skrev Mimolino i Äntligen fri!

Dag 27! Måndag, känner mig ångestfylld. För att jag inte efter 1 vecka kan allt i nya jobbet. Ett jobb som de sagt tar 1 år att vara helt inkörd i. Och så klart är mina krav på mig själv att jag får inte göra något fel eller ens komma med ett förslag som inte är optimalt efter 1 vecka. För jag måste vara perfekt och jag får inte visa mig det minsta okunnig. Var sugen på att dricka på ångesten, bara för att koppla bort den. Även fast jag vet hur jäkla sjuka mina bisarra krav på mig själv är. Perfektionism i ett nötskal. Men jag ska försöka att komma ihåg att det är en ”sjukdom” och att känslorna av värdelöshet inte baseras på en sanning.

@vår2022 du har helt rätt! Jag har varit så glad och lättad både igår och idag att jag inte drack, och har tänkt mycket med fasa på hur jäkla darrig jag blev av att få frågan och att klara av att fatta beslutet att säga nej. Sjukt hur hela kroppen tokreagerade med att bli darrig, svettig och i princip tunnelseende. Men det försvann när jag tacka nej och återfick kontrollen.

Kram!


skrev Argbiggan i Dag 1

Hej @tinalina
Hur går det för dig?
Jag har som du skrivit en sambo som inte är ett stöd. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig men min sambo dri ker varje dag. Jag har idag 71 (-2) nyktra dagar ändå.
Har hittat ett enormt stöd här inne att bolla tankar och känslor med.

Hoppas du hittar en väg som funkar för dig!


skrev vår2022 i Det är nu

@Geggan ja det är så oerhört sorgligt och svårt att ta in. Vad fint av din syster att hjälpa till med det hon förmår❤️.


skrev vår2022 i Vågade skriva här

@Rehacer Ha ha! I det här fallet blev ett rensat avlopp = avkopplande😂


skrev vår2022 i Vågade skriva här

Tack @majken_r @Rehacer @Argbiggan! Det är härligt när bitar faller på plats❤️


skrev Argbiggan i Vågade skriva här

@vår2022 fin läsning! Du känns så klar med så mycket på din väg. Du kommer lätt bli en av 20 procent.

Visst är det skönt med ett bad! Har just klivit upp ur ett själv 😃

Ha en fin kväll 🍀🌸


skrev Kebne1 i Andra dagen i mitt nya liv

Ja, så hemskt @Tikka
Jag stänger av allt nu, kan inte ta in mer. Snart hemma igen och i min lilla bubbla.
Nykter men rädd. Snart har vi gjort 100 dagar.❤️🕊


skrev Argbiggan i Det är nu

@Geggan vad fint av din syster att bistå med boende. Tråkigt att det ska behövas. Världen är många gånger ond 😪


skrev majsan_nu i Det är nu

@Geggan
Nu får jag dåligt samvete som bara håller på med flytten av min tråd! En världslig sak när du berättar om din syster o hennes insats för människor som kommer från kriget... Så fint av din syster att kunna erbjuda ett boende till de som verkligen behöver det 🥰
Att de som flytt vill vara tillsammans är inte konstigt o att de kan få vara det är ju bara underbart 💕
Sån sorg att få besked om att ens man stupat - kan man knappt föreställa sig.
Det är en svår tid vi lever i 😭
🤗 Kram till dig o din syster


skrev Geggan i Det är nu

@vår2022 det var trevligt o allt gick bra! Och igår orkade jag med lång promenad i solen. Mycket tankar på alla stackars flyktingar. Syrran hyser sen igår tre unga kvinnor o fem barn i sin lilla övernattningslägenhet. Så traumatiserade att de vill vara tillsammans. En fick igår veta att hennes man stupat. Bävar.


skrev Rehacer i Vågade skriva här

@vår2022
Du är suverän på att skriva så man förstår! Gillar dina liknelser! Dig kommer det fortsätta gå bra för, du är så klar i dina tankar och resonemang!
Underbart att ni nu kan bada igen. 💦 Saknar mitt gamla badkar ibland som fick ryka när jag gjorde om badrummet. Det är ju så avlopp med ett varmt skönt bad!
Ha en go måndag! 🤗


skrev Tikka i Andra dagen i mitt nya liv

Hej kompis! Jag känner samma som dig,, kriget får mig att må dåligt, eller rättare sagt, jag blir arg.
Har i mitt yrke närhet till dom hjältar som kör lastbilar med förnödenheter till gränsen nu.
Man försöker ställa upp och hjälpa till så gott man kan.
Kämpa på bara, vi kan inte påverka mycket.
Slava Ukraini!


skrev majken_r i Vågade skriva här

@vår2022 Fint inlägg, tack! Önskar dig en riktigt fin dag🌸


skrev vår2022 i Vågade skriva här

Dag 134. Helgen har varit givande på många sätt och vis. Helt fantastiskt väder med full sol och klarblå himmel. Långa sköna promenader och paus med limpmackor och te i skogen. Många fina samtal om livet med min man. Många bra samtal med anhörig och jag börjar hitta ett förhållningssätt om hur jag ska hantera saker som skaver i mitt liv. Hittat en bra plattform och grund att stå på där jag känner mig trygg och stabil och där jag inte kör över mig själv och mina känslor. Ett sant jag där jag kan hantera livet och mina känslor på ett nytt sätt och vara mig själv. Ett liv där jag kan hantera svårigheter utan att ta till alkohol och fly, bedöva och förvränga livet. Ett liv som inte är självdestruktivt med ångest, skuld och skam. Ett liv fyllt av medkänsla för mig själv och andra. Ett liv som levs i kontakt med mina äkta känslor och möjligheter att lösa knutar och gå vidare på ett sätt som jag önskar och vill göra det.

Varmt skönt bad med hemma spa efter promenad med öppet fönster så det känns som ett ångbad. Badkaret har varit ”trasigt” men nu tog vi tag i detta och fixade med lite tätning och avloppsrens så det funkade igen. Det har varit obrukbart i över ett år för vi har inte orkat ta tag i det. Låtit det stå och klagat över att det inte funkar. Kändes fantastiskt att det funkade, att vi gjorde vad vi kunde för att ta reda på om vi kunde fixa det.

Kanske lite som med att sluta dricka. Jag har inte orkat ta tag i att sluta på riktigt tidigare, bara klagat över det och mått dåligt. Låtit rören småläcka tills det blivit obrukbart. När jag tog tag i det på riktigt och undersökte varför det inte fungerar längre med att dricka, hittade jag läckorna och tätade till dem. Rensade avloppet som var full med skit och vattnet rann ut där det skulle, inte ut på golvet utan ned i avloppet. Badkaret fungerade som det skulle och jag kunde äntligen njuta av det och ha det skönt. Jag behövde inte köpa nytt för att det skulle fungera, jag behövde hitta orsaken till varför det gamla inte fungerade och fann problemen som jag åtgärdade. Precis som med mitt beroende av alkohol. Jag har hittat problemen till varför det inte fungerade att dricka alkohol för mig, åtgärdat det och kan nu njuta av livet och ha det skönt.

Ha en fin måndag!🌷💕🌞


skrev vår2022 i Äntligen fri!

@Mimolino Bra gjort! Många prövningar kommer vi att gå igenom och för varje gång vi tackar nej blir man starkare. Den glädjen över att att man tackat nej stärker självkänslan och är som ett rus och ger belöning när man vaknar upp nykter och stolt över sig själv.

Ha en fin dag!🌷💕


skrev vår2022 i En strimma av hopp

@Axianne Du gör ett fantastiskt jobb på alla fronter och det verkar även dina medarbetare tycka. Det kommer säkert att gå bra för dig👍🌷💕


skrev Kebne1 i En strimma av hopp

Heja! Det kommer säkert gå hur bra som helst.


skrev Mimolino i Äntligen fri!

Dag 26! Hade inte möjlighet att skriva igår. Var en dag av prövningar och det var riktigt nära att jag drack vin på kvällen, men i sista stund sa jag att jag bara ville ha vatten. Var hemma på middag hos han jag dejtar, han bjöd på mat och öppnade en flaska. Blev alldeles snurrig och svettig och sa först ja, men sedan sansade jag mig och sa nej. Så himla tacksam för det. Hade en jätteroligt kväll och fastnat sov dåligt har jag mått bra idag, vilket jag INTE hade gjort om jag hade druckit. De tankar som susade genom mitt huvud var att jag ville inte förlora min nykterhet och min tid, att jag ju har en annan samhörighet nu som jag vill höra till. Visar hur himla viktigt det är med att dels skriva här och dels AA. Annars hade jag druckit om jag inte känt den kopplingen.
Tack🙏


skrev Mimolino i Äntligen fri!

Dag 26! Hade inte möjlighet att skriva igår. Var en dag av prövningar och det var riktigt nära att jag drack vin på kvällen, men i sista stund sa jag att jag bara ville ha vatten. Var hemma på middag hos han jag dejtar, han bjöd på mat och öppnade en flaska. Blev alldeles snurrig och svettig och sa först ja, men sedan sansade jag mig och sa nej. Så himla tacksam för det. Hade en jätteroligt kväll och fastnat sov dåligt har jag mått bra idag, vilket jag INTE hade gjort om jag hade druckit. De tankar som susade genom mitt huvud var att jag ville inte förlora min nykterhet och min tid, att jag ju har en annan samhörighet nu som jag vill höra till. Visar hur himla viktigt det är med att dels skriva här och dels AA. Annars hade jag druckit om jag inte känt den kopplingen.
Tack🙏


skrev Se klart i En strimma av hopp

Hej fina du,
Åh, jag fattar hur alla de där kladdiga förnimmelserna av det som var- hur det sitter kvar i dig. Tar säkert tid att komma bort från, även om varje dag är en dag som mäter upp ytterligare avstånd. Det jag tänker på när jag läser dina inlägg är att det finns ett stort mått av försoning med den du var. Jag vet inte hur det är på riktigt men genom dina inlägg märks också en sorts ömhet för den personens som var tvungen att konfronteras med alla dessa dagar i mörker och även misär (om jag fattat rätt)
Så kanske kan du gå med stolta steg in i det där mötet- eller det kanske inte ens måste vara så stolta steg- grundade räcker bra!
När du nyktert sorterar dina insatser så är de mycket bra. Väldigt bra. Med beröm godkänt. Ta till dig det. Att vara lite nervös är helt okej. Jag hejar på dig och ser fram emot att höra om hur samtalet gick.
Kram 🥰


skrev Axianne i En strimma av hopp

Det är hysteriskt mycket att göra på mitt jobb och jag känner mer och mer hur viktig och betydelsefull jag är på min nya tjänst. Jag skulle aldrig säga till någon att jag tänker så, men det är ändå något som borde stärka mitt självförtroende inför den där avgörande dagen som kommer om lite mer än en vecka. Då får jag veta om min provanställning övergår i fast tjänst och trots att mina kollegor ser det som en självklarhet att jag ska bli fast anställd och jag verkligen tycker att jag gör ett bra jobb och bör få vara kvar så vacklar jag inombords. Tänk om ... Tänk om?

Min närmaste chef har bokat ett möte med mig och jag vet inte varför jag är livrädd att få sparken när jag ju skött mig exemplariskt. Det gamla sitter kvar. Ångesten jag känner inför utvecklingssamtalet är nära förknippad med minnena från alla dessa möten med cheferna som jag haft de senaste åren. Under mina anställningar sedan 2013 har alla möten med överordnade inneburit väldigt jobbiga situationer. Man har konfronterat mig med min alkoholism, man har tvingat mig till behandling, man har givit mig varningar, ultimatum och handlingsplaner, eller så har man helt enkelt förklarat att jag inte duger och inte får vara kvar. Jag har inte slutat en enda anställning på god fot med arbetsgivaren under de senaste fem-sex jobben och det är många år sedan jag hade ett positivt utvecklingssamtal med en chef.

Så jag svettas lite när jag tänker på det kommande mötet. Jag hoppas innerligt att det kommer att bli ett bra samtal, men jag känner mig precis lika liten, ynklig och påkommen med handen i kakburken som jag gjorde när jag senast fick sparken, och gången därförinnan, och gången innan det. Jag målar fan på väggen och tror det värsta, men mitt i alla dessa märkliga känslor vet jag ju att jag är både omtyckt, uppskattad och behövd. Men det var ju samma sak när jag fick det här jobbet. Jag vågade inte tro att det var sant förrän den dagen jag klev in genom entrén. På samma sätt vågar jag inte tro att jag kommer att bli fast anställd förrän den dagen jag har det på papper.

Jag borde ju inte känna mig så rädd för att träffa chefen när jag vet att jag gör ett bra jobb och utåt visar jag det inte fast jag är helt darrig vid tanken på samtalet. Det är dock två saker som skiljer sig från den senaste gången jag blev inkallad till en chef. Då hade jag misskött mig och supit. Nu har jag arbetat exemplariskt och varit nykter. Det har inte funnits en tanke på att ta ett glas, ens vid de tuffaste eller jävligaste dagarna som kommit och gått under den här tiden. Trots all stress och många jobbiga utmaningar har det inte varit min lösning att stärka mig med alkohol eller döva min ångest med att dricka.

Jag är så jävla tacksam för att jag har det med mig när mitt liv nu äntligen vänt och jag försöker vara en "normal" person.


skrev Argbiggan i Kampen för ett annat liv

Välkommen @flickan och grattis till 8 dagar. Bra gjort 💪
Sömnen kan vara svår att få till första tiden efter ett alkoholstopp. Jag upplevde tvärtom. Bara sov och sov och sov. Kroppen krävde att få vila.
Hoppas det lättar för dig.


skrev flickan i Kampen för ett annat liv

Hej!
Jag kämpar på. Nu ingen alkohol i 8 dagar. Gör drinkar utan alkohol till mig själv, så har jag något att dricka som inte är alkohol i. Jag har svårt för att sova. Känns som hela kroppen är en annan än den jag är van till. Varför har jag det så här?


skrev Kebne1 i Andra dagen i mitt nya liv

13veckor, imorgon.
Har ångest över kriget och det gör mig låg och avtrubbad. Försöker att inte läsa eller se nyheterna men alla pratar ju om det så det är svårt att koppla bort.
Om jag hade varit kvar i vinvärlden hade jag garanterat druckit mer nu. Istället håller jag stenhårt på mina rutiner: långlöpning och meditation. Snart åker vi hem och då ska jag isbada och bada bastu som en tok. Måste bryta tillståndet av ångesten.
Deppigt här men nykter.
Allt blir bättre av det❤️
Kämpa på alla fina.
PS en rysk långtradare stod parkerad på en väg jag passerade. Jag skrev på hans smutsiga bakdörr: ”make love, not war”
🕊