldrig druckit ensam eller till vardags osv, men efter 1-2 glas blir det mitt enda fokus att få mer att dricka. Det här var inget stort problem när jag var ung eftersom jag är trevlig och glad även som berusad och ”alla andra” också festade hårt.

Men allt eftersom åren gått har jag lagt märke till att det oftast är jag som är fullast och ibland också avsevärt mkt mer full än vad som är acceptabelt för situationen. Skitjobbigt och pinsamt. Men egentligen har jag aldrig fått några större negativa konsekvenser av mitt drickande mer än ångest för vad jag gjort och sagt samt baksmälla. Men för ungefär ett år sedan fick jag barn och då kände jag att situationen ställdes på sin spets eftersom jag inte vill vara full när jag är ansvarig för ett barn och inte kan eller vill dricka alkohol utan att bli full. Självklart ligger i botten också mitt eget minne av en ständigt berusad förälder till grund för dessa känslor.

Efter att i många år försökt kontrollera mängd, dricka måttligt, varva med vatten osv osv med mycket varierade resultat kände jag bara nej, nu räcker det. För vems skull är det jag ska lära mig att dricka ett eller två glas egentligen? Jag själv hatar det ju, jag vill dricka minst fem och helst hundra, så det är ju verkligen inte för min egen skull iaf. Med den insikten kom också lösningen: jag ska inte dricka _några_ glas såklart! Det känns självklart nu men då för nästan hundra dagar sedan slog denna revolutionerande tanke ner som en blixt från klar himmel, kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Ibland har det varit svårt men då har jag återvänt till tanken att jag inte vill att mitt drickande på något sätt ska påverka mitt barn, och då blir det lätt igen. Eftersom jag vet att jag inte vill (eller kommer kunna) dricka ett eller två glas utan att vilja ha mer har också allt förhandlande och funderande försvunnit. Tar jag ett glas kommer jag antingen att dricka tio till eller spendera resten av kvällen med ett krypande sug som kommer att göra mig sur och irriterad - båda två oacceptabla alternativ. Det har också hjälpt mig mycket att läsa här i forumet om alla som kämpar och går före i nykterheten, TACK för att ni delar med er ❤️ Jag har inte bestämt mig för livet ut, ibland tänker jag att om jag har barnvakt flera dygn i samband med en stor fest kanske jag tillåter mig att dricka för en kväll, men samtidigt så känns det just nu inte lockande. Och dessutom behöver jag inte fundera på det nu, för just idag är jag nykter! 🕊

Nu har det gått bra en lång tid. Mår bra. Endast 1 felsteg så det känns verkligen bra. Tänker på att ett glas rose skulle vara gott ibland men det blir inte mer än tanken. Humöret är faktiskt jämnare nu, men känner mig lite nedstämd hela tiden istället. Men det kanske går över.

@Alexa Grattis till 20 nyktra dagar! Med en pälskling i huset får du annat att tänka på 😍 Skönt att du fått bra hjälp av sjukvården!

Kram 🐘

20 dagar idag. Det känns så skönt på något sätt att jag på lördag när jag ska hämta min pälskling har nått 24 dagar. Samma siffra som jag failade på sist, och jag vet att jag inte kommer dricka när jag får min katt. När tiden går är det en annan sak förstås men det skulle ta emot extremt mycket faktiskt. Det är inte så att jag brukar bli så full och ramlar runt, men katter känner ju av att man förändras.

Nästa vecka får jag träffa en kurator och även ta prover för att se om jag kan höja dosen Antabus. Detta kommer underlätta övergången när jag ska börja ta mina doser hemma istället känner jag. Jag har aldrig fått såhär bra hjälp av sjukvården tidigare, är så tacksam.

@LitenS Välkommen hit! Här hittar du stöd och behöver inte skämmas! Jag kan tipsa om att göra Programmet och ta hjälp av rådgivarna. Det har varit mycket hjälpsamt för mig. Vad skönt att vakna så - det blir belöning direkt!
Varmt lyckat till!

Tack alla!
Morgon dag 2. Sovit oroligt, men oerhört skönt att vakna utan skakningar och extrem törst.
Hittat en app, Sober time, som är fin, och skickar små meddelanden, samt att jag kan skriva en liten dagbok om hur dagen varit. All hjälp är bra.

Välkommen och det finns hopp, det där mörkret går att ta sig ur. Vi finns här och ta all hjälp du kan. Och skämmas ska du inte göra, härinne slipper vi sånt. Kram Jullan

Vad bra att du tar tag i det! Ta hjälp om du behöver, AA, antabus, eller forumet. Du har ju klarat det förr, ha tålamod och ge dig fasen på att bryta. Promenader är fantastiskt motgift!

Hej LitenS

Vill bara säga välkommen och låta dig veta att vi finns här inne. Du börjar din inre resa med en promenad så fint. Poetiskt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Dag 1 nu, känns bra, tog en promenad i morse.

@LitenS Hej! Du ska inte skämmas, det är ju så här alkoholen fungerar för oss som en gång har blivit beroende av skiten. Då spelar det ingen roll om man är nykter i 3 månader, ett år eller 10 år. Börjar man dricka igen är risken extremt stor att man hamnar på ruta 1, eller ännu värre igen.
Det är min fasta övertygelse i alla fall.

Bra att du tar tag i det igen! Jag har själv varit nykter i snart 1,5 år, nu vill jag iofs absolut inte börja dricka igen eftersom jag mår så bra av att inte dricka alls, men om jag skulle börja, då skulle jag säkert hamna ungefär där du är nu. ( stor igenkänning på första återställaren äcklig.)😬

Som sagt, bort med skammen, upp på hästen och kämpa. Du fixar det!💪 Vi finns här och stöttar och peppar.

🤗

Jag tror att jag behöver en återställare varje morgon, men de första glasen är så äckligt, ändå fortsätter jag för att jag vet att det lulliga kommer.
Tänker också på att 4 dunkar vin per vecka blir några tusenlappar varje månad. Det är ju inte klokt på nåt vis detta.

Jag har alkoholproblem, druckit mycket i perioder, sedan bestämde jag mig. Jag var nykter utan problem i 1,5 år. Sen för ett år sedan började jag dricka igen, blev lockad av dåvarande pojkvän för att vara social och inte tråkig, så han inte behövde dricka själv. Jag tänkte att jag skulle kunna hantera det. Det kunde jag verkligen inte.
Nu har jag druckit ett helt år och det blir bara värre och värre. Nu 2 flaskor vin per dag, ibland innan jobbet. Ställer in aktiviteter, sjukskriver mig, kört onykter för att "gömma" att jag inte druckit. Nu sjukskriven för ångest, som jag vet beror på alkoholen, måste sluta, ändå sitter jag här kl 7 på morgon med ett glas vin i handen. Men tänker att detta är sista dagen, imorgon MÅSTE jag hålla mig nykter, och sen nästa dag och nästa.
Jag mest sover och gråter. Minns inte vad jag pratat med barnen om, livrädd att jag ringt någon på kvällen eller skrivit nåt sms, ångest när jag kollar telefonen på morgonen. Blivit alkoholtjock, skakig och allt cirkulerar runt vindunken.
Hjälp mig!

Jag har varit nykter som längst i 7 månader sen jag började dricka som 14-åring (är 30+ nu), annars är det kanske runt 1-2 månader som är max (med och utan försök att vara helnykter). När jag föll dit efter 7 månader var väl en halvt osynlig process där jag till slut tänkte att "jag kan väl dricka 1 glas nu, det klarar jag." Det konstiga är att den perioden hade jag i princip inget sug efter alkohol, det var ganska enkelt att låta bli. Har ingen aning hur det gick till eller vad det berodde på, men sen kom det större suget och jag gav efter. Tror det också handlar om att jag "glömmer bort" hur illa det faktiskt blir när jag dricker och jag förtränger anledningarna till varför jag ska vara helt nykter efter en tid.

Det låter ju bra att det faktiskt finns fördelar med corona (om man nu får säga så..). För mig är det helt tvärtom. Jag är student och jobbade inget innan våras i år så distansstudier och att bo i en annan stad än min kille var rätt förödande för mig. Jag tyckte det var riktigt trevligt (illusion förstås) att dricka vin ensam och dona på hemma med diverse saker.

Tack så mycket, jag fortsätter kämpa! 17 dagar idag! :) Härligt att höra att det går så bra för dig!

Oj så jag känner igen mig i er! Det är ju jag! Kan pricka av hela listan... Ser att det var ett tag sedan ni skrev, hur går det för er?
Själv är jag nynykter sedan ett par veckor. Jag var helt nykter i ett halvår, gick på öppenvård och terapi. Det var jättebra, men någonstans närde jag ändå förhoppningen om att kunna dricka igen. "Som normala personer ". Men det kunde jag inte, verkligen inte! Nu måste jag sluta ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig att kunna dricka lagom. På sätt och vis känner jag ett stort lugn i det.

Hej Jenni80!

Här startade du en tråd med funderingar om vad en kan förvänta sig av en alkoholterapeut. Jag ser att du har startat andra trådar där du fått svar, och ett tips är att skriva i en och samma tråd för att underlätta för andra att hänga med. Om du vill får du gärna skriva igen och berätta om ditt besök hos alkoholterapeuten, eller om hur du har det just nu.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Alexa jag håller tummar o tår för dig! Hjärnan är duktig på att hitta på alla möjliga ursäkter!!! (Den förmågan har även hjärnan när det gäller att rensa ogräs förresten....) Verkar som du haft tidigare perioder av att vara helnykter. Vad har fått dig att trilla tillbaka då? Jag är lite orolig själv för att hamna tillbaka i gamla vanor o tror nog att den här coronatiden har varit riktigt bra för min del, om man får säga så! Har haft några lunginflammationer med andnöd förut så covid känns inte som överkomligt för egen del!!!! Därmed så undviker jag alla sociala sammanhang o slipper utsättas för klirrande vinglas! Hur är det med dig där? Men hur blir det sen? Hur länge har du varit nykter som längst förut? Kämpa på!!!!! Det gör jag! Nu jäklar SKA jag ut i trädgården!

Hej Luddson,
Du skriver så klokt och insiktsfullt, känns som att du har alla förutsättningar att ta dig ur drickandet. Kanske är det det rent fysiska beroendet du behöver en knuff för att ta dig ur? Kan antabus vara något att testa? Angående någon att prata med, Svenska kyrkan har diakoner som har tystnadsplikt. Det är gratis att prata med dem och man behöver inte vara medlem eller troende. Man kan ringa en församling och säga att man vill boka tid för samtal. Diakoner är ju inte psykologer, men kan vara ett stöd i att diskutera livsfrågor. All styrka till dig, du är värd att må bra för din egen skull!

En vecka idag efter ”tabben” sist.
Känns bra faktiskt även om jag nog hade tagit ett glas om det hade erbjudits. Om man nu skall vara ärlig.

Har börjat ta tag i livet och har mer energi att göra det har jag märkt. Vanligtvis brukar jag vilja spendera en dag ledig som helt intetsägande. Gosa med katterna i soffan och de gångerna jag skulle gått ut är med hunden. Idag tog jag mig i kragen och har återtagit träningslusten - idag padlade vi. Slitsamt men roligt.

Jag har börjat ockupera tankarna med annat än med a, vilket har varit enkelt i och med det dåliga vädret vi har haft. Idag var det lite varmare här i söder och då gick tankarna direkt till ett glas vin i solen.

Imorgon skall jag försöka mig på att jogga lite vilket jag inte gjort på flera år.

Sover dåligt dock. Riktigt jävla dåligt. Har bokat tid med läkare för att få nya sömnmediciner. Tidigare vaggades jag till sömn i sällskap av en Chardonnay och nu får jag väl somna i sällskap med något annat. Så länge jag får sova tänker jag.
Hoppas dock att träningen hjälper mig med det i första hand.

Letar desperat efter att fylla tankarna med mål och med ANNAT än a. Det har blivit som en slags besatthet att INTE tänka på a vilket självklart gör så att det enda jag tänker på är just a.

Men men.

@Charlie70 Tack för infon! Jag hittade det👍🏻

Kram❤️

@Luddsson Awww... En fellow super secret ältare... It takes one to know one... Du behöver ju inte köra 190 knyck utan stödhjul från början. ”Btw jag är alkoholist, suck it up buttercup” behöver ju inte vara inledningen liksom. Du kan ju öva litet försiktigt på öppenhetens konst. Börja med små avslöjanden gällande jagets ofullkomlighet och själens vånda som inte är så minerade? Öva på att ta emot bekräftelse och stöd från omgivningen i det lilla, så kommer det stora naturligt sen?

@Varafrisk Info om zoomträff hittar ni under Från rådgivarna! Det finns en ny inplanerad träff nu dessutom.

Just varit på VC och tagit min dos. Berättade om suget och det konstanta tänkandet på A som nu är tillbaka, även att sist jag var nykter hade det inte försvunnit efter 20 dagar så jag har inte så stort hopp att det ska försvinna den närmaste tiden. Eftersom jag är på så låg dos av Antabus märkte jag igår att jag började fundera på hur mycket som egentligen är kvar i kroppen och om det hypotetiskt (ha) skulle gå att dricka utan jobbiga biverkningar.
Ska få Campral idag iaf! Känns så skönt, ge mig allt som kan göra minsta lilla för min nykterhet. Sköterskan skulle även se över möjligheten att jag får träffa en kurator då jag inte kan gå till den andra mottagningen som har alkoholterapeuter.