Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Fyllkaja!🤣🤣 Men are from Mars, women are from Venus, remember? Vi fungerar olika, lixxom. Det är full prestigekamp varje gång. Kanske inte helt friskt, men jag har det i generna. Eller kanske det ligger i min uppfostran? Gamla gubbar, suck!🙄

@Onkel F Blev lite i full i skratt när jag läste ditt inlägg. Det påminner mig om kajorna som kommer till min matning vid köksfönstret. I flock beter de sig som skräniga tonåringar. De ser verkligen kaxiga ut. Men visar jag mig i fönstret så flaxar de iväg i ren panik. ”Hjälp, var kom hon ifrån?”

Ungefär så reagerade du 😉 ”Hjälp, var kom han ifrån?” Men han är garanterat van vid att män reagerar så, och han hade garanterat gett dig kanonhjälp om du hade varit redo för det.

Du jobbar på svinbra med din hjärntvätt!

Kram 🐘

@Alexa välkommen tillbaka! Det låter så bra!!! Du känns fokuserad o målmedveten! Har själv varit o tagit lite prover i veckan o det känns såååå bra att veta att jag är helt vit! Du skriver om sorg o ångest o kan bara hålla med. Har känt sorg som om man förlorat en vän o en glädjekälla men sorgen börjar blekna o glädjen åt livet börjar faktiskt komma tillbaka, jag behöver inte alkohol! Trodde inte det var möjligt! Jag måste varit helt avtrubbad innan! Allt handlade bara om att veta när bolaget stängde o hur länge vinet skulle räcka. JAG SKITER I DET NU! En känsla av frihet att ha makten att styra mitt eget liv! Även ångesten är så gott som bortblåst trots att vardagens bekymmer fortfarande såklart finns där. Kämpar på nykter istället! Så gott att höra att du fått sån fin hjälp! Önskar jag hade tagit tag i mig själv långt tidigare, kommit till insikt o sökt hjälp som du, men nu är fokus framåt! Bra jobbat Alexa!!! O stor eloge till oss båda! Vi har mycket att vara nöjda o stolta för!

Tack hörrni!! Ja läkaren var verkligen toppen! Kände sån lättnad och ett hopp efter besöket. Hon tog det så pass allvarligt att hon tyckte jag ska komma till vårdcentralen två gånger i veckan för mina doser Antabus, "det brukar inte alltid bli av annars" sa hon. Jag bor väldigt nära VC också så det kommer gå super. Jag kommer träffa samma sköterska varje gång och det är meningen att jag kan prata av mig med henne om jag vill om hur det går och så, och hon verkar väldigt snäll och lättsam. Läkaren skulle hålla kontakten med mig och följa upp.

I tisdags tog jag min första dos Antabus och det känns så bra med det extra lilla skyddsnätet som det faktiskt blir.
-

Idag känner jag mig helt redo och peppad för en mer strukturerad vardag. Jag har tränat regelbundet men nu har jag en bättre träningsplan och kostplan för att kunna se mer resultat vilket jag börjar med imorgon. Ska lägga upp lite lätta rutiner kring skrivande i min dagbok (och här) för att inte tappa reflekterandet över nykterheten. Behöver jobba aktivt för att behålla mitt fokus! Särskilt intensivt i början tror jag.

1 vecka nykter idag! Känner hopp och glädje, även om jag fortfarande har en ångeststen kvar i bröstet och lite sorg. Mardrömmarna har börjat komma också och jag är kallsvettig under nätterna pga det, men hoppas de försvinner som de brukar.

2 dagar med underbart väder! Tanken "Vin på balkongen" dök upp igår när jag gick ut efter lunchen, men den försvann lika snabbt. Noll sug, varken igår eller idag. Lite konstigt, men jäkligt skönt. Jag har nog kommit en bit på vägen med att programmera om hjärnan. Vardagen kan kännas lite beige som Varafrisk uttrycker det, men jag försöker ta vara på de små glädjeämnena och göra saker jag tycker om att göra. Hellre det än några timmars alkoholdrivet fyrverkeri som övergår i berusad avtrubbning och slutar med att man vaknar till en blytung, betonggrå "dagen efter" och en tom BIB och INTE NU IGEN på repeat i huvudet.
@Blenda Tyvärr är jag inte så modig. Min ordinarie sköterska var sjuk och ersättaren var en man. Ridå! Regel #1 A: Visa aldrig tecken på svaghet inför en annan man! Jag är förmodligen genetiskt programmerad i det avseendet. Påtala att jag vill ha hjälp att bearbeta gamla surdegar? Uteslutet. Jag hoppas "min" sköterska är tillbaka på måndag.

Tanken med detta tråd är egentligen inte en diskussion utan enbart för mitt eget behov av att ventilera mina tankar, min väg och allting annat på ett offentligt anonymt forum.
______________________________________________
Dag två efter nio dagars tidigare uppehåll.
Sjönk ner i den bekväma "vinstolen" efter allt jobb jag har gjort för att inte hamna där igen.
Fick spendera den största delen av gårdagen med att inte klanka ner på mig för hårt pga mitt "misslyckande" då jag vet med mig att jag lätt hade gett upp hela processen då. Att se det som en "resa" och att man inte blir a-fri på två röda.

I en annan tråd har jag skrivit att jag behöver acceptera mitt beslut kring att mer eller mindre säga upp bekantskapen med min 'bff'. Det väger tungt över mig men i ärlighetens namn känns det ganska bra (just nu iaf).
Känner mig stolt över att jag tog mig dit och att jag har insett att jag BEHÖVER ta itu med det destruktiva i mitt liv för att komma någonstans - för att komma dit jag vill. Det kommer att vara svårare när det blir sommar. Uteserveringar, sol, innergårdar... Att vara utomhus utan en kall j*vel och att inte lulla hem mitt i natten och det fortfarande är varmt känns så tråkigt. Här är det svårast för mig att kunna hålla mig i skinnet.

I helgen har jag planerat att återförenas med Skyrim som jag inte har myst med på länge, skall köpa mig något gott a-fritt också att kunna ha till. Kanske något gott att äta. Gömma mig från 'bff'en' också :-))
Wish me luck!

@Sländan Tack så mycket! Ser riktigt fram emot att komma iväg lite. Bort från vanor och bort från A! Haha!

@Miss Mary Poppins Tycker ändå att det är en bra jämförelse, min samtalsterapeut pratade faktiskt om just godis som en "snabb belöning". Man trycker i sig, börjar må dåligt men belöningen händer liksom redan när man håller i godiset och då är det svårt att stoppa. Tillslut blir man illamående och förstår inte hur fan man hamnade där? Snabba belöningar är ju ändå de bästa i många fall :-)) Speciellt när man lever för dem!

Att snubbla dit igen kan ju ge en slags klarhet, jag har ju hamnat i sitsen "nu har jag fan fått nog" många gånger och blivit "bevisad" varför jag måste sluta flera gånger. Det skall jag inte sticka under stolen med MEN det känns annorlunda nu på något sätt?

Jag har också fått inse att jag måste släppa taget om min "bff" sedan cirka 15 år tillbaka. Hon har visat tydligt och klart att hon inte är intresserad av att stötta mig i detta och använder mig för att rättfärdiga sitt eget beteende. Problemet är att jag känner henne så väl och hon känner mig så väl. Det är svårt att skaffa nya vänner och det svider i själen att behöva "leta omkring" efter nya och att släppa henne. Det är svårt emotionellt också eftersom hon har funnits för mig under alla mina svårigheter i livet och varit stöttande annars - men jag har insett att det var hon ju: för att jag drack.
På något vis var jag alltid den värsta av oss, den som var mest utåtriktad, den som gjorde bort sig mest och den som drack mest. Jag har lett henne genom livet och varit den som har gjort att hon faktiskt har gjort saker. Hon har liksom "levt" via mig på något vis.
Alla idéer och tankar jag har haft kring drickandet har hon slagit ner som att "ja men om en vecka kan du ju prova med ett glas bara" även fast hon VET att jag alltid dricker tills jag stupar och har 0 självkontroll. Hon VET hur mycket det påverkar mig negativt och hur dåligt jag mår. Har jag gett förslag på att göra ANDRA saker än att dricka så slås de också ner och under mina senaste 9 dagar nykter hörde hon inte av sig en enda gång för att umgås.

Jag är helt enkelt inte intressant om jag inte dricker.
Så då får jag inse att det kanske inte hon är heller.

Tänka sig vad man växer genom livet när man tror att man har stannat upp. När man ser alla unga som för en vecka sedan (vad som känns) var 12 år nu går med barnvagn och skit medans det känns som att man har gjort exakt samma skit dag ut och dag in i 15 år. Är på något vis tacksam över att jag lyckas överraska mig själv med att vara såpass dynamisk.

Hoppas att ni får en trevlig helg alla!

@Korpen70 Att fundera mycket är nog bra. Jag funderar också väldigt mycket och jag tror att det har hjälpt mig. För tillfället är jag så stabil att jag kan tänka att jag egentligen kanske inte behöver fundera. Jag ska t.ex på en svensexa imorgon och jag har inte tänkt ut någon strategi för jag behöver ingen. Jag ser ingen som helst fara där alls, men det är för framtiden som jag inte vet vad som skulle kunna hända som jag behöver vara beredd på.

Så läs du om andras strategier och vad de har gjort och som har fungerat för dem och fundera på vad som skulle kunna fungera för dig. Ta till dig det som känns bra, men strunta i det som inte verkar fungera för dig. En del koncept som känns främmande till en början kanske visar sig vara bra för dig till slut dock, så det är ju alltid bra att överväga allt ändå.

@Korpen70 Håller med! Kommentaren läste jag inte i detta forum och inte i ett sammanhang om alkohol vill jag tillägga. Den fick mig att fundera helt enkelt. Jag funderar mycket nuförtiden 🙂.

Funderar bl a på om regler för mig själv är långsiktigt bra eller mindre bra. Är egentligen mot allt som verkar vara svart eller vitt.

@Korpen70 Ett kortare och kanske begripligare svar.

Om du känner att förbud fungerar för dig så ska du fortsätta med det. Kanske kan kommentaren som personen fällde få dig att fundera på vilka fällor och risker som finns för dig när du sätter förbud, men sluta inte med att sätta dem så länge det fungerar för dig.

@Korpen70 Jag tror att det handlar om olika sätt att tackla saker på. För en del kan det säkert vara så att de har svårt att förhålla sig till förbud som de sätter på sig själva på samma sätt som förbud som är satta av andra, som samhället i ditt exempel med trafiken, för visst finns där en skillnad. Många av oss kan däremot göra som du och förhålla sig till egna förbud på det sättet.

Jag tror att vi har en förmåga att hitta vägar som fungerar för oss och sedan behandla dem som allmängiltiga. Jag läser ofta här på forumet om alkoholstopp att "Man ska aldrig bestämma sig för aldrig mer utan ta en dag i taget" fast jag vet att det var tvärtom för mig. Det var just på grund av tanken "aldrig mer" som jag fick något jag lyckades förhålla mig till. Det här exemplet brukar jag återkomma till.

Jag tror egentligen att det handlar om vårt sätt att skriva och kanske ibland att tänka. Kommentaren som du syftar på kanske skulle ha skrivits "Att sätta förbud på mig själv är det värsta jag kan göra, för då kan jag alltid göra fel. Kanske fungerar du så också" men sen kanske det också ibland ska vara underförstått att det man säger är en anekdot man observerat i sitt egna liv.

Sen ska vi väl kanske inte kräva att alla som skriver nyanserar precis allt in absurdum. Vi kanske också kan lämna upp till läsaren att själv lägga till ett "Så här har det fungerat för mig, kanske fungerar det så för dig också" till varje mening. Men då får skribenten istället lägga till en extra förklaring när något som skrivs faktiskt ska tas som ett universellt faktum och inte en personlig anekdot.

Läste nyss en kommentar som löd: Att sätta förbud är är det värsta man kan göra, för då kan man alltid göra fel. 🤔

Nja.... eller så håller man sig till förbudet som man gör dagligen i många andra situationer såsom trafiken t ex?

Vad menas? Är det dumt att skydda sig själv och andra med regler och förbud?

@Luddsson jag blir riktigt berörd av ditt inlägg. Du har en väldigt bra insikt att en förändring måste ske. Jag ser att du har fått jättefina råd av flera i forumet 👍🏻❤️
Jag tänker på din partner, hur svårt det än är så tror jag det är bra att prata med hen.
Du måste ha någon nära att prata med, och det tar väldigt mycket tid att tillfriskna.
Det är en stor livsomställningen, och det är nog bra om hen är med på resan.
Många är precis som du i början, vill inte vara till besvär. Nu är det dig det gäller, du måste tänka att du är det viktigaste just nu, annars går du under.
Om det blir allt för ohanterligt att vara nykter kanske du kan prata med din läkare om antabus, bara som en hjälp i början.
Skriv mycket i den här gruppen om dina tankar och funderingar. Det är bra för din egen skull oxå, att sätta ord på sina tankar.
💕 sländan

Något nytt?😘

Jag har bara druckit så mycket som du gör dagligen vid enstaka tillfällen, men jag skriver ändå till dig, för att ditt inlägg berör mig. Det är min skräck att något av mina barn ska sitta i din situation i framtiden... Psykisk ohälsa som medicineras med ett missbruk, långt bort från mamma som därför inget vet... Ingen i omgivningen som märker.... För du har ordnat din omgivning så att ditt missbruk inte märks, kanske undermedvetet, eller ”det bara blev så”. Personer som är så trötta på vuxenpsykiatrin att de kräks underhåller sällan ett rikt socialt liv. Att den som har snurrat runt i vårdapparaten utan att få effektiv hjälp för sitt lidande blir less på psykiatrin kan jag förstå. Vad kan man då göra? Du måste ju helt klart bryta ditt drickande. Du är så ung, och har ett helt liv framför dig. Nu har du iaf tagit ett första steg i att skriva här. Nu vet vi att du finns. Nu vet någon att du lider. Bra gjort! Vad kan bli nästa steg? Gå igenom självhjälpsprogrammet du hittar här på forumet? Boka tid hos din husläkare för hälsokontroll, och kanske våga diskutera drickandet och handlingsalternativ? Berätta om situationen för mamma, så hon får en chans att vara ett stöd för dig? Jag vet inte vad ditt nästa steg blir, eller när du vågar ta det. Men du är här på forum och läser och skriver, så det kommer att klarna litet vart eftersom, och bli som det ska bli 😊 Kram

@Luddsson Hej! Jag tycker det är jättebra att du skrev hit. Ibland blir saker tydligare i text när man strukturerar upp och kan läsa sina tankar.

Dina problem är varken för små eller för stora för det här forumet. Tanken som jag förstår det är att det finns hjälp och stöd här.

Du har tagit ett stort första steg genom att identifiera ditt beroende.

Glöm inte att just DU är viktig, DITT mående är viktigt!

Välkommen hit! Min pappa dog också i sviterna av sitt alkoholmissbruk. När jag märkte att toleransen ökat enormt och att minnesluckor blev mer regel än undantag så fick jag nog. Då ville jag inte traska i min pappas fotspår mer. Jag visst ju hur det skulle sluta. Med döden. Jag ville inte gå den vägen mer.

Idag visar appen Nomo 459 nyktra dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte tog det här beslutet tidigare. Jag fyller 52 år och min pappa dog vid 61 års ålder, men jag tror inte att jag har fått några bestående men av min alkoholism. Det känns som om kroppen har reparerat sig bra.

Kan jag, så kan du. Du måste dock bestämma dig till hundra procent, inifrån och ut. Vi finns här och stöttar dig allt vad vi orkar och hinner.

Kram 🐘

PS. I min tråd ”behöver all hjälp jag kan få” finns en massa tips om böcker, poddar, Youtube-klipp. Klicka på mitt nick så får du fram de trådar som jag har startat. Numer har jag en tråd inne på ”det vidare livet” där jag skriver dagligen. Den heter ”andra halvlek har inletts”.

Hej och Välkommen.🍃🌻🍃..Du skriver så bra och insiktsfullt om ditt alkoholbekymmer..Dom flesta av oss har också velat sluta förstöra för oss själva, precis som du, men ändå fortsatt dricka..Ångesten och det dåliga måendet ökar oftast av alkohol..Jag läste, läste och tittade på filmer om missbruk och beroende..Jag förstod efter ett tag att min hjärna var beroende av alkohol, jag ville inte dricka, men beroendet i hjärnan tvingade och lurade mig..När jag samtidigt tog en dag i taget, och lärde mig om a-beroende, så blev det veckor, månader och år av frihet..Jag tyckte det var svårast i början..Jag hade också haft samtal med min chef, så det fanns mer hjälp att få om jag inte lyckades..Du är såpass ung, och insiktsfull, så smart av dig att inse problemen innan dom blir värre..Läs och lär dig ännu mer om beroendet i våra hjärnor..Luddsson vill inte dricka, men din hjärna är alkoholberoende..Ta kommandot, en dag i taget.Vissa dagar gäller en stund i taget..Gör alkoholfria aktiviteter..Kolla även av dina triggers, fällor..Och var beredd då med andra saker som inte innefattar alkohol..Vilja och kunskap är nyckelord enligt mig, när du vill förändra ditt liv till något bättre..🍃💫🍃

Hej alla ni som läser detta.
Jag har sedan maj/juni förra året börjat läsa inlägg här och försökt hitta stöd. Det finns så mycket som skrivs här som jag känner igen mej i och, alla verkar så givmilda med sin omtanke för andra människor (främlingar). Det gör mej helt varm i kroppen. Jag har länge funderat på om jag ska skriva ett forum själv då jag inte läst om någon som druckit så mycket, så länge som jag gjort. Men jag har känt mej dum. Jag har tänkt att jag inte vill besvära någon eller att mina problem inte är lika allvarliga som andras då, dom inte får lika stora konsekvenser. Jag har nämligen inte några barn eller ett arbete som är såpass krävande/viktigt att mitt drickande märks, min närmsta familj bor inte i samma stad som mej å märker därför ingenting heller, min partner vet inte heller hur mycket jag dricker etc.
Men, det senaste året har jag druckit i stort sett varje dag. Jag tror jag varit nykter kanske totalt 8-14 dagar under ett helt år. Per gång dricker jag ungefär 4-8 öl (öl är min favorit, det smakar bäst och jag får en märkvärd och ”behaglig” fylla på det) men, dricker jag inte öl så kanske 4-6 glas vin eller sprit eller en blandning. Jag har alltid druckit (för) mycket, är 28 år nu och har väl haft problem med alkohol sen ungefär 4-5 år tillbaka. Det har blivit värre det senaste året och, allra värst senaste halvåret. Jag dricker varje dag. Nu kan jag inte ens längre minnas när jag hade en nykter dag.
Jag märker hur kroppen slits av det, jag vill sluta, jag vill ta hand om mej själv men rösten i skallen skriker efter öl å jag kan inte stå emot. Även om jag tycker att jag bestämmer mej för att lägga av så hittar skallen ändå alltid på en ursäkt som är annorlunda varje gång och som rättfärdigar mitt drickande.
Min pappa var gravt alkoholiserad och dog tillslut pga sitt drickande för ungefär 4 år sedan. Jag har alltid lovat mej själv att jag inte skulle bli som honom. Och här sitter jag nu.
Jag vill ha hjälp men vet inte hur jag ska börja, vågar inte be om den, vill inte vara till besvär. Är dessutom redan så trött på vuxenpsykiatrin att jag kan kräkas.
Jag är rädd. Jag märker på min kropp att den slits av detta. Jag är rädd för att jag ska dö. Jag märker att hjärtat mår dåligt, vikten ökar, sömnen påverkas, min ångest blir värre men ändå kan jag inte stå emot dom få timmarna av inre frid som alkoholen ger. Även fast jag vet att allt blir ÄNNU värre sen när jag nyktrar till igen. Och sådär fortsätter hjulet runt runt.
Känner mej skitdum som skriver detta men jag börjar bli desperat. Snälla hjälp mej någon. Finns det någon annan här som druckit lika omfattande som mej? Så mycket under så lång tid? Och om inte så snälla bara någon orkar skriva några ord. Jag känner mej så ensam och jag vågar inte berätta för någon om hur jag har det. Ingen vet. Och det känns som att det aldrig kommer bli bra.

Jag gjorde idag något liknande. Jag mår dåligt av socker men ändå köpte godis och åt för mycket. Nu vet jag (igen) att jag måste sluta. Det behövdes att snubbla igen för att fatta 🙄🤷‍♀️. (Kanske jättedåligt jämförelse 😅)

🌸💚🌸💚🌸

Heja @rugguggla 👍🏻 Skönt att det känns bättre idag. Hoppas att ni får ett trevligt födelsedagsfirande 🌸
💕 sländan

@Miss Mary Poppins
På ett vis var det ändå bra att jag drack igår. Idag känner jag verkligen att det ÄR ett helt rätt beslut att sluta.

Nu jäklar gäller det!
Skall iväg med pojkvännen när vi fyller år (fyller år nära inpå varandra) och vi skall inte ha med oss ens en droppe. Är så tacksam för stödet jag får här från er, min familj och partnern 💖

@Garagekungen
Jodå, här sitter jag idag och skäms även om jag säger till mig själv att ”det ÄR en process och allt sker inte över en kväll”.

Att ge upp efter ett återfall är för enkelt känner jag och måste liksom plocka upp mig snabbt innan man gör som du skriver - skiter it.

@Korpen70 välkommen! Grattis till dina 3 veckor 👍🏻😀
Det är för många nu en utmaning med alla dessa uteserveringar, sol och ledighet.
Jag kommer snart att sitta själv på en uteservering, men med alkoholfritt i glaset.
Det kommer bli en ny upplevelse, slippa min stress på att fylla på med ett nytt glas, så fort de första är slut.
Idag är det redan många av mina fb vänner som sitter med ett glas i handen, focus på bilden är glaset.
💕 sländan